Jag har ju helt glömt bort att min blogg fyllde 7 år i lördags.
I sju år har ni fått följa mej i min vardag. Inte för att det alltid är så intressant, jag lever ett ganska enkelt liv, men det är dock MITT liv, som jag trivs med.
Så varför bloggar jag då, egentligen? Jo, för att jag alltid har gillat att uttrycka mej i skrift å senare har jag oxå upptäckt hur kul det är att fotografera å få lägga ut bilderna i bloggen å titta på dem då å då. Jag kollar ofta mina gamla inlägg å tittar på bilderna, ungefär som att man skulle kolla i ett fotoalbum. Ibland skrattar jag gott åt mina egna inlägg. Jag kan tycka att jag är oerhört rolig många gånger. Tror faktiskt att jag är mitt största fan
Sen bloggar jag oxå för att min gamla, goa mamma, som har svårt att hälsa på numera, ska få se hur vi har det på hemmaplan. Om vi köpt nåt nytt eller renoverar så måste hon ju få se hur det blir å då är ju bloggen utmärkt för ändamålet. Hon läser den varje dag å blir jättebesviken om det går många dagar då jag inte skrivit nåt alls.
Sen att andra får ta del av det oxå har jag inget emot alls. Är det nån som finner nöje i mina inlägg så är jag bara glad. Men det här är ingen blogg där jag gör allt för mina läsare, jag jagar inte sidvisningar eller unika besökare, så det är därför jag aldrig frågar vad NI vill veta eller om det finns nåt NI vill läsa mer om, som man ska göra om man vill bli en framgångsrik bloggare. Det enda jag är framgångsrik i är att vara JAG.
…så grattis min kära blogg på 7-årsdagen…du kommer få leva många år till…