Month: September 2023

Jag har blitt en sån som är sjuk. Jag är förkyld. Jag brukar känna i näsa och svalg att det är nåt på G, fast sen går det över och jag är frisk som en nötkärna, men i torsdags kände jag att det var “på riktigt”, att denna gång skulle det nog inte gå över, vilket det inte gjorde utan igår, fredag, stannade jag hemma från jobbet och tog hand om mej istället.
Vi skulle egentligen till kära mor idag, lördag, men det går ju inte nu då, typix!, men vi får ta det nästa helg, om nu inte Håkis blir sjuk också. Förhoppningsvis inom snar framtid i så fall.
Jag tror inte det är nån sorts Covid i alla fall, utan det känns som en vanlig förkylning. I och för sej så har den ju övergått till nåt liknande och inte alls så farligt som innan, vad jag har hört, så man vet ju aldrig. Det jag lider av är nästäppa, rinnande snor, huvudvärk och hosta. Igår hade jag även värk i knävecken en stund, men det kan ju ha varit lite febervärk. I morse, klockan 4, fick jag gå upp då jag inte kunde ligga p.g.a huvudvärk, så jag gick ner och tog ett par treo, satte mej i soffan tills de gav verkan och somnade sen för att vakna igen vid halv niotiden. Har ringt mamma och sagt att vi inte kommer.
Håkis är ute och fixar på gården, jag och katterna är inne. Jag öppnade åt dem igår så de fick gå ut, men de kom in stup i kvarten. Inte ens Alma, som smiter hur lätt som helst, ville vara ute. Vi vet nu, för övrigt, hur hon bär sej åt. Hon står på komposthögen, det som är kvar av den, och hoppar helt sonika över rullisten, så att hon hamnar på den överliggande plankan på planket.
Vi får ta bort hela komposthögen nu när alla löv trillat av träden, då kanske man ser vad man gör, det var inte så lätt i somras när det grönskade för fullt. Undrar bara om man kan köra på gräsmattan med traktorn nu när det är så blött, eller om man efterlämnar djupa spår…? Det går i alla fall inte att gräva för hand då det är massor med rötter i kompostjorden.
Nåja, imorgon åker vi till stan, så det kanske blir nästa års bekymmer.
Ha det så fint nu alla och hoppas ni håller er friska och krya.
Ses annan dag  ♥

…själv ska jag göra vad jag kan för att tillfriskna här… 

Måndag och arbetsdagen är slut sen några timmar. Jag har vilat hemma på soffan tills Håkis slutade och sen åkte vi till Biltema, för Håkis skulle köpa mera såna där lampor som han ska hänga upp på plank och garageväggar.
När vi kom hem stekte jag lite pyttipanna och ägg som vi intog med rödbetor. Himla gott var det. Sen satte vi oss vid varsin dator med en kopp kaffe och mer har vi inte hunnit. Håkis gick precis och slängde sej i soffan medan jag sitter kvar och tänkte försöka få ihop nåt till en liten blogg.
Vi vaknade upp till solsken och på dagen fick vi 14° och riktigt skönt väder. Det varade ända tills jag kom hem till mitt lilla residens, men när det var dags att åka tillbaka till ranchen hade det börjat regna, så flickorna fick inte gå ut idag, som jag hade hoppats.
Imorgon lovar de dock fint väder, så vi får ju hoppas att det blir så. Då ska vi få sol och 17° så det blir nästan lite sommarkänsla igen. Det får gärna vara lite mer såna dagar även i oktober, för jag måste putsa fönstren hemma, så gärna lite varmare då så jag inte fryser ihjäl. Sen ska jag byta gardiner och kuddfodral i soffan och fixa lite höstfint. Skulle vilja göra olika pumpor i tyg och naturtråd, så det ska jag också försöka få till. Stickningen får vänta. Jag har inte lagt upp nåt nytt efter att jag blev klar med den blå-vitrandiga. Jag tänkte vänta tills jag kommer hem och ha en homecoming-stickning att lägga upp.
Men det får bli efter allt hemmafix, för det är ju mycket viktigare än mina eviga stickningar. Det är ju inte som att jag lider brist på stickade tröjor.
Ja, nä men…det var väl allt från mej för nu. Jag har tyvärr inget mer intressantare att berätta än så här, det kan ju vara både bra och dåligt. Bra för att jag lever ett tryggt och ordnat liv, men dåligt för att det är rätt så innehållslöst.
Nåja, det kommer väl en tid då det händer lite mer som är värt att dela med sej av.

