Category: Okategoriserade

Hallå hej i aftonbrisen! Hur mår ni alla mina goa läsare?
Här mår vi alldeles utmärkt! Vi har hunnit vara hemma ett tag här och ätit och fixat lite. Och flickorna har fått gå ut, fast Vilma kom alldeles nyss och la sej på mitt skrivbord. Hon har blivit riktigt mammig. Hon kommer säkert bli som Valle, mammas pojke. Fast mammas kicka då.

Vi har inte fått nån sommarvärme direkt, men det är grönt och fint och häggen blommar överallt, och snart kommer väl värmen också. Än så länge får det faktiskt vara lite svalare, men det hade varit kul om det inte blåste isbjörnar, för då hade vi kunnat vara ute efter jobbet och börja med husbilen. Eller fixa altanerna. Alla plankorna är lösa på baksidan så de behöver skruvas fast. Inte för att vi kommer att sitta där så mycket då katterna inte får vara där eftersom det inte finns nåt stängsel runt gården. Jag vill ju fixa det så vi alla kan vara därute, men det är ganska mycket jobb så det får eventuellt bli nästa sommar.

Imorgon är Håkis ledig, men det är inte jag. Han fyller nämligen 60 år. Hoppas det blir fint väder. Enligt min app blir det molnigt och ca 13°C. Ungefär som det har varit hittills. Ingen sommar än alltså. Nååjaa…vad är väl en sommar? Den kan ju vara tråkig och…urtrist och…långtråkig och alldeles…alldeles underbar!
Tålamod är lyckans moder. Tids nog får vi det underbart här med.
Håkis har tagit fram poolen, så den kommer upp i år. Så härligt att få bada igen! Fast jag vill ha en ny baddräkt. Nån färgglad som ser somrig ut. Jag vill ha i rosa och orange och gult och rött. Mera färg!
Jag börjar längta till semestern nu känner jag, men i år har jag den sena perioden och får snällt vänta till den 17 juli. Över en månad kvar. Och Håkis börjar sin en vecka före, så vi har bara tre veckor tillsammans, men då får katterna vara ute lite mer så för dem är det ju bra.
Men i helgen blir det som sagt kalas och det blir smörgåstårta och vanlig tårta och det kunde ha blivit bullar också, som jag bakat, om det inte vore för att köksmaskinen började röra på sej och föll ner i golvet, fortfarande knådandes degen, så den snurrade ju runt och slog ner i mattan och blev alldeles full med katthår, så den var ju bara att slänga. Bunken sprack och därmed ingen mer bakning. Inga hembakta bullar alltså. Men vem orkar väl egentligen med det efter både smörgåstårta och vanlig tårta? Och småkakor till kaffet.
Tror det blir en gräddtårta med jordgubbar, men är inte säker. Det var mitt önskemål iallafall så jag hoppas på det.

Nu känner jag att jag bara pladdrar på om helt ointressanta saker så jag ska inte uppta er dyrbara tid mer nu utan gå och hoppa i duschen så det bara är att göra kväller sen.
Ha det fint nu alla och kom ihåg att du är viktig i det här pusslet som kallas Livet.
Utan dej skulle det inte bli färdiglagt. ♥

…bilderna har inget med inlägget att göra, ville bara ha med nåt och inte bara tråkig text… 

Gomorron…eller ska vi säga god förmiddag? Jag är inte helt och hållet nyuppstigen, klockan 9:14, jag har varit vaken i snart en timme.
Vi är lediga. Det är Sveriges nationaldag… 
Inget vi firar så, men skönt med en ledig dag iallafall.

Alma, den nya utbrytarkungen, eller är det kanske drottningen?, smet igen. Hon var dock inte lika illa till den här gången utan stod i komposten på andra sidan planket, så det var lättare för Håkis att gå och hämta.
Han fixade ju dit en rullist, men satte inte riktigt över hela då det var några grenar i vägen och vi trodde väl inte att hon skulle hoppa dit. Det gjorde hon inte heller. Hon satte sej nära planket, så att hon hamnade precis under en glipa i grenverket, och klättrade sakta, som upp för en stege, och sen satte hon sej högst upp på den överliggande brädan. Sen var det ju bara att välja var hon ville hoppa ner.
Nu är trädet några grenar fattigare och en till bit rullist är påskruvad.
Alma fortsätter att gå utmed planket och plirar uppåt efter nåt mer hål där hon kan slinka ut.
Vilma är en liten ängel. Aldrig till besvär.

Och nu undrar ni förstås hur det går med husbilen? Ja, vi har väl hunnit med att flytta på den ett par gånger, det är väl ungefär det. Det är så kallt och blåsigt så man har ingen lust att gå ut ens, än mindre hålla på och jobba. Men vi ska börja snart, bara det blir lite bättre väder. Och vi har ingen brådska, för vi kommer ändå inte hinna åka nånstans i sommar, så vi har ett helt år på oss.

Och hur är det med mej själv då? Jorå, tackar som frågar, jag mår alldeles utmärkt! Lite ryggvärk och nageltrång, aningen känningar i höfterna, lite mer gråhårig (har slutat färga det blont och färgat in lite gråa slingor i det blonda) men annars är det bara finemang.
God morgon! ♥ Nu, börja dagen!

…ja men jag fyller ju 57 i sommar, då får man vara gråhårig… 

Hallå hej alla! Har ni sommar än?
Här är det aningen sämre sparkföre och lite grönare träd, men det är allt.
Eller jah, idag är det 11° C och lite varmt i solen, där det läar vill säga, men det kommer väl mulna på och regna snart vad det lider. Blåser gör det också mest varje dag. Friska nordostliga vindar som biter hårdare än man förtjänar i kind, märg och ben.

Vi skulle så stort gräva bort komposthögen i hörnet av tomten, för Alma, den lilla rackaren, smet över till grannen igår och de har staket runt hela huset, med stängda grindar, så det kändes som fel att bara öppna och traska in som den naturligaste sak i världen, men som tur var nådde Håkis henne över staketet. Hon satt där och jamade så ynkligt när jag var ute och ropade på henne, men medan jag hade gått runt hela vår tomt och över de andra grannarnas, för att komma dit, hade de släppt ut hundarna så Alma låg och gömde sej och vågade inte komma fram till mej, och eftersom jag aldrig hade nått henne ändå så fick Håkis gå.

Komposthögen är mest bara jord och rötter så det gick inte att gräva för hand, så Håkis skulle ta det med traktorn, men den var inte alls med på det och bara somnade mitt i allt.

Ni ser ju att det inte är högt alls att hoppa över, men hon har inte gjort det tidigare, vet inte varför hon fick för sej det nu plötsligt. Men vi tror att hon blev ordentligt spooked när hundarna kom ut och skällde så kanske hon inte gör om det, fast inget vi tänker riskera så hon får helt enkelt hålla sej inne tills vi fått bort högen och Håkis har satt på en rullist där med.

Vi har inte fått nån ordning på torpet ännu p.g.a denna kyliga försommar, men det till trots tittar en ensam liten jordgubbsblomma fram under bladverket. Vi ska för övrigt göra om och mura upp en ny, lite större, rektangulär låda och sätta om allt och få bort ogräset som vuxit sej allt starkare när jag inte varit här och hållt rent.

Skulle vilja plantera om brudspirean också. Och rosenbusken som blommar dubbelt och doftar sååå ljuvligt. Den står intill komposten nu och blir allt mindre och dör snart.

En liten styvmorsviol solar sej.

Och blåtryn blommar. Den har tagit sej ganska bra, men mår väl inte allra bäst den heller där den står. Jag vet inte vad det är för sjuka de får, både blåtryn och rosentryn, men nånting är det som drabbar dem så fort löven har slagit ut.
Det var för övrigt rosentryn som hade de där långhåriga ullössen en sommar för längesen. Jag var helt överrumplad, för jag har aldrig sett nåt sånt tidigare. Löss som har lång päls som fladdrar i vinden, liksom…WTF!!

…ja ja, sommarn kommer väl igång strax här med…vi får ha tålamod helt enkelt… 

Hallå hej! Long time no see!
Nu har jag verkligen hållit mej borta länge, men nu är det färdigt med bloggsemester, nu ska jag börja härja här igen.
Vi är på landet och tjejerna lever livets liv. Och äntligen får jag också vara med! Det känns riktigt bra. Vi kom i fredags på sena eftermiddagen, för Håkis var tvungen vara med på nåt jägarmöte, men efter det styrde vi färden mot ranchen.
Vi har haft sol och fint väder, inga sommargrader riktigt ännu, men på altanen mot planket är det riktigt varmt när solen skiner.
Idag hade vi runt 18° C och blåsigt, men jag med mina värmevallningar njöt för fulla drag när jag var ute och räfsade gräsmattan och tog bort döda slingerväxter samt klippte bort gamla hallongrenar.

Alma och Vilma har varit ute så mycket de orkar med och Alma håller sej på gården och har inte, vad vi vet, försökt klättra över planket. Vi har ju satt såna rullister så att hon inte kan.

De älskar att springa och sträcka ut sej ordentligt och ibland jagar de varandra och har så kul som bara katter kan ha.

På eftermiddagen var vi till kära mor och firade morsdag. Lika trevligt som vanligt och mamma är mycket piggare p.g.a några sprutor hon får så det känns riktigt bra. Klar i knoppen är hon, lite glömsk så där, men vem är inte det? Inget dement iallafall vilket är så kul. Hon har samma humor och är sej lik sina 82 år till trots. Härligt!
Nu ska jag gå och käka piroger, men vi ses snart igen!
Heippa!

