Month: March 2022

Idag är det torsdag, den sista mars, och vi har en arbetsdag till innan vi tar helg. Vintern håller fortfarande kvar sitt grepp, men våren kämpar på och smälter snön så vi får barmark på vägarna åtminstone.
Fast sen kommer det mer snö ändå att pulsa i innan plogbilen hinner fram.

Jag var ju ledig onsdag, torsdag och fredag förra veckan som en del av er vet och på fredagen tyckte jag att jag varit så mycket med Valle så jag lika gärna kunde följa med hem till Håkis på kvällen och sova över och sen åka till mej på lördag igen som vi brukar. Lite ovanligt för att vara jag, jag daltar ju så med dem annars, men Valle led ingen nöd och var så glad när vi kom hem igen.

Flickorna märkte skillnaden och tyckte nog att det var kul att mamma stannade så länge, om än det är Håkis de tyr sej till mest numera. Jag träffar dem ju bara några timmar på lördagarna. Det känns verkligen inte bra, men bästa lösningen tillsvidare. Och för Vilma är det ju ultimat att få vara där alltid. Det är ju hennes paradis och blir nog Almas också med tiden.

Med stickningen går det bra. Jag har kommit en bit på väg. Har stickat bålen ända upp till armhålorna och nu ska ärmarna stickas – har kommit lite mer än halvvägs på ena – för att sen läggas till bålen och sticka oket. Sen är den färdig.
Det blir sååå snyggt! Och hur rivigt garnet än må vara så känns det anmärkningsvärt lite på kroppen. Eller iallafall på armen, när jag provar ärmen. Lite strävt, men inte alls som man tror. Så när jag har sköljt med balsamvatten tror jag att det kommer bli relativt bekvämt. Åtminstone på mej, jag är inte så känslig.
Jag ska visa originalet sen (bilden jag har tagit mönstret av) man kan inte tro att det är samma mönster. Färgvalet gör så himla stor skillnad.

…måste nog köpa en ny garderob bara för mina stickade tröjor… 

Jag bara stickar och stickar. Nu har jag börjat på en ny tröja igen. Och nej, koftan är inte klar, men när det kliar i fingrarna på att få lägga upp nåt nytt, då gör jag det, annars blir jag omöjlig att ha att göra med.
Nu har jag lagt upp i garnet Lettlopi. Ett isländskt riktigt rivigt garn, för er som inte vet. Det känns som att sticka juteväv, men de säger att det blir mjukt när man blötlägger i balsam, så då får jag väl tro på det.
Men hur rivigt det än må vara så är det ändå behagligt att sticka i, på nåt underligt sätt. Det ger lixom mersmak och jag har lite mer förståelse för dem som har detta som favvogarn.

De säger att det blir ordentligt varma plagg av detta så inget för inomhusbruk. Antar att jag får använda den på vårkanten och hösten då, istället för en tunn jacka, men vi får se.
Det blir flerfärgsstickning igen i dessa härliga färger – se nedan.
Jag har som vanligt inget mönster, men har sett en tröja på Instagram och följer mönstret genom att titta på bilden och räkna maskorna i rapporterna. Det är alltså de antal maskor som sedan upprepas flera gånger och så får man ju byta färg där det ska bytas.
Nu är ju inte den i samma färger som jag har så jag måste sitta och fundilera ut hur jag ska lägga upp det så det blir snyggast.

…men det är så roligt…och rogivande…terapi liksom… 

Här trodde vi att våren var kommen och sen kom snöfallet som en käftsmäll från himlen. Det har fallit runt 10 cm skulle jag tro, men egentligen har jag inget emot det, för vet ni vad bästa medicinen mot vårlängtan är? Jo, förstår ni, det är att köpa en ny parkas som man vill hinna använda lite innan det blir för varmt.

Det har jag gjort och nu är jag glad över att det är lite kyligt ute. Vill ju inte hänga bort den här snyggingen det första jag gör.

Gillar alla små detaljer på den. Inte var den dyr heller. 1500 spänn, lite drygt, minns inte exakt. Visserligen extrapris, men inte mycket nedsatt. Dock är den tung och känns som god kvalitet. Jag gillar den och nu kan det fortsätta vara några minusgrader i april också så blir jag glad i ögat.
Och ja, det är fuskpäls.

