Month: November 2019

Nu är vi hemma igen med Valle och det första han gjorde var att gå till matskålen, som han alltid brukar göra, och sen till vattenskålen. Så himla skönt att se! Och han är så pigg och kry. Han går med snabba bestämda steg och blicken är klar, så man ser riktigt hur frisk han är. Och kostnaden blev lägre än de hade föreslagit, de sa runt 11 000 kr först, men det kostade just under 9500 kr. Så himla nöjda är vi. Men jag tror att de drog av bl.a på Jouravgiften, för de sa att den skulle kosta 2048 om jag inte minns fel, över tvåtusen iallafall, men de tog bara 1105 kr. Jättesnällt verkligen!

Han får inte träffa Vilma ännu, för jag vill inte att hon ska fräsa åt honom, så han får vara hemma ett tag så han börjar lukta sej själv igen och inte sjukhus. När Håkan frågade om det så sa jag att hon känner igen honom, men inte lukten så hon tror väl att han är nån alien som ser ut som Valle. “Jo”, svarade Håkan, “hon måste sluta se såna där filmer”.

…så himla skönt att han är hemma igen…mammas lilla ponken… 

Väntar på Valle 😊

Vet ringde och proverna ser fina ut, precis som vanligt. Det känns tröstlöst. Här har vi slösat otaliga tusen på ingenting. Eller visst är det bra att få höra att Valles värden är fina, men tiotal tusen kronor bra? Nja. Men när man inte vet. När man vill veta vad fasen han lider av. Men det kanske bara är magkatarr då? Giftstruma, som jag föreslog, tror de inte heller då han inte påvisar vissa symptom som är karaktäristiska med det.
Han har iallafall inte kräkts mer nu, men han äter inte självmant, utan de har fått mata honom. Och han har fått ordentligt med vätska, men han får ligga kvar på dropp en natt till och så ska de ge nåt som ökar aptiten så kanske han sätter igång att äta. Fast tror jag det, att han inte vill, när han har spytt och spytt och spytt så mycket att det till och med börjar blöda i strupen. Stackarn…
Imorgon får han komma hem igen och kanske att aptiten ökar då, när han inte är uttorkad längre och får sin magkatarrsmeduxin. Att han inte äter hos vet kan ju bero på att de har en annan sort som han inte gillar…? Eller så är han bara rädd att han ska börja kräkas igen, jag vet inte, men förhoppningsvis blir han bättre nu då.
Bra iallafall att hans värden ser fina ut, dåligt att man inte hittar nåt fel, när det så uppenbart är nåt som är fel. Tiden får väl utvisa.

…kanske man måste anlita en cat whisperer?… 

En ursäkt till er som läst föregående inlägg där jag kort och koncist deklarerar att vi är på djursjukhuset med Valle och sen inget mer (sjukskötaren kom precis och skulle registrera honom, så kunde inte fortsätta) och till er andra – vi åkte in med Valle igår, mitt i natten, för han har börjat kräkas igen. I måndags-tisdags mer än 15 gånger, jag slutade räkna vid 15. Denna gång har han inte kunnat behålla maten när han ätit. Han vill äta, men ger upp för han vet att han kommer bara kräkas och han får ont och vill helst slippa. Detsamma gäller vatten. Och igår kände jag att jag inte ville vänta en sekund till, så med en mager uttorkad Valle åkte vi in halv tolv på natten och han blev inlagd på dropp. Vi kom hem igen efter ett nån gång så sömnen blev i det närmaste obefintlig, som ni förstår. Därför jobbade jag bara till elva idag, men som tur var tofar alla dagtidare, alltså, de är lediga på fredagar, så det är nästan ingen där, vilket innebär att jag lika gärna kan göra mitt jobb på måndag. Så jag har gjort det allra viktigaste och slutat två timmar tidigare. Skönt! Nu kan jag gå och slänga mej i soffan efter vi har ätit. Håkan kommer hem på lunch om en kvart.
Alma lever livets glada dagar just nu. Hon får springa i lägenheten, precis som hon vill, utan att vara rädd för en attackerande Valle. Vilket så klart återigen får en att undra om det är för att han är sjuk som han gör så…? Vi vet ännu inte vad som felar. Veterinären ringde runt 10 och frågade hur de skulle fortsätta, om Valle var försäkrad och vilka kostnader vi accepterar. Och de ska göra samma prover som innan, blodvärde, lever och njurar, eftersom han är en gammal katt och de kan ändras på ett år, men de såg bra ut förra året iallafall. Bättre än året innan och då låg han också på den rätta sidan, enkelt förklarat. Sen kanske de gör ultraljud, om de inte hittar nåt annat fel, men nånting är det. Och det är inte Almas fel, för han har haft så här flera gånger innan och vi har varit till vet två gånger för det, två år i rad, och första gången var inte ens Almas mamma påtänkt, så det har knappast med hemförhållandet att göra, för Valle är en glad och kavat liten herre när han inte mår dåligt. Det är nånting annat som inte står rätt till. Och jag hoppas att de hittar det nu när han är inlagd och inte bara en liten undersökningsstund.

