Rosbuketten från alla hjärtans dag är sen länge död, men brudslöjan sparade jag, för jag tycker den blir fin torkad också, så jag tryckte ner den tillsammans med min fejk-eukalyptus, också från RUSTA, som jag har i vasen på fönsterbrädan.
Och idag köpte jag en ny liten fejkblomma som jag satte i en tygkruka som matchar färgerna i köket. Det bidde ju gulligt.
…varför jag har fejkblommor och tygkruka kan ni fråga lilla Alma…är förvånad att vasen är hel ännu… 
Idag var vi på RUSTA, egentligen ville jag handla på MIO och utnyttja kupongen “handla för minst 600 kr och få 300 kr i rabatt”, men jag hittade ingenting jag behövde där, så vi for till RUSTA då istället. Jag ville ha mer av ett garn jag köpt där tidigare och skulle se om det fanns kvar, men det gjorde det förstås inte, fast jag hittade ett annat som var så fint. Ett blågrått, jättemjukt garn. 90% akryl och 10% alpacka. Jag ska sticka en helt vanlig tröja i slätstickning. Inget mönster…tror jag. Möjligtvis nåt enkelt, kanske ett som jag stickade för längesen i ett brunt garn, som min stora storasyster tyckte var så snygg. Det mönstret är både fint och lättstickat, så kanske det blir en sån igen då, fast i den här färgen.
Ganska tjockt så arbetet växer nog fort. Och vet ni…inte förrän jag kom hem och packade upp nystanen såg jag vad garnet hette.
…så fint…nu måste jag sticka färdigt min gråa vikingatröja så jag får börja på den här… 
Äntligen hemma! Fast nu har jag varit ganska länge, typ sex timmar, och jag har duschat och sovit och ätit. Jag sov inte så mycket på sjukhuset, för dum som man är – eller kanske bara ovan? – så tror man ju alltid att allt ska gå mycket fortare, till exempel när de sa, vid ettiden i natt, att jag skulle läggas in och få komma in i nån sal, så tänkte jag att det inte är nån idé att försöka somna då, om jag ändå ska flyttas. Inte för att jag ändå skulle kunna sova på den hårda båren, men iallafall…det tog ju en evighet innan de kom och tog mej till avdelningen. Så där låg väl jag, klarvaken, och väntade på blodtrycksmätarens surr, när den sätter igång automatiskt var trettonde minut.
När jag väl kom in i salen fick jag mina mackor med ost och gurka, för jag äter ju inte kött, och skogsbärste med mjölk och socker. Gott var det, då jag varken ätit eller druckit på mer än 12 timmar, bortsett från Omeprazol och Bamyl som de kom med helt oförhappandes. Håkan förklarade sen att Bamylen var för att tunna ut blodet och omeprazolen för att ifall man fick ont i magen av acetylsalisylsyran i Bamylen. Ok.
Så vad har de gjort då? De tog blodprov två gånger och sen fick jag en kanyl i armvecket, ultraljud på hjärtat och två EKG, ett just när jag kom och ett efter några timmars vilande. Sen tog de ett tredje blodprov just innan jag skulle åka hem, det var kolesterolet, vilket jag varit väldigt nyfiken på att få veta hur det ligger till med. Får svar på det senare.
Klockan åtta imorse fick jag göra ett arbetstest och cykla med bar överkropp och en massa slangar som mäter puls, blodtryck, EKG och syresättning tror jag det var också. Det gick bra, jag har god kondition och bra tryck och puls. Allt ser fint ut. Det var bara EKG:et som skulle analyseras av läkaren. Där tog de bort de “lappar” jag hade innan som man fäster sladdarna i till blodtrycksmätaren, för de jag hade vid testet sögs fast och då var lapparna i vägen.
Jag ville ju bara hem. Och när läkaren kom och sa att hon skulle kolla EKG:et och om det såg bra ut skulle jag få åka hem, blev jag så glad. Där låg jag och trodde än en gång att det skulle ta typ en kvart-tjugo minuter, dum som man är…….prova en kvart fjorton dar!
