Lite adventspynt

Det tog inte så länge innan de blev vänner igen. Eller de var ju aldrig ovänner, men innan vi lät dem träffas. Så här låg de imorse, bredvid varandra på bordet. Vilma har nog saknat honom ♥

20191201_082822.jpg

Jag har inte julpyntat klart än. Har bara fått upp några elljusstakar och stjärnor, men det ska fram lite mer. Inte lika mycket som jag brukar, men några juliga saker vill jag iallafall ha. Små prydnader och adventsljusstakar att tända ett ljus i varje söndag, så vi får se vad som kommer fram. Men det slutar väl med att jag tar allt ändå. Jag kommer gå där och tycka synd om allt, ”jo men det är klart att du ska få vara med även denna jul”, kommer jag gå och mumla i sann Ferdinands-mamma-stil.
Samma julkänsla som annars har jag inte och kommer nog inte kunna uppbringa heller. Det är svårt när vi har det som det är med katterna, men jag ska göra så gott jag kan att slappna av och försöka njuta. Och försöka vara positiv och döva mitt dåliga samvete, trots att nån av Valle och Alma alltid får vara ensam stundtals på dagen. Åtminstone då Håkan inte är hemma, för jag kan ju inte vara med Alma och Valle samtidigt. Men Vilma brukar vara en stund med Alma, fastän Alma kan vara en riktig böld i arslet. Vilma tycker om henne ändå, för hon har ju sina lugna stunder också och då kan hon vara riktigt angenäm att ha att göra med. Så Vilma pendlar mellan Valle och Alma hela dagarna. Hon är så fin, lilla gomsi, hon vill nog också att alla ska vara vänner ♥

…fast egentligen behövs det inte mer…det räcker ju så här…jag får pynta i bloggen istället…  thstockingsmiley1-1.gif 

 

Valle är hemma igen

Nu är vi hemma igen med Valle och det första han gjorde var att gå till matskålen, som han alltid brukar göra, och sen till vattenskålen. Så himla skönt att se! Och han är så pigg och kry. Han går med snabba bestämda steg och blicken är klar, så man ser riktigt hur frisk han är. Och kostnaden blev lägre än de hade föreslagit, de sa runt 11 000 kr först, men det kostade just under 9500 kr. Så himla nöjda är vi. Men jag tror att de drog av bl.a på Jouravgiften, för de sa att den skulle kosta 2048 om jag inte minns fel, över tvåtusen iallafall, men de tog bara 1105 kr. Jättesnällt verkligen!

Han får inte träffa Vilma ännu, för jag vill inte att hon ska fräsa åt honom, så han får vara hemma ett tag så han börjar lukta sej själv igen och inte sjukhus. När Håkan frågade om det så sa jag att hon känner igen honom, men inte lukten så hon tror väl att han är nån alien som ser ut som Valle. ”Jo”, svarade Håkan, ”hon måste sluta se såna där filmer”. laugh_thumb

20191130_150904

…så himla skönt att han är hemma igen…mammas lilla ponken…  luv

Allt är som vanligt bra

Vet ringde och proverna ser fina ut, precis som vanligt. Det känns tröstlöst. Här har vi slösat otaliga tusen på ingenting. Eller visst är det bra att få höra att Valles värden är fina, men tiotal tusen kronor bra? Nja. Men när man inte vet. När man vill veta vad fasen han lider av. Men det kanske bara är magkatarr då? Giftstruma, som jag föreslog, tror de inte heller då han inte påvisar vissa symptom som är karaktäristiska med det.
Han har iallafall inte kräkts mer nu, men han äter inte självmant, utan de har fått mata honom. Och han har fått ordentligt med vätska, men han får ligga kvar på dropp en natt till och så ska de ge nåt som ökar aptiten så kanske han sätter igång att äta. Fast tror jag det, att han inte vill, när han har spytt och spytt och spytt så mycket att det till och med börjar blöda i strupen. Stackarn…
Imorgon får han komma hem igen och kanske att aptiten ökar då, när han inte är uttorkad längre och får sin magkatarrsmeduxin. Att han inte äter hos vet kan ju bero på att de har en annan sort som han inte gillar…? Eller så är han bara rädd att han ska börja kräkas igen, jag vet inte, men förhoppningsvis blir han bättre nu då.
Bra iallafall att hans värden ser fina ut, dåligt att man inte hittar nåt fel, när det så uppenbart är nåt som är fel. Tiden får väl utvisa.