…det är nog många som tycker att vi lika gärna kan ta bort honom, men icke sa Tore…han blir kvar om jag får bestämma… 

På djursjukhuset med Valle.

Tofsvipa, kallar Håkan mej när jag har den här frisyren, men det är ju ingen tofs heller, det är ju en bulle. Bullterrier passar väl bättre då kanske. Med tanke på mitt humör och så. Jag är ju rätt så ettrig ibland. Eller ganska ofta. Rätt så frekvent. För jämnan. Om man ska tro Håkan, vill säga. Frågar ni mej så är jag bara lite bestämd. Vet vad jag vill, och det. Hur som…det är en tjusig frisyr, tycker ni inte?

…jaha, neenee…det var väl inte så tjusigt, men kul på nåt vis…bra stök- och städfrilla…

Igår var vi på RUSTA för att inhandla nya gardiner till mej. Jag har alldeles för många redan, jag vet, men jag hade inga såna här. Ursäkta att de är lite skrynkliga. I vanlig ordning har jag inte strukit dem, utan hängt upp och gått lös på dem med blomsprutan. Det räckte inte, som ni ser.

Iallafall…jag bytte även matta med vardagsrummet och datarummet. Den här är alldeles för lös så den skrynklas hela tiden under kontorsstolarna och man blir lite trött på att hela tiden försöka släta till den igen. Här inne, i vardagsrummet, är det bara kanterna som kan skrynklas, för det tunga bordet, som är massivt trä, samt soffan håller den annars på plats. Den passar väldigt bra in i färgerna också, så jag är mycket nöjd med bytet.

Bytte även ut det som varit på hyllan ovanför soffan, så nu ser det ut så här. Det vita som stått där förut är numera uppe på hyllan i sovrummet.

Jag köpte även tre nya adventsstjärnor som jag ska hänga upp i fönstret med ljusslingor i. Såna som går på batteri. Då behöver man inte örtiförton sladdar och uttag, eller koppla ihop till en. Hur smart? Och så har jag uppladdningsbara batterier i dem.

Lite rött till jul, förutom ett par röda kuddar i soffan så har jag en bukett trätulpaner, röda värmeljuskoppar…

…en röd telefonkiosk och en röd folkvagnsbubbla. Är den inte söt? Jag ska köpa en liten gran som jag ska surra fast, med rödvit snöre, på taket nu till jul. Det blir nog fint.

Och så här blev det i datarummet då. Håkan fick hjälpa till att få den på plats. Happy wife – happy life, sa han bara och lyfte alla saker som mattan skulle under. Så skönt när man kan rulla stolarna över den utan att det korvar sej direkt. Alma älskar att vässa klorna i den. Det får hon göra, det syns ingenting. En riktigt rejäl matta, denna.

…det blir en ljus jul hos oss, för en gångs skull…och som sagt ingen gran…men fint ändå… 

Usch och fy! För några dagar sen såg det ut så här…

Snön låg så vackert på vägar och grenar. Lyste upp den annars så mörka novemberkvällen. Nu har den smält bort. Och det blir bara mörkare och mörkare för varje dag. Ända fram till 21-23 december då det är vintersolstånd. Sen vänder det igen. Och utan denna snö blir det sååå svart. Allra helst när det är mulet och blött också. Då är det verkligen becksvart. Och jag gillar det inte. Nog för att jag hinner bli så ini märgen trött på snön mot vårkanten, för vi har den så länge, men hellre det än detta mörker. Bläääh…

