Month: August 2018

Att ta självporträtt kräver väl nån sorts fallenhet för prestationen. Det är nåt jag inte verkar besitta. Iallafall så krävs det många omtagningar innan jag blir nöjd.
Jag grimaserar inte för att jag blygs inför mej själv utan det är för att jag blir så less när ingen bild blir bra. Då kan jag lika gärna se ut hur som helst när jag ändå ser ut som en fåntratt fastän jag försöker se så fin ut jag bara kan.

Men till slut, när jag testat det ena efter det andra å är på väg att ge upp, så lyckas jag på nåt sätt ändå att få till en bild som duger åt mej. Det är till nästa profilbild här i bloggen som jag ska ändra till lite mer höstigt tema på lördag. Då är det första dagen i första höstmånaden.

…ja jag vet…jag råkade få för mycket brun-utan-sol i ansiktet…men det ser inte riktigt så illa ut i verkligheten…tror jag…hoppas jag… 

*går å skrubbar ansikte*

I det gamla, gula trähuset, Luleås äldsta byggnad, är jag fortfarande å städar. Jag trivs som fisken i det huset. Jag tror jag levde på sekelskiftet, för jag känner mej så hemma å blir på nåt sätt nostalgisk när jag får tillbringa en liten stund i nåt gammalt hus där man har bevarat det man kunnat från den tidsepoken. Å är det så här vackert som det är där, då blir jag bara så lycklig…säger jag å låter som Ernst, men det finns faktiskt inget annat sätt att förklara det på. Man är lycklig när man omger sej med vackra ting. Åtminstone jag är det.
Å Ernst då så klart.

Titta bara på dessa vackra pardörrar å de breda golvtiljorna. Det får en att undra vem som tassat runt på dem för mer än hundra år sen. Jag vet bara att han som uppförde gården 1826 hette Christopher Bergström, som vid sin död var den tredje rikaste mannen i Luleå. Det finns inte att läsa om han hade barn, men han var gift å hade ett stort hushåll med många drängar å pigor. Å vem som har bott där efter det har jag ingen aning om.

Kolla på det här vackra glaset. Det är ju bara så fint. Å tittar man noga så ser man timmerväggen där innanför. Jag älskar timmerväggar!

På dörren längst in, på översta bilden, sitter ett så himla vackert handtag. Dörren leder egentligen till ett rum, men det är igenmurat, man går in dit genom en annan dörr från hallen. Där rumsterar ett annat företag som jag inte städar åt.
Personligen tycker jag det är trist att så här vackra hus blir företagsbyggnader. Här ska man ju bo för tusan. Vem vill inte det? Men det är så det är. Alla vackra, gamla byggnader blir kontor å alla fula, tråkiga nybyggen blir bostäder.
Usch å fy så deprimerande! 

… ♫ om jag hade pengar, yabba dooba dooba diba dabba doobi deedle dum ♫…

Idag räddade jag den här lilla parveln, en gräsulv, från en säker död. Den var på väg mot den hemska trafiken, men det satte jag stopp för. Stjälken på en mjölkört(?) fick agera räddningsbår, som jag fångade upp larven på å sen bar jag den tillbaka till tryggheten på andra sidan räcket.

Huruvida den låg kvar där eller inte förtäljer inte historien. Jag vet inte hur stark dragningen var åt det håll den var på väg. Kanske gjorde den ett nytt försök, svärandes över dumma människor som ska lägga sej i, men då lovar jag att den inte blev långlivad.
Jag hoppas att den låg kvar för att förpuppas å vänta hela långa vintern tills den “kläcks” på våren å en fin fjäril, ädelspinnare för att vara exakt, kryper fram å flyger iväg.

