Month: November 2016

Hej allihopa! Efter att ha haft lite mer jobb en tid, som jag blivit tillfrågad med kort varsel, har jag återigen fått ett schemalagt vikariat för december á 17 tim/vecka. Allt ligger inne i stan så det hade ju varit bra, det är bara det att allt ska göras före tio. På måndagar å torsdagar har jag alltså fem timmars jobb som ska vara färdigt före tio. Det går ju inte, så det får de ändra å då kanske jag inte har alla ställen inne i stan i alla fall. Kanske inte ens 17 tim/vecka heller om de inte har nåt annat ställe som inte ska tas före tio. På onsdagar har jag bara 1,3 tim, det vill säga en timme å arton minuter. Det är ju inte ens värt att lämna hemmet för så lite.

Men jag har kvar ett par av mina ställen i alla fall. Det gula, vackra, gamla trähuset till exempel. Då får jag fortsätta knata genom stadsparken som är så vacker nu när de tänt i granen å björkarna.

Å så har de klätt granen på Storgatan också. Ståtlig är bara förnamnet. Jag vill ha alla mina ställen inne i stan, för det är så mysigt att traska runt där. Å så kan jag gå till å från jobbet varje dag å slipper lägga mina slantar på dyra bussresor. Men det är ju mest butiker som alla ska ha städning före tio så det är nog svårt.
Det var meningen att jag skulle ta det gamla trähuset efter tio, men där har de uttryckligen sagt ifrån att de vill att man börjar sju, för att man ska hinna städa färdigt innan de kommer. Så det gick inte heller. Får se hur det blir med mitt schema nu då.

…det är tur man upptäcker såna fel annars hade det inte varit kul på måndag… 

Nu är vi hemma igen å jag har tänt alla adventsstakar. Jag gjorde ju aldrig det när jag ställde fram dem, kollade bara att alla funkade, men släckte sen igen.
Tände även lite ljus på hyllan i sovrummet också. Inte för att vi sitter där, men det är mysigt ändå. Man kan ju springa fram å tillbaka utanför å titta in lite då å då, så får man lite extra motion på köpet.

Valle å Vilma har fått sin lilla adventsstake å den lilla granen på lilla bordet. Kattgräset satte jag i en kruka med färdig jord i. Kanske det håller bättre då, man vet aldrig.
Den lite större granen tar jag inte upp i år, för jag måste han min stora pelargon, som jag burit hit från sovrummet, på stolen så det finns inte plats för nån gran då. Men det räcker gott så här.

Å första ljuset tänt, så klart. Jag vet aldrig i vilken ände man egentligen tänder. Jag tror jag brukar börja med den från höger, men i år var jag lagd lite mer åt vänster av nån underlig anledning, så det kändes rätt att börja där. Who cares? Huvudsaken är ju att alla fyra ljusen är tända på fjärde advent.

…månntro om man skulle glögga lite nu?…så gott det hade varit…kanske gör det… 

Idag är det första advent å vi fick en vit sådan i alla fall. Jag trodde faktiskt inte det, för ibland kommer det inget förrän veckan före jul, så glad är ju jag.

Valle provade vara ute lite på bron bara, men Vilma satte inte en tass utanför dörren. Jag försökte puffa lite försiktigt på henne med ena foten, men hon bara gnydde till lite förnärmat, så där som fina fröknar gör, å sprang in å satte sej vid den inre dörren i hallen.

Men om jag säger att Valle blev långvarig så ljuger jag. Han satt väl å tittade på det som en gång kommer att bli hans i ungefär 3 minuter, sen ville han också in i stugvärmen.

Efter sej lämnade han så söta spår 

Vi julpyntade idag. Granen står så grön å grann i köket.

Vi fikade pepparkakor med kaffe, inte glögg. Goda Nyåkers i så himla fin burk.

Adventsstakarna står i fönstren. Men en av dem lyste inte.

Håkan provade byta lampor i den, men den var trasig helt enkelt så vi måste köpa nya, minst två i alla fall så vi får i båda de små fönstren på övervåningen.

De gamla i köket lyser då så fint å det är så mysigt så man vill nästan inte åka härifrån.

Men jag har ju ingen gran hemma så jag måste fixa den å få upp adventsstjärnorna, så vi får åka hit nästa helg igen. Då får vi ju mysa på båda ställena.

Jag älskar glaspumlorna. De där stora, mönstrade. De är ju så fina! Röda, vita å silver i den här granen å hemma på min gata i stan har vi rött å guld å litegrann av blandade färger, men det är så lite så det syns knappt.

