Month: May 2020

Oh herre min skapare vad jag har gått denna helgen. Igår blev det över 18000 steg, jag gick nämligen, utöver min promenad och turen till stan, ännu en promenix med Håkan, som kom en sväng just för det ändamålet. Idag har jag gått över 16000 steg. En gång ensam och en gång med Håkan, som kom för att vi skulle åka till mor och fira morsdag. Inte gå nära och så utan hålla avstånd och sitta ute, nu när det är så varmt och fint väder, då smittar man ju inte om än man är smittbärare. Men mor mådde inte bra, så vi får ta det en annan gång i sommar. Jag fick iallafall pladdra med henne i telefonen en lång stund, så det var ju kul.

Idag bytte vi så Alma är på ranchen och Valle är här hemma hos mej. Det är inte kul för honom, vill han påminna regelbundet, att vara i stan när Vilma får vara kvar därborta. Jag har försökt förklara att han får åka dit på torsdag nästa vecka igen, men klagolåten tystnar inte för det. Med jämna mellanrum låter han höra sitt djupa missnöje.

Alma säger inte så mycket. Hon är jätterädd. Men hon börjar röra på sej litegrann nu. Hon har iallafall gått från fönstret till spisen. Nåja, hon får lära känna huset under natten och imorgon är det förhoppningsvis bättre. Annars får hon komma till mej igen  och Valle får komma dit, som han vill, som han gnäller om med jämna mellanrum.
Han har fått sin medicin och tog den så snällt igen. Han kanske vet att det är den som gör honom gott. Han ser ut att må rätt så bra, den lille herren. Det är ju bra. Får se hur länge det håller i sej.

Vilma och Alma har sett varann. Vilma vet nog att det är Alma. Hon känner ju igen lukten. Alma känner kanske inte igen Vilma, för doften på ranchen har hon säkert glömt. Hon var ju så liten när vi åkte därifrån i oktober. Vilma gör ingen sak av att Alma är där, men hon undrar kanske varför hon är så rädd. Hoppas det går över snart så de kan ha kul ihop därborta.

Nu ska jag fortsätta virka på min sjal. Den blir jättefin! Visar mer sen.

…lilla Alma…jag ville ju egentligen inte åka med dej, men du kommer nog gilla det snart…

God förmiddag alla! Jag har varit på en långpromenad här på morgonkvisten, men jag ska strax bege mej igen, jag måste in till stan och köpa msm. Jag provade vara utan en tid, men känner att jag behöver det och orkar inte vänta på beställning så jag traskar iväg i det vackra vädret. Det är också nåt jag verkligen behöver, om än jag rör mej mycket på jobbet, men tydligen inte mycket nog. Jag gör iallafall inte av med så mycket energi som jag tar in.
I morse vaknade jag av att Alma jagade en stor geting. Tror det var en drottning. Den for omkring vid taket och sen vid fönstret för att fortsätta mot oss i sängen och Alma hoppade upp och fångade den mot täcket. Jag blev helt i panik, hon får ju inte bli stungen, för tusan gubbar! Jag lyfte bort henne och getingen flög med ett ilsket surrande mot fönstret igen. Phuhh, hon klarade sej. Jag stängde in henne i badrummet innan jag började min jakt på det adliga flygfäet. Det tog en stund och Alma stressade mej med sitt ömkliga klagande, men till slut flög den så pass lågt så jag fick tag på den i ett glas och kunde släppa ut den genom balkongdörren. Sen släppte jag ut Alma som jamade förebrående och jag försvarade mej med att det faktiskt kunde röra sej om liv och död. Jag vet ju inte om hon ens tål getingstick. Vill vänta med att ta reda på det så länge som möjligt.

Nåja, nu ska jag äta lite frukost och sen bege mej mot stadens centrum. Härligt med sommar!

…22 dagar kvar till semester… 

Alltså så fort det går när det verkligen kommer igång med grönskan. Jag kan säga att det såg inte alls ut så här förra veckan, sen bara PANG så kom sommaren…typ.

