Riddari

Efter att jag hade vilat ett par dagar från stickningen tänkte jag ta itu med alla wips som bara behöver sys ihop och sticka på en liten krage för att färdigställa projekten. Jag började med vikingatröjan, men den behövde jag sticka tillbaka en bra bit på andra ärmen, då jag glömde bort att kabelstickningen skulle sluta en bit upp på ärmen och inte följa med ända upp till axeln, som jag hade gjort. Så det gjorde jag och stickade färdigt den och sen var det bara att sy ärmarna på bålen.
Tror ni jag gjorde det? Nejdå. Jag började, hör utan att häpna, på en ny tröja. I Léttlopi som blivit mitt favvogarn. Det ska bli en riddari i ljusgrått, svart, mörkgrönt och vitt. Det gröna är så mörkt så det nästan ser svart ut.


Riddari lånad bild.

 Har kommit en bit på väg och det är ju så att när det är nåt jag gillar så går det undan. Och den här kommer att bli klar på sisådär en kvart-fjorton dar.

Det här garnet är så snyggt. Det är lätt melerat och ojämnt spunnet, vilket ger liv till den färdiga produkten, vad det nu månne vara. Jag ääälskar’t!

Jag har ju ingen beskrivning, som vanligt, utan kollar bara på mönstret i bild och stickar efter det, och då glömde jag att det skulle vara mönster nere vid muddarna på ärm och bål, så min blir lite annorlunda – men finare om ni frågar mej – nertill. Upptill blir det mönstrat ok och med dessa färger blir det sååå snyggt, om än den gröna var väldigt mörk, men i dagsljus ser man skillnaden. Tror den kommer synas mer i oket då det är större mönster.
Hursom…jag älskar färgkombon ♥

Och maskorna blir ju jämnare efter blockning, dock inte helt p.g.a att det är så ojämnt spunnet.

…så snyggt…strävt, men så så så snyggt… 

Tröjan

Hallå hej alla! ♥
Hur har ni det i januarikylan…höll jag på att säga, men det har ju inte varit nån kyla direkt. Alltså det har ju varit minusgrader, men sällan under -10, iallafall här hos oss uppe i Luleå. Dock är det ju lite kvar av månaden och sen kommer februari som också kan bjuda på riktigt kallt väder, så det kommer nog.
Ja, det har inte hänt så mycket här sen sist. Dagarna lunkar på i samma stil, vi har fått vara friska och jobbar på som vanligt, om än det mellan varven känns som att en förkylning ska vara på väg, men så har jag rätt så ofta och jag har kommit fram till att det har med klimakteriet att göra, då alla slemhinnor blir torrare och jag får svidigt i näsan och för att kompensera ökentorkan så får man krandropp och rinniga ögon, vilket jag misstolkar som förkylning. Men nej, jag har inte haft en vanlig förkylning sen jag vet inte när. April 2019 hade vi nån form av influensa och april 2022 hade vi covid, det är allt. Och det är tack vare att alla varit tvungen att stanna hemma vid minsta symtom. Det tycker jag att vi ska fortsätta med.

However…jag skulle ju visa hur tröjan blev, som jag höll på att sticka i det fina Holstgarnet. Den blev så mycket bättre efter blockning.
Jag är supernöjd med raglan. Den blev så jämn och fin, utan håligheter.

Inget avancerat mönster. Jag kan tycka att det är nästan snyggast med bara nån liten detalj så här. Det behövs inte så mycket för att göra ett plagg lite extra.

Långa ärmar med ganska bred mudd. Snyggt! Och garnet är ju bara så fint. Jag älskar det! Färgen är att dö för!

Men nu har jag, hör och häpna, inte stickat på flera dagar. Nej, inte en endaste liten maska faktiskt. Jag har bara legat och chillat. Det har varit välbehövligt för mina arma axlar, men det är inte därför, utan för att tröjan jag håller på med är i bouclé, det lockiga alpackagarnet, tillsammans med mohair och det är lite besvärligt att sticka med, eftersom man har två trådar, vilket bara i sej är ganska kämpigt när man hela tiden måste hålla koll så man inte bara får med en tråd, för då blir det som ett litet hål i tyget. Sen att den ena tråden dessutom är lockig gör det hela lite trassligare. Inte den bästa kombon, om ni frågar mej, men det blir fint, så jag vill göra den klar. Nu har jag bara halsen kvar, innan jag börjar med ärmarna, och den ska vikas in och avmaskas ihop med de första maskorna på halsen. Hur lätt tror ni det är i det redan krångliga garnet? Så därför har jag inte stickat på några dagar, men jag måste väl få det gjort så jag kan fortsätta med ärmarna sen.
Jag har så många wips på gång som jag måste få klart. Så om jag säger till mej att jag får inte börja på nåt nytt förrän jag är färdiga med dem så………kommer jag ändå börja på nåt nytt, för jag lyssnar aldrig på vad jag säger. Suck.
Fast jag borde verkligen. Jag har så många fina tröjor som ligger och väntar på att bli klar. Det värsta är att det inte är mycket kvar ens. Det är bara att sy ihop dem så är de färdiga att använda. Kanske blocka först bara.
Men nej. Jag bara ligger och chillar istället.

…men det gör ju inget…huvudsaken jag tycker det är kul…det är ju inget måste… 

Söndagsbestyr

Söndagsbestyren har bestått i att klippa till Håkis igen. Det hann gå lite för lång tid så det var ganska långt nu, vilket gör att det tar längre tid att klippa och han blir otålig, men till slut var det äntligen färdigt och nu är det jag som bestämmer när det är dags nästa gång…okej? Okej.

Och så har vi burit ner alla julkartonger, det gjorde jag inte igår, men dammsög gjorde jag allt, så ni ser, jag gör allt tvärtemot det jag säger att jag ska göra. Förutsatt att ni har läst gårdagens inlägg då.
Och idag har jag bäddat rent med vitt och svart. De harlequin-rutiga har fått hänga med ett bra tag nu, men vi sover inte på dem, utan de är mer till dekoration. Jag slätade till spetsen litegrann med min nya steamer som jag fick i julklapp, men bara just så de låg fint och inte helt släta, för då hade jag behövt släta till hela påslakanen och örngotten och det är att be om för mycket när det kommer till mej, man ska inte gå till överdrift.
Visst är det härligt med släta, manglade lakan, men inte så att jag ställer mej och stryker sängkläderna, nej och nix och aldrig på tiden!

Satte grågröna värmeljus i de blommande hållarna, men det syns förstås inte på bild

Här ser ni att jag har grangirlangen kvar. Ser bara härligt vintrigt ut och inte alls som att jag vägrat städa bort julen. Eller vad tycker ni? Ni tycker som jag, bestämmer jag nu.

Den lilla granen fick också stå kvar och huset har jag alltid stående där. Inte för att jag tänkt det, jag har bara glömt ta bort det, men det är ingen juldekoration heller, utan en vinterdekoration.
Jag måste köpa lite smalare ljus till menoran. Just nu har jag bara kronljus och de är aningen för tjocka. Det är så små ljushållare i den. Kanske jag måste stöpa själv? Det hade fanimej varit kul. Jag måste prova det.
Och nej, det är ingen lilliputt med enorma fötter som bor i huset, jag har bara inte kommit på var jag ska ha skorna, så de har fått stå kvar där, på fönsterbrädan i sovrummet. Men jag kanske ändrar lite i hallen och ställer dem där nånstans. Om jag får lust. Eventuellt.

Och snön fortsätter att vräka ner här. Det har snöat vareviga dag den här veckan och ser inte ut som att det ska sluta heller. Får se om vi tar oss till jobbet imorgon bitti. Inte hade det gjort mej nåt om trafiken stannar för en dag. Jag är gärna ledig en dag till.
Nä, nu måste jag nog gå och laga lite middag. Håkis är hemma hos sej och fixar med nåt, men kommer nog tillbaka snart och då är han nog hungrig. Och idag blir det Janssons igen. Jag har två burkar anjovis kvar, så det blir en omgång till. Sen dröjer det väl ett tag till nästa gång, men inte till jul utan påsk kanske eller bara nån vanlig vardag. Det funkar ju när som helst.
Tack för idag och på återseende. Ha en trevlig söndagsafton alla och ta hand om er. ♥

…sååå skönt att jag inte bor i eget hus, avundas inte dem som gör det nu… 

Tjugoförstadag Felix

Hallå hej alla! Har ni städat bort julen än? Själv håller jag på som bäst här i mitt lilla residens. Jag är färdig med det mesta, det som återstår är att demontera granen och paketera den och sen bära ner allt i förrådet. Jag kände bara att jag behövde en liten brejk, för jag har varit på benen nästan ända sen jag steg upp. Jag har torkat skåpluckor, alla vitvaror, dörrar, byrån i hallen och dammtorkat som vanligt och sen var det meningen att jag skulle dammsuga efter jag burit ner alla julgrejor, men det vete fasen om jag måste lämna det till imorgon, det verkar hinna bli så sent.

