Trasdockan Alma

Jag skulle visa min systerdotter, uppfödaren ni vet, en bild på Alma när hon låg på Håkan i soffan, typ som en trasdocka som nån bara slängt där med frambenen hängande på ena sidan och bakbenen på andra.
Tyvärr ser man inte frambenen på första bilden, men ni anar nog hur det såg ut.

DSC_0425 (2)

När jag skulle visa det lyfte hon på huvudet så det förstörde som det roliga i det hela. Hursomhaver så är hon en så rolig, tuff och otroligt charmig liten tjej som vi hade turen att få adoptera. Så många skratt hon bjuder på. Sååå sååå älskad. Herre min skapare! ♥

DSC_0426 (2)

…i skrivande stund ligger hon i mitt knä och har hittat mina valkar att sätta tänderna i… laugh_thumb

Inte grävt ner stridsyxan

Jaha, så kom då sista semesterdagen och vad har hänt då? Inte mycket. Alma är en mycket orädd och trygg tjej, det har jag redan berättat, och det är jättebra å ena sidan, men å andra inte alls särskilt bra. Varför? Jo, för att när hon är superbusigast-i-världen-Alma så glömmer hon liksom bort att Valle inte är riktigt på samma våglängd och springer rakt i tassarna på honom. Jag, som vaktar dem som en hök, hinner inte med alla gånger, för hon kan ligga och busa med nåt i hallen för att sekunden senare kuta iväg till Valle.

20191007_084746 (2)

Nu har han ju inte attackerat henne här hemma på min gata i stan, där jag bor, men han fräste och lyfte på tassen som att han var på väg, men när jag kommer ylandes som hesa Fredrik så törs han väl inte annat än gå därifrån. Sist han anföll henne skrämde jag honom så mycket att jag trodde han sket ner sej, men det var ett brunt sekret som kommer ur en talgkörtel vid bajshålet, som de även doftmarkerar med, och så gör de bara om de blir rejält rädda. Stackars liten, men what to do? Skulle jag låta honom slå halvt ihjäl lilla försvarslös Alma. Hell no! Och dessutom gjorde hon ingenting den gången mer än att hoppa ner från min famn och lunka iväg mot köket, då tyckte han det passade att följa med för att spöa henne lite. Och det trots att jag var dem hack i häl. Jag stampade som ett gammalt skogstroll och röt NEJ NEJ NEEEEJ!!
Almas uppfödare, tillika min systerdotter, tipsade om Feliway som man stoppar i väggen och som pytsar ut lagom mängd lugnande feromoner i hela 30 dagar. Vi har ju bara haft sprayflaskan, men då måste man ju gå och spraya i tid och otid utan att veta om det är rätt mängd eller rätt tidpunkt. Med den här i väggen behöver man inte bekymra sej om det, inte heller att komma ihåg, den sköter det där själv i en hel månad. Toppen!

20191007_124643 (2)

Men, som sagt, alla attacker till trots så är hon inte rädd för Valle och busar på som om ingenting har hänt, därför törs jag inte lämna dem tillsammans under natten, så jag och Alma sover i datarummet. Håkan var och köpte en sån där uppblåsbar säng som jag ligger i och det är så skönt, för Alma gillar att ligga på min kontorsstol så jag behöver inte vara rädd att lägga mej på henne, eller ligga som ett Z, utan kan sova precis hur jag vill, efter att ha konstaterat att hon fortfarande ligger i stolen förstås. Hon har en kisslåda där också så hon kan göra sina behov när hon vill.

20191007_185648 (2)

Fast Valle och Alma kommer nog ändå bli vänner till slut. Jag har det på känn och Håkan tror det med, det tar nog bara lite tid, som det gjorde för Vilma att acceptera Valle. Det tog två veckor. Valle kunde inte bry sej mindre om Alma när jag är med. De är trygga båda två och ser mej antagligen som deras beskyddare. De sover så gott fastän de vet att den andra ligger alldeles i närheten, så förhoppningsvis gräver de ner stridsyxan inom snar framtid ♥

Tillsvidare har vi en nätdörr in till köket, som Håkan snickrade ihop idag, så får Alma hålla till där och datarummet. Valle och Vilma får resten av lägenheten. Det gick inte att skärma av i hallen med samma nät som vi har runt gården, som tanken var från början, för Alma klättrade lätt uppför den och den når ju inte till taket, så hon hade ju kunnat komma över till de andra. Nätdörren kan hon klättra i hur mycket hon vill, hon kommer ändå inte över, den täcker ju hela öppningen.

20191008_171647 (2)

Med ett provisoriskt lås ska de inte kunna få upp dörren heller. Hur fiffigt? Så nu kan de se och höra, men inte komma åt varandra. Supernajs!

20191008_171712 (2)

…men längtar till vi får vara tillsammans allihop…vill ju sova med alla i samma säng…  bf-wave-new

Crispy nuggets

Alltså, dessa nuggets från MAX, jag var helt övertygad om att det var kyckling jag åt. Jag frågade Håkan flera gånger om han verkligen var säker att det var vegomat. Jodå, Crispy nuggets är vego. Med smak av kyckling. Supergoda!!