…kunde det inte bara fått vara kallt…vad fasen ska vi med plusgrader till i november?… 

Det har blitt en del smink med tiden. Jag skulle ju bara ha litegrann till en början, men det finns så många fina paletter med så många fina färger så jag kan bara inte låta bli. Sen tittar jag ju på sminkvideos där de visar nya paletter, den ena är finare än den andra, och det blir ju så att man bara måste ha. Den senaste i mängden är Diorpaletten med kalla fina färger, som passar mej så bra. Visst har jag några med varma färger som jag ibland använder mej av, det är ju kul med variation, men det är ändå inte riktigt jag. Det ska bli så kul att testa den nya.
Dior, Bang (den gråa paletten med varma, naturliga toner) och Marvelous Mauves (den rosa avlånga med rosa skuggor i olika nyanser) är de som kallas high-end, alltså exklusiva, dyra produkter och resten är budget-varianter som Sleek, wet’n’wild, Isadora och Elf. Det är både dyrt och billigt i min sminkväska numera. Bara den lilla, vita tuben med primer kostar 998 kr. Det skulle jag ju aldrig komma på att köpa själv, utan den har jag fått i en Glossybox.
Men det är kul med smink och nu längtar jag till imorron då jag får prova min nya palett. Hoppas jag blir så nöjd som jag tror.

…min w7 palett saknas, den ryms inte i väskan, men annars är det allt jag har…  

Här sitter jag och är hungrig. Jag kom på att istället för 5:2 ska jag köra 4:3 diet så nu är det tisdag, torsdag och söndag som jag bara får äta inte fem-, men sjuhundra kalorier. Jag kör så eftersom jag har en extra fastedag. Blir nog för lite med 500 tre dagar i veckan, tror jag.
Jag får snart äta ett ägg och en liten knäckemacka till det. Det har jag ätit till middag och det blir det till kvällsfrukost. Tidigare har jag ätit en portion havrefras med mjölk, inget socker, till frukost och till lunch en dubbel rågkaka från Polarbröd. Det är allt, så ni förstår ju att jag är hungrig. Och så här kommer jag ha det typ varannan dag nu då.
Jag kommer älska måndagar! Förutom alla andra dagar jag får äta vad jag vill, men de dagarna är ju redan “bra” dagar.
Nu är det en halvtimme kvar till jag får äta. SOM jag längtar. Det är som bra att utmana sej på det här viset, för man lär sej att uppskatta det lilla ännu mer. Som att få äta sej mätt, hur härligt är inte det?
Tror jag ska börja göra lite crunches också, för att stärka magmusklerna så ryggen håller bättre. Jag har visserligen väldigt bra magmuskler, men det skadar aldrig att träna dem ytterligare. Jag har tagit upp min båge som är till bra hjälp, så man inte får så ont i nacken när man lyfter huvudet från golvet. Jag är ju redan så öm så jag vill inte fresta på ännu mer.
Ja, nä, nu ska jag inte tråka er med mitt träningssnack. Jag ville bara berätta hur jag har det just nu, så ni vet, för ni sitter säkert och undrar….

