Month: January 2016

Jag älskar när det är jul å jag äntligen tar fram mer rött i hemmet. Mina rödvitrutiga kuddar i sängen tillsammans med de gråvita sängkläderna. Alla små tomtar som man ställer här å var. Den röda klockgirlangen jag brukar hänga ovanför köksdörren.

Jag älskar linne å rött ihop. Det känns så himla hemtrevligt. Å gammeldags. Jag älskar gammeldags! Rött tillsammans med grått, linne, svart å vitt är ju bara sååå snyggt! Varför har jag inte mer rött i mitt hem? Då känns det ju mer juligt hela tiden. Jag älskar julen, så jag skulle ju vara helt salig året runt.

Måste nog göra lite ändringar här.

…jag som just har skrivit ut en massa rosa å turkosa tavlor till sovrummet… 
Lånat bilder från Rosa huset å  Slottstallet

På många bilder ser Vilma lika stor ut som Valle, men hon är en pilleskitliten tösabit. Å det gör inget, för jag tror inte man vill ha mer av Vilma, hur söt hon än är, den lilla häxmajan. Hon väger 2,5 – 3 kg å Valle 4,5 – 5 kg, nånting sånt. Har inte vägt dem på länge.

Ibland blir de ovänner. Fast det är nog inte meningen, men Vilma är en liten retsticka å det händer att bägaren rinner över lite för Valle, om jag ska framföra det lite fint, så det har hänt att han hoppat på henne å gett henne en omgång. Så där så hon skriker å hårtussarna yr. Att vi är helt på det klara med att det är Valle som hoppar på Vilma ser vi ju på hårtussarna som hänger i mungipan på honom. Å Vilma har lösa hårtussar i pälsen.

Men det är inget som oroar oss. Jag förstår Valle, för hon är en riktig smula i sängen, hårstrå i soppan, pain in the ass, kalla det vad ni vill, en irriterande liten varelse helt enkelt. Om Valle ska hoppa upp i sin gröna favvofåtölj så rusar hon dit före honom. Om Valle ska komma å lägga sej under mitt täcke en stund innan sovdax, som han alltid har gjort, så skyndar hon sej dit å jamar lite gnälligt som för att säga “det är MIN mamma!” Å när hon inte gör det så ligger hon å lurpassar på honom å gör sej beredd på angrepp. Om han upptäcker henne varnar han lågmält med ett tyst jamande.

Ibland fintar han henne. När han är på väg till fåtöljen å hon springer dit före så vänder han å rusar iväg, för han vet att hon inte kan låta bli att rusa efter å då tvärvänder han igen å skyndar till fåtöljen. Det är så roligt att se. Han är så smart! Å hon låter sej luras.

Men i övrigt är de vänner. De är väl som de flesta syskon. De kivas lite å sen förlåter de varann å blir sams igen. Precis som det ska vara.

…så det är tur hon är liten, men naggande god…å att Valle har ett hjärta av guld…

Jag minns min barndoms hopprep. Jag tyckte de var så fina med sina polkagrisrandiga plastrep å handtag i olika neonfärger. Det var så svårt att välja vilken man skulle ha. Man ville ju köpa dem allihop, för de var inte riktigt lika snygga en å en. Å så kunde man inte låta bli att bita i dem lite, bara för att de såg så goda ut.

Dagens hopprep är i textil, de flesta, å handtagen är i såna färger att jag återigen skulle få svår beslutsångest. De är ju så snygga ihop. Jag skulle kunna köpa hela bunten å bara ha som prydnad!

…tror jag gör det…å skaffar en knoppbräda att spika upp å hänga hopprepen i… 

Fortfarande svullen trots att jag haft på mej stödstrumpan hela dagen. Tog bort den nu, för den gör ju ingen nytta. Möjligtvis att jag inte ser lika blåslagen ut, men annars ingen skillnad.

Sen har jag fått en kopia av ett brev som FK skickat till läkaren som förlängde min sjukskrivning. De undrar om jag inte skulle kunna ta ett omväxlande lättare jobb med möjlighet att kunna sitta, nu när jag är arbetslös. Tror de verkligen att det bara är att gå in på Arbetsförmedlingen å säga “Hej, nu är det så att jag är sjukskriven med bruten fot, men jag vill gärna ha ett kontorsjobb som är lätt å jag får möjlighet att sitta”. Å de ba skulle säga “Okej, när kan du börja?”

