Första advent

Idag var vi till farsorna och tände varsitt adventsljus åt dem, innan vi fortsatte till ranchen.

Jag ville ta vägen förbi kyrkan, för den låga solen gav så härligt sken på kyrktaket, men vi skulle bara tända ljusen först. När vi äntligen var klara med det var det redan för sent. Det går så jäkla fort nu som solen går ner. Man kan inte göra nånting först om man ska hinna med. Men det rosa skenet fick jag iallafall.

En himla vacker gammal kyrka i Gammelstad.

Sen åkte vi iväg och jag skulle få träffa Valle och Vilma, som jag inte sett sen i onsdags. Det känns ju som en evighet när man är en crazy kattmamma.

Håkan bjöd på goda, varma mackor. Jag var hungrig som en varg. Jag hade inte ätit annat än mjuk pepparkaka och lite godis och klockan närmade sej tre på eftermiddagen.

Sen tävlade vi som vanligt med Alla mot alla, vi tar ju det på helgerna så vi får göra det tillsammans, och runt sex-snåret åkte vi hemåt stan igen. Jag har tänt första ljuset i adventsstaken. En skön söndag och första advent, önskar jag er alla ♥

…tiden går lite för fort nu…snart är det jul och jag hinner inte med… 

♫ Nu är det jul igen ♫

Nu har vi jul här i mitt lilla residens. Inte så mycket som vi brukar ha, men så där lagom. Och jag ville ha granen i år. Jag orkar inte vänta ett år till. Hade ju tänkt göra ny julgransdekoration, men det orkade jag inte heller.

Alma har varit med och tycker allt är otroligt spännande. Hon är så glad, som ett barn på julafton.

Men det är inte utan att hon undrar vad tusan det har tagit åt oss egentligen.

Eftersom jag inte visste hur hon skulle reagera på granen klädde jag den inte helt utan satte bara några olika grejor i olika höjder för att se ifall hon kanske skulle klättra efter dem och låta den vara så över natten. Om jag skulle hitta den liggandes på golvet var det ju bara att ta isär den igen och bära ner den. Då var det ingen idé att ha nån.

Jag bakade mjuk pepparkaka i väntan på det stora pepparkaksbaket och tog en liten rast för att smaka. Jo, nog var smaken bra, men lite väl mycket mjöl denna gång. Jag brukar ju få dem så himla mjuka och fluffiga, men den här är lite mer kompakt. Inte jättestörigt, men så att jag inte är supernöjd. Det måste man ju inte alltid vara.

Vi har köpt ett nytt klösträd åt pälsbarnen och Håkis byggde upp den medan jag höll på att pynta.

Alma kunde inte vänta till den var färdig. Hon ville prova den NU! Tjohhooo vad roligt! Är den verkligen till mej?

Men att det blev fint med den nya. Nu måste man inte ens gömma den där bakom skynket.

Och eftersom Alma är en snäll liten tös så hade hon inte rört granen och nu står den där, så grön och grann och vackert pyntad. Så himla kul! Nu blir det en god jul!

…nu blir det tävling med Håkis…ses senare!… 

Fredag och…


Tjohhoooo!
Idag slutade Håkan samtidigt som jag och vi åkte hem till mitt lilla residens och vilade, åt middag och sen till Bergvikens kioskbutik för att hämta paket till mej. En liten julklapp, för vi har bestämt att inte köpa till varandra i år. Eller kanske mest jag som bestämt, för det är ju nästan som att byta pengar, fast jag får det jag vill ha, för jag gör ju min önskelista som han väljer ur, men det gör inte han till mej, så jag måste hitta på nåt varje år, vilket inte är det lättaste, så jag avsade mej den mödan och tycker att vi kan köpa nåt åt oss själva istället. Trist att inte ha klappar under julgranen, jo, men det är en världslig sak.

Oftast får jag paketen till lilla Coopbutiken som är på mitt område där jag bor, men vissa paket går till Bergviken, som ligger i posthuset vid Kallkällan, där vi bodde förut och där jag växte upp och blev som jag blev.

Julklappen är förstås garn. Jag har blitt helt crazy, jag vet. Kan inte sluta sticka.

Alma älskar det lika mycket som jag. Inte att sticka, men garnet, hon är helt crazy i garnet.

Eftersom jag har fotat med mobilen så blir inte färgerna med verkligheten överensstämmande, så jag har gjort vad jag kunnat för att få de så lika som möjligt. Marinblått, senapsgult och tegelrött. Det ska bli tre tröjor. Om jag inte hinner ändra mej förstås.

Sen har jag tidigare beställt garn till en tröja som ska bli grå med rävar på. Det får bli ett hopplock av olika mönster, för denna tröja finns inte, men rävarna finns på ett par fingerlösa vantar som Sofia Kammeborn har designat.

Det är de som är här nedan. De är så himla fina, men jag vill ha rävarna på en tröja så jag får helt enkelt hitta på ett eget mönster till det. Det kommer nog gå alldeles utmärkt.

…ha en fin fredagskväll nu alla…nu blir det julpyntning för hele slanten…   

Alma är tillbaka

Idag åkte vi med Valle till Håkis på ranchen och Alma fick följa med mej hem till min gata på stan, där vi bor. Vi trodde att Vilma skulle bli så glad, för Alma har varit så “på” den här tiden och Vilma gick visserligen fram till transportburen, där Valle satt, och verkade känna igen honom, men sen kände hon nog Almas rädsla, när hon nervöst började springa omkring för att söka ett gömställe. Det ligger djupt inrotat hur han har behandlat henne. Hon är väldigt rädd för honom numera. Och det smittade över på Vilma. Hon höll sej undan medan han gick och kollade att allt är som det ska vara överallt.

Här hemma är Alma inte alls rädd. Hon har gått runt och kollat att allt är som det ska och nosat länge och väl på ställen där Valle har legat. Sen hoppade hon upp i klösträdet och sov en stund. När hon vaknade åt hon lite, jag har kammat henne och därefter har vi tittat på tv medan jag stickade på min tröja.

Se så fint hon ligger med tassarna i kors. Hon ligger ofta så, så hon måste ju tycka att det är bekvämt. Kanske som för oss när vi sitter med benen i kors.

Ja, nu är hon alltså hemma och ska vara ett par veckor innan vi byter igen. Det var ju…kul.

…fast hon gjorde inget ofog…jag drog skynket åt sidan så hon lätt skulle kunna hoppa över till klösträdet och det gjorde hon nästan direkt efter det… 

Lördagsförmiddag

Idag, lördag, steg jag upp klockan sju och gjorde mej genast i ordning, som jag brukar då jag ska jobba, för idag skulle vi åka till Storis tidigt och handla. Vi vill helst inte göra det då det är som flest folk i farten p.g.a det horribla viruset, covid-19.
Håkis kom och hämtade mej strax före halv nio. Valle satt alldeles intill mej när jag tog på mej skorna och tittade storögt på mej, som att han undrade varför jag redan skulle gå ut, “pappa” hade ju inte kommit än. Han äter ju alltid frukost med mej på vardagarna.

Himlen var sagolikt vacker denna morgon och jag tänkte att vi kanske får en solig dag.

Det fick vi inte, kan jag säga nu med facit i hand. Det är grått och blåsigt. Och nu börjar det snöa också.

Vi handlade lite förnödenheter och en massa gotter. Det är det som är så bra med att vara vuxen, man får köpa vad man vill. De hade tre paket Fazer konfekt för 89 kr, så vi köpte likörkonfekt – som ska räcka ett bra tag nu, jag har strängeligen sagt ifrån – och en Wienernougat. En påse juleskumgranar fick också hänga med. Så himla gott!

När vi kom hem åt vi frukost och nu sitter Håkis och masserar sin stackars rygg med massagemaskinen – ville inte skriva “apparat” av förklarliga skäl, det kan så lätt missuppfattas – han har så förjordat ont nu igen. Jag tycker att han ska åka till farbror doktorn och bli sjukskriven, så han får vila och bli bra snart, istället för att kämpa på och bli sämre med långtidssjukskrivning som följd. Det förlorar han mycket på, men han gör ju som han vill. Ingen kan tvinga honom.

Nu ska jag krypa upp i mitt soffhörn igen och hålla honom sällskap och så kanske jag återkommer lite senare idag. Hej hopp och ha en skön lördag alla!

…fast jag är lika dålig på att gå till doktorn, så jag kan inte klandra honom… 

Min bästa tid är nu

Efter evigheter av mulet väder med ihärdigt regnande så fick vi äntligen se solen. Alltid välkommet så här i mörkaste november. Nu blir det bara mörkare och mörkare. Dagsljuset räcker bara till strax efter två, sen börjar det skymma. Och det ska hålla på att mörkna ytterligare i en månad till för att därefter vända.