Fast nån riktig sommarvärme kan vi väl inte skryta med, men si så där en 15° och sol, idag med lite regn nu på eftermiddagen också, men annars riktigt fina dagar. Helgen och några dagar framåt blir det mer sommar med grader över 20. Härligt!

Vi var och handlade lite när Håkan slutade jobbet och sen åkte vi hem till honom för att ge Valle sin kortison.

Hur underbar vy över vattnet? Jag älskar! Kanske för att jag är kräfta, jag vet inte, men havsutsikt och vara ute på sjön gör nåt med mej. Jag känner mej bara så lycklig.

Valle & Vilma har det så bra därute på ranchen. Visst saknar jag dem otroligt mycket, och de saknar säkert mej utemellanåt, men önskan att få vara där är högre än att få vara med mej, så jag måste ju gilla läget och låta dem få det. Jag har ju Alma. Frågan är hur det blir sen när hon fått vara ute och börjar vänja sej vid det. Kommer hon vara lika foglig som Valle & Vilma eller kommer hon att protestera högljutt när hon kommer till stan igen? Det är det vi får se.

När vi kom till mej igen lagade jag middagen. Lax och potatisgratäng med hollandaisesås som jag kryddat lite extra med citronpeppar och dill. Gott var det och mätta blev vi. Sen åkte Håkan hem till sej igen.
Valle tog sin kortison så snällt och nu får han nästa gång på söndag. Om jag inte åker dit på lördag, i så fall får han den då.
Nu ska jag leta kylskåp. Frysen har pajat i mitt så måste köpa nytt. Den funkar just nu, men mitt i allt slår den bara av så allt tinar därinne. Suck. Alltid är det nåt som kostar.

…nedräkningen har börjat…24 dagar kvar till semester…

Alma fick som hon ville, hon fick bli innekatt ett tag till. En överlycklig Valle fick komma till ranchen istället. Jag får åka och ge meduxinen så länge han är där.

På söndag kommer han hem och Alma får åka dit i stället några dagar. Och så får vi hålla på tills vi kommer på nån annan strålande idé. Kanske Håkan får bygga en stuga till mej och Alma, eller kanske en husbil…eller en sån där Tiny house? Why not lixom? Då kan vi alla vara på ranchen bara det att någon får vara på baksidan. Och jag kan springa fram och tillbaka och vara med alla mina små pälsklingar. Och är det så att Valle vill sova med “mamma” så får Alma sova i stora huset.
Det vore väl något!
Och ni som tänker att jag och Håkan inte får sova tillsammans…det har vi inte gjort sen vi kom till min gata i stan, där jag bor. Någon av oss har sovit med Alma hela tiden. Förutom när hon gjorde hål i luftmadrassen.
Men vet ni…jag kan ju glampa! Alltså glamour-campa. Tänk så mysigt det skulle vara. Fast kallt, jag skulle få ha en kamin därinne. Om det nu inte blir en riktigt varm sommar förstås, som di säger att det ska bli, di som vet.

Nåja, vi får filura på nån bra lösning. Det går nog att ordna på nåt sätt, vi har bara inte kommit på det än.
(Och visst, JAG vill vara hemma i stan, för jag känner att det finns mer att hitta på här härliga sommardagar, men jag vill ju vara på ranchen också, och vara med mina håriga små barn. Jag får klona mej eller nåt.)