…nej, jag behövde den väl inte, men jag skämmer bort mej utan dåligt samvete… 

Jag är så nöjd med torkställningarna jag har nu, de i trä som ni kan skönja där i sovrummet. De tar så liten plats jämfört med den större jag hade tidigare, men rymmer ändå nästan lika mycket. Och när man inte har nåt att torka så trycker man bara ihop dem och ställer mot väggen och då tar de ingen plats alls.
Jag har två nu, jag hittade nämligen liknande på Rusta, som jag genast köpte, för det är bra när man tvättar sängkläder och det är både lakan och påslakan som är så skrymmande, vilket jag har gjort igår och nu står de där, båda två, men inte har man problem att ta sej förbi ändå. Det är hur mycket plats som helst. Ja, okej, inte om man väger 150 kg, men det är det ingen som gör hemma i mitt lilla residens.
Dessutom är de fina. Jag gillar trä.
Måste nog byta ut tvättkorgen i plast till en riktig korg istället.
Ja, det får bli nästa projekt.

…mycket nöjd är jag…behöver ingen torktumlare längre… 

Dagens outfit är en vit stor skjorta, Håkis gamla så vet inte var den är köpt, byxor från Ellos som jag beställt för flera år sen och en ny slipover som jag stickat själv. Eget mönster.

En lite kortare historia så man får ha nåt längre under, som en storskjorta till exempel eller en oversize tisha. Slits i mudden och bakstycket är något längre. Jättesnyggt, tycker jag, och så inne nu. Inte för att det är så viktigt utan bara ett konstaterande. Man får ju ha vad man vill på sej vare sej det är inne eller ute. Och då menar jag inte i ordets rätta bemärkelse utan om det är modernt eller inte.
Ok, nu går vi vidare…

Det är ett enkelt nybörjarplagg med helt raka stycken i slätstickning, utan avmaskning vid ärmhålen, bara i halsen som är en V-ringning. Resåren är två aviga och en rät.

Garnet är helt magiska Amazing Fibres Alpaca Tweed som jag beställde på Adlibris. Det är så mjukt och lätt, väger typ ingenting och så drygt att det går typ fyra nystan till en normalstor tröja. Jag har fyra och ett halvt nystan så vi får se hur långt jag kommer på det, men jag tror det gick ett och ett halvt till denna slipover, kommer inte riktigt ihåg, men jag vet att det var väldigt drygt. Om jag inte minns fel hade jag tre till att börja med och sen beställde jag tre till när jag såg hur långt det räcker.
Det är inte så varmt så att till och med en klimakteriekossa med sina frekventa värmevallningar kan ha på sej den även om man måste ha nåt under. Den är sååå skön och härlig och färgen är to die for!
Och hur bra matchar den inte mina byxor?

…asså, herregud vad jag har stickat mycket… 

Valle ville ha en koja.

Tror han blev nöjd 🥰

…mysproppen…  😍

Friggs pepparmint och Twinings citronte med honung och en skvätt mjölk. Jodå. Passar utmärkt så här en blåsig vårvinterafton. Inte för att det blåser här inne, men ändå. Att dricka ur min tjusiga tekopp från exklusiva Oscar & Clothilde gör inte saken sämre direkt. Apropå O&C, jag satt och tittade på en video av en influencer som besökte olika butiker varav en var just O&C. Det var riktigt kul att få se den och det var väldigt tjusigt.

Nåväl, nu ska jag fortsätta avnjuta mitt te och sen blir det träning. Dag 10 i rad. Har börjat med daglig aerobics igen. Så skönt!