Så här såg det ut när jag kom hem vid halv två. Solen har redan påbörjat nedgången och når inte längre över takåsarna. Om en månad kommer de inte ens upp dit innan den börjar gå ned igen.
Som ni ser har vi fått lite mer snö. Denna gången i lagom mängd så ni förstår ju att jag är nöjd nu. Det täcker så det är vitt överallt, inte mer än så. Hade jag fått bestämma skulle det inte snöa så mycket mer, endast nån centimeter nysnö, när det gamla har blivit smutsigt, så det håller sej vitt och fint hela vintern med -5° och -10° kyla, det hade varit toppen!

Jag har börjat få in lite rött i väntan på resten av julpyntningen. Och jag tänder ljus varje kväll. Det är så mysigt! Dock inte i precis alla lyktor, för jag har inte så mycket värmeljus, men jag ska köpa mer så klart och då ska det eldas så det står härliga till.
Längtar till det är dags att baka pepparkakor. Ska baka de vita också, fast bara med de stora hjärtformarna. De vanliga pepparkakorna få sina vanliga former. Och så lussebullar förstås. Samma, goda som förra året. Det är så mysigt, och julmusiken strömmande ur högtalarna. Och doften som sprids i hela mitt lilla residens. Mmmm…
Funderar på om jag inte ska ha julgranen ändå. Tänkte om jag ska tillverka lite mindre ömtåliga saker att hänga upp så det inte gör nåt om Alma är där och härjar. Man kan ju virka några snöflingor. Göra garntomtar kanske. Köpa figurer av halmstrå. Det finns ju egentligen massor med fint man kan hänga upp, det måste ju inte vara pumlor. Eller julkulor, som di säger där söderöver. Vi får se, men jag har sån lust. Den är ju så fin, min gran.

Nä, nu tar vi helg, jag och Valle, och en påtår av kaffet. Krypa upp i soffhörnet med min stickning och bara njuta av att få ledigt ett par dagar. Sååå skönt!
Hoppas ni får en mysig fredagskväll ♥

♫ …min bästa tid e nuuu… ♫ 

Va blev det till middag?

Till middag blev det heta räkor med jasminris. Ja, det är ju det enda riset vi äter här i mitt lilla residens, förutom risgrynsgröt. Tänk så längesen man åt Uncle Bens. Minns knappt hur det smakar, men jag minns att jag gjorde det med stekt korv och amerikansk grönsaksblandning, alltså ärter, majs och paprika. Och så lök förstås. Det tyckte jag om. Jag lärde mej det av nån lärare när vi var i Ammarnäs, alldeles när vi började sexan, och vi bodde i stugor och fick laga maten själva. De kallade det för risotto. Känns lite fel med tanke på hur risotto lagas i alla matprogram på tv, men det kanske är nåt Norrbottniskt, jag vet inte.

Heta räkor är iallafall inget Norrbottniskt, men likväl så ini bömben gott. Tur jag äter fisk och skaldjur, annars vore det alltför många goda rätter som jag skulle gå miste om. Och tänk till jul, om jag inte hade fått min lutfisk och Janssons. Oj oj, det vore tragiskt! Och sill och ägg och gravad lax. Nä, helt vegetarian hade jag aldrig stått ut med att vara.

…går förstås att servera med pasta också…MUMS!… 

Min lille buse

Ibland är Valle som en liten kattunge, i ungefär en minut, sen orkar han inget mer, eller så kommer han på sej att han faktiskt är gammal och vuxen sen länge så han måste hyfsa till sej och bete sej som en sån. Men han är så jäkla söt när han busar och för mej är det alldeles tillräckligt med en minut, känns himla bra att han går och lägger sej nöjd och belåten och jag får fortsätta med min stickning, eller vad jag nu sysslar med.

…älskade lilla gammskrutt… 

Månadens Glossybox

Igår, när jag kom hem från ranchen och in i trappen, kom jag på att jag skulle kolla om jag hade fått nån post, Håkis slutade nämligen klockan tolv i fredags och hade väl kollat postlådan då, men ibland kommer de lite senare, så jag öppnade och kikade in och där låg mycket riktigt ett paket från Glossybox. Gissa om jag blev glad. Det är som lilla julafton varje gång. Att jag har betalt dem själv är inget jag tänker på eftersom jag gör det en gång i en klumpsumma.

I månadens box låg bland annat en ögonskuggspalett. Jag har provat den idag och jag älskar den. Den är pigmenterad och lätt att blenda.

Snygga, naturliga färger. Nu återstår bara att kolla hur de håller. En del försvinner ju inom åtta timmar. Jag har en ELF palett som jag gillar annars, men de håller inte länge alls. Den är billig, kostar under 200 kr och det är tio skuggor. Den heter Mad for matte. Sen har jag min Dior, åtta skuggor och en primer, kostade 625 kr, håller inte länge den heller. Sen har jag isadora, också en budget, men lite dyrare än ELF, den håller hela dagen. Så det är så olika och priset har inget med saken att göra. Det ska bli spännande att se hur den här är. Den kostar 280 kr.

Vidare fick vi en ögonbrynsgel från LUNA by LUNA, en ansiktsspray från Grace & Stella, en handkräm från Body Shop samt ett C-vitamin serum från Ole Henriksen…som för övrigt är ett jättebra, svindyrt märke. En flaska som innehåller 30 ml kostar 825 kr. Denna innehåller 7 ml, så det är ett prov, men det är helt fantastiskt att få prova en massa produkter som jag aldrig skulle köpa annars, just för att det skulle bli så dyrt och om man inte gillar dem så har man ju kastat pengarna i sjön, men för 125 kr/mån är det väl värt det. Och man får ofta fullsizes så jag är oftast jättenöjd. Och det är inte bara smink och hudvårdskrämer utan även tvål och duschkrämer, ibland parfymprover, ansiktsmasker, ja en massa roliga grejor att få testa. Jag älskar glossybox!

…det här är inget samarbete utan gratisreklam från mej för att jag gillar det verkligen…

Äntligen ett nytt inlägg

Hej hopp alla. Nu har jag haft alldeles för lång bloggsemester och jag vill ju för allt i världen inte att stora storasyster blir förbannad så det är bäst jag skriver ett inlägg med en gång.
Jag har varit hemma på ranchen och träffat flickorna och käkat lite Janssons och tävlat i Alla mot alla.

De har det så bra därborta. Vilma kan bli lite trött på Alma, men hon vet ju att det bara är lek så det är ingen större fara. Alma blir nog lugnare med tiden, hon är ju bara barnet ännu och när hon blir tre så ska hon vara vuxen. Det är bara två år dit…

Valle mår hyfsat bra. Ibland är han riktigt lekfull, men han sover mest hela dagarna, när han inte äter, vilket han gör ganska bra nu.

Snön har försvunnit, det är kvar småhögar där det varit stora drivor som plogbilen lämnat efter sej, men det mesta har smält bort. Det var ju också väntat. Vi brukar aldrig ha snön kvar som kommer så tidigt.

Jag har börjat sticka på den gröna tröjan och Valle verkar gilla den. Han vill så gärna ligga på den och försöker knöla ihop sej så han ska rymmas hela han på den lilla stickningen. Men den blir ju större och större för varje varv.

Jag tror detta blir en favorit. Jag älskar färgen! ♥

Idag sydde jag nya kuddar till soffan, den rödvita bakre, och tog fram julkuddarna så nu har jag fått in lite rött i inredningen. Jag ska byta gardiner också, kanske imorgon, sen blir det lite röda ljus och röd duk i väntan på resten av julpyntet.
Men det blir ingen gran i år heller. Jag ska nämligen inte ha bara Valle här, för då hade det ju gått, men vi ska turas om att ha Alma och Valle, typ varannan vecka eller så, och jag tror att hon kommer att dra ner pumlorna hela tiden och till och med klättra i den och jag kommer att bli så frustrerad, så då är det bättre att inte ha nån alls än att gå och skälla på lillstumpan i tid och otid. Jag får pynta som förra julen och kanske ha nån grangirlang på tv:n eller nåt. Vi får se vad jag hittar på. Det var ju rätt så mysigt förra julen ändå så egentligen behövs det inte mer.

Och hur går det med mina vallningar? Jodå, de håller i sej än, men jag håller på att testa ett, för mej, nytt kosttillskott som man kan ta hur länge som helst, och jag har ätit dem i en månad nu. De börjar verka efter ett par månader och gör de inte det så är det pengarna-tillbaka-garanti, vilket låter lovande. De kostar runt 350 kr för 120 tabletter och man äter två stycken per dag de första två månaderna och därefter tar man en om dagen och då är det ju billigt, tycker jag. Balans Plus heter de och innehåller pollenextrakt, rödklöver, vitaminerna B2, B6 och B12, så de gör ju annan nytta också, för slemhinnorna och dylikt.

