Month: November 2015

Idag har jag tapetserat i köket. Jo, jag vet, vi hade ju gjort det redan, men det blev inte bra.

Det vart snett så i ena hörnet var ca en tredjedel av romben borta å i andra var halva romben borta. Jag tänkte till en början att jag får leva med det, men det där är sånt som sticker en i ögonen, det gick bara inte att acceptera, så jag beställde en till rulle av samma tapet å tänkte bara tapetsera där det började skena iväg å bli snett.

Men det var inte samma nyans på den rullen. Den var mycket gråare å det skulle jag inte heller kunnat leva med så vad göra??

Jo, jag hade kvar en rulle av samma tapet som i vardagsrummet. Den är ju inte grön, men det är lika snyggt ändå. Det passar ju till det jag har i köket. Men den räckte inte till väggstumpen bredvid fönstret så det var jag tvungen måla vitt. Äggskalsvitt…var det enda jag hade, det är därför den är lite gulaktig. Jag ska köpa vit väggfärg å måla sen när jag är bra i foten, för nu får detta duga fram tills dess.

Lite, lite snett vart det igen, men det är för att varken vägg eller tak är rakt i den här lägenheten, så det är nåt jag får leva med, fast så bajsnödig är jag inte att det inte får vara minsta skavank, jag är ju jättenöjd nu. Äntligen!

Nu ska bara alla lister på plats. Har fortfarande inte köpt bröstlisten till panelen, för den finns ju ingenstans, men så såg vi att det ska finnas på XL-bygg, så vi ska åka dit å köpa, annars får jag beställa. Sen blir det fint.

…nej, jag har inte klättrat på nån stol eller trappstege, jag har haft bordet att stå på…annars hade det aldrig gått eftersom jag bara får gå å stå på ett ben…

…gott…

Drinking mulled wine…yummie! 

Första advent, första ljuset tänt. Ingen snö kvar ute bortsett från några kluttar här å där.

Här händer inte mycket. Vi var å handlade på ICA-Maxi igår å tände ljus vid pappas grav. Det var första gången jag var ute lite längre. Dock gick jag inte själv i affären, utan Håkan drog runt med mej i en rullstol å jag hade en sån där korg på hjul som jag sköt framför oss. Känns som att det var en evighet sen jag var bland folk å inte riktigt visste hur man beter sej, för när vi handlat färdigt å var på väg ut passerade vi en klunga människor å då tycker jag att det passar att börja sjunga:

♫ Åh, åååh vad det är skönt att va naken…♫

…nåja…jag kommer nog inte se dem mer. Åtminstone kommer jag inte känna igen dem å förhoppningsvis känner inte de igen mej heller.

…ha en skön första advent…nu ska jag glögga å äta pepparkaka… 

Nu har Håkan tagit ner ekhyllan som var ovanför sängen å tagit hem till sej. Han sänkte även de vita litegrann, men de ska vara ganska högt, för jag ska hänga en massa tavlor där emellan. Foton som jag själv tagit å olika texter ska få samsas om utrymmet i både vita å svarta ramar. Det tror jag blir snyggt.

Sen har allt det rosa å blåa fått ge plats åt lite rött å vitt istället, nu under julen. Tyckte det blev ganska mysigt. Har bäddat rent idag, vilket är jättejobbigt, men det måste ju göras ändå. Å så har jag dammsugit. Å duschat. Allt sånt är ju tusen gånger svårare på ett ben så den här dagen har varit arbetsam, men givande.

…visar sen när tavlorna kommit upp…tror det kommer bli bra… 

Så här ser mitt liv ut mestadels just nu. Jag ligger mest i soffan med foten i högläge. När jag är uppe å rör på mej blir foten blodfylld, svullen å blå. Det känns inte skönt, kan jag upplysa. Jag kan vara uppe bara korta stunder åt gången, sen måste jag lägga mej igen…med foten högt. Det är sååå tråkigt. Känns som att jag kommer få liggsår snart.

…måste försöka se det positiva i detta…jag sliter inte ut sockarna lika fort?…

Nu har julgranen kommit på plats.

Hahhaa, den är inte stor, men den får duga. Satte den i en kruka, som det var kvar torr jord i, så den kom upp lite högre, ändå når den inte över fönsterbrädan 

Å tomtarna är på plats redan. Sa ju att jag skulle vänta med dem till senare, men som sagt är det ju Håkan det drabbar, så vi körde på för fullt här med hela julgrejset å fick ner kartongerna i förrådet igen. Skönt!

