Month: June 2020

Det är den sista juni. Vi har varit och köpt blommor till min balkong som jag ska plantera imorgon om det inte regnar för mycket så jag blir dyngsur, men ibland kan man vara därute fastän det regnar. Det beror väl på åt vilket håll det blåser.

Sen åkte vi till ranchen för att träffa mina andra pälsbäbisar och ge meduxin åt Valle. Håkan bjöd på varma mackor med tonfisk, jag har faktiskt börjat gilla det. Förut hatade jag varm tonfisk, men det är rätt så gott, lite torrt på nåt vis, men ändå gott.
Såg en liten larv i hallonbusken. En fjädertofsspinnare.

Vi var till soptippen och jag klippte Vilmas toviga päls så nu har hon inga tovor. Så skönt. Valle klippte jag också lite, men han hade inte lika mycket tovor så jag får ta mer på honom sen. Håkan kammar dem ju inte. Bara ytligt i så fall, men det tar inga tovor, så därför måste de klippas istället. Men de har inget emot det, tvärtom.

När vi skulle åka hem med mej till stan igen kom de där hotfulla molnen som bådade om regn och rusk. Inte mej emot, om än det har varit svalare i lägenheten sen jag kunnat ha balkongdörren öppen hela tiden.

Det hade inte gjort nåt om det åskade lite också. Vi har haft åska ett par gånger redan och sist vi hade lät mullret så långt borta för att sen, helt plötsligt, knalla till så hårt att Håkan hoppade till. Det lät lite som ett pistolskott och sen som att en långtradare rammade in i huset här på gården. Sen slutade det lika plötsligt. Jättekonstigt.

Väl hemma hos mej åt vi våfflor med drottningsylt och glass. Det var så gott. Sen åkte Håkan hem, för han har stigit upp kvart över fem och inte vilat nånting på hela dagen. Jag steg också upp samma tid, men vilade en stund i soffan hos honom, så jag är lite piggare, men tänker ändå gå och lägga mej strax. Jag brukar lyssna på ljudbok eller så kan jag numera lyssna på nån podd, för jag har installerat en app med alla poddar, och det är så mysigt att lyssna på det tills man somnar.

…nu ska jag göra mej färdig för sängen…ses imorron… 

Jag vet inte hur ofta jag besviken ser att det är sol när de har lovat regn och mulet. Det sker nog inte så ofta, kanske sådär ett par gånger per decennium. De somrar då vi har gott om sol och lite regn. Det regnade igår och inatt, men jag hade tänkt fixa i lägenheten när det blev mulet. Jag orkar ingenting när det är sol.
Nu har jag ju balkongdörren öppen, men det blir inte svalare i köket då, när solen gassar, det är bara i vardagsrummet som det är svalt. Fast det kanske kommer. Jag kom på att det skulle ju vara sol på morgontimmarna och sen bli regn under dagen för att klarna upp till kvällen igen. Då stämmer det ju precis som de har förutspått.

Jag släppte ut Alma det första jag gjorde när jag steg upp för lite mer än en halvtimme sen. Klockan är 06.00 i skrivande stund. Hon älskar’t!

Hon älskar också allt som har med päls att göra. När jag höll på att rensa ut mina vinterjackor, vilket jag inte åtog mej att göra förrän alldeles nyligen, försökte hon dra iväg med min stora gröna jacka med pälskant på huvan.
Igår, när vi fixade med balkongen tog jag in skinnfällen som varit på stolen, för jag har köpt en ny dyna, och la den i vardagsrummet alldeles innanför balkongdörren för att plocka bort det senare, alltså idag. Nu när jag kom in i köket ser jag att Alma har släpat in den i datarummet. Det hade jag velat se…hur hon går bredbent med fällen mellan benen och kånkar och drar. 