…jag ska smöra mackan, men inte förrän jag ska äta den…snart…längtar…hungrig ju…

Nu kom snön igen. Jag är så glad. Fast det är bara -1° så det är på det berömda håret att det får vara kvar. Men så länge det inte blir varmare så…
Vi har precis kommit in efter en morgonpromenix. Ingen lång en, bara en halvtimme, för Håkan är lite cranky och har inte kommit igång med motionerandet ännu, men jag har bestämt att vi ska gå längre och längre för varje helg så det till slut blir entimmes promenader. Förresten så är det bara jag som kommit in, Håkan åkte hem till ranchen och skulle greja lite så jag är allena med katterna och ska hoppa i duschen strax och sen står tvättning och lite städning på agendan.
Jag ska testa 5:2 dieten för att se om det funkar och har bestämt mej för att torsdagar och söndagar blir mina fastedagar då jag får äta ca 500 kalorier. Och idag är dagen då jag tänkte starta. Nu är det bara det att jag bestämde mej i brådrasket och vi gjorde räkmackor igår, två var, och den ena ligger kvar i kylskåpet och väntar på att bli uppäten. Det är väl lite mer än 500 kalorier i den, ca 700 skulle jag tro, vilket är exakt det jag trodde att man fick äta, men såg nu att det var 500, så jag får väl fuska lite idag då.
Nåja, ingen fara, jag klarar det nog ändå. Enligt tabellen ska jag nå min målvikt i januari, med denna metod, och jag hade tänkt nå målet i juni, så då har jag ju ett jäkla försprång om det går så fort. Det får tiden utvisa, men jag tycker det verkar vara en bra metod, om den nu fungerar, för då får man ju äta som vanligt alla andra dagar, och två dagar utan att äta är ju inte så svårt om man bara bestämt sej, det är ju bara att se till att sysselsätta sej så känner man inget sug. De dagarna får bli mina städdagar. Och sen på kvällskvisten får jag sitta med stickningen, för då småäter jag inte heller eftersom händerna är upptagna. Jo, men det ska bli kul och se. Funkar det på mej så ska jag tvinga Håkan att prova med. Fast kanske inte att han bara får äta 600 kalorier, men att två dagar i veckan äta mindre portioner och inget alls mellan måltiderna. Det kanske räcker för honom. Och så långa promenader varje helg, förutom när det är under -15° då det blir alldeles för kallt. He blir no bra he!

…tur att min julmat är relativt fettsnål…men så kommer ju semmeltider…hmm… 

God lördagseftermiddag alla besökare. Klockan är just i skrivande stund 13:49 piiip. Men den hinner bli betydligt mer innan jag har publicerat detta inlägg. Här är allt som vanligt, inga mirakel har skett, så som att Valle ändrat uppfattning om Alma och blivit hennes vän, nej då, vi har dem fortfarande åtskilda. Men det funkar ändå rätt så bra, vi har anpassat oss till detta liv. Det enda som är synd är att den som blir ensam är ju lilla Alma, om Valle bestämmer sej för att vara i köket och Vilma också vill vara där, när vi äter till exempel. Då får vi ställa ut Alma på andra sidan nätdörren, men hon verkar inte ta nån skada av det. Hon hittar alltid på nåt bus där för sej själv.

De andra två är också busiga och glada numera. Inga sura miner, när de får som de vill, vill säga. Eller Vilma är ju så lättsam så hon är nöjd hur det än är, verkar det som. Det är ju Valle som kan vara lite grumpy. Men gör man bara honom till viljes är han en snäll, glad och busig liten kattskrutt. Förutom mot Alma då.

Han busar med sina leksaker och är hur söt som helst.

Vilma har också börjat slappna av, så länge Alma är instängd i köket, och springer och busar hon med. Inga deppiga katter här inte. Ibland busar hon även med Alma, men den lilla pälspirayan kan vara lite besvärlig så hon är inte så jätterolig att umgås med alltid.

Men det gör inte så mycket, oftast får Vilma busa för sej själv eller med Valle när han inte väljer att vara i köket. Det är ju som sagt han som bestämmer var de ska vara. Hans vilja är vår lag. Jag törs inte annat, för jag är så rädd att han ska gå och protestera. Jag har fått slänga lekröret de hade, för där hade han varit och kissat flera gånger efter att jag suttit med Alma i datarummet och inte upptäckt att han ville komma in. PUH!!

Idag åt vi risgrynsgröt och limpmacka med vegokorv till en rätt så sen frukost och därefter gick vi en promenad ute i den kalla, friska luften. Vi har -12° ute och träden är så där vita och fina igen, efter att ha haft blida ett tag och all snön smälte bort. Vilket i och för sej var väntat, men man blir ju ändå alltid så besviken, för man hoppas ju att det ska få vara kvar denna annars så mörka och eländiga månad.

Valle och Vilma fick smaka lite leverpastej. Alma som var utanför nånstans i lägenheten och hittade på ofog blev förstås utan, men hon får ju smaka nån annan gång.

Det är ändå inte så dumt att ha det så här, man måste bara vänja sej och inte tycka att det är hela världen. Sååå himla synd om den som blir ensam är det inte. Och tids nog så kommer förhoppningsvis alla att vara tillsammans. Då är allt detta glömt. Och blir det inte så, så funkar det ändå. Fast hur länge Håkan går med på att sova på luftmadrassen vet jag inte. Och lite trist är det ju att ligga och tävla med Alla mot alla utan att honom. Skönt dock att slippa hans ruttna fisar, så det är både för- och nackdelar att ha det så här. Nu ska vi gå och äta lunch. Det blir sallad som vi köpte på ICA-Kvantum igår. Gott ska det bli!