…så roligt att få vara här igen med familjen…

Efter en förkylning från h-e ska det bli skönt att gå och jobba imorgon.
De här dagarna har jag spenderat i horisontalläge och inte gjort många knyck alls. Igår orkade jag åtminstone laga middag, laxsoppa, och kamma katterna. Det var väl det jag pallade med, men bättre än inget. Idag har jag också vilat mest, men känner mej mycket piggare. Jag dammsög lite och blev helt slut av det, men jag tänker att jag är nog ännu piggare imorron och jag ska ta det lugnt på jobbet i början, så jag tror det ska gå bra. De får ha överseende med att jag inte är mitt normala jag, helt enkelt.
Ja, det var allt för nu, det är dags att huppe i sänga. Nattinatti alla!

…tjejerna har iallafall tagit väl hand om mej… 

Vad har vi gjort hittills då, på vår ledighet? Faktiskt inte mycket. Vi har chillat och haft det skönt, men idag har vi planerat lite mer husbilsbygge och vi ska åka och mäta så vi vet hur många panelskivor och dylikt vi behöver. Vi ska ju inte ha panel under sängen tillexempel, som de flesta gör, de panelar hela väggarna innan de bygger säng och köksskåp, det ska inte vi göra, utan bara det som syns, för vi måste tänka på lastvikten, så jag antar att vi bygger stommarna till allt först och sen panelar väggarna och därför måste vi ju veta hur mycket det går åt så vi inte köper för mycket.

Igår gjorde vi egen pizza tillsammans, en med vegofärs som jag först stekte och kryddade och hällde över lite köttbuljong och sweetchilisås. Det är mozzarellaost under. Glömde dock pizzakrydda eller oregano, men det gick bra ändå. Och så är det champinjoner, körsbärstomater och lök. Tomatsåsen är Dolmio pastasås.
Varför gör inte pizzeriorna såna så veganerna och vegetarianerna har lite godare alternativ?

Den blev så god! Håkis sa att han undrar om det inte är den godaste pizzan han ätit ever. Pizzabotten är jätteenkel, det är bara vatten, mjöl, flytande smör/margarin, salt och bakpulver. Inget som behöver jäsa.

Och så tog jag mej äntligen i kragen och färdigställde min “skräddari”. Den blev så bra! Jag älskar den! Alldeles perfekt i storlek. Har beställt mer Lettlopi i svart och olika färger så det blir fler, fast med andra mönster då. Jag har sparat flera olika i mobilen, som jag tagit en skrämdump av, så det är bara att välja och vraka. Tror jag kommer ha två på gång samtidigt, en enfärgad som bara är slätstickning och en flerfärgsstickning som jag kan vila ifrån, men ändå ha nåt att arbeta på. Fast är det nåt som ser ut att bli riktigt snyggt så kan jag inte lämna ifrån mej den, utan det blir att man vill fortsätta, “bara en rapport till”, ni vet…
Nu är jag snart klar med den svarta med färgprickar i. Det är inte så många varv innan jag ska börja med halsringningen, så jag visar sen. Och jag har varit så förutseende att jag redan har sytt ihop under armarna, så jag har inte ens det kvar att göra när det är klart. Och jag har knappt några trådar att fästa då jag tagit med dem i stickningen. Det ska jag anamma i alla mina stickningar i fortsättningen, förutom i flerfärgs, för det går ju inte, det syns ju.
Nu fortsätta med den svarta och ses senare. Må väl! ♥

…vi har haft sol varje dag… 

Dagen förflöt som så att vi satt vid varsin dator på morgonkvisten ett tag innan vi åt frulle, vilken bestod av rostat bröd med olika sluringar, så som skagenröra, het räkröra och gubbröra av ICAs egna märke. De är så goda, dock tycker jag att hemgjord gubbröra är godare, så den får Håkis avnjuta alldeles själv.
Sen låg vi i varsin soffhörna och tittade på tv och jag stickade lite, tills vi blev så trötta att vi slumrade till en stund. När vi vaknade klädde vi på oss och åkte för att handla. I vanlig ordning blev det inte bara en butik utan vi besökte Lidl, Willys och ICA-Maxi.
När vi satt i bilen och var på väg till de två sistnämnda undrar Håkis vad vi ska äta till lunch. “Nja, det blir nog ingen lunch”, sa jag, “klockan är 16.20”.  Vart tog tiden vägen?
Så det blev middag istället, när vi kom hem. Vi gjorde korv med bröd. Håkis hade Sibyllas varmkorv och jag Scans vegogrillkorv. Till det hade vi, förutom senap och ketchup, även räksallad och rostad lök. Det var så jäkla gott alltså! Scan gör jättegod korv, för övrigt, den funkar så bra för mej och jag ljuger inte när jag säger att jag aldrig ätit godare korv med bröd än det jag åt idag. Inte ens när jag åt riktig korv. Jag är nog ingen sann köttätare jag.
Nu blir det bara att chilla i soffan, som en vanlig lördagsafton, med lite godis och chips med dip. Och så klart mitt eviga stickande. Jag är färdig med den färggranna, den ska bara sys ihop i sidorna, och håller för närvarande på med en ny som det inte är så mycket kvar på heller. Eller jag håller på med oket nu. Visar sen.
Det har varit en jättefin och solig dag, men blev tyvärr ingen promenad då Håkis har stukat stortån på någe oförklarligt vis, han vet inte själv vad han har gjort, bara att han har ont, men vi får hoppas att det vackra vädret fortsätter och att Håkis blir bra fort så att vi hinner komma ut lite till veckan.
Jag längtar ut på långa promenader!
Ha nu en skön lördagskväll alla! ♥

…varför äta kött när det finns så goda substitut?… 

 Jag vill inte vakna, jag vill ligga kvar ett tag till för jag är så trött och så är det lördag och då får jag sova så länge jag vill, men solen skiner rakt i ansiktet och bländar mej, mina stängda ögonlock till trots. Jag vänder mej om och sveper täcket om mej, för nu är vallningen över och om än solen värmer så räcker det inte till. Då känner jag någon komma stapplande över mej. Alma kommer och goas lite för att sen slinka in under täcket, så där som Valle alltid gjorde en stund innan vi somnade. Så mysigt!
Jag låg och klappade henne en stund och piggnade till mer och mer. Sen ville hon ut och jag la mej på rygg och sträckte på mej. La en hand på min mage och tänkte; “fan, jag känns nästan lite smal”. Men bara nästan. Kan tänkas att jag tappat lite då vi äter mest sockerfritt godis numera.
Jag slänger mina, fortfarande lurviga, över sängkanten och tassar ut i köket. Kaffedoften slår emot mej och jag tittar på klockan. Åtta, nästan prick.
Jag går på toa och sen till köket igen, tar en kopp och joinar Håkis i datarummet.
Det ser ut att bli en fin dag. Den första av en nio dagar lång ledighet. Livet är gott!
Gomorron!

…får se vad vi hittar på… 

Hallå hej!
Hur har ni det i det vackra vårvädret? Här uppe i norr blir vi insnöade. Härligt! Mer snö är ju det alla önskar just nu, den artonde mars, snö som vräker ner och får tyst på den evigt kvittrande fågelsången, som håller plogbilarna upptagna ännu en tid. Snö, som är plaskvått i de låga minusgraderna, smälter och blir till underbar slask, som senare blir till en mindre insjö eftersom det inte har nånstans att ta vägen då brunnen är överisad.
Och man slipper bli bländad av nån skinande sol när det är så här mulet och grått. Det känns skönt! För att inte tala om värmen den avger redan nu, då blir det ju alldeles för varmt när man har pälsat på sej för att inte frysa ihjäl på de mycket kallare morgnarna.
Ja, det är ljuvligt att bo här uppe just nu. Helt fucking outstanding!

…vaddå bitter?… 

Jag tränade idag, för jag har liksom legat lite på latsidan en bra stund nu, så det blev både mage, kondition, balans och lite styrke i 50 minuter och ska fortsätta med det nu hela våren och sommaren blir det ju mer promenader i vanlig ordning, så vi ska nog komma i form igen vad det lider.
Efteråt fick jag både eftersvettning och värmevallning samtidigt och kände att jag måste få svalka, så jag gick ut och ställde mej på balkongen en stund. Och vad skådar jag i min högra vidvinkelsyn? Jo, en liten fluga. Som rör sej dessutom. I sakta mak dock, men ändå. Den var vid liv.
Alltså, visst, vi hade solsken och takdropp igår, men inte är det vår på det viset ännu. Hon har ju vaknat alldeles för tidigt, lilla stackarn!

Ja, vaddå? Det är klart hon måste få komma in i värmen. Det skulle ni med göra, ni törs bara inte erkänna!

…hon blev så glad och började flyga nästan direkt… 

Igår åkte vi till ranchen för att dra fram bussen och köra den till gården så att vi kan börja jobba på den när vi är lediga i slutet på mars.
Det blir mycket sånt där trist till en början. Det ska dras kablar och isoleras och fixas med rost och sånt först, vilket är ett måste, men inte så kul. Jag hoppas att det går fort så vi får börja med inredningen, för det är ju det som är det roliga. Och allra helst när allt är på plats och man får börja dekorera. Sååå kul! Och tänk när vi rullar iväg på vår allra första resa.
SOOOM jag längtar!!