…ha det gott nu alla och ses annan dag… 

Söndagsförmiddag. Det är en solig dag. Bra för flickorna så de får vara ute in i det sista. Dock har vi ändrat planerna på att åka till stan denna helg, vi tar det nästa istället. Det var för att Håkis åkte och handlade själv och tog ju med sej allt hit och jag tyckte att det skulle bli så jobbigt att släpa med sej all mat och alla kläder och grejor som man tagit med sej hit. Bättre att istället åka och handla nästa lördag, lämpa av all mat hemma hos mej, förutom det vi ska ha just då som lite godis och sånt. Då slipper vi bära med så mycket härifrån.
Sen, om det blir fler såna här fina dagar så får flickorna vara ute lite till, innan de blir innekatter för vintern.

Håkis håller på och fixar ute. Han ska byta ut de dåliga solcellslamporna, som lyser svagare än en eldfluga. Helt värdelösa, måsta jag säga.
Vi har inte slängt blommorna ännu, men det står på agendan.

Och Alma syntes inte till nånstans på gården och Håkis säger att hon nog har smitit igen, och just som han sagt färdigt meningen så ser han henne sitta på planket.

Undrar om det är genom håligheten där under henne som hon smiter. Håkis har täppt för där, men det har ramlat av. Kan det vara hon som river bort det för att kunna ta sej igenom? Den lilla rackarungen!
Där sitter hon och fundilerar.
“Tänk sicken ett liv jag fick ändå. Vandra runt här på mina ägor. Skrämma iväg inkräktare. Jaga sork. En och annan ödla med i och för sej. Gå in när jag blir frussen om tassarna. Äta mej mätt. Gosa med ma och pa. Jävlas med syrran.
Jaa…he kunde inte blitt bättre……..uh-oooh…busted!”

…ja, de har ett rätt så gott kattliv ändå, di små pälsbarnen… 

Hallå hej på er!
Jag har hållit på och städat här i huset inför vårt återvändande till stan, så slipper vi göra det, det första vi gör när vi kommer tillbaka. Jag blir ju varm bara av själva arbetet och det är varmt i huset och varmt ute, 17°, och så kommer en värmevallning ovanpå det så jag håller på att krevera. Till slut var jag tvungen gå ut för att få lite svalka och när jag går där får jag syn på något. Något litet i jordgubbslandet.
Alltså vänta….va??!

Det blommar!

Och inte bara på ett ställe utan två! Och inte bara en blomma, utan flera knoppar också!
WTF?!

…kära hjärtanes ändå…inte kommer det hinna bli några bär av de där… 

Om det är nån som tror att Alma höll sej inne på gården så har ni alldeles fel. Där satt väl jag vid datorn och när jag tittar ut genom fönstret ser jag nåt röra sej på andra sidan planket. Grannkatten, var min första tanke…ända tills jag såg ansiktet på den…ALMA!! För helv…
Hon har alltså ett annat ställe där hon smiter ut och vi har ingen aning om var det är, för nu har vi täppt till alla håligheter, satt en till rullist på delen som ingen hade, för det var så mycket grenar och kvistar så vi trodde inte det behövdes, och ändå tar hon sej ut på nåt obegripligt sätt. Eller har hon bara kommit på att hon kan klättra i träd?
Nåja, hon kom in i alla fall sedermera och är ju så söt så man kan ju inte vara förgrymmad på henne.

…asså, den katten är så älskad och hon är så medveten om det… 

Hur mycket regn finns det egentligen?
Det kanske inte går att svara på. Det kanske är som den där frågan “hur långt är ett snöre?”
Jag vet inte, men nog känns det som att vi har fått all världens nederbörd över vårt avlånga land. Det tar som aldrig slut! Det har väl regnat 129 dagar av 150 möjliga. Det börjar lukta rekord.
Ja, ja, nog tjatat om det. Jag vet, jag gör det i varenda blogg, men alltså, jag är så trött…

Idag ska vi äta köttbullar med hasselbackspotatis, som blev över från igår, och vitlökssmöret och fempepparsås. Men vi var lite wild ‘n’ crazy och åt wienerbröden före, så dem har vi avnjutit alldeles nyss med en kopp kaffe.