…ha en fortsatt fin lördag alla…ses snart igen… 

Alma tycker att hon får vänta för länge på maten så hon förser sej själv med resterna ur en tom kartong med havrefras som stod på golvet.

Jodå, en och annan bit fanns det kvar. Lite svårtuggade bara, tycker Alma och leker lite med den för att se om den blir mörare.

Vilma tittar nyfiket på, i tryggt förvar på andra sidan nätdörren.

“Hur orkar hon?” tänker Vilma och nästan skakar på huvudet. Ja, du Vilma, du har varit precis likadan för inte alltför längesen.

…finaste pälsklingarna… 

Efter att ha smakat Pärsons vego middagskorv så tänkte jag att då är nog deras pålägg lika gott, så jag köpte nu sist när vi var och handlade. Tog ett par skivor på en knäckemacka och jo, det smakar som Lauantaimakkara eller vanlig kokt medvurst. Mycket gott!

…så himla kul att jag också har nåt annat än ost att lägga på mackan nu… 

Så vad mer händer här hemma då? Jo, det ska jag berätta. Jag, eller vi rättare sagt, tröttnade på stången med S-krokarna som bara ville följa med när man skulle ta nåt som hängde på dem så jag beställde helt sonika nya, fina krokar att skruva upp direkt på listen. Nu ska jag bara spackla skruvar och små hål och måla på brädan så det blir rent och fint.

Sen så har vi ju en liten pälspiraya som inte bara har vassa tänder utan klor också som hon gärna vässar mot köksstolarna så tyget revas upp. Det måste ju lagas, men inte med nytt tyg utan nu beställde jag hålmönstrad plåt som ska bockas och fästas i hålet på ryggstödet. Då får de klösa hur mycket de vill sen, det enda som kan bli skadat är deras tassar då den är rätt så tunn och vass denna plåt. Jag ska måla den svart och köpa guldvax som jag stryker på lite här och där, för att få lite sliten effekt. Och det är för att det ska matcha…

…möbelspiken som jag ska spika på som en ram runt hålet, där det bruna bandet är nu – som för övrigt också klöses bort ideligen, så det sitter där nätt och jämnt. Det är bara en tidsfråga innan det helt faller av.
Ja, men så vet ni att det är inte slut på mina små projekt som jag konstant drar igång. Fast den här gången är det ju inte bara för att lätta på min kreativa passion, utan för att det var tvunget att åtgärda brydsamheterna.

…visar sen som vanligt hur det blev…tror det blir fint…

Idag är det farsdag så vi har varit till båda farsgubbarna och tänt ljus. På pappas grav har de tagit bort våra lyktor i våras, eller så är det lilla storasyster som inte satt tillbaka dem i höst. Jag vet bara att vi var och skulle ta hem dem i slutet på maj, men då var de redan borta och jag tänkte att det nog var lilla storasyster som hämtat dem eftersom man har till juni på sej. Det är för att det ska vara lättare att klippa gräs runt stenarna som man inte får lämna kvar lyktorna. Men vi har ju den här lilla att ställa på stenen tillsvidare. Jag har tänkt köpa en ny lykta, det räcker med en, för de andra var lite trasiga, så det gör inget att de inte kom på plats.

Då är det lättare vid minneslunden. Där har man inga lyktor utan ställer bara ut sina gravljus, antingen i en befintlig hållare eller på marken som här, ett hjärta från mamma.

Jag var så varm i min nya vinterskrud som jag var och shoppade igår. Visar här med en något redigerad bild. Tro mej, det är mycket bättre än originalet, haha.
En ny dunjacka köpte jag iallafall för endast 499 kr. Hur billigt? En sån varm och fin jacka! Den kostar egentligen 999 kr, vilket också är ett kap, tycker jag som är van att ge det dubbla. Ännu billigare blev det då Håkan sa att om jag köper den så betalar han, men jag vet inte om han har fört över pengarna till mej ännu, jag tackar inte förrän jag fått dem.
Sen ville jag ha byxor också. Hittade ett par för 299 kr. Alltså…va?? De är också jättefina och lagom varma med sedvanliga hängslen. Vi var på promenad igår och idag, för jag ville testa hur varma kläderna är och det enda jag frös om där ute, i -13°, var ansiktet. Så skönt!