…tur att jag älskar julen… 

Nu har Valle å Vilma fått lite julpynt. Vilma inspekterar. Hon verkar lite frågande. Som att hon tänker: “Är det allt? Var är stora granen?” Eller så är hon bara förstummad över hur fint det blev. Jag vet inte.

Jag tycker i alla fall att det blev jättegulligt 

…det blir inte så mycket pynt i år, men det räcker gott…

Idag fick vi upp ljusslingorna med stjärnor å adventsstaken är tänd å det blev så fint i köket. Jag är supernöjd.

Nä, det blev inga julgardiner i år, för jag tänkte att det är lika bra att hänga upp sånt som får vara kvar även efter jul. Även om jag kommer att få ta bort gipset å gå på rehab å kanske blir friskskriven den 24 januari, så finns ju risken att jag inte kan klättra på trappstegar eller stolar, jag vet ju inte, då måste i så fall Håkan byta gardiner igen å jag tänkte att han kan få slippa det.

Men det är ju fint å juligt ändå med staken å stjärnorna. Katterna ska också få en liten adventsstake å en jätteliten gran, så tar vi den de brukar ha till vardagsrummet. Den är ju färdigklädd å allt, bara att stoppa in kontakten så är det klart, så får vi lite juligare där. Vill ju helst ha stora granen, för det är så vackert, men jag kan ju inte kräva att Håkan ska klä den, han har ju nog med att han måste hänga upp alla stjärnor å det.

…nog får vi julkänslor ändå…vi vill ju ha en vit jul… 

Nu har jag tänt nya adventsstaken å resten ska fram imorgon. Det har snöat nästan hela dagen så det är vitt å fint ute. Det är sååå mysigt!

…å vi ska åka å tända ljus vid pappas grav så jag får komma ut å känna på snön… 

Igår ringde svåger min för att höra hur det är med mej. Jag tyckte det var så gulligt. Han är så omtänksam. Håkan hade precis åkt iväg hemåt å jag gick å la mej i soffan å slumrade lite å tittade på tv. Efter en stund ringer det på dörren. Jag tänkte att jag går då inte å öppnar. Är det nån jag känner så hör de väl av sej på mobilen. Men så hör jag hur dörren öppnas å en man som harklar sej…å det är inte Håkan, som jag hann tänka först. “Vad fan…kommer de in de jävlarna!” Jag trodde ju att det var nån främling.

Men det var min lilla storasyster å svåger som ringde tidigare. De kom förbi med fika å flera inredningstidningar. Å syrran hade precis prickat in de jag inte har. Det var lyckat!

Å så fick jag godis. Juleskum å en merci-chokladask. De är ju också goda. Så nu har jag massor att läsa å tröstäta
Det var så mysigt när de kom! De tänkte att nu säger de inget i förväg utan bara kommer, för annars säger jag bara “Nej, det ser så hemskt ut här”, när vi inte är färdiga å hon har ju rätt, jag vill ju inte bjuda hem folk förrän sen när det är klart, men nu tänker jag inte bry mej om det mer. Nu får de komma när de vill.

…det är ett jäkla elände att ha brutit foten just nu…visst är Håkan snäll å hjälpsam, men inte med allt…

Asså den här katten … ♡♡♡

… njuter i soffan efter lite tonfisk …

Idag fick jag papprena som skickats till Försäkringskassan. Jag har frakturer på talus å kalkaneus. Får ha gips i åtta veckor å ska gå med kryckor hela tiden. Jag får bara stegmarkera. Efter åtta veckor ska jag på rehab i två veckor, sen kan det förlängas om jag inte blir bra på den tiden. Jag är alltså sjukskriven till den 24/1-16. Så jag måste ändra min ansökan till skolan.

Jag har faktiskt dristat mej till att bäddat rent i sängen. Det tog 40 minuter jämfört med 10-15 minuter i vanliga fall, men det blev i alla fall gjort. Sen, några timmar senare, vågade jag mej även på att dammsuga. Det var jobbigt å besvärligt som tusan, men det blev också gjort. Känns bra så man slipper ha dåligt samvete för att Håkan måste göra allt.

