Month: August 2020

Hallå, hej hopp alla! Måndag och 31 augusti. Sensommarens sista darrande timmar. Det är soligt, ca 12° C och helt vindstilla. Idealiskt för en kvällspromenad, men jag hoppar det, jag måste se till att jag klarar av att arbeta. Jag har fått så förjordat ont i min högra höft, så nu börjar jag undra om det kan vara så att man inte tar bort smärtan genom operation, utan den vet när den inte är välkommen och helt enkelt hoppar över till nästa värddjur, i det här fallet jag. Ungefär som en motbjudande fästing. Mamma var ju ovanligt piggelin i lördags. Jo, tamejfanken, jag tror jag är nåt på spåren.
Men vi har balkongdörren öppen så lilla Alma kan springa in och ut som hon vill. Om än hon låg i soffan medan jag tittade på fruarna i Orange County. Det blir lite kallt i lägenheten, men jag har iallafall stängt alla andra ventiler och luckor så det inte blir nåt korsdrag. De har ju varit och fixat med elementen, men inte satt igång dem ännu, så jag lär väl få gå här och frysa en tid fram över.

Jag har ju koftor att ta på, men det dröjer inte så länge förrän den åker av igen, mina vallningar kommer ju titt som tätt fortfarande, så det är ett evigt ta av och påande här. Jag frågade min lilla storasyster hur länge hon hade haft sina vallningar, för det sitter ju i generna så man brukar ha likadant som mor och systrar, och hon svarade “en sex-sju år så där”. Åhh så roligt! Då har jag bara cirka fem år kvar då och kanske ännu längre, för hon är nog inte färdig med dem än heller, om jag inte har uppfattat det fel.

Nåja…ett tips är att minska te- och kaffedrickande för att lindra besvären, men jag tror inte det skulle ha nån effekt på mej, så jag tar en stor kopp te och en limpsmörgås med korv och ägg. Gott! Den har jag för övrigt redan mumsat i mej i skrivande stund.
Det är förstås vegokorv, Pärsons, mycket god och smakar riktig korv. Åtminstone som jag kommer ihåg att det smakar. Det är ju redan två år sen jag åt kött sist, om man bortser från en liten sked av en gryta som jag råkade smaka av när mamma låg på sjukhuset och klagade på att den var för salt. Jag hade inte en tanke på att det var kött i den!
Men helt medvetet har jag inte ätit det på två år. Den första augusti firade jag…inte det, men då var tvåårsdagen, så det är inte konstigt om jag inte kommer ihåg hur det smakar. Jag tycker om min vegokorv iallafall och det är ju huvudsaken.
Nu måste jag gå och laga mat till morgondagens lunch. Och min middag. Det blir också korv. Pärsons middagskorv till mej och Scans falu till Håkis. Och stekt potatis, lök och ägg. Nästan som pyttipanna. Gott ska det bli…på min ära.

…om jag nu tar mej upp ur stolen med min ömmande höft…det är smärtsamt att åldras…

Nu är jag hemma igen på min gata i stan. Vi tävlade ett avsnitt till, som var torsdagens, hemma hos Håkis. Erik och Lotta briljerade i vanlig ordning. Alltså de två…vilket par! ♥

Det är en så skön sensommarkväll, jag ville nästan inte gå in, men jag måste ju hem till Alma.
De där rosa, fluffiga molnen gör mej helt lyrisk. Och när dessutom några tranor kommer flygandes, då slår mitt hjärta några extra slag. De börjar nog samlas inför flytten. Känns aningen tidigt, men de stannar väl ett tag till innan det är dags.

Valle tog sin medicin lika snällt som vanligt. Han har vant sej nu och det blir aldrig några tråkigheter. Han går inte ens iväg när jag tar den lilla burken med blått lock, som han vet att jag lägger kortisonet i, även om jag står på andra sidan bordet och han har möjlighet att springa iväg. Nej då, han tittar bara och väntar på att jag ska komma till honom och ge honom den lilla pillerhalvan. Han är så söt så mitt mammahjärta värker.