…ja, det var det…hoppas det räcker för nu, jag återkommer imorgon med ett nytt inlägg… 

Rengöra tänder

En sån här fingertuta använder jag för att rengöra tänderna på Valle. De är bra för man har lite bättre kontroll på var man kommer åt och en borste skulle jag aldrig få i munnen på nån av våra katter. Jag ska köpa till Alma och Vilma också och börja rengöra deras tänder så de inte får problem med dem.

Nu använder jag också nåt som heter Hexagel. Det ska jag bara använda ett par veckor, sen bara vatten. Men det finns tandkräm för katter och hundar som är smaksatt med nåt som de ska gilla, så får se om vi köper nåt sånt. Fast det räcker ju med bara den där tutan, den rengör alldeles tillräckligt.

…hoppas han slipper mer tandsten…FORL:en slipper han inte, tyvärr…  

Sticka till pälsbarnen

Jag måste nog sticka varsin filt till katterna. De gillar att ligga på mina stickningar så jag tror de skulle uppskatta det.

Jag har ju en massa restgarner som jag kan använda. Kanske jag stickar rutor med olika mönster i. Jag får klura på det. De ska få likadana, men med lite olika färgkombinationer. Så himla roligt.

…måste ju sticka till mina små barn också och inte bara till mej själv…

Kåldolmar

Idag gjorde jag kåldolmar för första gången i mitt liv. Jag har inte tyckt om det tidigare, eller varm kål överhuvudtaget, men i vuxen ålder ändras ju smaklökarna, så med tiden har jag börjat gilla det mer och mer, och för några dagar sen pratade jag och Håkis om det och faktiskt blev jag riktigt sugen, så jag var tvungen prova idag. Inte med riktig köttfärs dock utan jag hade vegofärs, riven halloumi, kokt jasminris, två ägg, en köttbuljong och salt och vitpeppar.
Och nu tänker alla, varför har hon köttbuljong om hon inte äter kött? Jo, förstår, jag läste till min glädje att det knappt är nåt kött i tillverkningen av dessa buljongtärningar. De har fått kritik för det. Det är mest bara smakförstärkelser vilket passar mej utmärkt. Men visst, det är lite avkok från kött, ca 2%, men jag är ju inte vegetarian så jag har börjat använda buljong för den goda smakens skull.

De var jättegoda! Jag fick klart godkänt av Håkis också, vilket gjorde mej så glad. Lite fick vi salta extra, men vi har ju flingsaltet just för det ändamålet, så det gjorde ingenting. Jag fick till och med uppmaningen att göra dem igen, precis som de var gjorda idag. Och det ska jag. Så goda var de. Och Håkis har till lunch imorgon också. Så himla bra!

…jag har i halloumi för att få bort lite av soyasmaken i vegofärsen…det blir godare då… 

Alla helgons dag

Nu har jag kommit hem från ranchen och innan dess var vi och tände ljus hos farsgubbarna.

De hade ställt ut en extra bänk för gravljusen.

Men vi ställde vårat nere vid vattnet som vi brukar. Man vill väl inte stå och trängas sådär. Fast det är rätt så fint ändå.

Vi sänder en varm tanke till alla som lämnat jordelivet. Hoppas ni är där, i det harmoniska ljuset som alla, som haft nära-döden upplevelser, kallar “hemma”.

…vi ses i Nangijala… 

Allhelgonaafton


Äntligen fredag igen och den började jag med ett besök hos tandläkaren. Jag kallas ju med ett års mellanrum, eller ska väl kallas, men det har hunnit gå 1,5 år och förra gången två år så det är inte så noga. Jag hade inga hål den här gången heller, men som hon sa förra gången så har jag gamla lagningar, med amalgam, som behöver göras om, två stycken, och tanden som jag gjorde rotfyllning på har nötts ner så pass att den också behöver en renovering och så ska hon putsa på en tand som blivit lite vassare. Mer än så var det inte. Jag har borstat lite för mycket igen, så hon säger att när jag tror att jag är klar första gången då ska jag lita på det och sätta bort tandborsten, men jag blir ju alltid så nojig och borstar ändå lite till. Inte bra då det sliter på tänderna. Nåja, jag ska tillbaka två gånger i december. Sen ska jag vänta i några år och därefter ska jag sätta en porslinskrona på den rotfyllda tanden, så håller det mycket bättre.

Efter att de var och fixade med elementen har det blivit aningen kyligare inne. Nu har jag bara 19,5 -20,5° så då vill till och med Håkis att jag ska tända en massa ljus. Jag har eldat varje kväll här. Inte blir det nån nämnvärd skillnad, kanske en halv grad varmare, men himla mysigt är det. Det är allhelgonahelgen så vi ska även tända ljus på gravarna imorgon. Ikväll är det väl Halloween, men nån pumpa har jag inte gjort klar. Jag får färdigställa dem till nästa år då. Jag såg ett sånt fint arrangemang med ett sånt där trätråg, som jag har, fyllt med ljus och gula och röda löv och stickade pumpor. Så hade jag ju kunnat göra om jag bara hade fyllt mina och virkat stjälkstump på dem, men nu blev det inte så. Typix!

Och hur gick det med Valle? Jaa, hörrni, jag ringde veterinären och bad henne skriva ut cerenia, som är mot illamående, vilket hon gjorde, men hon skrev även ut ny antibiotika, som jag var och skulle hämta ut i onsdags, men då fanns det inte i nåt apotek här så hon beställde och jag fick hämta dagen efter. När jag äntligen skulle ge honom det upptäckte jag att han inte hade ont längre. Jag fick pilla hur mycket jag ville utan att han sa ett ljud. Inte luktade det heller. Hade han ingen infektion? Jag ringde vet igen och de sa att jag inte behöver ge honom antibiotika då, men om han skulle få ont igen och lukta illa så kunde jag göra det. Nu har han varit lite dålig i magen, inte kräkts, men lös i avföringen, annars mår han bra. Han äter med god aptit, både blöt mat och torrfoder och han har inga problem med det. Jag busade med honom igår och han liknade sitt gamla jag, så när han återhämtat sej ordentligt lever han nog förhoppningsvis ett par år till. Jag måste bara se till att rengöra tänderna på honom så han inte får tandsten igen. Själva FORL:en kan man inte göra nåt åt, tyvärr.

…känns så himla gôtt… 

Säg den lycka som varar

Valle blev jättedålig av antibiotikan. Han har kräkts och kräkts. Jag sov från 00-02.16 och har efter det varit vaken och gett honom en tesked vatten varje halvtimme, för han varken äter eller dricker. Klockan är nu 04.30. Han har inte kräkts sen tresnåret. Jag tror han fick i sej två kulor av sitt torrfoder för en stund sen när jag la dem på golvet framför honom och förklarade hur viktigt det är att han äter och dricker. Mer ville han inte äta.
Nåja, får han bara vatten i sej är det ju bra, men han måste ju äta så småningom. Jag har gett mirtazapin, som är en antidepressiv medicin för människan, men för katter höjer det matlusten och man ger då en fjärdedels tablett. Det har inte hjälpt. Jag vet inte om han fått i sej nån, för jag har provat två gånger. Den ena gången trodde jag att den smälte bort i den saliv han utsöndrade, men nu i morse hittade jag en på bordet som såg halvt använd ut. Var det den första eller den andra? Har han ens fått i sej nån?
Jag vet inte. Det enda jag vet är att han inte har nån aptit alls.
Jag ska ringa veterinären igen och be att få cerenia som är mot illamående. Då kanske han får behålla antibiotikan så han får bli bra i munnen och kan äta.
Det är bara att hålla tummarna, annars är det ajöss med honom.

…varför skaffade vi katt?…det är fan inte roligt… 

Bara elände

Eländet fortsätter för stackars Valleman. Nu har han fått infektion där nedre hörntanden satt. Han har så ont så jag får inte smeta på nån Hexagel som han ska ha på tänder och tandkött för att rengöra. Han äter inte gärna, men äter dock om än lite. Han verkar rätt så pigg annars, ingen feber vad jag vet, men har ingen stjärttermometer så jag kan inte kolla heller. Där de andra tänderna satt har han inte ont alls, så det är bara det där lilla hörnet i munnen som gör livet surt för han nu.

