Äntligen är det full fart mot helgen! Jag har hunnit vara hemma en stund och det gick bra att jobba, jag har inte känt av nånting annat än lite smärta i armen. Eller inte så lite egentligen, men inget att stanna hemma för. Det gör ont när jag lyfter armen, jag får tillexempel inte upp armbågen ovanför armhålan, om jag lyfter armen utåt, då vet ni på ett ungefär, så jag har använt högerarmen mer än vanligt på jobbet.
Men än är det för tidigt att ropa HEJ, jag vet att det kan komma ikväll, kanske imorgon, möjligtvis på söndag, jag vet inte hur länge man kan vänta sej att insjukna, men jag vet ju att inkubationstiden vid smitta är allt mellan 2 och 14 dagar, så jag ligger lite lågt tillsvidare. Inte för att jag har nåt väldans ansträngande framför mej, men jag ska till min kära mor och kolla till henne, för lilla storasyster som annars hjälper mamma har åkt på en välbehövlig semester, så då vore det ju bra om jag får slippa feber o dylikt.

Jag har ont, som sagt, och det har blött igenom plåstret så jag hade en liten fläck på pyjamaströjan. Varför jag blödde så vet jag inte, ingen annan jag har frågat har gjort det. Kanske var hon lite extra hård mot mej, eller kan det bero på att omega 3 tabletterna är blodförtunnande? Det kändes då väldigt lite när jag fick sprutan, med betoning på lite. Första kändes inte alls, jag trodde till och med att hon missat, men sen på dag två kände jag lite ömhet när jag tryckte mot armen, så jag förstår ju att jag har fått den. Denna kändes som sagt lite. Liiiiite. Bara som att ”ops, där fick jag nåt i armen”, men inget stick eller så.

Ja ja, nu har jag då fått båda sprutorna. Jag som inte tänkte ta dem överhuvudtaget, men det är för andras skull. Och även min egen då man tydligen inte vet vem som drabbas hårt, eftersom unga och vältränade, utan underliggande sjukdomar, kan bli väldigt sjuka de med. Vem säger att just jag ska komma lindrigt undan?

Jag kommer ändå fortsätta ha munskydd när vi handlar och undvika stora folksamlingar, för man kan ju vara smittbärare fastän man är vaccinerad, så jag fortsätter vara försiktig. Jag vill verkligen inte ha eller smitta andra med denna vidriga sjukdom!

…nu är det bara att vänta och se tiden an… 

Idag ska jag gå och ta andra sprutan av Covid-vaccinet. Hoppas jag inte blir sjuk av det. Alla blir ju inte det. Håkis kände inte av nånting så jag tror ju inte att jag gör det heller, faktiskt, men man vet ju aldrig.

Han kom alldeles precis in genom dörren och vi ska strax äta hemgjord pizza som jag snodde ihop igår. Vi hade köpt mozzarellaost som hade gått ut, men som ändå gick att använda så då blev det pizza helt enkelt. Riktigt god med Anamma formbar färs och paprika. Jag stekte färsen och blandade i en liten skvätt med köttbuljong, pressad vitlök och salt och peppar. Jag tror ingen hade kunna ana att det var vegofärs. Och äter Håkis det så äter alla det. Han är inte förtjust i vegomat i övrigt, men färsen äter han.

Jag kom också in alldeles strax innan Håkis. Jag tänkte att jag måste hinna gå ut med Alma innan jag sticker iväg, för ifall det börjar regna eller nåt på kvällen så kan vi ju inte gå då. Idag var det extra spännande. Hon hittade en kompis. Kotte var på en eftermiddagspromenad och vi hade turen att stöta ihop med denna taggiga lilla filur. Det är nog första gången för Alma. Hon fattade tycke direkt. Jag fick bära henne därifrån så Kotte fick fortsätta sin väg ifred.

Nu blir det pizza. Ha en trevlig torsdagsafton alla! ♥

…en riktigt intressant filur det där, tycker Alma… 

(Den hittade feta daggmaskar som den mumsade på.)

Mörkret sänker sej över vår lilla stad häruppe i Norr. Det är fortfarande varmt ute och ljumma vindar får löven att prassla i träden i den annars så ljudlösa omgivningen.

Jag sitter en stund på balkongen och myser. Det är dags att kura skymning. Alma deltar på det trallförsedda golvet, ivrigt tvättande den mjuka pälsen.

Lördagen närmar sej sitt slut och söndagen tar vid. Den allra sista dagen på vår långa ledighet.

…men det gör inget…jag är redo för vardagen…god natt… 😊

Nu har jag varit till ranchen och hunnit tillbaka hem. Vi åt lite kräftor och räkor med hemgjord västerbottenspaj och rostat bröd. Kräftorna var inte såna med skal utan vi köpte färdigskalade som var kokta i dill, lite osalta, men det funkade bra. Fast räkorna är ju som godast ändå.
Medan pajen var i ugnen kollade jag hallonen och nu börjar de komma igång när jordgubbarna börjar ha gjort sitt. Visst finns det lite kvar så vi får en omgång till, kanske ännu en efter det, jag har sett att det blommat för ett tag sen så det blir lite nya.
Hallonen är stora och fina och jag har ännu inte sett en enda larv, men kan ju bara vara tur.

De är så goda!

Det blev pajen också. Det är Per Morbergs recept, men jag tillsatte lite lök, broccoli och tomater, för vi hade ingen sallad den här gången. Det som ligger bredvid, som man ser ett hörn av, är Håkans tunnbröd med tomater, broccoli och ost som han värmt lite i ugnen.
Pajen blev jättegod och jättelätt att göra, så det kommer jag fortsätta med då jag tyckte den var godare än köpes.

Det finns räkor kvar så vi ska göra räkmackor imorgon. Det är också jättemumsigt.
Nu chilla lite innan utgång med Alma. See ya!

…måste köpa pajformar så jag kan göra hemma… 

God afton! Jag har väl inget att berätta egentligen, jag måste bara lägga in dessa fina bilder på Alma. Snyggaste tjejen ♥

Vi har varit ute i över en timme igen och det var så skönt. Det har varit fint väder hela dagen och nu på kvällen var det vindstilla och en superfin sensommarkväll.
När det var dags att gå in gick hon själv i trappan, ända upp, utan att knorra. Hon brukar ju inte vilja gå in och jag förstår henne, katter är ju nattdjur och det är då som de vill vara ute och jaga och strosa omkring och lämna små meddelanden i buskagen. Men om än jag också är en nattsudd så vill jag in, innan det blir för sent, och idag gick hon snällt med på det. Tror hon var lite trött, för hon ligger och sussar så gott nu. Hon ska få blötmat till kvällsfrukost. Då blir hon glad.

…så fin och nykammad är hon, lilljäntan… 

Vi ligger i soffan hemma hos Håkis, mätta och belåtna efter att ha avnjutit lite halstrad saltsill. Jag börjar bli trött så han vill köra ordleken igen.
– Säg fem sorters xylofoner.
– Röd xylofon, brun xylofon, svart xylofon…jag kan väl inte olika sorters xylofoner!

Det är helt tyst och jag kollar för att se om han ens hör vad jag säger…

…jaha ja…det var just ett snyggt försök att hålla mej vaken… 😂😂😂

Hon går så fint i kopplet, lillstumpan, det är som att gå med en hund, bara det att hon fortfarande är lite rädd när det rör sej på nya ställen där hon inte är van att vara. Till exempel är hon inte rädd för bilar och bussar som dundrar förbi när vi går bakom mitt hus, men när vi är på ett nytt ställe kan hon bli jätterädd för en bil som kommer och kör lite sakta. En del människor är hon livrädd för och andra får komma nära och prata. Jag vet inte vad det beror på. Kanske vilket sinnestillstånd hon är i, men det svänger fort, för det var flera som fick komma ganska nära igår, typ på andra sidan vägen och hon tittade bara, sen var det en kille som kom och gick lååångt ifrån oss på en gångväg och vi stod bakom högt gräs och buskar på gräsmattan, men hon blev livrädd och skulle skena därifrån. Jag har ingen aning om vad som var så farligt med honom. Han bara gick där, tittade inte ens åt vårat håll, och pratade i mobilen.
Hon är till och med rädd för Håkan när han kommer, fastän han säger Hej Alma, men hon vill bara springa därifrån.
Men när det är lugnt och stilla och det bara är vi, då går hon som en hund i kopplet.

…hon är så söööt… 

Färden till IKEA startade strax före tio på onsdagsförmiddagen. Jag gjorde iordning en liten picknick-korg, för jag tänkte att ingen av oss ätit någon frukost. Det hade jag rätt i. Håkis var hungrig som en varg så det var ju verkligen passande.

Vet inte hur långt vi hann innan vi stannade och fikade. Så himla mysigt!

Sen handlade och handlade vi i cirka en timme kanske och packade grejorna i bilen för att fortsätta till nån restaurang för lunch. Det blev en pizzeria Amanda där jag intog en pizza med tonfisk/lök och Håkis en med köttfärs/paprika/ägg. Gott var det!

Jag vet inte…känner ni nånstans att det nog är tur att vi fann varandra? Jag får iallafall den känslan allt oftare.

Sen styrde vi färden hemåt.

Och här är vad jag köpte. Lite nya handdukar och ett par mindre badlakan i tunt härligt material, typ hamam. Hade dock velat ha större badlakan, dessa är 70 x 140 cm, och jag hade velat ha 100 x 140 cm, men de duger gott ändå.

Vidare så köpte jag en kudde som jag ska ha i sängen med örngott på, så färgen är inte så viktig. Min nacke trivs bäst med dessa smala kuddar och jag slipper oftast vakna med huvudvärk.

För att få lite ordning i lådan med knivar och plastslevar o dylikt köpte jag ett par förvaringslådor, som jag hoppas ska passa. Som det är nu ligger de bara löst i en hovendroven. Inte praktiskt alls.

Och sen en rad med saker. Från vä: två pkt värmeljus, ett 4-pack blockljus, två plastväxter, en toalettborste, en tre-pack badpuffar typ som tvättsvamp, tvålpumpflaska med tillhörande fat och tandborstmugg och slutligen ett litet torkställ utan klädnypor…

…som hör till det stora torkstället, men som är mindre än det jag har och tar mindre plats. Så praktiskt. Jag får ha den större när jag har mer tvätt, men jag brukar inte ha så mycket så denna duger gott och är både stilig och smidig.
Tog ingen bild själv för den är inte uppackad. Sen köpte jag även ett skåp till badrummet att ha under tvättstället. Jag har ju ett nytt som också är från IKEA, men det beställde jag hem då det inte hade rymts i bilen eftersom det var tänkt att vi skulle åka med lilla storasyster och svåger, men de ändrade sej, fast det var ändå bättre att beställa och hämta från DHL här i Luleå, för det var en hel del. Det var så skönt nu när vi inte hade så mycket att packa upp.

Nu är det badrummet som ska få en liten makeover, men det blir nån annan dag. Det är ingen större brådska med det, men skönt att ha hemma så man kan sätta igång närhelst lusten faller på.

När vi åkte hemåt var ju Håkis trött igen, i vanlig ordning, så för att hålla honom vaken körde vi samma lek som på hemvägen från Skellefteå. Jag sa: Säg fem ord som innehåller bok. Han kom på två ord och satt sedan länge och funderade. Jag med mitt undermåliga tålamod ville skynda på lite.
– Men snälla Håkan, det finns ju massor med ord som innehåller bok…vad har du pengarna i?
– Spargrisen…?

…say no more… 

Dagen börjar så sakteliga lida mot sitt slut, men än är den ung, bara 21.10 i skrivande stund. Jag har småpysslat här hemma. Gjort plats för nytt garn som jag beställt. Jag har en hel del nytt garn som jag inte visat, men jag ska göra det nån gång. Jag har ju tänkt fylla de två översta hyllorna, i tre bokhyllor, med garn. Det får bli min stash. Jag har ju mer också, i korgar och en papperskasse, men det är mest akrylgarn som jag inte tycker platsar riktigt bland allt ull och alpacka. Eller så får jag väl tömma ännu en hyllsektion till dem, vi får se.
Håkis tycker att jag köper mycket garn. Jo, men fem bilar är fler än tre bokhyllor garn, så don’t gnäll. Och då räknar jag inte ens med gamm’BMWn.

Iallafall…jag kom in nyss med Alma. Det är skönast att gå ut med henne åtta till nio på kvällen. Fast nu var det mycket liv och rörelse. Det var flera stycken som kom och ville titta på henne och hon blir ju så obekväm. Däremot när vår granne nedanför oss kom och satte sej intill Alma och hälsade låg hon bara och nosade i luften, men vågade inte fram när hon sträckte ut handen och ville klappa.
Vi fick en liten promenix. Det var så skönt. Varmt och vindstilla. Många hundar fick hon se, på håll så klart. Hon är så mycket piggare och rörligare på kvällskvisten. Jag var ut med henne imorse runt halv tio, och hon ville bara gå och lägga sej i buskagen, så nu gör jag inga mer försök på förmiddagen. Det ska vara tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Men alltför sent vågar jag inte ut, och inte långt från gården, efter skjutningen här i Notviken. Nog för att killen är fast, om det nu var han som sköt, och skotten var ju ämnade tjejen, så jag tror ju inte att nån kommer och ska skjuta mej, men man vet ju aldrig, man kan ju hamna mitt i skottlinjen om man har otur och är ute vid fel tid och fel tillfälle. Så det är bäst att hålla sej i närheten av hemmet så man känner sej trygg, fast idag gick vi på andra sidan vägen, vid villorna och det var mysigt.

Nu ska jag huppe i dussja, lite sent påtänkt, men jag är ju ledig och behöver inte gå i säng så tidigt, så mitt hår hinner nog torka lite så det inte är dyngsurt iallafall.

Ses imorron och kramar till alla ♥

…hon tycker ju det är lite tidigt att gå in vid nio, men klagar inte ändå… 

R E C E P T

4 dl vatten
½ dl socker
1 ½ msk potatismjöl

Dela upp som så:
2 dl vatten och ½ dl socker
2 dl vatten och 1 ½ msk potatismjöl

Koka upp vatten och socker i en liten kastrull. Under tiden blandar du potatismjölet i sitt vatten. Rör om så att det inte klumpar sej. När sockervattnet kokar tar du av det från plattan och häller i mjölblandningen i en tunn stråle samtidigt som du rör om. Ställ tillbaka på plattan och låt koka upp. Nu är det tjockt som en kräm.
Låt svalna och det är redo att användas.

…precis som köpes… 

Idag har återigen varit en underbar dag. Jag vaknade av att Håkis kom och väckte mej. Han hade varit och besiktat Mercan arla på morgonen. Vi åt frukost och la oss i varsin soffända och chillade innan han åkte hem igen till sitt.
Jag satte mej på balkongen och lyssnade på ljudbok och passade samtidigt på att raka mina ben. Förhoppningsvis för sista gången. Jag har köpt en laserhårborttagare. Visar den sen när jag ska använda den, man ska nämligen ha nyrakade ben för bästa effekt. Sen gick jag ut med Alma, men maken till loj katt… Jag har kommit fram till att det inte är idé att gå ut med henne mellan 10 – 18, för hon orkar knappt röra på sej den tiden. Och idag var det varmt, vilket inte gör saken bättre. Medan vi var ute fick jag sms av Håkis att nåt djur har varit och gnagt på lilla ekstammen. Vad göra? Jag googlade och det fanns ett trädbalsam man kunde smeta på. Så han kom och hämtade mej och vi åkte till Granngården och köpte en tub. Sen fortsatte vi till Sävast för att hälsa på lilla mor. Håkis körde Rovern.

Jag sa att han inte kan sälja den. Jag älskar inredningen och instrumentpanelen. Han sa att han inte tänker sälja den heller. Den är från tiden då BMW ägde Rover och har lite vintage stuk över sej. Liknar en Jaguar. Den är så fin. Behöver bara lite kärlek och det kommer den att få.

Mamma hade så söta blommor i trearmade ställningen. Ser ut som Dubbel millionbells, men glömde fråga.

Och så en liten detaljbild på älskade Rovern.

Mamma fick en passionsblomma av sina barnbarn i födelsedagspresent och nu börjar den bära frukt.
Hur gulligt?

Efter att ha gästat mor en stund styrde vi färden mot ranchen. Det stod i min väderapp att det är 40% chans för regn. Får se om det blir så, än har det inte regnat nåt iallafall.

Vi pratade om halstrad fisk hos mor och det var vad vi gjorde när vi kom fram. Rullar in det i mjukt tunnbröd med kokt färskpotatis och lök. Glömde dillen den här gången.
Alltid är det nåt.

Men ack så gott – ursäkta om jag inte hann varna er för mitt bedårande face innan, men varsågod och beundra, hrrm – jag hade kunnat äta fyra till. MUMS!!

Men det räckte med en, för det vankades jordgubbar till efterrätt.
Alltså, som sagt…lyx, lyx, lyx. 

Sen skjutsade Håkis hem mej och åkte iväg i sin fina bil. Jag gick upp till Alma som stod och väntade vid dörren och sprang ut i trappen när jag öppnade. Men hon hann ju inte långt innan jag fick fatt i henne. Det blir ingen mer utgång idag. Det är en sak att gå typ 20 till 21, men inte senare än det. Hon får vänta till imorgon förmiddag.

…tack igen för en härlig dag…det här är livets liv…    ♥

Idag har jag jobbat lite med projektet, med betoning på lite. Det går långsamt framåt, men det beror på särskilda omständigheter. Jag ska väl bli klar före semestern är slut iallafall.
Det var så varmt idag. Jag var ute med Alma och höll på att smälta bort. Vi tänkte gå och bada här nedanför, när Håkis kom, men det är ju så mycket folk som tänker likadant och jag ville inte gå och trängas på de små stränderna, så vi vände hemåt igen och skulle gå senare på eftermiddagen, då de flesta har solbadat färdigt.

Vi åkte och handlade istället på ICA-Maxi och fortsatte därefter hem till Håkis på ranchen.

Där åt vi jordgubbar…

…och badade i SPA-badet. Det var 30° den här gången och lite för varmt fortfarande, men helt klart badbart. Dock tror jag att 27°-28° är lite mer lagom, lite mer svalkande. Iallafall när det är så här varmt. Men vi hade kul och det är huvudsaken. Vi har alltid lika trevligt, förutom när vi kivas. Det händer ju det också förstås.
Vi nöjde oss med detta dopp så det blev ingen mer färd till stranden.

…ännu en härlig dag…denna sommar levererar verkligen…så nöjd och glad jag… 

Sent på måndagskvällen, runt halv elva, började åskan mullra i fjärran. Jag märkte ingenting, men Håkis ringde och berättade så jag gick och kollade i fönstret och mycket riktigt hade det ju vällt in mörka moln.

Alma ligger ute på balkongen. Det är varmt. Så där som det brukar vara innan ett åskväder som kommer med lite friskare luft.

Får se om det kommer närmare eller om det håller sej på avstånd. Men det är som småmysigt ändå. Jag ser ju blixtarna och hör mullret, om än det dröjer lite innan det kommer. Visste inte att det skulle bli oväder på kvällskvisten, men hoppas på bra väder imorron. Enligt min väderapp ska det bli det.

…nu ska jag joina Alma på ballis… 

Idag var vi på vårt årliga besök till Hägnan i Gammelstad.

I denna vackra koppartunna förvarades kallvattnet som de drack ur förr i tiden med skoporna hängandes i brädden på kärlet.

Här uppe gick de förstås i högskaftade näbbstövlar om vintern. Snygga var de!

När de hade ovälkomna gäster ställde de såna här på golvet. Det är en gammal musfälla.