…Alma är en sån där katt som man ska filma och lägga ut på YT…hon är så rolig… 

Idag har vi, mest Håkan, nätat in balkongen, som det är lag på att man måste göra om man ska ha sin katt där. Jag har inte vågat släppa ut Alma där förrän nu, hon är ju så duktig på att hoppa högt och man vet aldrig, kommer det en fluga, eller fågel för all del, så skulle hon nog hoppa upp på räcket och kanske ramla ner. Men nu kan hon inte det och vi har även satt dit ett litet räcke som hon kan springa på och få en ordentlig utsikt.

Hon tycker ju det är jättespännande. Och nu är det svalt och skönt, kanske bara 17° medan det fortfarande är väldigt varmt i lägenheten, så nu får hon gå ut och svalka av sej. Även när det är soligt och varmt kan hon vara där när det är blåsigt. Det är eftermiddagssol så hon får svalka ända fram till ett. Det är ju toppen!

…jag ska visa hela balkongen sen när jag har fixat fint där… 

Alma är en Neva Masquerade. Det är en syskonras till Sibirisk katt. Man skulle kunna säga att det är Rysslands variant av Norsk skogskatt.

De gillar att chilla mellan varven, men de är lite mer krävande än till exempel perser och vill bli stimulerade med olika aktiviteter.

Det finns en variation av intelligensleksaker till katter. Eller som den här godisgömman. Man lägger i godis eller torrfoder och så får de gräva fram dem själv.

Eller en boll som man kan stänga och öppna olika stort för olika innehåll. Och så sprättar jag mina snoddar som hon apporterar. Vilket för övrigt är det enda hon apporterar. Har provat med diverse leksaker, men dem kommer hon inte tillbaka med.

Det sägs att de gillar vatten, men än har jag inte märkt av det. Hon plaskar visserligen i vattenskålar och drickfontänen, men hon gillar inte att bli blöt. Däremot gillar hon att ligga i handfatet. Den är sval och har en skön form som passar så bra för en liten kattkropp.

Just nu är hon kort i pälsen. Det är säkert för att lägenheten är så varm. Då har hon tappat all vinterpäls för att hon ska härda ut. Men till vintern ska den bli längre och framförallt kragen runt hals och nacke.

Men med 26° i skuggsidan av lägenheten, trots att det är 20° ute, och varmare på solsidan så förstår man ju att en sån päls inte är nödvändig. Den är för övrigt lättskött. Den tovar sej inte och fäller inte så mycket, men så klart litegrann, det gör alla pälsdjur. Väldigt silkeslen och mjuk.

Hon gillar att klättra, men är mycket försiktig och föser inte ner saker på golvet. I hyllan nedan har vi gjort plats åt henne så hon kan sitta och titta ner.

Hon är väldigt pratsam och svara alltid på tilltal. Otroligt kelen och go, men kan vara obstinat mellan varven. Hon testar en lite för att se var gränsen går så det gäller att vara konsekvent. Jag ger mej inte på vissa punkter och till slut accepterar hon det och ser sej besegrad. Jag är ju så mycket större och starkare, så ingen idé att fajtas mot morsan.

Hon är långt ifrån vuxen. Hon fyller ett år i juli, så hon har ungefär två år kvar innan hon kan anses som an adult, men man märker ju att hon blir klokare och lugnare för varje månad som går. Efter kastrering blir de ju lite busigare, men hon gör mindre och färre ofog än hon gjorde innan. Hon kommer nog bli en fin och lydig liten kattfröken som förstår en hel del av det man säger. Det märker man redan nu.

…mitt älskade lilla hjärta… 

Jag har ju planterat prästkrage vid garageväggen ute på ranchen, för det är så tomt och trist där. Den där rosa dagvindan, som klättrar utmed väggen, växer ju där, men jag vill ha lite mer blommor, men inte nån “fin” rabatt utan lite mer som en fattig torpare skulle ha i slutet på 1800-talet. Och då passar ju prästkrage så bra. Jag tycker den är så fin. Det började med en liten planta som jag hittade i gräset, som finns kvar efter vår rabatt då jag bodde där, sen fröade jag av dem lite mer vartefter de blommat färdigt och nu börjar det vara rätt så mycket. Till höger har jag planterat en liten styvmorsviol också, så den kommer väl ta sej mer vad det lider och vi tar inte bort smörblommorna som kommer upp där, till vänster, utan tycker att den också kan få pryda sin plats.