Iallafall, när jag ligger där och väntar så kommer två sjuksköterskor in och säger att de ska fixa med kopplingen till blodtrycksapparaten. Jag sa glatt att de tagit bort allt redan. – Jaha, tog de bort dem där? säger en av sköterskorna. Sen kom hon med nya “lappar”. Jag undrade vad hon skulle med dem till. – Vi ska koppla upp dej igen i apparaten. svarade sköterskan. – Men…nääää, jag ska ju hem! utbrast jag besviket. – Nej, det var en sköterska som sa att vi måste koppla upp dej igen.
MILDA MAKTER! VAD HAR DE NU SETT PÅ EKG:et?
– Fast läkaren var ju nyss in här och sa att hon ska analysera och om allt ser bra ut får jag åka hem, sa jag oförstående. – Jahaa, men då avvaktar vi, sa sköterskan.
PJUUHH!
Sen kom läkaren och sa att det ÄR avvikelser på EKG:et, men att det behöver inte betyda något, för det kan vara lite missvisande på medelålders kvinnor, så jag ska få komma tillbaka och göra ett annat test, ett ultraljud, vilket jag redan gjort på hjärtat, men nu skulle man ge en tablett som påfrestar så de får se hur det ser ut då. Och inför det ska jag käka trombyl – fast jag fick en annan, billigare variant som är liknande det – för att förebygga blodpropp. Det testet kommer jag bli kallad till, så det är bara att vänta och se när det blir av.
När jag kom hem ringde jag chefen. Hon berättade att de hade blivit så oroliga i mekverkstan när det återigen inte var jag som dök upp på fredagsmorgonen. De som visste om varför jag var hemma i onsdags alltså. Och chefen lugnade dem och sa att “men nu är hon på rätt ställe så det ska nog bli bra det här”. Herregud så fina de är! ♥
…inte konstigt att jag trivs så bra där… 
Idag, fast igår 27/2, åkte jag till akuten på vårdguidens inrådan. Gjorde EKG och tog puls och blodtryck samt blodprov två gånger. Första EKG:t såg man avvikelser på, men andra var normalt när jag legat några timmar. Blodtrycket var på 150/86, men sjönk sen och lägst låg det på 113/71. Högre än jag brukar ha hemma. Jag blev inlagd, för jag ska få göra ett belastningstest imorgon och se om jag kanske har kärlkramp. Så jag ska cykla och om jag får känningar av det får jag prova med nitroglycerin under tungan.
Ja men det blir ju spännande! Nu ska jag fika…miss i nassen!
…jag fick inte ens gå till avdelningen…de skjutsade mej i rullstol… 
Onsdag och jag har varit hemma idag. Jag har haft lite illamående till och från, men inget nämnvärt. Jag hostar lite med blodsmak i munnen, men det har inte övergått i nåt värre. Alltså ska jag jobba imorgon. Jag tror inte det är nån större fara. Om än det jag led av liknar tyst infarkt säger min magkänsla att det nog inte var det ändå. Vad det kan ha varit har jag svårt att tänka ut. Jag har till och med tänkt på panikångestattack, fast varför skulle det vara det, de brukar väl utlösas om man är nånstans där man känner sej utsatt och inte riktigt vill vara egentligen, men nåt sånt känner ju inte jag på jobbet. Och dessutom brukar de väl vara rädda för att dö, de som drabbas av detta och nåt sånt kände jag inte heller. Jag ville bara hem och sova. Och jag ville inte kräkas på jobbet, så jag ville hinna hem innan det började. Nu kräktes jag ju inte alls. Jag mådde rätt hyfsat en stund efter att jag vilat, men det återkom ju efter nån timme, så nåt blodsockerfall kan det inte ha varit fråga om heller eftersom jag hade ätit innan. Håkan kollade för säkerhets skull och jag hade 6,2 och det är ju normalt.