Vi hade planerat att gå ut med alla dynor, till utemöblerna, i lilla garaget, men regnet står som spön i backen så det får vi vänta med tills det är uppehåll.
Det kan ju hända att vi får vänta ända till helgen.
Men de är inte direkt i vägen, de ligger ju i farstun och där vistas vi inte särskilt mycket, det är bara katterna som ligger där och de ligger på dynorna så de är ju bara glada om vi väntar med att ta bort dem.
De ville för övrigt inte ut, när vi kom hem, som de alltid annars gör och står och trycker mot ytterdörren när vi låser upp. Idag såg jag inte skymten av dem förrän jag öppnade nästa dörr. Det är som att de vet att det regnar och ingen idé att gå ut.
Håkis har fixat planket ännu en gång, på ett ställe där han tror att Alma smitit ut, så vi får väl se i helgen, om det är fint väder, ifall hon håller sej på gården eller om vi kommer att finna henne på utsidan nåt mer. Vi trodde ju att vi åtgärdat felet förra gången, tills Håkis såg henne komma spatserande på baksidan. Hittar hon ut igen så har vi ingen aning om var hon smiter nånstans och då kan vi ju inte åtgärda, om vi inte tar henne på bar gärning förstås.
Men om det här eviga regnet kommer att fortgå över helgen hinner vi inte se det, för vi åker till stan på söndag. Då är det färdighaft med utelivet för di små.

…men hur är det möjligt med så mycket regn?…och kommer det vara så nu i framtiden?… 

Nu är det hjort, sa älgen när han tvättade sej ren.
Och det är just vad vi har ätit här i dagarna två, nämligen renytterfilé…med hasselbackspotatis. Till den ska man ju ha nån viltsås och jag googlade för att se om jag hittade nåt recept, men det skulle vara svartvinbärsgelé i och det hade ju inte jag så jag tog ett par skedar lingonsylt i vanlig brunsås och kryddade lite extra med salt, vit-och svartpeppar, vitlökspulver och så en skvätt grädde. Vet ni hur gott det blev?
Det blev maaagiskt gott! som Håkis sa.
Och så gjorde jag vitlöks- och persiljesmör som vi satte både på potten och köttet. MUMS!!
Inte så tokigt ändå, det där att fylla 60, för det här fick han i present och det finns nog en till, nåt mer är det i alla fall, men vi har inte kollat om det är just filé.
Det räckte till idag också så det har vi ätit alldeles nyssens. Lyx, lyx, lyx!

Nu blir det väl att sitta med stickningen en stund, jag håller på med en randig tröja för tillfället, och sen får vi wienerbröd till efterrätt, men kände att jag måste vänta en stund, så man inte blir alltför mätt i magen.
Katterna får vara ute, men de kommer in hela tiden. Det är lite för kallt när det bara är 11° ute, men ändå vill Alma ut en stund, för att sen komma inrusande och upp på Håkans mage, där han sitter vid datorn. Hon är för go den lilla tjäjen! ♥

…ja jisses, att man kan ha det så bra…strålande tider, härliga tider… 

Idag, söndag, har varit kall och blåsig, som en vanlig höstdag kan man väl säga. Löven ska blåsa av träden och fröna ska komma en bit bort från moderplantorna och jag kan meddela att alla blommor i krukorna har dött. De enda som är ganska motståndskraftiga är, till min stora förvåning, petuniorna. Själva blommorna är vissna, men plantan i sej är grön fortfarande. Resten är grått, dött och utan hopp. Vi har inte tagit bort dem ännu, det har varit så kallt och med de vindarna var det inte kul ens för lilla Alma, som annars älskar att vara ute, men hon kom in stup i ett, på grund av kylan.

Flyttfåglarna har börjat samlas också redan, fast de har inte börjat sin resa ännu, men planerar väl flykten från den kalla årstiden som väntar oss andra som blir kvar. Det var ett jäkla liv från tranor, gäss och änder. Vet inte om det var nån svan med också, men kan ha varit.
Tänk att de samlas tillsammans så där, alla olika arter.
Får se om de sticker tidigare än i vanligt i år, de brukar ju stanna långt in i oktober. Inte för att det är ovanligt kallt, det är nog rätt så normala temperaturer nu, men de samlas kanske i god tid, för att äta upp sej och få ordentligt med energi, så de orkar med den långa färden.

