Month: January 2022

Idag är jag ledig. Det är för att jag har varit och röntgat mina händer och jag visste inte hur länge det skulle ta, eftersom det stod att akuta patienter går före, så klockslaget 8.35 bara var ett förslag. Dock var jag tidigt på plats och fick komma in före och var färdig redan vid den tiden, så nu är jag ledig att göra vad helst jag vill. Så himla skönt!

Ja, mina stackars gamla och knotiga fingrar, som jag har så förjordat värk i utemellanåt. I början var det när jag hade lagt mej för att sova. Då började de störa med sina brännande ilningar, eller hur jag nu ska beskriva det. En obehaglig smärta som är omöjlig att ignorera. Sen kände jag dem till exempel när jag satt och scrollade i mobilen. Jag funderade om det kunde vara strålningen från den som jag kände, men har förstått nu i efterhand att det är de där jäkla knölarna som växer till sej. Numera kommer det närsomhelst. Spelar ingen roll vad jag gör så kan det börja värka och ila sådär brännande konstigt. Men det är bra att röra på dem så mycket som möjligt och handarbete rekommenderas, så det är jag glad för, att jag får fortsätta sticka.
Och kanske jag så småningom får mera hjälpmedel på jobbet också, om jag får nån diagnos, för det får man inte annars.

…de är knotigare än de ser ut…men man känner det tydligt…god förmiddag… 

Håkis kofta är nästan färdig, jag gjorde om den lite så nu är jag nöjd, men jag har inte sytt in bandet som ska dölja dragkedjan på insidan. Håkis tycker inte det behövs så vi får se hur jag gör, men det är finare, om än man inte ser det från utsidan, och det är ju alltid roligare att göra nåt lite mer proffsigt, så jag ska nog köpa bandet iallafall och sy på det när lusten faller på.
Efter blockning och mjukgörande med riktigt hårbalsam faktiskt, så blev den så bra. Novitas sju bröder lämpar sej så bra till flerfärgsstickning.

Insidan ser ut så här. Lite lösa trådar här och där, men det syns ju inte heller från utsidan, så det gör inget. Annars är det rätt så fint och det är för att jag är konsekvent med i vilken ordning jag stickar trådarna, alltså hur jag tar dem över och under. Tillexempel tar jag mönstertråden, som ska synas mest, så den ligger under och bakgrundsfärgen så den ligger över, och turas inte om lite huller om buller, vilket gör insidan lite mer välordnad. Det gör också utsidan jämnare och finare i mönstret. Om man kör lite hur som haver så blir insidan slarvig och på utsidan blir mönstret ojämnt. Ett litet tips bara.

…hur min tröja blev?…den är inte färdig… 

Det blir inte mycket bloggande här, jag sitter mest och stickar och när jag inte gör det måste jag göra andra hushållssysslor, så det blir inte mycket datoriserande. Jag kollar ju på YT-videor på tv numera så det kan gå dagar mellan att jag slår på datorn. Det gör jag för att kolla mejl och sånt. Det kan jag göra på mobilen i och för sej, men jag gör det hellre i datorn. Och betalar räkningar och beställer grejor. Det är sånt jag helst inte gör på mobilen, om än det också händer understundom.

Igår var jag och hälsade på flickorna. Jag kammade Vilma och rengjorde ansiktet. Hon har ju så rinniga ögon så det måste göras varje dag och Håkan gör ju det alla andra dagar. Jag ska prova ögondroppar och se om det skulle kunna hjälpa. Och så tipsades det om att smeta vaselin på pälsen så tårarna inte når ner till huden utan rinner av, som vatten på en gås, så hon förblir torr runt nosen.

Asså, denna lilla prinsessa. Hon är sååå söööt så man blir galen. Hon är så försynt och beskedlig, men när något är mot hennes vilja, till exempel när jag torkat för länge runt nosen, så lägger hon tassen på min hand och trycker ner den vänligt, men bestämt, för att tydligt klargöra att det räcker nu.

Och Alma Viktualia Krusamynta Pepparkvarnia Koriandra, what ever, Långstrump, hon är som hon är. Fortfarande med mjölkmustasch som ni ser. Hon är också så jäkla söt. Och den goaste och keligaste av dem alla. Och det är inte bara med oss utan alla som hälsar på. Lite rädd till en början, men sen kommer hon och stryker sej emot och hoppar upp i famnen.

Också otroligt snäll, fortfarande väldigt busig, men snart är hon vuxen och blir väl lite lugnare. Inte för att det är nåt fel på busiga katter, men just det där att hoppa på Vilma så fort tillfälle ges är inte önskvärt av henne, så man får hoppas att det upphör med stigande ålder. Alma fyller 3 i juli och Vilma 8 i mars. Annars är hon väldigt pratsam och trevlig. Och väldigt rolig. Och så otroligt vacker!