…ganska stor lurvig sak, det där…ungefär som mitt lillfinger…  

Håkan har åkt hem ett tag. Det kommer en kille å hämtar biljardbordet å gamla bokhyllan å stereobänken som står däruppe, så nu blir det i det närmaste tomt. Vi har nämligen kommit överens om att göra om så det blir fint. Så jag ska trivas bättre där. Äntligen! Håkan har ändrat sej å vill nu ha så som jag har föreslagit å vi ska hjälpas åt med allt. Ingen ska behöva göra något ensam. Det känns så himla kul.

Själv har jag jobbat på lite här hemma.

Bäddat rent å tvättat sängkläder.

Jag har nämligen skrivit en to do lista så jag inte ska glömma nåt. Å så blir det gjort när jag har det uppskrivet så här, för det är nästan som att jag har sagt det å det som är sagt blir oftast gjort när det kommer till mej. Jag måste lixom höra det av mej själv, annars är det lätt att min hjärna inte uppfattar sina egna tankar å jag missar allt som behöver göras. Så skriva listor är att rekommendera om man är som jag.

Så nu blir det skönt att gå å lägga sej när man är nyduschad å ren.

Valle låg å vilade vid fönstret som ett tyst litet sällskap. Bara att han finns där är trevligt. Då kan jag klappa honom lite varje gång jag passerar.

Vilma låg i fönstret i vardagsrummet å längtade ut. Stackars små vänner. Nu har de en lång vinter framför sej, men nästa vår får de komma ut igen å då ska det vara färdigt i huset så då kommer jag oxå vara där. Jag kommer för övrigt att älska att vara där om allt blir som vi planerat. Det borde det bli. Det måste det bli. Det ska det bli!

Jag satte mej ner vid mitt lilla skrivbord för att fortsätta med mina nedskrivna uppgifter som jag får stryka på listan. Då upptäckte jag hur det kan bli när man äter glassbåt å råkar spilla lite choklad vid skrevet. Ja, ja…det är bara att tvätta.

Naglarna fick ett nytt fint lager av det lite rosa-aktiga pärlemor-lacket. Det sitter i en vecka ungefär så nästa helg blir det att göra om proceduren.

Stryka, stryka…

Baka, baka…

Valle vill ju ha gräs så han får hjälp att kräkas upp sina hårbollar, eller det ser mer ut som korvar, men det får inte vara vilket gräs som helst. Vi brukar köpa kattgräs, men det är för mesigt, tycker Valle. Det ska vara det här riktiga, som växer hemma på ranchen, det som har små hullingar när man drar det “mothårs”. Det är strävt å inte så slätt å fint som kattgräset. Håkan grävde upp ett par tuvor som jag planterade i krukor, så nu är Valle nöjd.

Åååh, vet ni hur gott det doftar här nu? Jag längtar så tills Håkan kommer tillbaka å vi får fika. Mums! Men jag har kvar en sak att göra, å stryka på listan, å det är att sy/laga mina arbetsbyxor. Så det är väl bara att sätta sej å svära nu då, åt min racklande symaskin. Sen måste jag dammsuga hela lägenheten oxå, trots att jag moppat å skurat här flera gånger i veckan. Men så är det när man har två katter å en Håkan.

…hmm…kanske jag har några andra byxor att ha?…nähä, okej, jag ska sy då…*suck*…  

Så här ser Valle ut nu. Jag har klippt pälsen så den är kanske tre centimeter lång. Jag kommer att göra det i fortsättningen, för så fort han blir långhårig så börjar detta eviga kräkande å jag misstänker att det beror på det. Vi får se nu om han slutar igen. Inte heller ska han få så mycket skinka som han fått sista tiden, utan i så fall en eller ett par småbitar i veckan å inte varje dag som det varit nu hittills. Det kanske inte har med det att göra, för han hade ju fina värden sist vi var å kollade hans kräkningar. Inget såg de på röntgen heller, så det är inte nån hårboll som fastnat. Men jag tänker ändå hålla honom korthårig så blir det lättare för honom att hålla sej ren oxå. Å fri från tovor.

