Söndagsafton, andra advent

Idag tänder vi andra ljuset i adventsstaken. Jag höll på att glömma, men blev som tur var påmind av min kära stora storasyster, så jag hann tända det innan vi går till sängs. Ska göra tidig kväll för det är ju ny arbetsvecka med start imorgon.

Vi var för övrigt och hälsade på ovannämnda med make igår. Vi ville bjussa på lite munkar och sima, men siman var inte bra. Den första var så mycket godare, men nu vet jag hur jag gör nästa gång. Jag gör nåt mittemellan så blir det nog perfekt. Det är av misstagen man lär sej. Så mycket farin som det stod ska jag inte ha, men kanske hälften och mer socker. Då blir den nog bra. Och så ska jag ha russin i flaskan så man ser när det har jäst färdigt och det kanske går snabbare än de två dygn jag har kört.
Det var synd, för syrran har inte druckit det sen hon bodde hemma, typ, men hon får smaka nästa gång. Jag tror inte det dröjer alltför länge innan jag provar igen. Jag har som gett mej fan på att jag ska lyckas få den precis som jag vill ha den. Som med munkarna. De blev iallafall jättegoda den här gången. Tänk att så lite kan göra så stor skillnad. Som att byta ett kryddmått salt mot en halv tesked. Det måste jag baka en hel hoper nästa gång, för hon tyckte att en påse var alldeles för lite.
Vi hade väldigt trevligt och skrattade som vanligt åt gamla minnen och nya. Och de bjöd på kinamat som var så gott. Jag åt friterade räkor, så inget kött denna gång. Det tänker jag inte äta så ofta heller. Bara älgkött och det har vi ganska mycket av nu. En gammal jobbarkompis åt Håkis kom förbi med ett par kilo, kanske lite mer än det till och med. Då blir det köttsoppa här i mitt lilla residens. Och kanske jag hittar på nåt julälgsrecept. Det ska nog inte vara så svårt.

Nu ska jag göra mej färdig för sängen och kanske vi ses imorgon. Heippa!

…men Håkis tyckte om siman så den lär bli uppdrucken ändå…kanske kan man strö i lite sötningsmedel…

Min fina familj

Idag är det tredje december och all julpyntning är färdig här. Julklapparna är köpta och nu är det bara pepparkakor, mjuk pepparkaka och lussebullar att baka kvar, sen kan man bara njuta av julefriden.
Det är ju så härligt. Och att få vara med sin familj hela tiden känns underbart. Det var så trist tidigare när vi alltid var tvungen att lämna någon ensam och sen dela på oss på kvällarna, så jag är djupt tacksam att våra flickor kommer bra överens. Valle var ju också så himla snäll och fin, men hans sjukdom gjorde honom aggressiv. Han trodde kanske att vi tagit hem Alma för att ersätta honom, vilket absolut inte var fallet, men hur förklarar man det för honom?
Vilma börjar blomstra lite här och ibland är hon så busig och jagar Alma, som tycker det är asroligt, men det blir kanske inte så länge som hon skulle vilja. Men Vilma är ju 8 år och inte nån ungdom längre så att leka tar inte nån stor del av hennes tid, men korta stunder flera gånger om dagen är hon med. Hon snodde en liten juldekoration i form av en miniklädnypa med en tomte på, som hon råkade skjutsa in under soffbordet, och den låg hon och krafsade ljudligt efter både länge och väl. Till slut gick jag och hämtade ett avlångt föremål för att dra fram vad det nu var hon så ivrigt ville få tag på och såg att det var nåt hon inte fick ha, och med det var den leken slut. Dock satte hon fart och sprang fram och tillbaka som en vettvilling några minuter senare, så det är allt fart i den gamla damen.
Alma gillar att sitta ute på balkongen och spana efter duvorna, för några tornseglare har vi inte vintertid, möjligtvis en och annan talgoxe som kommer och kollar om det finns nåt att äta i de stora ljusamplarna, som faktiskt inte är helt olik en fågelmatbehållare. Ingen av Valle eller Vilma har nånsin velat vara ute så länge när det är minusgrader, så nu förstår man att hon är sibirisk med sin tjocka, isolerande päls. Och så har hon ett friskt hull på kroppen. Det har även Vilma och det är en stor kontrast till vad jag är van med som haft en väsentligt tanigare Valle att klappa och bära på.
Håkis kommer också hem efter jobbet mer nu, han behöver inte hem varannan dag, så han ska sänka temperaturen i stora garaget och ta hit allt som inte tål kyla och ha i garaget här. Det är ju fjärrvärme så ingen högre kostnad för mej.

Och familj, förresten, är inte två vuxna och barn. En familj är en hoper individer som lever tillsammans. Vilken art man tillhör är oväsentligt. Vilket kön man tillhör är oväsentligt. Vad som är väsentligt är att man trivs och vill vara ihop.

…finaste flickorna… 

Julbestyr och lite ny snö

Så blev det återigen fredag och en ny ledig helg är i antågande.
Jag har en deg på jäsning i skrivande stund…och med det menar jag förstås inte att jag är gravid eller så, utan bokstavligen, jag ska baka mera munkar. Nu en dubbel sats mot det jag gjorde innan. Och nu har jag bytt ut ett kryddmått salt mot en halv tesked. Degen är gudomligt god så nu blir de nog precis som jag vill ha dem.
Jag ska baka mycket munkar innan oljan hinner bli för gammal. Jag ska omorganisera i frysarna så jag bara har bullar, bröd och glass i ena. Måste ju få plats med mitt bak. Jag ska baka mjuk pepparkaka också. Och vanliga pepparkakor så småningom, men de behöver ju inte vara i frysen.
Vad jag också vill baka är smördegsstjärnor, ni vet de med plommon i, toppad med florsocker. Men de tror jag att jag bakar ett par stycken just när jag ska ha dem. Inte ett gäng att frysa in. Man tar ju bara en smördegsplatta och delar den, skär in en bit från alla hörn, fyller med plommonpure och sen viker man dess traditionella form. Hur lätt som helst, så inte behöver man baka många på en gång.
Jag har gjort mera sima också, nu med farinsocker så nu är drycken så mörk som den ska vara. Snart ska de ställas i kylen och imorgon är de färdiga att dricka. Fast vi hinner nog med att smaka redan ikväll om jag ställer en flarra på balkongen.

Ja, det är såna julbestyr jag har nu i dagarna, men det är bara mysigt så här i advent, med julmusik i bakgrunden.
Och lite ny snö har vi fått, så det är vitt och fint och lyser upp lite i mörkret.
Älskar’t!

…får se om det får ligga kvar nu eller om det hinner smälta bort ännu en gång… 

Jag är flexitarian

Jag håller på att koka en till sats med sima och eftersom spisen var upptagen med den stora 10 liters kastrullen så blev det ingen matlagning här utan Håkis åkte förbi Korvgubben när han slutade jobbet.
Jag åt en ostburgare. Jo! En riktig en med kött och allt. Och det är inte första gången heller, det är faktiskt andra gången. Första gången var i lördags efter att vi varit hemma hos mamma och sen handlat och det. Vi var så hungriga och Håkis sa att det är så synd att du inte vill ha nån mat nånstans ifrån. Ja, men, svarade jag, jag kan väl ta en vanlig ostis då, jag har ju liks ätit korv. (Det är vildsvinskorven jag menar. Nu när jag skulle beställa igen så såg jag att det är bara 30% vildsvin och 40% vanlig gris, så det var ju inte alls bara vilt.)
Och vet ni…det var så gott! Och Håkis frågade om vi skulle ta det idag igen då, när vi inte kan laga mat på spisen utan i så fall ugnen. Jag var ju inte svår att övertala. Ok, du vet vad, var mitt svar och han kom hem med en ostburgare med bara salt, peppar och lök.
MUMS!

…jag är ju varken vegan eller vegetarian så det spelar ju ingen roll om jag nån gång äter kött…så länge jag inte känner att det är fel… 

Pälsbarnsänglar

♫ Där borta på bordet har jag ställt mitt barn, en anonym urna är allt som finns kvar ♫
Nej, inte mitt riktiga barn, men väl pälsbarn. Och nu är de tre i samlingen. Det är:
Hampus 19930107 – 20070412
Nalle 20070506 – 20120716
Valle 20070506 – 20221110

…nej, vi har inte kommit oss för att gräva ner dem ännu, men vi ska väl…nån gång… 

Sovrummet nu

Nu är det jul i alla rum, det är helt klart och det enda som är kvar nu är att bära ner kartongen med julpynt. Fast jag kom på nu att jag har ju stora tomten att bära upp och Rudolf, men sen är det klart. Nu ska jag tända första ljuset i adventsstaken och ta mej en kopp kaffe med ett par pepparkakor och njuta av denna fridfulla tid.

…jag kommer nog inte kunna somna, jag kommer nog bara ligga och titta på allt fint… 

Nytt för i år

Nytt för i år är grangirlangen med belysning på sänggaveln. Jag tyckte det blev riktigt fint. Och så har jag bäddat rent med julsängkläderna. Det ska jag ha nu ända fram till jul. Jag har två ombyten som jag får växla mellan. Jag skulle så gärna vilja köpa flanellsängkläder från Hemtex, för de har så himla fina, men jag har inte plats för dem. Jag har proppfullt i mitt linneskåp.