 När han kom hem överraskade han med rostbiff å potatissallad så vi slapp tänka på nån matlagning. Gott! Sen slocknade vi i varsin soffända, men det hindrar oss inte från att snart gå å lägga oss i sängen å somna där. Jag tror det går hur bra som helst. Jag kan sova dygnet runt känns det som.

Lilla Vilma håller sej i närheten hela tiden. Hon går iväg en liten stund om hon behöver på toa eller äta å busa lite, men sen kommer hon å lägger sej nånstans i närheten där hon har full uppsikt på sin skadade mamma ♥

…ja jisses…vad alla mina planer blev rubbade nu då…men, men inget man kan göra åt, det är bara att gilla läget… 

(Slipper ju operation, ser jag att jag inte har skrivit nånstans i bloggen…så skönt!)

Nu har jag hunnit vara å byta gips å legat å sovit i soffan. Jisses vad det var skönt, jag har kunnat sova ostört i några timmar. Hade kunnat fortsätta också, för jag var jättetrött när jag steg upp, men det börjar ju bli sent så jag får allt vara vaken tills det är läggdax.

Jag inte bara bytte gips, jag fick även en spruta med något som ska minska risken för blodpropp. Det är nödvändigt eftersom jag inte får gå på foten å använder den kanske inte lika mycket då. (Men jag får typ sätta ner foten en kort, kort stund, typ som när man haltar, att man belastar inte så länge utan bara som hastigast, med kryckor då.) Den ska jag ta själv sen, i nio dagar till. Fast jag tror Håkan får ge mej dem, även om själva nålsticket inte kändes alls så är det obehagligt att sticka sej själv, men jag ska prova, för all del.
Fick hämta sprutorna på apoteket å sen gå tillbaka så en sköterska fick visa oss hur det ska göras. Tog även ut smärtstillande ifall att jag behöver. Jag har ju inte rört moffen ännu, men man vet aldrig.

Min arbetsledare var förbi med mina grejor som blev kvar på jobbet. Vi åkte ju direkt från olycksplatsen, så jag hann inte få med mej dem. Hon hade med sej lite annat också. Min favvochoklad som vi pratat om för längesen innan jag började på Koksverket, å hon kom ihåg att jag sagt att jag tycker om dem. Vilket minne! Å så fick jag en fin krya-på-dej-bukett.
Hur gulligt!!

Min systerdotter Jenny tyckte jag skulle ha rött gips när det snart är jul å visst fasen har hon rätt i det, inte kan man ju komma med nån annan färg nu heller. Snyggt så det förslår! 
Det är sååå skönt att den inte väger som det vanliga gipset. Å så är det inte lika tjockt.

…jag längtar bara tills det börjar göra mindre ont så att jag blir mer rörlig…så trist nu…

Fick ju röntgas två gånger, för första visade inget, men så gjorde de skiktröntgen å då hittade de frakturen. Tur de kollade en gång till, det var värt väntan så här med facit i hand. Fick vara där från 16:00 till 23:30.

Tyvärr så blev mitt slut på jobbet väldigt snöpligt. Även om jag längtat tills jag slutar så ville jag inte sluta nu. Inte så här.

Så vad har hänt? tänker ni. Jo, jag gick å föll de tre sista stegen i en järntrappa, ni vet sån där gallertrappa å landade på foten, vilket resulterade i en fraktur. Så jag ligger hemma med gipsad fot å kommer så vara i 6-8 veckor.

Läkaren ska idag diskutera min skada ifall det krävs en operation. Han ska ringa om ungefär en timme å meddela vad de kom fram till. Jag vill ju som vanligt inte opereras så jag hoppas han säger att jag bara behöver byta gips. Till ett lättare i plast.

Så det är vad jag väntar på nu.

…jag vet…jätteklantig jag…

Nu är vi hos ma&pa å snart blir det gofika.

…sen blir det palt hos lilla storasyster… 

Ååh, jag vill så gärna börja hänga upp stjärnor å ta fram adventsstakarna å tända dem redan. Men det är ju lite tidigt så jag får nöja mej med detta nya kuddfodralet. Den smälter ju in så bra å läser man inte vad som står så kan man ha den året runt.

…men nya adventsstaken har jag inte lagt undan, den står vid fönstret, fast inte tänd… 

Har fått hem tre pellisar som får stå i fönstret på dagen å under lysröret på diskbänken på natten. Då klarar de sej nog till våren. Då ska de klippas så de förgrenas lite.