Tycker han är minst lika fin så här. Inte behöver man en lång besvärlig päls när man är en snygging som Valle ♥

…lite långa tussar har han under magen å på benen, men det är väl modernt…eller nåt…  

Gomorron! Idag har vi strålande sol å en lätt bris. Men vi är hemma, på min gata i stan där jag bor. ändå. Håkan hade ju tänkt ta katterna till ranchen i helgen, men det har varit lite lurigt väder med både sol å regn å igår blåste det friska höstvindar å då vill katterna ändå inte vara ute, så de blev kvar här.
Valle har varit krasslig. Han har börjat kräkas igen, i fredags upp till 10 gånger, tror jag. Många gånger iallafall, sen har det avtagit något å idag verkar han må bättre. Han är mycket piggare, glad å pratsam.
Igår matade jag honom, för han var så slut å färdig å sov mest hela dagen, men han behöver ju näring å energi så jag gick å handmatade honom med kanske en timmes mellanrum, bara lite så han inte skulle kräkas upp allt på en gång. Det fick han behålla, men senare på kvällen kräktes han igen. Å så har han kräkts en gång till under natten.
Hoppas nu att det är slut med det å att han får må bra, lillstackarn.

Vi är inte heller i vår bästa form. Håkan har ont i ryggen, han har ju två diskbråck, å jag har haft ont i höften nåt så kologrymtansvärt, men är nu mycket bättre, tack å lov! Jag tror att jag fick det från soffan. Att jag suttit snett eller nåt, för jag fick så ont helt plötsligt, out of nowhere, när jag suttit å legat där i torsdags. Så nu är det dags att köpa min nya soffa. Gud vad jag längtar tills den står på plats!

Annars är allt fint här i mitt lilla residens. Nu blir det frulle å så återkommer jag lite senare.
So long!

…jag har även klippt pälsen på honom, så nu ser han ut mer som en exotic…  

Idag var dagen då jag testade vegansk färs. Den formbara.
Först gjorde jag “köttfärs” till tacos. Då behövs ju inte den formbara, men det var ju den jag hade. Det smakade typ likadant som när jag gör med riktig färs. Den här är bara lite mjukare i konsistensen. Men annars tar ju alla kryddor å ketchup å sweetchilisåsen över så man känner knappt nån skillnad. Å använder man tacokryddor så blir det väl samma sak där. Klart ätbart!

Sen gjorde jag biffar, för färsen måste ju tina för att kunna göra det. (Man steker den otinad). Lök, grädde å kryddor var det enda jag behövde tillsätta, sen var det bara att forma å de håller den oxå å blir inga tjocka små köttbullar, som det gärna vill bli med riktig köttfärs när fibrerna drar ihop sej vid stekning. Går att äta som de är, men blir ju så mycket godare med ugnsstekt potatis, fempepparsås å grönsaker. MUMS!

Tillåmed Håkan tycker det funkar alldeles utmärkt så han ska nog inte lida nån nöd när jag lagar detta. Går utmärkt till lasagne oxå. Verkligen. Alla borde testa. Inte för att jag vill att alla ska sluta äta kött, men bara för att det skadar inte att hoppa över nån gång. Sen är det billigare oxå.

…glatt överraskad är jag…hoppades på att den skulle vara bra å så var den bättre än så…  

Det finns ju massor med saker jag tycker är fint, som jag vill ha, å sen finns det sånt jag kan snöa in mej på, sånt som man inte kan få för många av, som till exempel fina sockor, lyktor å ljusstakar, ljusslingor, ja ni förstår vad jag menar.
Det slutar ju inte där, jag har ett par saker till å det är fina muggar å tallrikar. Jag vet att jag inte alls behöver fler, men ändå kan jag inte motstå om jag hittat nåt jag blir förälskad i, så nu har jag köpt ett till litet set med assietter från Oscar & Clothilde. Deras egna design. Titta bara så fina.