Nog för att man kan dammsuga klockan åtta på kvällen också, men jag börjar vara mör i alla mina arma lemmar, plus att jag har haft en molande värk i huvudet, en sån där som inte är alltför jobbig, men som ändå finns där och gör livet lite mindre angenämt, som inga värktabletter biter på. Och så har jag lite svidigt i näsan, så får se om det är nån förkylning på G. Aningen öm i halsen också, men inget påfallande direkt.
Alltid när jag städar bort julen börjar jag längta till nästa. Håkis tycker jag är galen och säger att vi måste ha en sommar först.
Ja, han har rätt, nu längtar jag till våren och sommaren och ska väl försöka göra lite vårigt här, men inte riktigt än, för jag lämnade grangirlangen på sänggaveln i sovrummet att vara ett tag till. Den är ju inte så julig, mer vintrig, och jag tycker det var så mysigt med den så lite vinter ska jag ha kvar än, sen, i mars kanske, ska jag ta fram lite våriga färger. Jag ska inte köpa nåt nytt utan göra själv. Måste ju spara pengar till husbilsbygge och kanske en kortare resa, vi får se hur mycket vi hinner, men jag har ju vitt tyg som jag kan sy nya kuddfodral av och sen sy nåt mönster med nåt av alla mina garner. Kan, alltså, det är ju inte alltid jag gör det som jag sitter och föreslår här i bloggen, oftast gör jag faktiskt nåt helt annat, men jag kan, om jag vill.
Ja, ja. Julen är iallafall slut från och med idag här hos oss och som vanligt är jag lite melankolisk. Men bara lite.
Ha en fin kväll alla ♥

…korgbrickan är det jag valde i Supékortet jag fick av jobbet…tycker det var en fin “tv-bricka”… 

Nyårsafton

Hallå hej alla! Hur har ni det på nyårsafton? Vi har det gott här i stugvärmen…höll jag på att säga, men i mitt lilla residens menar jag förstås.
Vi har varit och tänt ljus hos farsgubbarna i snöstormen, som härjade här tidigare idag, och därefter åkte vi och handlade, som alla andra lördagar. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom?
Vi köpte älgkött, en mindre bit än den vi redan har i frysen, för idag blev det lövtunna skivor av det som jag stekte och kryddade med salt, vitpeppar och grillkrydda. Det serverades med potatisgratäng och sallad med italiensk salladsdressing. Alltså, det var sååå jäääävla gott! Jag har inte ätit det på säkert närmare fem år. Kan ni fatta? Inte jag heller.
Det har vi iallafall intagit för en liten stund sen och sitter här nu, mätta och belåtna om än jag hade kunnat äta mer, vid varsin dator.
Vilma ligger och vilar nånstans och Alma ligger för närvarande i Håkis famn, men det tar väl inte så lång stund innan hon börjar gnälla på att få gå ut på balkongen igen, för att se så det inte har hunnit bli sommar på den här kvarten, sen hon senast var och kollade. Hon litar inte riktigt på mina ord om att det kommer att vara vinter ett bra tag till.
Vinter och vinter förresten, vi har 2,7° C med snöglopp och takdropp. Inget favvoväder direkt och jag hoppas att snön inte hinner smälta alldeles för mycket om det sedan slår om och blir riktigt kyligt. Jag vill ha lagom med snö så att det tynger ner grenarna på träden och lyser upp så fint, inte som nu när de är alldeles svarta och kala. Det ser mer dött ut då, tycker jag.
Nåja, vädret är inget vi rår på så vad lönar det sej att sitta här och muttla om det?
Nu har vi tänkt att bara chilla i soffan tills det är dags att skåla in det nya året. Synd att vi såg nya Top Gun förra helgen, för den hade suttit fint nu. Den var riktigt bra, måste jag tillstå. Vi får väl gå och se om det finns nån annan bra film, men det är svårt att toppa denna.
Vi ska skåla i lite alkoholfri päroncider, vi har ju aldrig nån champagne eller nåt. Det är ju inte gott ens. Sen blir det väl att huppe i sänga, men jag är inte helt säker, för jag har legat och snarkat tokfan i soffan en bra stund på eftermiddagen. Kanske jag inte alls är trött vid midnatt. Jag får väl sitta med min stickning och äta godis och dricka cider halva natta.
Ja, varför inte?

Hörrni…ha nu ett bra slut och ett riktigt

…och ge inga nyårslöften om det inte är att inte hålla några nyårslöften… 

Mellandagstisdag

Tisdag idag, ca -4° och underkylt regn är vad vi har haft, men nu snöar det fina lappvantar och det blir så vitt och fint.
Vi har jobbat, för vi har inte tagit ut några semesterdagar, dem sparar vi till våren då vi ska börja bygga på husbilen. De dagarna behövs bättre då, men lite trist är det att inte få vara ledig så mycket nu under julen. Och nyår bjuder inte heller på mer än helgen, men sen är vi ju lediga på fredag, trettondagen, och det är ju alltid något.
Som om nu ingen visste det. Jag babblar på om onödiga saker här, men jag måste ju ha nåt att berätta.

Iallafall har jag ätit min lutfisk idag och Håkis åt en liten portion av Janssons, för det måste räcka till imorgon också, och för att bli mätt åt han även dopp i gryta med lite skinka. Ja, som ni ser så gör vi allt helt bakvänt. Dopp i gryta äter man väl kvällen före jul när skinkan är färdigkokt, eller julafton? Jag vet inte, det kanske inte finns nån särskild ordning på det där. Själv äter jag aldrig det, men när jag var ung, och fortfarande bodde hemma, brukade vi doppa bitar av vörtlimpa i spadet från skinkan, kvällen före julafton. Bara litegrann, för det var så gott, men äta det som Håkis, att man blöter hela skivor och lägger på fatet med en smörklick och lite skinka, det har jag aldrig gjort.

Ja, nog om det. Nu har jag diskat undan allt som behövdes diskas och sitter här nu med en kopp kaffe i min fina adidas mjukisdress och tofflor med får på fötterna. Varmt och gott ska det vara. Jag har förresten haft väldigt sparsamt med vallningar idag. De har kommit lite mer sällan och inte varit så kraftiga som de kan vara. Jag har blivit lite svettig på överläppen bara och hoppas nu att det fortsätter så. Jag är så trött på mina frekvent återkommande värmevallningar, som ibland kommer med sån kraft att jag rent känner det i huvudet, som att det ska sprängas. Och så blir jag alldeles knallröd i ansiktet. Usch.
Men det har inte varit lika jobbigt idag som sagt. Skönt! Jag kan gärna vara av med dem. Kommer inte sakna. Bara ibland. När jag fryser.

Det ser ut som att den är rosa, svart och vit, men den är mörkgrå. Typ antracitgrå, lite åt det lila hållet. Och det är revär bara på ena byxbenet.

…ha en fin kväll nu alla…och hoppas ni inte blir insnöade…   

Annandagen

Annandag jul och snart är allt över, allt som jag gillar så mycket och inte alls vill skiljas ifrån, men det är bara att gilla läget, för jag tänker då inte ha julen kvar till påska iallafall. Nån måtta får det vara.
Julen förflöt då som så att vi firade den i hemmets lugna vrå, här på min gata i stan, där jag bor, numera vi alla tillsammans. Dock firade vi inte som vi brukar då vi inte hade nån julmat, vi tittade inte på Kalle Anka – inte för att jag brukar titta direkt, men har alltid kanalen på i bakgrunden – och vi hade varken glögg, lussebullar eller pepparkakor. Eller det sistnämnda har vi ju, köpes, men vi åt inga.
Håkis har ändå gjort en julskinka, men jag hade även gjort köttsoppa med älgkött som Håkis fått av en före detta arbetskompis, och det blev så mycket av det så vi har ätit det i flera dagar. Med klimp. Inte för att nån av oss klagar, det är gott med köttsoppa, men att inte ha nån julmat, mer än skinkan och lite rödbetssallad, har väl aldrig inträffat tidigare. Jo, vi har gravad lax också och en burk sill, men jag har inte ätit av det. Laxen ska jag visserligen äta på knäckemacka här nån dag. Lutfisk har jag i kylen så det är bara att tillaga, så det blir lite julmat ändå vad det lider.

På julaftonsförmiddagen fick jag öppna ett paket, för Håkis hade öppnat ett av mina, eller det hade jag inte ens slagit in, för det var en verktygshurts som vi ska ha i husbilen, så den hade han hemma i garaget och visste vad det var, för han hade önskat den själv och var med när jag köpte den. Jag hade duschat och tagit på en klänning, dock hade jag en ylletröja över, för jag har inte så varmt i lägenheten, men det åkte av i en väldans fart då jag såg att det var mjukiskläder av märket adidas, jättefina som jag önskat bland andra, i rosa/grått/vitt. Det tog jag på mej istället och sen åkte vi och handlade lite sånt som vi hade glömt och passade även på att panta petflaskor.

Sen åkte vi och tände ljus till farsorna på kyrkogården. Det var en frisk och klar dag med solsken så länge den orkade hålla sej uppe.
Vi åkte hem till flickorna, Vilma och Alma, och åt av köttsoppan, tittade på film och öppnade därefter resten av paketen. Jag fick två flanellpyjamasar och en steamer. Och Håkis fick tofflor och en big size adidaströja. Sen myste vi på här med godis och julmust och så klart hade jag min stickning att arbeta på.

På juldagen styrde vi färden mot Boden och hälsade på hos lilla storasyster och sedan fortsatte vi till mamma och var väl borta en sju timmar så där, så det blev ganska länge, men vi har inte hälsat på hos syrran på jättelänge så vi hade en hel del att catch up on.

Vilma har busat på här mellan varven och är så söt så man får lite hjärteknip.

Alma, som är van att vara ute på balkongen dygnet runt när hon har varit här tidigare, vilket är på sommaren då Valle har varit på ranchen, vill ju vara det nu med. Och är det inte under -5 så kan hon sitta där ganska länge och spana efter tornseglarna – hon har ännu inte begripit att de har flyttat under vintern – men när det är kallare vill hon ju inte ut, fast hon gnäller och tjatar och glömmer hela tiden att det är för kallt, så lite frustrerad är hon utemellanåt.
Men idag fick hon gå ut, för vi har bara runt nollan, och där satt hon länge och väl. När hon till sist ville in gick hon och kurade ihop sej i soffan och slumrade ett bra tag innan hon ville ut igen, men den gången blev det inte långvarigt. Skönt iallafall att hon lugnar ner sej efter att få vara ute en stund. Hon kan bli riktigt tjejsur när hon inte får som hon vill, den lilla argbiggan.