Alma och Vilma har godkänt bäddningen, men tyckte nog att det var lite för slätt och ordnat så det fixade de genom att gräva lite i täckena så det blir så där hemtrevligt skrynkligt.

Vad mer som är nytt är granfotskorgen som Håkis kom och överraskade mej med häromdagen. Jag blev så glad, för jag har velat ha en sån länge, men varit för snål helt enkelt. Nu var det rea på black Friday-veckan så han passade på eftersom han visste att det var nåt jag ville ha.

Vidare så köpte jag fuskjulstjärnor till korgarna på tv-bänken, så det blir lite mer juligt än de limegröna. Tyckte det var fint. Och ljusstaken är en gammal som jag fick när jag prenumererade på nån blaska. De skrev att värdet var nästan detsamma som på originalet Georg Jensens “advent crown” och hade en bild på den, och det var ju nåt jag absolut ville ha, men så fick man denna billiga kopia.
Nåja, den funkar ju för ändamålet och är väl inte helt ful, men jag tyckte de lurades en hel del, för den här kan inte kosta mer än en femtiolapp på typ Dollarstore.

…ha nu en trevlig första advent… 

Det är fanimej obehagligt

Jag håller på att julpynta här i mitt lilla residens och höll som bäst på att göra plats i fönstret för ljusstaken och pratade för mej själv, vilket jag alltid gör, när min Google smarthögtalare plötsligt, från ingenstans, säger “Du heter Paula!”
Jag höll på att bajsa på mej. Jag har ju inte ens frågat den nånting. Och sen, utan att jag säger hej google eller nåt, bara muttrar “vad du skräms, varför säger du det? då svarar den “Jag är inte säker!”
Alltså…what the ffffff…?? 

Jag vet att de kan göra så, för nyhetsuppläsaren i Rixmorronzoo berättade att hans hade utropat “Oh nej!” när han hade gått och lagt sej en kväll.
Men alltså, varför sa min mitt namn? Och hur vet den att jag heter det? Det är fanimej lite obehagligt. Eller har Håkis lagt in att det är jag som är ägaren? Hur vet den annars…?
Och man måste ju säga hej google först…och ställa frågan?
Jag fattar ingenting!

…eller är vi bevakade av den däringa manicken?… 

Inte första maj

Förra helgen kokade jag sima, en finsk citrondryck man brukar göra till första maj, och nej, jag är inte ett dugg förvirrad, jag är fullt medveten om att det är november och första advent till helgen, men jag ville ha denna dryck ändå.
Jag har provat göra den en gång förut, för flera år sen, men det var inte samma recept som den mamma brukade göra, för den smakade mer som öl än läsk. Nu har jag använt mammas recept och den blev bra, men kan bli bättre, jag hade nämligen lite av det vita i skalet, fastän det stod att det inte fick vara nåt alls, men jag tänkte att det lilla kan väl ändå inte märkas av. Det gjorde det. En svag besk eftersmak, inte så det är dåligt, men det är inte som det ska, så nästa gång ska jag vara supernoga med att ta bort allt vitt.

Det blir precis som läsk, för man har i lite jäst och den gör att det blir som kolsyra i drickan. Väldigt gott! Dock ska man ha farinsocker, jag hade bara vanligt socker och lite sirap, men ska man ha det så ska det vara den mörka. Jag hade ljus. Nåja, den är god och Håkis har druckit massor av det. Jag gjorde åtta flaskor och vi har kvar två.
En ska vi ta med till kära mor och besöka henne imorgon.

Och ikväll bakade jag munkar. Det brukar man också ha till första maj ihop med sima.
Det här är ett recept jag hittade på nätet, inte riktigt likadana som mammas så jag ska be att få hennes, för de är godare.
Jag bakade ju munkar också, då för längesen, och de smakade precis som mammas, men jag minns inte hur man gjorde dem. Tror att jag letade recept på finska sidor och det här var svenskt, så det kanske är därför det inte är riktigt samma. Jag vet precis hur de ska smaka, så de kan vara goda ändå, men är det inte exakt samma så är jag inte nöjd. Tyckte dessa var lite smaklösa.
Hursomhelst är det kul att ha hemmagjord dricka, för den är verkligen som riktig läsk, lite godare till och med, och munkar tackar man ju aldrig nej till.
Munkar och sima ska bli en högtidstradition här hos oss, från och med nu, det ska vi ha till jul & nyår, påsk & första maj och slutligen till midsommar. Håkis tyckte jag kan göra den varje vecka, men det är nog inte bra för honom att dricka så mycket sockrad dryck. Han dricker ju sockerfritt i vanliga fall.

…munkarna är inte så brända som det ser ut på bilden… 

En vecka har gått…

En dryg vecka har gått sen våran lille Valleman lämnade jordelivet. Det har gått bättre än väntat, men så hämtade vi också hem Vilma och Alma direkt efteråt och Håkan bor här sen dess, åker bara hem några timmar varannan dag, så då har det gått lättare än det hade om jag inte hade haft dem. Men jag har tänkt på honom varje dag, dock inte med sorg utan roliga minnen och en känsla av lättnad att vi tog beslutet i tid, varken för tidigt eller för sent. Och så är det förstås kul att återigen ha lilla Vilma hos mej. Jag har ju inte träffat henne mer än en dag i veckan i tre års tid. Alma har jag haft en kortare tid på somrarna, men man vill ju ha alla hos sej alltid, fast det gick ju inte med Valle när han var så aggressiv. Men nu lever vi tillsammans igen som en stor familj, vilket känns riktigt bra och gör att sorgen inte blir så svår.
Men han kommer alltid att finnas i våra hjärtan och jag är glad över alla foton och videor jag har tagit av honom som jag kan titta på och minnas tillbaka.

Vintern smyger sej på och det har kommit lite mer ny snö så det åtminstone är vitt på marken, efter att det som kom smälte bort. Det täcker knappt gräset, men det kommer ju mer sen.

Idag ska vi åka och handla, i vanlig ordning, och vi ska på Hemtex och köpa en mörkläggningsgardin, som är lite tjockare, åka till ranchen och hänga upp den längst ner i trappan för att värmeisolera och behålla värmen på nedre våningen. Ingen idé att värma upp hela huset om det inte används. Och vi ska så klart bära ner alla plantor.

Sen ska jag ta upp julpynt, när vi kommer hem igen, och sätta igång med det. Jag ska ha julgranen färdig och hänga upp stjärnor, men elljusstakarna får komma fram nästa helg.
Jag gör allting lite tvärtom mot andra, som tar fram granen det sista de gör innan jul, men det är för att jag vill ha den så länge som möjligt. Finns inget som pryder ett hem så fint som en julgran. Jag älskar den!
Sen är det skönt att ta allt lite pö om pö så man inte får så mycket att göra på en dag, om än jag inte har så mycket pynt numera. Däremot skulle jag vilja ha vimpelgirlanger i typ linnetyg, det tycker jag är så fint, så får se om jag fixar nåt sånt.

Flickorna har slagit sej till ro och kommer och möter mej i dörren när jag kommer hem från jobbet och jag har redan “bondat” med Vilma och hon tyr sej till mej allt mer. Det känns så himla bra. Inte kul när ens egen katt ser en som en bekant liksom. Som man får klappa efter nån timme när man hälsar på. Men nu börjar hon vara mer som min gamla Vilma igen och det värmer mitt kattmammahjärta.
Alma är go med alla som har stannat en stund. Hon är en riktig knäkatt och så lättsam att det inte spelar så stor roll om det är mamma, pappa eller nån gäst som hon ligger i famnen hos. Dock är hon rädd från början, vilket är jättebra då jag inte vill att hon springer fram till främlingar som skulle kunna stjäla henne, när hon är ute, eller göra henne illa.
Vilma behöver vi inte oroa oss för den saken, hon skulle aldrig gå till nån hon inte känner väl.

Ja, så nu vet ni hur det ligger till här och ni som undrat om jag gråter här i min ensamhet får se att så inte är fallet.
Och förresten, varför jag inte har skrivit om Valles hälsa innan är för att varje gång jag skrev att nu är slutet nära så återhämtade han sej alltid, vilket jag trodde att han skulle göra nu igen, men som han tyvärr inte gjorde. Och när han slutade äta den här gången tänkte jag att det får vara slut på plågan nu. Jag ska inte tvångsmata mer, för han mår inte bra. Man märkte det på hans jamande klagan efter varje gång han ätit och varit på toa. Och att han förtvivlat försökte äta på plantorna för att rensa magen.
Han ville få bort det onda.

Han kräktes inte ofta, men lite då och då, och jag var så rädd att det skulle bli samma visa som tidigare. Hans muskler förtvinade och han blev alltmer ostadig. Huden blev allt tunnare så man kände varenda ryggkota jättetydligt. Han var mager, dock inte för mager, men han hade väl tappat mellan 0,5 och 1 kg och det är mycket på en liten kattkropp.
Därför känns allting bra. Man slipper all oro, all ängslan och vet att han inte plågas mer. Och vi får glädjas åt dem som finns kvar, som än så länge är friska och unga. Den ena relativt, Vilma är ju en medelålders liten dam. Alma är runt 30 kattår och har just trätt in i vuxenlivet. Och vi får hoppas att de får ha hälsan och bli gamla de med.
Minst lika gamla som Valle blev.