…det måste inte vara så pråligt, detta är fint nog…åt oss iallafall… 

Idag åkte vi färja när vi skulle till ranchen. Det blir visserligen en omväg, men det var soligt och fint och snart kommer sämre väder så då passade vi på. Allt för att komma ut på sjön lite. Längesen vi sålde båten nu.
Vi brukar ta färjan när vi bor på ranchen och ska hälsa på lilla storasyster och kära mor, men nu är ju jag hemma i stan och coronatider pågår så det blir inte så många besök dit. Alltså måste vi ju ta omvägen om vi ska hålla på traditionen att åka färja varje sommar.

Det är så mysigt. Nästan så jag vill flytta till Avan bara för den sakens skull, men jag skulle ha så svårt och ta mej till jobbet så vi hoppar det.   

Sen är det en bit att åka innan vi är framme, men det är bara kul. Och så är det så fint i byarna man passerar. Och alla får, kor och hästar som står ute i hagarna.
Lite roliga bilar på vägarna också. Ser ni hur stor chauffören i bilen framför ser ut att vara? Det är en Thunderbird så den borde vara stor nog, men han sticker upp så mycket jämfört med passageraren så jag tänker att det nog inte är bara för att det är sol som de har cabbat ner. Han skulle ju slå skallen i taket vid varje gupp. Och de är många på dessa dåliga vägar.

…ja, det är så vi bedriver tiden på våran hemester… 

Nu är jag färdig med dynorna till rottingmöblerna. Jag är jättenöjd och Håkan med. Tyget passar verkligen till ändamålet och färgerna passar trädgården precis. Så skönt! Nu slipper vi köpa nya och Valle är glad som bara haft en stol att ligga på, för det har varit stora hål i de andra så vi har inte kunnat lägga ut dem. Nu kan vi använda alla möblerna och inget skumgummi kommer att trilla ut. Inte än iallafall.

…så himla najs…jag är så glad att de äntligen är färdiga… 

Igår satt jag och sydde mest hela dagen. Var inte ut ett steg. Sen kom Håkan och vi åt vårrullar och chillade i soffan och sen åkte han hem, för han hade en spekulant på sin lilla merca A-klass som skulle komma och titta på den. Den blev såld, för övrigt.

Vad jag sydde? Jo, förstår ni, det ska jag berätta, jag sydde på ett nytt tyg på dynorna till rottingstolarna. Det hade gått hål i dem så skumgummit yrde.

Jag hade kvar lite gammalt tyg jag köpt på 90-talet, som jag sytt gardinlängder av, så jag tog det och längderna och klippte till efter dynorna, nålade och sydde. Och vet ni…symaskinen funkar! Den går som en dröm! Jag brukar titta på en sömmerska på YT som har en likadan och hon tipsade om vad man kunde göra om maskinen krånglar. Antagligen har hon haft samma bekymmer och kommit på vad som felar. Jag testade och nu älskar jag min symaskin.

Alma ville ge en hjälpande tass. Jag vet inte om det var så behjälpligt, men hon var ett gott sällskap iallafall.

Ett av ryggstöden. Jag ska så klart visa hur de ser ut på plats. Jag tror det blir riktigt fint.

…jag är så glad att symaskinen funkar…nu ska jag både sy om och sy nya kläder…så kul!…

Alltså, denna värme…jag vet inte, men får man börja klaga nu? Jag bor ju högst upp i en lägenhet utan vind, så jag har taket direkt ovanpå och det blir ju såååå varmt så man kämpar på för att inte sluta som en blöt fläck på golvet. Och mina vallningar gör det inte lättare direkt.
Visst älskar jag soliga, varma dagar, men det får vara nån måtta på allt. Vi fick ett kort åskväder här i förrgår och det regnade kanske 10-15 minuter. Det räcker inte som variation. Nu kan det få bli svalare och regna ett par dagar, tycker jag. Tänk på brandrisken!
Men vi ska få svalare till nästa vecka. Jag måste bara hålla ut några dagar till. Enligt SMHI ska det bli runt 15-16° på tisdag. Och lite mulet så där. Det ser jag fram emot. Då blir inte taket som ett stekhett element som värmer upp min lilla lägenhet till svårhanterliga grader.