Fjällkorna Snövit och Brynhilde betar i hagen och slår med svansarna för att värja sej mot alla flugor och bromsar.

Det här är livet för en liten fjällko.

Bänkar stod utplacerade i skuggan där man kan hämta sej i svalkan om man vandrat en längre stund, men jag och Håkis, som återkommer varje år är bara på blixtvisit. Bara för att det blivit tradition och vi är bundna till det. Helt frivilligt förstås.

…älskar Kyrkbyn i Gammelstad… 

Måndag och tredje semesterveckan har startat. Dagen började som vanligt med en dryg timmes utevaro med Alma. Ni anar inte hur mycket jag skulle vilja köpa hus bara för hennes skull, inte så mycket min egen. Trädgårdsarbete tillhör ju inte min favoritsysselsättning, om än jag gillar att vara ute. Det ska vara på mina villkor, men bor man i hus är det många måsten och det faller inte mej på läppen.

Vid närmare eftertanke är det kanske idealiskt då att bo som jag faktiskt gör, för då kan jag vara ute så länge jag vill med Alma, utan alla måsten. Det är jätteskönt såna här fina dagar som denna. Jag strosar så sakteliga fram, varhelst Alma vill gå, samtidigt som jag lyssnar på gamla sommar- och vinterpratare i en pod på mobilen och tar lite bilder då och då.

Njuter av solens värmande strålar. Skrattar åt Alma när hon gör sina krumsprång. Sjunger med till de korta musikstumparna som podden tillåts publicera.
Det är inte så dumt ändå. Det ÄR ju idealiskt. Jag har ingen trädgård att sitta i, men om jag vill sitta i solen så har jag ju balkongen, när jag inte är hemma hos Håkis förstås. Och jag har en strand att gå ner till om jag vill bada. Jag kan gå ut och bara vara där, för jag har en anledning…Alma. Jag har nära till alla affärer om jag behöver nåt.
Så vem behöver ett hus egentligen? Inte då jag. Jag har det ju så bra som det är.
Nu måste jag bara komma ihåg att detta är det ultimata för mej.
Punkt!

…måste sluta sukta efter annat i tid och otid och bara vara nöjd, nöjd, nöjd… 

Söndagen började som vanligt med att rasta Alma, inte för att hon gör sina behov ute, men hon har ett behov av att gå ut ändå. Sen kom Håkis och hämtade mej för att ta vår traditionella åktur med färjan.

Sjön suger, och det är därför min goda vän Kenta badar naken. Nä, skämt åsido, men jag vill ha en bååååt! Hur svårt ska det vara?
Ja visst ja, katterna…man blir så låst med dessa katter, men jag försöker bearbeta Håkis så sakteliga att konvertera till Mjölkplejsbo, i ett hus där vi sätter ett nät i häcken runt gården så vi kan ha katterna ute utan att de kan smita eller nåt kan komma in, och då kan vi ha båt i Lövskär och ta en dagstur närhelst vädret tillåter. Vi skulle även, utan dåligt samvete, kunna åka bort lite mer, inte långt, men över dagen. Som det är nu vill man ju inte åka nånstans nästan för att stackars Alma blir helt ensam hemma.

Men Håkis vill inte bo på nåt Mjölkplejs. Han vill bo ute på landet, där det är flera kilometer till närmsta butik. Där han kan ha ett par stora garage med många fordon som traktor, grävmaskin, bärgare samt en och annan åkgräsklippare. Det ska vara en pickup, en fyrhjuling, gärna en fyra-fem personbilar, en van, ett par moppar, en moppebil, elsparkcykel, några vanliga cyklar och olika dragkärror i diverse format och storlek. Har inte hunnit införskaffa en MC, men det är på G.
Ja, ni ser ju, vilken sketen mjölkplejstomt skulle rymma allt det?

Nej, en stor gård på landet är vad som krävs. Där man kan ta en promenad och snacka med kvigorna på hemvägen.

Och för att vi ska kunna slå våra stora påsar ihop så är vi även tvungna att ha ett stort hus. Gärna i modell herrgård.

Förutom stora garagen ska där även finnas olika förrådsbyggnader, lador, härbren, en sovstuga till eventuella gäster och kanske en bagarstuga, så vi kan baka vårt eget rågbröd á la Polar-stuk.
Ja, så vi har till silltårtan menar jag.

Iallafall, för att återgå till dagens färjetripp, så hade Håkis tagit med en termos kaffe, mjölk i en burk och hans egna hembakade hastbullar som vi stannade och fikade vid en skogsväg 

Vi fortsatte till ranchen där vi åt pizza till lunch, spelade lite badminton på gården och kammade Valle och Vilma. Vi skulle ta ett dopp i SPA-badet, men han hade sett lite fel och råkade värma upp det till 38° vilket var alldeles för varmt i hettan, så jag satte mej aldrig utan klev ur och fick svalka mej inomhus istället. Det var ju visserligen svalt i skuggan också med sina 22°, men det var nästan helt vindstilla, så ingen svalkande bris direkt.

Valle och Vilma sökte sej som vanligt till skuggan.

Vilma håller sej till buskagen. Jag tror att de avger svalka mer än nåt annat när det är lite fuktigt därunder.

När vi planterade ut det som jag hade sått hemma hos mej, på min gata i stan där jag bor, så var det en del som inte såg så fint ut, som vi slängde i komposten. Idag såg jag att det bland annat var den fina ljusblåa lobelian som jag hade ett tag. Det som kommit upp hos mej är ju den vanliga blå-lila sorten och jag har undrat vart den ljusblåa tog vägen. Vi har alltså slängt den! Men den ska grävas upp och jag hoppas kunna ta frön från dem till hösten.

…det var allt för idag, men kom strax tillbaka för att följa den spännande fortsättningen… 

Idag är det lördag och vi går mot slutet på andra semesterveckan, men jag måste säga att det känns som att jag varit ledig jättelänge och jag var tvungen kolla för att se att vi verkligen har två veckor kvar. Det har vi, trots att jag knappt kommer ihåg när vi jobbade sist.

Idag har jag fortsatt fixa här hemma och Alma, hon…satt och tittade ut genom fönstret…

Vid lunch gick vi ut och återvände inte hem förrän en timme och en kvart senare.

Det blev riktigt behagliga grader idag, men snart hopade sej molnen och strax efter vi gått in täckte de nästan hela himlen, så jag är så glad att vi passade på att gå ut medan solen sken.

Alma var också glad och hon blir bara modigare och modigare när det kommer till möten med andra människor. Nu ligger hon kvar och tittar upp på dem som kommer lite närmare och vill beundra henne. Fastän de står bara en meter ifrån. Inte en tendens till att hon vill springa därifrån. Kul!

Håkis kom strax efter vi gått in, jag gick ut och slängde sopor och mötte honom på gården. Han skulle bygga mitt skafferi från IKEA. Och äta middag förstås och så hade han med sej jordgubbar igen. Nu har vi ätit varje dag. Det är så gott.
Alma ville hjälpa till, men var väl mest i vägen.

Vi börjar bli äldre och med det kommer krämporna som bestämmer hur vi kan arbeta. Att sitta på golvet så där är inte det ultimata sättet så vi fick ordna plats på bordet så han fick bygga ihop lådorna där.

Han är så duktig och det tyckte Alma också som godkände efter noggrann inspektion.

Vi fick ändra lite på lådorna bara p.g.a gångjärnen, vi tänkte ju inte på dem, men det var ju fort gjort och snart kunde jag torka ur och börja fylla på med alla torrvaror. Så himla skönt att få in allt i skafferiet och mer ryms det.

…längst ner kan man ha bakplåtspapper och annat tunt…kanske pizzatallrikar?… 

Idag har det varit kallt och blåsigt. Det har regnat litegrann, men bara några droppar. Jag var ute med Alma i en timme och tio minuter och hon har varit sååå trött här hela dagen efter det. Jag fick till och med bära hem henne, för på hemvägen jamade hon i ett och flåsade som en hund och det berodde inte på nån värme, så tydligen hade hon gått en lite för lång promenad.

Håkis kom förbi en sväng och vi åkte till JULA och köpte snickerifärg till mitt lilla projekt. Så nu har jag spacklat och det ska torka och slipas och sen ska jag måla, imorron då. Inte utan att man är lite nöjd med vädret ändå, när man har att göra inomhus.
Vi åt lite rester från igår. Nudlar med wokgrönsaker och köttbullar till Håkis och rökt/marinerad tofu till mej. Gott var det och sen blev det lite kaffe och kaka och sen chillade vi en stund innan Håkis åkte hem till sitt igen.

Jag satte som sagt igång med att arbeta och nu är det färdigt för idag. Ska bli så kul när det är färdigt. Det kommer att bli helt magnifikt. I mitt tycke alltså. Ni vet ju vad jag har för smak och vet ni inte så kan ni läsa det under min bild till höger.
Låter kanske skrytsamt om det man gör själv, men det förstår ni väl att jag bara designar nåt som jag tycker är jävligt snyggt och detta, mina damer och herrar, råkar jag tycka blir magnifikt.

…min lilla sötnosing…hon är ju bara så go… 

Vi pratade om öppen planlösning, jag och stora storasyster, nåt som ingen av oss var särskilt förtjust i. Jag för att jag har varit och gjort byggstäd i såna lägenheter, vanliga treor både i stan och utanför, och jag tycker de är så små. Eller vardagsrummet och köket blir ju så litet.
Här nedan är en video som jag filmade i en av treorna. Det känns som att möblerna i kök och vardagsrum måste ligga kloss mot för att rymmas.
Inte för att jag vill ha ett stort kök så, men jag vill inte ha soffan en meter från köksbordet. Om man skulle sätta ihop mitt kök och vardagsrum skulle det ju vara så mycket större än detta. Varför gör man det så litet?

…sen finns det ju det som är större, men då kostar det ju…nope, not my cup of tea… 

Idag steg jag upp runt halv sju och kokade mej lite kaffe och satte mej vid datorn, som jag alltid gör på mina lediga dagar, och hann väl inte mer än sätta mej så kommer Alma och jamar en sorglig aria med vibrato. Jo, det är sant, hon låter som en gammal operasångerska. Hon jamar med vibrato när hon vill att jag ska tycka särskilt synd om henne. När hon har fått vänta i evigheters evighet på att få gå ut och att hon inte kan mäkta med att vänta en enda millisekund till. När hon vill att jag ska begripa att datorsittande inte är en mänsklig rättighet utan sånt jag får ägna min tid åt när hon varit ute färdigt, efter ett antal timmar. Ni förstår ju pressen!
Jag ignorerade henne och drack mitt kaffe i lugn och ro, sen tog jag en härlig morgondusch och därefter, vid tiotiden, gick jag ut med lilla fröken lipsill.

Håkis kom och hämtade mej en stund senare så vi hann vara ute i runt en halvtimme. Sen åkte vi till lill-Coop här på Mjölkplejset och köpte räkbaguetter som vi tänkte fika senare när stora storasyster och svåger kom och hälsade på.
Men det skulle ta en stund så vi passade på att käka lite jordgubbar med gräddmjölk. Det blir man inte så mätt på ifall att de kom tidigare än vi trott.

Det gjorde de inte så jag hann lägga mej en stund för att vila lite. Fast jag hade svårt att somna därute.

Så länge solen sken var det varmt och skönt där vid planket, men när den gick bakom moln blev det kallt, för det blåste isbjörnar.

Valle ville åka en tur i kärran så det var bara att ställa upp som chaufför, men så började han tvätta sej mitt i allt så jag parkerade intill altanen så han inte skulle ramla i farten, när han inte står på alla fyra.

Skönt, då kunde jag fortsätta min vila.
Vilma har inte provåkt än. Hon struttar omkring på gården och hoppar efter nåt flygfä mitt i steget, nosar i buskarna efter eventuella meddelanden från andra djur och verkar inte alls ha nåt intresse för vrålåk. Det är nog bara karlarna som vurmar för sånt. Vi tjejer, vi gillar att chilla.

…det var en härlig dag, på min ära… 

(Tog inga bilder nu heller, ville bara umgås och ha trevligt.)

Idag har det varit lite sämre väder. Det har regnat och varit lite kallare. Just nu, när klockan är halv tio på kvällen, är det 14° ute och det skulle åska egentligen, men det blev inget med det. Solen skiner och himlen är blå, men det är inte varmt, som sagt. Skönt att få sova i ett svalt rum. Jag har ju sovit i vardagsrummet hela den här veckan, för det är för varmt i sovrummet, men kanske jag kan sova där i natt då.
Fast det är lite stökigt därinne. Jag håller på med mitt projekt som jag börjat med i våras och inte färdigställt ännu, så nu ska det äntligen bli fint i sovrummet.
Sen har jag även beställt från IKEA sånt som vi inte får med oss hem nu när vi ska dit, och det är till badrummet och ett nytt skafferi till köket. Ett högskåp med lådor och hyllor.
Så det är en hel del som ska fixas här under semestern när det är sämre väder. Nu nästa vecka ska det vara lite svalare så då kan jag ju passa på. Inte med badrummet, för de grejorna får jag inte förrän på fredag, men jag skulle vilja byta golvet i köket och hallen också, men vi får se om jag ids börja med det, fast det skulle vara bra att ha det gjort innan nya skafferiet kommer på plats. Jag måste göra det helt själv dessutom, Håkis är ju hemma hos Valle och Vilma, så jag har att göra minsann.
Alma, som ville ut så fort jag steg upp i morse, var lite sur när jag hela tiden höll på med annat.
”Menar du att du ska hålla på med det här hela dagen istället för att gå ut med mej?” sa hon buttert. ”Nä”, svarade jag, ”jag menar att du inte kan gå ut hur som, för det regnar idag. Du vill inte gå i gräset eller ens på asfalten när det är så blött.”
Hon trodde mej inte, men slutade snart att tjura och la sej att vila inför kommande dagar, då hon FÅR gå ut.

Hon behövde faktiskt inte vänta så länge. På kvällskvisten blev det soligt och det hann torka upp både i gräs och ris. Men molnen tornade upp sej i skyn och jag väntade på det utlovade åskvädret.

Vi var ute i hela 40 minuter, tills jag började huttra lite och ville in. Det ville inte Alma, men hon protesterade inte nämnvärt, däremot låg hon och rullade sej fram och tillbaka på det glatta stengolvet i trappen. Hon älskar det. Antagligen för att det känns så lent mot hennes trampdynor.

…det var regntunga moln som bildade en fin regnbåge över hustaket… 

♫  Nu lilla humla, nu ska du sova. Alla små ungar i sina sängar
och deras mammor och deras pappor, alla ska sova för nu är det natt
Sova ska också vareviga katt  ♫

♫  Kossor och kalvar i sina hagar, alla små föl och alla små grisar
alla kaniner och alla små lamm, nu ska de sova för nu är det natt
Sova ska också vareviga katt  ♫

♫  Skogar och hagar, åkrar och ängar, blommor och fåglar och alla små kryp
allting som lever på hela jorden, allting ska sova för nu är det natt
Sova ska också vareviga katt  ♫

…nu säger vi natti till alla här från mitt lilla residens…sov så gott…

Nu har vi varit och farit till och från Skehamn. Vi var på en liten shoppingspree, jag och stora storasyster och hittade en massa fina tishor och linnen som man behöver mycket av nu när det är så varmt. Sen stannade vi till på hamburgerrestaurang, var det Big Smajl eller nåt den hette, och käkade innan vi fortsatte tillbaka hem till dem.

Och här är den lille stackaren. Moppebilen. Så liten att den inte tog upp hela släpet ens.

Ja, jisses, jag tror jag skrattar ihjäl mej om jag ska åka omkring i den där, men man vet aldrig, jag är ju ombytlig, ni som vet, vet. Jag kan lika gärna falla pladask för den och tycka att det är jordens självklaraste sak att åka omkring i denna lilla…skalbagge.

Nåja, det får tiden utvisa, just nu går den inte överhuvudtaget. Det är mycket som ska fixas innan jag ger mej ut med den där. Men kanske att jag testar sen när Håkis har fixat den. Kanske…

På vägen hem var Håkis trött så för att hålla honom vaken körde vi en lek, man ska säga fem ord som innehåller ett ord. Alltså till exempel ”säg fem ord som innehåller väg”. Och Håkis kunde två ord och sen satt han och funderade länge och väl så till slut orkade jag inte vänta längre utan tipsade om hur han skulle tänka och sa ”du kan ju säga vägren och svägerska”. Och han utbrister ”Jaaa, svärfar!”
*suck*

…alltså han är hopplös… 

(Fick mej osökt att tänka på ”Jaa, Allan och Eva!”…)

…så mysigt… 

Idag är det vad man kan kalla klart till halvklart. Det ska åska och jag har hört muller i fjärran, men solen bröt igenom en stund ändå, så det är inte helmulet…än.
Då passade jag på att gå ut med Alma. Det var så skönt. Skuggigt och 23°. Detta till trots var det myggfritt också. Det enda som surrar är flugor, humlor och bin. Idealiskt med andra ord.

Idag visade hon inga tveksamheter. Hon gick i kopplet som om hon aldrig gjort annat. Nosade överallt och när det kom en fransk bulldog och gruffade mot oss – visserligen en bit ifrån, men ändå – så la hon sej bara ner, inte tryckandes mot marken utan bara som vanligt, och nosade i gräset och totalignorerade vovven.

Vi gick lite längre än vi brukar, alltså bara nästgårds, men vi har hållit oss på våran gård i vanliga fall. Jag är som så orolig att det ska komma nån lös hund och attackera. Lite feg är jag. Men inte idag. Fast så långt hinner man inte när hon ska sitta och nosa i varenda buske i en kvart-fjorton dar.

En humla med orangea pollenbyxor.

Hon har inte lärt sej vilken port som är våran, för så fort hon ser en så ville hon in där. Kanske hon inte tror att hon bor där, hon kan ju bara ha velat gå in och undersöka vem som gör det, men jag tror ändå inte att hon skulle hitta hem om hon fick visa vägen.

Det var inte så många hundägare ute, till min stora lättnad, men en och annan såg man lite på håll. Jag kunde slappna av lite mer och lyssnade på pod samtidigt som vi strosade fram så sakteliga.

Med en Alma som nosade och nosade så det knappt fanns en enda buske som var onosad på. Vi var ute i ca 45 minuter, sen började de första dropparna att trilla, men när vi kom upp skingrades molnen och solen sken en stund innan det mulnade på igen och nu, i skrivande stund, har det börjat regna ordentligt. En riktig störtskur kom det nu. Härligt!

…äntligen fick hon gå ut, det har ju varit så förjordat varmt innan… 

Nej det är ingen vanlig dag, för det är Almas födelsedag, hurra hurra hurraaa!
Idag blir Alma 2 år.

Våran älskade lilla skruttunge som börjar bli vuxen. Inte helt och hållet, men det är stor skillnad på henne nu och för ett halvår sen. Hon är mycket lugnare. Busig, men hon har lärt sej att inte bitas och mina garnnystan får vara ifred, fastän jag har dem lättåtkomliga i soffan, förutom igår förstås. Hon ville väl ”make a statement” för jag satt vid datorn hela tiden och hon blev väl less och undrade vad som skulle få mej att kliva upp ur kontorsstolen, så hon tog det som hon förstått är mej mest kärt…ett garnnystan. Hon bar det så försiktigt i munnen när hon med bestämda steg styrde mot datarummet och släppte det genast när jag började skratta.
Hon är så jäkla rolig och söt den där lilla tösen 

Hon är intelligent också och jag tror att hon kan lära sej massor om man ger det tid och tålamod. Kanske man skulle skaffa sej en sån där klick-grej och börja träna henne?
Inte så hon blir nån cirkusartist eller så, men vanliga saker som jag skulle kunna ha nytta av, som att dammsuga, slå på diskmaskinen och hänga tvätt o dylikt. Hade ju varit jättepraktiskt.