…nu göra sej färdig för en ny dag, nya tag… 

Sov i ro

ROMEO VALENTINO  20070506 – 20221110

Lille Valle, vår älskade, finaste pojke, nu finns du inte mer.
Du var en kämpe och gav oss härliga 15,5 år. Det är ett och ett halvt decennium. Det är en lång tid.
Men en liten kattkropp orkar bara så mycket och din orkade inte mer nu. Efter lång tids intagande av kortison blev dina muskler förtvinade, din hud alldeles för tunn och din kropp tog inte upp vare sej näring eller fett av maten du ändå så duktigt åt av, förutom den här sista veckan då du mer eller mindre gav upp. Du magrade allt mer och du jamade klagande och tittade mej i ögonen som att du bad om hjälp.
Och vi kände att vi måste hjälpa dej.
Vi kände att du måste få vila nu. Du måste få slippa denna plåga som din kropp utsatte dej för. Du måste få komma till katthimlen nu. Tiden var inne.
Och idag kl. 16.30 tog du ditt sista andetag.

Du fattas oss så det värker i bröstet, men vi vet att du har det bättre där du är nu. Och hur stor bävan inför avskedet vi än kände, så är lättnaden, så här efteråt, desto större. Det är som ett stort ok lyfts från våra axlar. All oro, all ängslan, all bävan är borta. Vi känner att vi gjorde rätt.
Och det var så fint. Du låg på en mjuk filt med din egen hemifrån över dej. De hade tänt ljus, som dock var batteridrivna, men väldigt realistiska, och allt gick så fridfullt till. Du fick en lugnande spruta i nacken, som fungerar likt narkos, och när du var helt lugn och icke kontaktbar fick du den slutgiltiga sprutan. Du slapp lida. Du bara somnade. För att aldrig vakna igen.
Nu är du fri, min ängel, nu har du aldrig ont mer.
Och du…pussa Nalle från oss.
Vi ses i Nangijala ♥

…för alltid älskad, för alltid saknad…älskade lilla hjärtat vårt…

Novent

Hallå hej!
Måndagen har snart svischat förbi och så även denna vecka. Det går så fort nu så det känns som att det är måndag, fredag och så söndag igen. Jag hänger inte med riktigt i svängarna.
Iallafall, jag var och kikade in hos vackra Elsa Billgren och hon skrev att det var första novent häromdagen. Det är en blandning av november och advent, vilket innebär att det är tillåtet att börja julpynta lite.
Det är ju fenomenalt! Har jag aldrig tänkt på. Då är det ju bara att sätta igång.
Fast jag har redan tjuvstartat, jag har tagit fram de röda soffkuddarna. De är ju som juliga fast egentligen är det ju bara fåglar på den ena och älgar på den andra. Och mej veterligen är väl inte det så juligt. Det är väl ändå renen som hör julen till. Alltså helt legitimt att ha dem framme redan nu.
Ska ta fram lite mer, men vad jag allra helst vill ta fram är ju elljusstakarna och stjärnorna och dem kan man inte börja med riktigt ännu, det sätter mitt traditionsbundna jag stopp för. Nån måtta får det ändå vara. Men julgranen ska fram veckan före första advent. Bara så ni vet. Och röda gardinerna.

Håkis har varit och farit. Det blev sprödbakad torsk till middag idag, med jasminris, ärter/majs/paprika och Mills remouladsås. Så himla gott! Till efterrätt delade vi på en dubbeldaim och kollade Ribeckas och Amalias senaste YT-videor. De har det så himla skönt där i Italien. Jag med vill dit! Men snart så…snart åker vi iväg med våran husbil.
Eller, snart och snart…det tar väl ett par år, men ni fattar… 

Det börjar kännas kyligare nu. I och för sig fortfarande ett par plusgrader, men huuu vad det bet i kinden idag. Rått och eländigt. Det blir svarta parkasen, med fuskpäls på huvan, imorgon, för jag hatar att frysa. I skrivande stund är det -2° C och klockan är strax efter sju på aftonen, så det lär väl frysa på i natt.
Men det gör inget. Jag är redo, nu kan snön komma.
Längtar faktiskt.

Ha nu en skön måndagskväll alla och ses annan dag!  

…och så blir det väl sju plusgrader så man svettas ihjäl i parkasen… 

Nonsens en lördagförmiddag

Lördag och det har väl hunnit gå en vecka sen jag skrev sist. Jag är inte den bästa bloggaren, men vad har hänt då? Jag har klippt mej, håret alltså, men om det syns…nä. Det är lika långt ändå.
Och mer då? Har jag börjat springa? Nej. Har jag möblerat om? Nej. Har jag skrivit en bok? Nej.
Det är lättare att skriva om allt jag inte gjort, för då får man åtminstone nåt att skriva om.
Alltså, jag måste göra nåt med mitt liv. Hur kul kan det vara när man inte ens har nåt att berätta. Inte konstigt att jag aldrig ringer nån, jag har ju inget att säga, haha.

Men iallafall…så att…har ni tänkt på hur varmt det är? Nu i november. Vi har 6° C. Och vi har haft ganska många soliga dagar för att vara höst. Vad innebär det? Blir det en superkall vinter då istället? Med lite snö? Eller blir det varmt med 40 meter snö?
Eller måste det ens innebära nåt? Kan det inte bara få vara varmt utan efterverkningar?

Jag har en så god parfym på mej. Jag doftar som ett blommande päronträd i aftonbrisens ljumma fläkt. Fast på riktigt, den doftar heeelt ljuvligt. Den heter Edp Verveine d’Eugéne. Svindyr, men jag prenumererar på doftprover som är ganska stora, 8 ml, så det räcker ett bra tag. Dock ska jag absolut ha den parfymen när den här är slut. Kosta vad det kosta vill. Min, tror jag, absoluta favorit tillsammans med Escada Sorbetto rosso, den är också helt ljuvlig. Den doftar bland annat vattenmelon, så jag är nog en ganska fruktig liten tant.

Och vad gav det här inlägget egentligen? Inte ett jävla dugg, så jag tar och avslutar här och önskar alla en skön lördag.
Ses kanske senare, eller imorgon…eller så kanske ni slipper…vi får se. 

…varför är det så varmt för?…jag vill ju ha snö och börja julpynta här… 

 

Slut på oktober

Jaha…de sista skälvande timmarna av oktober månad är vad som kvarstår, sen går vi in i november. Jag tycker tiden går så himla fort nu. Och det gör verkligen ingenting, tiden får gärna svischa förbi ända fram till december, sen kan det gå lite saktare, för jag vill njuta länge av advent och Lucia och allt som hör därtill.
Och jag ska baka och lyssna på julmusik och tända ljus och mysa på här. Det enda som retar mej är att vi är så lite lediga till jul. Bara en enda skruttig dag är vad vi får. Och så trettondagen förstås, men det är allt. Jag ville ta ut nån ledig dag, men Håkis tycker att vi ska spara så vi kan ta ledigt när vi ska börja bygga på husbilen, så vi får se hur det blir med den saken.

Idag blev det spagetti och vegofärssås med enkel aioli till middag. Det är så himla gott. Jag har varit sugen på det länge, så nu blev det gjort. Det finns kvar till en omgång till, men jag kom på att det blir nog korv och makaroner imorgon, för Håkis har en korvsnutt som måste tillagas innan den blir för gammal och jag har min vegogrillkorv i frysen så det får bli det till middag imorgon, med brunsås. Gott det med!

Ja, jag vet inte alls vad jag ska skriva om, jag ville bara titta in och göra ett litet inlägg så jag inte lockas att ta en längre bloggsemester igen. Jag har egentligen hur mycket tokigt som helst att skriva om som vi har skrattat gott åt här, men när jag väl ska blogga så kommer jag inte på nåt. Typix!
Nåja, jag får ta det en annan dag. Nu ska jag sätta mej med min stickning en liten stund till innan jag gör mej klar för läggdags. Ses kanske imorron!