När vi kom fram och jag klev ur bilen och sa hejdå, gick några steg och Håkis hann åka iväg, kom jag på att jag glömde nyckeln i bilen. Jag skyndade mej att smsa “kom tbx” och hann bli nervös att han lämnat mobilen hemma. Han skulle ju bara skjutsa mej fram och tillbaka, då behöver han ju inte den. Jag hann tänka att “nu får jag gå här ute och vänta tills han kommer hem och kollar mobilen…det kan ju dröja hur länge som helst”. Men han svarade, efter att jag smsat en andra gång, och kom tillbaka så jag fick nyckeln och kunde gå in. Pjuuuhh!
Alma blev lika glad som vanligt. Nu är hon ute på balkongen och kollar efter svalorna, som antagligen har gått och lagt sej, men det finns säkert en och annan fluga eller nattfjäril att fånga iallafall.
Jag har en timme kvar innan jag gör kväller, så nu ska jag kolla lite YT-videor och så ses vi imorgon igen. Sov gott alla och dröm vackra drömmar.

…det har varit en så mysig dag detta…tack Håkis för idag… 

Det är söndag och vi har precis anlänt på ranchen efter att ha ätit middag hemma på min gata i stan och tävlat i några avsnitt av Alla Mot Alla, som börjat en ny säsong till allas vår glädje. Vi har missat det och får kolla på Dplay på nätet. Det går ju lika bra, men imorgon ska vi tävla när programmet sänds och då får vi sitta med mobilerna och prata, för Håkis är ju här på ranchen och jag hemma på min gata i stan. Men det går nog också bra.

Vi har ömsom sol, ömsom regn, och runt 11° i skuggan.

Ju närmare ranchen vi kom, desto soligare blev det, men det fortsatte ändå regna ett tag.

Men sen slutade det helt och solen skiner och de mörka molnen åker vidare in mot stan. Hösten närmar sej med stormsteg. Ja, det är ju första september redan på tisdag, men än så länge envisas jag med att kalla det sensommar, sen får träden vara hur gula de vill.

En vacker regnbåge, och inte alls “grönstake” som jag så felaktigt ville kalla det i min brådskande skildring, visade sej över åkern. Månntro om guldspannen ligger där bakom träden eller om den är åt andra hållet?

Avslutar med en liten detaljbild på nya bilen. En bättre begagnad, men för oss ny, alltså. Har väl aldrig tidigare haft ett gott öga åt Mercedes, men den här är jag allt lite kär i ändå. Den har sin charm som jag helt har fallit för. Kan ju vara för att den är Håkis också.

…nu ser jag fram emot hösten…har inget emot den, den kalla sommarn till trots…   

Idag var vi på ännu en kräftskiva. Denna gång var det äldsta systerdottern som tog hand om allt, men mamma var det som bjöd.

Alla lilla storasysters barn var med, vilket inte inträffar så ofta.

Mamma var piggelin. Hon hade till och med dukat bordet. Hon har ju gjort en höftledsoperation alldeles nyligen så hon är för närvarande rullstolsburen, men hon tränar och går med rollatorn så fort hon kan.

Jag, som är så nojig för möjlig smitta, ville inte sitta nära de andra så de dukade ett litet Lady & Lufsen-bord åt oss. Onödigt egentligen, för det var ju svårt att hålla avstånd ändå, men jag hoppas att jag är så frisk som jag verkar

Gott var det iallafall och man blev mätt med allt tillbehör, såsom sallad, baguette och västerbottenpaj. Det var även en rund tunnbrödskiva med västerbottenost och oliver som hon gräddat i ugnen en stund, men jag äter inte oliver så jag smakade bara en tugga av den.

…gott gottigottgott…det här gör vi igen nästa år…om än det var mycket jobb för ringa resultat…mysigt ju…

Att bädda rent går numera väldigt fort, för jag har ju bara en säng att bädda.

