Month: September 2019

Idag är det lördag och vi hade bestämt flera dagar innan att vi skulle stiga upp tidigt och åka iväg för att fota lite vackra bilder nu på hösten, när solen går upp och den varma marken gör den kallare luften så där trolskt dimmig.
Sagt och gjort.

Vi hann inte så långt innan dimman nästan tog över och det blev mer mulet än dimma i solen. Och jag tror att vi väckte fåren, för när vi vände oss om stod de och iakttog oss i dörröppningen. Så söta! När vi åkte iväg kom de ut allihop för att beta lite frulle.

Lite sena iväg var vi. Det brukar vara så vackert runt halv sextiden då vi är på väg till jobbet. Nu hann klockan bli sju så det är lite ljusare och känslan är inte densamma. Fint ändå.

Hästarna galopperade glatt i hagarna och jag hann få bilder på det, dock inga jag blev nöjd med då det var ett staket i vägen, så det fick bli ett när de lugnat sej lite.

Vi åkte in genom stan och jag kunde ju så klart inte motstå min förkärlek för dessa isbrytare. Jag vet inte vad det är, jag dras till dem bara. Tycker de är magnifika. Och så lilla Ale längst till höger.

Norra hamn är ju också attraktivt med teaterlängan och båtarna i förgrunden. Det är ju förjävvla elegant.

Sen ville Håkan åka till Gammelstadvikens naturreservat och där fick vi dagens promenad. Där fanns absolut inget annat än träd att se, men motion fick vi. Alltid något.

Ja, som ni vet så älskar jag lador, så ni får helt enkelt leva med att de dyker upp i tid och otid.

Vi åkte igenom kyrkbyn som jag ser som mitt andra hem. Som jag längtar dit!

Helt fantastiskt fint med alla gamla stugor och annan arkitektur. Och så har vi ju varit där vareviga sommar när ma & pa bodde där, så inte konstigt att man känner sej hemma.

Vi åkte till Willys och handlade lite förnödenheter som avslut på vår lilla utflykt och på vägen hem hade dimman lättat. Himlen var hög, luften frisk och färgerna sprakande. Härligt!

…den här rundan blev inte riktigt som jag tänkt mej…vi får nog planera bättre nästa gång… 

Nu är det bara åtta dagar kvar tills vi får hämta hem denna lilla vackertösen ♥
Det ska bli så kul att se hur Valle & Vilma reagerar. Hoppas det går bra redan från början och att hon inte är lika kinkig som Vilma var.

…som jag längtar nu…

Nu har vi frost här på mornarna. Blommorna ser riktigt krispiga ut.

Ena dahlian, som aldrig blommade, hade ju fått knoppar, men de hann aldrig slå ut.

Den andra, som blommade, hade nya knoppar som just börjat slå ut…

…den är inte mer. De klarade inte frosten, dahliorna. Men alla andra har klarat sej.

Smultronen klarade sej och har bär som fortfarande är gula, så vi köpte en till pallkrage för att kunna sätta på ett lock så kanske, om vi har tur, bären mognar så vi hinner smaka. Om det nu håller värmen, jag vet inte. Men det vet vi sen, när vi har försökt.

…ja, snart är vintern här… 

Minns ni väggmålningen som jag fotade en vacker vinterdag för några år sen?

Den som de beslutade bygga för med ett bostadshus med försäkring om att den skulle passa fint ihop med den befintliga sekelskiftesbyggnaden?

Så här blev resultatet. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Astråkig byggnad, men coolt med takterassen däruppe. Och visst behövs fler bostadshus. Det såg ju rätt så tomt ut innan. Fast jag tycker nog att man kan lägga ner lite mer arbete på finsnickeriet. Det hade inte skadat om man försökte efterlikna den gamla lite mer, till exempel ovanför fönstren och på knutarna. Kanske inte lika pråligt, men i lite enklare stuk. Det hade blivit så mycket finare.

…nåja, nu står det där och målningen är ett minne blott… 

Hur det gick med vår avokadoplanta och elefantöra? Jorå, tackar som frågar, de växer och frodas. Avokadoplantan har fått komma i en kruka och den börjar få nya blad ovanför de andra. Den blir nog riktigt fin, tror jag. Och elefantöronen blir större och fler och fler. Tacksamma växter det där. Jag gillar dem mycket.