De är aningen skålformade, precis som mina andra som oxå är deras egna, så de är perfekta till äppelpaj när man, som jag, vill ha myyycket vaniljsås. Jag vet att det är nån till som känner sej träffad. Men det är ju så gott!  

Jag gillar när det är olika färg å mönster på alla faten. Lite indisk känsla får jag av dem här. Älskar att det är annan färg på randen ♥

…inte var de dyra heller, trots att de är från en dyr butik, tror det var 149 kr på deras Outlet…  

Äntligen fick jag tag på denna ljusslinga med glödlampor på jute-kabel. Den är köpt på Clabbe Ohlson. Det kommer passa så bra med drömfångaren som jag fick av lilla storasyster, men den är kvar hos Håkan så jag måste hämta den. Men himla fint blir det.

…stora klockan går fel, för den hade ramlat ner å jag har inte satt nåt nytt batteri än…

Inatt kommer jag sova gott. Jag sov på soffan natten till idag, för jag tog bort alla sängkläderna från täcken å kuddar när vi åkte till ranchen å orkade inte bädda igår, å den är ju inte bekvämast i länet å så var tv:n på så jag vaknade runt två på natten å låg vaken ett tag innan jag somnade igen, för att vakna runt sju på morgonen sen. Å jag har inte vilat nån middag utan bara städat å donat hela dagen, så nu är jag trött, nyduschad å ren å får lägga mej i rena, sköna sängkläder. Det e livet det!

…det är bara Håkan som fattas…  

Håkan har haft en blodtrycksmätare på sej ett dygn å fick lämna tillbaka den idag för analys. Då kom han förbi med mjölk å Coca Cola som han hade handlat igår, innan jag åkte hem, å så hade han gjort tonfisksallad som jag fick en burk av oxå. Jättegod!
Jag har ju ingenting i skåpen här. Allt är ju taget till ranchen, så det var så himla snällt att han tänkte på att ta med lite till mej.
Ser ni så fin tallrik. Det är mina nya från Oscar & Clothilde. Alla har olika färg å mönster. Älskar dem!

…fick fralla oxå som jag ska fika lite senare…nu behöver jag inte handla på ett tag…  

En liten fotnot till Håkan. Han sa att han hade dåligt samvete för att han inte hjälpt mej mer. Det ska han absolut inte ha. Jag har aldrig bett om hjälp ens. Vad han ska ha dåligt samvete över är att han inte tagit hand om sitt eget hus/gård bättre. Det är det enda han behöver. Jag behöver ingen hjälp, jag klarar mitt hem själv.

God morgon! Jag förklarade lite luddigt igår varför jag är hemma i stan igen, men så kom jag på att ifall det skulle bli nåt prat om det så vill jag inte att bara Håkans version ska komma fram, för han är urusel på att komma ihåg vad som har sagts å drar nån kort förvirrad förklaring, så jag känner att det kanske är bäst att jag skriver ner vad som hänt så att det inte blir några missförstånd. Lite kort bara.