Här får ni se lite av det fina garnet jag stickar i just nu. Älskar’t! ♥

…ha en skön kväll nu alla och sov så gott när ni lägger er…  

Lite eftemiddagstjöt

Idag är det söndag, det har varit en solig sådan, men jag har inte satt min fot utanför dörren ändå. Det är längesen jag har gått på nån långpromenad. Alltså en riktig powerwalk. Vet inte när jag gjorde det sist. Det är väl före pandemin nån gång. Måste råda bot på det.
Håkis har åkt hem för ett bra tag sen, det är eftermiddag nu i skrivande stund och jag har tagit en tidig dusch och suttit och stickat och kollat YT-videor.
Idag går vi tillbaka till vintertid och jag gjorde som jag förutspådde, vaknade prick klockan nio, fast då var ju klockan åtta. Riktigt skönt, måste jag tillstå, men nu tycker jag att det får vara för sista gången som vi ändrar till sommartid. Nu är vi less och det gagnar ingen, så bara lägg av med dumheterna. Då får de i södra Sverige ljusare kvällar, det måste väl ändå vara mer värt än ljusare morgnar…? Det rör sej ju ändå bara om en timme och det är väl ljust nog ändå.
Jag vet inte…
However, nu blir det bara mörkare och mörkare för varje dag och eftermiddagssolen, när vi har nån, skiner in med ett varmt, mjukt sken som jag älskar. Dock kommer den snart knappt att nå över takåsarna, då vi går in i den mörkaste perioden här uppe under advent. Nu är det inte länge kvar innan man kan börja ta fram julpyntet utan att behöva försvara sej.
Inte för att jag bryr mej egentligen. Jag blir istället lite extra obstinat, när folk gnäller på att man tar fram julsaker, eller typ säljer julmust och lussebullar alldeles för tidigt, då vill jag pynta ännu lite tidigare bara för att gå dem helt emot.
Alla gör som de vill. Och butikerna vill väl vara ute i god tid så det inte blir för mycket sen när det börjar bli dags och det finns alltid de som vill köpa också i god tid, så vad har de som gnäller med det att skaffa? Blir det för mycket för dem finns det alltid nån form av terapibehandling de kan ansöka om. Annars finns diverse självhjälpsmetoder, som tillexempel hypnos på YT. Inget att oroa sej för

Nåja, nog tjötat om det, nu ska jag fortsätta chilla med min stickning. Har börjat en ny tröja med mitt fina Holstgarn från Stickwick. Alltså det är sååå snyggt! Det är melerat i brunbeigegrått…så så så jävla snyggt. Visar sen…
Ha nu en fin söndagskväll alla och ses om inte senare ikväll så imorgon kanske. Kram!

…alltså det där skenet…det gör mej varm om hjärtat… 

 

Happy Halloween

Nu har vi varit och handlat och besökt ranchen, det vill säga flickorna, och nu är vi tillbaka hemma hos mej, på min gata i stan.
Innan dess var vi till kyrkogården och tände ljus till farsorna, för första gången i år.

Vi håller på att göra räkmackor som vi ska mumsa på lite senare, nu väntar vi på att äggen ska kallna så vi kan göra dem klara och ställa in i kylen en stund. Vi gillar våra mackor kalla.
Vi var även till Granngården där jag köpte hampfrön till fåglarna, domherrarna gillar ju det, och utanför hade de så fina halloweendekorationer.
Ikväll ska vi även ställa om klockorna, så glöm för all del inte det, fast man kan ju göra det på söndagsmorgonen också om man är ledig, då har man ju ingen tid att passa.

Nu vill jag önska alla en Happy Halloween och skräm inte ihjäl nån nu, snälla!

…så himla skönt att få en timme längre dag imorgon…då kan jag sova till nio och ändå är klockan bara åtta… 

Att “ha roligt”

Jag läste syrrans blogg nyss där hon skrev om att hon är nöjd med sitt “tråkiga liv” och jag kände att jag måste hålla med här i min egen blogg. Jag har ju visserligen ett arbete att gå till där jag träffar en massa folk som jag socialiserar lite med så det hjälper ju lite, att komma utanför hemmets väggar, men annars så händer inte mycket just nu och det är helt okej, tycker jag, med tanke på vår ålder. Att “ha roligt” är inte nödvändigt längre, för som hon sa, det är ju ändå inte så roligt

Att tvinga sej ut på olika evenemang, för att sen komma hem och tycka det är sååå skööönt…varför inte bara skippa evenemangen och ha det skönt hela dagen?

Fast ibland blir jag rastlös och vill hitta på saker, så att det händer nåt. Det är typ såna gånger som jag ringer och tävlar i karaoke på radio, vinner och får åka till Tokhålm och se Lena PH och Orup. Nu är ju det längesen och det beror helt enkelt på att jag inte haft så många rastlösa perioder, jag har nöjt mej med tillvaron och tycker det är skönt att slippa allt ståhej.
Visst har jag kollat efter biljetter till Pernilla Wahlgrens Hybrisföreställning och tänkt fråga om svägerskan med make vill haka på, men när det inte finns bra platser har jag struntat i det. Jag hade gärna gått och sett Spöktimmens Showcast nu i november, men samtidigt inte p.g.a att den nya coviden sprids med raketfart nu igen. Det är ju också den som ställt till det en hel del sen 2020, att man inte ens varit på bio eller restaurang. Fast å andra sidan tycker jag det är bortkastade pengar att äta ute. Mysigt ibland, men fan vad dyrt med nåt som ändå inte är så jävla gott och som man sen bara skiter ut. Man har ju ingen behållning liksom. Och när jag inte äter kött, mer än vilt, så gör det inte saken lättare direkt.
Sen är det också för, som ni vet, så tycker jag synd om katterna som är nog mycket ensam redan, ska de vara ensamma på kvällen också?
Jag vet, blödig kattmamma.
Men det är därför som vi bygger husbilen, för då kan vi uppleva saker och ha dem med oss. Inte kul för dem kanske, att inte få springa ute lösa, men det hinner de, det är ju bara under vår semester.
Dock är det inget vi kan tänka på förrän efter Valles hädangång, men han är ju 15,5 år och inte friskast, så den är nog inte så långt borta.
Sen kan vi börja “ha roligt” igen.

…men jag har så roligt med Håkis så det räcker nog ändå… 

 

Varför åka på grillen?

Hallå hej alla! Mitt bloggande blev visst inte så mycket bättre, men jag gjorde ju ett försök iallafall. Jag får försöka lite till.
Vi har inte gjort nåt nämnvärt här, vad jag kan komma på iallafall. Ena dagen är den andra lik och vi börjar närma oss slutet på sommartiden och en stundande mörk november. Jag måste piffa till lite här hemma, eller hitta på nån rolig höstaktivitet så att den månaden går lite snabbare. Vet bara inte vad det skulle vara. Baka lite mer kanske? Pyssla och göra lite mer julpynt? Börja med makramé? Förutom alla tröjor jag sitter och stickar. Kanske ska sticka lite sockor med? Och sjalar? Mamelucker?
Jag vet inte…
Vad gör alla under denna tråkiga månad?
I slutet är det iallafall inga problem med att hitta på nåt att göra då jag brukar börja med julpyntandet då. Inte för att jag tar fram så hiskeligt mycket numera, men det är en tid då jag trivs så fruktansvärt bra med att bara sitta och mysa med tända ljus och tomtar och granar och allt vad det innebär. Och kanske förhoppningsvis får vi snö som inte smälter bort meddetsamma. Som ljusar upp tillvaron lite.
Men det kanske räcker med min stickning. Och lite träning skadar inte. Det gör jag ju lite nu och då, men inget beständigt. Jag håller på varje dag i några veckor, sen händer nåt som gör att jag inte kan träna och sen är jag ur den rutinen.
Nå inte så viktigt.
Jag har ju egentligen nog med arbete och handarbete och katter som ska kammas och så ska ju Håkis ha middag varje dag när han kommer hem och det är inte alltid så lätt att komma på vad, men nu har jag en enkel och jättegod variant på hamburgare, fast det är varma mackor. Man steker valfri färs, saltar och pepprar och lägger på vanligt rostbröd. På med tomat och hackad lök, kanske lite jalapeñosost, och sen toppar man med hamburgerost. Vi har President eller ICAs röd cheddar, som är de godaste. Tror den med glada kossan också är bland de bästa. Sen skjuts in i ugnen en 5-7 minuter på 225° C, eller tills osten har smält. Serveras med lite grönsallad och MAX originaldressing, eller valfri om ni föredrar nåt annat. Jag lovar, det är godare än vilken hamburgare som helst.

…varför åka på grillen när man kan göra bättre mat hemma?… 

Nu är den här!

Idag var dagen med stort D. Idag var Håkis och hämtade bussen som ska bli vår husbil.
Som ska ta oss runt i vårt avlånga land och ut i Europa.
Som ska ge oss oförglömliga upplevelser, ovärderliga erfarenheter och underbara minnen.
Som ska bli vårt tredje hem att ha med överallt dit vi vill åka.
Hur f***ing cool?
En Ford Transit, så inget mer “ingen ford på våran gård”, för nu står den där, på Håkis gård.
YAAAAY!!!


…alltså sååå så så roligt det ska bli att bygga vårt rullande hem…längtar så mycket nu… 

Onsdagsbestyren

Idag har vi haft onsdag hela dagen och jag har passat på att vila efter jobbet. Jag tog bara en kopp kaffe, sen slängde jag mej raklång i soffan och slöt mina blå för att snarka tokfan i lite över en timme. När jag vaknade var klockan strax över fyra och Håkis skulle snart komma hem. Och jag som hade lovat göra klimp till köttsoppan. Han blev ju så besviken när han inte fick några igår. Men jag hade ju bakat bullar, ville han inte hellre ha det än klimp?! Nää, han ville hellre ha klimpen så jag slängde mina lurviga över soffkanten och pinnade iväg mot köket så snabbt som mina värkande lemmar tyade med.
Han kom hem när sista klimpsmeten slank ner i buljongspadet. Vilken tur! Han hade fått skjutsa hem sin arbetsgivare så han kom lite senare än vanligt.
Vi sörplade i oss soppan i vardagsrummet, vilket vi alltid gör…alltså intar vår middag där inne…och tittade på Elementary. Därefter tävlade vi med Alla mot alla och när det var slut, och Håkis skulle bege sej hemåt, åkte jag med till lill-Coop, eftersom det regnade, för att köpa några burkar Gourmet till vår gourmand, lille Valle. Och med det sagt är han inget matvrak, men däremot en finsmakare. Det duger inte med vad som helst till den lille kräsna pälspojken.