Hon är väldigt pratsam och svarar i regel alltid när man talar till henne. Men hon är lite av en kverulant och gnäller och klagar högljutt när det är nåt som går henne emot. Fast inte så det stör, jag lyssnar gärna på hennes klagolåt. Det är ljuv musik i mina öron.

GRATTIS min älskade lilla sötaste, goaste, finaste, mysproppskissekatten!! 

…tänk vad tiden går fort…vi köpte ju henne nyss!… 

Så vad låg det i Cerveraboxen? Vad hade jag önskat mej? undrar ni nu.
Jo, förstår ni, det ska ni få veta.
Tre slickepottar i olika storlekar med trähandtag.
En stekspade i stål med trähandtag och en helt i trä.
En brödkniv med trähandtag. Ni märker att jag gillar trä. Inget plast hos mej, tack!
En sån där, typ som skalare fast man strimlar grönsaker med den. Man kan till exempel göra zucchinispagetti, strimla morot till salladen och en massa annat fint och gott.
Och slutligen ett fint uppläggningsfat.
Som jag har velat ha hur länge som helst och aldrig kommit till skott. Eller det är egentligen för att jag har velat ha ett blått och vitt, som matchar mina små skålar, men inte hittat nåt.
Men nu äntligen!
Så fina presenter. Och så fick jag ännu mer pengar av lilla storasyster också. Man vill ju inte springa i affärer nu under Covid-tider, så det är bättre ge en slant så kan jag köpa vad jag vill själv sen, eller bara spara. Jag har ju handlat en hel del till mej nu på sista tiden, som jag inte visat, men kanske att jag gör det här nån dag.
Iallafall så hade det inte behövts ge nånting alls egentligen, jag får ju av Håkis så det räcker, men man blir ju så glad ändå.
Tackar å bockar ännu en gång för allt, jag är väldans tacksam ♥

…så himla kul med nya fina köksredskap…jag älskar sånt… 

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det min födelsedag, hurra hurra hurraaa!
Fick en slant av kära mor, tack å bock ännu en gång. Hon säger att jag ser ut som en liten flicksnärta, typ att jag är 30-nånting, och det stämmer ju faktiskt, jag blir ju trettitjufem!
G R A T T i S  till mej!
Det blir inget kalas idag, för vi jobbar ju och det blir så sent och jag vill inte lämna Alma ensam hela dagen, så vi tar det när vi har semester istället. Kanske till helgen, men då skulle det vara åskväder – sååå himla mysigt ♥ – så vi tar det nog vid ett senare tillfälle.

Jag har ett paket med mina presenter i, men de är inte inslagna. Nåja, jag slog inte in Håkis heller.
Snart får jag öppna det. Det är så spännande! Jag har inget minne av vad jag har önskat. Vi beställde nämligen presenterna för längesen. Alltså jag till honom och han till mej. Det var väl typ i mars nån gång.

Det är fortsatt kvalmigt, men idag är det lite molnigare och blåser en hel del, men inte så svalkigt utan fortfarande varma vindar. Det är som en tryckande värme, som att det ska åska, men enligt SMHI blir det inte förrän på lördag. Just nu skiner solen iallafall.
Men det behöver verkligen regna. Man måste ju tänka på grundvattnet också. Får man vattna? Och är det grillförbud? Jag vet inte. Jag ska då inte grilla nåt just nu så det spelar ingen roll.
Men var är Håkis när jag behöver honom? Jag vill ju öppna NUUU.
Ja, ja…jag vet att han jobbar, men…varför??? När jag fyller år???

…herre min skapare…trettitjufem!…en är till åren kommen…

(Finns det fler så här barnsliga trettitjufemåringar? Jag undrar jag.)

Nej, jag ska inte klaga, my mouth is shut, så nix och nej…jag njuuuter i värmen… 

Det skulle kunna få regna på nätterna. Brandrisken är stor nu och den minskar ju inte med ännu fler varma, soliga dagar. Vi har fortfarande 27° med en sydostlig vind som fläktar lite halvt svalt så där. Är man fuktig så känner man ju en sval bris. Så jag kan ju tänka mej att allt torrt, som ligger på marken i solen, är brännhett. Det behövs inte så mycket för att det ska flamma upp.

Att jobba är…jättekul…där de har AC. Meneee…ja. Det är…härligt…
För att inte tala om nätterna när lill-Alma kommer och vill vara go…

Men jag klagar inte…

…när jag gjorde det förra sommaren fick jag så jag teg…så… 

…om ni undrar hur han mår, så här länge efter att han insjuknade… 

…lyx, lyx, lyx…som Kristina Schollin skulle ha sagt… 

Helgen löpte som så att Håkis kom till mej som vanligt på lördagseftermiddagen och vi bara lagade mat och chillade och kolla på tv. Idag, söndag, åkte vi och handlade för att sen styra färden mot ranchen, också i vanlig ordning.
Det är så varmt idag. Närmare 30°. Katterna letar sej till skuggan hela tiden. Och Vilma dricker sitt vatten på bron. Man får byta det ofta så hon slipper dricka det ljummet.

Valle is still going strong. ♥

Detta var det enda som grodde av grusnejlikan, våra egna frön jag plockade för två år sen. Så det var ingen lång hållbarhet på dem. Tog ju inga förra hösten. Men jag får köpa nya eller få av lilla storasyster. Vi fick ett gäng vita att ha i våra grytor.

Sen grillade Håkis och idag blev det hamburgare. Jag köper alltid Hälsans köks Sensational burger och jag har stekt dem tidigare, men man får ju stå i evigheter innan de blir som jag vill ha dem, men när Håkis grillar dem blir de sååå goda. Det är de godaste burgarna jag har smakat…ever! Godare än Bastards till och med. Det blir konsistens, god grillsmak och ja, de är bara helt fantastiska och jag tror jag hade valt dem om än jag hade ätit kött, för där på slutet tyckte jag inte om hamburgare längre.

Sen åkte vi för att ta ett dopp där vi brukar vid Vallen, men tror ni inte att de har gjort en camping där, så det var ju fullt med folk och en badstrand som är typ fem meter. Nix och nej, sa vi och vände tillbaka. Vi skulle ju ändå hem till mej så vi kunde ju bada där senare.
På vägen tillbaka såg jag en eka som jag tyckte var så söt där den stod. Så klart måste den få vara med i bloggen.

När vi kom hem till min gata i stan, där jag bor, packade vi bara in varorna i kyl, frys och skafferi och fortsatte sen till stranden alldeles här nedanför.

Det var så skönt att doppa sej. Man kände sej så härligt sval efteråt. Inte för att det höll i sej så länge, men jag tog en dusch när jag kom hem igen och kände mej sval en liten stund till, men när det är så här varmt blir det så kvalmigt i lägenheten. Jag bor högst upp och ingen vind ovanför, så det är lika varmt hos mej som på övervåningen i villor. Men jag har fått en fin fläkt av Håkis som man fyller med kallt vatten så den blåser sval och härlig luft, så den ska jag slå igång när det är läggdags, så vi kan sova i natt, jag och Alma.

De som har semester nu har verkligen tur med vädret. Hur härligt är det inte att semestra hemma när det är så här. Jag skulle aldrig åka utomlands och slösa bort den här tiden. Då ska man passa på att ta vara på den svenska sommaren. Utomlands kan man åka på hösten eller våren, eller dåliga somrar, men inte somrar som denna.

…så härligt…så underbart…så helt fantastiskt… 

Halloj hejsan hopp!

Det är fredag och vädret levererar här i Norrbotten. 26° och sydliga vindar som inte ger nån som helst svalka, men skönt ändå att det blåser lite, och det har varit fint i flera dagar och verkar ska fortsätta vara fint framöver också. Det är inte utan att man överväger att stanna, jag som ville flytta lite mer söderut.
Vädret sätter ens arbetsmoral på prov. Inte kul att jobba när man kan ligga på en badstrand eller sitta på en uteservering med en god fika i gott sällskap, eller kanske man bara njuta av vädret hemma på egna tomten, eller som jag, bara springa ut och in och hämta paket hela dagen.

Nä, skämt åsido, så klart har jag gjort mitt dagsverke till fullo. Min arbetsmoral har inte svikit än, men det var många som gick hem tidigare idag. Dock slutar jag ju tidigt.
Jag tycker man till och med ser på bilderna hur gassande varmt det är i solen. Inte hjälper det att gå i skuggan heller, inte nämnvärt.

Jag gick och hämtade paket som sagt. Jag har beställt ännu mer garn och en ny regnjacka. Alma blev överlycklig. – Är det till MEJ? utbrast hon förtjust och pressade hela ansiktet mot öppningen på garnpåsen. – Nej, du får bara nosa lite.

Jag tog fram ett nystan och sa ”inte bita, bara nosa”, ”jag lovar”, sa hon, och i nästa sekund satte hon tänderna i det och skakade. Hon älskar garn och doften av alpacka. Då gick jag bort med dem. Jag vill ju inte ha dem förstörda med en gång. Inte alls förresten, men ibland sticker hon iväg med mina färdiga tröjor till och med. Hon är lite eljest, flickan.
Ni ser att det är sånt där lockigt garn. Det blir så fina tröjor av det, tycker jag, så jag beställde både i beige och brunt.

Och jag är så nöjd med regnjackan. Jag köpte en tidigare på Lager 157 för 157 kr, men den är så tunn och den har ingen dragkedja, bara knappar, så jag beställde en rejäl en med foder och allt som jag blev så förtjust i, så nu längtar jag nästan till höstrusket. Den kostar runt 1000 kr ordinarie pris, jag minns inte exakt, men jag köpte på rea för 599 kr.
Riktigt bra kvalitet. Märket är Swedemount.

…ha en skön fredag alla och ses snart igen… 

Mitt allra vackraste leende…och ja, jag talar med katter.

Jag bloggar som om det gällde liv och död, men nu måste jag ju visa att vi äntligen fick upp draperiet och gardinen på balkongen. Jag beställde ju ett vitt duschdraperi att ha som skydd mot regnet, så slipper jag ta in dynorna på pallarna. Och för att göra det lite finare fick en vit spetsgardin göra sällskap.

Och när solen skiner hänger man gardinen åt sidan med det här fina omtaget med en tassel som till och med självaste Maria Montazami skulle godkänna som inredningsdetalj.

Jag tycker mönstret var så fint på spetsen.

Det blev genast lite mer ombonat. Och så alla mina fina blommor på golvet. ♥
Supernajs, tycker jag.

…där brukar jag ligga fastän det inte är sol och lyssna på Hasse Aros podd…så mysigt… 

Vad som också hör sommaren till är rabarberkräm. Det gör jag varje sommar. Dock inte så många gånger då vår rabarber inte levererar särskilt bra så det blir som allra bäst ett par gånger, sen är den liksom slut. Vi måste göra om den så kanske den växer bättre eller så är det bara en usel sort. Ska nog be stora storasyster om en planta så vi får hennes magnifika som ger massor med rabarber. Vill ju göra mera kräm och paj, älskar rabarberpaj!

Eftersom årets jordgubbar inte alls var lika goda som de brukar vara slängde jag med dem i krämkoket, förutom de vi hade i milkshaken.

Kokade dem i lite av min smultronsaft och en skopa socker.

Det blev en god, syrlig kräm som jag sockrade, men Håkis tyckte den var god som den var. Det blev våran middag. Vi har inte lagat annat, men vi ska också ha lite chips med dip, jag har nachos med min vitlöksaioli, tycker det är godare än potatischips numera, så vi lär bli mätta ändå.

…tycker det är så gott med kräm såna här varma sommardagar, man är som inte sugen på varm mat… 

Minns ni när man var liten och fick mandelbiskvier och glass i varm nyponsoppa? Nu är det inte ofta man äter det, men när vi gör det blir det som godis bara. De är faktiskt riktigt goda.

Vi åkte hem till min gata i stan, där jag bor, runt tvåsnåret och jag tycker så synd om Valle och Vilma när de tvingas gå in när det är så vackert väder. Men de har iallafall fått vara ute sen sju i morse och så får de vara ute hela dagen imorron, bara det nu är fint väder. Det får vi verkligen hoppas.

Rabarberblomman har fått bladlöss och trädgårdsmyrorna klättrar upp för att mjölka dem på honungsdagg.

Vi rensade bort de gamla döda stjälkarna från förra sommaren av vårvindan, så nu ser det lite finare ut. Hallonbusken ser ut att ge mycket bär i år. Den har massor med blommor den med.

Efter väl uträttat arbete vilar vi med en kopp kaffe i syrenbersån. Eller så står jag bara och håller koppen mot busken för att få en finare bild. Nåt av dem var det.

Väl hemma hos mej, på min gata i stan, gjorde vi milkshake med jordgubbar. Jättemumsigt!

…ja, det var vad vi hunnit med hittills…ses snart igen… 

Halstrad saltströmming…

…på mjukt tunnbröd med kokt färskpotatis och dill…

…rullas ihop och avnjutes med en kopp filmjölk…

…det är sommar det… 

Glömde löken, det ska vara hackad lök också.

Idag vaknar vi upp till strålande solsken. Hur härligt är det inte att titta ut genom fönstret när det ser ut så här. Man blir glad!
Jag bryggde mej några koppar kaffe och satte mej vid datorn en stund innan Håkis undrade när jag ville ha hämtning.

Vi åkte till ranchen och ska vara här på morgonkvisten och åker till mej på eftermiddagen. Jag antar att Håkis sover över som han brukar på lördagar, men är inte säker. Har inte frågat och kan inte nu heller då han just gick ut. Vi ska halstra saltströmming igen och äta i tunnbröd med kokt färskpotatis, lök och så klart smör.
Gott ska det bli!

Vilma älskar att ligga och gömma sej i buskagen. Hittar man henne inte så kollar man i närmsta rosenbuske, nedanför syrenen eller under nåt rabarberblad, då finner man henne där med garanti.
Rosenbusken surrar av liv.

De är så nykammade och fina mina små pälsbarn.

Inget badväder direkt med sina 20°, men det hinner vi säkert med denna sommar. Hoppas jag. Blir det lika dåligt nu som förra sommaren så kommer jag att börja titta efter boende lite längre söderut. Jag är så trött på att bara få sommar vart fjärde år. Och hoppas att Håkis följer med, nu när han inte har nåt jobb som håller honom kvar. Han har ju jobb, men inte där han var i 40 år utan nu är det nytt och han vet att det inte är så farligt att prova på lite annat. Men jag vill inte flytta alltför långt ner. Kanske Sundsvall skulle vara nåt? Det blir då inte Gotland iallafall som jag först ville. Det är så dyra hus och lägenheter där jag skulle vilja bo.
Vi får se hur denna sommar levererar först innan man börjar spekulera.

…idag är det fint iallafall… 

Midsommarafton påbörjades med en rejäl sovmorgon för min del, jag sov till 9.15. När sov jag så länge sist? Jag kan inte minnas, oftast sover jag till typ 8-8.30, men till efter nio är ju sällsynt. Nåja, det var väl nåt jag behövde. Jag var ju vaken till halv ett nånstans.
Håkis var också vaken länge. Han och svåger höll på att byta däck på svågers bil och de hade lite problem med ett som inte alls ville passa, till slut åkte svåger hem strax före tolvslaget. Jag tycker det är bra att Håkis är lite wild ‘n’ crazy och inte alltid går till sängs vid tio. Själv gör jag ju inte det när jag bor själv. Jag är lite mer av en nattuggla och går i säng rätt sent även när det är arbetsdag dagen efter. Känner mej så busig.

Nåja, för att återgå till midsommar så åt vi sillunchen hos mej innan vi tog vår picknickkorg och styrde färden mot ranchen. Där åt vi jordgubbar med mjölk till mellis och sen kammade jag katterna och vi drack kaffe och satt och pratade lite för att sen påbörja våra räkmackor som vi bestämt att vi ville ha.

Jag hade på mej nyklänningen och en storskjorta ovanpå. Det var inte sjövarmt ute och jag har ju som sagt inte värmevallningar längre så jag ville ha på mej lite långärmat då klänningen inte har ärmar alls.

Vi glömde köpa bröd till räkmackorna så vi fick taga vad vi havade och det blev rostbröd. Mycket gott det med.

Vi åt upp allt och proppmätta sitter vi nu vid varsin dator och Håkis mun går i ett och jag hmm:ar och låtsas lyssna. Ibland tittar jag på det han visar, men fattar ändå inte vad han pratar om då jag samtidigt sitter och skriver denna blogg. Ja, det är ungefär så våran midsommar ser ut. Lugn och skön, med inte bästa vädret kanske, men det blir bättre imorron, så vi misströstar ej.

…önskar alla en fin midsommar, bättre sent än aldrig… 

Nu har vi handlat och varit på ranchen ett bra tag. Vi har hunnit äta, grillade hamburgare med sedvanliga tillbehör. Håkis provade Angusburgare för första gången och han sa att de var jättebra och jag hade mina sensational burgers som Håkis grillade ordentligt så de var helt genomstekt och jääävlar så gott det var! Äntligen fick jag dem som de ska vara. Precis som på Bastard burgers. MUMS! Går inte att få likadant i stekpannan, man får steka i evigheters evigheter och de är ändå rosa i mitten. Konsistensen blev också mycket bättre i grillen. Superbt!

Jordgubbslandet prunkar med massor av blommor. Vi kommer få så mycket jordgubbar! Oj vad det ska bli gott!

Jag ska göra jordgubbstårta varje lördag

Men än så länge får vi köpa och det gjorde jag i ståndet utanför ICA-Maxi som alltid står där och säljer till midsommar. De var inte billiga i år, ibland har de två för 50 kr, jag tror ett år var det bara 20 kr/litern, men nu var det ordinarie 59.90 kr som det brukar kosta. Jag köpte ändå två. Dem ska vi äta med gräddmjölk och socker. Jag får göra tårtan helgen efter jag fyller år, då går vi för övrigt på semester också, så vi kan fira det med. Såå härligt!!

…två veckor till jobbar vi, sen är det semesteeeeer… 

(Jo, jag ska göra om jordgubbslandet. Det ska bli fyrkantigt och det ska bli en sektion med smultron. Många stenar är lösa så det är bara att plocka bort och göra om och så finns det mer stenar att ta, så vi kan göra det lite större.)

Hallå hej alla! Äntligen har vi lite sol efter det eviga regnandet. Igår hade vi åska. Först vid niotiden, då kom det bara en enda blixt och åskknall precis samtidigt, så det var rakt ovanför oss på SSAB, sen hände inget mer förrän vid tolvsnåret, då blixtrade det till och åskknallen kom strax efter med ett sånt dån så att golvet skälvde under mej. Sekunden efter kom ösregnet. Och då snackar vi ÖS-regn. Jag menar som-att-stå-i-duschen-regn. Som tur var skulle jag inte ut just då, utan det hann lugna ner sej tills dess.

Men nu har vi som sagt sol och nästan vindstilla, så det är rätt så varmt. Blir nog en glass i afton. Håkis har varit förbi och jag bjöd på nåt så ungdomligt som pommes frites med dip. Jo, bara det. Vi satt och dippade pommes till middag. Jättegott!
I lördags däremot lagade vi middag…tillsammans. Håkis fick i present, av sin syster, en middagskasse från Hemmagastronomi. Vi mötte upp henne och maken utanför restaurangen i Norra hamn och fick själv välja vad vi ville ha. Vi tog Teriyakiglaserad tonfisk med het sötpotatis, pak choi, sparris och böngroddar, samt en lime emulsion. Det var så gott! Och lättlagat. Jag trodde först att jag inte skulle kunna äta det då det var jalapeños på sötpotatisen och tillsammans med den kryddiga pak choien blev det ganska starkt, men efter ett par tuggor vande man sej och det var bara så gott. Till efterrätt fick vi typ nån tiramisu med rabarberkompott och hallon-nånting i små whiskyglas, som också var så himla välsmakande. Glasen har jag sparat förstås. Ja, det var en riktigt bra present, måste jag säga. Och kul att laga det tillsammans. Recommend, recommend.