Fast det var ju det jag misstänkte. Eftersom jag är arbetslös så får jag nog inget då jag inte ens stämplar eller nåt, för jag har ju inte varit till AF p.g.a sjukskrivningen. Nä, man ska se till att man har en buffert så att man kan finansiera sin frånvaro själv. Myndigheter o dylikt är inte att lita på. Jag hade lika gärna kunnat strunta i att ringa, som jag faktiskt tänkte först, men eftersom alla säger att jag måste gå till läkaren å bla bla blaaa, så ringde jag åtminstone, men jag hade aldrig gått dit. Jag ids inte sitta i ett väntrum i flera timmar bara för att sen kanske inte få något ändå. Inget jag visste med säkerhet, men jag misstänkte å sa det även till Håkan.
Nu har det ju bara kostat mej ett telefonsamtal, så det gör inget. Jag blev bara varse, ännu en gång, att jag ska följa min magkänsla, lita på mej själv å inte göra som andra säger.

…fast man kanske skulle gå in på AF å säga att FK sa att jag kan få ett kontorsjobb…tar med brevet som bevis… 

Nu har jag fixat ett par nya tavlor till köket. Ramarna är ju de jag hade tidigare, men innehållet är nytt. Hittade dessa som ska föreställa såna där griffeltavlor med text. Jag tyckte de var jättefina å passar superbra i ramarna, som jag hade tänkt ha i sovrummet först tills jag hittade de här bilderna.

…mycket nöjd må jag säga…tänk vad kul att man kan skriva ut sina tavlor själv… 

Mina älskade pälsklingar.

…det allra finaste, dyrbaraste vi har… 

Idag kom Håkan hem med semla som han fått av nån kund. Jag har pratat med honom om att jag vill prova Kvantums semlor, för de har börjat göra egna å de kom på god andra plats i Kurirens semmeltest, så jag kollade förpackningen å blev glad när jag såg att de var just från Kvantum.

Å goda var de! De smakar som ICA-Sörbyhallens gjorde innan nån mindre kunnig fick göra dem förra året, då var de inte bra å vi har inte köpt där sen dess.

…fast de som de har på ICA-Maxi är ju inte heller så dumma… 

Sjokeladbollar är ju mina favvosar å de allra godaste är ju de hemgjorda. Så nu har jag börjat göra egna varje gång. Det här är tredje gången bara i januari. Men det är ju så gott!

När de har kallnat en stund i kylen lägger jag dem i en sån här fin burk, som jag sparat efter att Håkan köpte av några barn som var å sålde vid dörren hemma i ranchen. Mammas sjokeladbollar. Å jag är ju en mamma. En kattmamma 

…en sjokeladboll om dagen gör gott i magen… 

Gud vilket väder! Det är så varmt å skönt ute. Runt nollan bara. Jag gick ut lite innan Håkan kom å plockade upp mej för lite införskaffning av förnödenheter.
Så skönt när jag kan gå med en krycka nu. Lite mer frihetskänsla ger det när inte båda händerna är upptagna.

Sjukgymnasten sa att jag skulle trycka på svullnaden på kvällen å om gropen blir kvar en bra stund så behöver jag stödstrumpor. Jorå, nämen. Jag känner mej lite som Agda, 97.

…fast det är ju många som har dem på jobbet, som går å står mycket, oavsett ålder…inget konstigt med det… 

Idag ringde jag till ortopeden å frågade om de kan förlänga min sjukskrivning eller om jag måste gå till en ny läkare för att göra det. Det behövde jag inte. Tur det, för jag vet faktiskt inte om jag hade orkat åka å sitta i ett väntrum igen. Jag klarar ju mej ändå. Men nu blev jag sjukskriven i alla fall fram till fjortonde februari, så det var ju bra.

Jag ska köra på med mina övningar här hemma. Ska jag vara ärlig har jag inte gjort en enda idag, men kvällen är ung, jag hinner. Jag ska inte tillbaka till sjukgymnasten förrän den åttonde februari, så det är inget hon kommer märka iallafall om jag hoppar över nån gång.
De är ju lite smärtsamma, som ni kanske förstår, så det är inget man direkt ser fram emot. Men de måste göras för att man ska bli lika rörlig som innan å ju förr desto bättre. Jag ska ju inte plåga mej utan göra dem så försiktigt jag kan, bara jag börjar så blir det bättre efter några repetitioner.

