Semlor, Sävast & sushi

Idag var vi hem till kära mor och bjöd på mina semlor. Det var trevligt som vanligt att få en liten pratstund. Hon må fylla 79 i år och rätt så sliten i kroppen, men huvudet har hon fortfarande på skaft. Känns så härligt!
Lilla storasyster och svåger var där när vi kom. De hade gjort veckohandlingen till mamma och packade upp alla varor och så planterade syrran om en ny växt i en annan kruka, sen måste de åka hem, men vi hälsade på dem också en sväng innan vi med fortsatte hem till mej, i stan där jag bor.

20200125_154109

Där gjorde jag lite sushi. Jo, det är sant. Jag har ätit det en gång till nu, i mitt liv. Jag lovade ju dyrt och heligt att det aldrig skulle hända igen, men när jag gjort dem själv gick det ner. Det var till och med rätt så gott. Jag handlade på Matsmart, beställde hem alltså, ett par kit med sushiris, risvinäger och nori-ark.

DSC_0088

Till det hade jag räkor och gravad lax, finstrimlad purjolök, gul och röd paprika samt sweet chilisås som doppades i soya med en klutt wasabi i. Det smakade helt ok. Kan tänka mej att äta igen, men inte så jag längtar direkt.

DSC_0089

Godast var de med räkor. De var inte dumma alls faktiskt. Är det nåt jag kommer att bli sugen på så är det dem.

DSC_0090

Vi har ett kit till – det var två för ett billigt pris – så det lär bli en gång till iallafall. Sen får vi se om det blir fler gånger, för som sagt, det finns ju det som är godare. Dock var det kul, både att göra och att smaka.

DSC_0091

…den fina skärbrädan är en av alla fina julklappar jag fick… le

Bulldeg och vallningar

Nu är bulldegen på jäsning och jag hoppas verkligen att den jäser nu, för jag råkade hälla i lite för varm mjölk, men det är torrjäst och den ska ju tåla lite varmare temperatur än färsk, så hoppas det funkar. Annars får jag göra en ny deg på jäst för osötade degar. Den blå. Vet inte hur det funkar, men förut fanns det ju ingen annan, så har de inte ändrat på den så ska det gå.

20200124_190004

Men asså hörrni! Vad är det för knas? Jag har ju lidit av frekventa värmevallningar och har för andra omgången ätit Klimadynon. Det har funkat ett tag, men när jag påbörjat andra förpackningen så avtar effekten. Jag bestämde mej för att sluta med dem, för de är ju inte direkt nyttiga heller, så om de inte verkar finns det ju ingen anledning att fortsätta. Jag åt upp de jag hade och har inte beställt fler efter det.
Men vallningar är ju nåt av det mest störiga som finns så jag satte mej att leta nåt annat, typ kylbalsam eller nåt, som kunde ge lite svalka. Och jag hittade faktiskt nåt som heter Rapid Cooling Mist och beställde hem den. Fick den idag och glad i hågen såg jag fram emot att äntligen få prova. Det är ju jättebra om den funkar när den är för utvärtes bruk och man slipper få i sej en massa riskabla ämnen.
Jaha…vad tror ni händer? Mina vallningar uteblir förstås! Hur ska jag nu veta om den funkar? 159 kr kostade flaskan dessutom! Har jag lagt ut det helt i onödan nu då?
Nåja, jag får väl användning för den nån gång, antar jag. Jag ska ju inte klaga över att vallningarna är borta. De behöver inte komma tillbaka heller. Jag saknar dem inte!

20200124_180347

…tänk om jag är färdig med dem?…med klimakteriet…vilken lycka det skulle vara!…  puh2

Semlor

Vi fick semlor idag på jobbet. Mums vad gott! Ska baka egna semmelbullar strax, för vi ska åka till kära mor och hälsa på imorgon och ta med så hon också får smaka, för vi hinner inte på söndag. Det är ju för övrigt våran ”ickeätardag” så då får vi ju inte äta nåt onyttigt.

20200124_105931

…det är väl bara att gå iväg och snöra ihop en deg då…  baka1

Valle då & nu

Valle äter och frodas. Dock hade han ett litet bakslag i onsdags och igår när han fick diarré och kräktes några gånger, men nu är han återställd och har inte bajsat än, sen igår kväll, så han börjar väl bli bra i magen. Jag satt i natt och sprutade in vatten i munnen på honom, för jag är så nojig att han ska bli så där uttorkad igen. Gick och la mej kvart i ett efter att nästan ha dränkt honom, han satte i fel strupe så jag tänkte att han lär väl dö av det snarare än uttorkning, stackarn. Idag mår han så mycket bättre. Skönt!
Vi kommer få egen kuppe här också från och med söndag. Då kommer svåger upp och ska jobba här i Luleå en vecka, och då får de bo på ranchen och Håkan tar med sej Vilma och Alma. Då får vi hoppas att Valle kryar på sej ännu mer till återbesöket nästa fredag. Vill inte att det ska synas nåt på skärmen som inte hör dit, så de föreslår nån biopsi eller annat elände. Nej, nu får det räcka. Valle måste bli helt återställd!