…det var tydligen jag som fick presenter till farsdag…inte så dumt… 

Idag är det kladdkakans dag och då måste man ju baka en om man inte köper i affären. Det finns ju i frysdisken i många olika märken som är minst lika goda som den hembakade.

Nu blev ju inte min så kladdig direkt, jag hade den lite för länge i ugnen, men så god ändå. Eftersom jag hade för lite kakao tog jag av en ny choklad, Dark Milk från Marabou – som vi testat, men som inte föll nån av oss i smaken – och rev i smeten. Det som inte gick att riva, utan att klösa sönder knogarna, hackade jag med kniven och strödde över när jag hällt smeten i formen. Sen när kakan var färdiggräddad smetade jag på ett tunt lager Nutella så att kokosen skulle ha nåt att fästa vid. På med en klutt lättvispad, aningen sötad, fluffig grädde. Det blev sjukt gott!

…gott till fredagsfika också, så nu har vi det färdigt till imorgon…så najs… 

När man slutar äta kött så är det vissa saker man saknar. Man skulle kunna tro att det borde vara en riktigt god stek eller kotletter, typ nåt sånt, men det jag saknat mest är kebab, bacon och korv. Jag har ju hittat mina prinskorvar, Anammas, men de säljs tyvärr inte mer än nu närmare jul, köpte faktiskt i söndags. Sen har jag sett att det finns Pärsons falukorv, men tänkt att det nog inte är nåt gott. Fast varför inte prova. Om nån vet hur korv ska smaka så borde det ju vara de som tillverkar korv hela dagarna, så jag köpte en. Den är inte billig, vilket också är en av anledningarna till att jag inte provat innan, över 30 kr för den lilla snutten och tänk om den inte är god? Nåja, inte är det ju nån förmögenhet man gör av med så det kan det ju vara värt.

Den ser ut som en riktig korv iallafall.

Jag ville inte steka den för hårt, som jag gjort innan med riktig korv. Jag gillar ju när det är lite bränt, men kanske inte när det är vego.

Så vad smakar den då? GOTT! Den smakar vanliga Scans falukorv. Alltså…MUMS! Min lycka är gjord. Nu kanske jag kan grilla också när vi är på ranchen, uppe i öppna spisen. Hur mysigt? Jag som trott att jag aldrig mer ska få göra det.
Det finns pålägg också, jag tror det var Pärsons, så nu måste jag ju testa dem med. Annars kan jag ta av den här, den är lika god rå. Tänk finskt rågbröd med korv. Mmmm…

…nu är det bara bacon kvar…jag är sååå glad!… 

Glömde berätta…igår när vi var till ranchen och jag kom in i köket så såg jag så fina grejor på golvet. Jag tyckte jag kände igen dem och frågorna började genast snurra i huvudet. Hade jag köpt dem innan vi åkte hem till stan? Och varför har jag inte tagit hem dem? Eller har jag köpt dem till ranchen? Varför det i så fall, jag vill ju ha dem hemma hos mej?!
Jag bara står där och tittar på dem när Håkan kommer in. “Men va fan, du får inte titta ditåt, det är ju dina julklappar!”

Oops…

…fast, varför tog han inte bort dem då?…hur ska jag veta att jag inte får titta dit, jag går ju förbi dem när jag ska till tv-rummet…tokigt…

Lilla Valle, han börjar bli sej själv igen. Igår lekte han med sitt lilla lejon, den gamla märkbart begagnade, alldeles för sej själv som den förvuxna kattunge han är. Sen gick han och åt lite för att återkomma och fortsätta sin lek. Idag lekte han med en annan liten leksak, en tiger som vi gav i julklapp för mer än sju år sen. Den har han inte lekt med på flera år, men idag hörde jag ett konstigt krafsande och typ snorande och det var Valle som låg och försökte sparka på den samtidigt som han hade den i munnen. Och han slänger iväg den med tassen och hoppar efter. Han är så söööt så man bara vill krama ihjäl honom.
Det bådar gott, för när han är mindre stressad så blir han en snällare liten själ och kanske, kanske går det så långt att han till och med accepterar Alma också sen.
Han går fortfarande och slår i nätdörren, men det blir mer och mer sällan. Förhoppningsvis ska jag våga öppna den igen utan att något råkurr inträffar. Det är min dröm och mitt bestämda mål. Därför låter vi honom hållas och säger ingenting så länge han inte skadar Alma. Då slipper han bli förtvivlad och får ett lugnare och mer harmoniskt lynne, vilket till slut måste resultera i att Alma inte längre ses som nåt som stör hans vardag.