Eftersom ingen sover på Håkans sida ids jag inte bädda den, så jag har satt på ett överkast där och bäddar bara med sängkläder på min sida. Då slipper jag ju tvätta rena, oanvända sängkläder sen när det är dags att byta igen.

…och Håkan gör likadant hemma på ranchen…så smart… 

(Om ni undrar var elementskyddet är så har jag tagit bort det tillfälligt för att de har varit och fixat med elementen och eftersom det ska skruvas fast så har jag inte ställt tillbaka det än då Alma kan välta det och det kan gå sönder.)

Så var det dags för den evigt återkommande surströmmingen. Jag föredrar ju kräftskiva alla dar i veckan, men det är klart att lilla mamma ska få smaka det, och så Håkan förstås.

Linda kom också, men hon lär inte tömma burken så det blir till att slänga lite av den dyrbara fisken. Flugorna gillar den också, men är något för liten i maten för att vara till nån hjälp.

Jag var förstås också med, men åt ju inte av strömmingen utan höll mej till macka bara.

Jo men lite trevligt är det ju. Och mamma mår efter omständigheterna bra, hon har opererat höftkulan på vänster sida, så det återstår ytterligare några månaders tillfrisknande.

…så kul att mamma orkade vara med… 

Nu börjar sommarn lida mot sitt slut och hösten tar vid. Träden böja sig för vinden och det viner i knutarna. Löven antar en alltmer gulaktig ton och en del har redan börjat falla.
Blommorna på balkongen har redan sagt tack och adjö. De orange myntadoftande har jag slängt för längesen och vit Krysantemum  har fått ta plats i deras ställe.
Den lila lobelian har jag fått lite frön av. Men det är inte många som producerat några, eller så har de redan fallit ut, vad vet jag, men jag har fått leta och leta för att hitta nåt. Jag gillar att den är ljuslila, det är lite annorlunda mot de rosa, vita och mörklila som man är så van. Förra sommaren såg jag ett arrangemang med ljusblå lobelia, i Rutviks blomsterhandel, som jag tyckte var så fint, men de kostade nästan 300 kr så jag köpte inte. Det finns inte att få tag på i små plantor. Ska kolla om man kan beställa frön, det kanske finns fler ovanliga färger…?

Som sagt fick krysantemer ta över och de är fortfarande fina, så de får vara kvar ett tag till.

Stjärnöga däremot har knappt blommat efter att de första vissnat. De ska jag inte köpa mer.

Gul krysantemum fick ersätta de orange myntadoftande blommorna.

Hortensian börjar också sjunga på refrängen. Det är tre blomklasar kvar, varav en är så vackert lila och limefärgad. Älskar denna kombo.

På ranchen blommar grusnejlikan så fint. Håkan råkade blanda de rosa och vita, men det gör inget, det är fint det med.

Och så min älskade Pysslingkrage. De är så fina ännu. De har ju precis börjat blomma så det är ju inte så konstigt, men de blommar väldigt mycket och länge ändå. De kommer jag ha nästa sommar och lobelia i många färger samt grusnejlika. Ingen mer Dahlia, ingen mer Stjärnöga, bara såna som levererar hela sommaren. Älskar Rosenskära också så det vill jag ha nästa sommar. Av den låga sorten.

…ja, en får tacka för denna sommar…inte för att det var den bästa, men tack ändå… 

Det är inte bara fårskinnsfällar som hon kånkar på här hemma, våran lilla Alma Viktualia Rullgardina Långstrump, utan nu låg en uggla, som stått på nattduksbordet i sovrummet, på köksgolvet när jag steg upp. Den är ganska stor och otymplig och väger också en del, det är inte bara vadd i den så att säga. Kan vara ris eller sand, nånting som gör den lite tyngre än ett vanligt mjukdjur.
Ååh vad jag skulle velat se henne sticka iväg med den där.