För att stå ut har jag fläkten på fot i sovrummet och flyttar till vardagsrummet när jag är där. Jag hade velat köpa till alla rum, men de är – inte helt oväntat – slut överallt. Fast jag fick tag på en liten usb-fläkt att ha på skrivbordet. Så himla söt, men hjälper inte nämnvärt. Nu, när jag sitter nära och skriver fläktar den bra, jag är lite fuktig också och då ger ju minsta vindpust svalka, men när jag sitter lite längre ifrån och kollar videor eller instagram känner jag ingenting. Men jag får väl sitta nära helt enkelt.

Lilla Alma får också spunk på denna värme. Hon blir lite galen och får sina il då hon klättrar uppför Håkans kontorsstol och klöser och biter och ser helt vild ut, sen flåsar hon som en hund. Jag tog en påse quornfiléer ur frysen och klappade henne med den. Då lugnade hon ner sej och nu vilar hon så rofyllt på köksgolvet. Stackarn!
Jag har en kylklamp som jag också tar fram och lägger på en kartongbit som hon får leka med själv och försöka svalka sej med. Den är i frysen nu, för den har legat framme hela natten, men det funkar ju om man tar fram vilken påse som helst ur frysen och klappar med då och då, så klarar hon också denna värmebölja.
Det känns så hemskt att klaga när det är så fint semesterväder, men hallååå, jag vill ju kunna leva som vanligt i mitt hem!
Tack och förlåt!

…nu är det bara att härda ut några dagar till, sen blir det svalare i nån vecka… 

Så typix! Jag har sytt nya fodral till dynorna på de stora stolarna som är på altanen på gården. Tror ni vi kom ihåg att ta med dem? Trots att jag påminde och sa att “vi får inte glömma de här”. Jag vill ju se om de passar. Men det gör de nog, jag får ha tålamod så får jag se på söndag när jag kommer hit nästa gång.

…när man sätter dem på kontorstolarna ser de ut att kunna passa… 😊

När man inte orkar vattna…

…ful får man vara, men int dum… 

Idag ska vi åka och hälsa på kära mor, men vi ska naturligtvis sitta ute med avstånd så vi inte smittar henne, ifall vi skulle vara bärare av corona. Jag tror så klart inte det, men man måste vara försiktig. Det är så många som har det utan att veta om det. Jag har en mask som jag ska ha på när jag fixar med kaffet. Mamma får gå ut och sätta sej så länge. Jag ska tvätta och sprita händerna och försöka att inte röra nånting mer än nödvändigt. Sen får vi sitta ute och prata lite. Om än vi pratar i telefon så är det ju kul att få träffas. Men jag får inte krama henne, vilket känns orättvist på nåt sätt. Men hellre kramlös än föräldralös.

Innan vi åker var jag ute med Alma. Hon brukar bli helt utslagen efteråt så det är ju bra om hon bara sover medan vi är borta. Då saknar hon mej inte lika mycket.

Det är fortfarande väldigt skrämmande det där utelivet.

Men ganska modig ändå, måste jag säga. Det är ju bara fjärde gången hon är ute.

Haha,,,jag tror det var gräset som var lite sticksigt, det var nyklippt. Hon hoppade långa skutt efter jag slog av kameran, så hon gillade nog inte underlaget.

…lite härligt är det ändå…jättehemskt och härligt på samma gång…söta lillfjompan…

Jag har köpt nya glasögon igen. Nog för att jag ser bra med de andra fortfarande, men Alma har bitit på ena glaset så det är lite prickigt efter hennes små gaddar. Annars har jag varit så duktig med att bara rengöra med särskilda trasor, aldrig papper eller handduk eller annat som repar dem så förjordat. Men jag har beställt på Lensway och det är ju så billigt så mina två par som jag beställt där på kort tid är ändå långt mycket billigare än det jag betalade på Synoptik.