Och så stackars gammel-Valle, fyller 15 i maj, tandlös och med värkande kropp har han det inte så lätt. Just för tillfället ont i munnen också. Jag vet inte om han har nån inflammation, men jag sprutar in sån där smet som ska förhindra det och hoppas det ska funka och läka munnen på honom. Annars får vi ge antibiotika och det är nåt han inte vill ha, så det hoppas vi slippa. Finaste gubben i hela världen.

…en liten uppdatering om katterna då det inte har varit mycket om dem här på ett tag…

Hello, long time no see! Men nu är jag här igen, äntligen!
Och äntligen kom min julklapp från jobbet. Har haft dem i ett par dagar visserligen, men ändå. Jag har ju inte visat dem för er. Det var ett sånt där supékort så man får välja själv bland en massa olika saker. Jättebra, tycker jag.

De är i nåt sammetsaktigt tyg och fuskpäls. Jättemjuka och sköna.

Jag har ju inte direkt sjövarmt här när det är kallt ute så det var ett perfekt val.

Och lille Valle var till veterinären igår och fick dra ut tre tänder igen. Snart är han tandlös om det inte ger med sej, denna FORL. Det kan ju göra det eller så får han dra ut varenda tand, det är bara att vänta och se, men nu ska han då inte ha ont iallafall för ett tag fram över. Det kommer han nog att uppskatta mycket. Han kan ju äta allt ändå. Till och med torrfoder.
Veterinären ringde idag och frågade hur det var med honom och om han åt och om han gjort tvåan, för han får bupaq nu, två gånger om dagen i fem dagar, och de kan bli lite hård i magen av det. De är så himla gulliga och bryr sej verkligen om sina pälspatienter. Det känns tryggt. Det är på Lapplands Djurklinik som jag har varit båda gångerna som han har dragit ut tänder. Och så ingår ett gratis återbesök så de får se att allt läker som det ska och att det inte är nån inflammation eller nåt som jag kanske har svårt att upptäcka.
Så himla bra!

Och så fick jag se nåt härförleden som jag absolut ville ha. En på instagram hade denna tavla och jag skrev VILL HA! och hon skrev var jag kan få tag på den. Japp, jag slängde mej på datorn och beställde postern och en ram som jag tycker passade så bra till.

Nämen alltså…Jag bara älskar den! Hembiträdet som står och dricker ur alla slattar. Hur söt? 
Och ramen är så fin. Den är beställd på annat ställe, för jag ville ha nåt finare. Inte alldeles för överdådigt, men lite elegantare än en slät plastram. Den här var typ exakt vad jag sökte. Så nu är jag nöjd och glad att få ha denna förtjusande lilla piga i min hall. Så där lagom praktfull. Älskar den! ♥

…praktfull och praktfull…men lite smålullig blev hon nog ändå… 

Dessa bilar. Jag tycker de är så läckra. Det är nåt jag vill samla på. I olika modeller. Bygga en carport till dem i vintage-stuk med snygga gammaldags skyltar (det hittar man på nätet, skriver ut och limmar fast på nån liten plåtbit)  svart- och vitrutigt golv och lite medfaren sådär, av väder och vind. Ni förstår säkert.

Var man ska ha dem? På väggen så klart.
Jag vet! Glöm allt snack om carport, man gör ju små garage till dem, som tittskåp och hänger på väggen. Och tillverka små redskap och verktyg och skyltar, allt som brukar finnas i ett garage. Ååh så fint!
Och så måste det finnas några hyllor med bensinmacken på och telefonhytten och kanske nån korvkiosk eller nåt där nån bil får vara på “utflykt”…*fniss*
Oj, vad jag skulle älska att stå och titta på det. Jag måste fixa sånt.
Vad ska jag tillverka först? Vad finns i ett garage?

*googlar*

…ja, jisses…är det inte smink, så är det garn och är det inte garn så är det modellbilar… 

Vi går ju mot ljusare tider nu, alltså i ordets rätta bemärkelse, hur det är metaforiskt får vi se, kan ju bli katastrofalt om vi har otur. Redan nu tycker jag mej märka en liten skillnad. Strax före ett tog jag bilden nedan och solen lyste fortfarande på berget i horisonten. Vid vintersolståndet hade det redan börjat skymma och solens nedgång började cirka en timme tidigare. Så det går himla fort nu mot ljusa dagar och vackra vintermotiv med krispigt glittrande vita vidder mot ljusblå himmel – och rosa moln vid skymning – som jag tycker är bland det vackraste som finns.

Och Valle får med största sannolikhet uppleva en sommar till, och säkert fler än så, om inget oförutsett sker. En riskabel sak måste han ju genomgå den 12 januari då han ska få en genomgång av tänderna. Då sövs han ju ner och det är alltid en risk. Men han har ju klarat dem hittills, flera stycken, så han ska nog klara en till. Peppar, peppar…
*slår sej på huvudet*
…
*slår på Valles huvud också för säkerhetsskull*

…han har varit så busig och go de senaste dagarna…