…har för övrigt beställt och fått hem laxolja som är bra för hans spondylos…  ja3

Boktips

Jag lyssnar mycket på ljudböcker, både på jobbet, men även här hemma, och för 169 kr/mån kan jag välja och vraka bland ett otal böcker. Just nu är det Torey Haydens böcker som jag betar av, den ena efter den andra.

En av böckerna, Spökungen, handlar om lilla Jadie. En inåtvänd liten flicka som vägrar att prata och hon har en märklig kroppshållning med väldigt krökt rygg, nästan som att hon är vanskapt. Efter en tid lyckas hennes lärare med att få henne att prata iallafall. Hon är livrädd för spindlar, för de ser henne och allt hon gör.
En dag tar läraren med sej en filmkamera, för hon ska filma barnen i deras arbete. Jadie säger att hon vet hur en sån fungerar. De har en sån, the Ewings, som heter som alla i tv-serien Dallas. De kommer på natten när hennes föräldrar ligger och sover och gör hemska saker. Jadie undrar vem som ska se på det som spelas in. Det ska jag göra, svarar läraren. Bara du? undrar Jadie. Ja, bara jag, säger läraren.
Någon dag senare tittar läraren på filmen och när hon tror att den är slut börjar något nytt. Det är klassrummet som nu är tomt. Ett ylande hörs: Ooooohh, ooooohh…så dyker en figur upp. Ooooohhh hjälp…hjälp……hjääälp! säger figuren. Och läraren känner igen figuren. Det är Jadie. Varför ber hon om hjälp? Och en sak till kom läraren på lite senare. Hon var inte vanskapt, hon stod rakt upp!

Visst låter det som en riktigt spännande thriller? Det är det inte. Jo, spännande, men ingen thriller. Det är en sann historia. Torey Hayden är läraren som specialiserat sej på selektiv mutism och har erfarenhet av att jobba med barn med speciella behov och psykiskt handikappade. Hon har skrivit flera böcker som handlar om barn som kommer från olika familjeförhållanden, den ena dysfunktionellare än den andra. Och de är så bra! Så välj Torey Haydens böcker om ni inte vet vad ni vill läsa härnäst. Jag rekommenderar å det varmaste.

läs1

…ja, kanske inte känsliga föräldrar…det kan bli lite väl magstarkt…

Nu är rara julen slut, slut, slut…

Julen är över, allt är bortstädat och kvar är bara ljusslingan, för varken jag eller Håkan gillar när det blir så mörkt och trist efter att stjärnorna och elljusstaken tagits bort. Jag tände ljusen i lyktorna också, som vanligt, för att försöka få lite mysigt sken. Det får lov att funka.
Den här julen har ju inte varit som andra jular, så egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska känna. Jag är samtidigt likgiltig över att städa bort allt, som jag är ledsen över att jag aldrig hann få några julkänslor. Jag älskar ju julen i vanliga fall. Nu måste jag vänta ett helt år på nästa jul, som förhoppningsvis blir bättre.
Jag måste försöka få in lite mer rött, eller vinrött, för det här färglösa är inte riktigt jag. Jag kan tycka att det är snyggt, men det är inte mysigt och hemtrevligt. Lite mer färg i mitt hem får bli årets projekt. Inte väggar och möbler, men inredningsdetaljer som kuddar och prydnader. Vi får se vad jag hittar på.
Annars har jag inga nyårslöften eller nåt. Bara köra på som jag gjort hittills. Det tycker jag har varit ett fungerande koncept. Har ni några löften? Och lyckas ni hålla dem eller har ni redan brutit dem? En kille på jobbet bröt sitt redan 17.30 på nyårsdagen. Bra jobbat! hahhaha…

20200114_174112

…eller så bara låter jag allt vara och slutar fixa och joxa i hemmet så mycket…  untitled

Bara en katt

Jag vet. Jag är livsfarlig. Folk sätter frukostfrallan i halsen, får ett kortare hjärtstopp, börjar transpirera och andtrutet utbrister: -PÅ EN KATT!!? när jag råkar nämna vad det kostat att få honom frisk.
Men för mej är han inte bara en katt. För mej är han ett liv. En individ. Jag känner honom väl. Vet att han älskar att vara på ranchen. Jag vet vilka hans favvoleksaker är. Jag känner till hans ställen han gillar att ligga på. Att han föredrar skuggan om somrarna, men ändå håller sej inomhus om det är mulet. Vilken mat han gillar och vad han tycker om att smaka av det vi äter. Att han älskar att plaska i vattnet när vi vattnar blommorna ute på gården. Att han gillar nosgnugg. Att han är en av världens snällaste katter. Och jag värderar honom högt. Pengar kommer igen. Det gör inte en förlorad Valle. Och jag vet att han älskar mej minst lika mycket och kunde han skulle han nog göra allt för mej med.


…vi var på återbesök idag och tog nya blodprover…de var helt normala…  QueenHappy