20191128_235941

…kanske man måste anlita en cat whisperer?…  hm2

Valle är inlagd på sjukhuset

En ursäkt till er som läst föregående inlägg där jag kort och koncist deklarerar att vi är på djursjukhuset med Valle och sen inget mer (sjukskötaren kom precis och skulle registrera honom, så kunde inte fortsätta) och till er andra – vi åkte in med Valle igår, mitt i natten, för han har börjat kräkas igen. I måndags-tisdags mer än 15 gånger, jag slutade räkna vid 15. Denna gång har han inte kunnat behålla maten när han ätit. Han vill äta, men ger upp för han vet att han kommer bara kräkas och han får ont och vill helst slippa. Detsamma gäller vatten. Och igår kände jag att jag inte ville vänta en sekund till, så med en mager uttorkad Valle åkte vi in halv tolv på natten och han blev inlagd på dropp. Vi kom hem igen efter ett nån gång så sömnen blev i det närmaste obefintlig, som ni förstår. Därför jobbade jag bara till elva idag, men som tur var tofar alla dagtidare, alltså, de är lediga på fredagar, så det är nästan ingen där, vilket innebär att jag lika gärna kan göra mitt jobb på måndag. Så jag har gjort det allra viktigaste och slutat två timmar tidigare. Skönt! Nu kan jag gå och slänga mej i soffan efter vi har ätit. Håkan kommer hem på lunch om en kvart.
Alma lever livets glada dagar just nu. Hon får springa i lägenheten, precis som hon vill, utan att vara rädd för en attackerande Valle. Vilket så klart återigen får en att undra om det är för att han är sjuk som han gör så…? Vi vet ännu inte vad som felar. Veterinären ringde runt 10 och frågade hur de skulle fortsätta, om Valle var försäkrad och vilka kostnader vi accepterar. Och de ska göra samma prover som innan, blodvärde, lever och njurar, eftersom han är en gammal katt och de kan ändras på ett år, men de såg bra ut förra året iallafall. Bättre än året innan och då låg han också på den rätta sidan, enkelt förklarat. Sen kanske de gör ultraljud, om de inte hittar nåt annat fel, men nånting är det. Och det är inte Almas fel, för han har haft så här flera gånger innan och vi har varit till vet två gånger för det, två år i rad, och första gången var inte ens Almas mamma påtänkt, så det har knappast med hemförhållandet att göra, för Valle är en glad och kavat liten herre när han inte mår dåligt. Det är nånting annat som inte står rätt till. Och jag hoppas att de hittar det nu när han är inlagd och inte bara en liten undersökningsstund.

…det är nog många som tycker att vi lika gärna kan ta bort honom, men icke sa Tore…han blir kvar om jag får bestämma…  luv

Lite gulligt ändå

Tofsvipa, kallar Håkan mej när jag har den här frisyren, men det är ju ingen tofs heller, det är ju en bulle. Bullterrier passar väl bättre då kanske. Med tanke på mitt humör och så. Jag är ju rätt så ettrig ibland. Eller ganska ofta. Rätt så frekvent. För jämnan. Om man ska tro Håkan, vill säga. Frågar ni mej så är jag bara lite bestämd. Vet vad jag vill, och det. Hur som…det är en tjusig frisyr, tycker ni inte?

20191123_185207

…jaha, neenee…det var väl inte så tjusigt, men kul på nåt vis…bra stök- och städfrilla… bigsmile