Valborgsmässoafton

Så var det lördag och vi har fått sovmorgon här i mitt lilla residens. Vi har ju jobbat hela veckan, friska och krya, om än hostan har suttit i och man var lite mindre rask där i början, men redan onsdag tyckte jag att jag var full av energi och hade inga problem att tya med.
Jag känner mej helt normal och covidhjärnan har återgått till min normala nivå av förvirring, för disträ har jag varit i hela mitt liv och det har väl tilltagit med åren, dock inte i den utsträckningen som jag fick erfara under min sjukskrivning. Eller jo, av stress har jag ju varit med om nåt liknande, fast jag upplevde mej inte som stressad, men en arbetsledare som jag hade då och anförtrodde mej åt sa att det är stressrelaterat.
Jag ska berätta…det var en gång när mina kuddfodral med text var nya och jag bäddade med dem för första gången. Jag satte i kuddarna och ställde upp dem med de andra, men blev lite besviken då texten på ena kudden var så att öppningen hamnade utåt, mot dörren. Jag brukar alltid vända kuddarna så att öppningen är inåt rummet så man inte ser dem från dörren. Inte förrän dagen efter såg jag att texten var på båda sidorna så jag kunde vända bort öppningen. Ja…vad ska man säga? Hur jag kunde missa det är ett mysterium, men det var väl min stresshjärna som inte fungerade som den skulle.

Vi har varit och handlat som vanligt på lördagar och det var så kul att komma ut lite bland folk, det känns så längesen. Jag har ju träffat folk på jobbet så klart, men att få gå och handla och röra sej fritt är så himla mysigt. Känns gött att få vara frisk.
Sen var vi även på Jula och Håkis köpte ett par byxor åt oss var. Likadana i gult och svart. Jättesnygga och de satt som en smäck. Supersköna då det svarta är i ett stretchtyg så man kan röra på sej trots att byxan sitter åt. Rekommenderar å det varmaste.
Jag ska visa en bild imorgon, orkar inte nu.

Därefter åkte vi hem till Håkis och kickorna och jag kammade Vilma ordentligt, hon behöver ju en riktig genomgång minst varannan vecka, allra helst varje, men hon har en ganska bra päls som inte tovar sej riktigt lika lätt som Valles så det räcker faktiskt med varannan och jag kammar alla hår uppåt först, från huvudet ner till rumpan, och sen kammar jag allt neråt en gång till så hon har inte en enda tova, så det är väl därför det håller sej så bra. Och hon gillar det. Man ser tydligt på henne att hon tycker det är så skönt. Och hon hjälper alltid till att rengöra pälsen, så medan jag kammar ena sidan så tvättar hon sej på bröstet och där hon kommer åt. Hon är så söt.
Valle har jag också kammat, men han blir mer och mer håröm ju äldre han blir, så benen har jag inte fått kamma och de är toviga, så jag får försöka klippa bort dem och kamma lite efteråt, men jag får ta det lite pö om pö då han blir så ängslig och inte alls vill vara med på det.
Alma har jag också kammat, men hon har ju knappt en tova på hela kroppen. Hon hade nån mindre en som Håkis tog bort medan jag kammade Vilma och sen kammade jag henne en stund bara för att hon ska få samma behandling. Det gör Håkis när han rengör Vilmas ögon och runt nosen. Då kommer ju Alma och vill också vara med. Håkis blöter en bomullspad med vanligt vatten och torkar henne tills hon inte vill mer.
De är så fina, våra små pälsbarn 

Det är Valborgsmässoafton, men vi har i vanlig ordning inte varit till nån majbrasa eller ens grillat något, men Håkis köpte en grillad kyckling när vi var och handlade och jag köpte Scans vegoköttbullar, som för övrigt är de bästa jag smakat, och åt av dem med potatissallad, så det blev våran Valborgsmiddag. Valle och Alma fick också av kycklingen så de var glada och nöjda. Vilma äter inte det så hon fick nöja sej med flatrökt skinka som vi köper i charken på ICA Sörbyhallen. Fint ska det va’!

Nu är vi hemma på min gata i stan sen ett tag och har tävlat med Alla mot alla och sett några avsnitt av Merlin och nu chillar vi vid varsin dator. Ska strax gå och göra kväller, åtminstone tvätta bort smink och allt jag gör innan läggdags och sen kan vi chilla lite till innan vi hupper i sänga.