…skulle älska att glampa i en sån där… 

Bild lånad av www.slitestrandby.se

Idag var vi ut en liten kortis bara, Alma tyckte inte det var så roligt som jag trodde, hon ville hellre stanna inne. Men kanske hon blir van hemma på ranchen, det blir så att hon får åka först med Vilma, för Valle ska ju ha sitt kortison och jag kom på att Håkan ju aldrig har gett det och eftersom Valle är en lurifax så måste man kolla ordentligt att han verkligen har svalt pillret och det känns som att jag är lite bättre på sånt, men om han åker dit under helgen så går det ju bra. Han ska ha en halv tablett var tredje dag, men nu när han har kräkts har jag gett varannan dag igen. Jag tycker det är bättre med lite högt blodsockervärde än att han ska kräkas tarmarna ur sej. Och har han bara en liten stund kvar här på jorden så hinner han väl inte ens utveckla diabetes. Sen har jag mejlat veterinären och bett att få utskrivet Cerenia som är mot illamående, och är det så att han får det så vill jag vara den som ger det.
Så alltså är Alma först ut att åka till ranchen och prova på utelivet lite. Det är ju lugnare där så då är det nog lite roligare. Och så är ju Vilma med och visar hur det går till. Hon får lära Alma allt hon kan. ♥

…huuujedamej…det är så mycket ljud och det rör sej överallt…det är coolt att vara innekatt…

Idag har varit en riktigt skön dag. Det har varit varmt, dock lite blåsigt, men ändå behagligt. Jag har varit ute med Alma för första gången. Hon har vant sej vid selen och så tänkte jag lära henne att gå i koppel, men det behövdes inte, hon brydde sej inte alls i att hon var kopplad. Men hon gick inte heller så mycket, jag bar henne dit vi skulle och hon gick bara korta sträckor och nosade och tittade nyfiket omkring sej. Hon var lite obekväm, men inte livrädd, så det kommer nog gå bra sen när hon varit ute lite mer. Tyvärr tog jag inte mobilen med mej så jag kunde inte föreviga det hela. Dumt av mej!
Valle verkar må lite bättre, men det är knappt man vågar säga det, men han har inte kräkts mer sen runt halv två och han har ätit flera gånger. Hoppas det håller i sej nu då.

När Håkan kom hem, vid tvåtiden, gick vi på promenad. Ut till Mjölkuddsberget och strövade lite i skogen där och vidare genom Kallkällan.

Fortsatte färden mot Korvgubben. Där stannade vi och intog middagen. Håkan bjöd.

Fast han kom billigt undan. Jag beställde bara en cheese fries med jalapenisar, lök och dressing. Mycket gott på min ära.

Sen har vi inte gjort så mycket mer än att chilla och jag har börjat virka på en sjal med mosaikvirkning. Det blir så himla snyggt. Jag tycker det är lättare med sjalar, när man får en vallning, så slipper man ta av sej koftan eller munkjackan, utan man bara slänger av sej sjalen lite snabbt och så på igen när vallningen avtar. Så det lär bli fler och det är bra, för då kommer ju alla restgarner till användning.
(Det gick inte att vända på bilden, det stod att den kunde vara skrivskyddad. Jag fattar ingenting.)

…nu läggdags…nattinatti… 

Nu är det dåligt med Valle igen. Han kräks och kräks. Och det finns inget vi kan göra. Jag har fått minska dosen med kortison, för han var lite hög i långtidssockret, så antingen blir han dålig p.g.a det, eller så är det som Håkan säger, för att han har ätit av Vilmas mat några gånger. Fast jag tycker ju att det borde gå över, för nu har han inte ätit det på flera dagar, men det blir bara värre. Jag befarar att slutet närmar sej.
Fan…jag som trodde att han hade länge kvar. Åtminstone en sommar. Nu kanske han inte ens hinner med att vara ute och njuta.
Vem sa att livet var rättvist?

…älskade lilla vän…jag vill inte förlora dej… 

Idag höll Alma på att driva mej till vansinne. Hon gillar att tugga på – och svälja – plast. Det är inte särskilt nyttigt för en liten kattamage. Alltså har jag eliminerat allt av plastpåsar som är genomförbart.
Det gillades inte av Alma. Hon blev sur och började istället tugga alltmer på kablar. Hon har ju försökt tidigare också, men inte i lika stor omfattning. Idag bara fortsatte hon, spelar ingen roll vad jag gjorde så skulle hon bara tillbaka och tugga på dem.
Då tog vi henne i en transportbur och åkte iväg till Arken zoo. Där hittade vi ett bitterspray som gör att det smakar superilla i flera timmar efter man har ätit av det. Hoppas att det funkar.