Här på ranchen har vi ingen adventsstake med fyra ljus så jag fick tända ett ljus bara. Det går ju lika bra. Vi hinner införskaffa en sån nån annan dag. Då vi köper elljusstakarna till exempel. Eller så tar jag med en röd hemifrån som jag ändå inte använder. Den duger gott till ändamålet.

Jag förstår mej inte på dem som inte tycker om julen, med sina varma, vackra färger, det är ju det bästa som finns!

…ha en fin första advent alla!…

Idag kom snön igen. Nu är det vitt å fint på backen å nu vill vi inte att det smälter bort utan att det får ligga kvar hela vintern. Fast det behöver inte komma några mängder förstås, men så att Håkan kan skotta upp snön mot husväggen, för det isolerar så bra.

Hemma på min gata i stan behöver ju inte vi skotta, som tur är, men nu är vi på ranchen. De här bilderna tog jag när vi skulle åka. Så härligt att få en vit första advent 

Jag jobbade lite längre idag. Jag har faktiskt fått ihop 115 timmar den här månaden, om jag inte har räknat fel, så nästa lön blir inte så dålig. Då kan jag lägga undan lite också. Inte dumt.
Å stegräknaren visar dryga 20 000 steg idag. Det känns i min stackars lilla fot, vill jag lova. Men nu är det helg å jag får vila så jag orkar med nästa vecka igen. Har inte blivit tillfrågad, men skulle tro att jag får jobba. Jag har ju inte varit ledig en enda dag sen jag började den 17 augusti. Ja, förutom helgen då förstås. Å det önskar jag er alla en riktigt fin en.

…hoppas ni myser i adventsstakens sken med pepparkakor å varm god glögg… 

Idag kom tomtefamiljen på plats i stadsparken. Vi som inte har en gnutta snö.

Men det hade de löst med att frakta dit lite nånstans ifrån. Bara det nu inte smälter!

Nej, jag har inte stått å tittat på medan de ställde dit dem, bilderna är tagna vid olika tidpunkter. Jag har fått ett till ställe i det där vackra gula trähuset bredvid stadshuset, men de är aldrig där på morgonen så jag måste gå tillbaka dit efter jag tagit två andra ställen som öppnar kl. 10 å inte kan vänta, så det blir ett evigt rännande fram å tillbaka. Döm om min irritation när de inte var där då heller! De tror väl att vi ska åka fram å tillbaka å kolla om man kan komma in hela dagen. Nix å nej! Det är slöseri av min dyrbara tid.

…jag ska väl börja julpynta här hemma också strax, för det blir ranchen i helgen å pynta där med…

Jag älskar “Historieätarna” å är jätteglad att det har börjat igen med nya avsnitt (tyvärr de sista, det blir inga fler sen) så då kan ni ju förstå att jag gillade förra årets julkalender å tittade faktiskt på vartenda avsnitt, fast på nätet då.
Annars har jag inte tittat på dem alls genom åren, sen nån gång på 80-talet tror jag, har bara sett nån snutt här å där varje år så egentligen kan jag inte uttala mej om vilken som är bäst, men jag kan säga att jag tror att årets julkalender kommer att bli den bästa ever! Jag kommer i alla fall att sitta bänkad varje dag fram till jul, för det här är precis sånt som jag gillar. Äntligen har de förstått hur det ska vara!

…det är nästan så jag längtar till första december… 

Sent omsider, som med allt annat när det gäller oss, så fick jag då äntligen upp mina små svarta tavlor. Tyckte det passade bra att ha dem på sidan om kylen så de finns nära till hands när vi ska skriva upp vad vi behöver. Då kan man ju inte glömma det i alla fall. Borde åtminstone inte glömma. Man gräver i kylen, upptäcker vad man saknar, tar två steg å skriver upp det. Hur svårt ska det va? Sen fotar man det innan man åker å handlar så har man listan i mobilen. Hur smart?

…kan ju iofs vara jättesvårt…när man är sån som “ska bara” först… 

*nöjd ändå*

Rejält med grönt till lunchen. Under gömmer sej några hemgjorda köttbullar å potatisklyftor så det är inte bara grönt. Det var verkligen en jätteportion å man blir mätt, men inte lika proppmätt som om större delen varit köttbullar å potatis eller annan kolhydrat. Här är en fjärdedel kött, en fjärdedel potatis å resten grönsaker. Mycket nyttigt!

…sås hade vi också, fempeppar som är så gott… 

Det lyser så vackert i den inglasade bron mellan parkeringshuset å Smedjan.

Det är stora, fina snöflingor å så blinkar det en massa smålampor, så det ser ut som att det glittrar därinne.