Nej, vad jag led av får jag väl aldrig veta. Det är märkligt sånt där. Jag får väl fortsätta googla och se om jag hittar nåt som passar in på de symtomen, men jobba kan jag nog. Och kan jag inte så är det ju bara att åka hem igen.
Våran lilla Valle älskar små skålar och kartonger o dylikt att sitta eller ligga i/på. Nu har han en äggkartong, som vi slängt på golvet för att trampa den platt innan vi kastar i soporna, som han har lagt beslag på. Vi låter den ligga kvar eftersom han gillar den. Han sitter eller ligger på den jättemycket. Älskade lilla tönt ♥
…varför måste det smaka blod när man hostar…blääärk så äckligt… 
Idag började jag må så konstigt så jag var tvungen åka hem tidigare. Jag gick där och pratade med mamma i telefon och kände ett svagt illamående skölja över mej, men bara ett par gånger och det gick fort över. Jag hade redan huvudvärk och hade tänkt ta piller, men det fanns inga plastmuggar, så jag tänkte att jag fick vänta med det till lunchen. Så när jag äntligen skulle äta blev jag så dålig, typ som ett blodsockerfall, men ändå inte på nåt sätt, jag vet inte vad det var, jag kände bara att jag måste hem. När jag gick till grinden, nästan en km, fick jag andnöd. Jag kunde bra dra korta puffar och bh:n och byxorna satt åt så förjordat. Sen skulle ju bilbältet på också. Jag huffade och puffade och ajade mej och kunde inte komma hem nog fort.
Slängde av mej kläderna när jag äntligen kom in i lägenheten och gick och la mej i Håkans säng. Där sov jag till två ungefär och mådde bättre när jag steg upp, men känner nu, en dryg timme senare att jag inte är riktigt hundra ändå.
Läste på tyst infarkt…kan det vara nåt sånt. Jag har ju inga smärtor i bröstet och den där andnöden, illamåendet…
Kollade blodtrycket flera gånger och den pendlar mellan 97/58 och 104/62 med en puls på 68 slag/minut.
Jag vet inte. Nåt konstigt är det.
När jag kom in i köket såg jag att Alma hade fixat med tulpanbuketten lite. Hon tycker den är fin, men kände väl att det måste vara nåt neråt också.
…jag som skulle få en semla på mekaniska idag…typix!…men jag mår inte bra alltså… 
Nu har vi fyllt på med mera lök. Nu har vi gul lök, rödlök, vitlök och silverlök. Det blev ingen schalottenlök, för den är ju nästan som gul och det räcker bra med den. Men det är både fint och praktiskt. Lök ska man ju ha i de allra flesta maträtter. Det är ju den godaste kryddan. Oftast när jag har lagat nåt nytt och tycker att det saknas nåt så är det löken jag glömt addera. Silverlök är en mild och fin lök som passar bra att ha i sallader o dylikt. Rödlök likaså.
Jag har lärt mej att lök ger ett bra skydd mot cancer. Det är aminosyrorna i löken som ger detta skydd och det är det som enzymer reagerar med när de stöter på något fuktigt, som ögat till exempel, det är därför vi gråter när vi skär lök. Och ju mer vi gråter, desto mer aminosyror, därav bättre skydd mot cancer. Alltså ska vi äta mera lök.
…jag ska måla korgen sen så den blir lite vitare, den är ju som gråaktig nu… 
Nu är det hög tid att boka tid för kastrering på Alma. Hon är en äkta marskatt, några dagar för tidigt bara, men nästan rätt. Hon är inte ens åtta månader. Är inte det tidigt?
Jag vet inte…
Som jag längtar till sommaren och varmare väder. Fastän jag tror att jag blir kvar i stan i år, med nån av katterna, så är det ändå härligt och jag kommer nog att njuta av att kunna gå ner till vattnet om jag vill, gå till stan om jag vill, ta långa promenader och se lite annat än det jag ser ute på vischan – det finns inte så många vägar att välja på där så det blir lite enformigt – gå till Kvantum och köpa mjukglass om jag vill, etc…
Med nån av katterna menas att Vilma kommer vara på ranchen hela sommaren och Valle och Alma får turas om en vecka var. Om Håkan vill åka uppåt så får alla katter komma hit så länge.