…två gånger om dagen ska jag göra dem…det kommer gå alldeles strålande… 

Jag har ju ett sånt där högkostnadskort som de fyller i varje gång man är till sjukhus eller vårdcentral å sist var jag den sjunde december, men jag glömde lämna fram det här kortet, så jag frågade om de kunde fixa det nu eller om det var försent. Nejdå, det var inte försent å dessutom såg de att jag betalat 300 kr även för då jag var första gången till akuten, den tionde november, den har jag betalat på faktura, så jag fick tillbaka mina 200 kr jag betalade idag å får gratis vård ända fram till november i år. Inte dumt minsann.

…jag blev då så himla glad…trodde ju att jag kunde glömma de summorna… 

Så här ser mitt stackars ben ut innan jag ens varit ut å plågat det. Det är en helt annan färg på det. Svullen å blåslagen ser den ut. Tror inte det är normalt. Har ont i foten, men är ändå lite bättre än förut. Nu är det knät som bråkar mest, men på kvällarna får jag såna där värkanfall i foten så jag bara skriker rakt ut. De kommer stötvis å är som pulserande. Jag vet inte vad det är för fel. Kanske får jag veta lite mer nu då.

…men jag undrar om inte Håkan får skjutsa ändå…det har börjat snöa fleecejackor igen… 

Idag bidde det makamone å köttfärssås till lunch i mitt lilla residens. Jag tog på ett förkläde å kände mej som värsta mattanten, men det är för att inte skvätta ner kläderna när jag ska till sjukgymnasten idag.

Får se hur det går för mej att ta mej dit. Jag är ju redan svullen i foten å hela vaden så att promenera när det har snöat kanske inte är så jättebra innan de har plogat. Det har precis slutat, men de hinner nog inte börja innan jag ska iväg på en halvtimme snart.

Maten blev sådär. Det var kalvfärs. Vet inte om det har med det att göra. Jag kryddade som jag brukar, men tyckte det blev lite för salt. Håkan tyckte det var jättegott, men så gillar han ju salt.

…ska bli kul att höra vad sjukgymnasten säger…om det är normalt att det svullnar så här ännu… 

Uppdaterat senare: Jodå, det är vanligt. Man kan ha som jag i upp till ett halvår till å med så det är inget konstigt alls.

Nu är den äntligen uppe, ljusslingan. Å det bidde så bra!

Nu har jag samma myskänsla som på julen. Så himla fint alltså!

…men nu känner jag däremot att jag måste byta tyg på stolen…mer vitt ska det vara…

En dag, för längesen, köpte jag ett par tofsar. Det är egentligen juldekorationer, men de passar ju till vilken årstid som helst, de är ju inte särskilt juliga. Jag har aldrig hängt upp dem, vad jag minns, men jag har nog provat nånstans, för jag hade s-krokarna färdigt i förpackningen, så det kan hända att jag hängt upp dem för att kolla, men lagt tillbaka dem igen. Kanske de inte passade eller så skulle jag ha dem senare, men glömt bort, jag vet inte, fina är de i alla fall.

Kom på att jag ville prova hänga upp dem nu å jag tycker att de var som klippt å skuren för mitt nyrenoverade kök…som dock inte är färdigt, nej jag vet, men den som väntar på nåt gott får inte ha bråttom…typ 

Sen har vi inte hunnit hänga upp ljusslingan heller, men tänkte göra det nu då…fast det var inte så bara…

Det tog en bra stund att reda ut härvan. Vid närmare eftertanke…det var ju så att den här var ett visningsobjekt som de hade i en stor glasskål, den enda som fanns kvar. Jag ville ju ha den så när expediten tog upp den frågade hon om vi kunde vänta medan hon redde ut härvan, men jag sa att jag gör det själv, ingen fara.

Å det gick ju till slut. Så då var det bara att hänga upp den. Trodde jag ja! Jag nådde ju inte upp från stolen å jag kan ju fortfarande inte klättra på köksstegen. Det är bara att vänta tills Håkan kommer så får han hänga upp den. Det gjorde han ju så fint med stjärnorna så det ska nog gå lika bra nu. Hoppas jag.

…sen blir det lika festligt som till jul…så mysigt å fint 

Vi gjorde så himla goda räkmackor i torsdags, jag å Håkan, å eftersom vi hade ännu en påse med räkor i frysen så blev det en omgång till. Mums!

Jag sparade en bit till idag som jag har ätit alldeles nyss.

Å jag hade gott sällskap 

…nä han tigger faktiskt inte, han är inte förtjust i räkor, som några av er kanske vet…

De är så söta de här tofflorna. Jag ville ha såna, men jag har ju så många olika tofflor redan så jag köpte inte till mej, men däremot till mor i julklapp. Nu råkade det sej så att de var för små, trots att de är 37:or, så jag beställde nya till henne å behöll dessa själv.