Nu känner man samma bitterljuva känsla som varje höst. Att säga farväl till alla vackra sommarblommor, den lummiga växtligheten, fågelsången och ljuset, men det övergår snabbt till ett glatt välkomnande åt mysiga hemmakvällar, svalare luft, tända ljus, tjocktröjor och raggsockor, varm choklad och mörka nätter. Allt har sin charm och allt känns lika trist att behöva skiljas ifrån, oavsett årstid, så det är ju tur att allt kommer tillbaka igen.
Så hejdå för nu och på återseende, kära sommar ♥

…ja, jag har sagt samma sak varje år, men det är ju så jag känner… 

Äntligen fredag!
Fredagar brukar ju alltid vara favoritdagen för att vi går mot ledig helg, men för mej är det även för att det är Håkis tur att bjuda på käk. Då får han välja om han vill laga det själv eller beställa med foodora eller att vi själva åker och köper på nån restaurang, men nu, de senaste fredagarna, har det slutat med att jag lagar i alla fall.
Så idag, på vägen hem, frågade han vad jag vill ha och jag svarade förstås “nånting gott”. “Som till exempel….?” ville han veta. “Nånting jättegott!”. Då föreslår han att vi åker på grillen, men jag kände inte för det så det blev minestronesoppa med rostat bröd när vi kom hem. I det här ruggvädret som vi har nu passar det faktiskt utmärkt med nåt varmt i magen.
Nu sitter vi mätta vid varsin dator och jag har återigen sparat en peng åt honom.

I morse när vi skulle åka till jobbet var det frostigt och dimman svepte fram längs marken, så det var riktigt kallt, bara 1°. Snart blir det överdragsbyxera på, för jag har nästan en kilometer att gå efter att jag passerat genom grinden och det är lite väl kallt med bara ett par tunna arbetsbyxor när det börjar närma sej nollan.
Blommorna har väl fryst ihjäl i kylan så vi får se hur de ser ut imorron. Det blir väl att slänga dem allihop nu då. Såg att den fina rosa, som jag visade tidigare, slokade visset så det är nog ingen idé att spara. Just nu, när klockan är halv sju, är det bara 8°. Så märkligt med tanke på att det var sommarvärme förra helgen. Ur led är tiden!
Det verkar då inte bli nåt trädgårdsarbete imorron, för de har lovat regn, så det blir inomhussysslor hela dagen.

Önskar alla en fin fredagsafton ♥

…fast här behöver man inte säga “lovat regn” – “hotar med regn” passar bättre… 

Idag är det torsdag och vi närmar oss slutet på veckan. De går så fort, veckorna. Inte mej emot.
Vi har den här och nästa vecka kvar här på ranchen, så det är en del att ta itu med och göra höst här. En del blommor får nog vara kvar, som de i stora byttorna, de är fortfarande fina och vi ska ändå inte tömma dem, bara plocka bort döda blommor och sen till nästa sommar tar vi bara bort översta lagret, ca 10 cm, och sen på med ny jord när vi planterar. Resten ska slängas. Var vet jag dock inte eftersom Håkis ska ta bort komposten, men det får väl han säga till om sen.

Vi, eller mest jag, planerar även lite renovering här. Det ska målas och tapetseras och göras riktigt fint i sekelskiftesstil. Huset är ju från tidiga 1900-tal. Har sett ut tapeter redan som är så ljusa och fina. Det ska bytas golv också, det har jag också valt ut och Håkis godkänt. Det blir nog i november som vi börjar med det. Ska bli så kul sen när det är klart, att julpynta i “nya” huset.

Nu ska vi äta. Det blir köttbullar med klyftpotatis och fempepparsås och till det tunt skivad rå lök, gurka och små plommontomater. Det ska bli gott på min ära. Sen ska jag duscha och efter det chilla i soffan med stickningen. Måste nog repa upp ena ärmen och sticka den lite längre efter att jag stickat klart den andra, tyckte den var så kort när jag provade, jag gillar långa ärmar, så det ska jag syssla med ikväll.
Pussikramen alla, ses annan dag!