Sen har jag duschat och tvättat håret och bara chillat i soffan med stickningen.
Nu är det bara att göra sej iordning för sängen.
Sov så gott alla och ses kanske imorgon!

…men jag håller med, det var faktiskt gott med klimp… 

Kanelbullens dag

Idag har vi tisdag. Vi har som vanligt arbetat och jag kom hem så där en kvart i två, som jag alltid gör, jag jobbar ju bara 75%.

Igår lagade jag älgkött. Jag beställde ju det i somras, runt ett kilo, samtidigt med vildsvinskorven och filéerna, men har inte tillagat det förrän nu. Jag skar i tunna skivor som fick puttra på ett bra tag med lök, buljong och kryddor så det blev mört och gott. Det serverades med ris och bea-sås samt en grönsallad på isbergssallad, gurka och körsbärstomater. Det var jättegott! Det är många, många år sen jag åt det sist.
Men det var inte bara det utan jag lagade även köttsoppa. Den åt vi av idag. Också jättegott!
Och så är det ju kanelbullens dag och jag brukar ju oftast baka då, vilket jag gjorde även idag, så det fick vi till efterrätt. Håkis tog även med en liten påse hem med ett par bullar i.
De blev också bra, det var bara ett litet krux…jag hade ingen kardemumma hemma. Jag bakar alltid bullar med kardemumma. Annars är det inga riktiga bullar. Men de blev goda ändå. Jag gjorde mest vaniljbullar, för det tycker jag är godast.
De här blev sådär saftiga och fluffiga. De typ smälter i munnen. Älskar när jag får till den konsistensen och jag börjar tro att det är för att jag inte knådar degen så mycket efter första jäsningen, innan jag kavlar ut den, då blir de såhär fina och fluffiga och hade jag bara haft med lite kardemumma, så hade de varit perfekta.

Jag har alldeles nyss diskat undan och slagit igång diskmaskinen och tänkte gå och ta en snabbdusch, vilket jag inte trodde skulle vara möjligt då jag har varit utan varmvatten ända sen i morse, men jag kände nu, när jag fixade med disken, att vattnet var varmt, så nu kan jag gå och duscha ändå. Skönt!
Sen chilla i soffan framför tv:n och sticka lite, men det blir nog en tidig kväll, för i och med bullbaket blev det ingen siesta, så jag känner mej helt slutkörd.
So long, god bajs och nattinatti när ni nu går och lägger er.

…så skönt att varmvattnet är tillbaka…kallduschar är inte riktigt min grej…  

Tipselipset

Jag gillar ju inte att sy och fästa trådar och sånt, om än jag gör det förstås, men jag gillar det inte och finns det vägar att ta för att undvika det i möjligaste mån så tar jag dem.
Och det gör det. När man stickar med ullgarner.

Man tar helt enkelt de ändar man ska skarva och borstar med en karda…

…tills de blir otvinnade och fluffiga.

Sen lägger man dem omlott och rullar dem så de tvinnas ihop.

Då får man bara ett enda lååångt garn, utan knutar, för det gillar jag inte heller.
Så här gör jag även när jag ska byta färg och för att det ska bli på rätt ställe så kan man tänka att tråden ska vara 3 gånger så lång som de maskor man ska sticka. Alltså kan man skarva när det tillexempel är 6 cm kvar av varvet, då mäter man 18 cm och klipper av garnet. Det ska stämma.

…man kan förstås rulla ännu mer så det blir lite tunnare, men jag hade inte tid, jag måste ju hit och skriva om mitt finurliga skarveri…  

Jag har blivit så zen

Oj oj vad denna blogg blir försummad. Jag är inte den ivrigaste bloggaren jag vet. Men så har jag inte mycket att förtälja heller i och för sej. Ena dagen är den andra lik och inte särskilt intressant för mina stackars läsare.
Fast det kanske inte behöver hända så mycket, man kan ju berätta om sina tankar och roliga saker vi har pratat och skrattat åt här hemma, för det gör vi mycket, jag kommer bara inte på att berätta sen när jag väl skriver i bloggen. Många gånger har jag sagt till Håkis att “det ska jag blogga om”. Nu kommer jag inte ihåg vad det är.
När jag själv läser mina gamla bloggar kan jag sitta och skratta åt mina helt menlösa inlägg då jag bara satt mej ner och skrivit ungefär vad jag tänkt i stunden…kanske det är så jag måste börja göra igen och inte tänka att jag måste ha nåt att visa eller rapportera.
Jag ska försöka bli bättre.

Vi har hunnit in i oktober månad. Den andra för att vara exakt. Och nu börjar hösten mena allvar.
Det är riktigt härligt, om ni frågar mej.

Det har som sagt inte hänt mycket här, vi letar fortfarande efter en buss att bygga om till husbil och kanske har vi hittat en alldeles nyss. Vi får se.
Vi mår bra för övrigt. Allt är som vanligt.
Vi var till kära mor och hälsade på igår och hon verkar vara i bra form hon med, borträknat alla krämpor och sånt som hon haft i alla tider och som tyvärr inte blir bättre direkt, ju äldre hon blir. Men klar i knoppen är hon och lika rolig att prata med, kanske lite glömsk vad gäller vissa saker, men annars pigg och alert. Det är så kul.

Jag sa ju att jag skulle – eller var det kanske bara att jag ville? – göra höst här i mitt lilla residens. Har jag gjort det? Nej. Som vanligt gör jag nåt helt annat än vad jag först tänkt, men lusten finns ju fortfarande så jag kanske sätter igång. Jag har inte ens tömt balkongen på blommor och dynor så det får bli dagens uppdrag. Jag ska spara pelargonerna så jag måste plantera om dem i varsin kruka.
Inte har jag putsat fönster heller så det är också nåt jag måste ta itu med.
Det är mycket nu.

Som vanligt så sitter jag och stickar och stickar hela dagarna. Det är vad som tar all min lediga tid, förutom i torsdags och fredags då jag var lite risig i ryggen, men det har gått över så jag började på en ny tröja igår.
Den vita loppapeysa-tröjan är blockad och klar och blev så himla fin. Och den gråbeigea är också färdig. Den behöver bara sys ihop under armarna och fästas alla trådar, sen är den klar. Vet inte om den ska blockas. Kanske bara med ånga i såfall.
Den koksgråa med vita ränder är också färdig, jag måste bara sy ihop hoodien, sy under armarna och sticka en vit icord-kant på den och fästa trådar, sen är den också klar. Det är bara det att det där med att sy är inte riktigt min grej. Jag lägger undan allt sånt och tänker att jag gör det en annan dag.
Jag har blivit så zen. Allt som är jobbigt gör jag zen.

Ja…vad mer? Inte mycket. Jag kan inte komma på nåt nu. Jag är egentligen inte in the mood for blogging, men jag ska försöka bli bättre och skriva fast det inte händer så mycket. Jag kan ju alltid bjuda på mitt eviga svammel. De bloggarna är ju ändå de roligaste att läsa, det tycker ju till och med jag.
Men ni får ha det så bra så länge och så får vi se när jag återkommer. So long och god bajs!

…blivit och blivit…jag har väl alltid gjort sånt som är tråkigt zen… 

Dagen efter

Hallå hej alla!
Så var valvakan avklarad. Jag höll mej vaken till kanske 23.45 nånstans. Jag stängde av tv:n i vardagsrummet och satte på mobilen istället, la mej i sängen och somnade väl nästan genast, men vaknade till då och då av glada tillrop och festande folk. Missade borgarnas tal, men det kan jag ju leta upp när lusten faller på.
Det är ju inte klart än, men ändå ganska säkert att det blir regeringsskifte, precis som önskat. Dock vet jag inte om jag känner nån särskild segersötma, mer bara som att…”ok, får se vad detta leder till”.
Jag blev något förvånad över att SD var det andra största partiet nu, men samtidigt var det väl väntat på nåt sätt. Med tanke på sossarnas politik skulle man kunna gissa att de vill att folk skulle rösta så här, för vad förväntar man sej? Att folk går med på vad som helst? Jag tror inte för ett ögonblick på att alla som röstar på dem är sossar. De röstar bara på dem, för det har de alltid gjort och så fortsätter de så även om det kanske inte alls stämmer överens med deras egen ideologi.
Eller så är de lättlurade och låter sej svepas med av sossarnas löften, som de sen inte håller i vanlig ordning. Som nu, bara dagar innan valet, ska de helt plötsligt sänka elkostnaderna. Jorå…säääkert!
Men det måste bli ändring, de måste sänka priserna igen på mat och el, tänk för faaan på alla redan innan fattiga pensionärer, HUUUR ska de ha råd nu om det fortsätter så här?

Nåja…nog om politik, det är så jävla tråkigt. Viktigt ja, men jag överlåter det åt andra, jag vill bara ligga hääär och lukta på blommorna hela dagarna. Helt bekymmerslös och lycklig.

