Valle är hemma igen

Nu är vi hemma igen med Valle och det första han gjorde var att gå till matskålen, som han alltid brukar göra, och sen till vattenskålen. Så himla skönt att se! Och han är så pigg och kry. Han går med snabba bestämda steg och blicken är klar, så man ser riktigt hur frisk han är. Och kostnaden blev lägre än de hade föreslagit, de sa runt 11 000 kr först, men det kostade just under 9500 kr. Så himla nöjda är vi. Men jag tror att de drog av bl.a på Jouravgiften, för de sa att den skulle kosta 2048 om jag inte minns fel, över tvåtusen iallafall, men de tog bara 1105 kr. Jättesnällt verkligen!

Han får inte träffa Vilma ännu, för jag vill inte att hon ska fräsa åt honom, så han får vara hemma ett tag så han börjar lukta sej själv igen och inte sjukhus. När Håkan frågade om det så sa jag att hon känner igen honom, men inte lukten så hon tror väl att han är nån alien som ser ut som Valle. ”Jo”, svarade Håkan, ”hon måste sluta se såna där filmer”. laugh_thumb

20191130_150904

…så himla skönt att han är hemma igen…mammas lilla ponken…  luv

Allt är som vanligt bra

Vet ringde och proverna ser fina ut, precis som vanligt. Det känns tröstlöst. Här har vi slösat otaliga tusen på ingenting. Eller visst är det bra att få höra att Valles värden är fina, men tiotal tusen kronor bra? Nja. Men när man inte vet. När man vill veta vad fasen han lider av. Men det kanske bara är magkatarr då? Giftstruma, som jag föreslog, tror de inte heller då han inte påvisar vissa symptom som är karaktäristiska med det.
Han har iallafall inte kräkts mer nu, men han äter inte självmant, utan de har fått mata honom. Och han har fått ordentligt med vätska, men han får ligga kvar på dropp en natt till och så ska de ge nåt som ökar aptiten så kanske han sätter igång att äta. Fast tror jag det, att han inte vill, när han har spytt och spytt och spytt så mycket att det till och med börjar blöda i strupen. Stackarn…
Imorgon får han komma hem igen och kanske att aptiten ökar då, när han inte är uttorkad längre och får sin magkatarrsmeduxin. Att han inte äter hos vet kan ju bero på att de har en annan sort som han inte gillar…? Eller så är han bara rädd att han ska börja kräkas igen, jag vet inte, men förhoppningsvis blir han bättre nu då.
Bra iallafall att hans värden ser fina ut, dåligt att man inte hittar nåt fel, när det så uppenbart är nåt som är fel. Tiden får väl utvisa.

20191128_235941

…kanske man måste anlita en cat whisperer?…  hm2

Valle är inlagd på sjukhuset

En ursäkt till er som läst föregående inlägg där jag kort och koncist deklarerar att vi är på djursjukhuset med Valle och sen inget mer (sjukskötaren kom precis och skulle registrera honom, så kunde inte fortsätta) och till er andra – vi åkte in med Valle igår, mitt i natten, för han har börjat kräkas igen. I måndags-tisdags mer än 15 gånger, jag slutade räkna vid 15. Denna gång har han inte kunnat behålla maten när han ätit. Han vill äta, men ger upp för han vet att han kommer bara kräkas och han får ont och vill helst slippa. Detsamma gäller vatten. Och igår kände jag att jag inte ville vänta en sekund till, så med en mager uttorkad Valle åkte vi in halv tolv på natten och han blev inlagd på dropp. Vi kom hem igen efter ett nån gång så sömnen blev i det närmaste obefintlig, som ni förstår. Därför jobbade jag bara till elva idag, men som tur var tofar alla dagtidare, alltså, de är lediga på fredagar, så det är nästan ingen där, vilket innebär att jag lika gärna kan göra mitt jobb på måndag. Så jag har gjort det allra viktigaste och slutat två timmar tidigare. Skönt! Nu kan jag gå och slänga mej i soffan efter vi har ätit. Håkan kommer hem på lunch om en kvart.
Alma lever livets glada dagar just nu. Hon får springa i lägenheten, precis som hon vill, utan att vara rädd för en attackerande Valle. Vilket så klart återigen får en att undra om det är för att han är sjuk som han gör så…? Vi vet ännu inte vad som felar. Veterinären ringde runt 10 och frågade hur de skulle fortsätta, om Valle var försäkrad och vilka kostnader vi accepterar. Och de ska göra samma prover som innan, blodvärde, lever och njurar, eftersom han är en gammal katt och de kan ändras på ett år, men de såg bra ut förra året iallafall. Bättre än året innan och då låg han också på den rätta sidan, enkelt förklarat. Sen kanske de gör ultraljud, om de inte hittar nåt annat fel, men nånting är det. Och det är inte Almas fel, för han har haft så här flera gånger innan och vi har varit till vet två gånger för det, två år i rad, och första gången var inte ens Almas mamma påtänkt, så det har knappast med hemförhållandet att göra, för Valle är en glad och kavat liten herre när han inte mår dåligt. Det är nånting annat som inte står rätt till. Och jag hoppas att de hittar det nu när han är inlagd och inte bara en liten undersökningsstund.