Vi har ju bott separat i 13 år, jag å Håkan, men efter ungefär ett år började han sova hos mej varje natt. I början kunde han sova hemma ett par nätter i veckan. Jag var inte hos honom mer än kanske nån vecka sammanlagt, utan det är nu de senaste kanske sex åren som jag börjat åka dit så att katterna får vara ute lite längre än bara under semestern. Det är egentligen bara därför jag är där å för att det är skönare när det är sådär äckligt varmt, för det är svårt att leva i 34° värme som det blir i lägenheten. Så jag har haft glädje av att få vara där.
Till saken hör att vi har kommit överens om att eftersom Håkan inte ger ett handtag i hushållet de åtta månader vi är hemma hos mej, så ska inte jag göra det de fyra månader som jag varit hos honom heller.
Här finns det väl de som vill inflika att “du jobbar ju bara halvtid”. Jo, det stämmer, de senaste två åren ja, men det har varit så här långt innan, då jag oxå jobbade heltid å kom hem 16.40 så det håller inte. Inte heller har jag gått ner i lön för att underlätta för Håkan, utan det är för att underlätta för mej själv. Jag pallar inte lika mycket längre å jag vill inte slita ut mej, utan vill få en behaglig pension. Fattig, men lite mer hel å hållen.
Sen kanske nån tänker, men han har ju hjälpt dej med tapetsering å golvläggning. Jo, det stämmer, men jag har hjälpt honom med målning av kök, i hall å farstu. Å jag hjälper till med så mycket andra saker som inte görs här hemma hos mej, som att bära saker, åka till soptippen, klippa buskar å träd, räfsa gräsmattan…etc…etc…så att han har lagt ner några timmar på golv å nån enstaka vägg här hos mej är väl inget jag ska vara evigt tacksam för å hjälpa honom med allt i evinnerliga tider.
Sen kanske nån tänker att “ja men, han skjutsar ju dej till å från jobbet då å då”. Jo, det stämmer oxå, men jag betalar 500 kr mer per månad för att han ska ha garage, så jag vill inte behöva betala för skjutsen oxå, varken i arbete eller pengar.

Ja, det är en massa sånt som kommit upp å jag vill inte sitta där, varenda sommar, å känna att jag behöver försvara mej när någon blir frustrerad över att jag inte hjälper Håkan mer. Är det så att huset blir för mycket för Håkan, då kanske han ska sälja det. Eller skaffa en fru som vill ta hand om honom å huset medan han fixar med sina lastbilar å bygger garage å skjul till allt han skaffar, som är så mycket viktigare.
För jag är inte den frun. Tyvärr. Å därför åkte jag hem.

…så nu vet ni det…  

(Visst har vi städat tillsammans hos Håkan ändå, men bara om jag drar igång det, för Håkan har som inte tid. Han hjälper till om han blir tillsagd, men jag känner ju inte att ansvaret ligger hos mej. Å jag tycker att, det är hans hus, varför ska jag gå å dirigera å säga vad som ska göras å när?)

Hallå hej, skriver jag från mitt lilla residens på min gata i stan, där jag bor.
Jag har åkt hem. Själv. Men nej, nej, det är inget allvarligt, från min sida iallafall. Jag ville bara åka hem, för jag…jag mår inte bra på ranchen. Jo, vissa dagar, jag är ju inte helt olycklig där, men jag trivs inte å Håkan vet vad det handlar om, så från min sida är allt precis som vanligt, bara det att jag är här hemma hos mej å han är hemma hos sej, så länge han har lust med det, han är alltid välkommen till mej, men jag förstår om han vill ha en fru som tar hand om honom å hans hus å då önskar jag honom all lycka, men annars är han som sagt välkommen när han vill.

…vi är inte ovänner eller nåt, det är bara nåt jag gått å tryckt ner i många år, som vi oxå har pratat om i alla år, men som fick bägaren att rinna över idag..  

(Katterna är kvar där, de vill ju vara ute så länge de kan, men snart kommer de hit de med.)

Är jag socialdemokrat, sverigedemokrat eller miljöpartist?
Det beror helt på vem man frågar, tydligen. Jag har kollat på 4 olika valkompasser, som jag alltid brukar göra för att veta var jag står på ett ungefär. Svaret gjorde mej inte klokare direkt.