Nu sitter vi här, mätta och belåtna vid varsin dator. Vi har intagit lite Janssons som jag gjorde idag, annandagen. Jag tänkte jag skulle prova ha lite tomater till och faktum är att det passade alldeles utmärkt. Dock gjorde inte salladen på rödkål, morot och ananasbitar det, men jag åt den för sej, mellan tuggorna, och den var jättegod. Jag ska göra en med rödkål, morot och rödlök också. Kanske jag skulle pickla rödlöken först? Ja, ja, gott är det iallafall och fräscht med kålsallad, tycker jag, så det ska det bli mer av.
Får se när jag gör lutfisken, det blir nog i veckan iallafall.
Nu ska jag värma mej en liten munk till kaffet och sätta mej i soffan igen och fortsätta sticka på min nya stickning som jag har börjat på. Blev färdig med tröjan jag höll på med igår. Nu ligger den här på golvet, blockad och klar, men inte torr, så jag visar sen hur den blev.
Ha det så gött alla och god fortsättning på julen!

…jag gör nog lutfisken imorgon så får Håkis ha Janssons för sej själv…han gillar den mycket… 

Polarna har kommit

Minns ni min tjusiga hare? Ja, den har ju synts till lite nu och då när jag har tagit bilder i hallen, där den står på vägghyllan, men om ni inte minns så ser han ut så här…

Han har fått hit sina polare nu. Ugglan och…

…pingvinen.

Att de var juldekorationer har jag inte haft nån aning om. Jag tycker de passar att ha framme året runt och det har ju haren varit. Jag kommer nog inte ställa undan de andra heller, om än de har lite mer juligt dekorerade hattar.
Jag tycker de är så härligt kitschiga.

…fast om jag inte minns helt fel så beställde jag haren till påsk för några år sen… 

Äntligen fredag

Så har ännu en arbetsvecka kommit till ända och den tidiga timman till trots har det redan börjat skymma. Klockan är strax efter två i skrivande stund.

Vi har kallt, ca -17°, men jag har börjat acklimatiseras till de temperaturerna, för nu får jag inte ont i kinderna längre, som i början, utan med de rätta kläderna känns det riktigt behagligt. Bättre än när det är nån plusgrad med fuktig och rå luft som gör en frusen ända in i märgen. Torsdag och fredag har dessutom bjudit på blå himmel med lite sol och det är ju alltid välkommet, oavsett årstid.

Fredag alltså och kan man starta den bättre än att komma hem, välkomnas i dörren av de finaste pälstösabitarna och få byta om och gå och ta sej en kopp kaffe och svägerskans supergoda mjukkaka? Nej, det är inte mycket som slår det, om ni frågar mej. Hon hade skickat fyra påsar, så nu har vi att mumsa på i jul. Sååå härligt!
Nu ska jag krypa in i mitt soffhörn med min stickning och titta på YT-videor och sen, förresten, ska jag kolla på The Real Housewives of Beverly Hills, Orange County och Salt Lake City och allt vad det finns för olika städer, för jag har tagit ett års abonnemang på C more, så nu kan jag streama allt möjligt som man annars får vänta på i evigheter innan man får se. Kul!

…Alma var nyfiken, men tur att hon varken äter mjukkaka eller ost, så hon tog ingen slick… 

En lördagsafton i december

Det är lördag och julefriden råder här i mitt lilla residens.
Vi har ätit tacos ikväll och just nu, i denna sena afton, står risgrynsgröten och sväller på svag värme. Den ska vi intaga imorgon till frukost med vörtbröd och gravad lax samt rödbetssallad. Lite julfrukost så här den tredje advent tänkte jag. Gott ska det bli.

Alma och Vilma busar här mellan varven så hårtussarna yr. Det är en glädje att se dem så glada och harmoniska.

Jag bäddade rent idag redan, för imorgon vill jag gå på promenad innan Håkis åker iväg hem till sitt för att fixa lite saker. Och sen har jag tänkt färga håret- utväxten – baka lussebullar och städa badrummet, så jag har nog med att stå i, tyckte jag. Annars är det ju på söndagar jag brukar byta, eller måndag går också bra.
Flickorna godkände bäddningen.

Jag satte ihop de randiga tyghjärtana och hängde upp dem på brädväggen i sovrummet. De har tidigare hängt på stolarna i köket och en jul på nätdörren, som vi hade innan vi särade på katterna, men det var ju fint så här med.

Och så har jag gjort färdigt några garnmössor som jag skulle ha i en girlang, men har inte fixat det ännu. Det är som att allting jag gör måste ligga ett tag innan jag färdigställer det, det går som inte att göra allt på en gång. Jag vet inte vad det är för fel på mej. Kanske någon bokstavskombination?

…nu fortsätta tv-tittande med stickningen i handen…ses väl imorrn, kanske… 

Söndagsafton, andra advent

Idag tänder vi andra ljuset i adventsstaken. Jag höll på att glömma, men blev som tur var påmind av min kära stora storasyster, så jag hann tända det innan vi går till sängs. Ska göra tidig kväll för det är ju ny arbetsvecka med start imorgon.

Vi var för övrigt och hälsade på ovannämnda med make igår. Vi ville bjussa på lite munkar och sima, men siman var inte bra. Den första var så mycket godare, men nu vet jag hur jag gör nästa gång. Jag gör nåt mittemellan så blir det nog perfekt. Det är av misstagen man lär sej. Så mycket farin som det stod ska jag inte ha, men kanske hälften och mer socker. Då blir den nog bra. Och så ska jag ha russin i flaskan så man ser när det har jäst färdigt och det kanske går snabbare än de två dygn jag har kört.
Det var synd, för syrran har inte druckit det sen hon bodde hemma, typ, men hon får smaka nästa gång. Jag tror inte det dröjer alltför länge innan jag provar igen. Jag har som gett mej fan på att jag ska lyckas få den precis som jag vill ha den. Som med munkarna. De blev iallafall jättegoda den här gången. Tänk att så lite kan göra så stor skillnad. Som att byta ett kryddmått salt mot en halv tesked. Det måste jag baka en hel hoper nästa gång, för hon tyckte att en påse var alldeles för lite.
Vi hade väldigt trevligt och skrattade som vanligt åt gamla minnen och nya. Och de bjöd på kinamat som var så gott. Jag åt friterade räkor, så inget kött denna gång. Det tänker jag inte äta så ofta heller. Bara älgkött och det har vi ganska mycket av nu. En gammal jobbarkompis åt Håkis kom förbi med ett par kilo, kanske lite mer än det till och med. Då blir det köttsoppa här i mitt lilla residens. Och kanske jag hittar på nåt julälgsrecept. Det ska nog inte vara så svårt.

Nu ska jag göra mej färdig för sängen och kanske vi ses imorgon. Heippa!

…men Håkis tyckte om siman så den lär bli uppdrucken ändå…kanske kan man strö i lite sötningsmedel…

Min fina familj

Idag är det tredje december och all julpyntning är färdig här. Julklapparna är köpta och nu är det bara pepparkakor, mjuk pepparkaka och lussebullar att baka kvar, sen kan man bara njuta av julefriden.
Det är ju så härligt. Och att få vara med sin familj hela tiden känns underbart. Det var så trist tidigare när vi alltid var tvungen att lämna någon ensam och sen dela på oss på kvällarna, så jag är djupt tacksam att våra flickor kommer bra överens. Valle var ju också så himla snäll och fin, men hans sjukdom gjorde honom aggressiv. Han trodde kanske att vi tagit hem Alma för att ersätta honom, vilket absolut inte var fallet, men hur förklarar man det för honom?
Vilma börjar blomstra lite här och ibland är hon så busig och jagar Alma, som tycker det är asroligt, men det blir kanske inte så länge som hon skulle vilja. Men Vilma är ju 8 år och inte nån ungdom längre så att leka tar inte nån stor del av hennes tid, men korta stunder flera gånger om dagen är hon med. Hon snodde en liten juldekoration i form av en miniklädnypa med en tomte på, som hon råkade skjutsa in under soffbordet, och den låg hon och krafsade ljudligt efter både länge och väl. Till slut gick jag och hämtade ett avlångt föremål för att dra fram vad det nu var hon så ivrigt ville få tag på och såg att det var nåt hon inte fick ha, och med det var den leken slut. Dock satte hon fart och sprang fram och tillbaka som en vettvilling några minuter senare, så det är allt fart i den gamla damen.
Alma gillar att sitta ute på balkongen och spana efter duvorna, för några tornseglare har vi inte vintertid, möjligtvis en och annan talgoxe som kommer och kollar om det finns nåt att äta i de stora ljusamplarna, som faktiskt inte är helt olik en fågelmatbehållare. Ingen av Valle eller Vilma har nånsin velat vara ute så länge när det är minusgrader, så nu förstår man att hon är sibirisk med sin tjocka, isolerande päls. Och så har hon ett friskt hull på kroppen. Det har även Vilma och det är en stor kontrast till vad jag är van med som haft en väsentligt tanigare Valle att klappa och bära på.
Håkis kommer också hem efter jobbet mer nu, han behöver inte hem varannan dag, så han ska sänka temperaturen i stora garaget och ta hit allt som inte tål kyla och ha i garaget här. Det är ju fjärrvärme så ingen högre kostnad för mej.

Och familj, förresten, är inte två vuxna och barn. En familj är en hoper individer som lever tillsammans. Vilken art man tillhör är oväsentligt. Vilket kön man tillhör är oväsentligt. Vad som är väsentligt är att man trivs och vill vara ihop.