 Så jag ringde veterinären och hon skrev ut antibiotika som vi hämtade ut nu när jag slutade jobbet. Har redan gett honom första dosen. Han ska ha en fjärdedels tablett, tre gånger om dagen, och nu hoppas jag att han äntligen ska få bli smärtfri och lycklig. Kan tänkas att han skulle acceptera Alma då också, för veterinären sa att han haft detta länge och de kan bli aggressiv av smärtan. Att vi inte har upptäckt nåt förrän nu beror på att katter inte gärna visar att de har ont, eller att det är nåt fel på dem. Inte förrän de är så dåliga att de inte kan dölja det. Men som sagt, nu ska han väl ändå bli bra, nu när han har dragit ut de tänder som plågat honom och fått bort tandstenen och allt. Nu ska han väl ändå få bli som i hans glansdagar. Och förhoppningsvis törs vi så småningom prova sätta ihop Valle och Alma igen. De har faktiskt väldigt mycket gemensamt så de borde gå bra ihop.

…det känns så bra nu…längtar till de har börjat ge verkan… 

Lite garn och lite gnäll så här en fredagskväll

Hej å hå vad tiden går! Nu är det fredag, äntligen, och det är full fart mot helgen. Våra garner har kommit. Mammas vita Paris, som inte är med på bild för övrigt, beställde jag 16 nystan av och en 6 mm virknål. Vi tyckte att det räcker om hon virkar med två trådar. En liten badrumsmatta måste ju inte vara så tjock. Min är tunn, inte för att den är virkad, men ändock, tunn som ett badlakan, typ. Det blev billigt och bra, under 300 kr.
Själv beställde jag ett tunnare bomullsgarn som heter Muskat. Den är väl hälften så tjock som Paris. Jag beställde egentligen inte den lite gulaktiga färgen, utan en ljusbeige som tyvärr var slut, så jag fick ett mejl från butiken där de undrade om jag ville 1) vänta med att få min order 2) ändra i beställningen och bara få de andra två färgerna, eller 3) upphäva ordern. Jag svarade att jag ville att de skulle skicka en annan färg, överraska mej! skrev jag. Och det gjorde de bra, den där lite beigegula färgen var ju jättefin. Av dem ska jag sticka linnen, två par fina, svala sommarlinnen. Om de blir trefärgade eller tvåfärgade har jag inte bestämt ännu. Jag har inte kollat ut nåt mönster, men det finns massor med fina på Drops Design, så det lär inte bli nåt problem. Det ska bli nåt med lite spetsmönster iallafall.

Vi har snön kvar, men det har slaskat och varit så blött, så jag önskar att den bara försvinner och kommer åter då det verkligen är dags. Så kanske jag lägger mina teorier om en ny istid på hyllan. Som det är nu får jag bara vatten på kvarn. Och det är inget jag vill ha.

Såna här soliga dagar är det ju vackert med det vita snötäcket. Men jag väntar gärna ett tag till. En solig oktoberdag utan snö är inte heller att förakta. För snö från oktober månad fram till maj är inte önskvärt, hur mycket jag än tycker om vintern.

Valle har haft det lite jobbigt de här dagarna, fram till idag. Jag tror han är smärtfri nu, för han bara sover och sover, vilket han inte kunnat göra så bra p.g.a smärtan. Han har inte heller legat särskilt bekvämt, så han har inte fått nån ordentlig vila, därför tar han ut det nu. Nu ligger han som han alltid gjort och snarkar gott. Lilla gubben, vad skönt för dej. Nu väntar bara glada, härliga dagar, utan smärta och obehag.

…stackars lilla gossebarnet vad han bara drabbas av allt elände… 

*älskar de små runda öronen*

Mycket snö och dyrbar katt

Idag har det varit strålande sol, men kallt och kolla(!) hur mycket snö vi har fått. Det är rena rama midvintern så här i slutet på oktober. Flyttfåglarna ba “What the fuck??” och börjar panikflyga omkring tills någon kvackar “ta det nu luuuugnt, vi ska int streeeessa, än finns öppet vatten där vi kan hitta mat, den här snön smälter snart bort” och alla flygfän landar i närmsta pöl. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. Och den har nog rätt, för idag har vi haft takdropp och snöglopp, fast det ska ju snöa mer, om det inte har hunnit ändras förstås.

Jag började arbeta senare idag, klockan nio närmare bestämt, för vi var ju till veterinären i Boden med Valle. De tog blodprov och kollade njurvärde och långtidssocker och det senare var bara fint, men han måste börja äta njurmat om han ska få några år till. Några år till? Det låter ju helt fantastiskt! Och skönt att han inte har diabetes.
Dock har han FORL, alltså en tandsjukdom som är väldigt smärtsam och han har fått dra ut tre tänder och skrapat tandsten med ultraljud. Han var så eländig och dreglade när jag kom hem, men nu har han piggat på sej.

Han får inte äta torrfoder utan bara mjuk mat, men inget duger, så jag blötte torrfodret och lät det stå och dra så det blev mjukt, men inte blött och det åt han av. Det ska han få i fem dagar, sen kan man börja ge som vanligt igen. Han tuggar ju inte om det gör ont, det gjorde han inte nu på slutet utan svalde dem hela. De är ju så små så det går bra.
Imorgon ska han få moffe igen, vilken tur att jag sparade två sprutor! Och så ska han få en Hexagel som man stryker på såren där tänderna har suttit och på några tänder som är i farozonen. Hur nu det ska gå till, men det måste gå. Det är för att skydda mot infektioner och påskynda läkningsprocessen.
Han börjar bli mer och mer sej lik nu, lillhjärtat. Så skönt att se. Snart kommer han må så gott nu när han slipper ha ont.
Men det blev dyrt. Närmare 12000 kr med det som Håkis betalade på Djursjukhuset först. Det är en mycket dyrbar katt detta, men det är han värd. Han ska också ha samma vård som om han var försäkrad. Och får vi ha honom några år till, ja då är ingen gladare än jag och Håkis.

…älskade lillskrutt…hoppas du blir ännu lyckligare nu när du blir smärtfri… 

Man lär sej av sina misstag

Min första stickepodd. Den visar litegrann hur det inte ska gå till, men jag ser det inte som ett misslyckande utan mera som en lärdom. Man lär sej av sina misstag.
Men detta är iallafall vad jag kommer att göra lite mer av i framtiden. Tror jag. Om jag tycker det är kul.
Det abrupta slutet beror helt enkelt på att batteriet tog slut. I övrigt är jag rätt nöjd, förutom skärpan. Måste nog skaffa en kamera med automatisk zoomning.

…kanske det hade varit bra med en viewfinder ändå, så hade jag sett hur suddigt det är… 

Skeptisk kille

Valle vet inte riktigt vad han ska tycka. Han undrar nog varför jag ställt till med detta nu igen. Önskar jag kunde förklara så han förstår att det inte är jag som råder över vädret.

Varför tömde jag inte balkongen igår när det inte snöade? Nåja, nästa helg ska vara bättre. Hoppas det stämmer. Det är ju en bit bort så det hinner väl ändras flera gånger innan vi når dit. Annars får jag väl helt enkelt stå där i snöyran och plocka bort allt. Fast lusten är inte särskilt stor. Väntar nog tills det smält bort.

…de var inte så sugen på att gå ut på ranchen heller, småttingarna… 

♫ Hej mitt vinterland ♪

Här går livet sin gilla gång. Vi har framkommit till söndagen den 18 oktober. Dagarna mörknar minut för minut.  Vi tänder ljus och myser inomhus.
Håkis kom igår och hade handlat lite mjölk och “bodit åt Ballo”. Vi tävlade i Alla mot alla och åt ugnsgrillad lax med hemgjord potatisgratäng. Alltså så jäkla gott! Måste nog ha det en gång i veckan. Gärna ett par.
Eller varför inte varje dag?

Valle lever och mår hyfsat bra med moffe. Jag provade hoppa över några timmar igår, jag blir så nervös efter att ha läst om andningsdepression, det vill säga att lungorna vill lägga av och de får svårt att andas eller så får de helt och hållet andningsuppehåll. Så det känns ju så där att ge honom det, men än så länge har inget inträffat. Jag gav honom en nyss för han har varit lite gnällig sen tidigt i morse eftersom jag inte gav något innan vi la oss.
Men han kom och la sej hos mej, under täcket, som förr i tiden. Det har han inte gjort på länge. ♥

Jag stickar och stickar. Är det inte på pumporna så är det på en tröja av egen design. Det ska bli så kul att se hur den blir när den är klar. Jag tror den blir fin. Inte märkvärdigt mycket krusiduller, bara en enkel liten detalj som löper över armarna och en bit på magen. Visar förstås när den är klar.