Vi sitter och letar saker och jämför priser och har väl beställt det mesta nu. Det är mycket man måste tänka på när det kommer till husbilsbygge. Isoleringen får inte suga åt sej fukt och det får inte väga mycket. Hur bygga golv och tak utan att tappa för mycket på höjden? Vilken sorts belysning ska vi ha? Hur stort kylskåp? Vilken sorts spis? Var placerar vi bäst färskvattentanken och gråvattentanken? Hur gör vi med toan? Ska vi ha sittplatser eller sitter vi bara i sängen? Hur göra sängen lagom lång för Håkis utan att det tar för mycket plats? Dusch inne eller bara ute? Vilka solpaneler är effektivast och samtidigt lätta? Litiumbatteri eller vanligt bilbatteri?
Alla elprylar ska gå på 12 v, men vi ska ha även ha ett uttag på 220 v så vi kan till exempel ha en vanlig kaffebryggare.
Det är tur jag har en Håkis som, när han blir intresserad av något, verkligen snöar in sej på det och lär sej allt som är värt att veta. En själv skulle ju bara “Aaa men den här färgen var ju jättesnygg!”

En liten ekorre har sprungit i nysnön och lämnat så söta spår efter sej. ♥

…får se när vi blir klar med den…en tjej fick sin färdig på 36 dagar, så det finns ju hopp… 

*längtar*

…är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Vilmas födelsedag, hurra, hurra, hurraaaa!!

…grattis älskade lilla gammtant på din 9 årsdag… 

Hallå hej alla! Hur står ni ut egentligen?
Nej, så kan man ju inte säga…hur står det till med er? menar jag ju.
Med mej är det…just för tillfället irriterat. Jag blir så trött!
Jag blir så trött på att man alltid…säger ALLTID!…måste hålla koll på allt för att det inte ska bli nåt fel. Man går och litar på att saker och ting ska funka, men si nä-ärå, när man kollar så ser man att det gör det inte!
Vad står på? undrar ni nu. Jo, förstår ni, det ska jag berätta…
Vi hade tänkt ta ut vår sista semestervecka, nu i slutet på mars, för att börja med vårt husbilsbygge. Jag råkade bara kolla på lönespecen och ser att jag har fyra dagar kvar att ta ut. Men jag känner att det är nåt som inte stämmer. När fasen har jag tagit ut en semesterdag?!?
Jag visste ju att jag inte har varit ledig före jul och kunde inte minnas att jag var ledig i januari, vid trettondagen heller, eftersom Håkis sa att vi måste spara våra dagar till våren för husbilsprojektet. Så jag tog ju inte ledigt då, om än jag ville, då vi hade så få lediga dagar.
Jag smsade chefen och min arbetsledare om detta, men Håkis sa, nu på vägen hem, att jag kan ju kolla mina lönespecar. Där står ju alla semesterdagar. Smart! tyckte jag och kollade varenda månad, från mars 2022 till mars 2023, och inte hade jag tagit ledigt nånting mer än den 17 juni, fredagen innan jag gick på semester, men det var ju för att midsommarafton var på min första semestervecka. Den är ju ledig. Det ska jag ju inte ta ut en semesterdag på. Men tror ni inte att de har dragit det lika förbannat!?
Som sagt…jag blir så trött!
Hur svårt ska det vara?

…jag ska minsann ha mina lediga dagar, som alla andra, så det så!… 

Hur gick det med Riddarin? Eller Skräddarin som jag har döpt om den till, eftersom den inte är nån Riddari. Jorå, den är färdig såvida att det bara är att sy under armarna, fästa lösa trådar och blocka, sen är det bara att börja använda…men tror ni att jag har gjort det? Nix pickedix! Jag började ju med det färggranna projektet istället. Japp! Så jobbar jag.

Sååå…hur kommer det sej att jag aldrig följer ett mönster till fullo?
Ja, det undrar jag med, men med arbetets gång så, när jag ska påbörja en ny “rapport”, tänker jag oftast att det blir jobbigt om det kanske är tre färger och då ändrar jag mönstret så det bara blir två. Eller så kan det vara att jag tycker mönstret är lite trist eller tjatigt och då gör jag nåt annat istället som jag bara känner för just då. Nåt som jag tror är lättare eller…jag vet inte…
Jag vet faktiskt inte varför, jag är väl bara obstinat och vill göra som JAG vill.

Men visst blir den fin? Nästan snyggare ju.

…men det började ju bra iallafall… 

Hej! Jag måste bara in här en snabbis och prova mitt nya tangentbord som jag fick av Håkis igår. Det är så fint och lyser i olika färger. Ser dyrare ut än den var, bara 299 kr, men jag är så nöjd och knapparna är så sköna att skriva på.

…jo men…det här blir väl bra…så glad jag!…

Idag är det Alla Hjärtans Dag 

Mamma ringde mej medan jag var kvar på jobbet och önskade en glad sådan och när jag skulle berätta det till Håkis, när han skjutsade hem mej, blev det så där fel igen:
– Hon ville gratta mej på….ffffarsdagen…?….var det inte alls det…
Och sen började jag ju skratta som vanligt och Håkis undrade varför han inte var förvånad.
I alla fall, hon hade mumsat på sina geléhjärtan och lät att vara på riktigt gott humör. Härligt! ♥
Vi har haft plusgrader och solsken idag så det kanske är vårkänslorna som spirar.

Håkis älskar stuvade makaroner, så det är vad han fick när han kom hem. Korv och stuvade makaroner – nästan det bästa han vet.
Och jag fick ett så himla fint halsband med en berlock föreställande en man och en kvinna som pussas och kramas. Jag blev så överraskad, för jag hade inte förväntat mej något. Jag brukar visserligen alltid få nåt fint blomsterarrangemang, men förväntade mej inte det heller, så jag blev ju jätteglad.
Och så har jag också geléhjärtan att mumsa på. Jag tycker de är så goda!

Nu fortsätta titta på tv lite till innan jag huppe i duscha. Ha en fin dag alla hjärtan! ♥

…så himla läckert halsband…han kan han, Håkis… 

Igår var vi till kära mor och hälsade på med semlor och geléhjärtan, det är ju alla hjärtans dag på tisdag så jag tänkte att vi firar det igår då.
Vi tittade på ishockeymatchen, Game for Börje, mellan veteranlagen Tre Kronor och Toronto Maple Leafs, som de ordnade för att samla in pengar till forskning om ALS.
Så himla fint och inte ett öga var torrt.
De var faktiskt riktigt bra med tanke på att de flesta var lite till åren kommen och inte spelat på många, många år. Och om jag ska vara ärlig, en match helt i min smak då jag tycker det är så frustrerande med alla avblåsningar, omtekningar och utvisningar.
Här gick det lugnt och fredligt till, precis som jag vill ha det.

Hockeysnillen spekulerar.

Håkis berättar för oss om de spelare han känner igen.
Jag väntade på att han skulle utbrista; HOCKEY ÄR DOM BÄSTA! men det kom aldrig.

Idag har vi startat morgonen med en kopp kaffe vid varsin dator och lite senare åt vi American pancakes till frulle. Därefter gjorde Håkis sej i ordning och åkte iväg hemåt till ranchen och jag satte igång med lite hushållssysslor.
Jag började med tvätten, ville tömma tvättkorgen och få allting rent.
Alma gav en hjälpande tass.

Vilma, som inte ville delta, chillade hellre i klösträdet och det kan hon ju få.

Och eftersom jag inte kan dammsuga samtidigt som tvättmaskinen är igång satte jag mej att sticka en stund. Fast jag kan ju sätta kontakten i uttaget under skåpen i köket, men jag låtsas som att jag glömt det. Har nytt härligt garn, från Hobbii, i så fina färger. Det ska bli nåt riktigt färgglatt denna gång. Jag kände så för det. Jag älskar färg.
Och garnet är sååå mjukt och skönt.

…återkommer senare om jag kommer på nåt mer att förtälja… 

Hallå hej alla! Hur har ni det i snögloppet? Här har vi, efter några dagars vinterkyla, återigen plusgrader med solsken idag, så man fick nästan lite vårkänslor på köpet. Men jag har äntligen, som den 56 åring jag är, just börjat lära mej att vår får vi inte här förrän i mitten på maj, typ, så det gäller att ha tålamod. Man får köpa sej superfina vinterkläder, som frambringar separationsångest, så står man ut lättare. Ett litet tipselips.

Jaha…jag städade ju bort julen och allt bara en dag för sent, men så hade jag ju glömt kvar de röda kuddarna, så nu först, i helgen som var, bytte jag till vardagskuddar. Jag blev så glad när jag hittade den avlånga vita, med ränder och tofsar i hörnen, i skåpet, för den hade som fallit i glömska.

Och så fick Vallekudden komma fram igen. Ibland sköljer saknaden över en och då kan man krama kudden så kanske det känns lite bättre. Tur att vi har tjejerna, det har hjälpt till att man inte tänkt så mycket på honom, men så plötsligt bara kommer det och hugger till i bröstet. Mammas älskade lilla gosse. Hoppas du har det bra där du är nu.