Vidare köpte vi koppel, både till att använda här i stan så jag kan gå ut med henne och ett till ranchen där hon får gå på löplina. Håkan ska dra en vajer, eller liknande, över gården som vi ska hänga handtaget till kopplet i och sen får hon springa fem meter åt varje håll. Det blir perfekt…tror jag. Hon trasslar väl in sej överallt så man får gå och frigöra henne i tid och otid. Det slutar väl med att hon får bli en stadskatt.

Håkan har visserligen satt skärmar hela vägen där vi hade näthägn tidigare, men vi litar inte på att hon stannar på gården. Hon är inte som Valle och Vilma som håller sej på marken, så hon skulle säkert klättra i träden och hoppa ut, över skärmarna.

Och så köpte vi en väst-sele som hon har på sej nu, så hon vänjer sej. Och vet ni…hon har varit så lugn och fin och inte ställt till med mer ofog sen vi kom hem.

Vi köpte även en boll som man kan fylla med godis, som faller ut när bollen rullar. Den gillar nog även Vilma. Kan ju vara kul att ha nåt till henne med.

Eftersom Alma tuggar på allt hon kommer åt köpte vi sånt som är till för att tugga på och som samtidigt rengör tänderna. Om hon gillade dem? Eehh…jo…

Det tog väl fem minuter innan den ena låg i spillror. Den såg ut som en kvast fast med borst åt båda håll. Nu är det bara…nåt oidentifierbart kvar, meneeeh…det var ju kul…att hon gillade den så mycket.
Sen har hon bara vilat och jag har haft det så lugnt och skönt här. Och när denna sele inte hjälper längre, då köper jag en tvångströja!

…fast jag älskar henne ändå, hur konstigt det än låter…besvärliga lilla kryp…

Köpte ett par nya fat för kortnosiga katter. Men Alma får ju äta ur dem hon med. Hon är ju inte alldeles långnosig utan nånting däremellan.

…så himla söta… 

Jag har en massa tomma förvaringslådor i bokhyllan här i datarummet och nu ska jag fylla dem med allehanda småprylar som tar en massa onödig plats. Dock är de inte så fina, blå lådor med blå-vit-rutiga lock, sen har jag sparat en massa skorkartonger och gamla havrefras-förpackningar som jag ska göra pappersförvaring av m.m.
Jag har svart och antracitgrå sprayfärg som jag tänkt använda och så har jag beställt washitejp att dekorera med så de blir snygga att ha i hyllan.
I samma veva ska jag rensa ännu en gång. Det blev inte till belåtenhet förra gången så nu ska jag skärpa mej och verkligen slänga sånt som jag inte kommer att använda i närmaste framtiden. Nu är det färdighaft med samlandet, nu ska det minimaliseras…eller jah…snarare midimaliseras.

Köpte med en sån söt gubbe att förvara washitejpen på. Då får de stå framme, för det är ju bara fint. Jag ska bara ha fina saker i bokhyllan nu.