…bilden är tagen för fyra dagar sen och blomman är lika fin än… 

Hallå hej alla! Long time no see!
Vi bockar av ännu en vecka i almanackan, ännu en arbetsvecka avklarad och vi har ledig helg. Det är lördag och vi fick ett litet återbesök av sommaren. Det har varit så fint väder med sol och värme och i skrivande stund, klockan är snart 19.00, så är det fortfarande 18° ute. Det var en glad överraskning, på min ära.

Här har det mätts och sågats och provats och limmats och skruvats. Vi har kommit ännu lite längre med bygget. Känns så bra!

Sen ska det spacklas och målas och det är där jag kommer in, då är det jag som står för fiolerna, så jag kommer att plugga in hörisarna i öronen, slå på en podd och måla så färgen skvätter. Eller jah, jag får väl vara lite försiktig så det inte stänker på väggar och möblemang, men ni fattar…
(Golvet spelar ingen roll, för det ska ju på ett laminatgolv sen.)

Har klippt gräset på framsidan också och det är så mycket mossa och svamp nu, efter den blöta sommaren, så nästa år måste vi köra vertikalskäraren, som luftar gräsmattan, så den blir lite finare, men jag måste ju tillstå att det är ytterst bekvämt att gå på, så egentligen hade jag ju velat ha det så. Fast jag vet inte om det lämpar sej, man måste väl vara lite vuxen och göra såna däringa tråkiga saker bara för att det förväntas av en.

Vi har gjort veckans matinköp och jag hittade såna godbitar med moccakräm i, av Delicato, så himla mumsigt till en kopp kaffe. Nu gör vi inget mer ikväll, vi fortsätter imorgon och hoppas på fint väder då med. Nu chillar vi i soffan istället, jag med stickningen och Håkis ska väl dra lite timmerstockar i vanlig ordning.
Är det nåt bra på tv? Jag har ju Youtube om inte annat.
Ses annan dag och kram på er alla som tittar in här, ni är varmt välkomna ♥

…så nöjd med dagen…den har varit produktiv…på min ära… 

Känslan när man sitter vid datorn och en Alma kommer och spatserar förbi på planket.

…asså, den jäntan… 

Efter regn kommer sol.
Vi har alldeles för en stund sen intagit en sen lunch. Jag åt bara fil och rostat bröd med ost och gurka i doften av samma ruttna fisk som igår. Jodå, eftersom de bara var två igår så blev det över som de får äta idag då. Nåja, doften övertogs snart av en osande ugn, som det drällts i botten på och ingen av oss kommit ihåg att rengöra, så nu när jag lagade middagen färdigt brändes det in ännu lite mer och rykte ordentligt när jag öppnade ugnsluckan. Så ingen mer rutten fisk lukt utan stanken av inbränt fett här i huset nu.
Suck…

Håkis är lite ilsken, för han har haft sin pickis och Rover ställda intill återvinningen för att en bärgare skulle komma och plocka upp dem och föra dem till J-mokk. Det har ju inte skett och bilarna har stått säkert en månad, men nu kommer de tillbaka på gården, för de är vandaliserade. Flera rutor är krossade på dem och det var en av grannarna som sett det och smsade Håkis, så nu har han hämtat dem tillbaka hit.
Kanske har han tappat lusten till att göra nåt mer idag, jag vet inte.
Det är ändå fan att ungdomarna kommer och gör sånt när det är så nära husen.
Hoppas nån har sett dem eller vet vilka de är så patrasket åker dit.
Och att föräldrarna får veta vad det är för ormar de närt vid sin barm.

…det är nu man blir så där barnslig och vill demolera nåt de äger, bara för att de ska få känna på känslan… 

Nä, det blev inte sol. Det bare skvaler. Alma inte nöjd.
Jag gick ut för att fortsätta jobba, men Håkis såg jag inte röken till, så jag gick in igen.
Nu ligger Alma i soffan och tvättar sej och Vilma gick ut i farstun, men blev kvar där då det som sagt bare skvaler ner. De gillar inte att vara ute i regnet.
Vet inte var Håkis tog vägen. Det var stängt till husbilen och lilla garaget. Stora var öppet, men inte en kotte var där inne.
Jag får väl ta mej en kaffetår och ett par finska pinnar och chilla lite då.