Och om ni tror att jag stickar Riddarin som den ska vara så…ja, ni har inte rätt iallafall. Jag har ändrat mönstret som vanligt, men fint blir det. Dock kan jag inte kalla den för Riddari, utan får hitta på nåt annat. Kanske Skräddari, eftersom jag skräddar om och gör lite som jag vill. Jag vet inte…

Ja, det var väl ungefär vad jag hann med att skriva idag, jag har maten klar alldeles nu, det blev potatis i klyftor med korv och lök, som jag satte i små ugnsformar och in i ugnen så det lagar sej själv. Vi har varsin eftersom jag inte äter vanlig korv. Dock kan jag laga dem i samma panna så länge de är på varsin sida, men nu när det var potatis och det så blev det två små istället för en stor. Här kan vi slösa med disken när vi har diskmaskin. Det tar nog länge ändå att fylla den när vi bara är två här.
Nåväl…nog med onödigt vetande. Nu ska jag gå och äta. Ha det fint alla och halka för fasen inte när ni går ut, brutna lemmar är inte kul!

…jag vet…jag ska bli bättre på att blogga…jag lovar… 

Nu är det semmeltajms, om än det inte är fettisdag förrän den 21 februari, men de börjar ju säljas redan i januari och vi har inte ätit nån riktig semla än, mer än de med vaniljkräm. Inte för att det var meningen, tanken var att äta en riktig semla, för vi har ingen tradition när det kommer till det, jag råkade bara ta fel när vi handlade på ICA-Maxi härförleden. Och idag såg jag att de hade fått hem dessa mini semlebullar, så vi köpte det och har alldeles nyss inmundigat tre stycken var.
Eftersom de är så små gröper vi inte ur dem när vi fyller på med mandelmassa, utan brer bara på ett lagomtjockt lager och sen en klick grädde och därefter sikta lite florsocker på locket och voilá!…så har man tre små utsökta bakverk att smaska i sej. GOTT så det förslår!

…det kan se mycket ut med tre, men det är fortfarande mindre än en stor… 

Håkis beställde en lurvig liten liggpuff till katterna för nåt år sen, men den har inte uppskattats av varken Valle, Vilma eller Alma heller, men så plötsligt händer det.

…så söt… 

I morse, när jag slog upp mina blå och tittade ut genom fönstret, tänkte jag att nu jävlar har jag sovit lite väl länge, det var ju så ljust. Lite halvt förskräckt trevade jag efter mobilen för att se vad klockan var. Den var bara åtta.
Herregud vad det går fort nu. Förra helgen var det lika ljust runt niotiden, det var därför jag trodde att jag sovit för länge. Åtta är visserligen inte tidigt det heller, för en del, men jag är en sjusovare, det kommer jag nog alltid vara.

Hur som…jag slängde mina lurviga över sängkanten – jodå, bokstavligen lurviga, jag har inte haft vare sej ork eller lust att raka dem – och trippade ut i köket där en välkomnande kaffedoft slog emot mej. Jag gav Vilma halva dagliga dosen av Dreamies, som hon förtjust knaprar i sej. Alma vill inte alls ha av dem, annars hade hon ju förstås också varit inkluderad, men hon gillar helt andra saker.
Varför är det alltid så förresten? Kunde de inte bara gilla samma saker? Så lätt det hade varit att bara köpa av en sort istället för att hela tiden komma ihåg vad den ena eller andra gillar. Och ofta finns det ena i en butik, men inte det andra, så då får man åka på olika butiker för att få det man vill ha, eller beställa på nätet.
Nåväl…
Jag sitter här vid datorn och har inte hunnit börja dagen ännu, innan jag börjar skriva detta inlägg, men vi ska göra det gamla vanliga så småningom.

Igår, vid 22-tiden,  upptäckte Håkis att han inte kunde reglera värmen i huset via mobilen. Appen hade uppdaterats och han hade inte längre kontroll över luftvärmepumpen. Det var ingen höjdare med tanke på att det var -24° där borta. Så den sena timmen till trots drog vi på oss varma kläder och åkte iväg mot ranchen. Vi passade på att ge fåglarna mat och ta med kattsand, som Håkis beställt flera av så han hade ett litet lager, och efter att ha fått igång dieselvärmaren och appen så styrde vi färden hemåt stan igen.
Vi är inte riktigt vana vid denna kyla då vi varit förskonade och haft över -10° nästan hela tiden. Vi har till och med haft plusgrader ett par dagar och om meteorologerna har rätt så blir det plusgrader igen till veckan.
Ur led är tiden.

Ja ja…jag ska väl börja göra mej i ordning här för att åka och handla lite specerier och andra förnödenheter.
Hoppas alla får en fin dag 

…den glittrande snön gör sej inte riktigt bra på bild, men oj vad det är vackert… 

Efter att jag hade vilat ett par dagar från stickningen tänkte jag ta itu med alla wips som bara behöver sys ihop och sticka på en liten krage för att färdigställa projekten. Jag började med vikingatröjan, men den behövde jag sticka tillbaka en bra bit på andra ärmen, då jag glömde bort att kabelstickningen skulle sluta en bit upp på ärmen och inte följa med ända upp till axeln, som jag hade gjort. Så det gjorde jag och stickade färdigt den och sen var det bara att sy ärmarna på bålen.
Tror ni jag gjorde det? Nejdå. Jag började, hör utan att häpna, på en ny tröja. I Léttlopi som blivit mitt favvogarn. Det ska bli en riddari i ljusgrått, svart, mörkgrönt och vitt. Det gröna är så mörkt så det nästan ser svart ut.

Riddari lånad bild.

 Har kommit en bit på väg och det är ju så att när det är nåt jag gillar så går det undan. Och den här kommer att bli klar på sisådär en kvart-fjorton dar.

Det här garnet är så snyggt. Det är lätt melerat och ojämnt spunnet, vilket ger liv till den färdiga produkten, vad det nu månne vara. Jag ääälskar’t!

Jag har ju ingen beskrivning, som vanligt, utan kollar bara på mönstret i bild och stickar efter det, och då glömde jag att det skulle vara mönster nere vid muddarna på ärm och bål, så min blir lite annorlunda – men finare om ni frågar mej – nertill. Upptill blir det mönstrat ok och med dessa färger blir det sååå snyggt, om än den gröna var väldigt mörk, men i dagsljus ser man skillnaden. Tror den kommer synas mer i oket då det är större mönster.
Hursom…jag älskar färgkombon ♥

Och maskorna blir ju jämnare efter blockning, dock inte helt p.g.a att det är så ojämnt spunnet.

…så snyggt…strävt, men så så så snyggt… 

Hallå hej alla! ♥
Hur har ni det i januarikylan…höll jag på att säga, men det har ju inte varit nån kyla direkt. Alltså det har ju varit minusgrader, men sällan under -10, iallafall här hos oss uppe i Luleå. Dock är det ju lite kvar av månaden och sen kommer februari som också kan bjuda på riktigt kallt väder, så det kommer nog.
Ja, det har inte hänt så mycket här sen sist. Dagarna lunkar på i samma stil, vi har fått vara friska och jobbar på som vanligt, om än det mellan varven känns som att en förkylning ska vara på väg, men så har jag rätt så ofta och jag har kommit fram till att det har med klimakteriet att göra, då alla slemhinnor blir torrare och jag får svidigt i näsan och för att kompensera ökentorkan så får man krandropp och rinniga ögon, vilket jag misstolkar som förkylning. Men nej, jag har inte haft en vanlig förkylning sen jag vet inte när. April 2019 hade vi nån form av influensa och april 2022 hade vi covid, det är allt. Och det är tack vare att alla varit tvungen att stanna hemma vid minsta symtom. Det tycker jag att vi ska fortsätta med.

However…jag skulle ju visa hur tröjan blev, som jag höll på att sticka i det fina Holstgarnet. Den blev så mycket bättre efter blockning.
Jag är supernöjd med raglan. Den blev så jämn och fin, utan håligheter.

Inget avancerat mönster. Jag kan tycka att det är nästan snyggast med bara nån liten detalj så här. Det behövs inte så mycket för att göra ett plagg lite extra.

Långa ärmar med ganska bred mudd. Snyggt! Och garnet är ju bara så fint. Jag älskar det! Färgen är att dö för!

Men nu har jag, hör och häpna, inte stickat på flera dagar. Nej, inte en endaste liten maska faktiskt. Jag har bara legat och chillat. Det har varit välbehövligt för mina arma axlar, men det är inte därför, utan för att tröjan jag håller på med är i bouclé, det lockiga alpackagarnet, tillsammans med mohair och det är lite besvärligt att sticka med, eftersom man har två trådar, vilket bara i sej är ganska kämpigt när man hela tiden måste hålla koll så man inte bara får med en tråd, för då blir det som ett litet hål i tyget. Sen att den ena tråden dessutom är lockig gör det hela lite trassligare. Inte den bästa kombon, om ni frågar mej, men det blir fint, så jag vill göra den klar. Nu har jag bara halsen kvar, innan jag börjar med ärmarna, och den ska vikas in och avmaskas ihop med de första maskorna på halsen. Hur lätt tror ni det är i det redan krångliga garnet? Så därför har jag inte stickat på några dagar, men jag måste väl få det gjort så jag kan fortsätta med ärmarna sen.
Jag har så många wips på gång som jag måste få klart. Så om jag säger till mej att jag får inte börja på nåt nytt förrän jag är färdiga med dem så………kommer jag ändå börja på nåt nytt, för jag lyssnar aldrig på vad jag säger. Suck.
Fast jag borde verkligen. Jag har så många fina tröjor som ligger och väntar på att bli klar. Det värsta är att det inte är mycket kvar ens. Det är bara att sy ihop dem så är de färdiga att använda. Kanske blocka först bara.
Men nej. Jag bara ligger och chillar istället.

