Äntligen hemma! Fast nu har jag varit ganska länge, typ sex timmar, och jag har duschat och sovit och ätit. Jag sov inte så mycket på sjukhuset, för dum som man är – eller kanske bara ovan? – så tror man ju alltid att allt ska gå mycket fortare, till exempel när de sa, vid ettiden i natt, att jag skulle läggas in och få komma in i nån sal, så tänkte jag att det inte är nån idé att försöka somna då, om jag ändå ska flyttas. Inte för att jag ändå skulle kunna sova på den hårda båren, men iallafall…det tog ju en evighet innan de kom och tog mej till avdelningen. Så där låg väl jag, klarvaken, och väntade på blodtrycksmätarens surr, när den sätter igång automatiskt var trettonde minut.
När jag väl kom in i salen fick jag mina mackor med ost och gurka, för jag äter ju inte kött, och skogsbärste med mjölk och socker. Gott var det, då jag varken ätit eller druckit på mer än 12 timmar, bortsett från Omeprazol och Bamyl som de kom med helt oförhappandes. Håkan förklarade sen att Bamylen var för att tunna ut blodet och omeprazolen för att ifall man fick ont i magen av acetylsalisylsyran i Bamylen. Ok.
Så vad har de gjort då? De tog blodprov två gånger och sen fick jag en kanyl i armvecket, ultraljud på hjärtat och två EKG, ett just när jag kom och ett efter några timmars vilande. Sen tog de ett tredje blodprov just innan jag skulle åka hem, det var kolesterolet, vilket jag varit väldigt nyfiken på att få veta hur det ligger till med. Får svar på det senare.
Klockan åtta imorse fick jag göra ett arbetstest och cykla med bar överkropp och en massa slangar som mäter puls, blodtryck, EKG och syresättning tror jag det var också. Det gick bra, jag har god kondition och bra tryck och puls. Allt ser fint ut. Det var bara EKG:et som skulle analyseras av läkaren. Där tog de bort de “lappar” jag hade innan som man fäster sladdarna i till blodtrycksmätaren, för de jag hade vid testet sögs fast och då var lapparna i vägen.

Jag ville ju bara hem. Och när läkaren kom och sa att hon skulle kolla EKG:et och om det såg bra ut skulle jag få åka hem, blev jag så glad. Där låg jag och trodde än en gång att det skulle ta typ en kvart-tjugo minuter, dum som man är…….prova en kvart fjorton dar!
Iallafall, när jag ligger där och väntar så kommer två sjuksköterskor in och säger att de ska fixa med kopplingen till blodtrycksapparaten. Jag sa glatt att de tagit bort allt redan. – Jaha, tog de bort dem där? säger en av sköterskorna. Sen kom hon med nya “lappar”. Jag undrade vad hon skulle med dem till. – Vi ska koppla upp dej igen i apparaten. svarade sköterskan. – Men…nääää, jag ska ju hem! utbrast jag besviket. – Nej, det var en sköterska som sa att vi måste koppla upp dej igen.
MILDA MAKTER! VAD HAR DE NU SETT PÅ EKG:et?
– Fast läkaren var ju nyss in här och sa att hon ska analysera och om allt ser bra ut får jag åka hem, sa jag oförstående. – Jahaa, men då avvaktar vi, sa sköterskan.
PJUUHH!
Sen kom läkaren och sa att det ÄR avvikelser på EKG:et, men att det behöver inte betyda något, för det kan vara lite missvisande på medelålders kvinnor, så jag ska få komma tillbaka och göra ett annat test, ett ultraljud, vilket jag redan gjort på hjärtat, men nu skulle man ge en tablett som påfrestar så de får se hur det ser ut då. Och inför det ska jag käka trombyl – fast jag fick en annan, billigare variant som är liknande det – för att förebygga blodpropp. Det testet kommer jag bli kallad till, så det är bara att vänta och se när det blir av.

När jag kom hem ringde jag chefen. Hon berättade att de hade blivit så oroliga i mekverkstan när det återigen inte var jag som dök upp på fredagsmorgonen. De som visste om varför jag var hemma i onsdags alltså. Och chefen lugnade dem och sa att “men nu är hon på rätt ställe så det ska nog bli bra det här”. Herregud så fina de är! ♥
…inte konstigt att jag trivs så bra där… 