Månad: januari 2019

Det är inte bara ut han kikar, han Valle, när han sitter på fönsterbrädan. Ibland kikar han även in…på oss.

…asså hur söt?…

Valle gillar att chilla ♥

…skönt när elden sprakar i kaminen och värmer gott…  

Mina vackra bäbisar som sitter så fint, sida vid sida, och äter.

…Vilma ser lika stor ut som Valle, men hon står och han sitter… 

Idag är det sista januari och vi går in i sista vintermånaden, om än vi inte riktigt kan kalla det vår i mars, men jag säger vårvinter.
Idag när jag slutade jobbet slutade också en era, nämligen jobba-i-stan-eran. Det var min sista dag och imorgon påbörjar jag en ny era. Det känns inte vemodigt alls att lämna alla mina fina ställen, konstigt nog, men det kändes lite…hur ska jag säga?…lite som att jag lämnar tillbaka något som bara var till låns. Som att det aldrig var mitt, egentligen. Som att det bara var tillfälligt. Och det var det ju, för som min arbetsledare sa, ”vi får snart tillbaka SSAB igen och då återgår vi dit”.
Och så blev det. Från och med imorgon blir allt som vanligt igen, eller vad man nu ska säga, men det är typ som att vi fortsätter nu där vi slutade. Vi har bara lånat ut det ett tag och provat nåt annat, men det var inte grönare på andra sidan så vi går tillbaka. Typ.

…känns riktigt bra… 

Säga vad man vill om kylan, men nog är den vacker.

Såna här krispiga dagar kan jag inte annat än älska vintern.

Det är ju väldigt kallt, men jag klarar det om jag bara klär mej ordentligt.

Nu ska man ju inte gå några långpromenader, man förfryser ju ansiktet när det är så kallt som vi har haft nu, men när det är så här soligt och runt -15° så är det riktigt skönt och uppfriskande att ta en lite kortare tur.

Annars kan man njuta prakten genom bilfönstret, funkar alldeles utmärkt.

Valle & Vilma undrar förstås när de kan gå ut. Men det dröjer ett tag till innan de får lust med det, vill jag lova. De gillar inte snö, eller att frysa, alls.

…men snart är det februari och sen smäller det bara till och så är våren här… 

Vilma ville också komma, men NIX PIX, Valle slog till med tassen. Det är MIN mamma!

Stackars lilla enerverande lillasyster. Man kan tycka lite synd om henne, samtidigt som jag så väl förstår Valle. Hon vill alltid komma när han ligger mysigt, så här, eller när han kommer under täcket i sängen när vi ska sova, men när han går därifrån, då var det inte lika intressant längre. Visst ligger hon kvar ibland, men oftast är det bara för att retas med Valle.

Jag sa att hon skulle hoppa upp på ”pappas” stol istället. Inte vet jag om hon förstod vad jag sa eller om hon kom på det själv i samma veva, men hon gjorde det och där ligger hon än.

…söta små skitungar… 

Om ni tror att vi fryser här så tror ni rätt. Till och med katterna tycker det är kallt. Vilma brukar ju visserligen hoppa upp på min stol vid skrivbordet lite nu och då, men Valle är inte den som gärna delar stol med en…förutom nu då. Han kom och klagade högljutt och jag tror att han är less på denna kyla nu.

Klart han får komma och ligga under min filt, som jag är tvungen ha när jag sitter här, för det drar väldigt kallt under bordet. Nu får det bli varmare snart. Fast det skulle väl vara så här hela veckan. Jag vet inte…men nog hade det varit skönt att vara hemma i min lägenhet. Fast det är bättre att vara här på ranchen, för det kostar mindre att elda och det kan han inte göra när vi inte är här, så därför är det bättre att stanna. Och frysa lite mellan varven.

…lilla gubben…det är som mysigt när han vill ligga så nära…