…hoppas allt blir till det bättre nu…men det återstår att se… 

Söndag, valdag

Idag är det dagen med stort V. Inte v som i victory, det vet vi inte förrän i natt nån gång, utan som i val.
Vi går man ur huse till utsedd vallokal, väljer våra tre lappar med omsorg, går till ett valsedelställ, stoppar i de gula, blåa och vita lapparna i tilldelat kuvert, försluter dem och går med dem till röstmottagaren som släpper ner kuverten i röstlådan efter att kontrollanten bockat av alla röstsedlarna.
Snabbt och enkelt.
Men att bestämma sej var allt annat än enkelt. Helst hade jag inte röstat alls, men jag är ju ingen socialdemokrat, så jag måste ju göra vad jag kan för att få dem ur regeringen. Jag är tydligen, om man ska lita på valkompassen, SD:are, men det känns inte så i själ och hjärta så det blev inte dem heller.
Det blev som jag har röstat alla andra val sen snart 20 år tillbaka.

Vi har haft en härlig dag. Det har nästan varit sommar.
Vi var till Storheden och handlade lite på Jula och sen till Mio och köpte mer vita tallrikar till Håkis, så vi fick utnyttja kupongen på 300 kr.
Vi var även och kollade till pappas grav. Jag visste inte om lilla storasyster hade varit och planterat blommor, för vi har varit och fixat gravstenen, men inte sagt nåt. Dock behövdes inte det, för det var dekorerat så fint med ljung och lav ♥

Vidare så stickar jag som vanligt på en ny tröja. Jag känner att jag kommer att smälta in bra i soffan med den här på 

…får se om jag följer hela valvakan…men jag somnar väl i soffan… 

Bilder som inte fick vara med

…av förklarliga skäl…

Här säger jag hej från min omgjorda säng med nya sängkläderna. Bilden skickade jag till Håkis. Honom vågar jag anförtro allt.

Här har jag visat mina nya mysbyxor i jerseytyg.

Denna bilden var också ämnad Håkis som undrade vad jag gjorde.

Här skulle jag visa hur långt jag kommit på Håkis kofta.

Här hade jag hämtat paket på lill-Coop, våran kvartersbutik.

Och här…ja…fråga inte.

…tack och förlåt… 

Kräftor sent omsider

Hallå hej alla i höstkvällens svalkande bris! Ja, jag känner mej lite pötisk här i mitt lilla residens. Nej, jag har inte druckit alkohol, jag bara är sån här. Allt vi har druckit till maten är ko-njak, som min gamle svåger skulle ha sagt. Alltså mjölk. Sen har vi förstås inmundigat andra drycker så som läsk och kaffe.

Vi har inte haft nån kräftskiva här i sommar, men vi köpte förra helgen så att vi kan äta när vi vill och det blev idag.

Det var så himla gott! Det är till och med värt att sitta och skala de röda små delikatesserna. Till och med Håkis skalar sina själv.

Med sallad och paj till blev vi proppmätta.

Det var extra mycket kräftstjärtar i denna förpackning så vi fick rejält med mat. Vi hade så mycket att vi fick spara till imorgon. Vi kokar ägg till och gör räk- och kräftmackor. MUMS!

Avslutar denna blogg med en vacker himmelsbild. Det är ju mycket mörkare i skrivande stund. Helt svart på himlen faktiskt. Det är dags att göra höst här hemma. Jag tror jag vill ha lite nya kuddfodral i soffan och ändra lite. Får sej vad jag hittar på.
Men nu ska jag börja göra kväller.

…sov så gott alla när ni lägger er… 

Hösten är här

Hallå hej på höstens första dag. Det är den första september och nu är det höst på allvar. Så även på Alvar, men där bor inte jag så vi återgår till det jag har att förtälja.

Jooo, jag beställde ju ett par nya arbetsskor, vilka visade sej, efter en dags arbete, att de inte alls var så bekväma som de kändes just när jag provade dem, så jag fick köpa nya. Hittade dessa på Intersport och de var sköna, men dock kändes vänsterskon lite annorlunda. Jag fick ont i foten av den och när jag tittade efter så var den ju inte riktigt likadan. Men vi åkte tillbaka och jag fick byta till rätt sko, det visade sej nämligen att det var olika tillverkningsdatum på dem, den vänstra var gjord i april och den högra i mars och då kan det skilja så mycket på resultatet. Och killen som gav mej skon gick och hämtade den från lagret och hade väl ingen aning om att det var olika tillverkningsdatum så han gav mej första bästa skon i den storleken.
Ja ja, det ordnade sej iallafall och när jag fått rätt sko så får jag inte längre ont utan nu är de sköna båda två.

Nåt annat som jag också trodde var nåt fel är den nya Corny med jordgubbssmak. Den är helt utan choklad. Varför? VAAARFÖÖÖR??!!? Alla andra, och det är väl en sex smaker, har chokladbotten. VARFÖR kommer man på att den med jordgubb ska vara utan?
Hur kan man göra så mot mej?
Besvikelsen var stor.

Lille Vallemannen…han blir bara brunare och brunare i pälsen. Så söt.

Och slutligen så fick jag en påse av IF Metall på morgonkvisten innan jag släntrade innanför grinden till arbetet. Det var en macka, två dumlekola, en kexchoklad och en festis. Jag blev så glad. Och där medföljde ett papper där man fick veta vad Sossarna tyckte om en del saker och vad Borgarna tyckte. Jag kom då på att jag måste gå och kolla vad jag tycker. Nä, men se var jag står i Partikollen och Valkompassen. Gjorde testet två gånger. Och ja, jag är ledsen, men jag är SD:are. Trots att jag inte tycker att man ska kraftigt sänka biståndet eller är emot kulturvariationen i Sverige. Jag är absolut ingen rasist och knappast en Nazist med tanke på att jag vill utvisa alla muslimer som bråkar med judar.
Jag gillar alla goda seder från olika länder och alla som sköter sej och följer svenska regler är välkomna hit. Och bögar som riskerar att bli stenade ska skyddas här, är jag helt övertygad om, men kommer de hit och vägrar låta sina barn gå i skolan för att en jude går där, eller begår hedersmord, eller dödar fredliga svenskar/nysvenskar, då ska de ut. UT ur vårt land bara!
Men de som sköter sej ska få vara kvar. Och självklart ska vi hjälpa dem som flyr från terrorism och krig och elände, men jag tycker att de får åka tillbaka när det är över och bygga upp sitt land igen, inte stanna här för evigt, det finns andra som behöver få hjälp här och vi ryms inte, det finns inte bostäder, och jag tänker inte öppna min dörr för främlingar att flytta hit.
Men jag är alltså SD:are. Åtminstone till 75%. Det stod så. Alla andra fick lägre procent.
Japp.

…men det var då tur att jag fick den med ost…gott var det… 

Det allra sista…

…av sensommaren går vi igenom nu. Det är söndag, den sista denna augustimånad, och nästa vecka på torsdag är det höst på riktigt.
Jordgubbslandet har gjort sitt och nu tar hallonen vid. Stora är de och goda som tusan.  Hälften är angripna av larver, men andra hälften är jättefina! Vi gjorde ingen besprutning innan blomningen och det får vi leva med nu, men vi får ju smaka lite iallafall.

Vi är tillbaka till vardagen, de flesta av oss, och det känns faktiskt skönt på nåt underligt sätt. Det är sååå härligt att vara ledig och få göra som man vill, men det är också bra med rutiner och att känna att man gör nytta. Man måste ha lite tråkigt mellan varven så man vet vad det är att ha kul.

Katter har få förpliktelser, men livet är ju inte alltid en dans på rosor för dem heller. Dock önskar man ju ibland att man fick vara katt vissa morgnar när man ska iväg till jobbet, när man är så trött och bara vill gå och lägga sej igen.

Vi letar buss ännu, till husbilsbygge, men det är svårt. Det ska stämma överens med årtal, pris, längd, bredd och lastvikt, för är den längre än 6 meter så får man betala dubbla priset på betalvägar, färjor m.m så det är bäst att se till att inte överskrida den längden. Och den får gärna vara bred, för helst vill vi kunna ligga på bredden så vi får mer plats för diskbänk o dylikt. Lastvikten är också viktig eftersom det ska in skåp och bänkar och ja, precis allt som ska in får inte överskrida tillskrivna lastvikt och det inkluderar även oss, så om vi har för mycket inredning och packning kanske vi måste svälta ner oss så vi får åka med

Annars ser dagarna ut som de gör mest. Vi jobbar och äter och sover och planerar och drömmer. Jag är ofta i Spanien redan, i huvudet, och mår hur gott som helst. Vill INTE åka hem!

Valle har ingen aning om vad vi planerar. Vi har ju inte inkluderat honom i våra resor, för vi har som räknat bort honom med tanke på att han lever på övertid, känns det som, men nu vet jag inte längre. Han mår hur bra som helst igen och äter jättebra, har gått upp i vikt och…ja, tar gärna en kaffeslurk vid tillfälle.
(Det är inget kaffe i, det är bara bottenskrapet.)

Just nu har vi sol och denna vecka har faktiskt visat sej från sin bästa sida, men sen vi började jobba så har sommaren verkligen varit en besvikelse. Vi har haft mest regn och rusk och temperaturer som inte nått över 20°, så inget vidare sommarväder att tala om.

Inte för att det gör mej nåt, om jag får vara egoistisk. Jag sitter gärna inne med min stickning…och så Valle förstås. ♥

Just nu har jag många wips, men den jag stickar på nu kommer att bli klar. Kan inte vänta tills jag får ta på den. En så enkel, men så snygg tröja. Visar sen.