Man kan ju välja olika ytbehandlingar och jag valde alla. De är tunnare slipade, de har antireflex, de är smutsavvisande, de har skydd mot det skadliga blå ljuset från datorskärmar och mobiler, knä- och armbågsskydd m.m, m.m. Jah, det sistnämnda var väl inte riktigt sant, men de har iallafall skydd mot allt möjligt, för bara 1495 kr. Det är nästan för bra för att vara sant.

De låg i ett grått fleece-fodral, som jag för övrigt tycker är jättegulligt, men Håkan tyckte att det var snålt av dem att inte skicka ett ordentligt. Idag när jag kollade lite mer noggrant i kartongen så låg det ju ett fodral där i. Så nu har jag ett till vardags och ett till fest…hur bra? 

…så himla värt…inte svårt hitta rätt båge heller om man jämför lite med de man redan har…

Nu har vi fikat våra semlor. Det var så gott!

…Håkan är nöjd…äntligen fick han sin semla… 

Nu har vi varit och badat. Det var så himla skönt. Kallt först så klart, men när man väl doppat sej så var det så härligt.

Jag hann inte ta nån bild på Håkan, för han doppar sej bara lite snabbt och sen upp. Han har inte förstått det där att ju längre du är i vattnet, desto varmare känns det. Ja, inte alltför länge förstås, men man måste ta några simtag och sen känns det inte kallt alls. Jag ville ju bada lite längre, jag är ju sån som leker i vattnet, men nu gick jag också upp efter en kort simtur bara. Skönt iallafall att ha fått doppa sej.

Men man var lika varm igen halvvägs hem, trots att det var molnigare än jag trodde. Vi åt varsin piggelin när vi kom upp och nu sitter vi vid varsin dator. Jag har tagit fram semmelbullar, som jag har kvar, på tining och ska äta varsin sommarsemla. Det har vi aldrig testat. Undrar om de smakar lika bra nu? Det tror jag säkert. Ture Sventon äter dem ju året om, så varför inte vi? Det ska bli gott, med en stor kopp kaffe.

…så var årets första dopp avklarat, men det blir fler, vill jag lova, om värmen fortsätter…tur jag har fläkt i sovrummet…

Till lurre blev det nudlar med en drös stekta wokgrönsaker, en aning orientdressing och sweetchilisås. Gott som tusan! Håkan kom och åt han också. Vi ska vänta en stund och sen går vi ner till stranden och badar. Hoppas det blir av den här gången. Är riktigt badsugen. Har en aning skallebank, men har tagit treo så det går förhoppningsvis över snart. Tror det är värmen som gör det, för jag har ju tränat och stretchat nacken och fått massage så jag borde inte ha ont av den iallafall. Och jag dricker ordentligt med vatten. Jag har druckit ungefär 1,5 liter varje dag plus dricka, saft och kaffe, så det är inte uttorkning det beror på heller. Nåja, bara det går över så är det bra.
Nu är det inte ett moln på himlen så långt ögat kan nå, så det lär vara ordentligt varmt när vi går ner till stranden. Det blåser inte nämnvärt mycket heller. En lätt sydlig bris. Men vem klagar? Inte jag. Härligt med sommarvärme ju. Vi har ju semester! Tjohhooo!!

…nu får tiden gå lite snabbare…kräftan i mej vill ner i plurret… 

Idag har vi sol och 25°C. Jag har tränat 55 minuter inomhusträning, duschat, ätit en knäckemacka med ost och gurka till frukost och sen ut på promenad igen. Jag kan inte hålla mej inne. Och jag vill förstås röra på mej så mycket som möjligt. Till en början var det uteslutande för att gå ner i vikt, men nu är det mest för välmåendet. Jag mår så himla bra när jag rör på mej. Sen kommer viktminskningen som en bonus. Det är fjärde dagen som jag har kört ett träningspass på Youtube. Ett mycket bra, särskilt anpassat för oss över 50. Love it!