…finaste flickorna… 

Julbestyr och lite ny snö

Så blev det återigen fredag och en ny ledig helg är i antågande.
Jag har en deg på jäsning i skrivande stund…och med det menar jag förstås inte att jag är gravid eller så, utan bokstavligen, jag ska baka mera munkar. Nu en dubbel sats mot det jag gjorde innan. Och nu har jag bytt ut ett kryddmått salt mot en halv tesked. Degen är gudomligt god så nu blir de nog precis som jag vill ha dem.
Jag ska baka mycket munkar innan oljan hinner bli för gammal. Jag ska omorganisera i frysarna så jag bara har bullar, bröd och glass i ena. Måste ju få plats med mitt bak. Jag ska baka mjuk pepparkaka också. Och vanliga pepparkakor så småningom, men de behöver ju inte vara i frysen.
Vad jag också vill baka är smördegsstjärnor, ni vet de med plommon i, toppad med florsocker. Men de tror jag att jag bakar ett par stycken just när jag ska ha dem. Inte ett gäng att frysa in. Man tar ju bara en smördegsplatta och delar den, skär in en bit från alla hörn, fyller med plommonpure och sen viker man dess traditionella form. Hur lätt som helst, så inte behöver man baka många på en gång.
Jag har gjort mera sima också, nu med farinsocker så nu är drycken så mörk som den ska vara. Snart ska de ställas i kylen och imorgon är de färdiga att dricka. Fast vi hinner nog med att smaka redan ikväll om jag ställer en flarra på balkongen.

Ja, det är såna julbestyr jag har nu i dagarna, men det är bara mysigt så här i advent, med julmusik i bakgrunden.
Och lite ny snö har vi fått, så det är vitt och fint och lyser upp lite i mörkret.
Älskar’t!

…får se om det får ligga kvar nu eller om det hinner smälta bort ännu en gång… 

Jag är flexitarian

Jag håller på att koka en till sats med sima och eftersom spisen var upptagen med den stora 10 liters kastrullen så blev det ingen matlagning här utan Håkis åkte förbi Korvgubben när han slutade jobbet.
Jag åt en ostburgare. Jo! En riktig en med kött och allt. Och det är inte första gången heller, det är faktiskt andra gången. Första gången var i lördags efter att vi varit hemma hos mamma och sen handlat och det. Vi var så hungriga och Håkis sa att det är så synd att du inte vill ha nån mat nånstans ifrån. Ja, men, svarade jag, jag kan väl ta en vanlig ostis då, jag har ju liks ätit korv. (Det är vildsvinskorven jag menar. Nu när jag skulle beställa igen så såg jag att det är bara 30% vildsvin och 40% vanlig gris, så det var ju inte alls bara vilt.)
Och vet ni…det var så gott! Och Håkis frågade om vi skulle ta det idag igen då, när vi inte kan laga mat på spisen utan i så fall ugnen. Jag var ju inte svår att övertala. Ok, du vet vad, var mitt svar och han kom hem med en ostburgare med bara salt, peppar och lök.
MUMS!

…jag är ju varken vegan eller vegetarian så det spelar ju ingen roll om jag nån gång äter kött…så länge jag inte känner att det är fel… 

Pälsbarnsänglar

♫ Där borta på bordet har jag ställt mitt barn, en anonym urna är allt som finns kvar ♫
Nej, inte mitt riktiga barn, men väl pälsbarn. Och nu är de tre i samlingen. Det är:
Hampus 19930107 – 20070412
Nalle 20070506 – 20120716
Valle 20070506 – 20221110

…nej, vi har inte kommit oss för att gräva ner dem ännu, men vi ska väl…nån gång… 

Sovrummet nu

Nu är det jul i alla rum, det är helt klart och det enda som är kvar nu är att bära ner kartongen med julpynt. Fast jag kom på nu att jag har ju stora tomten att bära upp och Rudolf, men sen är det klart. Nu ska jag tända första ljuset i adventsstaken och ta mej en kopp kaffe med ett par pepparkakor och njuta av denna fridfulla tid.

…jag kommer nog inte kunna somna, jag kommer nog bara ligga och titta på allt fint… 

Nytt för i år

Nytt för i år är grangirlangen med belysning på sänggaveln. Jag tyckte det blev riktigt fint. Och så har jag bäddat rent med julsängkläderna. Det ska jag ha nu ända fram till jul. Jag har två ombyten som jag får växla mellan. Jag skulle så gärna vilja köpa flanellsängkläder från Hemtex, för de har så himla fina, men jag har inte plats för dem. Jag har proppfullt i mitt linneskåp.


Alma och Vilma har godkänt bäddningen, men tyckte nog att det var lite för slätt och ordnat så det fixade de genom att gräva lite i täckena så det blir så där hemtrevligt skrynkligt.

Vad mer som är nytt är granfotskorgen som Håkis kom och överraskade mej med häromdagen. Jag blev så glad, för jag har velat ha en sån länge, men varit för snål helt enkelt. Nu var det rea på black Friday-veckan så han passade på eftersom han visste att det var nåt jag ville ha.

Vidare så köpte jag fuskjulstjärnor till korgarna på tv-bänken, så det blir lite mer juligt än de limegröna. Tyckte det var fint. Och ljusstaken är en gammal som jag fick när jag prenumererade på nån blaska. De skrev att värdet var nästan detsamma som på originalet Georg Jensens “advent crown” och hade en bild på den, och det var ju nåt jag absolut ville ha, men så fick man denna billiga kopia.
Nåja, den funkar ju för ändamålet och är väl inte helt ful, men jag tyckte de lurades en hel del, för den här kan inte kosta mer än en femtiolapp på typ Dollarstore.

…ha nu en trevlig första advent… 

Det är fanimej obehagligt

Jag håller på att julpynta här i mitt lilla residens och höll som bäst på att göra plats i fönstret för ljusstaken och pratade för mej själv, vilket jag alltid gör, när min Google smarthögtalare plötsligt, från ingenstans, säger “Du heter Paula!”
Jag höll på att bajsa på mej. Jag har ju inte ens frågat den nånting. Och sen, utan att jag säger hej google eller nåt, bara muttrar “vad du skräms, varför säger du det? då svarar den “Jag är inte säker!”
Alltså…what the ffffff…?? 

Jag vet att de kan göra så, för nyhetsuppläsaren i Rixmorronzoo berättade att hans hade utropat “Oh nej!” när han hade gått och lagt sej en kväll.
Men alltså, varför sa min mitt namn? Och hur vet den att jag heter det? Det är fanimej lite obehagligt. Eller har Håkis lagt in att det är jag som är ägaren? Hur vet den annars…?
Och man måste ju säga hej google först…och ställa frågan?
Jag fattar ingenting!

…eller är vi bevakade av den däringa manicken?… 

Inte första maj

Förra helgen kokade jag sima, en finsk citrondryck man brukar göra till första maj, och nej, jag är inte ett dugg förvirrad, jag är fullt medveten om att det är november och första advent till helgen, men jag ville ha denna dryck ändå.
Jag har provat göra den en gång förut, för flera år sen, men det var inte samma recept som den mamma brukade göra, för den smakade mer som öl än läsk. Nu har jag använt mammas recept och den blev bra, men kan bli bättre, jag hade nämligen lite av det vita i skalet, fastän det stod att det inte fick vara nåt alls, men jag tänkte att det lilla kan väl ändå inte märkas av. Det gjorde det. En svag besk eftersmak, inte så det är dåligt, men det är inte som det ska, så nästa gång ska jag vara supernoga med att ta bort allt vitt.

Det blir precis som läsk, för man har i lite jäst och den gör att det blir som kolsyra i drickan. Väldigt gott! Dock ska man ha farinsocker, jag hade bara vanligt socker och lite sirap, men ska man ha det så ska det vara den mörka. Jag hade ljus. Nåja, den är god och Håkis har druckit massor av det. Jag gjorde åtta flaskor och vi har kvar två.
En ska vi ta med till kära mor och besöka henne imorgon.

Och ikväll bakade jag munkar. Det brukar man också ha till första maj ihop med sima.
Det här är ett recept jag hittade på nätet, inte riktigt likadana som mammas så jag ska be att få hennes, för de är godare.
Jag bakade ju munkar också, då för längesen, och de smakade precis som mammas, men jag minns inte hur man gjorde dem. Tror att jag letade recept på finska sidor och det här var svenskt, så det kanske är därför det inte är riktigt samma. Jag vet precis hur de ska smaka, så de kan vara goda ändå, men är det inte exakt samma så är jag inte nöjd. Tyckte dessa var lite smaklösa.
Hursomhelst är det kul att ha hemmagjord dricka, för den är verkligen som riktig läsk, lite godare till och med, och munkar tackar man ju aldrig nej till.
Munkar och sima ska bli en högtidstradition här hos oss, från och med nu, det ska vi ha till jul & nyår, påsk & första maj och slutligen till midsommar. Håkis tyckte jag kan göra den varje vecka, men det är nog inte bra för honom att dricka så mycket sockrad dryck. Han dricker ju sockerfritt i vanliga fall.

…munkarna är inte så brända som det ser ut på bilden… 

En vecka har gått…

En dryg vecka har gått sen våran lille Valleman lämnade jordelivet. Det har gått bättre än väntat, men så hämtade vi också hem Vilma och Alma direkt efteråt och Håkan bor här sen dess, åker bara hem några timmar varannan dag, så då har det gått lättare än det hade om jag inte hade haft dem. Men jag har tänkt på honom varje dag, dock inte med sorg utan roliga minnen och en känsla av lättnad att vi tog beslutet i tid, varken för tidigt eller för sent. Och så är det förstås kul att återigen ha lilla Vilma hos mej. Jag har ju inte träffat henne mer än en dag i veckan i tre års tid. Alma har jag haft en kortare tid på somrarna, men man vill ju ha alla hos sej alltid, fast det gick ju inte med Valle när han var så aggressiv. Men nu lever vi tillsammans igen som en stor familj, vilket känns riktigt bra och gör att sorgen inte blir så svår.
Men han kommer alltid att finnas i våra hjärtan och jag är glad över alla foton och videor jag har tagit av honom som jag kan titta på och minnas tillbaka.

Vintern smyger sej på och det har kommit lite mer ny snö så det åtminstone är vitt på marken, efter att det som kom smälte bort. Det täcker knappt gräset, men det kommer ju mer sen.