Och tidigare, hemma hos Håkis, halstrade vi saltströmming till lunch och åt i mjukt tunnbröd med färskpotatis, lök, dill och en smörklick. Det var också så himla gott.

Nä, det här är ingen matblogg så nu får det vara färdigt med matsnack. Jag tog min första spruta av vaccinet Pfizer i torsdags. Kände inte av nånting annat än lite ömhet i armen på fredagskvällen. Får andra sprutan den 12 augusti, så jag får vänta ovanligt länge. Iallafall om man jämför med alla andra jag vet har fått sin andra spruta. De har fått vänta mellan 5 och 6 veckor. Jag får vänta i 8. Nåja, jag ska nog klara mej undan smitta även i fortsättningen. Har ju klarat mej hittills och första sprutan ger ju också ett bra skydd. Dock får man ju fortsätta vara försiktig, men man törs ju krama sin familj iallafall.

* * *

Alma rumsterar på balkongen, i vanlig ordning. Hon har ju inte fått vara därute i samma utsträckning eftersom hon inte gillar regn hon heller. Men nu äntligen får hon jaga flugor och spana på pippina och allt folk och smolk som rör sej nere på gården.
Det är nåt flygfä hon har slagit till i luften så den har ramlat ner mellan springorna på golvet, som hon tittar på här nedan i bild. Sötaste lilltösabiten ♥.

…ha det så fint och ses snart igen… 

Idag har varit en bra dag. Vi åkte och handlade tidigt i sedvanlig ordning och sen vidare till ranchen. Jag gjorde en tårta, för Håkis har fyllt år och lilla storasyster, svåger och mamma skulle eventuellt komma, om det blev väder. De hade ju lovat regn hela helgen, men till min glädje har solen strålat hela dagen. Det har blåst ganska svala, något hårda vindar, men mot planket på gården gick det att sitta. Det var lite kallt när molnen skymde solen, men de drog snabbt förbi, tack vare blåsten.

Valle och Vilma var ute hela dagen och de tyckte det var så trevligt med släktens besök. De kände väl igen dem allihop.

Håkis hade tagit på finaste stassen. Åtminstone den mest sanningsenliga.

Valle fick sej en tur på cykelkärran. Hållplatsen är vid trappan då man kan luta den mot nedersta trappsteget så den inte vickar för mycket.

Vi bäddade till i soffan så vi alla skulle rymmas att sitta.

Älskar sommaren!

Och Valle får vara i sitt paradis tillsammans med Vilma. Han är så lycklig. Det vet jag att han är.

De har det så bra, där på ranchen. Bättre kunde det knappt vara.

…jag tog inga bilder när de kom, jag bara umgicks och hade det så mysigt… 

(Tårtan blev bra fastän jag gjorde den samma dag.)

Idag har vi regn och rusk här i min stad där jag bor. Det har väl skvalat mest hela dagen och Alma har varit lite putt, men det är smällar man får ta, man kan inte alltid få som man vill. Fast jag kan förstå att hon blir lite rastlös när hon inte ens kan vara ute på balkongen. Hon kan ju sitta i stolen, för dit når inte regnet, men hon vill ju sitta på brädan och spana på pippina.

Igår visade min väderapp att det skulle vara mulet, men inget regn. Det var bara dimmigt på morgonkvisten, sen blev det strålande sol, om än lite blåsigt. Ganska hårda vindar faktiskt, men sydliga så det var varmt som sjutton ändå, så efter att Håkis slutade jobbet och hade tagit en välförtjänt middagslur i soffan, gjorde vi varsin glass i våffelskål. Jättegott!
Jag valde tresmak – jordgubb, päron och vanilj. Det är så längesen jag ätit det. Det har mest blivit vanilj med krokant eller choklad, banan och apelsin. Det är ju förvisso också jättegott, men man vill ju ha lite variation.
Jag skulle vilja ha med mintsmak. Det är en favorit. Jag minns mina barndoms dagar då vi var hos min mormor i Finland. När vi gick till kiosken för att köpa glass valde jag ofta en Minttu tuutti, strut med mintsmak. Den var så gräddig och god.
Visst har jag ätit mintglass här också, men inte alls i närheten så god som den i Finland. Lika grön var den i färgen som päronglassen i min våffelskål. *suck*

Vad gör ni en dag som denna? Jag har tränat aerobics, färgat mina ögonbryn, målat naglarna, ätit en knäckemacka med potatissallad och gurka. Skulle behöva dammsuga lite också så jag får väl gå och göra det när jag avslutar detta inlägg. Alltså kommer det bli väääldigt lååååångt.
Nä, skämt åsido, jag går och gör det nu, för jag misstänker att Håkis kommer senare på eftermiddagen och då måste jag laga middag. Vad det blir för mat? Jo, förstår ni, det ska jag berätta. Det blir tortelloni, fylld med torkade tomater och mozzarellaost, och Karljohansvampsås. Det är så gott! Vi köper torkad karljohansvamp och en påsen innehåller inte så mycket, men jag har i champinjoner också för att dryga ut, för jag köper inte gärna två påsar då de kostar ca 60 kr/st.
Jaha, jag får väl gå och städa lite då och lägga svampen i blöt så vi får oss nån middag idag.
Om han nu kommer. Jo, det gör han nog.

…vi ses senare… 

Vi har verkligen haft underbart sommarväder länge nu. Knappt en droppe regn har det kommit utan bara gassande sol. Visst har det varit växlande molnighet, men bara mindre tussar. Det har varit fantastiskt med andra ord. Så även idag.

Nästan för varmt, så där som det kan vara innan ett åskväder.

Jag ställde ut blommorna härförleden och det verkar inte bli några frostnätter, som tur var. Så fin dubbelpetunia.

Alma har fullt sjå att hålla reda på både duvor och svalor samt en och annan mås som passerar av och till. Det är verkligen tur att vi har det skyddande nätet, annars hade hon flugit ut för längesen. Hon vill ju så gärna fånga flygfäna.

Det är så lummigt och fint på gården.

Åskan mullrar i fjärran.

Alma undrar om det är fara på färde eller om hon lugnt kan ligga kvar.

De mörka molnen hopar sej. Växtligheten tarvar en riktig rotblöta.

Så kom de då…de första dropparna. Alma hoppade ner och upp i min famn där jag satt i svarta stolen med grå dyna. Så mysigt, men det höll inte i sej länge. Strax skingrade sej molnen och det blev soligt igen.
Det känns som att detta blir en bra sommar.

…ljuvligt, härligt, underbart… 

God eftermiddag gott folk. Idag är det den svenska Nationaldagen och den har firats på ranchen i några timmar.
Jag bakade äppelmuffins i mina Sverigebullformar, det gick bra, de är lite grövre än vanliga formar, dock har jag ingen bild på dem, men goda var de. Vi åt mat från Måttsunds restaurang, jag åt Halloumimål som jag tycker är så j*vla god och Håkis valde en grillbiff. Sen klippte jag till honom lite så han är sommarfin. Får väl klippa en gång till vad det lider, innan sommarn är slut iallafall, det är så skönt att stå ute på gården så slipper man håret inomhus. Jag rakade mina ben ute också, som jag brukar på somrarna, det är så praktiskt och bra.

Vi har bytt plats på Alma och Valle. Nu får han äntligen vara ute i sitt paradis.
Alma är ute på balkongen mest hela tiden och spanar efter svalor och duvor. Det är så spännande. Men ibland måste hon ju vila också, det gör man bäst när det är som varmast.

Valle är snäll mot Vilma, men hon är ändå litegrann på sin vakt. Han kan ju vara lite lynnig, den lille herremannen.

Häggen blommar och snart tar syrenen vid.

Så gör också brudspirean.
Den bästa tiden är nu, nästan, då man har allt framför sej. Men jag kan ju förstås inte låta bli att längta till semestern. Fem veckor har vi kvar att jobba, sen får vi ledigt. Men mina dagar är ju inte så långa, jag slutar runt 13.20 varje dag. Så skönt! Önskar att Håkis också gjorde det, men han vill jobba heltid så han får en bättre pension. Kanske jag också hade gjort om jag hade ett lättare jobb, men samtidigt så är fritiden också viktig. Pengar är inte allt, bara man har så man klarar sej och har jag inte det så säljer jag lägenheten. Såvida jag inte gör det innan och köper ett hus. Men det återstår att se.
Ha en fortsatt fin nationaldag alla ♥

…vädret denna veckan har varit helt fantastiskt, vilken början på sommaren!…

Asså vilken sommarvärme vi har! Det är bara den tredje juni! Ska man bli orolig nu eller? Det brukar ju bli så dåliga somrar när det börjar så här bra. Iallafall efter vad jag erfarit. Men nu ska vi inte måla fan på väggen, nu njuter vi istället så länge det varar.
Jag dricker ett, för mej, nytt vatten, Premiers Ananas/Passion och den är så god att jag var tvungen kolla om det är socker i den, men det står ingenstans så jag antar att det inte innehåller nåt sötningsmedel alls. MUMS vad bra när man vill gå ner några hekto.
Sisådär en 70 stycken.
Minst.

Jag ligger på balkongen så länge jag klarar av det, sen måste jag in och svalka av mej lite. Men jag klagar inte, det är underbart härligt.
Nu börjar man längta till semestern. Vi ska ha från och med den 12 juli och fyra veckor framåt. Håkis får inte jobba längre än så eftersom deras företag stänger några veckor, så då fick jag också ta lite tidigare, för det är egentligen från den 19:e som den sena perioden börjar.
Det ska bli sååå skönt att få göra vad man vill. Sova hur länge man vill. Äta vad…..nehe, inte det då…men ja…ni fattar. Man är ledig helt enkelt och får bestämma själv hur man vill bedriva tiden.

Just nu är det lite över 30° på balkongen och betongen håller värmen länge, för igår hade jag 22° klockan 20.00 och i förrgår 17° klockan 22.00, så väggarna fungerar som täljsten ungefär. Skönt nu på försommaren om man vill sitta ute på kvällen, men oskönt när man vill ha svalka.

… ♫ ja det är sommar och soliga dagar ♫ … 

Idag målade jag pallen, lite slarvigt så där så det ser gammalt och nött ut – bara den understa eftersom den övre skulle täckas ändå – och fixade en liten soffa till mej på balkongen. Jag vet, jag är absolut inte den första, men kanske inte den sista heller, att använda sej av pallar. Men det är faktiskt väldigt praktiskt. Å gratis.
Det blev ju jättemysigt!

Sen är det bara draperiet och spetsgardinen kvar som ska hängas upp och blommor ska planteras i krukorna, lilla storasyster sa att man kan göra det redan nu, att de klarar sej så länge det inte närmar sej 0° C och den tiden är väl ändå passerad nu, hoppas jag, men man vet aldrig. Dock tar jag den risken och planterar dem nu, men inte idag. Det får vänta till annan dag helt enkelt.

Ja, men det blev ju riktigt bra detta. Bekväm att ligga på också. Här kommer jag nog trivas som en fisk!
Eehh…ja!

…det är fortfarande så varmt ute…eller var det bara mina vallningar?… 

(Ja, jag är gråhårig och nä, jag ska inte färga….tror jag…kanske…vi får se!)

Eventuellt byter jag ut de beigea kuddarna och filten, vi får se det med.

Men  jag visar ju en ny bild om så skulle äga rum.

Nu slutar jag här. Tack för mej!

♥ ♥ ♥

Så har vi varit och farit, till ranchen, och jag har hunnit laga lite ny pommes och ätit mina rester från igår. Det var gott. Jag provade för övrigt Felix vegoköttbullar, men de var inte mycket att hurra för. De gick ju att äta, men mer än så var det inte, så dem köper jag inte fler gånger. Jag gör hellre själv av Anamma formbar färs. Då kan jag krydda och ha i lite vad jag vill och de blir mycket godare då.

Kammade lilla Morran, Vilma that is, och hon njöt och morrade om vartannat. Alma fick samma behandling, men hennes tovor är ju obefintliga, så hon låg bara tyst och njöt av behandlingen.

Sen tävlade vi med i Alla mot alla då vi har många avsnitt att avverka. Åt lite glass och goade med flickorna. Sen återvände vi hem till min gata i stan och Valle, som väntade ensam i mitt lilla residens. Nu återstår lite aerobicsträning och en dusch och sen chilla resten av denna söndagsafton.
Vi ses annan dag….pusselikram ♥

…så mysigt att få goas lite med mina fina kickor…

Håkis har varit och farit. Han fikade limpmackor och varm sjokelad, men jag var inte särskilt hungrig när han slutade så jag hoppade över det och det är jag glad över, för jag hade ju lite av gårdagens plättar kvar i kylen som jag fick mumsa i mej nu. Sååå gott!

…tyckte de blev så goda, för jag hade i lite havrekaffemjölk i smeten… 

Vad är nu detta? Är det en bröllopsutstyrsel? Eller kistdekoration? Prästkläder?
Nej, inte riktigt, det är en spetsgardin, en dyna, ett duschdraperi och ett omtag.

Så vad har man allt detta till?
Jo, förstår ni, det ska vara ute på min balkong. Jag har fått två pallar av Håkis, som ska målas vita och ställas ovanpå varann till sittplats och dynan är såklart till den.
Så söta små tofsar i hörnen.
♥ ♥ ♥
Duschdraperiet är till för att stänga ute regnet, så slipper jag bära in dynan och kuddarna vareviga kväll. Spetsgardinen är till för att göra det hela lite finare, draperiet är enfärgat vit så det behövdes lite piffelifluff, tyckte jag.
Omtaget är till för att dra undan draperiet när det inte regnar.

Jag tycker spetsgardinen var så fin! Den kan jag ha inomhus också sen. I köket eller sovrummet.

Nu längtar jag så mycket till det blir varmare så jag får sätta igång och fixa därute. Och massor med blommor ska jag ha. Och gräs till Alma förstås.
Åååh, det kommer bli så mysigt!

…då får vi varsin sittplats…så jefla najs alltså… 

Idag är Valles födelsedag. GRATTIS älskade lillpojken 🥰😘❤🥳

Nu är vi på ranchen och soffan är på plats. Vi hämtade den redan igår, men lämnade den bara här och fortsatte tillbaka hem till mej för att spendera lördagen där, i vanlig ordning, eftersom vi ändå skulle vara här idag, söndag.

Så nu har vi städat och fixat här och provsuttit och legat i den och vi är mer än nöjda.
Jag har beställt ett nytt klösträd till katterna från Fyndiq. Vi har den gamla, svarta här nu och den är ju så trasig och ful, så nu kommer snart en vit, hel och fin hit istället. Det blir superbra och katterna kommer älska det.
Vi ska bygga ett nytt bord när det blivit lite varmare och lättare att ta sej till snickerboa. Det blir ett mycket finare och lite större bord. Och så ska jag fixa hit lite snyggare kuddar. Sen kommer det bli så fint och mysigt även här. Och som ni ser så har jag bra med belysning i mitt lilla hörn, så jag kan sitta där och sticka. Så himla bra!
(Ser nu att Håkis måste flytta in konsolerna i hyllan. Vi hade ju tv:n mellan dem tidigare, men nu ser det bara konstigt ut när de är så långt ut på brädan. Kanske måste fixa snyggare konsoler också.)

…den är så mycket bekvämare än min, men så kostar den ju egentligen mer än det dubbla…snacka om fynd!… 

Ett litet leksakslejon ligger på hallgolvet. Idag har den lämnats intill lyktorna vid städskrubben. En annan dag har den placerats en bit in under hallbyrån. Ibland ligger den i vardagsrummet. Den kan hittas lite här och där nuförtiden. Och jag blir så hjärtinnerligt glad för det. Vet ni varför?
Jo, det betyder att Valle leker med den när jag inte ser. ♥

…det är inte favvoleksaken utan en nyare variant som han fick i julklapp för flera år sen…

 

Nu är vi på ranchen och har hunnit handla och ätit tidig lunch. Det blev räkmackor. Jag provade ett lite annat stuk på dem med lite rödlök, creme fraiche och stenbitsrom på toppen. Det var supersmarrigt. Jag serverade dem på varsin skärbräda. Tycker det är lite kul och ser fint ut. Ni vet, vi äter ju med ögonen också, så de måste ju få sitt med.
Men jag skulle även vilja ha ovala fat att servera sånt här på. Så det är väl bara att beställa eller önska i present eller julklapp.

…jo men det var riktigt utsökt, det tar vi mer av… 

 

Det är full snöstorm därute. All snön som smält bort så vi fick barmark har återkommit. Det har snöat hela dagen och ser inte ut att vilja sluta, så vi ska väl få några centimeter innan det här är avklarat. Kul…eller så inte.

Håkan har varit och farit, men han kommer ju som vanligt imorgon och sover över. Det blir lördagsmys med Alla mot alla och kanske filmtajm eller nåt. Den traditionella veckohandlingen på söndag morgon innan vi fortsätter till ranchen.

Men först ska fredagsafton undanstökas med Valle här i mitt lilla residens. Det blir lite träning, duschning, stickning och sen Masked singer på tv. Ja, kanske jag till och med kokar mej en kopp te. Här drar vi oss inte för nåt. Så wild’n’crazy som jag är. Och för att släppa hämningarna helt kanske jag tar mej en glass också.
Ja, ni ser ju…tokigheter, tokigheter!

Valle lägger tassarna på min arm. ”Du å ja’ mamma”, säger han. ”Tror jag det, du å jag Valle”, svarar jag och ler.

Och imorron får jag träffa de här två söta tjejerna.
Snart kommer lill-Alma till mej och Valle får åka till ranchen. Nu är det inte länge kvar till de kan vara ute. Men först måste grinden upp så gården är ordentligt inhägnad. Och så ska detta eländiga snöande vara helt överståndet, förstås.
Då är det vår. Då ska de där små tassarna få trampa i gräset igen. Då får de jaga flugor och andra insekter. Lyssna efter sorkens rasslande rörelser i gömmorna. Lapa vatten från skålen på förstutrappan. Ligga och slumra under syrenens grenar. Känna solens värmande strålar och söka sej till skuggan. Galoppera det fortaste de kan från ena hörnet av gårdstunet till det andra.
Springa ut och in som de vill, bara för att de kan.

…våra vackra pälsbarn…

Påskafton inleddes med bakning, här i mitt lilla residens. Piroger och kakor närmare bestämt. Håkis kom på eftermiddagen och ska sova över, i sedvanlig ordning på lördagar. Vi har tävlat i Alla mot alla. Det går väl så där, kan jag säga. Ibland är frågorna så svåra, men det är kul ändå. Håkan var så ivrig när han svarade rätt att han slog både huvud och händer i hyllan ovanför soffan. Som tur var föll inget ner, så när som på ett av påskäggen jag hängt i murgrönan, men det var ju bara att hänga tillbaka.

Vi har myspys med tända ljys, dock får man ju vänta till strax innan läggdags om det ska ha någon effekt. Man vill ju inte tända när det är fullt dagsljus, vilket vi har till sent på kvällen numera.

Jag kan ju inte ha påskliljor p.g.a  min lille betande tigerko, såna är giftiga för honom, så jag köpte en gul miniros istället med några knoppar som börjar slå ut nu, lagom till påsk.

