Month: June 2022

Jag har de allra bästa grannarna, om än lite skräniga, men de är ändå så välkomna. Jag pratar om Tornseglarna, som jag tidigare så felaktigt har kallat svalor, men de liknar ju dem när de flyger och man ser den delade stjärten, och har ju hetat tornsvala tidigare, men då de inte är besläktade med svalor så bytte de till seglare istället.

De häckar under takfoten ovanför det mittersta fönstret. Man kan se en komma flygande därifrån på filmen. Antingen så har den matat den ruvande föräldern eller avlöst, för de turas om med ruvningen och ligger lika länge så de kanske inte matar varandra utan äter själv när de får ledigt.

Ibland när man sitter på balkongen så flyger de så nära och shriiiar så högt så man nästan hoppar till och det har hänt att Valle har sprungit in om han har legat och sovit därute och plötsligt blivit skrämd av dem, men de är så himla fina, och en starkt hotad art, så jag förlåter allt. Jag vill ha kvar dessa högljudda små reaplan så länge det bara går och hoppas att de blir fler i vårt avlånga land.

…de har häckat här långt innan jag flyttade hit för 17 år sen…alltid lika välkomna på sommaren… 

Att ha vackert väder är härligt. Att ha det på sin semester är ännu härligare och det är vad vi har haft hittills. Visst har det regnat också och varit lite kyligare, men inget jag hänger upp mej på. Nu har vi bästa vädret och vi njuter för fulla muggar.
Mina fröer som jag sådde har ju kommit upp, men de är långt ifrån redo att blomma, så att så i maj är inte att föredra. Jag vet, mitt fel. Vet inte om det är min grej riktigt att hålla på med sånt. Bättre att köpa färdiga plantor så slipper man allt det tråkiga.
Men en blomma har vi iallafall som är färdig för blomning och det är inget mindre än förra årets pysslingkrage, som valde att helt och hållet ignorera det faktum att de bara är ettåriga och kom upp där i komposthögen även denna sommar. Hur fantastiskt?

Vilma sitter vid grinden och accepterar att det är förbommat så att hon inte kan ta sej ut på andra sidan. Det skulle aldrig Alma göra. Hon skulle säkert prova och se om man inte kan ta sej ut under grinden, men än så länge tycker hon det funkar bra att klättra över planket. Snart kan hon inte det, för vi ska åtgärda genom att sätta en träregel som rullar när man tar i den så hon inte får grepp och kan ta sej över, men då provar hon väl med grinden eller att klättra på nätet vid sidan om.
Nog är allt persern en lättare ras att äga.

Äntligen fick jag grilla korv! Håkis köpte Atrias lenkkimakkara och jag hade min vildsvinsgrillkorv. Den var sååå god! Lagom salt och precis som jag önskade. Till det grillade vi även halloumi och majs och serverade med potatis- och mimosasallad.

Valle såg ut som en butterbulle, men han var glad och jag tror han har varit snäll mot Vilma hela tiden, för nu är hon inte rädd för honom längre. Lite reserverad, för hon har väl lärt sej att inte lita på honom, men de verkar komma bra överens och hon kanske tycker att det är skönt att ha lite ledigt från en busig Alma som hoppar på henne i tid och otid.

Och jag, min lilla klumpeduns…som om jag inte hade nog ont i kroppen efter golvbytet så går jag och slår i lilltån också, på höger fot den här gången. Aj aj, inte skönt alls. Men den gick inte av iallafall, som den på vänster fot, så det känns redan bättre. Den vänstra tog ju 3-4 veckor att läka.

Det var det om det…nu ska vi starta denna dagen. Vi har ätit frukost och nu ska vi bära ner bråten efter gamla golvet och sen åker vi till kära mor och hälsar på. Det ska bli kul.

Ses senare… 

…och jag har inte känt nån skillnad i magen av att äta kött…så härligt… 

 

För snart fyra år sen slutade jag äta kött. Jag hade pratat med Håkis flera gånger innan, när vi passerade kvigorna som står på bete i hagen där vi brukar gå våra promenader, om att sluta äta de söta små djuren. Sen köpte jag vegomat och sa att om det går att ersätta kött med sånt så gör jag det, men jag skulle bara prova. Efter det åt jag inte kött…förrän idag, gott folk. Jag har ätit vildsvinsfilé.

Jag stekte det tillsammans med färskpotatis, paprika och lök på muurikkan ute och vi åt det med fempepparsås och nygräddad baguette. Det var så gott.
Nu återstår att se vad min kropp säger om den gärningen. Än så länge känner jag ingenting och tror väl inte att jag kommer göra det heller, jag är ju ingen vegetarian. Jag har ju ätit fisk och ägg och grejor så magen är ju inte helt ovan animaliska produkter.