Idag ska vi åka och handla, i vanlig ordning, och vi ska på Hemtex och köpa en mörkläggningsgardin, som är lite tjockare, åka till ranchen och hänga upp den längst ner i trappan för att värmeisolera och behålla värmen på nedre våningen. Ingen idé att värma upp hela huset om det inte används. Och vi ska så klart bära ner alla plantor.

Sen ska jag ta upp julpynt, när vi kommer hem igen, och sätta igång med det. Jag ska ha julgranen färdig och hänga upp stjärnor, men elljusstakarna får komma fram nästa helg.
Jag gör allting lite tvärtom mot andra, som tar fram granen det sista de gör innan jul, men det är för att jag vill ha den så länge som möjligt. Finns inget som pryder ett hem så fint som en julgran. Jag älskar den!
Sen är det skönt att ta allt lite pö om pö så man inte får så mycket att göra på en dag, om än jag inte har så mycket pynt numera. Däremot skulle jag vilja ha vimpelgirlanger i typ linnetyg, det tycker jag är så fint, så får se om jag fixar nåt sånt.

Flickorna har slagit sej till ro och kommer och möter mej i dörren när jag kommer hem från jobbet och jag har redan “bondat” med Vilma och hon tyr sej till mej allt mer. Det känns så himla bra. Inte kul när ens egen katt ser en som en bekant liksom. Som man får klappa efter nån timme när man hälsar på. Men nu börjar hon vara mer som min gamla Vilma igen och det värmer mitt kattmammahjärta.
Alma är go med alla som har stannat en stund. Hon är en riktig knäkatt och så lättsam att det inte spelar så stor roll om det är mamma, pappa eller nån gäst som hon ligger i famnen hos. Dock är hon rädd från början, vilket är jättebra då jag inte vill att hon springer fram till främlingar som skulle kunna stjäla henne, när hon är ute, eller göra henne illa.
Vilma behöver vi inte oroa oss för den saken, hon skulle aldrig gå till nån hon inte känner väl.

Ja, så nu vet ni hur det ligger till här och ni som undrat om jag gråter här i min ensamhet får se att så inte är fallet.
Och förresten, varför jag inte har skrivit om Valles hälsa innan är för att varje gång jag skrev att nu är slutet nära så återhämtade han sej alltid, vilket jag trodde att han skulle göra nu igen, men som han tyvärr inte gjorde. Och när han slutade äta den här gången tänkte jag att det får vara slut på plågan nu. Jag ska inte tvångsmata mer, för han mår inte bra. Man märkte det på hans jamande klagan efter varje gång han ätit och varit på toa. Och att han förtvivlat försökte äta på plantorna för att rensa magen.
Han ville få bort det onda.

Han kräktes inte ofta, men lite då och då, och jag var så rädd att det skulle bli samma visa som tidigare. Hans muskler förtvinade och han blev alltmer ostadig. Huden blev allt tunnare så man kände varenda ryggkota jättetydligt. Han var mager, dock inte för mager, men han hade väl tappat mellan 0,5 och 1 kg och det är mycket på en liten kattkropp.
Därför känns allting bra. Man slipper all oro, all ängslan och vet att han inte plågas mer. Och vi får glädjas åt dem som finns kvar, som än så länge är friska och unga. Den ena relativt, Vilma är ju en medelålders liten dam. Alma är runt 30 kattår och har just trätt in i vuxenlivet. Och vi får hoppas att de får ha hälsan och bli gamla de med.
Minst lika gamla som Valle blev.

…nu göra sej färdig för en ny dag, nya tag… 

Sov i ro

ROMEO VALENTINO  20070506 – 20221110

Lille Valle, vår älskade, finaste pojke, nu finns du inte mer.
Du var en kämpe och gav oss härliga 15,5 år. Det är ett och ett halvt decennium. Det är en lång tid.
Men en liten kattkropp orkar bara så mycket och din orkade inte mer nu. Efter lång tids intagande av kortison blev dina muskler förtvinade, din hud alldeles för tunn och din kropp tog inte upp vare sej näring eller fett av maten du ändå så duktigt åt av, förutom den här sista veckan då du mer eller mindre gav upp. Du magrade allt mer och du jamade klagande och tittade mej i ögonen som att du bad om hjälp.
Och vi kände att vi måste hjälpa dej.
Vi kände att du måste få vila nu. Du måste få slippa denna plåga som din kropp utsatte dej för. Du måste få komma till katthimlen nu. Tiden var inne.
Och idag kl. 16.30 tog du ditt sista andetag.

Du fattas oss så det värker i bröstet, men vi vet att du har det bättre där du är nu. Och hur stor bävan inför avskedet vi än kände, så är lättnaden, så här efteråt, desto större. Det är som ett stort ok lyfts från våra axlar. All oro, all ängslan, all bävan är borta. Vi känner att vi gjorde rätt.
Och det var så fint. Du låg på en mjuk filt med din egen hemifrån över dej. De hade tänt ljus, som dock var batteridrivna, men väldigt realistiska, och allt gick så fridfullt till. Du fick en lugnande spruta i nacken, som fungerar likt narkos, och när du var helt lugn och icke kontaktbar fick du den slutgiltiga sprutan. Du slapp lida. Du bara somnade. För att aldrig vakna igen.
Nu är du fri, min ängel, nu har du aldrig ont mer.
Och du…pussa Nalle från oss.
Vi ses i Nangijala ♥

…för alltid älskad, för alltid saknad…älskade lilla hjärtat vårt…

Novent

Hallå hej!
Måndagen har snart svischat förbi och så även denna vecka. Det går så fort nu så det känns som att det är måndag, fredag och så söndag igen. Jag hänger inte med riktigt i svängarna.
Iallafall, jag var och kikade in hos vackra Elsa Billgren och hon skrev att det var första novent häromdagen. Det är en blandning av november och advent, vilket innebär att det är tillåtet att börja julpynta lite.
Det är ju fenomenalt! Har jag aldrig tänkt på. Då är det ju bara att sätta igång.
Fast jag har redan tjuvstartat, jag har tagit fram de röda soffkuddarna. De är ju som juliga fast egentligen är det ju bara fåglar på den ena och älgar på den andra. Och mej veterligen är väl inte det så juligt. Det är väl ändå renen som hör julen till. Alltså helt legitimt att ha dem framme redan nu.
Ska ta fram lite mer, men vad jag allra helst vill ta fram är ju elljusstakarna och stjärnorna och dem kan man inte börja med riktigt ännu, det sätter mitt traditionsbundna jag stopp för. Nån måtta får det ändå vara. Men julgranen ska fram veckan före första advent. Bara så ni vet. Och röda gardinerna.

Håkis har varit och farit. Det blev sprödbakad torsk till middag idag, med jasminris, ärter/majs/paprika och Mills remouladsås. Så himla gott! Till efterrätt delade vi på en dubbeldaim och kollade Ribeckas och Amalias senaste YT-videor. De har det så himla skönt där i Italien. Jag med vill dit! Men snart så…snart åker vi iväg med våran husbil.
Eller, snart och snart…det tar väl ett par år, men ni fattar… 

Det börjar kännas kyligare nu. I och för sig fortfarande ett par plusgrader, men huuu vad det bet i kinden idag. Rått och eländigt. Det blir svarta parkasen, med fuskpäls på huvan, imorgon, för jag hatar att frysa. I skrivande stund är det -2° C och klockan är strax efter sju på aftonen, så det lär väl frysa på i natt.
Men det gör inget. Jag är redo, nu kan snön komma.
Längtar faktiskt.

Ha nu en skön måndagskväll alla och ses annan dag!  

…och så blir det väl sju plusgrader så man svettas ihjäl i parkasen… 

Nonsens en lördagförmiddag

Lördag och det har väl hunnit gå en vecka sen jag skrev sist. Jag är inte den bästa bloggaren, men vad har hänt då? Jag har klippt mej, håret alltså, men om det syns…nä. Det är lika långt ändå.
Och mer då? Har jag börjat springa? Nej. Har jag möblerat om? Nej. Har jag skrivit en bok? Nej.
Det är lättare att skriva om allt jag inte gjort, för då får man åtminstone nåt att skriva om.
Alltså, jag måste göra nåt med mitt liv. Hur kul kan det vara när man inte ens har nåt att berätta. Inte konstigt att jag aldrig ringer nån, jag har ju inget att säga, haha.

Men iallafall…så att…har ni tänkt på hur varmt det är? Nu i november. Vi har 6° C. Och vi har haft ganska många soliga dagar för att vara höst. Vad innebär det? Blir det en superkall vinter då istället? Med lite snö? Eller blir det varmt med 40 meter snö?
Eller måste det ens innebära nåt? Kan det inte bara få vara varmt utan efterverkningar?

Jag har en så god parfym på mej. Jag doftar som ett blommande päronträd i aftonbrisens ljumma fläkt. Fast på riktigt, den doftar heeelt ljuvligt. Den heter Edp Verveine d’Eugéne. Svindyr, men jag prenumererar på doftprover som är ganska stora, 8 ml, så det räcker ett bra tag. Dock ska jag absolut ha den parfymen när den här är slut. Kosta vad det kosta vill. Min, tror jag, absoluta favorit tillsammans med Escada Sorbetto rosso, den är också helt ljuvlig. Den doftar bland annat vattenmelon, så jag är nog en ganska fruktig liten tant.

Och vad gav det här inlägget egentligen? Inte ett jävla dugg, så jag tar och avslutar här och önskar alla en skön lördag.
Ses kanske senare, eller imorgon…eller så kanske ni slipper…vi får se. 