…är inte färdig med städ och rens, fortsätter imorron…  

 

Gomorron alla morgonpigga! Jag är uppe med tuppen idag, men inte för att gå till jobbet, nej för den här tantaluringen är ledig i dagarna tre. Hur härligt?
Jag ska inte vara helt ledig dock, jag har en massa jobb här hemma. Jag ska nämligen rensa, rensa och åter rensa. Ut med allt sånt som jag trodde att jag behövde, men har inte behövt vid ett endaste tillfälle, så nu gör jag mej helt enkelt av med allt och är det nåt jag behöver så får jag väl köpa. Inte för att jag behöver nåt. Jag måste verkligen få in det innanför mitt lilla kranium att jag INTE behöver nånting mer. Jag har nog med prylar. Det räcker så gott så godare hade det inte kunnat räcka.
Ok, men för att inte bli långrandig om det så kan jag förtälja att vi mår fint här allihop. Valle har fått ett nytt kortison, för den han hade var jättesvår att få tag på. I hela Sverige. Jag försökte beställa i flera olika apotek, men det var slut hos dem och hos leverantören, så till slut ringde jag veterinären och bad att få ett annat som finns att få, då Valle måste ha det och om än han hade klarat sej ett tag utan så kan man inte sluta tvärt med just kortison då kroppen minskar sin produktion av kortisol när man får det utifrån och man blir väldigt sjuk utan. Det har med adrenalinet att göra, jag vet inte riktigt hur det funkar, jag vet bara att det är livsfarligt att sluta tvärt.
Ok, dessa nya tabletter är aningen större och han är inte direkt dödsförtjust i det, så när jag ger honom dem låtsas han svälja. Han kan sitta hur länge som helst och svälja och svälja. Han sväljer, tittar på mej och när jag tittar granskande på honom och inte släpper så sväljer han igen och tittar på mej som att `kan jag få gå nu?´ Sen när jag släpper honom skakar han på huvudet och ut flyger bitarna som inte har smält i munnen och jag hittar dem senare och inser att han ju inte har tagit sin meduxin till fullo. Och jag som har berömt honom så för hur duktig han är. Inte konstigt att han sett lite skamsen ut.
Iallafall, nu ska jag slamma upp dem i lite vatten och ge med spruta istället så jag är säker på att han får i sej den. Han har varit lite låg ett par dagar, men sen jag upptäckte fusket har han blivit bättre och piggat på sej lite, som tur var.

Det ser ut att bli en fin dag idag. Hade gärna passat på att gå och köpa dragkedja och band till koftan, men den är ju inte klar. Jag har kragen kvar. Men jag kan ju mäta hur lång den är nu, köpa en lite längre dragkedja och sticka kragen så den passar till den längden. Blir det en lååång dragkedja så får det bli en polo.

Nu ska jag ta en kopp kaffe till innan jag sätter igång här. Jag ser faktiskt fram emot det, mer än jag gjort på länge. Jag har ju tidigare bävat för detta, men nu vill jag sätta igång. Det känns som att jag vill göra sån där “flyttrens”, som man gör när man inte vill ta med allt skit till det nya stället. Så skönt…

…men först mera kaffe…godmorgon… 

En kofta har snart sett dagens ljus. Eller snart och snart…det är en ärm och kragen kvar, men jag ville ändå visa hur det blir. Jag beställde ju ett garn från Adlibris till nedsatt pris, Amazing Fibres Alpaca Cotton, som är så mjukt och fluffigt. Det stickar jag ihop med Drops Alpaca och resultatet blir ett härligt mörkblått tyg med färgstänk i alla regnbågens färger.
Jag gillar det! Jag ser mej i den med mina mörkblå jeans och man kan ha en tisha under i vilken färg som helst, för allt kommer att matcha. Så nu är det bara att lägga upp maskor för nästa ärm och färdigställa denna snygga kofta, som förövrigt inte får knappar utan en dragkedja. Den får jag köpa nästa vecka på mina lediga dagar. Har nämligen tagit ut mina sista semesterdagar på onsdag, torsdag och fredag. Då kan jag promenera in till stan om det blir vackert väder.