20191006_193751

…härligt…då har man nåt mer gott att köpa på grillen… le

Det här med namn

Alltså, det här med namn…jag har så svårt att komma ihåg vad de heter nu helt plötsligt, bara för att det kom ett till att hålla reda på. Jag säger hela tiden Vilma till Alma, om jag inte säger Valma. Valle får ju fortfarande heta det han heter, det är tjejerna jag har svårt att hålla reda på. Som nu när Håkan kom hem och frågade var katterna är och Vilma en stund senare kom spankulerande in i köket, så säger jag: Nu kommer ju Selma!

20191006_122709 (2)

…ja ja…så länge vi kan skilja på utseendet är det väl bra…  fniss

Snart åker vi hem till stan

Nu börjar Valle & Vilma vänja sej vid denna lilla hårboll, men de är inte särskilt impad, om man säger så. Alma är lugn och trygg och kanske lite övermodig många gånger, men peppar, peppar…inga fler attacker har förekommit. Skönt!

Alma upptäcker fortfarande nya saker, som till exempel den där svarta, stora saken som det helt plötsligt började spraka och knastra så förjordat ifrån. Vad tusan ere som händer?

20191005_144539 (2)

Håkan var iväg till stan en sväng och när han kom hem hade han med sej fika. Kanelbullar. En dag sena var vi med dem, fast det äter man ju när man vill, men på kanelbulledagen åt vi inte en enda bulle. Jag har som inte fått nån ro att ställa mej och baka nu när jag måste vakta de här små pälskrokodilerna. Inte för att Vilma är nåt hot, hon kröker inte ett hårstrå på Alma, men fräser och morrar när de är tillsammans på köksbordet och Alma råkar titta på henne.

DSC_0424 (3)

Valle fick kattmyntatabletter. Det kanske kunde liva upp honom lite. Han har som verkat lite låg de senaste dagarna. De tror nog att Alma har kommit för att ta över, så nu är vårt jobb att övertyga dem om att hon är här för att komplettera vår lilla familj. Alla är lika värda, men Alma är ny så hon behövde lite mer uppmärksamhet så här i början.

Men hon är mindre rädd iallafall och har slutat fräsa, väsa och morra. Istället försöker hon närma sej både Valle och Vilma, så förhoppningsvis ska spänningen släppa mellan dem och alla kan bli vänner. Det är söndag idag, hela dagen har de på sej och sen två dagar till. Därefter börjar vi jobba igen. Är de inte vänner tills dess så måste vi fundera på hur vi ska sära dem åt. Valle är snäll så länge vi är med, men jag litar inte på honom så jag vågar inte lämna dem ensamma.
Jag vill åka hem till stan och sätta samma nät som vi har runt gården i hallen, så Valle och Vilma har vardagsrum/sovrum och Alma får ha kök/datarum, men att de ser varandra när de är i hallen så Alma inte känner sej helt ensam. Sen kommer jag strax efter halv två, vilket också är anledningen till att jag vill till stan, annars får Alma vänta till halv fem innan hon får nästa portion mat och det är alldeles för länge. Hon äter nämligen inte av torrfodret ännu.
Jo, men det blir bra, tror jag. He ordnarse allti, som han sa som sket i vasken…nähä, det var inte så den var…  773458d0b5d6e157666b13748227aa7f

20191005_194932 (2)

…men det är sååå kul med tillökning i familjen…hon är så fin och söt och alldeles underbar… kc3a4r1

Det artar sej

Tidigt imorse, närmare bestämt 05.10, vaknade jag av ett morrande och jag blev ju livrädd när jag ser att jag ligger helt ensam i sängen. Håkan har stigit upp och gått ner och Alma har hoppat ur sängen och sitter nu och morrar nånstans. Jag stiger upp ur sängen och kommer inte längre än till dörren. Där sitter Alma på utsidan och Valle ligger på insidan, mindre än en meter ifrån…och har inte gjort nåt! Han bara ligger där och tittar. Ändå har han ju varit ensam med henne, för jag sov ju, så ville han hade han haft världens chans att attackera. Vilken lycka!
Och i natt vaknade jag av att Vilma satt i sängen och trampade som om inget hänt och allt bara var en dröm, men när jag vaknade till lite mer kollade jag efter Alma. Hon var inte i sängen! Var är hon?! Jag väckte Håkan, precis som att han visste, men jag tänkte att han kanske hade henne på sin sida, eller nåt. Han sprang ju upp i panik och gick ut till trappan och ropade. Då kom hon spatserande bakom honom, typ ”Vad är det farsan?” Inget hade hänt då heller. Valle låg på soffbordet och sov.
Jag är så glad och tänkte att jag måste ju berätta detta och kom på att jag måste ha nån bild till, tar kameran och vänder mej om för att gå ut i köket och möts av detta…

DSC_0419 (2).JPG

…jag tror banne mej att de blir vänner snart…det är bara lördag, vi är lediga till onsdag…  kc3a4r1
(Och i skrivande stund sprang Alma ut i köket och Valle efter, men Håkan var där och vrålade till, som en björn, så inget hände…nåja, med snigelfart…) fniss