…varför är det så varmt för?…jag vill ju ha snö och börja julpynta här… 

 

Slut på oktober

Jaha…de sista skälvande timmarna av oktober månad är vad som kvarstår, sen går vi in i november. Jag tycker tiden går så himla fort nu. Och det gör verkligen ingenting, tiden får gärna svischa förbi ända fram till december, sen kan det gå lite saktare, för jag vill njuta länge av advent och Lucia och allt som hör därtill.
Och jag ska baka och lyssna på julmusik och tända ljus och mysa på här. Det enda som retar mej är att vi är så lite lediga till jul. Bara en enda skruttig dag är vad vi får. Och så trettondagen förstås, men det är allt. Jag ville ta ut nån ledig dag, men Håkis tycker att vi ska spara så vi kan ta ledigt när vi ska börja bygga på husbilen, så vi får se hur det blir med den saken.

Idag blev det spagetti och vegofärssås med enkel aioli till middag. Det är så himla gott. Jag har varit sugen på det länge, så nu blev det gjort. Det finns kvar till en omgång till, men jag kom på att det blir nog korv och makaroner imorgon, för Håkis har en korvsnutt som måste tillagas innan den blir för gammal och jag har min vegogrillkorv i frysen så det får bli det till middag imorgon, med brunsås. Gott det med!

Ja, jag vet inte alls vad jag ska skriva om, jag ville bara titta in och göra ett litet inlägg så jag inte lockas att ta en längre bloggsemester igen. Jag har egentligen hur mycket tokigt som helst att skriva om som vi har skrattat gott åt här, men när jag väl ska blogga så kommer jag inte på nåt. Typix!
Nåja, jag får ta det en annan dag. Nu ska jag sätta mej med min stickning en liten stund till innan jag gör mej klar för läggdags. Ses kanske imorron!

Här får ni se lite av det fina garnet jag stickar i just nu. Älskar’t! ♥

…ha en skön kväll nu alla och sov så gott när ni lägger er…  

Lite eftemiddagstjöt

Idag är det söndag, det har varit en solig sådan, men jag har inte satt min fot utanför dörren ändå. Det är längesen jag har gått på nån långpromenad. Alltså en riktig powerwalk. Vet inte när jag gjorde det sist. Det är väl före pandemin nån gång. Måste råda bot på det.
Håkis har åkt hem för ett bra tag sen, det är eftermiddag nu i skrivande stund och jag har tagit en tidig dusch och suttit och stickat och kollat YT-videor.
Idag går vi tillbaka till vintertid och jag gjorde som jag förutspådde, vaknade prick klockan nio, fast då var ju klockan åtta. Riktigt skönt, måste jag tillstå, men nu tycker jag att det får vara för sista gången som vi ändrar till sommartid. Nu är vi less och det gagnar ingen, så bara lägg av med dumheterna. Då får de i södra Sverige ljusare kvällar, det måste väl ändå vara mer värt än ljusare morgnar…? Det rör sej ju ändå bara om en timme och det är väl ljust nog ändå.
Jag vet inte…
However, nu blir det bara mörkare och mörkare för varje dag och eftermiddagssolen, när vi har nån, skiner in med ett varmt, mjukt sken som jag älskar. Dock kommer den snart knappt att nå över takåsarna, då vi går in i den mörkaste perioden här uppe under advent. Nu är det inte länge kvar innan man kan börja ta fram julpyntet utan att behöva försvara sej.
Inte för att jag bryr mej egentligen. Jag blir istället lite extra obstinat, när folk gnäller på att man tar fram julsaker, eller typ säljer julmust och lussebullar alldeles för tidigt, då vill jag pynta ännu lite tidigare bara för att gå dem helt emot.
Alla gör som de vill. Och butikerna vill väl vara ute i god tid så det inte blir för mycket sen när det börjar bli dags och det finns alltid de som vill köpa också i god tid, så vad har de som gnäller med det att skaffa? Blir det för mycket för dem finns det alltid nån form av terapibehandling de kan ansöka om. Annars finns diverse självhjälpsmetoder, som tillexempel hypnos på YT. Inget att oroa sej för

Nåja, nog tjötat om det, nu ska jag fortsätta chilla med min stickning. Har börjat en ny tröja med mitt fina Holstgarn från Stickwick. Alltså det är sååå snyggt! Det är melerat i brunbeigegrått…så så så jävla snyggt. Visar sen…
Ha nu en fin söndagskväll alla och ses om inte senare ikväll så imorgon kanske. Kram!

…alltså det där skenet…det gör mej varm om hjärtat… 

 

Happy Halloween

Nu har vi varit och handlat och besökt ranchen, det vill säga flickorna, och nu är vi tillbaka hemma hos mej, på min gata i stan.
Innan dess var vi till kyrkogården och tände ljus till farsorna, för första gången i år.

Vi håller på att göra räkmackor som vi ska mumsa på lite senare, nu väntar vi på att äggen ska kallna så vi kan göra dem klara och ställa in i kylen en stund. Vi gillar våra mackor kalla.
Vi var även till Granngården där jag köpte hampfrön till fåglarna, domherrarna gillar ju det, och utanför hade de så fina halloweendekorationer.
Ikväll ska vi även ställa om klockorna, så glöm för all del inte det, fast man kan ju göra det på söndagsmorgonen också om man är ledig, då har man ju ingen tid att passa.

Nu vill jag önska alla en Happy Halloween och skräm inte ihjäl nån nu, snälla!

…så himla skönt att få en timme längre dag imorgon…då kan jag sova till nio och ändå är klockan bara åtta… 

Att “ha roligt”

Jag läste syrrans blogg nyss där hon skrev om att hon är nöjd med sitt “tråkiga liv” och jag kände att jag måste hålla med här i min egen blogg. Jag har ju visserligen ett arbete att gå till där jag träffar en massa folk som jag socialiserar lite med så det hjälper ju lite, att komma utanför hemmets väggar, men annars så händer inte mycket just nu och det är helt okej, tycker jag, med tanke på vår ålder. Att “ha roligt” är inte nödvändigt längre, för som hon sa, det är ju ändå inte så roligt

Att tvinga sej ut på olika evenemang, för att sen komma hem och tycka det är sååå skööönt…varför inte bara skippa evenemangen och ha det skönt hela dagen?

Fast ibland blir jag rastlös och vill hitta på saker, så att det händer nåt. Det är typ såna gånger som jag ringer och tävlar i karaoke på radio, vinner och får åka till Tokhålm och se Lena PH och Orup. Nu är ju det längesen och det beror helt enkelt på att jag inte haft så många rastlösa perioder, jag har nöjt mej med tillvaron och tycker det är skönt att slippa allt ståhej.
Visst har jag kollat efter biljetter till Pernilla Wahlgrens Hybrisföreställning och tänkt fråga om svägerskan med make vill haka på, men när det inte finns bra platser har jag struntat i det. Jag hade gärna gått och sett Spöktimmens Showcast nu i november, men samtidigt inte p.g.a att den nya coviden sprids med raketfart nu igen. Det är ju också den som ställt till det en hel del sen 2020, att man inte ens varit på bio eller restaurang. Fast å andra sidan tycker jag det är bortkastade pengar att äta ute. Mysigt ibland, men fan vad dyrt med nåt som ändå inte är så jävla gott och som man sen bara skiter ut. Man har ju ingen behållning liksom. Och när jag inte äter kött, mer än vilt, så gör det inte saken lättare direkt.
Sen är det också för, som ni vet, så tycker jag synd om katterna som är nog mycket ensam redan, ska de vara ensamma på kvällen också?
Jag vet, blödig kattmamma.
Men det är därför som vi bygger husbilen, för då kan vi uppleva saker och ha dem med oss. Inte kul för dem kanske, att inte få springa ute lösa, men det hinner de, det är ju bara under vår semester.
Dock är det inget vi kan tänka på förrän efter Valles hädangång, men han är ju 15,5 år och inte friskast, så den är nog inte så långt borta.
Sen kan vi börja “ha roligt” igen.

…men jag har så roligt med Håkis så det räcker nog ändå… 

 

Varför åka på grillen?

Hallå hej alla! Mitt bloggande blev visst inte så mycket bättre, men jag gjorde ju ett försök iallafall. Jag får försöka lite till.
Vi har inte gjort nåt nämnvärt här, vad jag kan komma på iallafall. Ena dagen är den andra lik och vi börjar närma oss slutet på sommartiden och en stundande mörk november. Jag måste piffa till lite här hemma, eller hitta på nån rolig höstaktivitet så att den månaden går lite snabbare. Vet bara inte vad det skulle vara. Baka lite mer kanske? Pyssla och göra lite mer julpynt? Börja med makramé? Förutom alla tröjor jag sitter och stickar. Kanske ska sticka lite sockor med? Och sjalar? Mamelucker?
Jag vet inte…
Vad gör alla under denna tråkiga månad?
I slutet är det iallafall inga problem med att hitta på nåt att göra då jag brukar börja med julpyntandet då. Inte för att jag tar fram så hiskeligt mycket numera, men det är en tid då jag trivs så fruktansvärt bra med att bara sitta och mysa med tända ljus och tomtar och granar och allt vad det innebär. Och kanske förhoppningsvis får vi snö som inte smälter bort meddetsamma. Som ljusar upp tillvaron lite.
Men det kanske räcker med min stickning. Och lite träning skadar inte. Det gör jag ju lite nu och då, men inget beständigt. Jag håller på varje dag i några veckor, sen händer nåt som gör att jag inte kan träna och sen är jag ur den rutinen.
Nå inte så viktigt.
Jag har ju egentligen nog med arbete och handarbete och katter som ska kammas och så ska ju Håkis ha middag varje dag när han kommer hem och det är inte alltid så lätt att komma på vad, men nu har jag en enkel och jättegod variant på hamburgare, fast det är varma mackor. Man steker valfri färs, saltar och pepprar och lägger på vanligt rostbröd. På med tomat och hackad lök, kanske lite jalapeñosost, och sen toppar man med hamburgerost. Vi har President eller ICAs röd cheddar, som är de godaste. Tror den med glada kossan också är bland de bästa. Sen skjuts in i ugnen en 5-7 minuter på 225° C, eller tills osten har smält. Serveras med lite grönsallad och MAX originaldressing, eller valfri om ni föredrar nåt annat. Jag lovar, det är godare än vilken hamburgare som helst.