Men det blir en god lösning, så får Alma också komma ut lite. Då ska hon vara kastrerad och förhoppningsvis lite lugnare, om än kastrerade katter brukar bli som kattungar igen, men att hon bara är mer lekfull och inte så retfull som hon kan vara idag.
Och tänk så mysigt att kunna gå och handla när jag vill, inte vara så fast vid ett hus på landet en hel sommar, med fyra kilometer till närmaste affär. Jag är inte ledsen, kan jag säga.
Sola är inte nödvändigt för mej längre, jag har ju B.U.S om jag vill vara brun. Och korta stunder går det att sitta på balkongen. Blir denna sommar som den förra så blir det bara skönt att sitta där, då vi inte hade nån direkt värme ens soliga dagar och blåste kallt gjorde det. Blir det riktigt varmt har jag stranden bara ett par – tre hundra meter bort. Och som sagt mjukglass inte så långt härifrån. Det kommer bli superbra!
…Håkan får komma hit med min cykel så jag kan ta en tur med den när lusten faller på… 
Håkan har haft en sån där blodtrycksmätare i 24 timmar igen, för att kolla hur det ser ut i hans vardag. Det gör de med jämna mellanrum så de vet om han ska öka eller minska sitt medicinintag. Nu såg det inte så bra ut så han har fått strikta order om att äta nyttig frukost, inga mer frost flakes för honom, utan nu får han äta müsli och finskt rågbröd och andra fullkornsbröd. Jag vet att han aldrig skulle få i sej vanlig müsli, så vi köpte Paulúns Granola och det tyckte han var rätt ok.
Nu är ju den ganska dyr och man kan göra egen godare för inte så mycket dyrare eftersom alla ingredienser räcker till flera omgångar, så jag gjorde en ikväll med havregryn, strimlad mandel, hackade valnötter, pinjenötter, gojibär, russin och riven mörk choklad med hallon som jag ringlade lite smörolja och flytande honung över och rörde om innan jag skjutsade in det i ugnen.
Det blev faktiskt riktigt bra, trots att det blev lite för lång tid i ugnen. Jag kollade ett recept på ICAs matsida och där stod det 15-20 minuter. Jag hade i 16, men nästa gång provar jag mellan 14 och 15 minuter så vet man att det blir perfekt. Nu smakar det inte bränt, men jag tyckte den blev lite mörk. Fast det kan i och för sej bero på den rivna chokladen, jag vet inte.
Håkan tyckte också den var bra. Till och med godare än Paulúns och det är ju huvudsaken, det är ju för hans skull som vi äter det nu. Men det ÄR nyttigt och bra och man står sej länge på det, så varför inte liksom?
…det är bra att Håkan lyder läkarens restriktioner…han behöver få ner blodtryck och blodsockret…han ska ju leva länge än…förhoppningsvis… 
Idag var vi till Blomsterlandet och köpte lite fejkplantor till mitt vardagsrum. Jag hade ett par Sliderankor, men Alma ville inte låta dem vara så de var inte så fina efter ett tag, därför fick det bli oäkta vara. Men fina var de och passar utmärkt ihop med den jag har i urnan på golvet. Limegrönt är skönt!
Sen kunde jag inte motstå en så snygg byst på fot, en elegant elefant i aningen grön ton. Passar mycket bra här hemma hos mej där jag har lite grönt i fåtölj, soffkuddar och indiska skåpet. Den fick sin plats i fönstret, bredvid lyktan jag fick av stora storasyster.
…mycket tjusigt på min ära…
Vi fick slut på rostfralla så vi hade tänkt handla det, men så kom jag på att jag har två blåa torrjäst som måste användas innan de blir för gammal, så jag bakade helt enkelt egen formfranska. Jättegott! Jag måste bara sätta aningen mer salt nästa gång, det stod knappt en matsked, men jag sätter nog en hel, för det blir mer smak på brödet då. Annars var det mycket gott och kul att baka då det var så lätt. Inget mellanknådande eller nåt, men tar degen direkt ur bunken ner i formarna och där får de jäsa innan de åker in i ugnen för gräddning. Enkelt och bra ska det va!