När jag steg upp i morse var det till ett vinterland. Och blåser gör det så det är lite snöstorm därute. Inget man gärna går och promenerar i. Men varför inte egentligen. Utmana sej själv. Det finns inga dåliga väder…
Nej, jag tror jag håller mej inomhus. Gör färdigt mina pumpor som bara behöver fyllas och virkas en stamstump på. Jag har vadd nere i förrådet, så det är bara att hämta.
Ja, det blir nog en bra dag detta med.

säga vad man vill, men lite mysigt är det med snön… 

Alma lider ingen nöd

Alma ser inte ut att lida någon nöd. Snart känner hon sej hemma och blir sådär jobbig med Vilma igen. Fast jag hoppas att hon håller sej i skinnet och försöker bete sej. Då kanske Vilma slappnar av och blir lite mer extrovert. Man såg ju att hon gärna hade hoppat in i leken med Alma, men Alma är lite för burdus och gåpåig så Vilma väljer att bara titta på.
Det blir nog kul för henne när hon får komma ut och får vara lite mer skyddad. Då vill hon nog vara ute lite längre stunder än här, där det är så mycket spring på gården med omnejd. Jag tror hon kommer att älska det.

…men vad Vilma ska undra var Valle har tagit vägen… 

Nu har han fått tid!

Åh herre min skapare vad jag har suttit och ringt här nu. Först till Djursjukhuset i Gammelstad, de hade ingen tid förrän tidigast i november. Öjebyns likaså, men bokade ändå än tid den 2 november ifall jag inte skulle få nån tidigare. Sen ringde jag Bergnäsets Djurklinik, samma sak där. Petvet fick jag inget svar hos. Din veterinär i Piteå gjorde inga tandsaneringar längre. Slutligen provade jag Lapplands Djurklinik i Boden och där fick jag äntligen napp! Han får komma redan på tisdag nästa vecka och jag ska ringa till Gammelstad och be att få lite mer morfin så han klarar sej över helgen och måndag.
Sååå himla bra!

Sen var det bara att ringa tillbaka till Öjebyn och avboka tiden samt till Gammelstad igen för att be dem skicka Valles journal till Lapplands Djurklinik.
Ja, men nu är det ordnat så nu ska väl allt bli bra. De kommer att röntga, ta bort tandsten, eventuellt dra nån tand ifall det behövs. Gör’t bara. Allt som krävs. Så länge han blir bra så. Än är det liv i gubben.

Men…det där är inte Alma!

Titta vem jag har fått hem. Lille Valleman!
Håkis tog honom till veterinären idag, för han har ont i munnen, så han har lite svårt att äta. Han har tandsten och tandköttsinflammation, så han måste få en sanering, om det nu är det som gör att han inte kan äta, men antar det då han vill egentligen. När han får nåt i munnen jamar han av smärta och har svårt att tugga.
Nu har han fått en morfinspruta och i skrivande stund sitter han faktiskt och äter, sen ska han få morfin imorgon 3 ggr i munnen och en gång på fredag. Då är det bättre att han är hos mej som slutar tidigare än Håkis. Så nu får han passa på att äta upp sej och vi får boka en tid för munsanering. Hoppas man får det fort nu.
Alma fick följa med hem till ranchen. Hoppas det går bra för henne. Hon är ju lite rädd, men är hon där länge nog så vänjer hon sej. Nu börjar det ju vara så kallt så Valle är inte ute så mycket och framförallt inte länge. Nu duger nog balkongen och det är bra om han är här som ska ha kortison varannan dag så slipper Håkis åka fram och tillbaka med mej. Jag kan åka dit kanske ett par gånger i veckan så jag får träffa Vilma och Alma också lite.

Mammas älskade lilla skruttgubbe! ♥ Han är lite stirrig av morfinet.

Han åt ganska ordentligt. I flera minuter satt han. Med saneringen blir nog allt bra igen.

…lille vän, vad du betyder mycket för mej… 

 

Virkade badrumsmattor

Det här inlägget är till min mor.

Det här är tre mattor som inte var så långt ifrån den storlek du vill ha. Den översta är virkad i Paris, som man måste ha tre trådar för att få rätt tjocklek, kostar ca 14 kr/st. Kostnad för matta lite drygt 200 kr.
De två andra är i trikågarn. Den turkosa är 62 cm och kostar lite över 200 kr. Den nedersta är 97 cm och som du ser går det åt 1,7 kg garn, Esteri tubgarn, som man får beställa från Finland för 16 €/kg. Det blir billigast med tanke på att Ribbon kostar nästan 100 kr för 250 g.
Sen finns det massor med fler mattor, men de är från 110 cm och uppåt, och du ville ha ca 75 cm. Man kan ju göra om mönstret lite och hoppa över några varv, det är ju en variant, men jag kan ju inte lägga ut alla här.

…dessa tre var mina favoriter… 

Vad ska det bli?

Nä nu har jag suttit och fisit länge nog, nu är det bara att huppe ur pyjamasen och sätta igång med dagens arbete. Nog för att söndagen är vilodagen, men här ska inte vilas, här ska slipas och karvas och fixas.

Vad ska nu detta bli? Det syns nog om man har lite fantasi. Inte helt och hållet hur det ska bli, det får ni se när det är färdigt, men jag tror det blir toppenfint!

Ja, det är nog många som undrar varför jag ska slipa i lägenheten, men jag slipar lite för hand bara, inte med nån maskin som blåser ut en massa spån. Så det är ingen fara. No danger on the roof, som di säger over there.

…ja, jag har ritat på fri hand…här ska det inte vara exakt på millimetern… 

Hungriga små fjäderfän

Alma har fullt upp på balkongen. Hon har alltid nåt att spana på. Är det inte skriande hussvalor, som flyger in och ut under takfoten som små reaplan, så är det skrattande måsar seglandes högt i skyn, tjattrande starar som samlas inför höstflytten…

…eller hungriga sidensvansar som äntligen hittat till rönnarna med de röda mogna bären.

Jag har gått och tänkt på det, varför ingen äter av dem, men de kanske har lite alkoholproblem så de vill ha dem jästa, fyllda med berusningsmedel. Bara de inte stoppar i sej för mycket och flyger in i rutorna så de svimmar av eller till och med dör. Det händer ju inte alltför sällan.

…de är vackra di små fjäderfäna… 

Covid på jobbet

Jaha ja, jag som trodde att det var rätt så lugnt häruppe med Coronan, men nu börjas det igen. Idag hade jag fredagskontoren, men jag slapp ta ett. Det fanns en lapp på dörren…

Ska man bli glad eller? Jag hade nog hellre tagit det där kontoret. Jag har ju stått och pratat med människan. Fast hon är duktig på att hålla avstånd och det, men jag har ju tagit där hon har tagit, tillexempel på dörrhandtag och dylikt.

Jag som pratat med mamma om att komma och hälsa på och eventuellt ta med Alma så hon får träffa henne. Nu går ju inte det förrän man är säker på att man inte bär smittan och att andra inte har blivit smittade. Det är ju inte säkert att hon är det, trots att det är hennes sambo. Men nog känns det olustigt. Huuujedamej!
Ja ja…det är bara att vänta och se tiden an och hoppas på det bästa.

…fan ta detta virus…och fan ta alla som går och blir smittade och för smittan vidare… 

Kanelbullens dag

Idag är det kanelbullens dag som de flesta säkert redan vet. Och vad gör man då? Jo, man sätter ju givetvis igång att baka. Om man nu inte gör det lätt för sej och åker och köper några nygräddade på ICA. Jag gjorde inte det denna gång.

Det är så längesen jag bakade bullar. Det har blivit mer sockerkakor och muffins och vanliga småkakor, men nu har jag en påse till med torrjäst som går ut om en månad så jag ska baka lite mer, kanske nästa helg. Vi har tömt mina frysar på en hel del mat så nu finns det plats för mycket hembakt. Härligt!

Alltså, om ni kunde känna doften nu.

Jag bakar alltid ena hälften kanelbullar och andra hälften vaniljbullar. Jag älskar vaniljbullar! ♥
Det gör för övrigt Håkis också och han är på väg hit nu. Han ska handla lite på Willys först, för man behöver ju alltid mjölk och andra färskvaror och så ska vi äta fryspizza till middag, för jag orkar inte ställa mej och laga mat nu efter bullbaket.
Vi har börjat köpa Dr Oetkers Pizza Tradizonale med mozzarella och pesto. Den är jättegod och Håkis tillsätter bara egen skinka och ibland ägg och lök. Det blir så mycket godare, tycker han, än de färdiga med skinka. Jag sätter bara på aningen orientdressing, för jag äter ju inte kött.
Sen får vi fika hemma hos Håkis, för vi ska dit idag igen. Det är ju meduxindags för lille Valle. Ska genast gå och packa en påse att ta med till honom.