…varför åka på grillen när man kan göra bättre mat hemma?… 

Nu är den här!

Idag var dagen med stort D. Idag var Håkis och hämtade bussen som ska bli vår husbil.
Som ska ta oss runt i vårt avlånga land och ut i Europa.
Som ska ge oss oförglömliga upplevelser, ovärderliga erfarenheter och underbara minnen.
Som ska bli vårt tredje hem att ha med överallt dit vi vill åka.
Hur f***ing cool?
En Ford Transit, så inget mer “ingen ford på våran gård”, för nu står den där, på Håkis gård.
YAAAAY!!!


…alltså sååå så så roligt det ska bli att bygga vårt rullande hem…längtar så mycket nu… 

Onsdagsbestyren

Idag har vi haft onsdag hela dagen och jag har passat på att vila efter jobbet. Jag tog bara en kopp kaffe, sen slängde jag mej raklång i soffan och slöt mina blå för att snarka tokfan i lite över en timme. När jag vaknade var klockan strax över fyra och Håkis skulle snart komma hem. Och jag som hade lovat göra klimp till köttsoppan. Han blev ju så besviken när han inte fick några igår. Men jag hade ju bakat bullar, ville han inte hellre ha det än klimp?! Nää, han ville hellre ha klimpen så jag slängde mina lurviga över soffkanten och pinnade iväg mot köket så snabbt som mina värkande lemmar tyade med.
Han kom hem när sista klimpsmeten slank ner i buljongspadet. Vilken tur! Han hade fått skjutsa hem sin arbetsgivare så han kom lite senare än vanligt.
Vi sörplade i oss soppan i vardagsrummet, vilket vi alltid gör…alltså intar vår middag där inne…och tittade på Elementary. Därefter tävlade vi med Alla mot alla och när det var slut, och Håkis skulle bege sej hemåt, åkte jag med till lill-Coop, eftersom det regnade, för att köpa några burkar Gourmet till vår gourmand, lille Valle. Och med det sagt är han inget matvrak, men däremot en finsmakare. Det duger inte med vad som helst till den lille kräsna pälspojken.

Sen har jag duschat och tvättat håret och bara chillat i soffan med stickningen.
Nu är det bara att göra sej iordning för sängen.
Sov så gott alla och ses kanske imorgon!

…men jag håller med, det var faktiskt gott med klimp… 

Kanelbullens dag

Idag har vi tisdag. Vi har som vanligt arbetat och jag kom hem så där en kvart i två, som jag alltid gör, jag jobbar ju bara 75%.

Igår lagade jag älgkött. Jag beställde ju det i somras, runt ett kilo, samtidigt med vildsvinskorven och filéerna, men har inte tillagat det förrän nu. Jag skar i tunna skivor som fick puttra på ett bra tag med lök, buljong och kryddor så det blev mört och gott. Det serverades med ris och bea-sås samt en grönsallad på isbergssallad, gurka och körsbärstomater. Det var jättegott! Det är många, många år sen jag åt det sist.
Men det var inte bara det utan jag lagade även köttsoppa. Den åt vi av idag. Också jättegott!
Och så är det ju kanelbullens dag och jag brukar ju oftast baka då, vilket jag gjorde även idag, så det fick vi till efterrätt. Håkis tog även med en liten påse hem med ett par bullar i.
De blev också bra, det var bara ett litet krux…jag hade ingen kardemumma hemma. Jag bakar alltid bullar med kardemumma. Annars är det inga riktiga bullar. Men de blev goda ändå. Jag gjorde mest vaniljbullar, för det tycker jag är godast.
De här blev sådär saftiga och fluffiga. De typ smälter i munnen. Älskar när jag får till den konsistensen och jag börjar tro att det är för att jag inte knådar degen så mycket efter första jäsningen, innan jag kavlar ut den, då blir de såhär fina och fluffiga och hade jag bara haft med lite kardemumma, så hade de varit perfekta.

Jag har alldeles nyss diskat undan och slagit igång diskmaskinen och tänkte gå och ta en snabbdusch, vilket jag inte trodde skulle vara möjligt då jag har varit utan varmvatten ända sen i morse, men jag kände nu, när jag fixade med disken, att vattnet var varmt, så nu kan jag gå och duscha ändå. Skönt!
Sen chilla i soffan framför tv:n och sticka lite, men det blir nog en tidig kväll, för i och med bullbaket blev det ingen siesta, så jag känner mej helt slutkörd.
So long, god bajs och nattinatti när ni nu går och lägger er.

…så skönt att varmvattnet är tillbaka…kallduschar är inte riktigt min grej…  

Tipselipset

Jag gillar ju inte att sy och fästa trådar och sånt, om än jag gör det förstås, men jag gillar det inte och finns det vägar att ta för att undvika det i möjligaste mån så tar jag dem.
Och det gör det. När man stickar med ullgarner.

Man tar helt enkelt de ändar man ska skarva och borstar med en karda…

…tills de blir otvinnade och fluffiga.

Sen lägger man dem omlott och rullar dem så de tvinnas ihop.

Då får man bara ett enda lååångt garn, utan knutar, för det gillar jag inte heller.
Så här gör jag även när jag ska byta färg och för att det ska bli på rätt ställe så kan man tänka att tråden ska vara 3 gånger så lång som de maskor man ska sticka. Alltså kan man skarva när det tillexempel är 6 cm kvar av varvet, då mäter man 18 cm och klipper av garnet. Det ska stämma.

…man kan förstås rulla ännu mer så det blir lite tunnare, men jag hade inte tid, jag måste ju hit och skriva om mitt finurliga skarveri…  

Jag har blivit så zen

Oj oj vad denna blogg blir försummad. Jag är inte den ivrigaste bloggaren jag vet. Men så har jag inte mycket att förtälja heller i och för sej. Ena dagen är den andra lik och inte särskilt intressant för mina stackars läsare.
Fast det kanske inte behöver hända så mycket, man kan ju berätta om sina tankar och roliga saker vi har pratat och skrattat åt här hemma, för det gör vi mycket, jag kommer bara inte på att berätta sen när jag väl skriver i bloggen. Många gånger har jag sagt till Håkis att “det ska jag blogga om”. Nu kommer jag inte ihåg vad det är.
När jag själv läser mina gamla bloggar kan jag sitta och skratta åt mina helt menlösa inlägg då jag bara satt mej ner och skrivit ungefär vad jag tänkt i stunden…kanske det är så jag måste börja göra igen och inte tänka att jag måste ha nåt att visa eller rapportera.
Jag ska försöka bli bättre.

Vi har hunnit in i oktober månad. Den andra för att vara exakt. Och nu börjar hösten mena allvar.
Det är riktigt härligt, om ni frågar mej.

Det har som sagt inte hänt mycket här, vi letar fortfarande efter en buss att bygga om till husbil och kanske har vi hittat en alldeles nyss. Vi får se.
Vi mår bra för övrigt. Allt är som vanligt.
Vi var till kära mor och hälsade på igår och hon verkar vara i bra form hon med, borträknat alla krämpor och sånt som hon haft i alla tider och som tyvärr inte blir bättre direkt, ju äldre hon blir. Men klar i knoppen är hon och lika rolig att prata med, kanske lite glömsk vad gäller vissa saker, men annars pigg och alert. Det är så kul.

Jag sa ju att jag skulle – eller var det kanske bara att jag ville? – göra höst här i mitt lilla residens. Har jag gjort det? Nej. Som vanligt gör jag nåt helt annat än vad jag först tänkt, men lusten finns ju fortfarande så jag kanske sätter igång. Jag har inte ens tömt balkongen på blommor och dynor så det får bli dagens uppdrag. Jag ska spara pelargonerna så jag måste plantera om dem i varsin kruka.
Inte har jag putsat fönster heller så det är också nåt jag måste ta itu med.
Det är mycket nu.

Som vanligt så sitter jag och stickar och stickar hela dagarna. Det är vad som tar all min lediga tid, förutom i torsdags och fredags då jag var lite risig i ryggen, men det har gått över så jag började på en ny tröja igår.
Den vita loppapeysa-tröjan är blockad och klar och blev så himla fin. Och den gråbeigea är också färdig. Den behöver bara sys ihop under armarna och fästas alla trådar, sen är den klar. Vet inte om den ska blockas. Kanske bara med ånga i såfall.
Den koksgråa med vita ränder är också färdig, jag måste bara sy ihop hoodien, sy under armarna och sticka en vit icord-kant på den och fästa trådar, sen är den också klar. Det är bara det att det där med att sy är inte riktigt min grej. Jag lägger undan allt sånt och tänker att jag gör det en annan dag.
Jag har blivit så zen. Allt som är jobbigt gör jag zen.

Ja…vad mer? Inte mycket. Jag kan inte komma på nåt nu. Jag är egentligen inte in the mood for blogging, men jag ska försöka bli bättre och skriva fast det inte händer så mycket. Jag kan ju alltid bjuda på mitt eviga svammel. De bloggarna är ju ändå de roligaste att läsa, det tycker ju till och med jag.
Men ni får ha det så bra så länge och så får vi se när jag återkommer. So long och god bajs!