…det är nog många som tycker att vi lika gärna kan ta bort honom, men icke sa Tore…han blir kvar om jag får bestämma…  luv

Lite gulligt ändå

Tofsvipa, kallar Håkan mej när jag har den här frisyren, men det är ju ingen tofs heller, det är ju en bulle. Bullterrier passar väl bättre då kanske. Med tanke på mitt humör och så. Jag är ju rätt så ettrig ibland. Eller ganska ofta. Rätt så frekvent. För jämnan. Om man ska tro Håkan, vill säga. Frågar ni mej så är jag bara lite bestämd. Vet vad jag vill, och det. Hur som…det är en tjusig frisyr, tycker ni inte?

20191123_185207

…jaha, neenee…det var väl inte så tjusigt, men kul på nåt vis…bra stök- och städfrilla… bigsmile

Ombyte förnöjer

Igår var vi på RUSTA för att inhandla nya gardiner till mej. Jag har alldeles för många redan, jag vet, men jag hade inga såna här. Ursäkta att de är lite skrynkliga. I vanlig ordning har jag inte strukit dem, utan hängt upp och gått lös på dem med blomsprutan. Det räckte inte, som ni ser.

DSC_0022

Iallafall…jag bytte även matta med vardagsrummet och datarummet. Den här är alldeles för lös så den skrynklas hela tiden under kontorsstolarna och man blir lite trött på att hela tiden försöka släta till den igen. Här inne, i vardagsrummet, är det bara kanterna som kan skrynklas, för det tunga bordet, som är massivt trä, samt soffan håller den annars på plats. Den passar väldigt bra in i färgerna också, så jag är mycket nöjd med bytet.

DSC_0024

Bytte även ut det som varit på hyllan ovanför soffan, så nu ser det ut så här. Det vita som stått där förut är numera uppe på hyllan i sovrummet.

DSC_0017

Jag köpte även tre nya adventsstjärnor som jag ska hänga upp i fönstret med ljusslingor i. Såna som går på batteri. Då behöver man inte örtiförton sladdar och uttag, eller koppla ihop till en. Hur smart? Och så har jag uppladdningsbara batterier i dem.

DSC_0019

Lite rött till jul, förutom ett par röda kuddar i soffan så har jag en bukett trätulpaner, röda värmeljuskoppar…

DSC_0015

…en röd telefonkiosk och en röd folkvagnsbubbla. Är den inte söt? Jag ska köpa en liten gran som jag ska surra fast, med rödvit snöre, på taket nu till jul. Det blir nog fint.

DSC_0028

Och så här blev det i datarummet då. Håkan fick hjälpa till att få den på plats. Happy wife – happy life, sa han bara och lyfte alla saker som mattan skulle under. Så skönt när man kan rulla stolarna över den utan att det korvar sej direkt. Alma älskar att vässa klorna i den. Det får hon göra, det syns ingenting. En riktigt rejäl matta, denna.

DSC_0026

…det blir en ljus jul hos oss, för en gångs skull…och som sagt ingen gran…men fint ändå…  le1