…så himla gott det ska bli… 

Fuck it, vi går ut ändå

Det var sol i fredags, då fick Alma gå ut. Igår blött och mulet, då var vi inne hela dagen.
Idag, söndag, är det blött och mulet, men vi tänkte “fuck it, vi går ut ändå“. Nu är vi trött på att låta vädret bestämma. Sen har ju Alma en päls som inte tovar sej. Valles och Vilmas päls blir ju omöjlig att reda ut när de legat och varit våta. Det blir som filtat. Därför vill jag inte att de är ute när det är blött och framförallt inte nu när jag inte har samma tid att ta kamma dem.

Alma blir allt modigare. Nu struntar hon i de flesta som passerar en bit bort. Det är bara nån enstaka som hon reagerar på och försöker lägga sej platt och gömma sej.

Det finns så himla mycket att upptäcka och nosa på. Det är en spännande värld därute. Jag önskar så att hon hade fått ha en trädgård att springa fritt i. Men det får hon ju så småningom. Än så länge får vi gå ut tillsammans, hon och jag.
Hon är så söt. Ibland, när det har varit nån hemsk människa som gått förbi en bit bort, så kommer hon efteråt till mej och ställer sej tätt mot mina ben, som för att söka skydd. Då klappar jag henne och säger “duktig Alma” och sen skuttar hon glatt vidare och får allt bättre självförtroende. Det är så kul att se.

De flesta björkar börjar nu stå nakna i bara barken, men än finns det träd och buskar som fortsätter att leverera i färggrann prakt. Alltså, det är så vackert!

…skönt att vara ute trots det trista vädret… 

Det var nog ingen dröm

Vädret har fortsättningsvis visat sej från sin dåliga sida. Konstant mulet, dimmigt, regnigt och ruskigt. Inte kul alls med tanke på att jag inte kan gå ut med Alma. Eller jag kan väl, men det är ju inte kul för henne att springa i blött gräs. Usch, kallt och ruggigt. Inte för att jag har provat, men hon gillar inte att sitta ute på sin bräda på balkongen om den är blöt, så jag antar att hon inte vill gå ut då heller. Och kollar man tiodygnsprognosen så visar den regn, regn och åter regn hela nästa vecka också!
Måste jag köpa gummistövlar till henne? Och regnjacka och kanske även en sydväst? Asså vad är det här? Jag vet att det är höst, men hallååå, det behöver inte betyda att vi inte ska få en enda varm och fin dag till förrän till våren. Solen finns väl ändå? Hur svårt är det att titta fram lite, nån gång då och då? Ett par timmar om dan. Så där lagom till jag kommit hem. Men näh…

Oktober hann det bli också. Den första idag. Jag skrev inget igår, men det var bara det sedvanliga – Valle fick sin meduxin, Vilma var söt som socker, vi tävlade i Alla mot alla, Alma strålande glad när jag kom hem, jag tränade och duschade, gjorde kväller och gick och la mej.
Ja, vi handlade också. På ICA-Maxi. Fick en chipspåse som gåva. För att jag är stamkund. Inte dåligt. Verkligen nåt att blogga om. I mitt händelserika liv.

I natt, eller väldigt tidigt i morse, vaknade jag av att nåt djur skrek. Jag tänkte först, i min dvala, att det var en hund, men sen konstaterade jag att ‘nej, nån hund är det icke, det låter mer som en räv’. Och den skrek med en stunds mellanrum, tills jag vaknade ordentligt och låg och lyssnade. Då lät den inte mer. Var det bara en dröm? Och i så fall, varför drömmer jag att jag ligger i min säng och hör en räv skrika utanför fönstret? Låter inte logiskt, så jag bestämmer att det inte var en dröm.

…så otroligt intressanta inlägg jag publicerar…håll till godo… 

Garn och frön och annat pladder

Tisdagen den 29 september. Sommaren känns alltmer avlägsen. Solen värmer fortfarande gott de dagar den skiner, men om bara ett par månader når den inte ens över takåsarna.
Jag ska fixa lite höstfint här hemma, så att väntan till julpyntningen inte känns så lång. Jag brukar ju börja längta redan i slutet på augusti. Så fort sommarn är slut börjar det spira. Då får man ordna med lite annat så att tiden innan blir lika härlig.

Sen har jag beställt ännu mer garn. Det var 30% rea på baby merinoull så jag var ju tvungen att slå till. Jag ska fixa i hyllan så alla mina garner får plats, så har jag bättre överblick på vad som finns. Jag passar på att skaffa ett lager nu, medan jag har råd, för man vet ju aldrig om man blir så fattig att man helt enkelt inte kan köpa nåt. Då kan jag glädja mej åt mitt lager. Jag har nåt att göra och får nya fina kläder. Och garnet håller ju i evigheter så det kommer finnas till min pension också. Jag vet, för jag har gamla små restgarner från innan jag fyllde tjugo, som fortfarande är användbara. De kan jag använda till sockor. Randiga sockor i många färger. Eller vantar. Jag tycker också att det är snyggt med lite annan färg i kragen och muddarna på en annars enfärgad tröja. Mudden är ju oftast ribbstickad och randen blir inte så snygg på de aviga maskorna, men om man stickar färgbytet i bara räta, så blir övergången jämn och fin. Det syns inte alls när man sen fortsätter med aviga och räta igen. Resultatet blir bara proffsigt och snyggt.

Alma gillar att vara på balkongen än så länge, det är inte så himla kallt. Nu, när klockan är strax före halv nio är det 10°. Jag tände ljusen i lyktorna åt henne, det är ju så förjordat mörkt och vi har inte fått upp utebelysningen ännu. Vi får väl fixa det i helgen, kanske, när vi putsar och tätar fönstren och tömmer balkongen på blommor och dylikt. Det får Håkis avgöra, för det är han som är elektrikern här i mitt lilla residens. Det är inte bara att plugga in en kontakt, så att säga.
Jag ska plocka mera frön från lobelian. Jag gillar den ljuslila färgen. Det har inte synts så bra på mina bilder i bloggen vilken färg det verkligen är, men den är i två nyanser, en ljus lavendel och en aningen mörkare. Jättefina!

Jag är nydussjad, ren och fin. Klippte håret fem centimeter. Det var så nött i topparna. Nu är det bara det sedvanliga kvällsfixet kvar innan jag ska borsta tänderna och huppe i sänga. Imorgon är det onsdag.
Vi ses väl då.

…måste gå och släcka ljusen innan jag glömmer dem…sov gott alla… 

Måndagen avklarad

Måndagen den 28:e är snart avklarad. Bara några futtiga timmar återstår. September går mot sitt slut. Nu är det full fart mot oktober.

Jag har varit till ranchen och gullat med mina andra två pälsbarn. Gett Valle meduxin och kammat både honom och Vilma lite grann.

Mina vackraste små gullefjun. De är så fina så det värker i mitt mammahjärta. Ååh som jag önskar att vi kunde vara tillsammans allihop. Men, men…man kan inte få allt här i livet. Det blir man ju ständigt påmind om. Då får man välja det nästbästa. Det är inte annat.

En trolsk dimma ligger tung över staden. Sikten på körbanan är ordentligt nedsatt. Folk tar det lugnt i trafiken.

Men det är vackert på sitt eget lilla vis. Jag tycker det är mysigt.

Dock blev det ingen utegång för lilla Alma idag, då det är så blött och eländigt.
Hon har iallafall fått sin nya sele. Jag har satt den på henne så att hon ska få vänja sej vid den. Hon blir låg och kryper fram som en liten iller. Jag hoppas den sitter bra. Det känns som det, men det ser ut som att hon inte gillar den nämnvärt.
Nu har hon legat still mest hela tiden efter att hon åt lite. Lugn som en filbunke. Det borde ju passa mej utmärkt eftersom det är det jag strävar efter, men jag vill ju att hon ska tycka om selen, att den är bekväm, så att hon kan röra sej fritt och springa och ha kul ute, nu när hon ska få gå i långkoppel och allt.
Jag vet inte om den är för liten eller vad det är. Vi får se, det kanske bara är ovanan.