…men det gör ju inget…huvudsaken jag tycker det är kul…det är ju inget måste… 

Söndagsbestyren har bestått i att klippa till Håkis igen. Det hann gå lite för lång tid så det var ganska långt nu, vilket gör att det tar längre tid att klippa och han blir otålig, men till slut var det äntligen färdigt och nu är det jag som bestämmer när det är dags nästa gång…okej? Okej.

Och så har vi burit ner alla julkartonger, det gjorde jag inte igår, men dammsög gjorde jag allt, så ni ser, jag gör allt tvärtemot det jag säger att jag ska göra. Förutsatt att ni har läst gårdagens inlägg då.
Och idag har jag bäddat rent med vitt och svart. De harlequin-rutiga har fått hänga med ett bra tag nu, men vi sover inte på dem, utan de är mer till dekoration. Jag slätade till spetsen litegrann med min nya steamer som jag fick i julklapp, men bara just så de låg fint och inte helt släta, för då hade jag behövt släta till hela påslakanen och örngotten och det är att be om för mycket när det kommer till mej, man ska inte gå till överdrift.
Visst är det härligt med släta, manglade lakan, men inte så att jag ställer mej och stryker sängkläderna, nej och nix och aldrig på tiden!

Satte grågröna värmeljus i de blommande hållarna, men det syns förstås inte på bild

Här ser ni att jag har grangirlangen kvar. Ser bara härligt vintrigt ut och inte alls som att jag vägrat städa bort julen. Eller vad tycker ni? Ni tycker som jag, bestämmer jag nu.

Den lilla granen fick också stå kvar och huset har jag alltid stående där. Inte för att jag tänkt det, jag har bara glömt ta bort det, men det är ingen juldekoration heller, utan en vinterdekoration.
Jag måste köpa lite smalare ljus till menoran. Just nu har jag bara kronljus och de är aningen för tjocka. Det är så små ljushållare i den. Kanske jag måste stöpa själv? Det hade fanimej varit kul. Jag måste prova det.
Och nej, det är ingen lilliputt med enorma fötter som bor i huset, jag har bara inte kommit på var jag ska ha skorna, så de har fått stå kvar där, på fönsterbrädan i sovrummet. Men jag kanske ändrar lite i hallen och ställer dem där nånstans. Om jag får lust. Eventuellt.

Och snön fortsätter att vräka ner här. Det har snöat vareviga dag den här veckan och ser inte ut som att det ska sluta heller. Får se om vi tar oss till jobbet imorgon bitti. Inte hade det gjort mej nåt om trafiken stannar för en dag. Jag är gärna ledig en dag till.
Nä, nu måste jag nog gå och laga lite middag. Håkis är hemma hos sej och fixar med nåt, men kommer nog tillbaka snart och då är han nog hungrig. Och idag blir det Janssons igen. Jag har två burkar anjovis kvar, så det blir en omgång till. Sen dröjer det väl ett tag till nästa gång, men inte till jul utan påsk kanske eller bara nån vanlig vardag. Det funkar ju när som helst.
Tack för idag och på återseende. Ha en trevlig söndagsafton alla och ta hand om er. ♥

…sååå skönt att jag inte bor i eget hus, avundas inte dem som gör det nu… 

Hallå hej alla! Har ni städat bort julen än? Själv håller jag på som bäst här i mitt lilla residens. Jag är färdig med det mesta, det som återstår är att demontera granen och paketera den och sen bära ner allt i förrådet. Jag kände bara att jag behövde en liten brejk, för jag har varit på benen nästan ända sen jag steg upp. Jag har torkat skåpluckor, alla vitvaror, dörrar, byrån i hallen och dammtorkat som vanligt och sen var det meningen att jag skulle dammsuga efter jag burit ner alla julgrejor, men det vete fasen om jag måste lämna det till imorgon, det verkar hinna bli så sent.

Nog för att man kan dammsuga klockan åtta på kvällen också, men jag börjar vara mör i alla mina arma lemmar, plus att jag har haft en molande värk i huvudet, en sån där som inte är alltför jobbig, men som ändå finns där och gör livet lite mindre angenämt, som inga värktabletter biter på. Och så har jag lite svidigt i näsan, så får se om det är nån förkylning på G. Aningen öm i halsen också, men inget påfallande direkt.
Alltid när jag städar bort julen börjar jag längta till nästa. Håkis tycker jag är galen och säger att vi måste ha en sommar först.
Ja, han har rätt, nu längtar jag till våren och sommaren och ska väl försöka göra lite vårigt här, men inte riktigt än, för jag lämnade grangirlangen på sänggaveln i sovrummet att vara ett tag till. Den är ju inte så julig, mer vintrig, och jag tycker det var så mysigt med den så lite vinter ska jag ha kvar än, sen, i mars kanske, ska jag ta fram lite våriga färger. Jag ska inte köpa nåt nytt utan göra själv. Måste ju spara pengar till husbilsbygge och kanske en kortare resa, vi får se hur mycket vi hinner, men jag har ju vitt tyg som jag kan sy nya kuddfodral av och sen sy nåt mönster med nåt av alla mina garner. Kan, alltså, det är ju inte alltid jag gör det som jag sitter och föreslår här i bloggen, oftast gör jag faktiskt nåt helt annat, men jag kan, om jag vill.
Ja, ja. Julen är iallafall slut från och med idag här hos oss och som vanligt är jag lite melankolisk. Men bara lite.
Ha en fin kväll alla ♥

…korgbrickan är det jag valde i Supékortet jag fick av jobbet…tycker det var en fin “tv-bricka”… 

Jag har tänt nyårsmarschallerna på balkongen. Jag skulle ha gjort det på julafton också, men glömde det.

…tycker det är fint…  😊

Hallå hej alla! Hur har ni det på nyårsafton? Vi har det gott här i stugvärmen…höll jag på att säga, men i mitt lilla residens menar jag förstås.
Vi har varit och tänt ljus hos farsgubbarna i snöstormen, som härjade här tidigare idag, och därefter åkte vi och handlade, som alla andra lördagar. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom?
Vi köpte älgkött, en mindre bit än den vi redan har i frysen, för idag blev det lövtunna skivor av det som jag stekte och kryddade med salt, vitpeppar och grillkrydda. Det serverades med potatisgratäng och sallad med italiensk salladsdressing. Alltså, det var sååå jäääävla gott! Jag har inte ätit det på säkert närmare fem år. Kan ni fatta? Inte jag heller.
Det har vi iallafall intagit för en liten stund sen och sitter här nu, mätta och belåtna om än jag hade kunnat äta mer, vid varsin dator.
Vilma ligger och vilar nånstans och Alma ligger för närvarande i Håkis famn, men det tar väl inte så lång stund innan hon börjar gnälla på att få gå ut på balkongen igen, för att se så det inte har hunnit bli sommar på den här kvarten, sen hon senast var och kollade. Hon litar inte riktigt på mina ord om att det kommer att vara vinter ett bra tag till.
Vinter och vinter förresten, vi har 2,7° C med snöglopp och takdropp. Inget favvoväder direkt och jag hoppas att snön inte hinner smälta alldeles för mycket om det sedan slår om och blir riktigt kyligt. Jag vill ha lagom med snö så att det tynger ner grenarna på träden och lyser upp så fint, inte som nu när de är alldeles svarta och kala. Det ser mer dött ut då, tycker jag.
Nåja, vädret är inget vi rår på så vad lönar det sej att sitta här och muttla om det?
Nu har vi tänkt att bara chilla i soffan tills det är dags att skåla in det nya året. Synd att vi såg nya Top Gun förra helgen, för den hade suttit fint nu. Den var riktigt bra, måste jag tillstå. Vi får väl gå och se om det finns nån annan bra film, men det är svårt att toppa denna.
Vi ska skåla i lite alkoholfri päroncider, vi har ju aldrig nån champagne eller nåt. Det är ju inte gott ens. Sen blir det väl att huppe i sänga, men jag är inte helt säker, för jag har legat och snarkat tokfan i soffan en bra stund på eftermiddagen. Kanske jag inte alls är trött vid midnatt. Jag får väl sitta med min stickning och äta godis och dricka cider halva natta.
Ja, varför inte?

Hörrni…ha nu ett bra slut och ett riktigt

…och ge inga nyårslöften om det inte är att inte hålla några nyårslöften… 

Tisdag idag, ca -4° och underkylt regn är vad vi har haft, men nu snöar det fina lappvantar och det blir så vitt och fint.
Vi har jobbat, för vi har inte tagit ut några semesterdagar, dem sparar vi till våren då vi ska börja bygga på husbilen. De dagarna behövs bättre då, men lite trist är det att inte få vara ledig så mycket nu under julen. Och nyår bjuder inte heller på mer än helgen, men sen är vi ju lediga på fredag, trettondagen, och det är ju alltid något.
Som om nu ingen visste det. Jag babblar på om onödiga saker här, men jag måste ju ha nåt att berätta.

Iallafall har jag ätit min lutfisk idag och Håkis åt en liten portion av Janssons, för det måste räcka till imorgon också, och för att bli mätt åt han även dopp i gryta med lite skinka. Ja, som ni ser så gör vi allt helt bakvänt. Dopp i gryta äter man väl kvällen före jul när skinkan är färdigkokt, eller julafton? Jag vet inte, det kanske inte finns nån särskild ordning på det där. Själv äter jag aldrig det, men när jag var ung, och fortfarande bodde hemma, brukade vi doppa bitar av vörtlimpa i spadet från skinkan, kvällen före julafton. Bara litegrann, för det var så gott, men äta det som Håkis, att man blöter hela skivor och lägger på fatet med en smörklick och lite skinka, det har jag aldrig gjort.

