Vårt bananträd på gården. Det är ju egentligen en gran, men sen de var å kapade grenarna längst ner så ser man hur böjd den är, som en banan ju. Tokigt!

Så här hade vi i väntan på nya soffan. Ganska mysigt på sätt å vis. Nästa soffa tror jag att jag ska försöka bygga själv. Jag å Håkan förstås. Det är ju mest han som bygger, men ändå, det blir nog skitbra.

Halloween kom i en rasande fart. Semestern hann precis bara ta slut så var det halloween. Typ. Känns det som iallafall.

Å så kom soffan äntligen! Men huuujedamej, inte klarar jag det där själv, tänkte jag. Så jobbigt när man ska ha av plasten å lyfta soffan själv å det, ni vet, det är ju sånt som man har en Håkan till. Men så kunde jag inte vänta. Å det gick faktiskt, om än jag vart lite svettig av att springa runt, å hit å dit, som en hispig höna, när jag knappt visste vad som var bak eller fram, men det gick! Å Håkan blev så glad, för han tänkte att nu hade han det framför sej när han kom hem å inte bara slänga sej i soffan. Fast då slapp han ju det ändå. High five för mej!

Valle accepterade soffan på en gång. Vilma var inte lika förtjust, men nu ligger hon i den å har inte klöst sönder den, om än hon gärna hänger i den med frambenen å tvättar sej. Jag vet inte varför hon vill göra så, men hon får väl det då, så länge hon inte förstör nåt.

Här är ett par lampor som jag tyckte var så snygga, men jag törs inte ens gå in å kolla vad de kostar, för de är säkert svindyra. Har tänkt att “såna kan man tillverka själv”, det är typ mitt motto, å har kollat efter såna där lejonhuvuden på nätet att beställa. Ringarna kan man oxå söka på annat ställe å lampfoten är ju lätt att göra, så det är bara att sätta ihop å måla i passande färg. Hur svårt kan det va’?

En bild på mej med mitt vackraste leende…………. 

När första isen låg på vattnet. Den smälte raskt undan, men nu är det is igen…tror jag. Om det inte hunnit smälta igen så är det det.

Veggobullar. Faktiskt mycket goda. Samma märke som färsen jag brukar köpa, Anamma. Inte dumma alls. Då slipper jag stå å rulla egna nu till jul.
Ni kanske undrar vad tusan jag ska äta till jul förresten, när jag inte äter skinka å köttbullar å prinskorv å allt sånt, men det går ingen nöd på mej, jag har ju Janssons frestelse, sill å ägg, veggobullar å rödbetssallad, italiensk sallad, gravad eller rökt lax å till å med veggokorv å veggobratwurst. Det sista har jag inte hunnit smaka än, men det funkar säkert. Med alla tillbehör smakar det nog bra. Å om det tryter så får jag väl göra mej en julräkmacka… 

Här är en asful grej som hänger på väggen hos NLL i gula trähuset, Bergströmska gården. Man blir ju rädd… 

Ännu en bild på mej, som jag tycker är så olik mej. Jag vet inte…jag ser ut att heta Eva…?

Tog en bild på min vackra outfit när vi skulle åka å tända ljus hos farsorna i graven. Jag skämdes inte ens.

En morgon, när vi åkte till jobbet, stod granen i full belysning. Undrar om de bara kollade om den funkade, för sen har den varit släckt.

I måndags var det en massa ljus tända i fontänen, i stadsparken, å jag trodde att det hade hänt nåt hemskt där, men så såg jag att det stod nåt skrivet…gulligt.


Å där ligger isbrytarna redo. Nu är det ju snart dags att stå till tjänst. Lilla minstingen Ale är så söt där längst fram. Jag vet inte varför jag är så förtjust i dem. Kanske för att de är så ståtliga?

Här är de igen, de där veggobullarna. De ser ut som köttbullar å smaken är snarlik. Funkar för mej. Saltar å pepprar när jag steker dem.

De senaste dagarna har vi haft några minusgrader å frost i gräset, men ingen snö, tyvärr.

Å sist, men inte minst, julfilmen med Kurt Russel. Den var riktigt bra faktiskt. En sån där feelgood film. Lite spännande oxå förstås.

…ja, det var en hel drös med bilder…måste nog blogga oftare…