Inne i Smedjan har de hängt belysning i alla räckena å det ger ett sånt mysigt skimmer därinne. Så himla fint!

…å mer pynt blir det…idag reste de även stora julgranen, ute på sin vanliga plats…härligt!…

Det var det. Lite fick vi ju känna på vintern. Nu är det bye-bye ett tag framöver. Undrar när det snöar nästa gång. Lagom till jul? Eller tidigare? Jag röstar för tidigare. Typ imorron. Gillar inte detta höstrusk. Med regn å orkanvindar. Fy vale!

…så less detta mörker… 

Vi sitter å löser korsord till frukosten.

Håkan:  “Bön om upprepning”…
Jag:  Va?
Håkan:  “Bön om upprepning”…
Jag:  Va?
Håkan:  ………………………. …*skriver*
Jag: 

Idag var det kallare å Håkan tyckte inte att vi skulle gå nån promenad, för det skulle nog inte vara så skönt. Jag lät honom övertyga mej, har haft lite ont i foten på sista tiden å det beror nog på snön, att det är lite ojämnt underlag. Jag får ont av minsta snedsteg, eller vad jag ska kalla det, men på plogade underlag går det ju bra.

När jag tittade ut genom fönstret å såg solen skina så vackert ångrade jag mej. Jag måste ut!

Sagt å gjort, jag klädde på mej å gick en ganska lång promenad på nästan 50 minuter. Kallt om kinden, men annars behaglig temperatur. Klär man sej ordentligt bara så är det hur skönt som helst.

Inte för att jag tycker det är lika kul att gå ensam längre, som jag tyckte förut. Visst, om jag har musik eller radion i örat, då är det bäst om man är själv, men nu när Håkan oftast hänger med på promenaderna är det ganska trist när han inte gör det. Men det ska inte hindra mej från att motionera. Jag ska göra det ändå. Det är så nyttigt för mej å när det är så här vackert väder vill jag njuta av dagen. Carpe diem som di säger. Fånga dagen. Å det känns som att jag fick göra det idag.

 …hoppas Håkan ångrar sej nu…då hänger han med imorron… 

För exakt ett år sen bröt jag min stackars fot. När man tänker tillbaka på det så förstår jag inte att jag stod ut. Det är så tragiskt att bli sittande/liggande så där i flera veckor bara för att man måste ha foten i högläge. Håkan tyckte det var jättejobbigt den veckan han hade rosfeber. Jag låg i flera veckor. Först åtta med gipset, sen ett par veckor till efter det var borttaget, för jag svullnade så, så fort jag satte ner foten. Svullen å blå var den.

Så fruktansvärt tacksam att det är överstökat. Jag hoppas att det var första å sista gången. Inga fler brutna fötter tack! Åtminstone inte på ett så komplicerat område.

…jag låg förstås inte precis hela tiden, om det nu är nån som tänker det…men jag var tvungen att avbryta allt för att gå å lägga mej i tid å otid, när det började sprängvärka…å det är så skönt att slippa nu…

Hej allihopa! Nu börjar det bli lite mer vinter här i vår stad. Jag tyckte väl att det var orättvist att de som bor längre ner i detta land ska få mer snö än oss, men nu börjar det likna nåt. Snart är hela viken istäckt å vi får vår fina isväg att promenera på.

Jag har varit min sista dag på vårdcentralen, men det var jag redan igår, för jag hann inte dit idag. Jag har fått ett nytt litet ställe som ligger i samma gula vackra träbyggnad där jag redan städar varje måndag å torsdag å hade ju gärna gått upp till det nya samtidigt, när jag nu redan är där, men idag var det stängt, så jag fick gå å ta två andra ställen som öppnar kl. 10 å sen gå tillbaka igen. Otroligt opraktiskt! Å det gjorde ju att jag inte hann till VC:n å hon jag vikade för kommer tillbaka imorgon så jag behöver inte åka dit mer. Men jag har jobb ändå så det gör ingenting. Kanske inte lika många timmar, men det blir nog mer sen. Hoppas jag. Det ordnar sej alltid. Jag är inte orolig.