…vilken tur i oturen…då fick jag ju nya tofflor i alla fall… 

Jag vet inte hur det är hos er, men här har vi då en som inte förstått det där med kuddarnas syfte i soffan. Visst är de till för att ligga på, men det finns ju ett mönster av en anledning. Ändå ser det ut så här när vi ska gå å lägga oss…

…när man vill att det ska se ut så här…

…hur svårt kan det va’?…  😛

Alltså hur cool är inte denna ryggsäck? Vill ha! Men det är mycket jag vill ha å kan inte få allt jag pekar på så jag får helt enkelt bara konstatera att den var döcool!

…föv att inte säga uvläckev… 

Idag fick jag blanketter från mitt jobb att fylla i för att ansöka om arbetsskadeersättning. Så nu tänkte jag bli rik minsann. Åtminstone lite rik. I alla fall få några tusenlappar. Har ingen aning om hur många, men några lär det väl bli. De jag förlorade på att vara sjukskriven ska man väl få ändå.

…alltid en liten tröst i mitt elände… 

Det bidde tacos till middag igår å så även idag, ty det vart ju kvar en massa rester.

Mums vad gott det var! Det var så längesen vi åt detta.

…det är alltid skönt att ha kvar rester från gårdagen så man slipper laga mat varje dag… 

Julen är ju bortstädad, men jag har inte bäddat rent förrän idag. Lite nytt har jag lagt fram, som jag köpte redan i somras på IKEA, det randiga kuddfodralet som är till vänster å en ny pläd.

Å alla saker som var innan har hittat tillbaka på hyllan. Det känns så somrigt med rosa å turkost. Nu längtar jag bara till jag får nytt golv å nya garderober å möbler därinne så blir det ännu finare. Ett elementskydd ska snickras dit in också. Men det blir inte förrän till sommarn då det är varmare i snickerboa.

Kuddfodralet som jag köpte på MIO har också hamnat i soffan. Riktigt snygg var den, även om texten på den inte passar på en kudde egentligen. Hade jag sett det i butiken hade jag nog inte köpt den. Jag menar, handgjorda smörgåsar passar väl bättre som en reklamtavla i köket…? Nåja, om man inte läser vad som står så är den jättesnygg.

…skönt på sätt å vis att julen är över…nu går det fort mot ljusare tider… 

Godnatt säger Vilma å Valle under täcket.

Oftast när man tar bort adventsstakarna å stjärnorna så blir det så mörkt å trist, men nu ställde jag dit mina ljusstakar med glaslyktorna å tände värmeljus, så nu känns det inte alls lika tråkigt.

…riktigt fint blev det…är toknöjd med elementskyddsbänken… 

Om det är nån som tror att vi följer traditioner här så har ni fått allt alldeles om bakfoten. Varför dansa ut julen på tjugondedag Knut när man kan göra det på tjugotredjedag Hjalmar? Det tyckte jag passade mycket bättre, så fick jag njuta av julen lite längre än vanligt.

Det var inte mycket till julpynt vi hade i år. Skönt det, nu när det ska städas bort å jag fortfarande inte är bra i foten. Men kan dock gå med bara en krycka nu vilket är bra när jag ska dammsuga. Har kommit på att det är mycket lättare att gå med kryckan i vänster hand när man har ont i höger fot. Har ju provat ha den i höger hand, men jag haltar lika mycket då som om jag går utan.

Valle å Vilma tycker förstås det är kul när det händer saker här hemma, de vill alltid vara med å ge en hjälpande tass.

Ibland tycker Valle att han kan ersätta prylarna som prytt en plats. Å visst ligger det nåt i det, han är ju i alla fall minst lika fin. Det är bara det att han har lite svårt att sitta still.

…nä, det är väl bara att fortsätta…det tar väl typ hela dagen innan jag är klar med min fart… 

Sitter här å väntar på att Håkan ska anlända. Jag är hungrig som en myrslok. Har inte ätit sen lunch. Bara typ en fjärdedels näve nötter. Sen har jag druckit kaffe å vatten. Försöker äta mindre när jag inte kan röra på mej som jag brukar.

Katterna är så fina i pälsen. Jag kammade dem igår å så lite till på Valle idag å ska kamma dem igen lite imorron så de håller sej fina å att de får mysa å njuta av kamningen också utan en enda tova. Fast Valle har en på ena låret, men den klipper jag bara bort så slipper han våndas.