• SVTs – Sverigedemokrat
• Aftonbladets – Miljöpartist
• Expressens – Socialdemokrat
• Tv4s – Sverigedemokrat

Ja, vad jag nu än är för nåt så väljer jag nog ändå att inte rösta alls, för jag känner inte starkt med nån av dem. Jag vill, som man förstår av resultatet, ha lite från alla partier å det får man bara i de bästa av världar. Tyvärr så lever jag inte där, så jag får helt enkelt ligga på sofflocket å se vad som händer, för det hjälper inte att rösta blankt då de bara räknas som ogiltiga å det hade ändå inte resulterat i annat än mitt medgivande till det parti som nu vinner å det gör jag ju bekvämast i soffan. Mitt ogillande, däremot, märks av ändå, genom att jag inte röstar.
Å till alla er som säger att “man SKA rösta – annars har man inget att säga till om sen”.
Jodå, jag har fortfarande rätt att hävda min åsikt, för ni förstår, den kommer inte av att jag röstar, snälla lilla ni. MEN jag måste tillstå att det ÄR trist att inte vilja använda sin rösträtt för att man har så dåliga alternativ. Skittrist faktiskt!

…om man fick rösta på Lucas Simonsson så hade jag gjort det…   

Pescetarian är tydligen det jag är. Jag satt å kollade lite på vad det egentligen heter å vegan å vegetarian är i stort sett lika när det kommer till maten, men veganen använder inget animaliskt alls. Inget av läder, inget ylle, inte godis som innehåller gelatin eller färgämnen från löss. De kollar allt, att det inte innehåller något som kommer från djuren. Hårprodukter, smink, ja till å med botox!

Vegetarianen äter inget animaliskt, men kan ha skor av läder, yllesockor o.s.v.

Nu har jag inte ätit kött sen 1 augusti, men fisk, skaldjur, ägg å mejeriprodukter äter jag ännu, å då kallas det pescetarian.

Flexitarian är jag om jag äter kött nån mer gång – vilket kan hända, för jag tvingar mej inte till något utan vill jag äta kött så gör jag det, jag har lixom inte bestämt mej för en livsstil utan just nu vill jag bara inte äta kor å grisar å kycklingar å alla andra djur som är så söta å kloka å definitivt har känslor, precis lika mycket som alla andra tamdjur, men om jag får lust på kött igen så får jag ju äta det.
Det har jag för övrigt varit i hela mitt liv utan att veta om det. Jag har alltid haft veckor med dagar då jag inte ätit kött. För kött är nåt jag kan vara utan å inte så ofta egentligen är sugen på. Visst är det gott, men det ger inga cravings. Däremot får jag cravings på alla tillbehör å då kan jag lika gärna ersätta köttet med annat. Till exempel maträtter med bacon kan jag ersätta med halloumi, det är lika salt å gott. Har testat falafel, men jag klarar inte av konsistensen på bönor så det går bort. Vet inte vad jag ska äta för att få i mej tillräckligt med proteiner de dagar jag inte äter ägg eller fisk, men jag får väl helt enkelt vara utan, för det vill jag inte heller ha vareviga dag. Lite proteiner får man ju i sej av allt annat så jag ska nog klara mej ändå.

…sen är det ju faktiskt nyttigt oxå att inte äta kött för jämnan…  

En till sak har han snickrat till mej. Jag ville ha en vävram, för jag vill återanvända mina gamla tröjor å tishor, ja allt tyg som inte används till det de är ämnade för, å jag tycker det är så snyggt att sy ihop flera mindre trasmattor till en stor. Det är såna små trasmatterutor jag ska väva på den här ramen. Jag har en hel säck som ska klippas ner till mattrasor. Så himla kul med återvinning.

…mindre runda mattor kan man virka…jättegulligt till hallen eller badrummet…   

Det blev inget bada idag, för Håkan har varit en förgrymmad liten unge å fick tillbringa dagen i snickerboa. Eller så var det för att det inte varit riktigt så soligt som vore önskvärt när man ska till stranden, nåt av det. Men Håkan upptäckte att balkongdörren där uppe var helt rutten nertill på utsidan, så han har hållit på med att laga till det.
Han tog bort det som var dåligt.

Sen tillverkade han det som ska ersätta det dåliga virket.