Idag var jag på cellprovtagning. Det tar mellan 1-12 veckor att få svaret. Jag tror inte det finns nån förändring, trots att jag har mellanblödningar lite då å då, eller snarare väldigt oregelbunden mens. Den kan komma igen två veckor efter den föregångna, men det har nog med klimakteriet att göra så jag är inte orolig för det heller. De säger ju att det inte är nåt konstigt med det. Värre är det om man inte har haft mens på ett år eller mer å sen får en blödning, då ska man nog gå å kolla upp det. Men skulle det vara nåt så får jag ju veta det nu då. Det är bra att gå på dessa provtagningar, om än de är lite obehagliga. Det går så himla fort. Jag hade tid 14:45. Klockan 14.56 var jag hemma igen. Nu har jag visserligen nära till VC:n, men ändå, det går så himla fort. Det tar typ en minut. Möjligtvis den längsta minuten i ditt liv, men det är inte längre än så.

 

…skönt att ha det bortgjort…å skönt att få mer snö…å skönt att få nya ställen imorron… 

Min kära pelargon, som jag har i sovrummet, den stod ju så mörkt så den protesterade med det ena gulnade lövet efter det andra. Det räcker ju inte med det futtiga dagsljus den får numera å innan jag hade funderat ut vad jag skulle hitta på ställde jag den i badrummet med lampan tänd dygnet runt.
De i köket får ju ljus från fönsterlamporna, med bara vanliga lågenergilampor i, å det räcker. I sovrummet har jag inget uttag ovanför fönstret, bara vid golvet, så hänga fönsterlampor där blev ingen ljus idé. (Hahhaa!………nähä.) Alltså var jag tvungen att hitta på nåt annat å valde att köpa en skrivbordslampa som får duga som ljuskälla till min kära växt.
Den är ju enorm å ska förstås kapas, men det är alldeles för tidigt ännu, så den får stå där å rangla ända fram till slutet på februari, sen ska jag toppa den rätt så rejält.
Jag har dragit ihop den med ett snöre, för den breder ut sej nåt så förfärligt annars. Man kanske skulle kunna klippa ner den litegrann redan nu, bara så den blir lite lägre?
Jag la några böcker att ställa lampan på så den kom upp lite högre, men det är nog för lågt ändå. Kanske jag får ta en pelargon från köket å ställa här inne å så får den här stå på köksbordet under kökslampan på natten å medan vi är på jobbet. Då får den ljus i 12 timmar/dygn.
Vi får se hur jag gör.

…men jag är rätt nöjd med lampan ändå…trots att det bara är en vanlig skrivbordslampa… 

Mina små trötta pälsklingar. Den ena ligger i min säng i sovrummet å har så gjort i många timmar nu.

Den andra snarkar på en datorväska i datarummet. Ja, vad finns det annat att göra? Det blir inte många knyck så här på förvinterkvällarna. Kanske skulle ha lekt med dem lite, med deras hemgjorda leksak? Trötta ut dem lite så de inte kommer utvilade å jamar på oss i natt när vi ska sova.
De brukar göra det nämligen. Jag är duktig på att ignorera när Valle högljutt deklamerar att han vill att vi ska stiga upp, för annars uppmuntrar man bara ett sånt beteende, men Håkan svarar alltid å ger Valle den uppmärksamhet han efterfrågar, vilket resulterar i att det oftast är Håkan han går till om han vill chit-chatta mitt i natten.
Vilma kommer alltid på min sida å jamar med sin söta, lite hesa stämma å hoppar upp på sängbordet, för att sen hoppa ner i vägghörnan å leka med ljusslingan. Det gör hon nästan varje natt. Jag vet bara inte varför hon måste tala om det för mej innan, om det nu är det hon gör, men vad kan hon annars mena? Hon kanske är artig å frågar om det går bra?
Jag vet inte.

Men söta är de, våra små hårbollar, å om sanningen ska fram så vaknar jag gärna vareviga natt till deras jamande, bara vi får ha dem kvar. Länge.

…men säg det för guds skull inte till dem nu så de kommer å väcker oss för jämnan… 

Det är egentligen ingen bra tid för mej nu. Jo, jag älskar den här tiden, det är den allra bästa, men det här med alla godsaker…de bara ligger där å ropar mitt namn. Jag kan bara inte stå emot, om än jag hade behövt låta bli dem några månader till innan jag kan unna mej utan påföljd.

Inte för att jag längre bryr mej särskilt mycket om vikten, det är ju faktiskt av ringa vikt, vilken vikt man har. Men det är kläderna. Jag vill ju ha mina kläder. Inte köpa nytt. Å jag vill inte att de ska sitta som ett korvaskinn. Jag vill ju kunna röra på mej. Alltså finns inget annat alternativ än att jag tappar lite av späcket.