Ja, nog om det. Nu har jag diskat undan allt som behövdes diskas och sitter här nu med en kopp kaffe i min fina adidas mjukisdress och tofflor med får på fötterna. Varmt och gott ska det vara. Jag har förresten haft väldigt sparsamt med vallningar idag. De har kommit lite mer sällan och inte varit så kraftiga som de kan vara. Jag har blivit lite svettig på överläppen bara och hoppas nu att det fortsätter så. Jag är så trött på mina frekvent återkommande värmevallningar, som ibland kommer med sån kraft att jag rent känner det i huvudet, som att det ska sprängas. Och så blir jag alldeles knallröd i ansiktet. Usch.
Men det har inte varit lika jobbigt idag som sagt. Skönt! Jag kan gärna vara av med dem. Kommer inte sakna. Bara ibland. När jag fryser.

Det ser ut som att den är rosa, svart och vit, men den är mörkgrå. Typ antracitgrå, lite åt det lila hållet. Och det är revär bara på ena byxbenet.

…ha en fin kväll nu alla…och hoppas ni inte blir insnöade…   

Annandag jul och snart är allt över, allt som jag gillar så mycket och inte alls vill skiljas ifrån, men det är bara att gilla läget, för jag tänker då inte ha julen kvar till påska iallafall. Nån måtta får det vara.
Julen förflöt då som så att vi firade den i hemmets lugna vrå, här på min gata i stan, där jag bor, numera vi alla tillsammans. Dock firade vi inte som vi brukar då vi inte hade nån julmat, vi tittade inte på Kalle Anka – inte för att jag brukar titta direkt, men har alltid kanalen på i bakgrunden – och vi hade varken glögg, lussebullar eller pepparkakor. Eller det sistnämnda har vi ju, köpes, men vi åt inga.
Håkis har ändå gjort en julskinka, men jag hade även gjort köttsoppa med älgkött som Håkis fått av en före detta arbetskompis, och det blev så mycket av det så vi har ätit det i flera dagar. Med klimp. Inte för att nån av oss klagar, det är gott med köttsoppa, men att inte ha nån julmat, mer än skinkan och lite rödbetssallad, har väl aldrig inträffat tidigare. Jo, vi har gravad lax också och en burk sill, men jag har inte ätit av det. Laxen ska jag visserligen äta på knäckemacka här nån dag. Lutfisk har jag i kylen så det är bara att tillaga, så det blir lite julmat ändå vad det lider.

På julaftonsförmiddagen fick jag öppna ett paket, för Håkis hade öppnat ett av mina, eller det hade jag inte ens slagit in, för det var en verktygshurts som vi ska ha i husbilen, så den hade han hemma i garaget och visste vad det var, för han hade önskat den själv och var med när jag köpte den. Jag hade duschat och tagit på en klänning, dock hade jag en ylletröja över, för jag har inte så varmt i lägenheten, men det åkte av i en väldans fart då jag såg att det var mjukiskläder av märket adidas, jättefina som jag önskat bland andra, i rosa/grått/vitt. Det tog jag på mej istället och sen åkte vi och handlade lite sånt som vi hade glömt och passade även på att panta petflaskor.

Sen åkte vi och tände ljus till farsorna på kyrkogården. Det var en frisk och klar dag med solsken så länge den orkade hålla sej uppe.
Vi åkte hem till flickorna, Vilma och Alma, och åt av köttsoppan, tittade på film och öppnade därefter resten av paketen. Jag fick två flanellpyjamasar och en steamer. Och Håkis fick tofflor och en big size adidaströja. Sen myste vi på här med godis och julmust och så klart hade jag min stickning att arbeta på.

På juldagen styrde vi färden mot Boden och hälsade på hos lilla storasyster och sedan fortsatte vi till mamma och var väl borta en sju timmar så där, så det blev ganska länge, men vi har inte hälsat på hos syrran på jättelänge så vi hade en hel del att catch up on.

Vilma har busat på här mellan varven och är så söt så man får lite hjärteknip.

Alma, som är van att vara ute på balkongen dygnet runt när hon har varit här tidigare, vilket är på sommaren då Valle har varit på ranchen, vill ju vara det nu med. Och är det inte under -5 så kan hon sitta där ganska länge och spana efter tornseglarna – hon har ännu inte begripit att de har flyttat under vintern – men när det är kallare vill hon ju inte ut, fast hon gnäller och tjatar och glömmer hela tiden att det är för kallt, så lite frustrerad är hon utemellanåt.
Men idag fick hon gå ut, för vi har bara runt nollan, och där satt hon länge och väl. När hon till sist ville in gick hon och kurade ihop sej i soffan och slumrade ett bra tag innan hon ville ut igen, men den gången blev det inte långvarigt. Skönt iallafall att hon lugnar ner sej efter att få vara ute en stund. Hon kan bli riktigt tjejsur när hon inte får som hon vill, den lilla argbiggan.

Nu sitter vi här, mätta och belåtna vid varsin dator. Vi har intagit lite Janssons som jag gjorde idag, annandagen. Jag tänkte jag skulle prova ha lite tomater till och faktum är att det passade alldeles utmärkt. Dock gjorde inte salladen på rödkål, morot och ananasbitar det, men jag åt den för sej, mellan tuggorna, och den var jättegod. Jag ska göra en med rödkål, morot och rödlök också. Kanske jag skulle pickla rödlöken först? Ja, ja, gott är det iallafall och fräscht med kålsallad, tycker jag, så det ska det bli mer av.
Får se när jag gör lutfisken, det blir nog i veckan iallafall.
Nu ska jag värma mej en liten munk till kaffet och sätta mej i soffan igen och fortsätta sticka på min nya stickning som jag har börjat på. Blev färdig med tröjan jag höll på med igår. Nu ligger den här på golvet, blockad och klar, men inte torr, så jag visar sen hur den blev.
Ha det så gött alla och god fortsättning på julen!

…jag gör nog lutfisken imorgon så får Håkis ha Janssons för sej själv…han gillar den mycket… 

…från oss alla tillönskas en riktigt God Jul!

***

…och hoppas alla får en vit jul…på alla sätt… 

Minns ni min tjusiga hare? Ja, den har ju synts till lite nu och då när jag har tagit bilder i hallen, där den står på vägghyllan, men om ni inte minns så ser han ut så här…

Han har fått hit sina polare nu. Ugglan och…

…pingvinen.

Att de var juldekorationer har jag inte haft nån aning om. Jag tycker de passar att ha framme året runt och det har ju haren varit. Jag kommer nog inte ställa undan de andra heller, om än de har lite mer juligt dekorerade hattar.
Jag tycker de är så härligt kitschiga.

…fast om jag inte minns helt fel så beställde jag haren till påsk för några år sen… 

Så har ännu en arbetsvecka kommit till ända och den tidiga timman till trots har det redan börjat skymma. Klockan är strax efter två i skrivande stund.

Vi har kallt, ca -17°, men jag har börjat acklimatiseras till de temperaturerna, för nu får jag inte ont i kinderna längre, som i början, utan med de rätta kläderna känns det riktigt behagligt. Bättre än när det är nån plusgrad med fuktig och rå luft som gör en frusen ända in i märgen. Torsdag och fredag har dessutom bjudit på blå himmel med lite sol och det är ju alltid välkommet, oavsett årstid.

Fredag alltså och kan man starta den bättre än att komma hem, välkomnas i dörren av de finaste pälstösabitarna och få byta om och gå och ta sej en kopp kaffe och svägerskans supergoda mjukkaka? Nej, det är inte mycket som slår det, om ni frågar mej. Hon hade skickat fyra påsar, så nu har vi att mumsa på i jul. Sååå härligt!
Nu ska jag krypa in i mitt soffhörn med min stickning och titta på YT-videor och sen, förresten, ska jag kolla på The Real Housewives of Beverly Hills, Orange County och Salt Lake City och allt vad det finns för olika städer, för jag har tagit ett års abonnemang på C more, så nu kan jag streama allt möjligt som man annars får vänta på i evigheter innan man får se. Kul!

…Alma var nyfiken, men tur att hon varken äter mjukkaka eller ost, så hon tog ingen slick… 

Tyvärr har jag inget lucianattlinne, men jag kan bjuda på en sång som jag sjöng för ett bra tag sen. Första stämman är jag och andra stämman är jag och tredje stämman är…också jag.

…håll till godo… 

Det är lördag och julefriden råder här i mitt lilla residens.
Vi har ätit tacos ikväll och just nu, i denna sena afton, står risgrynsgröten och sväller på svag värme. Den ska vi intaga imorgon till frukost med vörtbröd och gravad lax samt rödbetssallad. Lite julfrukost så här den tredje advent tänkte jag. Gott ska det bli.

Alma och Vilma busar här mellan varven så hårtussarna yr. Det är en glädje att se dem så glada och harmoniska.

Jag bäddade rent idag redan, för imorgon vill jag gå på promenad innan Håkis åker iväg hem till sitt för att fixa lite saker. Och sen har jag tänkt färga håret- utväxten – baka lussebullar och städa badrummet, så jag har nog med att stå i, tyckte jag. Annars är det ju på söndagar jag brukar byta, eller måndag går också bra.
Flickorna godkände bäddningen.