Ser riktigt bra ut. Nu är det bara att olja in å senare skrapa bort all lös färg för att därefter måla på nytt. Å så göra en skiva som ska vara i mitten där. Den gamla ser ni på golvet lutande mot bordet. Han sparade den så länge så han får ta måtten sen.
På ovandelen ska det ju vara glas. Det är det ni ser på bordet där bak.

Ja men det blir ju jättebra det där. Duktig Håkan.

Sen har vi varit till stan så jag fick köpa vadd till min sänggavel som vi ska börja snickra inom snar framtid. Å brädorna som behövs till det fick jag av Håkan. Så himla bra!

…ska bli så kul att få nytt i sovrummet…sängborden får oxå en makeover…ni får se sen…  

Idag åkte vi till ett badställe vi har kollat upp tidigare, för Håkan ville ta ett dopp. Jag har inget större behov när det inte är så varmt så man avlider, nu har vi lite behagligare temperatur här uppe med sina 25°C å det blåser en svalkande vind, så jag tog inte på mej nån baddräkt, men blev faktiskt sugen när vi väl kom fram.

Det är så fint där nere. De som har stugor här har det verkligen gott. Tänk så mysigt att ha en båt vid bryggan på tomten. Fast katterna hade väl inte kunnat springa ute som de är van. Inte utan stängsel runt stugan iallafall.

Man kan inte tro att sommaren snart är slut. Det är bara alla flygande fröer å överblommade växter som skvallrar om den annalkande hösten. Värmen låter en tro att det fortfarande är högsommar.

Vi gick ytterligare en bit in för att kolla på en annan liten, närliggande strand. Det finns en liten boda med livboj på väggen. Det är ju bra ifall olyckan är framme.

Dessa bär trodde jag först var lingon, ända tills jag tittade närmare på bladverket. Det var inte lingonris det där. Vad kan det vara? Jo, det är nåt som kallas hönsbär. Har aldrig hört talas om tidigare, men de fick heta så för att man förr gav dem till höns å grisar. Inte nåt att plocka då de tydligen ska vara svagt sötaktiga, men fadda i smaken. Lät inte gott. Fast de är fina, även vid blomning, å pryder sin plats så jag hade gärna haft dem för syns skull bara. Under granen till exempel, hade de varit fina.

Den andra lilla stranden var en mini-sandstrand.

Härligt när man får ha den för sej själv. De flesta har väl börjat jobba så vi är de enda semesterfirarna här. Passar utmärkt för mej! Jag åker gärna hit imorron å tar ett dopp om vädret tillåter.

Mina söta flipflops. Jag var tvungen känna sanden mellan tårna. Det låg lite älgspillning i sanden så älgarna har väl oxå varit å tagit sej ett dopp i hettan. Så skönt för dem. ♥

Sen kände jag lite på vattnet. I-i-iskallt!

Jag förstår att det tog en stund innan Håkan vågade doppa sej. Brrr…

 

…men åker vi imorron kommer jag att doppa mej utan krusiduller…tror jag…ska försöka…    …men jag lovar inget…

Kanske är det några som undrar hur det blev med drömplejset, så här kommer en uppdatering.
När det började närma sej för ett litet förbesök – jag ville ju kolla lite innan man ber om en visning, bara kika in genom fönstren å se om det är nåt att ha – å snön hade smält så det blev framkomligt, så såg vi att det var borttaget från Hemnet. Vi vet inte om det är sålt eller om tiden hos mäklaren helt enkelt gick ut. Däremot vet vi, genom svåger, att det inte har bott nån där på säkert 20 år, men de har haft det som sommarställe. Vad jag vet så finns det inget vatten indraget ens, så det skulle bli ena enorma kostnader om vi skulle bosätta oss där.
Det har varit folk där så vi har inte velat gå dit å kolla, annars hade man ju kunnat göra det ändå å ringa mäklaren för information, men man vill ju inte gå dit ifall det är de nya ägarna som är där. Visst får man ju fråga, men nä, det känns som dumt. Hade vi varit riktiga bybor så hade vi ju bara klampat in där å ställt en massa frågor, men nu är vi ju civiliserade stadsbor å är inte riktigt bekväma med det beteendet.
Så det sket sej alltså med hela grejen. Har inte hittat nåt om plejset på Booli, man brukar ju se slutpris å sånt där, men finns ingenting vad jag kan se.
Man får hålla ögonen öppna på Hemnet, kanske dyker det upp där igen när sommaren är över. Då ska jag ringa å fråga mer om det. Men hur mycket jag än vill ha det så går det ju inte om renoveringskostnaderna blir för höga. Vi har råd att köpa det som det är å göra småändringar, men inga stora, som att dra in vatten å bygga om badrum å kök, det blir för dyrt.