…måste nog köpa ett par mörkblå mjukisbyxor också att ha till denna kofta… 😊

 

Vi har haft en flock duvor som bosatt sej på våra tak. De bygger bo på det lilla taket över balkongen, under det stora taket. De har haft ett nät där tidigare just för att det är attraktivt för fåglar att bosätta sej på såna ställen, men efter en renovering sattes det aldrig tillbaka. Duvor är, som de flesta vet, en sanitär olägenhet och inget man vill ha bajsande vid sina uteplatser, så jag har nästan önskat att samma duvhök som var i stan och gjorde rent på duvor även skulle komma och cirkulera här ovanför för att skrämma bort dessa duvor.
En morgon härförleden, när vi skulle till jobbet, hade jag varit och slängt sopor för att sedan fortsätta till garaget, så hör jag ett FLAFF och när jag tittar upp ser jag bara ett moln gråa fjädrar som singlar ner mot marken. Jag förstår ju genast att något har tagit en duva. När jag kommer så jag kan se runt hörnet på carporten sitter där mycket riktigt en duvhök med en duva i sina klor. Jag är jättenära, bara en cirka fem meter ifrån och börjar genast fumla efter mobilen i jackfickan. Får upp den, men det tar så lång tid att få fram kameran så duvhöken hinner flyga bort en bit med sitt byte. Jag tar en bild iallafall som tyvärr blir väldigt suddig, men man ser ändå vad det är.
Nu är duvorna ett minne blott. Har inte hört nån sen dess och detta hände för kanske en fem dagar sen. Jag har sett en duva flyga över villaområdet så de kanske håller till där nu då, men här ovanför har deras dagliga frierilåt tystnat.
Lite bitterljuvt ändå.

…men den var så vacker, duvhöken, så kul att få se den så nära…   

Nu är den färdig, min fina Strömsötröja, eller egentligen inte helt, jag måste sy under armarna och fästa trådar och kanske blockas lite, men sen är den färdig. Jag är så nöjd med den och kommer definitivt att sticka minst en till. Jag funderar på en grå med brunt mönster. Jag har garn så det räcker till det och behöver inte beställa. Jag har ju till gul och mörkgrått också, så får se om det blir en sån med.
Det var en kul stickning iallafall och sitter som en smäck!

…alla ojämna maskor drar ihop sej och blir jämna och fina vid blockning, så det bör göras… 

♫ Säg vad e det för dag, e det en vanlig dag, nej det är ingen vanlig dag, för det är VILMAS födelsedag, hurra, hurra, hurraaaaaa ♫
Våran älskade lilla skruttunge, häxmaja, klothilda (efter sin mor, som Håkis brukar säga)
(det är alltså mej han har i åtanke då)
fyller 8 år. Oj så tiden har gått fort. Hon börjar knappa in på oss, 48 kattår, och är en medelålders liten tantaluring. Ja, fråga mej inte hur de räknar ut det. Det saknar all logik, rim och reson, åtminstone i mina ögon. Och inte blir man klokare när man googlar om det, för man finner lika många varianter och svar som hon är gammal.
Men who cares, nu blir hon iallafall 8 människoår och det är allt en fin ålder. Hon har ungefär lika länge kvar att leva, om hon får vara frisk.
Och det hoppas vi innerligt att hon får.

…Grattis lilla sötnosing… 

Fettisdagen 2022 är den första mars. Jag förstår inte riktigt hur det räknas ut, jag har alltid trott att den infaller i februari, men obviously not.
Det frågas hur man äter semlorna. Äter man dem bara rakt av, som en hamburgare? I varm mjölk? Eller börjar man med locket?
Jag börjar alltid med locket.
Så då vet ni det. Ni behöver inte ligga sömnlösa och undra längre.
Vi har ätit bruna bönor, jag med min vego grillkorv och Håkis med korv och fläsk. Och sen blev det förstås minisemlor. Så himla söta. Och goda!

Strömsötröjan är det inte mycket kvar på. Har kommit ganska långt med oket.
Den blir så fin!
Och lättstickad är den. Mycket bra beskrivning och jag gillar framförallt hur hon har löst alla minskningar. Det är så proffsigt och bra gjort!
Men en sak har jag gjort på eget bevåg och det är var jag startade med oket. Jag kollade faktiskt inte ens var man skulle börja, men jag gillar inte när det är mitt bak på ryggen, jag gillar att börja alldeles ovanför där ena ärmen börjar, där raglan brukar sitta. Det tycker jag syns allra minst, man får verkligen titta länge innan man hittar var det är, just för att det är där i böjen, så att säga.
Nej Håkan, inte den böjen!

…nu ska jag fortsätta min stickning en stund till innan duschen…vi ses…