…ha nu en fin Valborgskväll alla…nu är våren här… 

 

En så fin tröja

Jag såg en så fin tröja härförleden, tyvärr kan jag inte länka till den rätta ägaren, men visar den ändå…hoppas man inte har nåt emot det.
Jag blev så förtjust i den och tänkte att en sån vill jag ha!

Sagt och gjort…eller pågår just nu. Den är lite lös i maskorna, men jag hoppas att det ska ordna till sej vid blockering. Det brukar det ju göra. Garnet är Drops Soft Tweed. Lite svår att arbeta med, för mej iallafall, då den är tvåtrådig och bara tvinnad, trådarna är alltså lösa och det är så lätt att man bara får med sej en tråd när man stickar och det vill inte bli jämnt och fint. Vet inte om jag är så imponerad av det, men annars ett skönt och mjukt garn. Har i svart också.
Nåja, vi får se hur det ser ut när det är blockat och klart. Kanske blir jättebra så vi målar inte fan på väggen än.

…jag vet…jag bare sticker och sticker… 

 

Pizza med öron

Vi beställde pizza igår med Foodora och jag valde en barnpizza för jag var inte så hungrig och ville inte spara nån bit.
Titta bara så gulligt! De har gjort öron på den ♥
Inte var den så liten heller så det blev ju att spara ändå. Den har jag ätit till lunch idag.

…det är ju tur att jag är så barnslig som uppskattade deras ansträngning att göra barnets måltid till lite mer av en upplevelse än bara ätandet… 

Katterna längtar ut och jag med

Nu smälter snön bort allt snabbare för varje dag när det blir varmare temperaturer här uppe, men än ska vi inte ropa hej, för mitt i allt kommer det ett snöoväder en gång till innan sommaren är här. Det är vi…kanske inte vana vid, men vi blir inte förvånade längre, det har hänt så många gånger. Trots det är frustrationen hög, för är det nåt vi inte har gott om här uppe så är det sommardagar, så vi slipper allra helst snön från och med maj månad och vill ha sol och värme istället som övriga svenskar i vår avlånga land. Är det för mycket begärt? Eller ska vi behöva emigrera?

Tjejerna vill ut såna här dagar, men än har vi inte fått ut nån grind. Vi måste för övrigt inhandla en ny, eller om vi bygger den själv, den måste vara mycket högre än den vi hittills haft, i och för sej provisoriskt bara, men ändå. Alma hoppar lätt över den så inget vi kan fortsätta med.
Alma, det är den här lilla pälsdamen som trodde hon var lite nättare än hon i verkligheten är, som hon har prånglat in sej i det lilla utrymmet på klätterställningen.
Jag vet inte riktigt vilka den egentligen är gjord för. Den ser precis ut som de större vi har i vardagsrum och tv-rum, men är mycket mindre. Kanske är det för pygmé-katter?

Jag kollade aldrig storleken när jag beställde den, utan tog för givet att det var en likadan som vi hade hemma hos mej, på min gata i stan. Lika dyr var den också, så inte konstigt att man tror det. Dock fick vi snabbt beställa en ny och nu har de en likadan i tv-rummet här på ranchen.

 Vi har för övrigt tillbringat natten här på ranchen. Jag har ju varit med Valle så mycket nu och inte träffat tjejerna sen där förra helgen, så en natt klarar han sej ensam. Fast vi är redan tillbaka till honom och Håkis sover över till imorgon i sedvanlig ordning. Det enda vi inte har gjort som vi brukar är att handla, men vi är inte direkt utan något, det är bara mjölk och andra färskvaror som tar slut innan nästa helg, men det kan Håkis handla på lill-ICA när han åker hem efter jobbet.

Själv så tror jag att jag också kan jobba på måndag. Känner mej bättre idag och nu när vi kom hem så kändes det inte alls lika jobbigt att gå upp för trapporna. Jag ska prova städa ordentligt här hemma och bädda rent och tvätta lite så ser jag ju vad jag orkar med. Blir jag sämre igen så stannar jag hemma lite till, men jag tror nog att det ska gå bra. Jag kan ju ta det lugnt och inte anstränga mej mer än nödvändigt till en början. Alla säger ju att det tar ett tag innan man orkar som vanligt igen, så det får de stå ut med.
Jag längtar ju faktiskt ut. Längtar efter vardagen. Längtar till att få bli som vanligt igen. Det är så härligt med våren och fågelsången därutanför. Jag orkar inte sitta inne mer.