…hoppas den är bra, jag tycker den är så fin… 

Söndagssysslor

Idag har jag äntligen putsat fönstren. Och så har jag köpt tätningslist, för de behövde verkligen bytas ut, det var bara smul kvar av de gamla. Men vi gjorde inte det idag, för jag tog inte vardagsrumsfönstret, jag sparade den till nästa helg. Det var så mycket jobb med dessa när jag var tvungen skrapa bort det torra limmet från de gamla listerna, men det är nog inte för kallt nästa helg…hoppas jag.
Sen har jag varit ute med Alma också. Hon var lite osäker i typ två minuter, sen var det en jäkla fart på henne. Jag hade lite kämpigt att hänga med. Jag har det långa kopplet hemma, som dras in automatiskt ni vet, men jag törs inte använda den innan jag köpt en ny sele, för den här kan hon ta sej ur om hon stretar emot tillräckligt mycket. Så det ska införskaffas och sen ska jag börja gå ut med henne varje dag som vädret tillåter. Hon gillar inte regn, så då blir jag entledigad från utegång. Hon blir så rastlös om dagarna, framförallt när jag är ledig, då är hon på mej hela tiden och vill att vi hittar på nåt. Och jag som bara vill sitta och handarbeta. Nej, en ordentlig promenad så blir hon lugn som en filbunke. Och jag mår också bättre av att komma ut lite mer. Det har blivit dåligt med promenader. Jag som planerat att gå varje dag har knappt gått en gång i månaden. Inte bra alls.
Jag har duschat och ska göra iordning allt här så det bara är att borsta tänderna och huppe i sänga. Jag måste byta sängkläder också, men det går på fem röda när jag bara har min egen att tänka på.
Ja, det var väl allt, härifrån mitt lilla residens, kan inte komma på om det var nåt mer jag hade på hjärtat, så ha nu en fortsatt skön söndag och ses kanske imorron.

…så himla skönt att ha rena, fina fönster…snart är de täta också… 

Riktigt ekologiska ägg

Nu är vi på ranchen och jag har kammat Valle och gett meduxin. Vi har ätit middag som Håkis bjöd på.
Innan det var vi till en gård som säljer ägg med självplock. De kostar 4 kr/st som man swishar när man har tagit det man vill ha.

Hönsen var väldigt nyfikna och kom och hälsade oss välkomna.

Det fanns flera olika raser. De var så vackra allihop. Flera tuppar också och alla sprang helt fritt som de ville.

Några låg och ruvade, men var ändå tvungen att komma och kolla vilka det var som kom på besök. Alltså hur söta?

Nu har vi nånstans att köpa våra ägg ifrån. Vi vill ju helst veta var de kommer ifrån och vilka förhållanden fjäderfäna lever i.

Och det är ju så gulligt att de är i olika färger. Är de gröna vet man att de har ätit gräs ♥

Jag skulle också vilja ha en stor gård med höns och får och getter. Kanske nån åsna också. Eller alpacka. Tänk så härligt det skulle vara. Man skulle aldrig ha en tråkig stund.

…älskar detta… 

Hon har flyttat in

Idag är det 9° C och idag fick pellisen flytta in. De tål ju rätt så kalla temperaturer, som lägst 5° C, men jag ska ju ha den inomhus under vintern och här kan jag inte ha så låg temperatur, därför tog jag in den nu så den inte får en alltför stor chock av att komma in i värmen. Än så länge har jag ventilen öppen i sovrummet så det är aningen svalare där.
Nu kommer den ju ändå att gulna under vintern, men jag ska klippa ner den i slutet på februari så den får börja om och växa upp på nytt. Då blir den nog fin lagom till sommaren.

…hade ju inte tänkt spara den egentligen, men jag kan bara inte slänga den…   

Freeeedaaag!!


Alltså vad skönt! Äntligen fredag! Men veckorna går ju faktiskt otroligt fort. Och helgerna ännu snabbare så det gäller att ta vara på varje minut.
Understundom tänker jag att jag borde göra lite mer roliga saker. Uppleva mer. Åka iväg och se mej om, för jag känner ibland att jag har ett så innehållslöst liv.
Och så börjar jag fundera på vad det är jag vill egentligen. Och jag funderar…och funderar…men så slutar det alltid med att jag faktiskt har det precis som jag vill ha det. För allting känns så besvärligt när det kommer till kritan.
Så min känsla av innehållslöst liv kan jag snabbt råda bot på genom att börja planera nåt, då tappar jag genast intresset och längtar tillbaka till mitt lugna, bekväma liv. Och vid närmare eftertanke så är ju planerandet halva nöjet. För mej oftast hela nöjet.

Håkis, den snälle lille själen kom och hämtade mej från jobbet, trots att han är ledig. Sen åkte vi hem till mej och jag kokade mannagrynsgröt som vi åtnjöt med limpmackor med ost. Det var så gott.
Diskmaskinen är påslagen och ugnsformar och kastruller ligger i blöt i diskhon.

Jag tar mej en kopp kaffe och skålar in helgen. Måste ägna några timmar åt fönsterputs och sätta nya tätningslister så det inte drar kallt nu i vinter.

Och leka med Alma. Och så ska jag fortsätta med mina pumpor till halloween, och novemberhösten i övrigt, som jag håller på att sticka. Ja, det låter kanske konstigt, men jag visar mer sen när det börjar likna nåt. Just nu kunde det lika gärna vara en mössa.
Ja, jo, men det låter som en bra helg, innehållslös kanske, men det passar mej alldeles utmärkt. Jag är alldeles för lat för att ha en massa roliga saker att göra och besöka. Inte för gammal, men för lat.

…ha nu en skön och bekväm fredag alla, en fredag som passar just er… 

Tankar en torsdagsafton

Här sitter jag på kvällskvisten och har sörplat i mej en kaffetår så här innan läggdags. Jag är ju en sån som inte påverkas av koffein, så jag somnar hur bra som helst även om jag dricker det sent. Jag har inte heller några sömnsvårigheter, förutom att jag vaknar i tid och otid när jag får mina värmevallningar, så jag måste slänga av mej täcket och dra på mej det stup i kvarten, vilket stör min skönhetssömn en aning, men annars sover jag som ett barn.

Jag har varit hos Håkis och gosat med Valle och Vilma och tävlat i Alla mot alla på Dplay. Håkis är ledig imorgon, men jag jobbar som vanligt. Jag vet inte vad det var han skulle pyssla med, men han kanske bara vill kunna göra precis vad han vill. Han är lite less, vilket inte bådar gott då vi bara har jobbat ett par månader, efter semestern, så vi får hoppas att lusten återkommer, annars blir ju varje dag en plåga för honom. Arbete kommer vi ju inte undan. Endast en storvinst skulle råda bot på det och sannolikheten att vi skulle lyckas med något dylikt är ju hårfin.

Nu börjar vi komma lite längre in på hösten och det blir allt kallare om dagarna. Mörkret varar allt längre och kommer allt tidigare. Träden har inte tappat alla löv ännu, men de är gulare. Dock är rönnen och pelaraspen på vår gård fortfarande gröna och fina. I vanlig ordning då de är väldigt sena på att acceptera hösten. De brukar stå gröna ännu när första snön faller.
De senaste två dagarna har varit relativt vindstilla, men då har det regnat istället. Inte för att det gör mej något, jag är ju ändå inte utomhus mer än nödvändigt. Bara när jag är på väg hem riskerar jag att bli blöt, men jag har ju min nya fina regnjacka som skydd.

Undrar när vi får snö i år? Med tanke på hur temperaturen varit hittills så gissar jag i oktober. Om det nu inte kommer nån värmebölja som slår hål på min teori. Men vi har haft så ovanligt kall sommar, så jag blir inte förvånad om vi får en extra lång vinter. Tur jag gillar min varma dunjacka och varma byxor. Annars skulle jag ju bli deprimerad vid blotta tanken.
Ska gå ut med Alma sen och se hur hon gillar vintern. Och snön. Om hon är en riktig sibirisk katt. Valle och Vilma gillar inte kylan, deras tjocka päls till trots. En liten stund kan de gå ut, med betoning på liten, om det är ett fåtal minusgrader, eller runt nollan, så det ska bli kul att se hur Alma reagerar.

Nåja, nu är klockan snart 22 så jag ska gå och göra kväller. Imorgon är det fredag och sen är det helg, gapa och svälj. Så himla skönt med sovmorgon!

…sov gott nu allihop och ses kanske imorron… 

Måndag – jobb

Det är måndag och jag har jobbat efter fyra dagars sjukskrivning. Det gick bra och jag kände mej så lycklig när jag kom hem. Jag sa till Håkis, när han kom hem att hur mycket man än längtar till pensionen eller önskar att man vinner en massa pengar så man blir ekonomiskt oberoende, så behöver man ändå nåt att gå till varje dag. Jag är så glad över mitt arbete och att se alla bli så glada över att jag är tillbaka. Det känns riktigt bra.

Alltså den himlen imorse…

Det blåser stormvindar ute. Vinden tar tag i huset så det känns i soffan. Håkis har åkt hem för en stund sen. Alma och jag ligger kvar och tittar på tv.

Så skönt att ha tak över huvudet när det är sånt ruggväder ute…såvida det inte blåser bort i stormen förstås.