Stackars Valle fick inte vara ute mycket denna sommar, men när han inte äter eller dricker så får han skylla sej själv. Då blir det att stanna hos mamma, för mamma går inte med på att han ska dö bara för att få gå ut och in som han vill. Nej och nix, dö får han göra en annan dag.

Som sagt är hösten strax här på riktigt och den är välkommen. Känner inte riktigt samma bitterljuva känsla som jag brukar utan mer att jag längtar, fast ibland är det lite tråkigt, helst när man ser hur blommorna ger upp allt mer.

Men jag längtar efter svalare luft och mys med tända ljus. Och snön får gärna komma tidigt i år, utan att smälta bort. Gärna så där i slutet på oktober.
Jag vet…skjut mej!

…ja, jag har kvar mina vallningar så det är väl därför…eller så är jag en vintermänniska… 

Ny istid om 10 år

Jag tar tillbaka allt jag sagt om att den här sommaren levererar. Den gjorde det under vår semester, tack och lov, men efter det har det varit regn och rusk mest hela tiden. Visst har vi haft sol några timmar per dag, men inget som hinner värma upp vattnet så att semesterfirarna kan bada eller nåt, så jag förstår dem som åker utomlands nu. Man måste ju få uppleva lite sommar ändå.

Nu har vi en låååång höst framför oss, en ännu längre vinter, en kort, kort vår och en månad sommar att se fram emot. Suck…
Detta med att det är en ny mini-istid på väg är nåt jag helhjärtat tror på. Så här kallt ska vi inte ha i juli/augusti. Det liknar mer som vi brukar ha i september. Inte kul alls, om än jag med mina vallningar är lite tacksam för det, åtminstone när jag jobbar, men om jag inte bara tänker på mej själv och att jag ska ju själv ha sen semester jag med vartannat år. Man får ju inte välja utan måste turas om att ha tidiga eller sena perioden.

Fast det är då man blir tacksam för husbilen, som vi ska bygga, för då kan vi bara åka iväg och söka solen vid varje ledig stund.
Det ska bli så kul!
Vi ska åka och titta på en buss idag och se om det är nåt vi vill ha. Den har åkt omkring i Kiruna, så den är nog inte så rostig, hoppas vi.
Håkis kommer strax och hämtar så jag får göra mej klar för avfärd. So long!

…det är ju tur jag inte har kvar mina frysvallningar iallafall… 

Vanlife

Vet ni vad vi har börjat kolla efter? Jo, förstår ni, det ska jag berätta…vi letar efter en minibuss, storlek 6 meter, för vi vill bygga oss ett hem på hjul. Nu vill vi ut och resa. Och vad är väl bättre än att ha med sej hemmet när man åker iväg.
Så nu hoppas vi på att hitta nån till nästa vår så vi kan sätta igång med bygget och året därpå kan vi starta färden mot vårt första resmål. Till en början blir det nog att upptäcka Sverige, vårt avlånga land, och senare, om vi tycker det är kul, ska vi åka ut i Europa. Måste bara kolla upp hur det är att ta med sej katter utomlands.
Så ni kan ju förstå att vi sitter och sträckkollar på videor där det byggs husbilar för att få tips och idéer, och så väljer vi det bästa från alla olika byggen, så får vi allt perfekt från början och slipper lära oss av egen erfarenhet.
Det gäller att vara klurig med alla skrymslen och vrår så man får bästa förvaringsytorna. Och jag vill ha både toa och dusch, så att man kan tvätta sej när man vill. Katternas toa och liggplats får vi ha under sängen, på inre halvan och den yttre får vi ha som “garage”. Vi har redan diskbänk, diskho och kran. Skåpen får vi antingen snickra ihop själva eller köpa på IKEA, det får vi se hur vi gör, men luckorna ska vi iallafall snickra, för vi har redan bestämt hur det ska se ut.
Åååh, det är så kul att sitta och planera. Jag längtar så himla mycket tills vi har bussen och kan sätta igång. Fy fasen vad roligt!!
Då kan vi hälsa på stora storasyster lite längre, för då är ju katterna med.
Oj, så jag längtar!

…bilden är bara på ett ungefär, inte riktigt som vi ska bygga…lånad från Storage Space på http://www.CubeSmart.com

Sängkläderna

När vi var till IKEA köpte jag, bland lite annat, nya sängkläder. Det blev inte så mycket handlat denna gång, men det är ju alltid värmeljus och lite småpynt och bara resan dit är ju så kul, tycker vi. Och sen vill man ju se allt nytt som kommit in, utifall det är nåt man vill ha. Fast vi blir aldrig så långvariga där, det är helt annat när vi åker med lilla storasyster med make, då är vi där hela dagen. När jag och Håkis åker själva har vi lite mer av dagen kvar när vi kommer hem.

De här sängkläderna tyckte jag var så fina. Det syns inte på bild, men de ser lite urtvättade ut och de känns så också. De är så där sköna som gamla urtvättade tyger är. Ni vet, de är som allra bäst när det är dags att slänga dem.
Men dessa ska inte slängas. De är ju nya. Och så fina. Och så är det tryckknappar nere vid fotändan. Bästa!

... känns nästan som gammalt linnetyg, som är så urtvättat så det är tunt… 

Första arbetsveckan avklarad

Det är fredag och full fart mot helgen! Nåt som vi har längtat efter som vanligt. Efter en veckas arbete känns det knappt att man ens varit ledig, också i vanlig ordning. Det är ju alltid så, man kommer så fort in i allt igen, de fyra lediga veckorna till trots.

Blommorna på balkongen blommar så fint. Jag älskar grusnejlika och alla småblommiga växter. Det är bara sååå fint. Dessa har min lilla storasyster fött upp. Hon är så duktig på sånt. Hennes blommor är mycket finare än de i blomsterbutikerna.

Lobelia tillhör också favoriterna och här är en som är ganska ovanlig i färgen, tror jag iallafall, har då aldrig sett nåt liknande. Det är den vita med lila i mitten. Hur fin?

Det är rosa och vit grusnejlika blandat och bättre kombo går väl knappt att få.

Så klart måste en himmelsbild komma med också. Det här utspelade sej för en timme sen ungefär. Det ser ut som att något detonerat där bakom huset. Sååå läckert!

Håller jag på att sticka nåt då? undrar ni säkert, eller så inte, men låt mej låtsas det. Jodå, jag stickar på min kofta som jag pratat om tidigare. Har kommit en bit på väg, men det tar sin lilla tid. Det är bara rätstickning och den kommer att få en hoodie. Har jag alldeles bestämt redan nämnt.

Kanten får en annan färg än resten av koftan och sen ska jag sy på fyra knappar, två på var sida, men det blir inga knapphål i själva koftan utan ett snöre ska få utgöra själva knäppningsanordningen, om ni förstår hur jag menar. Om inte så får ni se när det är klart. Älskar färgkombinationen.

Hur det är med Valle? Jodå tack, han har varit sämre och tappat massor i vikt efter att ha tillbringat en tid på ranchen. Vi vet inte vad det är, för han har ju ätit, men kanske inte så mycket som han behöver. Det kan bero på att jag inte är där. Han är nämligen mammas pojke, den här lilla farbrorn, sin aktningsvärda ålder till trots. 
Men nu börjar han repa sej, äter bättre och har lagt på hullet lite, efter tvångsmatning med spruta, så vi får se om han slipper möta sankte Per än på ett tag, eller vad han nu heter uppe i katthimlen. Vi var rädda för att det kanske var dags nu, men kanske inte ändå.

Det var allt för nu, vi ses annan dag. Kram till alla ♥

…han upphör aldrig att förvåna den här lille herren… 

Sladdlös städning

Är ni såna som får ett utbrott när dammsugaren jämt och ständigt fastnar i dörrposten eller nåt som står i vägen på golvet? Som hatar att man måste dra med sej dammsugaren hela tiden och hålla reda på slangen? Och suckar otåligt när sladden inte räcker till och man måste avbryta allt för att gå och byta eluttag?

Sån är jag. Precis på pricken. Därför började jag titta på sladdlösa dammsugare. Och det finns ju flera att välja på, men Dyson var ju en som jag trodde på, den som tar håren efter pälsdjur.
Jag provade köra en när vi var på Elgiganten en gång och jag vet inte, jag tyckte den kändes tung att hålla med bara en hand. Jag får ju ont av att bära en kasse med en tändsticksask i om jag ska gå långt, så det funkar ju absolut inte om det är tungt. Synd att köpa en så dyr om man inte använder den sen.
Håkis, som också börjar tröttna på de gamla hederliga dammsugarna, började också kolla, men på billigare varianter och nån som inte väger så mycket, men som ändå har bra sugförmåga.
Han hittade en jättebillig på Mediamarkt, en Princess som var nedsatt till 1000 kr. Tanken var att prova en längre tid för att se om det är nåt man kommer att använda eller om det bara blir ett “nyhetens behag”. Om det blir för jobbigt att ständigt ta ut borsten och rengöra m.m.
Han blev glatt överraskad när han provade och såg hur bra den faktiskt var. Och hur lätt den var att tömma genom att bara öppna en lucka på behållaren och hälla ut i sopkorgen. Man behöver aldrig tänka på att köpa dammsugarpåsar mer. Att rengöra borsten är nåt man får ta helt enkelt.
Han sa att han köper en till mej om jag vill prova. Den kanske inte håller så länge, med tanke på det låga priset, men då vet man ju om detta är nåt man vill ha och kan köpa en lite dyrare variant när denna har gjort sitt.
Jag fick en och jag är jättenöjd! Den får med allt! Från minsta sandkorn till katternas päls. Den går jättelätt att dammsuga min mjuka, sladdriga vardagsrumsmatta, som den gamla nästan suger in, och så lätt att städa med då den är det enda man behöver hantera.
Laddaren skruvar man upp på väggen och sen hänger man bara upp dammsugaren där. En laddning räcker en kvart med denna, men min lilla lägenhet kräver inte längre tid än så.
***
Min gamla kommer jag så klart att behålla till att dammsuga soffan och sängen med, men annars kommer jag att använda denna lilla, behändiga tingest.

