Snö

Snö. Denna vita nederbörd som faller på vinterhalvåret i varierade mängder beroende på var i världen vi befinner oss.

Jag är ju bosatt i landets nordligaste län, vilket inbegriper en generöst tilltagen mängd av den vita massan, men det förekommer även i angränsande län att de till och med har en ännu större snömängd, vilket man kanske inte förväntar sej då det ligger längre söderut.

Det finns många olika typer av snötäcken. Exempel på dem är kramsnö, klibbsnö, firn, pulversnö, nysnö, skare och snöslask. Jag föredrar pulversnö. Kramsnö är bra om man vill göra en snölykta eller en snögubbe, men inte när man ska skotta. Den är tung och jobbig om man inte har en traktor.
Snön är som vackrast en solig senvinterdag, då den glittrar i solens strålar, men man får vara lite försiktig och ha på sej solglasögon om man befinner sej på snön en längre stund så att man inte riskerar att bli snöblind.
Snön kan vara farlig om man hamnar i ett skred, d.v.s en lavin. Dock är den inte farlig att äta om den är ren och inte gulaktig i färgen, då kan det vara nåt djur som gjort sina behov i drivan. Snön innehåller inte larver, som en del vill hävda, de skulle aldrig överleva i de temperaturer som krävs för att snö ska bildas. Däremot ska man inte äta för mycket om man har långt till närmaste värmekälla, då man kan frysa ihjäl när man blir kall både in- och utvändigt.

Vid kallare temperatur bildas små iskristaller på fönstret. De kan formas till de vackraste kreationer.

Det ser nästan ut som en snödjungel.

Vid stora mängder snö, då en tvåfoting får gå ut och skotta flera gånger på en dag och det bara fortsätter att snöa, så kan det slå hårt på psyket. Jag tillhör inte den kategorin, om än man skulle kunna tro att det slagit lite slint i mitt lilla huvud med tanke på detta menlösa inlägg, men nej, jag har inte tagit skada än så länge, jag mår bara fint…