…man måste alltid skära till brödet efter Håkan, han skär inte så rakt…
Klockan är 16.15 och vi sitter här mätta och belåtna. Vi har gjort bort handlingen och nu är det full fart mot helgen.
Det är alla hjärtans dag idag och jag fick en fin bukett av Håkan. Med lite påtryckning av mej, men jag behövde inte tjata, jag frågade bara vilken av buketterna jag skulle få och han sa “vilken du vill” och då valde jag denna. Den doftar ljuvligt!
Nu tar vi helg va? Ha det så skönt alla ♥
…fick en liten påse med gelehjärtan och ett tunt chokladhjärta av chefen…gott gott… 
Så här lagom till Alla hjärtans dag kom månadens Glossybox fylld med kärlek. Så fint lock med ordet i olika språk.
Och som vanligt vackert inslaget med rosa silkespapper – under magasinet och brevet – knutet med ett rosa band som det står Love Crosses Borders på.
Denna månad ska vi ge huden och läpparna lite kärlek. Eller så är det för att vi ska vara mjuka och lena att smeka och kyssa och dofta gott. Fast jag måste ju säga att parfymen inte föll mej i smaken. Den är alldeles för kryddig och söt i aromen med cederträ som bas, så den känns tung och ger mej aningen huvudvärk.
Läppglansen var starkt färgad, lite väl rosa för min smak, men jag blandar ofta med mina läppstift där den ena är för ljus och den andra för mörk och lite brunaktig, så jag tror det blir perfekt att blanda med dem. Det blir nog en ljusare nude då, skulle jag tro.
Läppmask har jag aldrig provat, men skulle behövt för längesen, jag med mina torra läppar. Fast det är sånt jag aldrig skulle lägga pengar på, så därför är det så kul med denna box, att få hem en massa produkter som man annars aldrig skulle komma att prova.
Sen var det en dagkräm och en återfuktande elixir som ger en naturlig lyster och spänst åt huden, samt innehåller vårdande ingredienser som hyaluronsyra och vitamin A, C och E. Låter ju hur bra som helst!
Nu måste jag B.U.S.a mitt ansikte och smörja mej med detta varje morgon så jag känner mej fräsch och fin denna vårvintertid. Härligt!
…jag blev nöjd även denna gång…en riktigt bra box måste jag säga…
Vilma har “sturskat” upp sej en aning sen vi fick hem Alma. Hon gick ju helst undan om Valle ville ligga där hon låg – förutom när hon var liten och alltid försökte hinna före honom om hon såg att han var på väg nånstans – men det har hon slutat med nu. Ligger hon på väskan (vi har ställt dit den på en tjock träskiva så de ska nå att titta ut även när de ligger ner) på mitt skrivbord och Valle kommer, så ligger hon kvar, fast besluten att inte ge upp sin sköna fönsterplats. Valle får till och med tvätta henne lite på huvudet och hon bara blundar och ligger kvar. Då får Valle nöja sej med att lägga sej ytterst och inte ens då ger hon en min av att vilja flytta på sej.
That’s my girl!
…han ska inte tro att han kan komma där och komma…
Så himla fint, nu ryms det massor med lök…schalottenlök, rödlök, gullök, vitlök, silverlök…you name it. Hur bra?
…det ska jag köpa nästa gång vi handlar…
Igår åkte vi till Skellefteå för att hälsa på stora storasystern med svåger, hon fyllde år den tredje så vi ville ha kalas, samt att Håkan skulle hämta en bil som han köpt för att laga och kränga. Det var så vackert väder på vägen dit så jag kunde ju inte låta bli att fota.
Vi fick ju snö till slut, men det såg länge ut som att vi skulle slippa. Fast det är klart att allt ska ner, det spelar ingen roll hur sent det kommer, det blir ändå alltid lika mycket som alla andra vintrar. Det som inte kommit i januari kommer metervis i februari, för ner ska det!