…så skönt att slippa alla slangar och sladdar och att dra med sej åbäket… 

Fotnot: Nu har Håkis rättat mej och sagt att en laddning räcker 15 min vid full effekt och 30-35 minuter vi normal effekt. Det är alltså hur många gånger man trycker på knappen. En gång = normal effekt, två gånger = full effekt, tre gånger = slås den av.

Torsdag, sista semesterveckan

Nytt projekt på gång i dessa färger. Så jäkla snyggt! Det ska bli en långkofta, var tanken, ner till knäna, men vi får se. Det ska iallafall vara en hoodie, så får se hur långt garnet räcker.

I natt, mitt i spöktimmen, var det så här vacker himmel. Inte riktigt fullt dagsljus på nätterna nu, men ganska ljust fortfarande, fast det börjar mörkna mer och mer för varje dag. Det är mysigt, då blir det tända ljus i mitt hus. Jag var uppe så sent, för jag väntade på att fogen skulle torka så jag fick rengöra, men det tog en evinnerlig tid så jag gick och la mej till slut och fick fixa det nu på morgonkvisten istället. Det gick bra ändå.

Och så här ser klinkern ut i hallen. Fogen är inte riktigt torr, efter mitt torkande, men det är mörkgrått när det är torrt. Listen ska jag mörka ner så det matchar golvet lite mer. Det är inte riktigt samma nyans på klinker och golvskivor, men det är ju inte ens samma material så inget jag bryr mej om. Vad som däremot stör mej är att dörren inte matchar alls. Den är mer rödbrun, som mahogny typ, så den måste åtgärdas. Kanske jag målar med grå kalkfärg, så den blir sådär snyggt flammig och stryka på ett lager vax så det håller för torkning o dylikt. Det tror jag blir jättesnygg. Då hade jag velat ha handtag och ringklocka i guldfärg, så det får jag också fixa i så fall. Och kanske listen får behålla sin färg då, för det passar mot det guldiga. Krokarna på skåpet, där vi hänger jackorna, är också i antikbehandlat guld, så det blir det på allt.
Vi får se. Det är kul att planera och göra om. Det känns som att man får ett helt nytt hem.
 

…annars får vi sätta självhäftande faner… 

Semestern börjar lida mot sitt slut

Denna semester börjar lida mot sitt slut och vi är inne på onsdag av fjärde och sista veckan, men det gör ingenting, vi har haft det så bra och vi har mycket sommar kvar när vi börjar jobba, så ingen jobbångest här.

Igår tog vi en promenix och när vi passerade Kvantum stannade vi och köpte varsin mjukglass, den första i sommar. Ingen sommar utan mjukglass!
Och vi har förstås ätit jordgubbar i gräddmjölk, men en gång hade vi även tillagt blåbär. GOTT!
Årets svenska jordgubbar har varit så makalöst söta och goda.
Spelar ingen roll vilket märke.

Nu har vi haft så där lagom temperatur som jag vill ha. Varmt i solen, men svalt i skuggan och svalkande vindar, precis i min smak. Har inte suktat efter att få bada alls, men vi har doppat oss en gång i spa-bad hemma hos Håkis. Dock är ju inte sommaren slut än, så det blir nog ett dopp i viken nån dag.

Alma älskar att vara ute och hon har inte smitit en enda gång, så de funkar nog finemang de där rullisterna som Håkis satte upp.

Och första sommaren på fyra år som jag fick grilla riktig korv. Den är så god i smaken, denna vildsvinsgrillkorv, men lite mager så man får tillägga fett i efterhand.

 

En sak jag tycker är bra med pandemin är att så många svenskar upptäcker sommaren i Sverige. Jag har aldrig fattat varför man drar utomlands på sommaren…? Det är ju på våren och hösten man gör det, sommaren ska man ju tillbringa här hemma, då får man ju så mycket mer sol och värme.
Fast det är klart…vissa somrar önskar man ju att man varit nån annanstans.

Jordgubbarna börjar mogna och snart får vi äta egna.

Och pysslingkragen var ingen pysslingkrage utan en prästkrage.
Nåja, krage som krage…inte schå noooka.

När man bor nära en å eller annat vatten får man finbesök av trollsländor som flyger omkring som små helikoptrar. Älskar trollsländor…och fjärilar…av alla de slag. ♥
Men de är så svåra att få med på bild när de är i rörelse.

Håkis har fixat våra cyklar som hade trasiga bromsvajrar och bytt till ny sadel och ska byta bandet på styret med, båda i svart, för vitt blir så smutsigt och fult om man inte förvarar dem inomhus.
Almas och Vilmas uppgift är att lyssna efter sork. De har fångat några stycken.
Riktigt bra råttfångare de där två damerna.

 

Och golvet i hallen är lagt. Nu är det bara småbitarna vid dörrarna som ska dit och golvlister. Biten in mot väggen fick Håkis fixa, för det behövde kapas och trixas, men det är också färdigt i skrivande stund.

Och medan allt detta pågått har jag stickat mej en ny lopapeysa. Jag har inte haft nåt planerat utan bara stickat nåt mönster vart efter och slutresultatet blev ju jättebra. Jag är jättenöjd med den. Älskar den mörkbeigea färgen tillsammans med mönstret däruppe, så det blir nog att sticka en beige sådan också. Och Léttlopi, som den är stickad i, är så jäkla snyggt och härligt garn. Jag förstår att det är svårt att få tag på. Jag fick vänta över en månad innan jag fick min beställning.
Nu längtar jag till kallare temperaturer så jag får börja använda denna.

 

…det har varit en bra semester…på min ära… 

Nöjd, nöjd, nöjd

Gomorron alla! Har ni det bra därute i vida världen? Här har vi det bra. Hittills kan jag inte klaga på något. Sommaren har varit exemplarisk, enligt mina mått mätt, med mycket sol och lite rusk som är så välbehövligt, men allting i lagom doser. Nu har vi lite svalare också och det passar mej alldeles utmärkt. Det räcker med runt 20° i skuggan, för man måste ju kunna svalka av sej nånstans. Det är ju fortfarande varmt i solen, så länge det inte är nordliga vindar. Så jag är supernöjd med denna sommar och har en vecka kvar av semestern att njuta av.

Jag har fyllt år, 56 sådana, och idag, 9:e juli, fyller Alma 3 år. Och det är fint väder så hon får vara ute och jaga sork. Det är det bästa hon vet. Håkis har satt såna där rullister på plankskärmarna så hon inte kan hoppa över. Det verkar funka, för hon har inte smitit än så länge. Vet inte om hon har provat eller om hon ser att det inte går. Jag hade velat se henne prova, men fick inte det.

Sen så fick jag säga adjö och godbajs till min tvättmaskin, som har tjänat mej i 17 år, men som nu inte orkade mer. Hela trumman hade lossnat och hängde bara i fjädringen, så den levde sju och en halv jävul och sprang omkring i badrummet, som om den hade galna tvättmaskinssjukan, när den centrifugerade. Det var inte bra kan jag säga.

In fick en ny LG flytta, som är så fin och tystlåten, som en blyg liten viol. Får se hur länge den håller, med alla sina teknikaliteter. Det är såna däringa touch-knappar och sånt har väl ingen lång livslängd? Jag vet inte. Vi får la se, men fin är den. Och tyst. Och bra.
Sen när diskmaskinen behöver bytas ut så blir det också en LG. Och mikron ska vara en LG. Alla mina vitvaror ska vara en LG. Kylskåpet är också en LG.
Nog om LG.
Det var ett rent helvete att få upp fanskapet, men det är tur jag har en stark Håkis som klarade biffen med en stånkande liten Paula som puttade på så gott hon kunde, så med en pirra, armstyrka och en vilja av stål fick vi äntligen upp den.
Det var jag som stod för viljan.
Och pirran är en sån med tre hjul som går i trappor. Dock inte lika smidigt i en spiraltrappa och förstås måste det vara det i just min trappa.
Men nu står den där i mitt badrum och jag har hunnit provtvätta en gång och den funkar bra. Tog bara en stund innan jag fattade HUR. Jag läste aldrig nån bruksanvisning så det tog en stund innan jag insåg att det var touch-knappar på displayen. När jag väl gjort det var det en bit av en kaka att få igång den.
Mycket nöjd.

…nästa gång blir det till att betala för hemleverans…inget mer släpande här inte…