Påskkakorna, eller de ”vita pepparkakorna” som vi kallade dem förr, blev goda förutom kanelen. Alltså, Santa Maria, varför? Så äcklig kanel! Precis som andra säger, för jag googlade nämligen om det, jag var lite rädd att det var nåt fel och att vi eventuellt kunde bli förgiftade, så smakar och doftar den parfym. Var är kanelen? Är det ens kanel?
Återigen…VARFÖR?
Jag älskar dessa kakor, i vanliga fall. Nu…jag vet inte. Måste köpa riktig kanel och baka igen, om jag ska få den rätta smaken. Är djupt besviken.

Nåja, jag har kakor iallafall. En annan typ. En…parfymkaka. Som man inte ska doppa i kaffet, för sen smakar kaffet också parfym.
*SUCK*

Vi har inga påskägg, men lite påskgodis har vi köpt. Lite skumharar, chokladdoppade skumbananer och jelly beans. Påskmust har jag också och det är ju viktigast av allt.
Till middag har jag ätit tonfisksallad med kokt ägg som Håkis gjorde igår. Supergod! Håkis åt piroger, som jag också smakade av. Ingen särskild påskmiddag alltså, men imorgon blir det Janssons frestelse. Jag orkade inte göra den idag, då jag bakat så mycket, men det blir en bra påskdagsmiddag.

…ha en fortsatt fin påsk alla… 

Ooops! Vad tiden går fort! Det är redan en vecka sen jag skrev sist och jag som tycker att jag uppdaterar rätt så ofta. Well, kanske inte då. Men jag har väl som vanligt inte haft nåt att berätta. Det händer inte så mycket här just nu. Ena  dagen är den andra lik. Lite trist, kan tyckas, men tryggt och skönt samtidigt.

Jag har börjat tjata på Håkis om att köpa sån där SUP som vi skulle kunna paddla till Altappen på i sommar. Det går inte så bra. Han tycker att det är alldeles för långt och litar inte på hållbarheten i såna. Han vill ha en båt, en öppen med styrpulpet. Tjaaa, varför inte, men inte alls lika smidigt som en SUP och definitivt inte samma upplevelse.
Fast…bara man tar sej ut så…jag vill ju ut på sjön igen. Längtar ibland så det skär i bröstet.
Måste kolla efter en billig båt.

Vi har haft soligt och rätt så varmt här i några dagar, så det har smält en hel del snö och vårkänslorna har återvänt. Vi skulle egentligen ha fint väder i helgen med, men inte är det då sol idag. Det är mulet och bara runt 3° C.  Men igår fick vi njuta lite sol på balkongen. Jag med min stickning och Valle fullt upptagen med att lyssna på fåglar, tror det var duvor, som landade och spatserade runt på taket ovanför oss.
Som sällskap hade vi Pernilla Wahlgren och Sofia Wistam i deras podd. De är sååå roliga!

Jag har städat här på morgonkvisten. Dammtorkat, dammsugit och skurat, så nu är det rent och fint. Nu väntar vi bara på Håkis, som kommer i eftermiddag, och då ska vi beställa mat med Foodora. Det blir varsin räkrulle från Pepes. Sååå goda! Det är som en kebabrulle, fast med räkor och ägg, och så det sedvanliga – gurka, tomater, lök, peperoni och så klart dressing. Som en räkmacka, fast godare. Så jag har inte ätit nånting, för att kaloriintaget inte ska bli för stort. Fast det blir inga chips eller annat godis heller. Men kanske en bulle till kaffet lite senare.
Och förstås ska vi tävla i Alla mot alla, så helgen blir sej lik. Mysigt, men kanske lite tjatigt.
Snart får vi göra annat också. Det är bara att vänta ut denna pandemi.

…söta Valle på balkongen…älskar!…

Jag har hämtat paket. Ja, det är garn, hur visste ni?
Léttlopi är isländskt 100% ullgarn. Doftar får. Doftar gott.

Jag tycker det påminner mycket om norska Rauma som jag stickade min gråa tröja med rött, vitt och mörkgrått ok. Känns väldigt lika, men är spunnet annorlunda.
Det här garnet är mångas favorit, så även Rauma. Man tror att de ska kännas stickiga att ha på, men till min förvåning var inte den i Rauma alls stickig och jag hoppas att det här känns likadant. Det kommer så klart bli en mörkgrå tröja med vitt, svart, beige och koppar i oket. Jag vet redan vad jag ska sticka, men har inget mönster, jag har bara en bild och får gå efter den. Jag har förstorat och räknat maskor så jag vet när och med hur mycket det ska ökas/minskas så det ska nog inte vara nåt problem. Jag har också räknat ut hur många maskor man har från början.
Jag kommer att sticka den nerifrån och upp så för mej blir det att minska vid oket. Färgerna är samma i tröjan, helt av en slump, för jag hade beställt garnet redan innan jag hittade tröjan. Jag hade bara kollat hur mycket garn jag måste beställa, i ett annat mönster, så jag är säker på att det ska räcka.
Så nu har jag hur många projekt som helst. Det är bara att sätta igång ett nytt när man är färdig med ett annat. Kul!

Valle tycker också det doftar gott.

…önskar att fler använde ull…det är inte djurplågeri, det är ett underbart material… 

Idag var det dags för Valle att kolla sina blodvärden igen. Långtidssocker, njurvärden och levern, hur är det med det? Han kräks lite nu och då, det kan gå ett par veckor emellan, ibland bara nån dag, men alltid bara en gång så det eskalerar inte som då när han var jättesjuk. Och så är han lite halvlös i magen utemellanåt.

Han gillar inte att vara hos veterinären, så han sökte sej till första bästa gömställe och tur för honom så har de byggt trappsteg till en hylla med ett litet bo där han kunde gömma sej. Nåja, komma undan åtminstone en liten stund.

Det första veterinären sa var att Valle är i överraskande bra form med tanke på vad hon läst i hans journal. Hon väntade sej en mycket krassligare katt. Det var skönt att höra. Han har bra muskulatur för att ha ätit kortison en längre tid, över ett år, och det är visst vanligare med muskelsvaghet då, så det var också glädjande. De tog blodprov och vi åkte hem och så ringde hon sen på eftermiddagen.
Lever och långtidssocker var bra, men inte njurvärdena. Nu låg han högre än han nånsin gjort tidigare så vi måste tillbaka och ta ett nytt prov om sex veckor för att se om det är nåt tillfälligt bara eller om vi måste åtgärda på nåt sätt. Nu äter inte han njurdietmat. Vi köpte ju med lite när vi var till Lapplands djurklinik i höstas, för han låg ju på gränsen då, men han luktar inte ens på den maten. Så det blir väl som med Hampus, att han har bara nåt år kvar, fast det var ju väntat ändå p.g.a lymfomen. Och spondylos. Och FORL. Det är bara skrutt med gubben. Typix!
Men än så länge har han god aptit. Än så länge dricker han bra. Än så länge sköter han hygienen. Och vi får vara glada för den tid vi får med honom här nu och den tid vi fått. Han fyller 14 år i maj och nu är jag inte längre orolig att han inte lever så länge, för jag tror han kommer göra det. Jag tror han får en sommar till. Sen vet jag inte. Men han ska på återbesök den 21 april och sen tar vi det därifrån och ser vad vi kan göra. Om han fortfarande har lika dåliga värden eller kanske ännu sämre. Han är iallafall i bättre skick än väntat och det är jag så tacksam för.

…vi har ju fått ha kvar honom längre än vi trodde för ett år sen… 

 

…är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Vilmas födelsedag
Hurra, hurra, hurraaa!
Hon blir 7 år idag.

Efter att Valle varit ensamkatt i två år pratade vi om att han borde få en kompis. En lillasyster att leka med och ha som sällskap och efter mycket velande, om vi verkligen skulle köpa en till katt eller inte och bestämde att nej, det fick räcka med Valle, så kollade jag ändå på blocket, bara utifall att. Och där fanns hon. En rödblond liten tösabit. Så hjärtskärande söt ♥
Jag mejlade uppfödaren och sa att ”om hon är kvar i mitten på juli köper vi henne”. Uppfödaren tog det som att vi tingade henne och bad att få 15% av köpesumman. Jag, som så gärna ville ha henne, nämnde inte att hon missuppfattat utan betalade glatt handpenningen och sen var det klart. Vi skulle hämta hem den lilla när vår semester började.

Lilla gumman, vad tiden har gått fort. Nu är du en medelålders tant, men du är fortfarande full i bus och har väl aldrig blivit riktigt vuxen. Nu har du en yngre kompis som du leker med för fullt, där i ditt paradis. Jag hoppas att din dag blir fin, om än du inte har nån aning om att du fyller år. Grattis till dej lilla snuttjullan 

Hade hon inte varit så kräsen hade hon fått nåt riktigt gott, men det är inte så mycket som duger till denna ståndaktiga lilla dam, så det får räcka med en liten skinkbit som pappa Håkis får ge när han kommer hem.

…finaste lilla häxmajan…ses till helgen…    

Söndag och sista dagen i februari månad. Imorgon börjar vårmånaden. Här uppe är det ju fortfarande vårvinter, men vi känner av att det närmar sej med varmare temperaturer och solsken.
Valle har varit pigg och glad och riktigt alert nu på sistone och jag tror att det är vårkänslorna som får honom att leva upp. Han klättrar upp i klösträdet i en jäkla fart och sitter och vässar klorna en stund för att sedan återvända ner igen. Och han springer omkring och är riktigt busig emellanåt och det är så härligt att se att det än så länge är liv i gamm’-gubben. ♥

Han gillar att ligga och mysa tätt intill i soffan och verkar må riktigt bra.

Jag var till ranchen idag och träffade småtjejerna. De hade blivit så rädd härförleden då dessa dagars plusgrader orsakade att stora ismassor rasade från taket med ett fruktansvärt brak. De trodde väl att hela huset höll på att ge vika. Men när man tittar på de tjocka isflaken så förstår man att det måste ha låtit illa. Undrar just hur trallen ser ut därunder. Höll den för braket eller är det ett stort hål där igen?

Det händer en massa hemska saker därborta, tycker Alma, så hon är fortfarande rätt så skvätträdd och hoppar till för minsta lilla. Men ju längre hon är där och ju mer hon ser att  inget farligt händer så kommer hon också att lugna sej så småningom.

Vilma blir ju också rädd för såna plötsliga händelser, men hon är inte riktigt lika skvättig. Inte lika lugn som Valle heller, men han är ju gammal och erfaren så han bryr sej föga om det mesta.

Både jag och Vilma blir seniorer i år. Vilma fyller sju år den tredje mars och jag fyller femtiofem i juli och det är tydligen senioråldern. Gamla damerna.
Tänk, det är redan mars från och med imorgon. Plusgraderna fortsätter några dagar till, vad jag har förstått, och sen blir det minusgrader igen, men bara några få, så kylan är vi förhoppningsvis färdig med. Fast det kan bli rätt så kallt i några veckor till, men i april borde vi vara klara med det. Då är det bara att hänga undan dunjackan och ta fram vårplaggen istället.

Man ser att bara på dessa få dagar med plusgrader har snödjupet sjunkit rejält. Och mer lär det sjunka om vi får fler soliga dagar. Vi får hoppas på det. Och hoppas att det inte blir så mycket mer snöande nu utan hellre regn då i så fall om det nu nödvändigtvis måste vara nederbörd, så slipper vi det eländiga snöslasket som jag så innerligt hatar.
Bara tiden kan utvisa hur det blir. Det är bara att vänta och se, men hoppas kan man ju.

…och det är rejält halt nu också med smältvatten på is…måste gå försiktigt… 

Idag har det varit så fint väder. Solsken, plusgrader, takdropp och snöglopp. Och det är så ljust när vi åker på morgonen nu.

På jobbet, när jag gick mellan två ställen, mellan 300-400 m sådär, hade jag inte dunjackan på utan det räckte med munkjackan, så varmt var det. Härligt! Nu börjar vårkänslorna spira en aning. Det är bara lite svårt när vi har så mycket snö ännu, men vårvinter är det allt. Och det är ju så vackert när snön är ren och vit mot den ljusblå himmelen med rosa fluffmoln.
Jag har rätt så mycket snö på balkongen, men ett par såna här dagar och det smälter bort fort och sen kan jag sitta därute när solen gassar som den gjorde idag. Den värmde riktigt gott och jag hade kunnat sitta ute om det inte vore för all snön. Inte ens Valle ville gå ut på grund av den, annars hade han nog hoppat upp i stolen och lagt sej en stund.
Men värmen får inte komma för tidigt nu, vi måste spara den till sommaren. I år vill vi ha en riktigt skön sådan. Inte för varm dock, jag har ju mina vallningar ännu, om än jag fryser mer än svettas numera, men det är en plåga när det är 30° och så en värmevallning ovanpå det. Det är ungefär som att basta, men istället för att få gå ut och svalka sej när det blir för varmt så måste du ta på dej en jacka för att riktigt stänga inne värmen. Oskönt!
Nåja, det är långt dit så vi behöver inte börja fasa oss för nåt i förväg. Kanske, mest troligt inte, men kanske har vallningarna avtagit tills dess.
Vem försöker jag lura?

… ♫ ja det är våren, ja det är våååren, som har kommit min vän…nå kanske inte riktigt än… ♫ 

Helluuu å hej! Long time no see!
Jag har visst tagit lite bloggsemester igen, bara sådär utan vidare, men vi mår fint här uppe i norr. Ingen covid än så länge, men Håkis klagade lite på halsont här, innan han åkte hemåt, så hoppas han inte har dragit på sej nåt sånt iallafall. Kan ju bara vara en vanlig förkylning också ju.
Min syster och svåger har genomlidit denna eländiga sjukdom och klarat sej med livhanken i behåll. Jag tror det är safe att säga det nu, de har ju varit feberfria i några dagar. Antagligen överlever vi med, ifall det skulle hända att vi blir smittade, vi är ju trots allt bland en massa folk dagligen eftersom vi tvingas arbeta, men hoppas ändå att slippa.
Jag längtar till mamma får vaccinet. Hon fyller 80 år i mars, så det vore bra om hon hinner få det innan. Annars får vi ha munskydd och handskar allihop på kalaset, förutom när vi fikar, då får vi sitta en bit ifrån, men det går bra, huvudsaken man får träffas. Men jag längtar till jag får krama om henne, tänk det är över ett år sen…tror jag.
Herre min skapare! Det är ju inte klokt!

Tiden går och det blir allt ljusare. Jag passar på att elda lite ljus när det än så länge är mörkt på kvällarna. Snart är det ett minne blott och vi får vänta tills höstmörkret träder in.
Snart ska jag så en massa frön, men jag måste köpa såjord och såna där sålådor med lock. Det finns billiga på Ö0B, så vi får åka dit i helgen som kommer. Hade tänkt göra det redan förra helgen, men det blev aldrig av, så det är hög tid nu.

Vi har fått massor med nysnö. Det är vitt och fint, men inte skönt när det piskar en i ansiktet. Jag har nästan en kilometer att gå, när jag har kommit innanför grinden på jobbet, och i sånt väder kan vem som helst tappa humöret, så ohärligt är det.
Men snart är det slut på eländet. Ett par månader till, sen så…

Valle känner också av att våren är i annalkande. Han börjar längta ut. Kommer ilande när jag kliver in genom dörren och hoppas kunna smita, men så är det ju bara en tråkig gammal trappuppgång. Hur kul ä däää?
Men snart, snaaart Valle, är våren här. Det är lite drygt två månader kvar bara, sen börjar det vara varmt nog. Håll ut, tiden går fort.

…hejjeguuu de där små öronen…

Igår var det söndag och rätt så soligt och fint. Jag älskar den här tiden med trädens snötyngda grenar och krispigt vitt snötäcke mot den blåa himlen. Det är så ljust och fint.

Det enda som skulle bekymra en är hur de stackars djuren hittar sin föda i detta snödjup. Men det har de ju gjort i alla tider, så ingenting att fundera över, de klarar det där. En del gör det kanske inte, men då blir de mat till rovdjuren och sån är naturens gång. Jag ska inte börja ängslas över det.

Vi saknar inte föda iallafall. Vi får alldeles för mycket av det goda istället. Jag tog med lite saffransbullar att fika på ranchen, för jag var dit på besök och för att få goas lite med kickorna.

Alma intog sin plats i min stickekorg. Det får hon, så länge hon inte tuggar på handtaget, som hon så gärna gör den obstinata lilla pälskrokodilen. Hon ska tugga på allt som det går att tugga på. Hon är hopplös! Men också så himla rolig, gullig, härlig och så söt att man dör en smula. Älskade lilla blåöga ♥

De var så busiga när jag var där. De går fläckvis riktigt bra ihop, men Vilma, som börjar vara en dam i medelåldern, orkar inte leka så värst länge. Alma, som bara är barnet ännu och vill leka både mycket, hårt och länge, kan bli lite av en utmaning för stackars Vilma, men så länge det inte blir några konflikter och blodigt allvar, som med Valle, går det nog bra. I sinom tid blir Alma både äldre, klokare och lugnare, så Vilma får sin välförtjänta vila. Det får hon ju nu också, men bara om hon hittar ett bra gömställe. Tur att de är många i det gamla huset.

…fina små kickorna…ser ni vad de matchar bra med färgerna…snygga inredningsdetaljer… 

Nu är de här, de vackra, soliga vårvinterdagarna. Nu kan vi ta de där härliga långpromenaderna och lapa i oss ljuset som vi saknat i så många veckor.

Inte börja längta till våren, om än man känner att det spritter i kroppen, nej, stanna i nuet och åtnjuta denna kalla, friska luft samtidigt som vårvintersolen blygsamt värmer på kinden. Hör hur snön knarrar under fötterna. Fåglarna kvittrar i träden och bjuder på sin vårsymfoni. Barnens skratt på gårdstunen.
Allt detta må vara trivialt, men ack så givande och alldeles gratis.

Nu gick ju inte jag nån långpromenad direkt, jag gick bara till Hemmafrisören på Hummergatan och hämtade ett paket. Jag har beställt nånting som ska vara till mitt projekt som jag påbörjat, men inte slutfört. Det tar sin tid och det får det göra. Man måste inte få allt färdigställt nyss, om än man skulle vilja det. Och jag behöver Håkis hjälp och det finns inte så mycket tid över för det, så därav dröjsmålet.
Dock är jag inte mindre taggad på resultatet. Jag längtar tills det är klart. Oj, så jag tror det blir fint!

I afton kommer Håkis hit. Han ska sova över. Vi ska ha tv-kväll med Alla mot alla, filmtajm, chips med dip och mys med tända ljys. Ser fram emot det.
Ha en fin dag…om jag inte tittar in senare…So long! 

Snö. Denna vita nederbörd som faller på vinterhalvåret i varierade mängder beroende på var i världen vi befinner oss.

Jag är ju bosatt i landets nordligaste län, vilket inbegriper en generöst tilltagen mängd av den vita massan, men det förekommer även i angränsande län att de till och med har en ännu större snömängd, vilket man kanske inte förväntar sej då det ligger längre söderut.

Det finns många olika typer av snötäcken. Exempel på dem är kramsnö, klibbsnö, firn, pulversnö, nysnö, skare och snöslask. Jag föredrar pulversnö. Kramsnö är bra om man vill göra en snölykta eller en snögubbe, men inte när man ska skotta. Den är tung och jobbig om man inte har en traktor.
Snön är som vackrast en solig senvinterdag, då den glittrar i solens strålar, men man får vara lite försiktig och ha på sej solglasögon om man befinner sej på snön en längre stund så att man inte riskerar att bli snöblind.
Snön kan vara farlig om man hamnar i ett skred, d.v.s en lavin. Dock är den inte farlig att äta om den är ren och inte gulaktig i färgen, då kan det vara nåt djur som gjort sina behov i drivan. Snön innehåller inte larver, som en del vill hävda, de skulle aldrig överleva i de temperaturer som krävs för att snö ska bildas. Däremot ska man inte äta för mycket om man har långt till närmaste värmekälla, då man kan frysa ihjäl när man blir kall både in- och utvändigt.