…hur söt?… 

Idag var vi till veterinären med Valle. Han väger 4760 g där, så vågen vi har hemma är inte riktigt tillförlitlig. Det ser ju bra ut med tanke på att han vägde 3,5 kg när vi kom in med honom där strax före jul och jag nästan skrek “JAG VILL INTE ATT HAN SKA DÖÖÖ!!”
Iallafall så tog de ett blodprov bara för att jag vill se hur det är med blodsockret. När de äter kortison är det lätt att de får diabetes, men eftersom han mår så bra var det egentligen inte nödvändigt, det är bara jag som vill se var han ligger nu i värdet så att man vet på ett ungefär när det började, OM han får diabetes. Än så länge dricker han inte för mycket. Han äter inte för mycket heller, men han äter ofta. Lite och ofta.
Och så skrev hon ut mer kortison så det bara är att hämta. Jag ska prova gå ner lite i dosen. Nu får han en halv tablett varannan dag, men jag kan testa att ge en kvarts tablett varannan gång, så han får en halv tablett säg måndag och en kvarts på onsdag och en halv igen på fredag osv. Sen, om det funkar, kan jag testa att ge en kvarts tablett varje gång.
Så det var det enda vi gjorde den här gången. Hon skrev ut kortison för ett helt år. Händer det något är det bara att höra av sej, men annars är det bara att fortsätta som vi hittills gjort. Toppen!
Här är en bild på alla mina hjärtegryn. ♥♥♥

…kortison för ett år…tänk om han har så länge kvar… 

Uppdaterat senare: Fick provsvaret på mail. Han har lätt förhöjda värden så jag ska ge en kvarts tablett varannan dag och sen ta ett nytt blodprov om ca en månad för att se om det har hjälpt.

Vad har jag hittat på idag då? Jo, förstår ni, det ska jag berätta, jag har kokat saft…eller det gjorde jag igår, men jag tappade upp det på flaskor idag.

Sen har jag tvättat kläder, våra arbetskläder, och så har jag bakat frallor.

Jättegoda frallor så det finns i frysen när man blir sugen. Vi har köpebröd också, som limpa och hönökaka, men det är ju alltid gott med frallor och så måste man ju göra nåt av jästen innan den går ut. Jag har två kvar för söta degar så det blir bullbak härnäst.

Det är så gott när de är lite varma och smöret smälter. MUMS! Det fick bli min middag idag. Orkar inte laga nån mat. Blir man hungrig senare är det ju bara att steka ett par ägg, så har man fått i sej lite proteiner också. Men jag kunde inte låta bli att fika av dessa när de var nybakade.
Ja, det är väl vad jag har gjort en dag som denna. Jo, förresten, jag klippte håret lite till, har klippt det för tredje gången nu, men det är bara kanske 5-6 cm kortare så det är ingen som ser det. Jag har ju så himla långt så det når fortfarande till midjan.
Nu har snön smält bort och solen skiner. Kanske Sverige får väder imorgon. Vi får hoppas på det. Ha en fortsatt fin söndagsafton, alla ni som haft det, och ni som inte har det, hoppas att det vänder snart och att allt blir bättre igen. See you soon!

…alltså nybakt…finns det nåt bättre?… 

Alma är helt galen i mina hårsnoddar så jag ger henne dem vartefter jag byter till en ny. Hon älskar att bita i och leka med dem och nu har hon även börjat apportera när jag sprättar iväg den. Hon är så duktig och hittar den varenda gång. Ibland, om den hamnar på nåt tokigt ställe som är omöjligt för henne att hitta, så visar jag, men sen får hon hitta den själv om den hamnar där nån fler gång. Och det gör hon.
Här är en film som visar hur hon tänker. Snodden har fastnat i den mittersta handduken och hon har inte sett den.
(Ursäkta röran, jag har inte hunnit gå ut med täcke och kudde ännu. Sover ju i datarummet.)

…hon är så himla fin… 

Här sitter jag med min kaffekopp och tittar ut genom fönstret och det är ingen härlig syn, om ni nu skulle tro det. Det snöar. Den 10 maj! Nu när det ska bli soliga, fina dagar som är lite varmare, inte sommarvärme, men så man kan gå utan jacka i långärmat åtminstone. Inte så att man måste hämta upp termobrallan igen och dra ner pälsmössan över öronen.