Nu när jag jobbar så går jag ju bort en hel del. Det är verkligen bra att ha ett rörligt arbete. Så jag hade snart nått mitt mål om det inte vore för alla dessa läckerheter som frestar. Men jag går mycket mer nu när jag började på mitt nya vikariat. Jag jobbar ju fem timmar varje dag nu å jag går över 13000 steg varje dag. Det är mycket bra. Förhoppningsvis får jag fortsätta även efter den tionde, min arbetsledare trodde inte att hon kommer tillbaka då, så jag vet att jag kommer att tappa några kilo, såvida jag inte stoppar i mej för mycket gotter. Jag får försöka vara ståndaktig å bara äta litegrann. Å allra helst inget på vardagarna. Ett par pepparkakor till kaffet, högst! Å kanske ett par ischoklad också. Å mindre portioner av maten. Promenera varje dag på helgen också. Det har vi gjort nu, jag å Håkan. Det borde ju funka. Jag måste fixa detta. Jag måste ju kunna ha mina kläder, för tusan!

…en hel månad med julbak å julgodis, sen kommer semmeltiden…hur ska lillan orka??… 

Ja, jag har förstås tjyvstartat lite i köket också. Ljusslingan med vita stjärnorna lyser så fint å julgardinerna är uppe, samt julduk på bordet. Å det får man ha redan, tycker jag. Men adventsstakar, adventsstjärnor å granar å tomtar, det får allt vänta till advent.

…man får inte fullt så mycket att göra sen när det är dags, vilket jag tycker är jätteskönt… 

Jag köpte en ny julduk idag till sovrummet, men eftersom det inte är nåt julmotiv så kan jag ha den i hallen sen, efter jul. Passar ju jättebra där.

Å så har jag köpt pappersstjärnor för lampfot, för nån vecka sen, som jag har satt på mina gamla lampor som jag hade på sängborden, de med vit, fyrkantig skärm. Men jag har inte tänt dem ännu. Det får vänta till advent.

Däremot har jag tänt ljusslingan med röda stjärnor. Det kunde jag inte låta bli. Å tagit fram julkuddarna, som egentligen inte heller har nåt julmotiv, men de är rödvita så det blir juligt för mej. Det är inte för tidigt, det är ju inga adventsgrejor eller tomtar, så det får man ha lite tidigare än det andra.

…jo, jag ska minska kuddantalet…nästa gång jag bäddar rent ska jag göra lite annorlunda… 

Idag är det alla helgons dag å vi ska tänka på de döda med tända ljus å sånt. Pappa var inget helgon, det ska gudarna veta, men vi tänder ljus ändå. Lilla storasyster har som vanligt varit å fixat så fint med ljung, lav å silverek. Ljusen kommer lysa i ca 4 dygn. Den som står på gravstenen hade slocknat i ena lyktan innan den brunnit ner helt så vi tände den också.

Nu har du det fint, pappa. Vi ses sen…i Nangiala.

…undrar fortfarande vad det var för idiot som stal duvan vi satte på gravstenen… 

Gomorron allihop! Nu har vi börjat med vinterfrukost här i mitt lilla residens, vilket innebär att jag kokar mannagrynsgröt eller risgrynsgröt till frukost, men bara på helgen, för jag hinner inte på vardagarna å så skulle man väl bli less ganska snart om man åt det varje morgon.

Vilma vill också ha “vinterfrukost”, men när man provar ge henne skinka så vill hon inte ha. De har nog förätit sej på det, eller så var det bara ingen god skinka. Fast det gäller förstås de flesta skinkskivor vi haft nu på sista tiden. Det är som att ingenting duger. Då får man variera med en liten leverpastejklutt eller tonfisk, så de får smaka nånting gott då å då.

Jag tyckte skinkan var god i alla fall å på limpmacka till gröten passade det alldeles utmärkt. Längtar nästan till man får julskinka med rödbetssallad å kokt ägg på mackan till gröten, men det får vi vänta med. Det räcker med att jag satt upp julgardinerna i kök å datarum å nästan julpyntat sovrummet redan. Resten får vänta tills det är dags.

…i år blir det pepparkaksbak igen…det var ju så mycket godare än köpes…

Eller rättare sagt, det har snöat. Å är alldeles vitt. Dock inte heltäckande. Lite till måste det komma för att täcka gräsmattan, men det är ljust å fint.

Nu får man börja ha vantarna också. Frös om händerna om jag inte hade dem innanför jackärmarna. Det går ju visserligen det med, men inte när man tar fram mobilen för att ta en bild.

Jaha, mina vänner, då var det vinter. Känns mysigt. Å jag får ta del av den…utan kryckor. Förstår ni så härligt!

…tjohhoooo!!…lite för lite, för att göra snöänglar…tur det, så slapp jag skämma ut mej…