…ganska stora har de blivit… 

Nu har vi äntligen fått upp kökslampan. Det vart så bra, fast jag måste köpa mindre glödlampor till den, för dessa sticker ut en bit nedanför å lyser så starkt, så det går bara inte att ha dem.

Men att den är snygg, va? Jag tokgillar!

…nej, mattan ska inte vara på stolsryggarna, den hänger bara på tork, för Valle hade kräkts på den…

Idag har jag skrivit ut nya tavlor till hallen. De andra passade ju inte längre.

Cyklande damer. Mycket tjusigt. Sen är det bara att byta ut ifall jag tröttnar på dessa.

…jo, jag ska måla i de ljusa skruvarna med svart färg…OCH få upp dörrfodren…nån dag…

Vi har en lite stöddig driftsledare här på koks å nu i morse sa han till mej att jag kunde gå å städa de andra kontoren istället medan de var tomma. “Njäääh”, sa jag, “jag tror jag tar å skiter i det…hit kommer snart en massa folk som vill ha arbetstillstånd, dem kan jag inte slänga ut, men det kan jag göra med dem som sitter på kontoren.” “Just det!” sa den andra driftsledaren som satt vid skrivbordet. “Så är det!”

…gissa vem som vägrade flytta på sej när jag städade…

Mupp!

Det är konstigt det där, hur man fungerar som människa. Jag har ju alltid trivts jättebra på mitt jobb å ville verkligen vara kvar, men nu när vi inte fick det å jag inte tänker söka hos det nya bolaget, så känner jag att jag längtar nåt så kolossalt till jag slutar där borta. Å när jag längtar så mycket så undrar jag ju hur i hunnan jag hade kunnat stanna kvar i kanske tre år till, eller mer? Hur tänkte jag där, lixom? Eller är jag bara så fruktansvärt anpassningsbar att den situationen jag hamnar i är där jag vill vara, oavsett vad som händer? Jag vet inte. Jag vet bara att nu kan jag knappt bärga mej tills jag lämnar de där grindarna bakom mej för sista gången, för att fortsätta min väg mot det nya, okända som väntar.

I alla fall, meanwhile har jag beställt lite ekollon. Jag vill ha en ek på Håkans gård! Å nu har jag 50 chanser på mej att ordna det. Det bara måste gå!

Å med i paketet låg dessa små pysselaskar i form av små t-shirts. Jag vet inte vad det är, har inte öppnat påsen ens, men visar sen när jag gjort det. Jag har i alla fall inte beställt dem, bara ekollonen.

…att rota ekollon i glasvas eller flaska är för övrigt också jättesnyggt… 

En varm å skön å rätt så vacker morgon.

…väntar på bussen…

Nej, det är inte för tidigt att börja förbereda för julen. Alltså har jag varit å köpt en adventsstake till vardagsrummet, som jag ska ha på min fina fönsterbrädelementskyddsbänk. Tyckte den var snygg, denna. Men ska ju inte ha den framme ännu, nej det får vänta till första advent, måste ju bara kolla att den funkar.

Med kopparbrickor vid ljusroten.

…snart ska jag göra juligare i sängen oxå… 

Vi har hunnit till sista höstmånaden, eller förvintern som samerna säger. Denna allra mörkaste perioden då det är mörkt när vi åker till jobbet å mörkt när vi kommer hem å det mest bara regnar hela tiden. Fast vi har faktiskt haft en väldigt solig å fin oktober.

Men snart är det vinter. Jag längtar efter snön. Gärna i lagom mängd. Det måste inte ösa ner! Bara så det blir så där vitt å vackert ute.

Å jag får ta fram mina fina vinterstövlar å vinterjackor. Promenera på plogade vägar under en stjärnklar himmel. Möta par som samtalar med rykande andedräkt. Fönsterlampor lyser i varje fönster. Träd som står uppradade i sin vita skrud. Snöänglar som barn sprattlat fram tidigare under dagen. Hundar som hoppar å dyker med nosen ner i snön av pur glädje över det kalla, vita som täcker marken. Å jag förstår dem alltför väl.

…hoppas snön kommer snart… 

Alla helgons dag var det igår. Inte för att han var nåt helgon, min kära far, men en läslampa eller två är han allt värd. Vi var å satte ner lyktorna vid graven å tände ljusen, så nu kommer det lysa i några dygn. Å lilla storasyster har som vanligt varit å satt höstblommor.

…det är sej likt…