Men det är vackert, inte att förneka, och nu när solen börjar skina allt starkare och längre på dagarna så blir det så ljust och fint, och det behöver vi norrlänningar efter denna eviga mörker som rått.
Det låg lite dimma här och där som gav ett trolskt intryck. Tänk att älvorna dansar även på vintern.
På vägen passerade en Citroën 2 cv, vi hade ju ett bilsläp bakom oss så vi fick inte köra snabbare än 80, men nog hade den tungt att ta sej förbi. *fniss*
Och bakom oss kom en till. De vinkade för övrigt när de passerade. De hann nog se att jag fotade. Älskar dessa bilar! ♥
Jag gav en lykta och två ljus till syster i present. Vad tror ni jag kom hem med? En annan lykta som hon gav mej då, i gengäld. Inte för att hon känner sej tvungen för att hon får, hon bara är sån. Delar med sej av än det ena och än det andra. Men hon tycker att den passar bättre hos mej som har lite marockanskt redan så hon ville ha den i mitt vardagsrum. Klart hon får!
Och så fick jag en…eeh…lökgömma kan man ju inte kalla den, för man ser ju allt som är där i, men en…sån där fin! Det är ju till vad som helst, det var bara jag som tyckte den skulle vara fin att ha typ lök i, för jag förvarar inte det i kylen. Klart jag fick den också då, eftersom jag gillade den. Och så får ju hon en anledning att köpa nåt nytt då, väste hon mellan tänderna när jag först protesterade, så det var ju bara att tacka och ta emot.
När vi kom hem hördes Elvis i mina högtalare i datarummet. Det var Alma som slagit på Spotify alldeles själv. Hon tyckte nog att det var lite tyst och tråkigt, eftersom vi glömde att slå på radion. 
…riktigt trevligt hade vi…och nu vet jag vart jag ska åka när jag vill ha nåt mer fint… 
Onsdag. Arbetsdagen är avklarad och jag har alldeles nyss ätit. På Håkans inrådan. Han gav mej några uppdrag att göra när jag kom hem och bland annat skulle jag ta ett par rostade mackor med skagenröra och kokt ägg på, som fanns i kylen, och lydig som jag är gjorde jag ju det genast när jag kom upp. Efter att ha hälsat på alla pälsbarnen förstås. Men vet ni sååå gott det var!
Det är ICAs skagenröra och den är så god! Så vill ni ha en snabb lunch, eller middag för all del, så kan jag rekommendera detta. Jag hade gärna haft lite grönsallad också, hade inte det hemma nu, men ett tips till alla er. Jättemumsigt! Verkligen!
…sen var det bara att kolla vad vi skulle handla och på vilken affär, ICA eller Willys…det är den förstnämndas tur…vi ses… 
Studenter äter nudlar av ekonomiska skäl, jag för att jag tycker det är gott. Jag premiäranvände ätpinnarna idag och det gick faktiskt hur bra som helst, om än jag misstänker att jag inte gjorde helt efter konstens alla regler.
Men huvudsaken är ju att jag fick i mej maten och blev mätt och belåten. Gott var det, som sagt, med smak av räkor och curry. MUMS!
…så himla fina pinnar…och roligt att äta med…
Det är den första februari, min mobil är färdigbetald nästa månad och vad tror ni händer? Såklart tappar jag den i golvet med skärmsidan neråt, pang! Och skärmen går sönder, men den funkar i övrigt, fast jag ska ändå beställa en ny, en S11. Det ska vara bättre batteri i den, vilket jag uppskattar då jag lyssnar på ljudböcker på jobbet och gärna vill göra det lite längre än jag kan idag, för ljudboken drar nåt fruktansvärt med ström, mycket mer än radion, så då är det välkommet med en förbättrad version.
Längtar ju nu.
…det var likadant med Sony Xperian, den for i golvet när den var betald…am I cursed?… 