Inte för att jag brukar bära ner vinterkläder i förrådet. Jag har allt i lägenheten. Kanske därför jag har så dåligt med plats, inte alls att jag har för mycket kläder.
Men jag kan ju inte börja bära ner det nu när jag snart inte orkar bära upp det igen. Jag måste göra mej av med lite istället. Eller åtminstone inte köpa nytt. Vilket jag ju för övrigt inte har gjort heller på länge, men jag har ju stickat en massa nya tröjor och har flera som ska stickas. Åh herre min skapare! Hur ska jag rymma dem??
Jag får helt enkelt köpa en ny byrå att ställa på den befintliga byrån.

Godmorgon!

Ja, våran lille Valleman överlevde och fick se sin 13-årsdag. Och han verkar må så bra så han får nog uppleva denna sommar också…om inte ännu längre. Vi ska till veterinären på måndag den 11:e och se hur det ser ut, men han är precis som han var innan han insjuknade. Glad och busig mellan varven, har väldigt god aptit och numera väger han runt 4,6 kg. Sover mycket, men det gör ju katter så det är inget konstigt med det. Han verkar frisk, så vad det månde vara som såg vitt ut i gallan på ultraljudsundersökningen ser inte ut att påverka honom iallafall. Det var ju inte heller konstaterat lymfom, de sa bara att det kan vara det, alltså kan det ju även vara nåt annat som kanske är borta nu.
Men han får ju fortsatt kortison, en halv tablett varannan dag, och det kanske han får fortsätta med resten av sitt liv, om det nu är kvar, det som han hade, och det går ju bra, det är inget krävande åtagande att ge honom det. Huvudsaken han mår bra och än så länge gör han det.

…STORT GRATTIS älskade lilla pojken…

Idag är det första maj. Det blev ingen majbrasa i år…heller. För oss är det ju ingen skillnad, vi har ju slutat gå på såna event. Vi är alldeles för bekväma för att idas åka iväg och stå och titta på en brasa, höra lite vårsång – som i och för sej hade varit enda anledningen till att jag for – och frysa bredvid en hoper främlingar. Det ger som inget längre. Been there, done that.
Fast kanske att jag är mer för såna saker än Håkan. Han hatar sånt, så då blir det att jag inte heller tycker det är så kul. Jag är ambivert. Jag vill inte umgås så mycket, men har inget emot att vara bland folk på olika tillställningar o dylikt. Jag hatar inte människor, jag vill bara inte ha dem nära inpå. Om ni förstår.

Det är odlingstider. Håkan har sått frön från pysslingkrage och grusnejlika, som jag tog från blommorna i höstas, och de har börjat titta upp nu. Jag tog frön från millionbells också, borde nog så såna med. Jag har dem här, på min gata i stan där jag bor, så jag kan ju så dem i krukor här. Då slipper han hämta från Jokkmokk. Det är ju rätt så kul. Annars är jag ingen trädgårdsfantast, som ni säkert räknat ut redan.

Alma fick sova ensam här en natt, för första gången. Från kvart över tre på natten. Jag låg på min luftmadrass, ni vet såna där tjocka som är så behagliga och sköna, och plötsligt vaknar jag till av att det liksom smackar till i den och sen hörs ett evigt
pfffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh.
Jag skyndade mej upp, innan det blev så lite luft så man ligger där och kravlar som en skalbagge på rygg, rafsade åt mej täcke och kuddar och tassade ut till sovrummet. Alma satt kvar och tittade förundrat på stället där det pysande ljudet kom – det var ju förstås hon som åstadkommit hålet – men efter en stund satt hon vid nätdörren och jamade ut sin klagosång. “Varför lämnade du meeeej?” Fast det varade inte så länge. Hon brukar acceptera situationen rätt så snabbt så det dröjde inte så länge innan hon tystnade och somnade hon med.

Idag är det strålande sol, men även lite disigt, och verkar vindstilla, så vi ska gå en promenix när Håkan kommer. Han har åkt hem en sväng, men blir inte kvar så länge. Jag ska gå och äta frukost och fixa mej i ordning för denna dag. Skönt med ledig fredag.

…undrar om jag har kvar nån blomjord…vill ju ha millionbells ju…