Valle längtar också ut, men snart får de det, de små pälsbarnen. Snart är det väder för det. Och vi ska växla mellan ranchen och stan med Valle och Alma, för Alma måste också få vara där på sommaren och inte bara i lägenheten, så vi kör antingen en vecka eller två i stöten, så får båda känna på att vara ute i det fria.

…det är så härligt med våren…man blir så glad…   

Presenterar Corona och sånt

Mina damer och herrar, jag presenterar för er…Corona! Den är färdig nu och jag älskar den! En oversize myströja. Garnet är Drops Nord och Drops Brushed Alpaca, det gråa Drops Alpaca Silk, och det är så mjukt och lent och trots det är den inte för varm, utan mer som en vanlig sweater. Så himla härlig. Det kommer absolut bli fler av den här sorten. Har garn till det i olika färger.
Mönstret är mitt eget och finns inte att köpa, för jag skriver inte ner dem och jag kan inte ens skriva mönster. Jag bara gör. Det där med stickfasthet och allt annat som man måste tänka på, det är sånt som jag högaktningsfullt skiter i. Det blir som det blir och oftast blir det bra.
(Don’t mind my covid face.)

Vi åt goda räkmackor i torsdags. Jag har smaksinnet kvar och jag hoppas att jag får ha det, men eftersom jag inte är frisk än så vet jag inte om det förblir så, kan bara hoppas.

Jag gjorde ett nytt test igår, fredag, och det ser ut att ha blivit skarpare streck vid T:et igen. Jag känner mej inte helt frisk så jag vet inte om jag vågar gå och jobba på måndag…eller orkar ens, men det står att efter fem dagar ska man inte smitta längre. Jag fattar inte…ska man kunna springa ute bland folk med covid efter dag fem? Det låter inte rimligt i mina öron. Nåja, får se hur jag mår på måndag. Kanske jag har hunnit krya på mej.
Och om man har haft två feberfria dagar. Jag har inte ens haft feber. Möjligtvis en natt, då när jag kräktes, men inte sen. Jag har inte kollat hela tiden, men nog vet jag hur feber känns och det har ju känts så vid några tillfällen och då har jag kollat och jag har haft 36,9. Ska jag alltså inte smitta?

…men tur iallafall att det varit så lindrigt…det är nog vaccinets förtjänst…och att det är en lindrigare variant… 

Hälsningar från en med covidhjärna

Här kommer en liten hälsning från en med covidhjärna. Jag har ju läst – eller snarare sett rubriker, har ju inte läst innehållet egentligen – att man kan få förändringar på hjärnan vid covid, eller kanske var det post-covid, jag vet inte, men jag tillhör de som har det during covid.
Vi är fortsatt sjukskrivna. Vi har gjort nya tester och om än de är svagare så är de där strecken vid T:et kvar. Jag känner mej inte sjuk annat än när jag anstränger mej. Och med ansträngning menar jag typ laga mat och duscha direkt efter varann, eller springa nerför trappan och hjälpa till att bära upp varupåsar som Håkis varit och hämtat på Willys efter att vi handlat online. Förkylningen är nästan helt borta, men blodsmaken är kvar när jag hostar. Jag har lite ont i halsen utemellanåt, som att det håller på att bryta ut igen, men inget händer. Men så länge jag sitter still och inte gör värre saker än att hämta en kopp kaffe, gå på toa eller tända ljus så mår jag riktigt hyfsat.