Filén var fin, lite magrare än vanlig fläskfilé, men lika mör och god. Dyrt…ja, men det hade varit dyrare att äta det på restaurang så inget jag klagar över. Jag beställde två filéer på ca 450 g, fyra korvar och en älgstek på 900 g och allt gick på 1230 kr. En filé gav tre portioner mat. Bara en sittning för tre personer hade kostat den summan på restaurang.
Nu har jag en filé kvar, fyra vildsvinsgrillkorvar och en älgstek. Jag kommer att bli en köttätare……på deltid. Och det gäller bara vilt.
Till jul kommer jag att få riktig julskinka. Vildsvinsjulskinka. Jag måste bara komma ihåg att beställa i tid.

…glad midsommar… 

…undrar ni säkert allihop, kan jag förstå. Jag är ju inte nån ihärdig bloggare längre, men nu ska jag iallafall berätta lite om vad som pågått här uppe i norr.
Jag har varit till tandläkaren bland annat. Jag har haft en tand som bråkat lite och gått sönder helt enkelt en liten bit i taget som jag lagat ett par gånger, men till slut bestämde jag mej för att sätta en krona på fanskapet så man slipper springa där i tid och otid. Så det var jag och gjorde i tisdags och det känns så himla skönt att ha det avklarat så här i början på semestern.
På vägen dit kunde jag inte låta bli att ta ett par bilder. Jag har ju inte gått den här svängen på länge. Jobbar ju inte längre i stan och p.g.a pandemin har man ju inte haft ärenden dit av annan sort heller. Bastuflotten är på plats. Den är så söt där ute i viken.

Undrar vilka det är som får använda den? Är den allmän eller har den en ägare? Det lär jag väl inte få veta heller…om jag inte googlar förstås, det kan ju finnas info om det på nätet.

Här en dag fick jag för mej att torka alla köksluckor ordentligt så inte minsta fingeravtryck skulle finnas att finna och passade då även på att rengöra spisen och fläkten i samma veva. Fläkten fick sej nytt skumgummifilter, för den föll i bitar när jag skulle tvätta den, så jag skickade iväg Håkis att köpa på JULA och han ville inte ha betalt för den så det var ju jättesnällt av honom…tackar och bockar igen. Eller jag borde kanske niga?
Älskar när glaset är skinande rent på ugnsluckan.

Alma håller på och rumsterar på balkongen hela nätterna vilket gör att hon sover mest hela dagarna istället, förutom korta stunder då hon orkar vara vaken.

Och idag passade jag på att byta golv i köket. Ett golv som jag haft länge i min ägo, men som fick vänta lite då jag hittade det som jag målade vitt. Det som skulle vara så hållbart och bra, men som inte höll måttet i mitt lilla residens iallafall, så nu åkte det ut – hittills bara ut i hallen dock – och in med det mörka som ska föreställa ett slitet golv i ek från en loge.
Hade lovat göra det under den här veckan, medan Håkis jobbade, så att han inte blir avis på att jag är ledig och latar mej hela dagarna. Det här tog ungefär lika länge som min vanliga arbetsdag, nämligen 6 timmar, för jag var ju tvungen flytta på allt helt själv också, vilket tar mycket längre tid än om man är två. Nu har jag ju inte lagt golv under diskbänken, bara en bit in, men möblerna och skafferi och kyl. Och för att kunna flytta på skafferiet var jag tvungen att ta ut hälften, alltså alla tunga varor, innan jag kunde rubba det, så det tog sin tid. Själva golvet gick ju rätt fort att lägga, men det var varmt och jag har fortfarande vallningar så jag var tvungen att ta många mikropauser så jag inte skulle svimma av värmeslag. Nu är det klart i köket iallafall och jag får ta hallen en annan dag, en regnig sådan, för man ska inte jobba när det är solsken, har jag bestämt, vi har nog kort sommar som det är.