Hon växer så det knakar och snart kommer hon vara lika stor, om inte större, än Vilma och då har hon lättare att försvara sej ifall det skulle behövas, så visst kommer jag kunna låta dem vara tillsammans, men det är inte kul att höra två katter slåss. Jag kommer att klippa deras klor mer frekvent så de inte kan riva varandra fördärvade. Och stackars lilla Vilma som är så konflikträdd, hon ska helst inte behöva uppleva oroligheter, det tar så lång tid för henne att komma över dem. Fortfarande än idag går hon och tittar nervöst mot nätdörren om hon råkar vara i köket med Alma. Det är som att han har sagt att hon ska ge fan i att bli vän med Alma, hon är HANS syster!

…en sak är iallafall säker…det blir ingen mer kattunge i den här familjen!… 

Idag var vi till ranchen så jag fick hämta lite mer av mina saker. Jag hade lämnat en del kvar där, för tanken var ju att vi skulle åka dit några veckor senare och turas om att vara där ett tag och sen återvända till stan lika länge ungefär. Vi skulle fira jul där och tända brasa i öppna spisen och mysa, men de planerna fick vi ju snabbt ändra eftersom vi inte kan dela på katterna så att vi ser alla hela tiden, utan någon skulle alltid känna sej övergiven. Tråkigt, men det måste ju gå ändå.

Någon har suttit med sina små händer på nedersta trappan till huset. Så himla gulligt. Kan det vara en igelkott som ville ha en sista middag innan vintern? Eller kanske en ekorre? Synd att vi inte var “hemma”.

Håkan har köpt tre säckar med ved som han har staplat i skrindorna på altanen. Jag hjälpte honom med de sista så han fick lyfta in bord och stolar och bomma igen, som han brukar så det inte snöar in på dem.

…ingen gran, inget ranchen…vad ska det bli av denna jul?… 

Minns ni förr i tiden, när man sparade allt och återanvände. Innan slit & släng-eran riktigt tagit fart. Allting var så mycket dyrare då så man hade inte råd att köpa nytt hela tiden. Det är på väg tillbaka nu. Vi försöker minska på allt plastanvändande och börja med nåt mer hållbart eller nåt man kan kompostera.
Jag har även slutat med teflonpannor för ett bra tag sen och använder bara gjutjärn och rostfritt stål. Jag har kvar ett par ugnsformar i teflon, som fortfarande är hela, men när de har gjort sitt så blir det bara glas eller porslin. Stekspadar, gafflar och slevar i plast har jag också kvar än så länge, men har köpt flera i trä och kommer att göra det när de i plast har gjort sitt. Vispar i plast behöver man inte heller när man inte har nåt i teflon längre. Allt sånt kommer att så småningom försvinna.
Vi har plastpåsar som är väldigt slitstarka, lite dyrare, men man kan diska och återanvända dem, precis som man gjorde förr i tiden. När de är slut får vi se om vi köper nya, för man kan faktiskt göra egna påsar och gladpack. Man syr helt enkelt påsen i ett tunt tyg och sen bryter man små bitar av bivax, runt 3-4 cm, och placerar ut dem med ca 1-2 cm mellanrum över påsen, lägger på bakplåtspapper – både under och över – sen smälter man vaxet med ett strykjärn så tyget suger åt sej det. Man får kolla att det täcker överallt, om inte så lägger man bara en liten bit vax till och gör om proceduren. Blir det för mycket nånstans så lägger man bara ett hushållspapper över och stryker så suger den upp vaxet. Sen har man en bra förvaringspåse som kan diskas och användas om och om igen. Men det ska vara vax som en biodlare använder, inte den man kan köpa på Panduro till exempel. Gladpack gör man likadant, men då klipper man bara tyget i lagom stora bitar och slipper sy. Bra va?

…här ska plastbantas, men man kan ju inte slänga allt med en gång, det får ta lite tid…