…alltid kul med lättskötta växter…  

Söndag. Det är en vecka sen jag bloggade sist. Jag tar mina bloggsemestrar lite här och där, när lusten inte vill infinna sej.
Om ett par dagar är det tre veckor kvar tills vi hämtar hem lilla Alma. Då har vi nog lämnat ranchen och flyttat in till stan igen. Eller så gör vi det då, vi får se. Jag har inte lika bråttom hem längre och jag får ju min lilla dos av hemmet ett par timmar varje dag efter jobbet, när jag väntar på att Håkan ska sluta. Jag vet inte om jag sagt det förut, men med risk att bli tjatig så säger jag att vi ska turas om att vara hemma i stan och åka hit ut, typ varannan vecka eller två veckor i stöten, nåt sånt, så blir katternas längtan inte så svår heller. De gillar ju att vara här vare sej de går ut eller inte. Och så får Alma vänja sej vid resorna hit och dit också.
Ska bli så kul att se hur Valle och Vilma reagerar på den nya lilla.

Vi var och shoppade lite idag. Köpte en ny växt, en dracena av nåt slag, och en korg som den får stå i. Tycker det är så gulligt. Och så var det så tomt och bara…beige där i hörnet, så det behövdes nåt som livade upp lite och det tycker jag att denna planta lyckades bra med. Känns genast trevligare därinne.

Och nu när det börjar skymma tidigare och tidigare för varje dag och är ganska dunkelt när det är mulet ute så får vi tända ljus och mysa i tv-soffan och jag med min stickning. Håkan har sparat ett par gamla lampoljelyktor som jag köpte på ICA när jag jobbade där. Det är över 20 år sen, men de är väldigt moderna nu, skulle jag vilja påstå, när alla naturmaterial är inne, som trä, sten, metall och glas. Väldigt fina är de, tycker jag.

…jag trivs bara bättre och bättre här… 

Vad har jag mer gjort då? undrar ni säkert där ni sitter i era slott och kojor. Jo, det ska jag berätta. Jag har målat dörren till klädkammar’n, som Håkan lagade härförleden. Vi hade turen att få köpa små burkar med färg, för det är bara ena sidan som ska målas, vi ville ha kvar originalfärgen på andra sidan, och det går inte mycket färg till det, så det hade varit onödigt att köpa enliters burkar när man använder en knapp deciliter av varje. Nu är det mycket färg kvar som vi får hitta nåt att använda det till. Det blir nog inga problem. Kanske sovrumsdörren?

Det blev iallafall precis som jag hade tänkt mej.

Exakt den färgen jag ville ha. Så himla fint!

…det kändes så fånigt att säga walk-in-closet i det här lilla torpet…klädkammar’n passar bättre…  

Det är första september. Första höstdagen är kommen. Nu är det dags att rensa lite i plantorna och slänga sånt som är utblommat. Jag tycker faktiskt att jag kom på en bra grej där med att man kan så till exempel grusnejlika i två omgångar. En i april och en i maj. Mina, som såddes i maj, är fortfarande så fina så de får vara kvar ett tag till, medan de jag fick av lilla storasyster har gett upp helt och hållet och de är sådda tidigt.

Ni ser ju att mina har knoppar kvar som ska blomma. Inte dags att slänga än.

Och Dahlian som inte ville blomma alls har nu fått knoppar. Det var så dags. Hoppas vi får en varm höst då, så vi hinner vara med om prakten.

Hortensian är fortfarande fin, den har vuxit och har en blomklase på gång. Jag ville så att den skulle klara sej och komma till våren igen, men den står under luftvärmepumpen som droppar vatten under vintern och bildar en stor iskaka därunder, så då fryser den nog ihjäl ändå, hur vi än försöker täcka med löv och snö.

Mina Lupiner blommar så fint än, också de sådda i maj. Tror i mitten på månaden nån gång, för vi var så sent ute nu igen.

Likaså smultronen, samma tid, så de har inte hunnit få bär, men de blommar som attan och har vuxit sej så höga. De ska vara mellan 5-20 cm och våra är strax över 30 cm, så jag vet inte vad som var i regnvattnet nu som kom. Eller är det för att de växer i en pallkrage?

Och hallonen får vi plocka lite av varje dag, inga mängder, men de är stora. Alltså tänk om man fick lika mycket av dessa som av jordgubbarna. Vilken lyx! De är sååå goda!

Titta bara vilka bjässar!

Ena hortensian där bak mår däremot inte så bra längre. Jag vet inte om det är regnet som smattrat sönder den eller om den tycker det är för kallt på nätterna, den ser inte så glad ut iallafall. Men den blåa är hur fin som helst, fast jag tror nog inte att de klarar sej över vintern. Nånting säger mej att vi nog får sätta nåt annat där, som trivs i skugga.

…jaha, då säger vi välkommen hösten då…