Sen gick jag strandpromenaden så länge jag kunde, för de håller på och gräver och joxar där så delar av den är avstängd, men jag kom till Miss Mac pizzerian och där vände jag hemåt igen. Det tog ca 50 minuter, lite över 5 km blev det. Så jag är nöjd med dagens insats. Senare ikväll ska jag köra lite hantlar och crunches, för att tona armar och mage. Herregud, jag kommer att tyna bort snart.

Lika vackert som vanligt. Jag älskar att gå här.

Jag passerade Lars Piraks konstverk på väggavlarna i Tuna. Faktiskt riktigt tjusigt.

När jag kom hem tog jag ut Alma i runt 20 minuter. Hon är rädd och skakar lite, men idag gick hon mer än hon gått tidigare. Och tittar nyfiket på allt. Nosar på träden som en hund, haha. När det kommer folk och passerar springer hon inte iväg utan lägger sej platt på marken och följer dem med blicken. Sen, när vi gick hem igen, sprang hon upp för trapporna själv. Det har hon inte gjort tidigare. Och hon hittade till rätt dörr också på en gång. Duktig liten tjej. Hon måste ju också få lite variation i sin vardag. Nu ligger hon så förnöjsam och sover på köksgolvet. Nog med äventyr för idag, tycker hon, men jag ska gå en sväng senare ikväll också, när det lugnat sej lite. Vill att hon ska bli van att vara ute. Och springa i koppel. Som en hund.
(Glömde förstås mobilen inne så jag får bjuda på en gammal bild.)

…så härligt för mej också att få komma ut mer än bara på mina promenader…

Idag har vi haft riktigt varmt med sina 28°C, så vi åkte iväg för att ta ett dopp, trodde vi ja, men när vi kom fram så var det för kallt i vattnet så vi skippade det och tänkte att vi skulle bada hemma på min gata i stan, för vattnet var varmare där, men det bidde inte nåt av det heller. Fast vi har ju hela sommarn på oss. Ingen brådska med det.

Så fina blommor vid skogsbrynet.

När vi kom tillbaka åt vi av krämen jag gjorde igår. Det var sååå gott! Som en efterrätt. Kan bero på att jag hällde i av jordgubbssaften jag kokade härförleden. MUMS!

Nu sitter jag här vid datorn och håller på att svettas bort. Håkan vill köpa nån slags luftkyl till mej, men jag orkar inte med en massa apparater som bara är i vägen och dessutom är fula och sen vet man inte var man ska förvara dem heller. Nej, då sitter jag hellre här och pustar i värmen. Jag har ju en våt handduk som jag tar av och på runt nacken, den ger lite svalka. Men det är inte mej Håkan oroar sej över utan Alma. Han är rädd att hon ska få värmeslag. Inte går det nån nöd på henne. Hon går bara och lägger sej i handfatet i badrummet, så får hon svalka. Det är faktiskt värre med mej och mina vallningar, som jag för övrigt kan glädja min stora storasyster med att jag återfått och det med råge, så de var inte till ända som jag hoppades på. Det var bara ett oväntat uppehåll i eländet. Jag blir 54 nu i juli. Hoppas verkligen att jag börjar bli för gammal för de där värmevallningarna snart, för jag fryser hellre så jag får ta på mina fina tröjor som jag stickat…och kommer att sticka. Med dessa vallningar är det inte lönt ta på nåt sånt, då är det bättre med en sjal som är lätt att ta av och på vid alla temperaturändringar.

Nåväl, jag ska inte tråka er med mina besvär. Jag avslutar denna blogg med min vackra utsikt jag har här utanför fönstret. Det är så lummigt och fint och fåglarna kvittrar. Trafiken har tystnat, bara en och annan bil stör tystnaden. En skön afton för alla kvällsflanörer. Vinden har mojnat och det är 24°C. Det är nästan så jag vill ut och promenera, men klockan är 22.20 i skrivande stund, så det är bäst jag stannar inne. Ensam ska man inte ge sej ut den här tiden. Jag får nöja mej med att sitta här vid fönstret och titta ut.