Vid kallare temperatur bildas små iskristaller på fönstret. De kan formas till de vackraste kreationer.

Det ser nästan ut som en snödjungel.

Vid stora mängder snö, då en tvåfoting får gå ut och skotta flera gånger på en dag och det bara fortsätter att snöa, så kan det slå hårt på psyket. Jag tillhör inte den kategorin, om än man skulle kunna tro att det slagit lite slint i mitt lilla huvud med tanke på detta menlösa inlägg, men nej, jag har inte tagit skada än så länge, jag mår bara fint… 

…det är ju underbart med snö!!…

Vi har redan hunnit halvvägs på januari månad. Det är söndagen den sjuttonde, ungefär -15° C och klart väder. Kalendern nedan är från Mun- och fotmålarna, jag brukar stötta dem med 150 kr ett par gånger om år, men inte varje månad, för jag har redan 400 kr som går till World animal protector 100 kr, WWF Världsnaturfonden – tigerfadder och regnskogsfadder – 200 kr och slutligen Unicef Världsförälder 100 kr varje månad, vilket jag tycker räcker med min lilla deltidslön.
Men jag tycker de gör ett så jäkla fint jobb, de som målar dessa vackra tavlor (de använder ju inte ens händerna) så lite kan jag bidra med.

Jag har hunnit med att baka lite mer piroger. Det kommer att bli ett ständigt återkommande projekt, för det är så bra att ha i frysen och ta fram när man inte vet vad man ska äta. Och om jag inte har lagat mat och det inte finns färdiga rätter, typ Findus och Dafgård, så kan Håkis äta piroger till lunch. Toppen!

Valle bor hos mej ännu, mår för närvarande finfint. Han kommer i sedvanlig ordning och lägger sej hos mej, under täcket, en stund varje kväll innan vi ska sova. Han är så go så det är inte klokt!

Snö har vi fått i mängder och jag är så glad för det, för vi fick riktigt kallt, runt -30° C, och jag ville att eken och hasseln skulle hinna täckas med ett skyddande lager snö innan, och nu hann det ju det. Så himla bra! Kanske de klarar denna vintern också.

Jag har städat bort julen. Jag var lite sen med granen och tog inte bort den förrän igår. Allt annat hade jag stuvat undan, men varje gång jag gick till granen och skulle börja plocka så var det bara nåt som drog mej därifrån. Jag kunde bara inte. Den var ju så vacker! Det gör mej så ont att ta ner den varje år…hahahhaha. Jag vet, inte klok jag.

Denna gång hängde jag gardiner på båda sidor av fönstret. Jag har ju bara haft dem på vänster sida, men det är ju snyggast med båda sidor, så det fick det bli i år.
Nån gång i framtiden ska jag ta bort den där skivan, som det står livingroom på, och installera en skena i taket som jag ska hänga gardinerna i, men det får vara så här ett tag till. Jag måste ju göra om hela taket då, p.g.a bjälkar och hörnklotsar, så det blir ett stort projekt och inget jag har lust med än så länge.

Valle äter fortfarande bra. Vi beställde två plattor – 48 burkar – med hans favvomat, för ca 1000 kr, och strax därefter började han kräkas blod, som jag berättat om, och jag tänkte att det var ju onödigt om han nu ska dö ifrån oss, för ingen annan äter denna mat. Alma har ju gjort det förut, det var som att hon ville göra allt som Valle gjorde, men nu har hon tröttnat på den så vi hade måst ge bort den då. Som tur var kryade han på sej och tömmer en dryg burk varje dag.
Nu var det inte många kvar i den ena plattan så jag tömde kartongen och ställde burkarna i hyllan istället och Valle tyckte det var en strålande idé och la sej förnöjsamt i den.

När julen är undanstökad tar tulpanerna vid här i mitt lilla residens. Det har blivit lite av en tradition det också, så känns det lite bättre för mej som inte alls vill att julen ska ta slut. Och snart blir det semmelbullebak i det Paulastinska köket, för att inte tala om frösådd. Jag beställde ju en förskräcklig massa fröer, både hit till min balkong och till ranchen, så dem måste jag komma ihåg att så i tid nu. Måste köpa såjord också. Det är en del att tänka på så här när våren nalkas, men det känns bara kul. Nu ska det bli fint till sommaren ♥

…det blev ett långt inlägg idag…long time no see… 

Januari är krispigt kalla dagar med glittrande snövita träd, rökig andedräkt, knarrande fotsteg, det svischande ljudet av täckbyxben som gnids mot varandra när man går och röda, frostnupna kinder.

Dagarna blir ljusare och längre. Och kallare. Nu väntas snö i mängder. Solsken. Fåglar som söker föda så de klarar den kalla årstiden. Krånglande värmepumpar. Borttappade vantar och ljudet av snöslungor i fjärran.

Fortsättningsvis handlar vi tidigt. Willys hade stängt för inventering så vi provade att handla i nya Lidl, som ligger i Malmudden, för första gången.

Vi hade munskydd som vanligt, men det var inte många i butiken så vi hade kunnat vara utan.

De har karelska piroger där så vi var ju tvungen prova ifall man kan köpa där när jag inte orkar baka egna. De var faktiskt goda, men de hade inte den där karaktäristiska smaken som hembakade har, men de funkar bra ändå. Vi köpte två sorter, de som fanns bland de butiksgräddade och de i frysen.

Jag var tvungen ta en bild på dessa apelsinsäckar. Så gulligt! Och jag skulle definitivt spara säcken att förvara nåt annat i den. Mycket finare än de vanliga nätpåsarna i plast som vi är vana vid.

Och så köpte vi litchi, en kinesisk stenfrukt med en mandelstor kärna i mitten och vitt fruktkött. Söt och god. Hårt skal som man vrider så öppnas den lätt.

Till middag blev det fisksoppa. Det värmer så gott när det är kallare ute. Vi hade köpt en förpackning med färdiga grytbitar av torsk och lax, så det var bara att skära grönsakerna, potatis, morötter, palsternacka, purjolök och vitlök. Koka sju minuter i fiskbuljong och skaldjursfond, sen tillsätta fisken, direkt från frysen, som fick koka med i sju minuter till, hälla på lite grädde och sen var det bara att slurpa i sej. Kryddade med hela pepparkorn från en kvarn med svart-, vit-, rosé- och grönpeppar. Toppade med lite räkor också.
Det blev jättesmarrigt!

Valle mår till synes bra. Han har gått upp i vikt och har god aptit, mjuk och len päls, så jag tror han är relativt kry. Han får hänga med ett tag till verkar det som. Inte mej emot.

Idag har vi solsken och blå himmel, dock inte långvarigt då solen går ner så himla tidigt än så länge, men mot slutet av månaden brukar man känna en skillnad. Och sen smäller det bara till och det är dags för frösådd och vårliga bestyr.
Ja, tiden går så fort, på gott och ont. Nyss längtade jag efter julen och nu är den över. En och en halv vecka kvar, sen ska julen städas ut. Då blir det julgransplundring på alla polkagriskäpparna. Kanske man måste börja ha lite mer gotter i granen så att man har nåt att se fram emot? Tror jag måste införa det till traditionen. Man ska göra allt till en fest.
För livet är väl en fest?

Ha en fin söndag alla  ♥

…det är såna här dagar som jag vill gå på långa promenader…men jag hinner med det också… 

Nu är det alltså 2021. Ett nytt år full av händelser, erfarenheter, skratt och gråt har vi framför oss. En del väljer vi själva och andra råder vi inte över, om än vi önskar att vi kunde. Vi får se vad detta år har att bjuda på.

Vår ”fina” nyårssupé bestod av lite räkor, kräftor, sallad, västerbottenspaj, vitlöksbaguette och tunnbröd med cheddarostblandning och paprika som värmts i ugnen. Som en sensommartallrik kan man säga och det var jättegott!

Men det höll på att gå åt pipsvängen. Vi var ju så sugna på kräftor, men det fanns inga så vi fick köpa skalade och fick massor i jämförelse för just under hundringen. Det var bara det att de smakade ingenting! De var bara kokta, utan salt och kryddor. Vilken besvikelse!
Men en finurlig kvinna reder sej själv, som di säger over där, eller kanske inte, men jag marinerade dem helt enkelt i skaldjursfond, som jag kryddade lite extra med dill, medan pajen och brödet gräddades i ugnen. Och det blev bra!

Man kan säga att det blev succé!
Vi blev mätta och belåtna och det var jättegott. Sen satt vi och tittade på tv och väntade in klockslaget. Jag bäddade åt Håkis, för jag har ju inte haft sängkläder i hans säng för att slippa byta rena när det bara är jag som sover där. Sen skålade vi i läsk och must och tittade på fyrverkerier som de sköt på gården…ja, de gjorde det och de var riktigt fina, men jag undrar hur många små vovvar som var livrädda då. Valle satt bara i soffan och tittade storögt mot fönstret, de flög inte högre än att vi såg dem där vi satt. Sen var vi bara uppe en liten stund till innan vi gjorde kväller och tassade i säng.

♥ God fortsättning nu, på det nya året, och snart får vi krama våra nära och kära igen. ♥

…det var riktigt mysigt att somna med Håkis vid sin sida igen… 

 

Sista dagen på 2020. Vi har varit och handlat i vanlig ordning och därefter till kyrkogården och tänt ljus till farsorna. Sen hem till mitt lilla residens där vi åt frukost, risgrynsgröt med limpmackor, och chillade i soffan. Jag stickade lite och utemellanåt somnade vi och slumrade en stund. Håkis fixade lunchen, varma mackor med tonfisk. Jag har börjat tycka om det på äldre dar. Det är bra då jag inte äter kött. Ska prova det på pizza också vid tillfälle.
Klockan tre åkte vi till ranchen och fortsatte våran lugna nyårsafton. Det är ju inget ovanligt för oss, vi har ju slutat festa för längesen och inte har vi åkt nånstans heller på flera år, inte ens för att titta på fyrverkerierna inne i stan. Det har man ju sett så många gånger och vi har blivit så bekväma att vi håller oss hemma bara och tar det lugnt. Jag har inte ens sminkat mej, jag som gör det nästan jämt nuförtiden. Men idag orkade jag inte.

Nu ska vi vara här ett tag till, men vi åker hem till stan igen om ett par timmar och fortsätter dagen där. Håkis ska stanna över natten. Det blir så sent att åka hem efter tolvslaget och flickorna har ju varandra. Så det ska bli kul.

Hoppas alla får en fin afton ♥

…älskar dessa snögubbar, de är ett bevis på att inte alla barn sitter inne med näsan i paddan…

Hemma igen och vi har ätit och chillat i soffan och nu har Håkis åkt hem till sitt.

Idag var vi som sagt på ranchen ett tag. Alma kom nerför trappan och mötte mej efter jag ropat på flickorna. Vilma låg kvar i soffan däruppe, men jag gick upp och hälsade på henne, sen kom hon förstås ner när vi varit en stund. Vi tände en brasa och chillade i soffan. Tittade på tv och fikade kaffe och lussebullar och åt massor med godis.

Alma och Vilma var båda uppe i soffan när vi kom in i tv-rummet. De var i varsin ände, men efter en stund vågade sej Vilma lite närmare. Så himla gulligt, och vad glad Alma måste ha varit.

Så låg de och myste en stund…

…och efter ytterligare ett tag ville Vilma ligga ännu närmare. Så himla skönt det känns att de kommer så bra överens. Att inte Vilma tycker att Alma är en pain in the ass hela tiden. Alma blir ju lugnare för var dag så vi har ju förstått att detta kommer att gå bra, men mellan varven är hon så burdus att Vilma måste fräsa ifrån och slå till lite för att visa att hon menar allvar. Det är iallafall inte långvarigt utan Alma får igång Vilma till lite bus och de jagar varandra och jag tror att när Vilma ser att det inte blir några konflikter vid lek, som det blev när Valle var med, så är hon mindre nervös och kan slappna av i leken. Då gillar hon nog Alma mer och mer. Härligt! Alma är ju en så go liten tös ♥

…tycker det funkar bra så här som vi har ordnat det…vi vet ju att det bara är för en kortare tid…

På julaftonsmorgonen, låter alltid lika motsägelsefullt, vaknade vi till ett vinterland. Inte någon djupsnö, men det täcker gräset iallafall.

Vi åt piroger med kokt ägg, jättegott, och sen duschade jag medan Håkis pratade i telefon med en massa God Jul-önskande människor.

Sen åkte vi iväg mot kyrkogården för att tända hos farsorna innan vi styrde färden mot ranchen.

Vi satte ett hjärta åt pappa Jerker vid en gran, för det fanns inga andra ljus där. Jag tycker det är så gulligt. Jag tror inte han känner sej ensam där. Han är ju inte ens där, det är ju bara resterna av hans kropp som ligger där, han själv är ju i Nangijala.

Vi tog vägen genom byn.

Älskar de gamla husen.

Granen reste sej ståtligt i torget med stjärnan på topp.

Det såg nästan ut som att solen ville titta fram där ovanför taket. Den har man ju inte sett på flera veckor, så det är dags snart, tycker jag.

Vi åt kallmaten hemma hos Håkis, sill och lax och sallader. Sen tände vi ljus och en brasa och tittade på tv, vilade lite och datoriserade lite. Vid sjutiden på afton åkte vi tillbaka till mitt lilla residens. Jag tände ljus och vi började med middagen. Lite sent, men vad gör det på julafton?

Valle fick också av sin mat och han åt med god aptit. Han låg i sin skål och myste medan vi stod vid spisen och tyckte det var riktigt skönt att vi var hemma igen.

Jag fick äntligen min lutfisk. Alltså sååå gott! Och jag har som vanligt kvar till imorgon också. Tänkte ha det till lunch och så äter vi Janssons till middag, som jag tänker laga imorgon.

Sen spelade vi Vem vet mest. Eller vi ställde bara frågorna, vi orkade inte börja med spelplanen och tärningarna och det, vi var så proppmätta och trötta. Men vi ville prova och det är som det var på tv, en del jättelätta frågor och en del svåra om allt möjligt. Vi älskar ju sånt, jag och Håkis.

Vid halv tolv-snåret åkte Håkis hem till sitt igen. Och jag satte mej vid datorn för att skriva detta inlägg. Men nu ska jag göra mej klar för sängen. God natt och sov gott alla!
Ses imorrn.

…glömde tyvärr ta några bilder hos Håkis…får göra det en annan dag… 

…till er alla, en riktigt God Jul! ♥

Merry Christmas to you all!

Imorgon är det julafton. Vi har jobbat färdigt för den här veckan. Känns riktigt bra. Det enda som är lite märkligt, för oss här uppe, är att vi knappt har nån snö. Det som kom smälte snabbt bort, men det började snöa idag vid lunchtid, men det är sån där blötsnö, för än så länge har vi inte så kallt. Det ska dock bli kallare i helgen och snöa så vi får nog vinter vad det lider, men jag vet inte om det hinner bli en vit jul. Möjligtvis om det blir kallare och fortsätter att snöa.

Julafton har vi planerat som så att Håkis kommer hit på förmiddagen. Vi äter piroger till frukost istället för gröt, för jag vet inte om vi orkar annars, risgrynsgröt kan vi äta till juldagsfrukost. Sen åker vi till ranchen och tillbringar dagen där och äter lunch av den kalla sorten där. På eftermiddagen åker vi hem till mitt lilla residens och äter varma maten här. Jag äter lutfisk och Håkis prinskorv och köttbullar och allt vad det nu är.
Till kvällskaffet blir det julstjärnor fast med rivet äpple i kanel och vaniljkräm istället för katrinplommonpuré. Håkis gillar inte de julstjärnorna så det är därför jag ändrar på receptet lite, pudrat med florsocker. Hoppas det blir gott, jag har inte provbakat dem ännu, men ska göra det om en stund.

Jag har suttit här och betat av alla julkalendrar, jag har inte sett dem sen avsnitt 8, så de är ganska många att gå igenom. Men jag tycker faktiskt den är rätt så bra. Är det bara jag som skrattade åt Ernst när han blev Lady? Ja, jag kanske har dålig humor, men jag tyckte det var kul. Tog mej ett glas julmust och en saffransvaniljbulle. MUMS vad de är goda! Tur jag har många i frysen.

Jag beställde min julklapp idag också, hittade dessa snygga knivar med trähandtag. Jag gillar ju trä och naturmaterial i övrigt, så även om jag har knivar så kunde jag inte låta bli att välja dessa. Dessutom tycker jag inte man kan få för många, det är ju så skönt att ha flera riktigt bra knivar. Längtar till de kommer så jag får hålla i och se dem på riktigt. De ser så himla fina ut.

…nu fortsätta titta på julkalendern…sen baka…det blir uppesittarkväll ikväll…mysigt… 

Idag kom Håkis hem med ett par klappar till att lägga under granen. Det är förstås bara godis det med, men iallafall, ser lite roligare ut än när det är helt tomt. Så tråkigt att vi inte har några julklappar till varann. Funderade nästan på att slå in några fejk-klappar, bara för att det ska se ut som vanligt, men då blir man ju nästan deprimerad när man vet att det inte är nåt i dem, att vi inte har nåt att öppna ändå. Nä, nu har vi iallafall tre små paket, med choklad. Herre min skapare! Hur vi nu ska få i oss dem. Vi får väl skänka bort en del.

Jag mår bra idag. Det blev inte mer än att jag fick gå på toa ett par gånger. Sen lugnade det ner sej och jag kunde jobba idag. Så himla skönt! Nu återstår bara två dagar till, sen är vi lediga. Som jag ser fram emot det. Då ska jag nog ta och baka mer piroger. Jag nästan längtar, så goda var de. Vi har ju kvar ännu, men de tar fort slut, så jag måste baka mer. Och sen har jag mitt ”hemliga” projekt. Och så ska jag bara chilla och njuta.
Det tråkiga med det hela är ju att sen är julen slut och det snart blir dags att städa bort allt igen. Lika deprimerande varenda gång. Men, men…det är ju övergående och man får försöka piffa till det med annat fint. Jag ska försöka få till en tavelvägg i vardagsrummet. Det kan jag ägna mej åt nästa ledighet, efter mellandagarna. Men det är ju det här röda och granen och alla elljusstakar och stjärnor…det är ju det jag saknar. Det ser så tomt och färglöst ut när man städat bort det.

Nåja, nog tjatat om det. Jag är likadan varenda jul…gnäller och tjurar över att jag inte får ha kvar julen året runt. *fniss*
Vi går ju mot ljusare tider med start från idag, så det är ju nåt att se fram emot iallafall.

Nu hyfsar jag till mej och går och gör kväller, så jag orkar med morgondagen. Vi ses väl då om jag har nåt att förtälja. Sov så gott och nattikramar till alla ♥

…och polkagrisarna i granen har vi också…men de är ju så goda så de vill vi ha… 

Hej hopp! Nu är jag hemma igen, efter ett besök på ranchen. Håkis hängde med upp ett tag, för han ville göra sin skinka redan idag. Han köper alltid färdigkokt så det är bara griljeringen kvar. Det går ju fort. Ströbrödet är mald veteknäcke, för jag har aldrig ströbröd hemma. Jag använder det inte och det går ju så fort att göra eget.