…så typiskt…när man kan jobba med husbilen, så kan man inte det… 

Så här långt har vi kommit hittills. Vi har lagt fram diskho, spis, sängribbor och så fick vi hålla i kranen för att kunna visa på ett ungefär hur det blir. Diskho och spis ska sänkas ner i bänken ca fem centimeter och kranen ska ju givetvis ner i ett hål närmare hon. Det ska upp plywood på väggstumpen som inte har skiva på ännu och på det sätter vi fuskkaklet samt en bit på skjutdörren så det ser fint ut när den är stängd. Kylen är utburen för tillfället, men den ska ju stå där, under diskhon, ända från golvet och upp till bänken så den är rätt så stor. Det behövs de gånger vi fri-campar nånstans off grid. Kranen är utdragbar och svänger 380 grader så man kan spola av sej, eller nåt annat, utanför bilen.
Jag vet inte riktigt vad Håkis tänkt att vi ska göra idag, men jag går ut nu så vi kan fortsätta.
Uppdaterar sen med mer bilder.

…den blir så fin…jag kommer nog bosätta mej där på heltid… 

Idag är det söndag, en mulen sådan. Fortfarande ingen sol. Jag begriper det inte. Hur är det ens möjligt? Var kommer alla moln ifrån? Fast jag kom på att jag ska nog inte klaga, för jag läste att Svartån har svämmat över i min födelsestad och det är många stugor som ligger risigt till, de kan till och med flyta iväg. Sånt är vi ju faktiskt förskonade från, så jag ska nog bara vara glad att det inte regnar SÅ mycket här.

Det gick då bra med surströmmingen igår och de två njöto för fulla muggar. Det var bara mamma och Håkis den här gången. Min mat var också god och då hade jag ändå varken sås eller sylt. Jag glömde nämligen laga till maten här innan det var dags att åka iväg, så jag fick bara ta med några köttbullar och steka dem där. Men det var gott med potatis och lök och doften vänjer man sej vid.
Mamma gjorde sin sedvanliga klämma och Håkis åt på tallriken med alla tillbehör.

Nu hoppas jag på lite bättre väder och jag kan faktiskt skymta lite solsken bakom husknuten hos grannen, härifrån där jag sitter, för om än vi är inne i husbilen när vi bygger så är det ändå en massa rantande fram och tillbaka till snickerboa eller nåt av garagen och såga större grejor kan vi bara göra ute, vilket inte går om det regnar, så låt det bli uppehåll idag så vi får något gjort. Efter jobbet är ingen av oss särskilt taggad på att göra nåt så det är ju helgerna vi har på oss. Och ju mer det börjar likna nåt desto mer taggad blir man, för nu vill man se slutresultatet. Det ser ju ut att bli så bra.
Återkommer senare med ny bild.

…undrar om det är mer regn där nere för att det rinner dit här uppifrån?… 

Det är andra september. Nu är det höst på riktigt. Träden gulnar alltmer, det blir mörkare och mörkare allt tidigare på kvällen, vinden för med sej en doft av höstgödsling, regn- och ruskvädret fortsätter och snart hörs den hårda höstvinden vina i knutarna. Varmare kläder åker på, vi eldar värmeljus i var mans hus, löven kommer trilla och allt som var återfött blir åter dött.

Vi är kvar ute på landet och åker inte in till stan förrän i slutet på månaden, för de håller på och ska fixa med termostaterna på elementen och då vill jag inte att katterna ska vara hemma ifall de går in medan vi är på jobbet. De blir så rädda när de hör nyckeln i dörren och istället för att nån av oss kommer in så är det främmande gubbar. Vilma har ju varit lite traumatiserad ganska länge efter såna händelser, allra helst när de gjort nåt som lever om, så jag vill bespara dem det i fortsättningen.

Idag ska vi till kära mor, för det är den årliga surströmmingen som ska intagas. Själv ska jag äta fiskköttbullar med potatis och sås. Kanske att jag tar med en klutt lingonsylt också.
Får se hur det smakar i stanken av den ruttna fisken.
Eller låter det finare om jag säger “den fermenterade fisken”?
Hur som, sällskapet blir då trevligt. Det ska bli kul att hälsa på lilla mamma. Så glad att jag har henne i livet ännu. Något glömsk, men i övrigt pigg i knoppen och humorn bevarad, så det går att föra ett normalt samtal med henne ♥

…det är ju som mysigt med hösten ändå, den höstlika sommarn till trots…