Och idag blev även ett av mina stickprojekt färdigt. Den är inte oversize utan i ganska normal storlek, bara lite längre. Den är lika mjuk och len som den gula med gråa ränder. Så skön att ha på lite svalare sommarkvällar och på vintern så klart. Kragen är i hög polo, men jag viker in den när jag inte fryser, dock har jag inte gjort det här på bild.
Jag är så nöjd med den. Love it! ♥

Ja, det är ungefär vad jag sysslat med hittills, denna första semestervecka, som visserligen inte är slut än, men det är ju torsdag redan. Och imorgon är det midsommar och Håkis går på semester nästa vecka. Det blir kul!
Ha det så gott och vi ses igen!  ♥

…som ni ser måste jag sätta golvlister…måste köpa nya… 

Nu har jag äntligen semester och vi var och bytte katter i helgen. Alma har ju fått vara lös i den inhägnade gården på ranchen, men inte tog det många dagar innan hon helt enkelt klättrade över plankskärmarna och smet över på andra sidan. Dock var hon ändå så pass klok att hon höll sej till Håkis gård på baksidan. Hon låg bara under syrenen intill balkongen när jag kom för att hämta henne. Sen när vi återvänt till gården och jag stängt grinden så rusar Alma till planket igen och klättrar upp. Jag får precis tag i svansen innan hon hinner hoppa över. Så då tyckte vi att det kanske var dags att byta så hon får komma hit och gå i koppel och Valle får äntligen vistas ute…som han har längtat så efter.

Vilma var som vanligt lite rädd för honom i början, men jag tror det har gått över nu.

Han vill henne inget illa, han vill ju bara vara go. Jag tror att han har saknat henne, så han blir ju lite ledsen när hon hela tiden springer iväg när han kommer nära. Men som sagt så går det över när hon vant sej och ser att han inte är aggressiv mot henne. Kanske han inte ens är det mot Alma nu, jag vet inte, vågar inte prova.

Vi var hos lilla storasyster och jag fick en massa blommor av henne som redan är så fina där ute på min balkong, så nu har jag sommar där. Det är så mysigt!

Köpte även en mini-solros, som dock inte passar in i det rosa och vita, men det gör inget, jag tycker de är så fina så jag ville ha en ändå. Våga missmatcha lite mer

När vi åkte hem till mej med Alma sa Håkis att hon har nån hudflik i nacken som jag måste kolla vad det är.
Det var ingen hudflik. Det var en fästing! 

Men det hindrar inte oss från att gå ut iallafall. Idag var första gången för henne här på Mjölkplejset. Hon var lite spooked, men det gick fort över. Dock var hon helt slut när vi gick in efter en timme.
Hon har för övrigt en ny sele och nytt koppel, så nu har hon ett set både på ranchen och på mjölkplejset.

Det är så fint med alla syrener och äppelträd som blommar just nu. De är ju lite senare här uppe. Vi har ju bara precis börjat med sommarn här så egentligen borde vi fira midsommar i mitten på juli.

Jag älskar detta. Hade så gärna bott här i villaområdet. Fast husen är så jäkla dyra här.

Det är så lummigt och fint.

Alma ville in på allas tomter hela tiden och det går ju inte så jag fick hålla koll så hon höll sej på rätt sida om gränsen.

Så fina blommor på äppelträdet. Jag tror iallafall det är ett äppelträd. Det kan ju vara körsbär också, jag har ingen aning. Fina blommor är det hur som helst.

Söta Alma fick tugga i sej lite gräs också, det var ju bra, för vi har inte fixat nåt på balkongen ännu.

Dagen började med regn och rusk, men slutade i sol med växlande molnighet. Riktigt skön eftermiddag blev det.

…nu ville hon in efter en timme, men snart vill hon inte in alls… 

♫ Släpp kossorna ut det är våååår ♫

Igår var vi på kosläpp i vackra Älvsbyn. Vädret var fint, men blåsigt så det var inte så varmt om man inte satt i lä förstås.

Här kan jag bosätta mej efter min pension. Det är så himla fint.

Kossera stod och tuggade i sej hö i lugn och ro till en början, men ju närmare släppet tiden kom, desto mer livade blev de.

De var så snälla och fina. Man fick till och med klappa dem. Det kunde jag inte motstå efter att jag bestämt mej för att inte äta nåt. Man vill ju inte gärna hålla en bulle i handen när den är full med smuts och kosaliv.

Till slut var det äntligen dags och kossera kom skuttande ut ur ladugården.

Man kan inte tro att de kan göra såna glädjeskutt förrän man ser det.

De är tveksamma till en början och ville tillbaka in efter att de varit ute en stund, men bonden ni ser till höger i bild motade bort dem och sen drog de en lina som skulle stoppa dem från att försöka igen.

Här har de det gott och när de vant sej så kommer de att trivas så bra.

Det är så himla fint. Tänk att få bo med denna vy utanför huset.

Det var några andra kor i hagen intill som redan fått komma ut.

Jag filmade lite också.

…nu är kossera ute…nu är det sommar!…