När jag är själv gör jag varma mackor i mikron. Har ni testat Hot Jalapeño mjukost? Den är såååå god! Alla som gillar chilicheese kommer gilla denna också, smakar exakt likadant, bortsett från krispet på utsidan. Jag hade det på mina varma mackor med tomat och ost och så klart mycket pizzakrydda på. MUMS!
Ja, jag har smaksinnet kvar, men berättar mer sen…

Vi gör inte många knop här. Vi ligger i varsin soffhörna om jag inte stickar. Jag tittar mycket på YT-videor och HBOmax, har hittat SATC fast den nya där de är äldre, And Just Like That heter den. Jag gillar mycket! Och så har jag sett Inventing Anna på Netflix. Handlar om den rysk-tyska tjejen, Anna Sorokin, som bytte efternamn till Delvey och drog till New York där hon påstod att hon var arvtagerskan till 60 miljoner dollar. Hon lurade societeten, banker, hotell, restauranger och levde ett lyxliv på andras bekostnad. Inte bara i USA utan hon reste mycket och bokade till och med ett privatplan en gång, som hon inte betalade, för hon hade ju inga pengar. Dock var hon oerhört generös de gånger hon lyckades få lån och spred bankens slantar runt sej och gav bra med dricks till alla hon var nöjd med. Detta är alltså sant, det har hänt på riktigt och hon åkte ju dit till slut och blev så småningom utvisad ur USA. Jättespännande, tycker jag, så den har jag sträckkollat.

Sen har jag stickat en hel del. Jag är snart klar med gula tröjan som jag ska kalla Corona, för det är nu jag ska berätta mer.
Min hjärna har ju som sagt påverkats av denna sjukdom. Den är inte riktigt som den brukar vara. Smaksinnet till exempel. Jag tycker ju att jag känner smak. Allt jag har ätit smakar gott. Dock börjar min hjärna att fundera på om det kanske bara är att jag minns hur det smakar. Att jag egentligen inte känner nåt utan det är minnet som lurar mej…
Sen ögonen, när jag tittade mej i spegeln – tittade, för det är inte så nu längre – så är det inte som att jag gör det i nutid utan mer som att det var på film. Är det nån som förstår hur jag menar? Jag vet att det låter korkat, men det var så min lilla hjärna uppfattade det. Jag tror inte jag hade feber, men det kan ju ha varit, jag har ingen aning.
Sen när jag satt och stickade. Jag var nästan färdig med gula tröjan, hade lite kvar på oket och maskorna blev allt färre. Då ser jag att jag har 20 maskor mer på ena stycket. Jag stickar ju nerifrån och upp, börjar med mudd och stickar bålen upp till armhålorna och sen lägger man bort den stickningen och börjar med ärmarna. När de är klara så sätter man ihop allt på samma rundsticka och stickar oket, minskar till halsringningen och sen är det klart.
Jag såg alltså att jag hade 20 maskor mer på ena stycket och måste repa upp så ärmarna blir lösa igen. Jag gör så och när jag ska lägga till ärmarna igen så vet jag inte hur man gör. Jag sitter där och försöker på än det ena och än det andra sättet, men det funkar inte. Jag säger till Håkis att jag får inte ihop det och han ber mej lägga bort stickningen ett tag.
Men alltså!! Hur många tröjor har jag inte stickat så där?!? För att inte nämna att jag ju hade stickat så på just denna tröja också, men som jag fick repa upp. HUR…?!?…kan min hjärna inte minnas hur man gör när jag har gjort det, PÅ SAMMA STICKNING(!), dagen innan?

   

Ja, till slut så kom jag iallafall på hur jag skulle göra, men ändå…snacka om covidhjärna!! Helt borta alltså!

Hursom…Håkis har varit här varje dag sen i lördags. Eller var det fredags? Jag vet inte, jag vet bara att längtan blev stor för vi hade inte setts sen måndagen, för han var ju hemma på tisdagen och jag åkte buss till och från jobbet. Och sen var vi båda för sjuka för att orka träffas, men så fort han fick ork så har han kommit och ätit mat och tittat på tv tillsammans med mej och Valle. Och när han kommer hem sitter flickorna och väntar. Nu har han varit med dem mycket mer än i vanliga fall, för han har ju inte varit hos mej lika länge som när han jobbar, men kanske fem timmar så där. Fast idag blev det lite längre än så.

När jag kom hem, där i tisdags, tog jag på mej min fina nystickade Lopapeysa. Det är alltså en tröja i isländsk stil och isländskt garn, vilket Lettlopi är. Den är lite stickig, men har man nåt under så går det bra.
Jag tycker den är sååå snygg!