…hon är bara för rolig, våran lilla skruttmaja… 

…hon hade ju betat ner den andra helt och hållet…en bra gräsklippare e hon allt… 

…skulle haft en kamera på vagnen och filma, han är så söt när han slänger sej på rygg och myser, men det får man inte se här… 

Vi var och tittade på ett hus i fredags. Håkan slutade tidigare, det var strålande väder och vi styrde färden mot Hortlax. En riktigt fin kyrkby i Piteå kommun, det lilla vi hann se iallafall, med ICA-butik och pizzeria, hälsocentral, blomsterhandel, skola, bibliotek, sim- och sporthall, äldreboende, ja det mest nödvändiga som man kan önska så där i en liten by.
Det var ju förstås precis som jag vill ha det förutom att det, det lantliga utseendet till trots, låg mitt i ett “villaområde”. Så de närmaste grannarna på andra sidan vägen bor i vanliga moderna villor. Det ser man inte då fotot är taget just från vägen, men man ser deras infarter på fotot nedan. Så det var ju ett minus. Det andra var att det ligger ju så långt bort. Det skulle ta nästan en timme till jobbet och en timme hem, plus att jag skulle få sitta och vänta från det jag slutar, ca 13.20, till Håkan slutar, 16.00, om jag inte vill ha dryga busskostnader med först bussen till Luleåcentrum, sen bussen till Piteåcentrum och därefter bussen till Hortlax – för jag tvivlar på att det går en buss dit direkt från Luleå – fem dagar i veckan. För att ha råd med det hade jag behövt gå upp till heltid, men vem vill jobba ett par timmar extra varje dag för att få komma sej hem. Jag hade väl kanske kunnat söka jobb i Piteå, visst, det hade ju funkat, men Håkan har ju fortfarande resan till Luleå och det har han ingen lust med, det blir ju inte direkt billigt för honom heller.

Men det frånsett var det helt perfekt. Visst är det en del att göra i boningshuset förstås, men inget som kostar särskilt mycket. Lite målning här och där. Lägga golv där det var plastmatta, annars var det breda, gedigna trätiljor som man hade kunnat måla bara. Badrummet hade fått en minor makeover, eller förresten en rätt så stor, men i övrigt var det ljust och fint. Man hade kunnat bo och fixa allt lite pö om pö.
Det tillkom en hel del byggnader. Ett hus, man ser det till höger på nedre bilden, ett rött litet som mamma hade kunnat bo i. En åttakantig loge, ett härbre, en stor ladugård med dubbelgarage, snickerboa och förrådsutrymmen, en lekstuga. Ja, det var egentligen rena drömmen, om det inte vore för att det liksom låg så malplacerat, mitt bland alla modernare villor. Det är från mitten av 1600-talet, K-märkt så man får inte göra några större förändringar. Inte för att jag skulle vilja det ens.
Jag älskar egentligen allt med det, men man måste tänka realistiskt och inse att det nog ändå inte är nåt för oss. Jag vill fortfarande hellre ha drömplejset. Det ligger mer avsides och trots att det inte finns några affärer på en halvmils avstånd så bodde jag nog hellre där. Katterna hade haft det mycket friare också. Vi måste ju tänka på dem med.
Så vi fortsätter vår jakt på en fin gård.

…men visst ser det himla fint ut… 

Grusnejlikan som just har kommit igång med blomningen. Som jag sagt tidigare så rekommenderar jag att köra sådd två gånger, en tidigt och en lite senare på våren så har man fina blommor långt inpå hösten. Jag minns inte riktigt när Håkan sådde dessa, men tror det var slutet på april, kan vara början på maj också och då förstår man ju att de blir sena, fast då har man ju glädje av dem längre. Man borde sätta lobelia sent också så har bina lite mer blommor att välja på.

Tog en bild på en regnbåge som kom ner från ett moln, härförleden, men det blev inte så bra kvalité på den, tyvärr, det var ju så coolt.