…kanske man skulle ringa Ernst…eller Bygglov?…  

Idag åkte vi å kidnappade mamma. Vi tog med henne på en liten nostalgifärd genom hennes gamla bostadsområden som hon bott i, bland annat Kyrkbyn där hon bodde i 21 år alldeles nära Hägnan som vi besöker varje sommar. Hon har inte varit där på länge så vi tyckte det var på tiden. Vi började med att besöka Jerker i minneslunden, sen fortsatte vi till Hägnan.

Där har de alltid djur av olika slag att titta på å dessa getter var en ny bekantskap. Så söta!

Vi hälsade på i hönsgården å fåren tittade vi till. Jag fick till å med klappa en lite grann. Det får man sällan göra så jag var ju nöjd å glad.

Vi sa hej till grisarna. De var två, men bara en är på bild, om man inte räknar med Håkan då.  

Det är så himla fint där. Jag känner att jag belong there. Måste fråga om jag inte får flytta in i nåt av boningshusen.

Älskar’t!

Å söta lilla mamma ♥

Sen åkte vi till stan för att äta lite. Tanken var egentligen att vi skulle äta på Hägnan, för det var Thai-dag så de hade en massa thaimat å andra evenemang, men ingenstans att sitta, upptaget överallt, så vi sket i det å åkte till Österns Pärla istället för att vederkvicka oss. Mamma bjöd.
Jag provade vegetariskt för första gången på restaurang. Har tänkt försöka bli vegetarian. Får se hur det ska gå. Har inte ätit kött sen onsdags, då vi blev bjudna på hemgjorda hamburgare hos lilla storasyster å svåger, å kanske jag klarar det, åtminstone ända tills det blir tal om kebab. Då kommer jag nog falla för frestelsen. Älskar kebab ju!

Sen åkte vi till Lövskär å kollade lite å därefter fortsatte vi hem till mamma å fikade å pratade om allt möjligt innan vi åkte hem till ranchen igen.

Mamma hade för övrigt en så himla söt blomma som jag måste köpa nästa sommar. Älskar småblommigt å denna blommar hela sommaren å man behöver inte hålla på å rensa bort överblommat utan det fixar den själv. Älskar såna blommor!

En liten filmsnutt på alla grisarna 

 

…tack ännu en gång för maten, finaste mamman min… 

Det åskar nånstans i fjärran. Vi hör inget muller, men ser blixtarna. Molnen är så maffiga! Som en vacker tavla.

Älskar när man ser solen skina på de ljusa molnen ovanför de mörka. Riktigt dramatiskt!

Det skulle åska imorron, men förhoppningsvis kommer det redan ikväll. Eller så åker det bara förbi oss, som vanligt. Nåja, regna kommer det väl iallafall att göra här med. Å det är ju oxå välkommet. Värmen kommer hålla i sej två dagar till, men på söndag skulle svalare luft komma in å kanske regn då oxå. Jag har redan planerat vad jag ska ta på mej. Det är nåt nytt, fint, långärmat. Äntligen långärmat!

…men bortsett från alla skogsbränder så har ju denna sommar verkligen levererat…