…bilden är något redigerad…men inte märkbart… 

Såklart kom jag inte undan

Jaha, tror ni inte jag drattade dit jag också nu när man trodde att det var slutet på eländet. Jag har förstås fått covid. Håkis har smittat mej, fast det är ju mitt eget fel, jag skulle haft munskydd och inte varit nära honom, men nu misstänkte jag inte covid förrän det var försent. Det visar ju negativt till en början.
Så hur agerar detta virus på mej? Jo det ska jag berätta. Jag har hosta och ont i luftrören, men jag hostar bara då och då. Inte lika mycket som vid en vanlig förkylning, trots allt. Jag har huvudvärk så fort Pamolen slutar verka. Jag har ingen feber. Snuvig i näsan då och då, men inget ihållande. Ett illamående sköljde över mej med jämna mellanrum och i natt kräktes jag vid två tillfällen, men jag är inte lös i magen.
Mellan varven känner jag mej hyfsat bra och har kunnat sticka och dammsög hela lägenheten igår, samt fuktmoppade bort alla fläckar som min lilla pälsbäbis lämnar efter sej. Så fläckvis är jag relativt pigg. Men jag har sovit väldigt mycket också. Jag är väl uppe ett par tre timmar, sen sover jag en eller ett par däremellan. Jag skulle vilja stoppa i mej Pamol var fjärde timme, men man får bara ta tre gånger dagligen så det är bara att försöka ta sej igenom de timmar man inte får smärtstillande.
Just nu känner jag mej rätt så bra. Ingen huvudvärk, lite hosta då och då, inget illamående. Jag dricker till och med en kopp kaffe.
Vid mina pigga tillfällen har jag inte mer ont i kroppen än i vanliga fall, för att ögonblicket senare kännas som att jag har blivit överkörd av en dumper.
Men det är överkomligt och jag hoppas det fortsätter så här och att viruset håller sej borta från mina lungor.

   …det var ett jävvla märkligt sjukdomstillstånd detta…aldrig har jag upplevt nåt liknande… 

WTF

Jag åkte buss till jobbet idag, för Håkis ligger sjuk hemma hos sej, förkyld.

Han gjorde covid-test på måndagsmorgon och det visade negativt, så då gick det ju bra att jobba. Sen åkte vi till Specsavers i Piteå, för han får vänta så länge på en tid i Luleå och han behöver syntest för körkortet.

Men idag var han sämre och stannade hemma. Jag har haft lite hosta och det känns som att jag har svalt ett rivjärn, men annars frisk som en nötkärna så jag åkte som sagt och jobbade.

Nu fick jag ett MMS från Håkis…

…fuck… 

Tröjan är klar

Nu är tröjan färdig och har alldeles nyss lagt den att torka på ett badlakan. Jag tvättade den med shampo och använde balsam i sista sköljningen. Ull är ju hår så det går alldeles utmärkt. Nu längtar jag tills den har torkat så jag får prova och se om blockningen vart som jag ville.
Har gjort nacken lite högre med förkortade varv. Gillar inte när ringningen är densamma på baksidan som framsidan, vilket det blir när man stickar rundstickning.

Bilden nedan är den som jag blev inspirerad av, designad av Gro Helen Lorentzen (@strikkemaniadesign på instagram), men som alltid så har jag ändrat lite på mönstret. Och sen tror jag att den tröjan är stickad med hela mönstret i oket, men så vill jag inte ha den, för jultröjan jag stickade först för några år sen, den gråa med rött, vitt och svart mönster, har också ett brett ok, eller långt, vad man nu ska säga, vilket innebär att ärmhålen hamnar nere vid brösten och det är så obekvämt när man ska lyfta på armarna och tröjan följer med upp. Jag vill kunna röra mej utan att tröjan också gör det, så jag stickade lite av mönstret nedanför oket.
Hur jag visste när jag skulle börja med oket är en ren gissning, men när man har stickat mycket så lär man sej hur långt nedanför halsringningen oket ska gå, så det är egentligen inte så svårt. Man måste vara lite klurig bara.
Jag har provat den på innan blockning och jag är sååå nöjd. Jag tycker den är supersnygg och vill börja använda den NUUU!!!
Inte kändes den så himla varm heller, som de säger, men vintern får gärna stanna lite till, för jag vill verkligen kunna ha denna tröjan. Så så så snygg!
Funderar på att sticka en i vitt också om jag inte väljer nåt annat snyggt mönster. Jag har ju flera som jag har printscreenat så får se vad det blir.

…men nu kanske jag tar en paus i stickningen…åtminstone ett par dagar…