Imorron ska jag städa bort julen. Håkan tar upp kartongen nu när han kommer så jag kan sätta igång. Får se om jag kan ta ner ljusslingan i köket å upp med den nya. Jag ska prova i alla fall, vet inte om jag når så bra på en vanlig stol, för jag kan ju inte klättra på köksstegen. Är fortfarande svullen å har ont. I å för sej sa lilla storasyster att jag kommer ha det länge å att rehabiliteringen skulle ta lång tid så hon tyckte inte jag skulle söka in på nån skola förrän i mars så jag hinner bli helt återställd. Vet inte om jag sagt det här, men jag ska ju inte läsa hemma som det var tänkt, för då hade jag ju kunnat börja redan, utan jag ska gå som lärling å jobba på hotellet fyra dagar i veckan å vara på skolan en dag. Alltså måste jag ju kunna gå ordentligt innan jag börjar.

…vilket tjat om denna jäkla fot, men det är bäst att dokumentera hur den mår…nu ska jag gå å fika med Håkan som har kommit… 

Nu har jag suttit å fyllt i sjukpenningsansökan å vad händer när jag är färdig å klickar mej tillbaka till mina sidor. Jo, jag ser att de har tekniska problem. Säkert gick det inte in nu då så jag får göra om allt igen.

Typix, typix typix!! När jag äntligen får göra en ansökan då ska det jävlas på annat sätt.

…är det inte det ena så är det det andra, sa flickan som fick näsblod… 

Kollar ni inredningsbloggar eller inredningsmagasin nånting? Jag gör det. Å nu är det väldigt många som visar upp en lampa som heter Snoopy å tycker den är så snygg.

Jag tycker den är asful! Sen hjälper det inte att det är italiensk design från 1967.

Den köper nu dessa bloggare för dryga 8000 kr. Åttatusen! Plus nån hunka till! För den cykelsadeln!

…ursäkta mej…den kanske har ett fint sken… 

Fick sms idag av chefen att det måste ha blitt nåt fel, men att hon sjukanmält mej nu. Det syntes inte när jag kollade, men det kanske tar ett tag innan det kommer upp i mina sidor. Får hålla koll nu de närmsta dagarna.

Jag ringde till FK å de sa att lönekontoret kan göra en sjukanmälan om det är så att chefen inte har tid så jag ringde dit å de tog alla uppgifter å sen skulle den som tar hand om sånt kontakta mej. Det har de inte gjort. Undrar om de kontaktade chefen först. Jag vet inte. Huvudsaken jag kan ansöka om sjukpenning så är jag nöjd, för de pengarna måste jag ju få.

Kan säga att jag faktiskt är lite bättre i foten idag än igår, så jag tänkte prova ta några steg, men SÅ bra var jag visst inte. Dessutom så känner jag att jag har väldigt ont i knät nu när jag inte har nån vadmuskel som håller upp benet, så undrar om jag har nåt fel i det nu då? Men bara jag blir bra i foten så jag kan börja träna upp muskeln igen, så ska det nog bli bra. Jag har ju haft problem till å från innan, men det har ju inte varit långvarigt. Det är samma knä som jag tror att det gick av en broskbit i för några år sen, om ni minns?

Idag skulle julen dansas ut. Har vi gjort det? Nix å nej. Håkan måste hämta kartongen nerifrån förrådet först. Ingen idé att börja plocka bort nåt innan. Så adventsstakarna får fortsätta lysa så fint i fönstren ett tag till.

…känns i alla fall hoppfullt, med både pengarna å foten…det blir nog bra ändå… 

Var in på försäkringskassan för att kolla när de betalar ut sjukpenningen. För att kunna se det måste man ha ett bankID så man tar sej in på “Mina sidor”. Jag skaffade ett å gick in för att kolla. Då ser jag att min läkare har skickat in sjukintyget, men det är allt som står där, så jag tänkte att jag får väl ansöka om sjukpenning själv då. Då står det att jag inte kan göra det utan att vara sjukskriven. Min söta chef har alltså aldrig sjukskrivit mej. Det är nämligen hon som ska göra det när jag är sjuk längre än 14 dagar.
Skickade ett sms så vi får väl hoppas att hon ordnar det nu då. Annars får jag inga pengar. Inte för att jag måste ha dem NU, men jag vill ju ha dem nån gång. Det tar ca 30 dagar efter att de har fått in en korrekt anmälan, så jag kan väl vänta mej dem i mars då…kanske.