…god natt alla…sov gott och dröm vackra drömmar…

Jag: Det går bra att spritsa ut dem om man inte har för tjock deg.

Sååå, hur gick det då?

Fråga inte, men jag kallar dem “rage”. Raseri på svenska.

…nåja, de var goda iallafall, det är ju huvudsaken…

*suck*

Vad är väl en sommar utan rabarberkräm? Ja, det är väl också sommar, men man måste ju försöka göra det lite mer dramatiskt, eller hur? Fast det är ju alltid gott med sånt som kommer från gården. Nu har ju inte vi en så stor rabarberplanta som det ska vara, men det är för att den står för ytligt och är lite för trångbodd, så vi ska göra om den, för man vill ju ha kräm lite fler gånger än en varje sommar. Och gärna lite rabarber- och jordgubbspaj. Hur gott?

Nu är iallafall krämen klar så den ska vi avnjuta imorgon, ute på ranchen, eventuellt med mina hembakta frallor, som det finns lite kvar av, med ost och gurka. Så himla gott!

Och jag ska baka kakor, inte schackrutor, men av samma deg ska jag spritsa ut kakorna på plåten. Jag har testat redan en gång, men inte skrivit om det här i bloggen. Det går iallafall bra om man inte har så tjock deg. De blir oerhört möra och goda. Typ de godaste kakor som finns. Nästan. Gjorde syltkransar också med drottningsylt. MUMS!

…man har det man gör… 

Vi har fortsatt fint väder här uppe i norr och vi gick en liten promenad och passade på att känna på vattnet. Det var jätteskönt! Kanske så där en 20° skulle jag tro och ännu varmare där det är grunt.

Man fick ju sån lust att hoppa i, men vi hade inga badkläder med oss, så vi fortsatte våran promenad och tänker att vi badar imorgon, då kommer det vara ännu varmare. Runt 28° har de sagt. Då vet jag inte om vi badar här hos mej eller om vi tar det när vi är hos Håkan. Jag måste ju dit och ge Valle kortison och då kan jag sola lite och sen ta ett dopp. Låter som en deal.

…härligt med sommar…och imorgon börjar semestern…livet är gôtt… 

Så blev det äntligen midsommar och jag vet, jag har inte varit duktig alls på att blogga. Jag har börjat, men inte haft nån inspiration. Jag måste börja göra som jag gjorde förut, bara sätta mej ner och skriva en liten snutt varje dag, det kan ju bli kul ändå, i slutändan, om än man inte har nåt att berätta. Man måste ju inte alltid ha gjort nåt särskilt med bilder och allt.

Nåväl…nedräkningen inför semestern är avslutad. Vi har inte påbörjat den än, det gör vi på måndag, men ledigheten är påbörjad för vi tog våran nationaldagsledighet igår, så vi mjukstartar med fyra lediga dagar innan vi går på semesterfirandet. Hur skönt?

Vi har inte ätit nån midsommarmat ännu, men jag gjorde en jättegod skagenröra med inspiration av Linda, som har Lindas bakskola, men i egen tappning då jag inte hade riktigt samma ingredienser hemma och jag ville ha purjolök i.

Den var riktigt smarrig. (Ni får ursäkta bilderna, jag har fotat med mobilen och har inte redigerat dem alls, utan lagt in dem direkt därifrån.)

Jag har 26° i lägenheten och Alma är inte öronbedövande nöjd med det, men handfatet i badrummet ger lite svalka iallafall.

Häggen är överblommad och syrenen tar vid. Humlorna är fullt sysselsatta med att suga dess nektar och samtidigt göra en välgärning genom att pollinera dem.