Han ville ha skinkan varm från början så vi satte ugnen på 175° så den skulle hinna bli det utan att bränna vid den. Men vi tyckte den var lite för ljus efter en halvtimme i ugnen så Håkis sa att vi skulle dra på värmen och sätta på grillen i ugnen. Sagt och gjort. Sen small det bara till så var den nästan svart

Jag blir så sugen på att smaka, men vill ju inte det samtidigt så jag låter bli. Men kanske en dag…

Håkis sa att den var jättegod. Vad som mer var gott är mina piroger. Oj, vad de var fina i konsistensen också, inte alls så där sega som de kan bli, utan förvånansvärt mjuka och sååå goda! Alltså, hemmagjort är alltid bäst. Nu har vi visserligen inte köpt på många år, men jag minns ju hur de smakade och det är inget mot sina egna bakade, så nu ska det bakas mer. Jag sa till Håkis att piroger, det är sånt man alltid måste ha i frysen. Och de tjugo som jag bakade igår tog drygt en timme att göra, så det är ju bara att göra så många åt gången. Alldeles tillräckligt med jobb och de räcker ett tag. Så himla bra!

Jag känner mej inte helt ok, jag fick lite ont i magen. Inte så jag mår illa, men tarmarna är i olag. Hoppas det inte fortskrider till nån magsjuka. Jag har inte ätit nåt mer, vi fikade muffins hos Håkis och åt lite choklad, men sen har jag inte ätit annat än druckit lite blåbärssoppa och nu dricker jag svartvinbärste. Jag törs inte stoppa i mej nåt annat. Jag vill vara frisk och kunna jobba, så jag tar det lugnt med intag och ska lägga mej tidigare än vanligt så jag får vila bort detta…om det går. Jag hoppas det.
Ha en fortsatt fin söndag och fjärde advent alla. Måste ju tända fjärde ljuset nu också.
Ses imorrn!

…alltså det ser så gott ut och jag minns ju hur det smakar, men jag vill ju inte äta det… 

Här sitter jag, inte riktigt mitt i natten, men snart. Det är fyrtiofem minuter till spöktimmen, så jag måste skynda mej att göra mej klar för sängen innan det börjar spöka här. Jag måste också städa undan lite i köket. Jag har nämligen bakat.

Japp, pirogerna är klara, men det blev inte så många den här svängen, bara tjugo stycken. Det räcker en stund åt oss, men jag har mjöl kvar så det blir några till. Nu när jag kommit igång med bakning så känns det inte jobbigt ens. Mest bara kul. Och i vanlig ordning så blir det oftast gjort när jag har bestämt en dag. Gör jag inte det är det lätt att jag struntar i det. Visst kan jag strunta i det ändå, men inte utan dåligt samvete. Har jag ingen dag bestämt kan jag ju inte ha dåligt samvete, för då har jag ju inte brutit nåt löfte. Ja, ni förstår…
Nu städa undan, packa pirogerna i påsar och sätta i frysen och sen fixa sej i säng.
Tack för idag och sov gott.

…åh, jag längtar så tills jag får smaka…ska inte göra det ikväll, utan imorrn med Håkis… 

Idag är det lördag. Håkis har varit och farit. Vi åkte, som vanligt numera, och handlade på morgonkvisten, tände ljus hos farsorna och sen hem till mitt lilla residens där vi åt frukost och sen chillade vi i soffan och tittade på tv. Lite senare åt vi glass och tävlade i första avsnittet av Alla mot alla, men mer blir det inte då vi bara kan se gratisavsnitten på D-play.
Därefter lagade jag middag, vegofärs med purjotäcke i ädelostsås. Lät inte det poetiskt?
Gott var det iallafall.

Nu har vi köpt all julmaten färdigt så det enda som behövs är att fylla på med mer mjölk, ifall det inte räcker det som vi köpte nu. Jag glömde köpa min middagskorv, men det vete fasen om jag ens behöver den, det blir nog så mycket mat för att inte tala om bullar, kakor och godis, så det räcker nog. Jag har ju lutfisk, Janssons, gravad lax, sill och alla tillbehör. Inte behöver jag nån korv. Håkis syrra har bakat en massa mjukkakor åt oss och flera påsar med anisbröd. Vem kommer sakna korven?
Fast lite gott hade det förstås varit med senap och alla sallader…OM vi behöver mer mjölk så får den följa med då.
Men jag fick äntligen mina Ferrero Rocher. De är sååå goda! Och en till Aladdinask. Det är bara mörka kvar i den gamla och de är Håkis och jag ville ha mer så jag fick det. Och så har vi en present under granen som Håkis fick av en kund, så där har vi också gotter. Som om det behövdes. 

Valle har bättrat på sej lite. Jag ökade dosen med kortison till en halv tablett varje dag, istället för varannan, och det har antagligen hjälpt, för nu är han mycket piggare, har god aptit och är som vanligt igen. Jag blir alltid så nervös när han börjar kräkas och ser ut att vara dålig. Jag tänker alltid att nu är slutet nära, men han blir alltid bättre…peppar, peppar…så det är ingen fara med honom, än så länge. Skönt!

Nu jobbar vi bara tre dagar nästa vecka, sen är vi lediga i fyra dagar. Sen jobba tre dagar till för att sen gå på ytterligare fyra dagars ledighet. Det är alltid något. Det är ju det man ser mest fram emot. Då ska jag försöka göra klart ett projekt som är påbörjat, men inte avslutat. Jag ska visa sen när det är klart. OM det blir klart, men jag hoppas det, för jag vill verkligen det. Det är bara att sätta igång…tror jag. Jag hoppas att det går här i mitt lilla residens. Ska försöka.

Tänk att det här året snart är slut. Ett skitår på ett sätt, men ändå rätt så hyfsat. Jag har pendlat mellan oro och ett enormt välmående. Ni vet, jag har ju bott själv sen i somras och Håkis har bott hos sej, för att katterna inte kommer överens. Och det är ju så att, om än man vill ha alla hos sej, så är det nyttigt att vara själv, för man ”lär känna” sej på ett helt annat sätt. Man får tid till eftertanke, som man inte får om man bara är ensam några timmar varje dag. Och det har stärkt mej, och jag vet inte…jag mår bara så jäkla bra…fast med en jäkla oro mellan varven, både för mamma och för Valle och för detta med pandemin. Så det har ju inte bara varit härligt hela tiden.
Men sånt är ju livet. Och har vi inget att oroa oss över så skaffar vi det, på ett eller annat sätt. För att det är mänskligt helt enkelt. Vi kan inte vara superlyckliga hela tiden. Och tur är väl det, för då lär vi oss att uppskatta skillnaden.

Ha nu en fin lördagsafton alla ♥

…får passa på att motionera också, under ledigheten, så mycket gotter som vi har… 

Idag var jag till tandläkaren och sanerade bort all amalgam som jag hade, så nu har jag inget kvar alls och det känns ju bra. Nu blir jag kallad igen i juni 2022. Skönt!
Det var fint och pyntat i stan, man är ju så sällan där när man inte jobbar där längre. Jag handlar ju allt på Storheden eller online, så man missar allt som händer inne i stan. Butiker kan komma och gå eller flyttas på och jag har noll koll. Undrar om det ens kommer finnas om tio år. Det hade ju varit tråkigt om allting lades ner, om än jag inte åker in så ofta, men det måste ju finnas där ifall jag får lust.
Jag låter som en bortskämd unge, jag vet.

Valle mår inte bra idag. Han satt och drack vatten och sen hoppade han upp på bordet, för att helt plötsligt hoppa ner igen och nästan skrek ”aauuu, aauuu”…sen började han kräkas. Vatten blandat med lite blod. Så brukar det ju vara när han kräkts mycket redan, när strupen blir uppriven, men han har inte kräkts idag vad Håkan vet. Hoppas det bara var nåt tillfälligt. Jag vill inte att han ska dö än.
Usch, det är inte alls kul detta. Men hur det än är så ska han inte lida. Nu ligger han och vilar, ibland spinner han här bredvid mej. Han tvättade sej alldeles nyss, det brukar de inte göra om de är jättesjuka, så kanske, kanske är det bara nåt tillfälligt. Håll tummarna!

…älskade lillskrutt…du får inte lämna oss än…

Jo, nu är det både roligt och mysigt att det snöar. Och det har snöat en hel del faktiskt. Nu täcker det till och med gräsmattan. Det är vitt, vitt, vitt överallt och jag gillar’t!

Jag börjar ju vara en gammal dam, eller gammal och gammal, men i sommar fyller jag 55 år och det är ju i övre medelåldern. Jag har bara fem år kvar till 60 för tusan. Ja, iallafall, med åldern kommer ju krämporna. Mina leder och allt börjar ta så mycket stryk nu så snart är det bara operation som hjälper, tyvärr, tyvärr, för det är nåt jag absolut vill undvika i möjligaste mån, men detta går inte att träna bort så jag har inget val. Jag har blivit så svag i tummarna, eller svag, det gör så jäkla ont så jag klarar inte av att ta i längre. Och det strålar ut i handleden så det blir att jag tappar taget helt enkelt. Jag känner det alltför ofta på jobbet när jag vrider ur trasor och när jag håller moppskaftet och tar i på nåt speciellt sätt, det bara hugger till.
Nu skulle jag öppna en flaska julmust. Det gick inte alls. Men med en polygrip gick det jättebra, så det är mitt tips idag till alla med samma problem, sök i verktygslådan vettja!

…skål och glad måndag… 

Nu är det Luciamorgon, eller jah, Luciaförmiddag, klockan är 09.06 i skrivande stund. Jag tog mej en rekorderlig sovmorgon. Jag bakade ju till sent på kvällen och sen skulle det ju städas undan, så jag kom inte i säng förrän runt 00-snåret nånstans. Så här sitter jag nu med min Lussefrulle. En bulle och två pepparkakor. Man får äta det till frukost när det är Lucia. Det har min mamma sagt. Tror jag. Nån sa det iallafall. Eller är det bara nåt som ekar i mitt eget huvud?
Skit samma, jag säger att man får det. Och det är så gott så det är inte klokt.
Det är inte bara Lucia, det är även tredje advent, så vi ska tända tredje ljuset idag. Jag ska slå på julmusik och städa lite här med. Jag har inte kommit nån vart med det som låg på hallgolvet så jag ska försöka sätta igång med det. Ingen söndagsvila här.
Ha nu en fin Lucia alla  ♥

…och vet ni…det kom lite snö… 

… ♫ den grannaste granen i stan, det finns ingen likadan eller grannare gran i stan ♫

Nej, jag försöker inte skryta här, jag sjunger bara lite. En sång som de sjöng i Fem myror är fler än fyra elefanter. Jag älskar den serien. Min höga ålder till trots så har jag sett den ännu en gång på SVT Play, fast förra julen, jag tittade på julkalendern. Jag blir ibland så nostalgisk och vill uppleva det som jag upplevde som barn eller som ung, så jag brukar titta på tv eller så kan det vara nån mat jag inte ätit på länge, eller nån efterrätt, eller så kan det vara nåt ställe jag inte besökt sen jag var liten.

Det är märkligt, men ju äldre jag blir desto mer känns det som förr. Eller jag känns som förr. På nåt konstigt vis. Jag minns också småsaker som jag inte alls ägnat en tanke sen det hände, och jag kan känna sånt välbehag när det inträffar.

Ibland känns det till och med som att jag vill inreda som vi hade förut. Inte för att det är snyggt i dagens mått mätt, men alltså…vad mysigt det skulle vara

Jag vet, det låter inte klokt, och jag tänker ju inte göra det, men jag får sån hemlängtan när jag tänker på det. Eller det känns så hemtrevligt. Jag vet inte hur jag ska förklara, så jag ska inte ens försöka. Men så känner jag iallafall. Jätteofta nuförtiden.
Jag kan få en känsla av att det är som på 80-talet. Jag är som jag var på 80-talet. Ibland är det 70-tal och ibland 90-tal. Och jag mår så bra av det. Så jäkla skön känsla.

Och det är inte att jag gör nåt speciellt, som jag gjorde då, utan det är bara en känsla. Jag kunde känna mej på ett sätt när jag var till exempel 18 år och så kan jag känna mej än idag och jag känner igen den känslan från då och jag vet inte var det kommer ifrån.

Nåväl, nog tjatat om det, men visst är den fin, min gran. Inte grannast i stan, men fin.

…och mina tomtetofflor hänger med än…13 år gamla… 

[Uppdaterat senare: Jag var tvungen ändra hur gamla mina tomtetofflor är och jag ska förklara hur jag kom på det. Jag satt och korrekturläste, för man blir blind för det man har skrivit när man just har gjort det, eftersom man vet vad man har skrivit och läser inte orden ordentligt och missar lätt felskrivningar, så jag brukar kolla även dagen efter, för då hittar man i regel en massa fel. Som med att tomtetofflorna snart är 16 år gamla, som jag först skrev. Jag började tänka att ”nee, vänta nuuu, jag har ju bara bott här i 15 år…och fick jag verkligen dem första året?” Så det kollade jag upp och såg att jag fick dem hösten 2007. Alltså var jag ju tvungen ändra i texten.  ]

Vi började morgonen med att åka till Storis och handla. Därefter tände vi ljusen hos farsorna, så att de lyser imorgon på tredje advent.

När vi kom hem åt vi grötfrukost med ostmackor. Sen var det tävlingsdags med Alla mot alla. Vi plöjde igenom alla veckans avsnitt på en gång. Erik och Lotta briljerade som vanligt. Gick och vann igen. Men vem är förvånad. Nu får vi vänta till våren, för det blir väl fler säsonger? Annars måste jag ringa och skälla ut dem.
Jag eldar en massa ljus. Kronljus, blockljus och värmeljus och allt vad de nu heter, men försöker att inte tända i alla lyktor samtidigt, för då blir det 20 ljus om dagen och det kan bli kostsamt, så jag varierar lite mellan dem så det blir ett jämnt sken i rummet.

När Håkis åkte hem satte jag igång med bakningen. Lussebullar. Jag fuskade lite den här gången. Eller om sanningen ska fram så glömde jag bort hur jag skulle göra, så när jag hade kavlat ut degen, brett på smöret och strött över vanilj och socker så rullade jag ihop den och började skära som när jag bakar vanliga bullar. När jag upptäckte min blunder satte jag ihop dem till åttor och var riktigt nöjd med min lösning.

Det var bara det att de blev gigantiska! Jag var tvungen dela på en del, men några fick faktiskt sitta ihop så får vi se om vi orkar få i oss en hel.

…nej, vi får nog dela på alla, men alltså, jisses så goda de är!… 

 

Ja men hörrni, finns det nåt bättre? Då vet man ju att det snart är måndag igen och man äntligen får komma tillbaka till drömfabriken!
Nänä, okej, ingen köpte det.
Iallafall…Håkis är sjukskriven för sina diskbråck i ryggen, idag andra dagen, men han har skjutsat mej till och från jobbet ändå och varit med Valle under min arbetstid. Flickorna har ju varandra och hade ju ändå varit själva om han hade jobbat.
Idag bjöd han mej på MAX efter jobbet, för jag hade lagat köttbullar och massor med stuvade makaroner åt honom, nåt han är väldigt förtjust i, som han hade kvar av så han hade mat, men inte jag, därför fick jag ett halloumimål. Det var gott, för jag var hungrig, men jag gillar inte att de lagar maten i förväg och varmhåller det, för man känner det på konsistensen. Det blir torrare och hårdare. Det hade varit så mycket godare om det var nylagat. Så ingen mer MAX för mej hädanefter. Däremot äter jag gärna mina halloumimål på Måttsundsrestaurangen. Jisses så goda de är där!

Det är, som de flesta vet, Lucia på söndag. Måtte vi får lite snö tills dess. Nu har vi haft plusgrader varenda dag denna vecka så den lilla mängd snö vi hade har smält bort. Det kan ligga nån liten hög kvar efter plogbilens efterlämningar, men de räknas inte. Jag vill ha vitt överallt.
Jag som tänkt att vi är på väg mot en ny istid, men det är tydligen bara på sommaren. Fast snön kommer nog snart. Säkerligen med råge. Det är nåt vi blir rikligen belönade med varje år så det kan gott komma redan nu så att det liknar lite mer vinter och jul än detta höstväder.

Nåja, nu ska jag gå och göra kväller. Jag får sovmorgon till klockan sju, för sen ska vi åka och handla, vi har ju börjat göra bort det tidigt så man slipper långa köer och trängsel. Med munskydd och handskar. Vi vill inte bli smittade. De var för övrigt och sprayade idag igen på jobbet, för säkerhets skull. Det var en kille som åkt hem i feber. Usch, som jag längtar till denna pandemi är över. Men nu är det inte länge kvar tills de börjar med vaccineringen, så den ska väl dö ut vad det lider. Ja jisses, att man skulle uppleva nåt dylikt hade man ju aldrig trott. Man har ju läst om alla andra pandemier och tänkt att det är tur att man lever i rätt tidsålder och så kom det här som en käftsmäll. Fick man vackert inse att det nog inte spelar nån roll när man lever, det kommer alltid uppstå nån form av farsot.
Nä, nog med grubblerier, nu är det full fart mot sängen och ses imorron igen.
Kram och sov gott alla ♥

Jaha, så var pepparkakorna färdiga och jag kan slappna av till på lördag, då lussebullarna ska bakas. Jag bakar nog inte imorgon, de vita, för det är ju ingen brådska med dem. Det är ju pepparkakorna som är viktiga till Lucia.

Så klart har jag haft julmusiken strömmande ur högtalarna medan jag kavlat, stansat och sjungit för full hals. Det är nästan det bästa jag vet. Julkänslan kan inte bli starkare.

I år blev det mest gubbar, gummor och grisar. Det är dem man saknar när de tar slut. Sen är det ett och annat hjärta, järneksblad och någon enstaka gran. Bara för att få ut det mesta av degen när man stansar.

Som vanligt har jag bränt några kakor, men denna gång inte en hel plåt utan bara de som blev tunnare. Jag är inte så proffsig på att kavla jämnt. Inte så lätt heller när degen är kall. Det går mycket bättre när man kavlat ut den en gång. Då är den mjuk och följsam.
Nu får de kallna lite innan jag packar dem i burkar. Och imorgon, när jag kommer hem från jobbet, så vet ni vad det första jag gör är. Japp, tar en kopp kaffe och pepparkakor och slänger mej i soffan. MUMS!

…och doften i mitt lilla residens ska vi inte ens nämna…hur underbart?… 

Idag var vi till farsorna och tände varsitt adventsljus åt dem, innan vi fortsatte till ranchen.

Jag ville ta vägen förbi kyrkan, för den låga solen gav så härligt sken på kyrktaket, men vi skulle bara tända ljusen först. När vi äntligen var klara med det var det redan för sent. Det går så jäkla fort nu som solen går ner. Man kan inte göra nånting först om man ska hinna med. Men det rosa skenet fick jag iallafall.

En himla vacker gammal kyrka i Gammelstad.

Sen åkte vi iväg och jag skulle få träffa Valle och Vilma, som jag inte sett sen i onsdags. Det känns ju som en evighet när man är en crazy kattmamma.

Håkan bjöd på goda, varma mackor. Jag var hungrig som en varg. Jag hade inte ätit annat än mjuk pepparkaka och lite godis och klockan närmade sej tre på eftermiddagen.