…jorå, nämen…det var ju skitkul…………………………….NOT! 

Idag ringde jag till vårdcentralen för att boka tid hos sjukgymnasten. Jag skulle ju dit om ca två veckor för att börja träna balansen m.m, men det var nog lika bra att hon inte var där, för jag är nog inte färdig för nån balansträning om två veckor. Det verkar vara ett önsketänkande. Jag kan ju inte stå på foten å är lika svullen än.

Jag gör mina övningar, men utan framgång vad gäller vristen. Allt annat går bättre, det vill säga att rita en cirkel med foten, inte lika stor som med vänsterfoten, men det går, samt att vicka foten, alltså lyfta hålfot å stortå medan foten är kvar på golvet å sen andra sidan. Det går bra å är inte alls lika smärtsamt.

Men det där med att sträcka på vristen verkar vara nåt jag får glömma. Om det inte helt plötsligt bara vänder en vacker dag, men hittills inte så mycket framgång. Det är helt stumt. Å hälsenan verkar vara lite för kort. Men, det kanske är normalt, det är ju bara en vecka sen jag tog bort gipset, det tar nog längre tid än de tänkt, så då gör det ju inget att sjukgymnasten är sjuk å jag får vänta lite längre på att gå dit. Hon kan ju också bara konstatera att nån balansträning inte är att tänka på ännu.

…om jag inte på ett mirakulöst sätt blir helt återställd innan dess då förstås… 

Igår såg foten ut så här bara för att jag sopade lite å plockade undan. Då är det högläge som gäller.

Jag fortsätter att planera, drömma å fundera om mitt sovrum. Jag är ju sån som hinner ändra mej flera gånger innan jag bestämmer mej. Allra helst om det är länge kvar tills jag ska göra det.
Nu har jag skissat upp en egen sänggavel. Ni vet, jag gillar ju sånt som är handgjort å egentillverkat. Det är faktiskt så mycket roligare att ha saker som man designat å varit med å gjort själv än att köpa nåt billigt på IKEA, om än jag tycker att den sängen är jättefin oxå. Har ju dock inte bestämt mej ännu för nånting, jag bara funderar å känner efter å kollar olika sängar å helt plötsligt så dyker det upp nåt som jag bara känner att det MÅSTE jag ha!

Inget av dessa har jag känt så för egentligen, det är bara det att jag tycker det är fint å jag vet att jag skulle vara jättenöjd när jag väl hade dem hemma, men jag tror nog att hemmagjorda skulle vara mej mer kär. Å så gillar jag ju randigt.

Här nedan är en svag skiss, jag vet inte om ni ser nåt, men om ni klickar på bilden så kommer den i större version, då kanske det blir tydligare. (Jag vet att de tagit bort den funktionen i bloggen, men när jag lägger ihop ett kollage så här så funkar det, för att man ska kunna se de små bilderna bättre.)
De mindre bilderna visar tyget jag tänkte använda. Det var inte så billigt faktiskt, 413 kr/m å jag behöver två, men det är ett bra möbeltyg å fläckavvisande. Det är inte så lätt att hitta ett fint grå/vit-randigt tyg heller.
Under tyget ska det vara ett tunt lager skumgummi å ett lager vadd, som man har i täcken ni vet, å så var det tänkt att spika med silver eller vit möbelspik.

…det skulle väl vara fint va?…men som sagt, inget är bestämt så det kommer väl fler förslag vad det lider… 

Temperaturen har stigit ute, men sjunkit inne. Idag är det ca -15° ute å 19° inomhus, så jag försöker höja värmen med att tända ljus. Vi har på oss våra onepiece å tofflor så vi inte fryser.

När det var -29° ute var det över 20° inne, men Håkan sa att det tar ett tag för kylan att tränga igenom väggarna, så det är därför det är kallare inne trots att det är varmare ute.

…tur man har bunkrat upp med värmeljus… 

Ser inte riktigt likadana ut . Bäst att fortsätta ligga högt med foten.

Nu har vi ätit lunch, jag å Håkan, å han har hunnit åka tillbaka till jobbet igen. Det bidde köttbullar med kokt potatis å fempepparsås. Jättegott!

Jag har sovit 1½ timme i soffan före lunch, trots att jag sov hela natten. Kan ni fatta?
Inte jag!