Jag satte ihop de randiga tyghjärtana och hängde upp dem på brädväggen i sovrummet. De har tidigare hängt på stolarna i köket och en jul på nätdörren, som vi hade innan vi särade på katterna, men det var ju fint så här med.

Och så har jag gjort färdigt några garnmössor som jag skulle ha i en girlang, men har inte fixat det ännu. Det är som att allting jag gör måste ligga ett tag innan jag färdigställer det, det går som inte att göra allt på en gång. Jag vet inte vad det är för fel på mej. Kanske någon bokstavskombination?

…nu fortsätta tv-tittande med stickningen i handen…ses väl imorrn, kanske… 

Idag tänder vi andra ljuset i adventsstaken. Jag höll på att glömma, men blev som tur var påmind av min kära stora storasyster, så jag hann tända det innan vi går till sängs. Ska göra tidig kväll för det är ju ny arbetsvecka med start imorgon.

Vi var för övrigt och hälsade på ovannämnda med make igår. Vi ville bjussa på lite munkar och sima, men siman var inte bra. Den första var så mycket godare, men nu vet jag hur jag gör nästa gång. Jag gör nåt mittemellan så blir det nog perfekt. Det är av misstagen man lär sej. Så mycket farin som det stod ska jag inte ha, men kanske hälften och mer socker. Då blir den nog bra. Och så ska jag ha russin i flaskan så man ser när det har jäst färdigt och det kanske går snabbare än de två dygn jag har kört.
Det var synd, för syrran har inte druckit det sen hon bodde hemma, typ, men hon får smaka nästa gång. Jag tror inte det dröjer alltför länge innan jag provar igen. Jag har som gett mej fan på att jag ska lyckas få den precis som jag vill ha den. Som med munkarna. De blev iallafall jättegoda den här gången. Tänk att så lite kan göra så stor skillnad. Som att byta ett kryddmått salt mot en halv tesked. Det måste jag baka en hel hoper nästa gång, för hon tyckte att en påse var alldeles för lite.
Vi hade väldigt trevligt och skrattade som vanligt åt gamla minnen och nya. Och de bjöd på kinamat som var så gott. Jag åt friterade räkor, så inget kött denna gång. Det tänker jag inte äta så ofta heller. Bara älgkött och det har vi ganska mycket av nu. En gammal jobbarkompis åt Håkis kom förbi med ett par kilo, kanske lite mer än det till och med. Då blir det köttsoppa här i mitt lilla residens. Och kanske jag hittar på nåt julälgsrecept. Det ska nog inte vara så svårt.

Nu ska jag göra mej färdig för sängen och kanske vi ses imorgon. Heippa!

…men Håkis tyckte om siman så den lär bli uppdrucken ändå…kanske kan man strö i lite sötningsmedel…

Idag är det tredje december och all julpyntning är färdig här. Julklapparna är köpta och nu är det bara pepparkakor, mjuk pepparkaka och lussebullar att baka kvar, sen kan man bara njuta av julefriden.
Det är ju så härligt. Och att få vara med sin familj hela tiden känns underbart. Det var så trist tidigare när vi alltid var tvungen att lämna någon ensam och sen dela på oss på kvällarna, så jag är djupt tacksam att våra flickor kommer bra överens. Valle var ju också så himla snäll och fin, men hans sjukdom gjorde honom aggressiv. Han trodde kanske att vi tagit hem Alma för att ersätta honom, vilket absolut inte var fallet, men hur förklarar man det för honom?
Vilma börjar blomstra lite här och ibland är hon så busig och jagar Alma, som tycker det är asroligt, men det blir kanske inte så länge som hon skulle vilja. Men Vilma är ju 8 år och inte nån ungdom längre så att leka tar inte nån stor del av hennes tid, men korta stunder flera gånger om dagen är hon med. Hon snodde en liten juldekoration i form av en miniklädnypa med en tomte på, som hon råkade skjutsa in under soffbordet, och den låg hon och krafsade ljudligt efter både länge och väl. Till slut gick jag och hämtade ett avlångt föremål för att dra fram vad det nu var hon så ivrigt ville få tag på och såg att det var nåt hon inte fick ha, och med det var den leken slut. Dock satte hon fart och sprang fram och tillbaka som en vettvilling några minuter senare, så det är allt fart i den gamla damen.
Alma gillar att sitta ute på balkongen och spana efter duvorna, för några tornseglare har vi inte vintertid, möjligtvis en och annan talgoxe som kommer och kollar om det finns nåt att äta i de stora ljusamplarna, som faktiskt inte är helt olik en fågelmatbehållare. Ingen av Valle eller Vilma har nånsin velat vara ute så länge när det är minusgrader, så nu förstår man att hon är sibirisk med sin tjocka, isolerande päls. Och så har hon ett friskt hull på kroppen. Det har även Vilma och det är en stor kontrast till vad jag är van med som haft en väsentligt tanigare Valle att klappa och bära på.
Håkis kommer också hem efter jobbet mer nu, han behöver inte hem varannan dag, så han ska sänka temperaturen i stora garaget och ta hit allt som inte tål kyla och ha i garaget här. Det är ju fjärrvärme så ingen högre kostnad för mej.

Och familj, förresten, är inte två vuxna och barn. En familj är en hoper individer som lever tillsammans. Vilken art man tillhör är oväsentligt. Vilket kön man tillhör är oväsentligt. Vad som är väsentligt är att man trivs och vill vara ihop.

…finaste flickorna… 

Så blev det återigen fredag och en ny ledig helg är i antågande.
Jag har en deg på jäsning i skrivande stund…och med det menar jag förstås inte att jag är gravid eller så, utan bokstavligen, jag ska baka mera munkar. Nu en dubbel sats mot det jag gjorde innan. Och nu har jag bytt ut ett kryddmått salt mot en halv tesked. Degen är gudomligt god så nu blir de nog precis som jag vill ha dem.
Jag ska baka mycket munkar innan oljan hinner bli för gammal. Jag ska omorganisera i frysarna så jag bara har bullar, bröd och glass i ena. Måste ju få plats med mitt bak. Jag ska baka mjuk pepparkaka också. Och vanliga pepparkakor så småningom, men de behöver ju inte vara i frysen.
Vad jag också vill baka är smördegsstjärnor, ni vet de med plommon i, toppad med florsocker. Men de tror jag att jag bakar ett par stycken just när jag ska ha dem. Inte ett gäng att frysa in. Man tar ju bara en smördegsplatta och delar den, skär in en bit från alla hörn, fyller med plommonpure och sen viker man dess traditionella form. Hur lätt som helst, så inte behöver man baka många på en gång.
Jag har gjort mera sima också, nu med farinsocker så nu är drycken så mörk som den ska vara. Snart ska de ställas i kylen och imorgon är de färdiga att dricka. Fast vi hinner nog med att smaka redan ikväll om jag ställer en flarra på balkongen.

Ja, det är såna julbestyr jag har nu i dagarna, men det är bara mysigt så här i advent, med julmusik i bakgrunden.
Och lite ny snö har vi fått, så det är vitt och fint och lyser upp lite i mörkret.
Älskar’t!

…får se om det får ligga kvar nu eller om det hinner smälta bort ännu en gång… 

Jag håller på att koka en till sats med sima och eftersom spisen var upptagen med den stora 10 liters kastrullen så blev det ingen matlagning här utan Håkis åkte förbi Korvgubben när han slutade jobbet.
Jag åt en ostburgare. Jo! En riktig en med kött och allt. Och det är inte första gången heller, det är faktiskt andra gången. Första gången var i lördags efter att vi varit hemma hos mamma och sen handlat och det. Vi var så hungriga och Håkis sa att det är så synd att du inte vill ha nån mat nånstans ifrån. Ja, men, svarade jag, jag kan väl ta en vanlig ostis då, jag har ju liks ätit korv. (Det är vildsvinskorven jag menar. Nu när jag skulle beställa igen så såg jag att det är bara 30% vildsvin och 40% vanlig gris, så det var ju inte alls bara vilt.)
Och vet ni…det var så gott! Och Håkis frågade om vi skulle ta det idag igen då, när vi inte kan laga mat på spisen utan i så fall ugnen. Jag var ju inte svår att övertala. Ok, du vet vad, var mitt svar och han kom hem med en ostburgare med bara salt, peppar och lök.
MUMS!

…jag är ju varken vegan eller vegetarian så det spelar ju ingen roll om jag nån gång äter kött…så länge jag inte känner att det är fel… 

♫ Där borta på bordet har jag ställt mitt barn, en anonym urna är allt som finns kvar ♫
Nej, inte mitt riktiga barn, men väl pälsbarn. Och nu är de tre i samlingen. Det är:
Hampus 19930107 – 20070412
Nalle 20070506 – 20120716
Valle 20070506 – 20221110

…nej, vi har inte kommit oss för att gräva ner dem ännu, men vi ska väl…nån gång… 

Nu är det jul i alla rum, det är helt klart och det enda som är kvar nu är att bära ner kartongen med julpynt. Fast jag kom på nu att jag har ju stora tomten att bära upp och Rudolf, men sen är det klart. Nu ska jag tända första ljuset i adventsstaken och ta mej en kopp kaffe med ett par pepparkakor och njuta av denna fridfulla tid.

…jag kommer nog inte kunna somna, jag kommer nog bara ligga och titta på allt fint… 

Nytt för i år är grangirlangen med belysning på sänggaveln. Jag tyckte det blev riktigt fint. Och så har jag bäddat rent med julsängkläderna. Det ska jag ha nu ända fram till jul. Jag har två ombyten som jag får växla mellan. Jag skulle så gärna vilja köpa flanellsängkläder från Hemtex, för de har så himla fina, men jag har inte plats för dem. Jag har proppfullt i mitt linneskåp.