Alma sitter på Håkans mage och lutar sej mot ryggstödet. Ser riktigt chill ut.

Jag gjorde ingen tårta i år när vi fyllde år, men ingen sommar utan jordgubbstårta så det fick bli en nu, när vi har ganska gott om bär och har hunnit äta mycket redan med gräddmjölk, då vill man ju ha lite variation, så idag blev det en som var mycket god. Jordgubbssylt och vaniljkräm emellan. Toppade med jordgubbar, florsocker och lite riven kokos.

Nu är vi på ranchen hos mina andra pälsklingar. Det är meduxindags för Valle. Vi ska äta grillade majskolvar nu. Håkan raler att det är KLAAURT! Så jag får väl gå då.

Avslutar med en bild på Valle i dragkärran. Han fick åka en bra stund igår med. Han älskar det! Sötnosingen ♥

…riktigt härligt sensommarväder har vi…ses sen… 

Det är så längesen jag var uppe så här sent på natten, men det känns riktigt mysigt. Jag sov länge nämligen och är inte särskilt trött än, så jag gick ut på balkongen och kollade läget lite.

Alltså…hur mysigt när det börjar bli så här mörkt!

Det är varmt och skönt också, 20,3 grader, helt vindstilla och man hör lite trafik i fjärran och några som antagligen är på väg hem efter en kväll på krogen.

Har nästan ingen lust att gå och lägga mej, men jag måste ju, annars stiger jag upp ännu senare imorgon och sen blir det svårt att vända tillbaka dygnet.

Men jag lämnar öppet åt Alma så hon får vara ute så mycket hon vill. Jag brukar göra det ibland, men inte när det är regn och rusk, då får hon allt vara inomhus hela natten.

…nu sovdags…nattinatti alla…   

Före

Efter

Vi väntar med kaffe och efterrätt till lite senare.

…mätt och belåten… 

Nu ska vi strax ha kräftskiva här på ranchen.

Vi ska ha västerbottenpaj också, den är i ugnen i skrivande stund. Vitlöks- och persiljesmör på baguetten. Mums!

Vilma undrar vad tusan det är för kryp vi har på bordet. De doftar gott iallafall. Undrar om hon vill smaka. Jag tvivlar.

Till efterrätt blir det blåbärsmuffins med grädde och jordgubbar. Gott!

…premiären var i onsdags om man ska följa gamla traditioner, den första onsdagen i augusti… 

Det har varit en härlig dag på ranchen. Valle fick åka dragkärra och det var minsann skoj. Han var inte det minsta rädd, om än den gick i den hiskeliga farten på ca 1 km/tim.

Det var så roligt så jag fick gå flera varv med honom.

Vilma var däremot svårflirtad. Hon klev på lite senare, när Valle hade hoppat av vid ändstationen bodan, men hon vågade inte åka med när det började röra på sej, utan fegade ur och hoppade av hon med.

Han var så söt och tittade på allt vi passerade, precis som man gör när man åker bil.

…precis som Hampus som man fick köra omkring på skottkärran…

Mysbelysningen på balkongen fungerar. Jag såg det härförleden när det var lite molnigt vid läggdags och jag skulle ta in Alma för natten. Så himla mysigt! Synd det är så kallt på kvällarna. Annars hade jag kunnat sitta där och spela på mobilen eller kolla Instagram eller lyssna på radio eller nån podd. Bara mysa i det svaga skenet och njuta av lugnet i den friska kvällsluften. Kanske äta en god kvällsmacka med en kopp te…? Tända alla ljus därute så det blir ännu mysigare.
Jag måste ju göra det nån kväll. Om det är för kallt kan jag ta på en onepiece, tofflor och filt. Då fryser man ju inte ihjäl. Det är ju inte minusgrader direkt.
Man tänker så bra när man inte distraheras av en massa intryck. Det är bra att umgås lite med sej själv så här. Man får en helt ny självkännedom, vilket kan vara väldigt nyttigt. Hoppas det blir så pass mörkt redan ikväll så att de tänds, jag känner ju att jag vill mysa redan nu.