Det har blivit lite varmare, ca -20° å det snöar  

Gomorron kära vänner! Ännu en ny kall vinterdag. Jag slipper ju gå ut å känner väl inte av kylan mer än att jag ibland får ta på mej tofflor, annars är det ju väldigt behaglig värme i lägenheten.

En ny dag att träna min fot. Den verkar inte vilja vara med. Fast kanske är det för tidigt att säga, jag vet inte, men jag märker ingen förändring när jag sträcker på tårna, den är lika stel. Däremot kan jag vicka på foten, alltså jag sätter ner den i golvet å så vickar jag på vänster sida å lyfter liksom hålfoten från golvet å sen andra sidan, det går alldeles utmärkt, men jag  k a n  i n t e  sträcka ut vristen.

Inte heller kan jag gå på foten. Det ska jag inte heller. Sjukgymnasten sa att jag ska använda kryckor så länge jag har ont, annars kan jag anta en haltande gång å det är inte bra för andra leder. Det är bara det att jag har så förjordat ont i höger axel, vilket bara försämras hela tiden, så jag får svårare att gå med kryckor också.

Men, men det är bara att kämpa på.

…skönt att slippa gå ut i kylan i alla fall…alltid något… 

Huvudvärken gick över. Jag drog några drag med kulorna på vardera axel å sen la jag mej ner å slumrade en stund. När jag vaknade var jag kurerad.
Jag kunde inte låta bli att raka benet ändå när jag duschade på kvällen. Det skrapade även bort det mesta lösa skinnet å benet ser fortfarande bra ut nu nån timme senare, men det är lite flagor kvar på foten.
Smorde sen med Idomin igen å det känns mycket bättre. Inte lika svidigt.

Annars är det samma som innan, känns som att jag är stelopererad. Om jag tittar bort, när jag gör mina övningar, så känns det som att jag gör likadant med fötterna å när jag sen tittar så rör sej höger foten nästan inte alls

…som ni ser blir den fortfarande lite blå när jag är uppe å ränner…

Här ligger jag å tycker synd om mej med min eländiga fot å en huvudvärk som inte släpper.

Jag tänkte ju inte visa eländet, men kan ändå inte låta bli.

Never mind mitt ludna ben, det blir så när man inte rakar det på åtta veckor. Kan inte göra det än heller för det ömmar så nu när jag ömsar skinn. Bara att ha täcket på sej inatt var en plåga så jag fick ha foten framme trots att ventilen stod öppen i fönstret intill. Ville inte stänga heller för man sover bättre när det är svalt i sovrummet.

Ni ser ju att det fortfarande är svullet, men inte alls som det var när jag bytte gips för några veckor sen.
Nu ska jag ta å massera mina axlar med träkulorna som ni ser i översta bilden, den ligger vid mina fötter. Den hjälper faktiskt väldigt bra så kanske jag blir av med skallebanket snart.

…huuujedamej så eländig jag känner mej… 

Idag fick jag ta bort gipset, tjohhoooo!! Men kryckorna har jag kvar. Jag kan inte gå på foten ännu, så första två veckorna här ska jag träna på rörlighet å att kunna gå, med kryckorna då, för jag ska inte tvinga fram det om det gör ont. Just nu kan jag knappt röra på foten. Det beror på stelhet å en lätt svullnad. Men jag vet ju vilka muskler jag ska arbeta med så ska det nog bli bra. Det ser så dumt ut, för när jag kör med båda fötterna å sträcker ut tårna, som en balettdansös ni vet, så gör ju vänsterfoten rätt, men höger är likadan som innan. Det händer typ ingenting. Det känns så konstigt, för jag tycker ju att jag sträcker allt jag kan.

Min fina vadmuskel har också förtvinat, men den kommer tillbaka så småningom. Ingen fara.

Å huden flagnar! Vid ankeln är det rött å irriterat, har så tunn hud där, men jag har gnuggat med en ren tvättlapp av frotté å smort in med Idomin så det ska nog bli bättre det också. Foten är alldeles skrynklig av att den är som uttorkad å känns hård å fjällar den också. Inte vackert, så jag lägger inte ut nån bild. Tänkte bara att jag skulle berätta att gipset är ett minne blott. Sååå skönt!

Efter två veckor ska jag till VC här hemma å gå hos sjukgymnast som ska hjälpa mej att träna upp styrkan å balansen. Hon får bedöma hur pass rörlig jag har blivit å är jag inte det tillräckligt så får jag fortsätta ännu lite till.