…blivit och blivit…jag har väl alltid gjort sånt som är tråkigt zen… 

Dagen efter

Hallå hej alla!
Så var valvakan avklarad. Jag höll mej vaken till kanske 23.45 nånstans. Jag stängde av tv:n i vardagsrummet och satte på mobilen istället, la mej i sängen och somnade väl nästan genast, men vaknade till då och då av glada tillrop och festande folk. Missade borgarnas tal, men det kan jag ju leta upp när lusten faller på.
Det är ju inte klart än, men ändå ganska säkert att det blir regeringsskifte, precis som önskat. Dock vet jag inte om jag känner nån särskild segersötma, mer bara som att…”ok, får se vad detta leder till”.
Jag blev något förvånad över att SD var det andra största partiet nu, men samtidigt var det väl väntat på nåt sätt. Med tanke på sossarnas politik skulle man kunna gissa att de vill att folk skulle rösta så här, för vad förväntar man sej? Att folk går med på vad som helst? Jag tror inte för ett ögonblick på att alla som röstar på dem är sossar. De röstar bara på dem, för det har de alltid gjort och så fortsätter de så även om det kanske inte alls stämmer överens med deras egen ideologi.
Eller så är de lättlurade och låter sej svepas med av sossarnas löften, som de sen inte håller i vanlig ordning. Som nu, bara dagar innan valet, ska de helt plötsligt sänka elkostnaderna. Jorå…säääkert!
Men det måste bli ändring, de måste sänka priserna igen på mat och el, tänk för faaan på alla redan innan fattiga pensionärer, HUUUR ska de ha råd nu om det fortsätter så här?

Nåja…nog om politik, det är så jävla tråkigt. Viktigt ja, men jag överlåter det åt andra, jag vill bara ligga hääär och lukta på blommorna hela dagarna. Helt bekymmerslös och lycklig.

…hoppas allt blir till det bättre nu…men det återstår att se… 

Söndag, valdag

Idag är det dagen med stort V. Inte v som i victory, det vet vi inte förrän i natt nån gång, utan som i val.
Vi går man ur huse till utsedd vallokal, väljer våra tre lappar med omsorg, går till ett valsedelställ, stoppar i de gula, blåa och vita lapparna i tilldelat kuvert, försluter dem och går med dem till röstmottagaren som släpper ner kuverten i röstlådan efter att kontrollanten bockat av alla röstsedlarna.
Snabbt och enkelt.
Men att bestämma sej var allt annat än enkelt. Helst hade jag inte röstat alls, men jag är ju ingen socialdemokrat, så jag måste ju göra vad jag kan för att få dem ur regeringen. Jag är tydligen, om man ska lita på valkompassen, SD:are, men det känns inte så i själ och hjärta så det blev inte dem heller.
Det blev som jag har röstat alla andra val sen snart 20 år tillbaka.

Vi har haft en härlig dag. Det har nästan varit sommar.
Vi var till Storheden och handlade lite på Jula och sen till Mio och köpte mer vita tallrikar till Håkis, så vi fick utnyttja kupongen på 300 kr.
Vi var även och kollade till pappas grav. Jag visste inte om lilla storasyster hade varit och planterat blommor, för vi har varit och fixat gravstenen, men inte sagt nåt. Dock behövdes inte det, för det var dekorerat så fint med ljung och lav ♥

Vidare så stickar jag som vanligt på en ny tröja. Jag känner att jag kommer att smälta in bra i soffan med den här på 

…får se om jag följer hela valvakan…men jag somnar väl i soffan… 

Bilder som inte fick vara med

…av förklarliga skäl…

Här säger jag hej från min omgjorda säng med nya sängkläderna. Bilden skickade jag till Håkis. Honom vågar jag anförtro allt.

Här har jag visat mina nya mysbyxor i jerseytyg.

Denna bilden var också ämnad Håkis som undrade vad jag gjorde.

Här skulle jag visa hur långt jag kommit på Håkis kofta.

Här hade jag hämtat paket på lill-Coop, våran kvartersbutik.

Och här…ja…fråga inte.

…tack och förlåt… 

Kräftor sent omsider

Hallå hej alla i höstkvällens svalkande bris! Ja, jag känner mej lite pötisk här i mitt lilla residens. Nej, jag har inte druckit alkohol, jag bara är sån här. Allt vi har druckit till maten är ko-njak, som min gamle svåger skulle ha sagt. Alltså mjölk. Sen har vi förstås inmundigat andra drycker så som läsk och kaffe.

Vi har inte haft nån kräftskiva här i sommar, men vi köpte förra helgen så att vi kan äta när vi vill och det blev idag.

Det var så himla gott! Det är till och med värt att sitta och skala de röda små delikatesserna. Till och med Håkis skalar sina själv.

Med sallad och paj till blev vi proppmätta.

Det var extra mycket kräftstjärtar i denna förpackning så vi fick rejält med mat. Vi hade så mycket att vi fick spara till imorgon. Vi kokar ägg till och gör räk- och kräftmackor. MUMS!

Avslutar denna blogg med en vacker himmelsbild. Det är ju mycket mörkare i skrivande stund. Helt svart på himlen faktiskt. Det är dags att göra höst här hemma. Jag tror jag vill ha lite nya kuddfodral i soffan och ändra lite. Får sej vad jag hittar på.
Men nu ska jag börja göra kväller.

…sov så gott alla när ni lägger er… 

Hösten är här

Hallå hej på höstens första dag. Det är den första september och nu är det höst på allvar. Så även på Alvar, men där bor inte jag så vi återgår till det jag har att förtälja.

Jooo, jag beställde ju ett par nya arbetsskor, vilka visade sej, efter en dags arbete, att de inte alls var så bekväma som de kändes just när jag provade dem, så jag fick köpa nya. Hittade dessa på Intersport och de var sköna, men dock kändes vänsterskon lite annorlunda. Jag fick ont i foten av den och när jag tittade efter så var den ju inte riktigt likadan. Men vi åkte tillbaka och jag fick byta till rätt sko, det visade sej nämligen att det var olika tillverkningsdatum på dem, den vänstra var gjord i april och den högra i mars och då kan det skilja så mycket på resultatet. Och killen som gav mej skon gick och hämtade den från lagret och hade väl ingen aning om att det var olika tillverkningsdatum så han gav mej första bästa skon i den storleken.
Ja ja, det ordnade sej iallafall och när jag fått rätt sko så får jag inte längre ont utan nu är de sköna båda två.

Nåt annat som jag också trodde var nåt fel är den nya Corny med jordgubbssmak. Den är helt utan choklad. Varför? VAAARFÖÖÖR??!!? Alla andra, och det är väl en sex smaker, har chokladbotten. VARFÖR kommer man på att den med jordgubb ska vara utan?
Hur kan man göra så mot mej?
Besvikelsen var stor.

Lille Vallemannen…han blir bara brunare och brunare i pälsen. Så söt.

Och slutligen så fick jag en påse av IF Metall på morgonkvisten innan jag släntrade innanför grinden till arbetet. Det var en macka, två dumlekola, en kexchoklad och en festis. Jag blev så glad. Och där medföljde ett papper där man fick veta vad Sossarna tyckte om en del saker och vad Borgarna tyckte. Jag kom då på att jag måste gå och kolla vad jag tycker. Nä, men se var jag står i Partikollen och Valkompassen. Gjorde testet två gånger. Och ja, jag är ledsen, men jag är SD:are. Trots att jag inte tycker att man ska kraftigt sänka biståndet eller är emot kulturvariationen i Sverige. Jag är absolut ingen rasist och knappast en Nazist med tanke på att jag vill utvisa alla muslimer som bråkar med judar.
Jag gillar alla goda seder från olika länder och alla som sköter sej och följer svenska regler är välkomna hit. Och bögar som riskerar att bli stenade ska skyddas här, är jag helt övertygad om, men kommer de hit och vägrar låta sina barn gå i skolan för att en jude går där, eller begår hedersmord, eller dödar fredliga svenskar/nysvenskar, då ska de ut. UT ur vårt land bara!
Men de som sköter sej ska få vara kvar. Och självklart ska vi hjälpa dem som flyr från terrorism och krig och elände, men jag tycker att de får åka tillbaka när det är över och bygga upp sitt land igen, inte stanna här för evigt, det finns andra som behöver få hjälp här och vi ryms inte, det finns inte bostäder, och jag tänker inte öppna min dörr för främlingar att flytta hit.
Men jag är alltså SD:are. Åtminstone till 75%. Det stod så. Alla andra fick lägre procent.
Japp.

…men det var då tur att jag fick den med ost…gott var det… 

Det allra sista…

…av sensommaren går vi igenom nu. Det är söndag, den sista denna augustimånad, och nästa vecka på torsdag är det höst på riktigt.
Jordgubbslandet har gjort sitt och nu tar hallonen vid. Stora är de och goda som tusan.  Hälften är angripna av larver, men andra hälften är jättefina! Vi gjorde ingen besprutning innan blomningen och det får vi leva med nu, men vi får ju smaka lite iallafall.

Vi är tillbaka till vardagen, de flesta av oss, och det känns faktiskt skönt på nåt underligt sätt. Det är sååå härligt att vara ledig och få göra som man vill, men det är också bra med rutiner och att känna att man gör nytta. Man måste ha lite tråkigt mellan varven så man vet vad det är att ha kul.

Katter har få förpliktelser, men livet är ju inte alltid en dans på rosor för dem heller. Dock önskar man ju ibland att man fick vara katt vissa morgnar när man ska iväg till jobbet, när man är så trött och bara vill gå och lägga sej igen.

Vi letar buss ännu, till husbilsbygge, men det är svårt. Det ska stämma överens med årtal, pris, längd, bredd och lastvikt, för är den längre än 6 meter så får man betala dubbla priset på betalvägar, färjor m.m så det är bäst att se till att inte överskrida den längden. Och den får gärna vara bred, för helst vill vi kunna ligga på bredden så vi får mer plats för diskbänk o dylikt. Lastvikten är också viktig eftersom det ska in skåp och bänkar och ja, precis allt som ska in får inte överskrida tillskrivna lastvikt och det inkluderar även oss, så om vi har för mycket inredning och packning kanske vi måste svälta ner oss så vi får åka med

Annars ser dagarna ut som de gör mest. Vi jobbar och äter och sover och planerar och drömmer. Jag är ofta i Spanien redan, i huvudet, och mår hur gott som helst. Vill INTE åka hem!