Sen tävlade vi som vanligt med Alla mot alla, vi tar ju det på helgerna så vi får göra det tillsammans, och runt sex-snåret åkte vi hemåt stan igen. Jag har tänt första ljuset i adventsstaken. En skön söndag och första advent, önskar jag er alla ♥

…tiden går lite för fort nu…snart är det jul och jag hinner inte med… 

Nu har vi jul här i mitt lilla residens. Inte så mycket som vi brukar ha, men så där lagom. Och jag ville ha granen i år. Jag orkar inte vänta ett år till. Hade ju tänkt göra ny julgransdekoration, men det orkade jag inte heller.

Alma har varit med och tycker allt är otroligt spännande. Hon är så glad, som ett barn på julafton.

Men det är inte utan att hon undrar vad tusan det har tagit åt oss egentligen.

Eftersom jag inte visste hur hon skulle reagera på granen klädde jag den inte helt utan satte bara några olika grejor i olika höjder för att se ifall hon kanske skulle klättra efter dem och låta den vara så över natten. Om jag skulle hitta den liggandes på golvet var det ju bara att ta isär den igen och bära ner den. Då var det ingen idé att ha nån.

Jag bakade mjuk pepparkaka i väntan på det stora pepparkaksbaket och tog en liten rast för att smaka. Jo, nog var smaken bra, men lite väl mycket mjöl denna gång. Jag brukar ju få dem så himla mjuka och fluffiga, men den här är lite mer kompakt. Inte jättestörigt, men så att jag inte är supernöjd. Det måste man ju inte alltid vara.

Vi har köpt ett nytt klösträd åt pälsbarnen och Håkis byggde upp den medan jag höll på att pynta.

Alma kunde inte vänta till den var färdig. Hon ville prova den NU! Tjohhooo vad roligt! Är den verkligen till mej?

Men att det blev fint med den nya. Nu måste man inte ens gömma den där bakom skynket.

Och eftersom Alma är en snäll liten tös så hade hon inte rört granen och nu står den där, så grön och grann och vackert pyntad. Så himla kul! Nu blir det en god jul!

…nu blir det tävling med Håkis…ses senare!… 

Efter evigheter av mulet väder med ihärdigt regnande så fick vi äntligen se solen. Alltid välkommet så här i mörkaste november. Nu blir det bara mörkare och mörkare. Dagsljuset räcker bara till strax efter två, sen börjar det skymma. Och det ska hålla på att mörkna ytterligare i en månad till för att därefter vända.

Så här såg det ut när jag kom hem vid halv två. Solen har redan påbörjat nedgången och når inte längre över takåsarna. Om en månad kommer de inte ens upp dit innan den börjar gå ned igen.
Som ni ser har vi fått lite mer snö. Denna gången i lagom mängd så ni förstår ju att jag är nöjd nu. Det täcker så det är vitt överallt, inte mer än så. Hade jag fått bestämma skulle det inte snöa så mycket mer, endast nån centimeter nysnö, när det gamla har blivit smutsigt, så det håller sej vitt och fint hela vintern med -5° och -10° kyla, det hade varit toppen!

Jag har börjat få in lite rött i väntan på resten av julpyntningen. Och jag tänder ljus varje kväll. Det är så mysigt! Dock inte i precis alla lyktor, för jag har inte så mycket värmeljus, men jag ska köpa mer så klart och då ska det eldas så det står härliga till.
Längtar till det är dags att baka pepparkakor. Ska baka de vita också, fast bara med de stora hjärtformarna. De vanliga pepparkakorna få sina vanliga former. Och så lussebullar förstås. Samma, goda som förra året. Det är så mysigt, och julmusiken strömmande ur högtalarna. Och doften som sprids i hela mitt lilla residens. Mmmm…
Funderar på om jag inte ska ha julgranen ändå. Tänkte om jag ska tillverka lite mindre ömtåliga saker att hänga upp så det inte gör nåt om Alma är där och härjar. Man kan ju virka några snöflingor. Göra garntomtar kanske. Köpa figurer av halmstrå. Det finns ju egentligen massor med fint man kan hänga upp, det måste ju inte vara pumlor. Eller julkulor, som di säger där söderöver. Vi får se, men jag har sån lust. Den är ju så fin, min gran.

Nä, nu tar vi helg, jag och Valle, och en påtår av kaffet. Krypa upp i soffhörnet med min stickning och bara njuta av att få ledigt ett par dagar. Sååå skönt!
Hoppas ni får en mysig fredagskväll ♥

♫ …min bästa tid e nuuu… ♫ 

Ibland är Valle som en liten kattunge, i ungefär en minut, sen orkar han inget mer, eller så kommer han på sej att han faktiskt är gammal och vuxen sen länge så han måste hyfsa till sej och bete sej som en sån. Men han är så jäkla söt när han busar och för mej är det alldeles tillräckligt med en minut, känns himla bra att han går och lägger sej nöjd och belåten och jag får fortsätta med min stickning, eller vad jag nu sysslar med.

…älskade lilla gammskrutt… 

Idag gjorde jag kåldolmar för första gången i mitt liv. Jag har inte tyckt om det tidigare, eller varm kål överhuvudtaget, men i vuxen ålder ändras ju smaklökarna, så med tiden har jag börjat gilla det mer och mer, och för några dagar sen pratade jag och Håkis om det och faktiskt blev jag riktigt sugen, så jag var tvungen prova idag. Inte med riktig köttfärs dock utan jag hade vegofärs, riven halloumi, kokt jasminris, två ägg, en köttbuljong och salt och vitpeppar.
Och nu tänker alla, varför har hon köttbuljong om hon inte äter kött? Jo, förstår, jag läste till min glädje att det knappt är nåt kött i tillverkningen av dessa buljongtärningar. De har fått kritik för det. Det är mest bara smakförstärkelser vilket passar mej utmärkt. Men visst, det är lite avkok från kött, ca 2%, men jag är ju inte vegetarian så jag har börjat använda buljong för den goda smakens skull.

De var jättegoda! Jag fick klart godkänt av Håkis också, vilket gjorde mej så glad. Lite fick vi salta extra, men vi har ju flingsaltet just för det ändamålet, så det gjorde ingenting. Jag fick till och med uppmaningen att göra dem igen, precis som de var gjorda idag. Och det ska jag. Så goda var de. Och Håkis har till lunch imorgon också. Så himla bra!

…jag har i halloumi för att få bort lite av soyasmaken i vegofärsen…det blir godare då… 

Äntligen fredag igen och den började jag med ett besök hos tandläkaren. Jag kallas ju med ett års mellanrum, eller ska väl kallas, men det har hunnit gå 1,5 år och förra gången två år så det är inte så noga. Jag hade inga hål den här gången heller, men som hon sa förra gången så har jag gamla lagningar, med amalgam, som behöver göras om, två stycken, och tanden som jag gjorde rotfyllning på har nötts ner så pass att den också behöver en renovering och så ska hon putsa på en tand som blivit lite vassare. Mer än så var det inte. Jag har borstat lite för mycket igen, så hon säger att när jag tror att jag är klar första gången då ska jag lita på det och sätta bort tandborsten, men jag blir ju alltid så nojig och borstar ändå lite till. Inte bra då det sliter på tänderna. Nåja, jag ska tillbaka två gånger i december. Sen ska jag vänta i några år och därefter ska jag sätta en porslinskrona på den rotfyllda tanden, så håller det mycket bättre.

Efter att de var och fixade med elementen har det blivit aningen kyligare inne. Nu har jag bara 19,5 -20,5° så då vill till och med Håkis att jag ska tända en massa ljus. Jag har eldat varje kväll här. Inte blir det nån nämnvärd skillnad, kanske en halv grad varmare, men himla mysigt är det. Det är allhelgonahelgen så vi ska även tända ljus på gravarna imorgon. Ikväll är det väl Halloween, men nån pumpa har jag inte gjort klar. Jag får färdigställa dem till nästa år då. Jag såg ett sånt fint arrangemang med ett sånt där trätråg, som jag har, fyllt med ljus och gula och röda löv och stickade pumpor. Så hade jag ju kunnat göra om jag bara hade fyllt mina och virkat stjälkstump på dem, men nu blev det inte så. Typix!

Och hur gick det med Valle? Jaa, hörrni, jag ringde veterinären och bad henne skriva ut cerenia, som är mot illamående, vilket hon gjorde, men hon skrev även ut ny antibiotika, som jag var och skulle hämta ut i onsdags, men då fanns det inte i nåt apotek här så hon beställde och jag fick hämta dagen efter. När jag äntligen skulle ge honom det upptäckte jag att han inte hade ont längre. Jag fick pilla hur mycket jag ville utan att han sa ett ljud. Inte luktade det heller. Hade han ingen infektion? Jag ringde vet igen och de sa att jag inte behöver ge honom antibiotika då, men om han skulle få ont igen och lukta illa så kunde jag göra det. Nu har han varit lite dålig i magen, inte kräkts, men lös i avföringen, annars mår han bra. Han äter med god aptit, både blöt mat och torrfoder och han har inga problem med det. Jag busade med honom igår och han liknade sitt gamla jag, så när han återhämtat sej ordentligt lever han nog förhoppningsvis ett par år till. Jag måste bara se till att rengöra tänderna på honom så han inte får tandsten igen. Själva FORL:en kan man inte göra nåt åt, tyvärr.

…känns så himla gôtt… 

Eländet fortsätter för stackars Valleman. Nu har han fått infektion där nedre hörntanden satt. Han har så ont så jag får inte smeta på nån Hexagel som han ska ha på tänder och tandkött för att rengöra. Han äter inte gärna, men äter dock om än lite. Han verkar rätt så pigg annars, ingen feber vad jag vet, men har ingen stjärttermometer så jag kan inte kolla heller. Där de andra tänderna satt har han inte ont alls, så det är bara det där lilla hörnet i munnen som gör livet surt för han nu.

 Så jag ringde veterinären och hon skrev ut antibiotika som vi hämtade ut nu när jag slutade jobbet. Har redan gett honom första dosen. Han ska ha en fjärdedels tablett, tre gånger om dagen, och nu hoppas jag att han äntligen ska få bli smärtfri och lycklig. Kan tänkas att han skulle acceptera Alma då också, för veterinären sa att han haft detta länge och de kan bli aggressiv av smärtan. Att vi inte har upptäckt nåt förrän nu beror på att katter inte gärna visar att de har ont, eller att det är nåt fel på dem. Inte förrän de är så dåliga att de inte kan dölja det. Men som sagt, nu ska han väl ändå bli bra, nu när han har dragit ut de tänder som plågat honom och fått bort tandstenen och allt. Nu ska han väl ändå få bli som i hans glansdagar. Och förhoppningsvis törs vi så småningom prova sätta ihop Valle och Alma igen. De har faktiskt väldigt mycket gemensamt så de borde gå bra ihop.

…det känns så bra nu…längtar till de har börjat ge verkan… 

Hej å hå vad tiden går! Nu är det fredag, äntligen, och det är full fart mot helgen. Våra garner har kommit. Mammas vita Paris, som inte är med på bild för övrigt, beställde jag 16 nystan av och en 6 mm virknål. Vi tyckte att det räcker om hon virkar med två trådar. En liten badrumsmatta måste ju inte vara så tjock. Min är tunn, inte för att den är virkad, men ändock, tunn som ett badlakan, typ. Det blev billigt och bra, under 300 kr.
Själv beställde jag ett tunnare bomullsgarn som heter Muskat. Den är väl hälften så tjock som Paris. Jag beställde egentligen inte den lite gulaktiga färgen, utan en ljusbeige som tyvärr var slut, så jag fick ett mejl från butiken där de undrade om jag ville 1) vänta med att få min order 2) ändra i beställningen och bara få de andra två färgerna, eller 3) upphäva ordern. Jag svarade att jag ville att de skulle skicka en annan färg, överraska mej! skrev jag. Och det gjorde de bra, den där lite beigegula färgen var ju jättefin. Av dem ska jag sticka linnen, två par fina, svala sommarlinnen. Om de blir trefärgade eller tvåfärgade har jag inte bestämt ännu. Jag har inte kollat ut nåt mönster, men det finns massor med fina på Drops Design, så det lär inte bli nåt problem. Det ska bli nåt med lite spetsmönster iallafall.

Vi har snön kvar, men det har slaskat och varit så blött, så jag önskar att den bara försvinner och kommer åter då det verkligen är dags. Så kanske jag lägger mina teorier om en ny istid på hyllan. Som det är nu får jag bara vatten på kvarn. Och det är inget jag vill ha.

Såna här soliga dagar är det ju vackert med det vita snötäcket. Men jag väntar gärna ett tag till. En solig oktoberdag utan snö är inte heller att förakta. För snö från oktober månad fram till maj är inte önskvärt, hur mycket jag än tycker om vintern.

Valle har haft det lite jobbigt de här dagarna, fram till idag. Jag tror han är smärtfri nu, för han bara sover och sover, vilket han inte kunnat göra så bra p.g.a smärtan. Han har inte heller legat särskilt bekvämt, så han har inte fått nån ordentlig vila, därför tar han ut det nu. Nu ligger han som han alltid gjort och snarkar gott. Lilla gubben, vad skönt för dej. Nu väntar bara glada, härliga dagar, utan smärta och obehag.

…stackars lilla gossebarnet vad han bara drabbas av allt elände… 

*älskar de små runda öronen*

Idag har det varit strålande sol, men kallt och kolla(!) hur mycket snö vi har fått. Det är rena rama midvintern så här i slutet på oktober. Flyttfåglarna ba ”What the fuck??” och börjar panikflyga omkring tills någon kvackar ”ta det nu luuuugnt, vi ska int streeeessa, än finns öppet vatten där vi kan hitta mat, den här snön smälter snart bort” och alla flygfän landar i närmsta pöl. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. Och den har nog rätt, för idag har vi haft takdropp och snöglopp, fast det ska ju snöa mer, om det inte har hunnit ändras förstås.

Jag började arbeta senare idag, klockan nio närmare bestämt, för vi var ju till veterinären i Boden med Valle. De tog blodprov och kollade njurvärde och långtidssocker och det senare var bara fint, men han måste börja äta njurmat om han ska få några år till. Några år till? Det låter ju helt fantastiskt! Och skönt att han inte har diabetes.
Dock har han FORL, alltså en tandsjukdom som är väldigt smärtsam och han har fått dra ut tre tänder och skrapat tandsten med ultraljud. Han var så eländig och dreglade när jag kom hem, men nu har han piggat på sej.

Han får inte äta torrfoder utan bara mjuk mat, men inget duger, så jag blötte torrfodret och lät det stå och dra så det blev mjukt, men inte blött och det åt han av. Det ska han få i fem dagar, sen kan man börja ge som vanligt igen. Han tuggar ju inte om det gör ont, det gjorde han inte nu på slutet utan svalde dem hela. De är ju så små så det går bra.
Imorgon ska han få moffe igen, vilken tur att jag sparade två sprutor! Och så ska han få en Hexagel som man stryker på såren där tänderna har suttit och på några tänder som är i farozonen. Hur nu det ska gå till, men det måste gå. Det är för att skydda mot infektioner och påskynda läkningsprocessen.
Han börjar bli mer och mer sej lik nu, lillhjärtat. Så skönt att se. Snart kommer han må så gott nu när han slipper ha ont.
Men det blev dyrt. Närmare 12000 kr med det som Håkis betalade på Djursjukhuset först. Det är en mycket dyrbar katt detta, men det är han värd. Han ska också ha samma vård som om han var försäkrad. Och får vi ha honom några år till, ja då är ingen gladare än jag och Håkis.

…älskade lillskrutt…hoppas du blir ännu lyckligare nu när du blir smärtfri… 

Valle vet inte riktigt vad han ska tycka. Han undrar nog varför jag ställt till med detta nu igen. Önskar jag kunde förklara så han förstår att det inte är jag som råder över vädret.

Varför tömde jag inte balkongen igår när det inte snöade? Nåja, nästa helg ska vara bättre. Hoppas det stämmer. Det är ju en bit bort så det hinner väl ändras flera gånger innan vi når dit. Annars får jag väl helt enkelt stå där i snöyran och plocka bort allt. Fast lusten är inte särskilt stor. Väntar nog tills det smält bort.

…de var inte så sugen på att gå ut på ranchen heller, småttingarna… 

…say no more… 

Titta vem jag har fått hem. Lille Valleman!
Håkis tog honom till veterinären idag, för han har ont i munnen, så han har lite svårt att äta. Han har tandsten och tandköttsinflammation, så han måste få en sanering, om det nu är det som gör att han inte kan äta, men antar det då han vill egentligen. När han får nåt i munnen jamar han av smärta och har svårt att tugga.
Nu har han fått en morfinspruta och i skrivande stund sitter han faktiskt och äter, sen ska han få morfin imorgon 3 ggr i munnen och en gång på fredag. Då är det bättre att han är hos mej som slutar tidigare än Håkis. Så nu får han passa på att äta upp sej och vi får boka en tid för munsanering. Hoppas man får det fort nu.
Alma fick följa med hem till ranchen. Hoppas det går bra för henne. Hon är ju lite rädd, men är hon där länge nog så vänjer hon sej. Nu börjar det ju vara så kallt så Valle är inte ute så mycket och framförallt inte länge. Nu duger nog balkongen och det är bra om han är här som ska ha kortison varannan dag så slipper Håkis åka fram och tillbaka med mej. Jag kan åka dit kanske ett par gånger i veckan så jag får träffa Vilma och Alma också lite.

Mammas älskade lilla skruttgubbe! ♥ Han är lite stirrig av morfinet.

Han åt ganska ordentligt. I flera minuter satt han. Med saneringen blir nog allt bra igen.

…lille vän, vad du betyder mycket för mej… 

 

Alma har fullt upp på balkongen. Hon har alltid nåt att spana på. Är det inte skriande hussvalor, som flyger in och ut under takfoten som små reaplan, så är det skrattande måsar seglandes högt i skyn, tjattrande starar som samlas inför höstflytten…

…eller hungriga sidensvansar som äntligen hittat till rönnarna med de röda mogna bären.

Jag har gått och tänkt på det, varför ingen äter av dem, men de kanske har lite alkoholproblem så de vill ha dem jästa, fyllda med berusningsmedel. Bara de inte stoppar i sej för mycket och flyger in i rutorna så de svimmar av eller till och med dör. Det händer ju inte alltför sällan.

…de är vackra di små fjäderfäna… 

Idag är det kanelbullens dag som de flesta säkert redan vet. Och vad gör man då? Jo, man sätter ju givetvis igång att baka. Om man nu inte gör det lätt för sej och åker och köper några nygräddade på ICA. Jag gjorde inte det denna gång.

Det är så längesen jag bakade bullar. Det har blivit mer sockerkakor och muffins och vanliga småkakor, men nu har jag en påse till med torrjäst som går ut om en månad så jag ska baka lite mer, kanske nästa helg. Vi har tömt mina frysar på en hel del mat så nu finns det plats för mycket hembakt. Härligt!

Alltså, om ni kunde känna doften nu.

Jag bakar alltid ena hälften kanelbullar och andra hälften vaniljbullar. Jag älskar vaniljbullar! ♥
Det gör för övrigt Håkis också och han är på väg hit nu. Han ska handla lite på Willys först, för man behöver ju alltid mjölk och andra färskvaror och så ska vi äta fryspizza till middag, för jag orkar inte ställa mej och laga mat nu efter bullbaket.
Vi har börjat köpa Dr Oetkers Pizza Tradizonale med mozzarella och pesto. Den är jättegod och Håkis tillsätter bara egen skinka och ibland ägg och lök. Det blir så mycket godare, tycker han, än de färdiga med skinka. Jag sätter bara på aningen orientdressing, för jag äter ju inte kött.
Sen får vi fika hemma hos Håkis, för vi ska dit idag igen. Det är ju meduxindags för lille Valle. Ska genast gå och packa en påse att ta med till honom.

…så himla gott det ska bli…