Jag har inte sökt in på skolan ännu. Jag vill inte sätta ett datum på när jag ska börja när jag inte har en aning om hur länge detta ska ta. Men vem har bråttom? Inte jag. Nu ska jag bli som vanligt igen först å främst, det är det viktigaste, allt annat får vänta.

…nu är det sängen…nattinatti… 

Jag satt å kollade tapeter på nätet, inte för att jag ska tapetsera nu på länge, jag kollar bara för skojs skull å då hittar jag den här tapeten. Tydligen Sveriges äldsta som de kopierat för att kunna fortsätta sälja.

Jag kände genast igen den. Jag har ju legat å detaljgranskat mönstret när jag låg å solade solarium när jag bodde här för mer än tio år sen. Det är nämligen den tapeten som är i lilla rummet där uppe.

…tänk så roligt att ha en tapet med sådana anor…den får aldrig bytas ut… 

Varför jag inte vill ha vanliga garderober i sovrummet är för jag tycker de tar så stor plats helt i onödan. Man viker tröjorna på ett sätt så de bara tar upp en tredjedel av hyllorna å man får ett tomrum bakom. Därför vill jag ha skåp med ett djup på ca 40 cm bara.
Då kom jag på att kolla högskåpen i köks-sortimentet. Å där hittade jag ju ett alldeles perfekt ett, fast det blir med gråa dörrar. Men det gör inget alls, jag har ju så mycket grått i sovrummet så det passar alldeles utmärkt.

Sen vill jag ju ha tv:n vid fotändan å jag hade en fin lösning med Hemnes-skåpen, vilket jag har med dessa också. Jag köper bara de lägre skåpluckorna till mittenskåpet (jag ska ha tre) å får en öppen hylla att ställa tv:n på.
Är det inte alldeles fantastiskt?!

…kanske blir det de istället…vi får se…fint med lådorna också till trosor å behåar å annat smått å gott… 

Om det blir så att jag får ha Hemnes-skåpen å sängborden så flyttar jag min Hemnes-buffé som står i hallen till sovrummet å bär ner ekbyrån i förrådet, för i hallen passar den inte. Nej, dit måste det ju in nåt nytt i så fall å jag tänkte nåt sånt här…

…som passar till skoskåpet. Jag skulle bara behöva byta till mörkare knoppar så var de ju som gjorda för varandra. Det skulle bli riktigt fint.

…ja, det återstår att se hur det blir, men det är kul att drömma å planera… 

Börjar drömma å planera sovrummet redan nu, om än det är länge kvar innan vi startar någon renovering där. Om det blir till våren eller sommaren vet jag inte, men det ska göras nån gång under detta år.

Min nuvarande säng var ju egentligen provisorisk, den skulle inte alls vara kvar så länge som den blev, men den har tjänat sitt syfte å den var bra med den lilla hyllan utmed sidorna, så katterna inte behövde hoppa upp så högt utan fick som ett trappsteg. Därför har jag väl inte velat byta ut den, men nu när vi fixar sovrummet vill jag ha allting nytt.

Den här Tyssedal från IKEA har jag blivit lite förälskad i. Jag tycker den ropar mitt namn. Den är som gjord åt mej. På bilden nedan får man ett litet hum om hur det skulle kunna se ut hos mej då de har en snarlik trävägg bakom.

Sängborden (bilden ovan) tänkte jag skulle få vara i samma märke som vitrinskåpen jag tänkt ha som garderober, men nu såg jag att de rear ut en massa Hemnes-möbler, så långt lagret räcker, å då vet jag inte om jag måste ändra mina planer ifall de kanske slutar med det märket. Annars finns ju sängborden i Tyssedal, men den är lägre, bredare å inte riktigt lika fin, tycker jag.

Nåja, det är ju inte än som jag ska köpa grejorna, så jag hinner ju se vad som finns kvar eller vad som har ersatt dem, det kanske blir nåt ännu snyggare, vad vet jag. Om inte annat så får jag väl gå på Mio eller EM å kolla. Men sängen blir nog denna Tyssedal å den lär finnas kvar, för den är ju ny i sortimentet.

…den är sååå fin… 

Så slog klockan tolv, vi lyssnade till Malena Ernmans nyårstal, ingen höjdare för övrigt, som var färdigt långt innan tolvslaget å sedan skålade vi i äkta Pommac.

Nu är det alltså första januari 2016. Jag brukar inte ha nyårslöften, men för en gångs skull har jag det, mitt nyårslöfte blir att sluta med allt onödigt. Skål tamejfan!

…jag tror det blir ett spännande år…