…man måste ju inte alltid titta på tv eller sitta vid datorn… 

…skulle så gärna vilja veta vad de säger…synd att inte Alma kan berätta… 

Jag fick träffa dem idag igen. Gav Valle sin meduxin. Han ser nästan oförskämt kry ut.

…känns riktigt bra, må jag säga… 

I fredags var det fint väder, det är söndag idag, och jag satt på balkongen för att få lite sol på min bleka lekamen. Alma låg under mej i skuggan. Det blir galet varmt där när de kalla vindarna inte når in.

Kolla de små tassarna när hon drar ihop dem…så söt!

…ska nog sluta klaga på vädret…en får vara glad åt det lilla… 

Ja, alltså i ordets rätta bemärkelse. Inte för att vi ska skörda nån lök, men kanske tar vi frön från blommorna, ifall de ger ifrån sej några, och sår dem till våren…eller när sår man dem egentligen? Nåja, det var mest bara en kul grej. Men till nästa vår ska vi iallafall sätta vitlök, det är nåt som går åt hos oss.

På ranchen är det mesta sej likt, det är bara lite färre blommor och inga grönsaker sådda.

Håkan sådde ju fröna jag samlade från pysslingkragen och det är de enda blommor han har i år. Och de har varit så sega att komma igång, men nu börjar de knoppas och en del har slagit ut. Så där lagom till hösten.

Jag tog frön från grusnejlikorna också, de rosa och vita, de kommer i väldigt små mängder, men de kommer. Tog ingen bild förstås, men tar sen när de slagit ut lite mer.

Humlorna och bina har inte mycket att välja på, men nu börjar gullstaven att slå ut och den gillar de mycket så snart får de slurpa på dem åtminstone.

Valle fick sin meduxin i vanlig ordning. Varannan dag så han mår bra.

Hallonen har inte mognat ännu, men kanske hinner de innan det blir för kallt. Hoppas hösten blir sen i år och att vi får lite varmare i augusti. Denna sommar har verkligen inte visat sej från sin bästa sida.

Men jordgubbar har vi fått. Så himla gott!

Och fler blir det. Håkan får plocka idag, för det fanns massor med stora fina gubbar som inte var helt färdiga igår, och ta med sej till mej så vi får mumsa idag med.

Igår var det ömsom sol och ömsom regn. Ser ni så fin den lilla pilen på grannens gård har blitt?

Håkan har köpt en så fin dragkärra. Inte för att vi riktigt vet vad vi ska med den till, men en dragkärra borde finnas på var mans gård. Den går att köra för hand eller fästa på cykeln. Mycket fiffigt.

Vilma var förstås också med…och på den här bilden kan man skönja lite av den rosa grusnejlikan.

Molnen hopade sej och de hade lovat regn till klockan fem, men inte kom det nåt förrän runt sju på kvällen.

Så vi tog in dynorna från stolarna alldeles för tidigt.

Håkan ville ta sej ett dopp i tunnan med vatten som han värmt upp med en motorvärmare. Tunnan har han pallat upp lite väl högt i mitt tycke, men han har ju en stege att klättra på. Fast tänk om den skulle välta av nån anledning. Huuujedamej!

När det var dags att åka hem kom Valle och sa hejdå.

Min vackraste lilla pojke.

Ge oss nu lite mer soliga dagar, tack. Det räcker med regn och rusk för ett tag nu.

Det är bara andra augusti, jag vill verkligen inte börja längta till jul redan nu.
Nåväl, det är skönt i lägenheten iallafall. Har inte haft på fläkten en enda gång sen början på juli. Och jag har ju fått sola lite på balkongen, så helt ruskigt har det ju inte varit. Jag är bara sur för att jag inte fått bada mer i sommar.

…men än finns det tid, bara det blir varmare…