…lilla Alma…bästa sällskapet…

 

Middagstipselipset

Nu blir det lite gratisreklam här, precis som att jag nånsin får betalt, nej det får jag inte, men jag vill helst inte visa produkterna, just för att inte göra reklam gratis, men ibland så händer det ändå, som nu till exempel.
Vill ni äta nåt riktigt gott, nåt som är i det närmaste som att gå på kinarestaurang, köp Findus fish nuggets. De är så lätta att tillaga. De ska bara in i ugnen i 12-14 minuter på 225°C.
Jag brukar lägga dem i en ugnsfast form. Häller över lite smörolja. Sprinklar på lite citronsaft. Kryddar med citronpeppar…Santa Marias – viktigt!
Sen skjuts in i ugnen.

Och det är säkert jättegott med potatismos, men jag brukar ha ris till. Jasminris, amerikanska grönsaker (ärter, majs och paprika), Mills remouladsås och aningen sweet chilisås.
Alltså…huuur gott!!

…om ni inte har det redan; prova så får ni se… 

Sådan far, sådan dotter

Alma har, som sin far, utvecklat ett intresse för bärgning, verkar det som. Undrar vad hon skulle säga om hon visste att farsan har en bärgare? Eller är det det hon vet? Kanske tror hon att det är pappa på tv?
Jag vet inte, men söt är hon iallafall, lilla pälsfröken.

…undrar om hon behöver glasögon, den lilla, så nära som hon sitter…

Jag drack alldeles för mycket igår

…vilket resulterade i min, i mitt tycke, alldeles för tidiga uppvaknande denna lördagsmorgon. Ja, alltså inte alkohol, nej bara kaffe och coca~cola och sånt, och alldeles för sent dessutom. Ni vet, när man kommer i den här aktningsvärda åldern ska man vara lite försiktig med sånt. Man blir så förjordat nödig.
Nåja, klockan sex är ju inte en omänsklig tid att stiga upp ändå, rätt mysigt när man väl har vaknat till. Jag har just tagit mej en rykande kopp nybryggt kaffe. Det är en sån där grej som känns lyxigt fast det inte är det.
Jag har varit sjukskriven hela veckan, sen tisdag, och börjar känna mej mycket bättre. Det är ju fortfarande en del som jag inte vågar mej på, men jag är snart helt återställd. Jag känner att jag satt lite väl mycket igår, jag har tidigare bara legat eller stått, för det stod att man inte ska sitta när man har ryggproblem. Jag kan säga att jag mest bara har legat, alla råd till trots – att man ska vara i gång och leva som vanligt, det klarade jag inte av – men var och en känner sin kropp bäst och rättar sej efter det, antar jag. Jag är iallafall övertygad om att jag kan jobba på måndag och är back in business då. Vilket jag faktiskt betvivlar att jag hade varit om jag hållit igång som vanligt.
Idag är det strålande sol med gulnande trädtoppar som böjer sej för höstvinden. Lite friskare temperaturer som sig bör så här i september månads senare del.
God morgon!

…samtidigt bra att stiga upp i ottan så man inte vänder på dygnet… 

Hemma idag

Idag har jag varit hemma från jobbet. Jag jobbade igår, måndag, men jag blev så dålig efter lunch så jag vågade inte prova idag om det skulle bli likadant. Sen har jag varit aningen yrslig å mått lite illa så jag har sovit mest hela dagen. Min trötthet kan ju bero på att jag har ont också, jag har märkt att jag reagerar så på smärta, sov jättemycket när jag bröt foten.

Jag blir hemma imorgon också, jag är lite bättre, men törs inte anstränga mej ännu. Det är visserligen bra att röra sej när man har ryggont, jag har gjort det förut och det har funkat, men inte med den här sortens värk, jag blev ju så mycket sämre. Har inte gjort några av Håkis övningar idag eftersom jag inte mått så bra, men imorgon hoppas jag att det ska gå så jag tillfrisknar snabbare. Jag jobbar ju bara 75% så det blir inte så fet lön när man är sjuk.

…behöver nog köpa en ny säng…känns bättre att ligga i soffan…

Kanske en Sally?

Jag provade att vara utan kaffe, inte helt och hållet dock, jag drack en kopp när jag kom hem från jobbet. Bara för att testa om det hjälper mot vallningar. Det gjorde det inte. Så jag dricker igen, jag är på min fjärde kopp idag, så det är väl inga enorma mängder jag stjälper i mej ändå.

Jag är lite sugen på att köpa en katt jag hittat på blocket. En 4-åring som kommer från Västerbotten, hade inte haft så jättemycket kontakt med folk, hon hade inte ens ett namn då hon som ettåring kom till Luleå, så hon fick omgående namnet Sally av den nya ägaren. Nu måste hon sälja henne igen p.g.a rådande omständigheter och jag tänkte att hon skulle vara en sån bra kamrat till Alma medan det är som det är. Sen när det bara är tjejerna kvar så får nog Vilma vara ifred från Alma också, Alma är ju lite burdus i sina lekar och väldigt kelig utemellanåt, som Vilma inte är van och blir mest bara förnärmad när Alma går och buffar och gnider sej mot henne. Kanske Sally är mera van närkontakt? Hade ju varit toppen! Men jag har en massa övertalande att göra, för Håkan tror inte att det är bra för Vilma, medan jag tror helt tvärtom.

Alma mår för övrigt bra nu, verkar det som. Hon ligger mer bekvämt och ser inte ut att må dåligt alls, så det var nåt snabbt övergående. Skönt som tusan!

…tycker inte ni att vi ska köpa Sally?…visst håller ni med mej, va?…ska övertala Håkis… 

Ingen bra söndag, Alma

Men vilken tråkig söndag detta blev för Alma! Nej, det är fint väder, solen skiner och det är inte alltför kallt, fast det började visserligen med regn.

Nej, det tråkiga är att hon har fått i sej nåt som inte var bra. Hon fick så ont i magen och jamade så sorgligt innan hon började sina uppstötningar. Det är visst skillnad på att kräkas och uppstötningar, läste jag, så jag får väl säga rätt ord då. Hon har gjort det flera gånger och sen la hon sej under soffan en stund, men lite senare gick hon och drack vatten, så det är ju ett lugnande tecken. Sen har hon legat på soffan och liksom…inte flåsat, men andats snabbt. Hon var och gick en sväng alldeles nyss. Sen upp i soffan igen och där började hon tvätta sej, så det är ju också ett tecken på tillfrisknande, från vad det nu var hon drabbades av. Jag blev livrädd att hon fått i sej en panodil som jag haft i fickan på arbetsbyxor som jag lagt i tvättmaskinen för tvättning. Jag letade efter det tomma fodralet, men hittade inget, sen drog jag ut byxorna och letade igenom fickan den legat i, men den var tom. Jag hann få lite panik, tills jag kom ihåg att jag tog ju den i fredags när jag fick så ont i ryggen. Har haft det hela helgen, men känner mej bättre idag så jag slipper sjukskrivning.

Vad Alma beträffar så tror jag att det börjar gå över, för nu ligger hon lite mer bekvämt än när hon hade ont, så förhoppningsvis mår hon bättre redan i afton. Man ska tillkalla veterinär om det inte går över inom 12-48 timmar, eller om de blir märkbart sämre. Nu verkar hon ju pigga på sej så det var nog inget allvarligare, men jag undrar just vad tusan hon fått i sej? Det enda som låg i kräkset var lite matrester och ett litet grässtrå. Nåja, det får jag leva med att inte få veta. Huvudsaken hon blir frisk. Mitt lilla hjärtegryn

Bilder som inte kom med

Man har ju alltid bilder som inte får komma med för att man väljer andra som kanske är bättre eller att man har nog många bilder och inte vill ha så många från samma ställe och blir tvingad att välja bort några. Då kan man ju visa dem en annan gång, som nu i “bilder som inte kom med”.

Det här är från Hägnan i Gammelstad när vi var där under vår semester. Det känns ju så nyligen fast ändå en evighet sen. Man känner ju lite vemod, när man ser tillbaka så här, om än det är mysigt med hösten också. Den här bilden kom inte med för jag valde en med en get istället, som var tagen åt andra hållet. Eller var det ett får? Nåja, nåt klövdjur iallafall.

Älskar detta hus! Det är här de bakar och säljer sitt bröd.

En lite konstnärlig bild på mej när jag var lite wild ‘n’ crazy. Eller kanske jag försöker se ut lite som en artist? Nej, nu kom jag ihåg, jag provade mina gamla peak performance solglajjor och ville ta en bild. Tyckte den var lite rockig så jag lekte lite med redigeringen och det här blev resultatet.

En tvillingjordgubbe. Det blev två när jag tog bort det gröna.

En gullig fågelskrämma i rostig plåt har de låtit sätta upp vid stranden av Skurholmsfjärden. Plåthilda heter hon vid närmare efterforskning. Så gulligt!