Alma och Vilma har godkänt bäddningen, men tyckte nog att det var lite för slätt och ordnat så det fixade de genom att gräva lite i täckena så det blir så där hemtrevligt skrynkligt.

Vad mer som är nytt är granfotskorgen som Håkis kom och överraskade mej med häromdagen. Jag blev så glad, för jag har velat ha en sån länge, men varit för snål helt enkelt. Nu var det rea på black Friday-veckan så han passade på eftersom han visste att det var nåt jag ville ha.

Vidare så köpte jag fuskjulstjärnor till korgarna på tv-bänken, så det blir lite mer juligt än de limegröna. Tyckte det var fint. Och ljusstaken är en gammal som jag fick när jag prenumererade på nån blaska. De skrev att värdet var nästan detsamma som på originalet Georg Jensens “advent crown” och hade en bild på den, och det var ju nåt jag absolut ville ha, men så fick man denna billiga kopia.
Nåja, den funkar ju för ändamålet och är väl inte helt ful, men jag tyckte de lurades en hel del, för den här kan inte kosta mer än en femtiolapp på typ Dollarstore.

…ha nu en trevlig första advent… 

Jag håller på att julpynta här i mitt lilla residens och höll som bäst på att göra plats i fönstret för ljusstaken och pratade för mej själv, vilket jag alltid gör, när min Google smarthögtalare plötsligt, från ingenstans, säger “Du heter Paula!”
Jag höll på att bajsa på mej. Jag har ju inte ens frågat den nånting. Och sen, utan att jag säger hej google eller nåt, bara muttrar “vad du skräms, varför säger du det? då svarar den “Jag är inte säker!”
Alltså…what the ffffff…?? 

Jag vet att de kan göra så, för nyhetsuppläsaren i Rixmorronzoo berättade att hans hade utropat “Oh nej!” när han hade gått och lagt sej en kväll.
Men alltså, varför sa min mitt namn? Och hur vet den att jag heter det? Det är fanimej lite obehagligt. Eller har Håkis lagt in att det är jag som är ägaren? Hur vet den annars…?
Och man måste ju säga hej google först…och ställa frågan?
Jag fattar ingenting!

…eller är vi bevakade av den däringa manicken?… 

Förra helgen kokade jag sima, en finsk citrondryck man brukar göra till första maj, och nej, jag är inte ett dugg förvirrad, jag är fullt medveten om att det är november och första advent till helgen, men jag ville ha denna dryck ändå.
Jag har provat göra den en gång förut, för flera år sen, men det var inte samma recept som den mamma brukade göra, för den smakade mer som öl än läsk. Nu har jag använt mammas recept och den blev bra, men kan bli bättre, jag hade nämligen lite av det vita i skalet, fastän det stod att det inte fick vara nåt alls, men jag tänkte att det lilla kan väl ändå inte märkas av. Det gjorde det. En svag besk eftersmak, inte så det är dåligt, men det är inte som det ska, så nästa gång ska jag vara supernoga med att ta bort allt vitt.

Det blir precis som läsk, för man har i lite jäst och den gör att det blir som kolsyra i drickan. Väldigt gott! Dock ska man ha farinsocker, jag hade bara vanligt socker och lite sirap, men ska man ha det så ska det vara den mörka. Jag hade ljus. Nåja, den är god och Håkis har druckit massor av det. Jag gjorde åtta flaskor och vi har kvar två.
En ska vi ta med till kära mor och besöka henne imorgon.

Och ikväll bakade jag munkar. Det brukar man också ha till första maj ihop med sima.
Det här är ett recept jag hittade på nätet, inte riktigt likadana som mammas så jag ska be att få hennes, för de är godare.
Jag bakade ju munkar också, då för längesen, och de smakade precis som mammas, men jag minns inte hur man gjorde dem. Tror att jag letade recept på finska sidor och det här var svenskt, så det kanske är därför det inte är riktigt samma. Jag vet precis hur de ska smaka, så de kan vara goda ändå, men är det inte exakt samma så är jag inte nöjd. Tyckte dessa var lite smaklösa.
Hursomhelst är det kul att ha hemmagjord dricka, för den är verkligen som riktig läsk, lite godare till och med, och munkar tackar man ju aldrig nej till.
Munkar och sima ska bli en högtidstradition här hos oss, från och med nu, det ska vi ha till jul & nyår, påsk & första maj och slutligen till midsommar. Håkis tyckte jag kan göra den varje vecka, men det är nog inte bra för honom att dricka så mycket sockrad dryck. Han dricker ju sockerfritt i vanliga fall.

…munkarna är inte så brända som det ser ut på bilden… 

En dryg vecka har gått sen våran lille Valleman lämnade jordelivet. Det har gått bättre än väntat, men så hämtade vi också hem Vilma och Alma direkt efteråt och Håkan bor här sen dess, åker bara hem några timmar varannan dag, så då har det gått lättare än det hade om jag inte hade haft dem. Men jag har tänkt på honom varje dag, dock inte med sorg utan roliga minnen och en känsla av lättnad att vi tog beslutet i tid, varken för tidigt eller för sent. Och så är det förstås kul att återigen ha lilla Vilma hos mej. Jag har ju inte träffat henne mer än en dag i veckan i tre års tid. Alma har jag haft en kortare tid på somrarna, men man vill ju ha alla hos sej alltid, fast det gick ju inte med Valle när han var så aggressiv. Men nu lever vi tillsammans igen som en stor familj, vilket känns riktigt bra och gör att sorgen inte blir så svår.
Men han kommer alltid att finnas i våra hjärtan och jag är glad över alla foton och videor jag har tagit av honom som jag kan titta på och minnas tillbaka.

Vintern smyger sej på och det har kommit lite mer ny snö så det åtminstone är vitt på marken, efter att det som kom smälte bort. Det täcker knappt gräset, men det kommer ju mer sen.

Idag ska vi åka och handla, i vanlig ordning, och vi ska på Hemtex och köpa en mörkläggningsgardin, som är lite tjockare, åka till ranchen och hänga upp den längst ner i trappan för att värmeisolera och behålla värmen på nedre våningen. Ingen idé att värma upp hela huset om det inte används. Och vi ska så klart bära ner alla plantor.

Sen ska jag ta upp julpynt, när vi kommer hem igen, och sätta igång med det. Jag ska ha julgranen färdig och hänga upp stjärnor, men elljusstakarna får komma fram nästa helg.
Jag gör allting lite tvärtom mot andra, som tar fram granen det sista de gör innan jul, men det är för att jag vill ha den så länge som möjligt. Finns inget som pryder ett hem så fint som en julgran. Jag älskar den!
Sen är det skönt att ta allt lite pö om pö så man inte får så mycket att göra på en dag, om än jag inte har så mycket pynt numera. Däremot skulle jag vilja ha vimpelgirlanger i typ linnetyg, det tycker jag är så fint, så får se om jag fixar nåt sånt.

Flickorna har slagit sej till ro och kommer och möter mej i dörren när jag kommer hem från jobbet och jag har redan “bondat” med Vilma och hon tyr sej till mej allt mer. Det känns så himla bra. Inte kul när ens egen katt ser en som en bekant liksom. Som man får klappa efter nån timme när man hälsar på. Men nu börjar hon vara mer som min gamla Vilma igen och det värmer mitt kattmammahjärta.
Alma är go med alla som har stannat en stund. Hon är en riktig knäkatt och så lättsam att det inte spelar så stor roll om det är mamma, pappa eller nån gäst som hon ligger i famnen hos. Dock är hon rädd från början, vilket är jättebra då jag inte vill att hon springer fram till främlingar som skulle kunna stjäla henne, när hon är ute, eller göra henne illa.
Vilma behöver vi inte oroa oss för den saken, hon skulle aldrig gå till nån hon inte känner väl.

Ja, så nu vet ni hur det ligger till här och ni som undrat om jag gråter här i min ensamhet får se att så inte är fallet.
Och förresten, varför jag inte har skrivit om Valles hälsa innan är för att varje gång jag skrev att nu är slutet nära så återhämtade han sej alltid, vilket jag trodde att han skulle göra nu igen, men som han tyvärr inte gjorde. Och när han slutade äta den här gången tänkte jag att det får vara slut på plågan nu. Jag ska inte tvångsmata mer, för han mår inte bra. Man märkte det på hans jamande klagan efter varje gång han ätit och varit på toa. Och att han förtvivlat försökte äta på plantorna för att rensa magen.
Han ville få bort det onda.

Han kräktes inte ofta, men lite då och då, och jag var så rädd att det skulle bli samma visa som tidigare. Hans muskler förtvinade och han blev alltmer ostadig. Huden blev allt tunnare så man kände varenda ryggkota jättetydligt. Han var mager, dock inte för mager, men han hade väl tappat mellan 0,5 och 1 kg och det är mycket på en liten kattkropp.
Därför känns allting bra. Man slipper all oro, all ängslan och vet att han inte plågas mer. Och vi får glädjas åt dem som finns kvar, som än så länge är friska och unga. Den ena relativt, Vilma är ju en medelålders liten dam. Alma är runt 30 kattår och har just trätt in i vuxenlivet. Och vi får hoppas att de får ha hälsan och bli gamla de med.
Minst lika gamla som Valle blev.