Igår fick Håkan ett uppdrag med bärgaren. Det var en kille från Skellefteå som fick fel på sin BMW precis utanför Håkans hus. Att han hade sån tur att det var just där en som jobbar på Bavaria bor, och dessutom äger en bärgare, kunde han väl aldrig drömma om. Så Håkan fraktade den dit och kom sen hem till mej där vi åt och vilade lite och sen åkte vi bärgare hem till ranchen.

Jag har fått en ny stol som är lite mjukare än den förra, så det var rätt så bekvämt.

Vi har haft så fint väder flera dagar här, men igår fick vi lite efterlängtad regn och åska, dock var den långt borta så det tog ju en kvart-fjorton dar från att det blixtrade tills mullret kom. Inte maffigt direkt, men mysigt ändå på nåt vis. Det var så mörkt i köket så jag tände ljus och hade myspys medan jag diskade undan och rengjorde fläkten ordentligt. Men idag kom solen igen och det vackra vädret fortsätter väl över hela helgen, om man ska tro på SMHI.

Vid slutet på bron såg vi några som tog ett midsommardopp. Undrar just hur kallt det är i vattnet. Kanske vi oxå badar i helgen?

Valle och Vilma springer ut och in hela tiden, de tycker att det är aningen för varmt. Då är det bra att dricka vatten, konstaterar Vilma med drypande våt haka.

Valle söker sej till skuggan i vanlig ordning.

Jag avslutar inlägget med den afrikanska myrsloksdansen och önskar alla glad midsommar!

…hoppas alla har det fint och tar det lugnt med alkoholen…

Jag var ju till appo igår, ni som läst mitt inlägg vet, och jag skulle passa på att köpa Valles kortison som han blivit tillskriven, för han har snart slut. Nu fanns det inte nånstans i Luleå, sa apotekaren, endast i Kalix och Kiruna. Inte heller kunde hon säga när det skulle komma in då det inte ens fanns hos leverantören.
Lite väl långt att åka till de städerna, tycker jag, men jag gick alldeles nyss till vårt apotek här på min gata i stan, där jag bor, för att göra en beställning. Men hon var så pass service minded att hon kollade om hon hade i en annan storlek…på förpackningen alltså. Och mycket riktigt hade hon i 100-pack. De jag skulle ha var i 30. Nu hade jag ju flera uttag att göra så hon sa att jag kan ju köpa allt på en gång i denna 100-pack, och inte nog med det, 30-packen kostar 126 kr och denna 100-pack 168 kr. Så inte nog med att jag fick ta ut allt på en gång, jag fick det så mycket billigare dessutom. Hur bra?

…tur ska man ha ibland…men jag köper ingen lott, turen är nog förbrukad härmed… 

Goddagens på första sommardagen! Det är den första juni. Herregud så fort det har gått nu på slutet. Vi har inte fullt tre veckor kvar att arbeta. Det är ju midsommar på fredagen före semestern, då är vi ju lediga, så 14 arbetsdagar kvar. Sååå härligt! Jag längtar, kan ni tro.

I morse var det en lite mer avslappnad Alma som kom och ville ha skinka. De är vänner, Alma och Vilma, så det är ju skönt att båda känner igen varandra. De glömmer ju inte så fort, men kan vara osäker på vem det är om de inte doftar bekant. Till exempel när Valle har legat hos veterinären över natten så har Vilma fräst åt honom sen när han kommit hem, så de går ju mycket på doften.
Jag hoppas att Alma är lugn och harmonisk när Håkan kommer hem idag och att hon har kul med Vilma därborta. Vilma är ju fortfarande väldigt lekfull och om Alma bara lugnar ner sej lite och inte är så burdus så funkar de bra ihop. Jag ser ju på Vilma att hon så gärna vill ge sej in i leken, men av nån anledning så gör hon inte det. Jag misstänker att hon är rädd att Valle ska bli sur och att hon får skit för det senare. Han är ju lite hård mot henne med, ibland. Det har ju hänt att man har fått gå emellan dem tidigare och då och då när man kom hem från jobbet hittade man en hög med pälstussar, som om nån suttit och plockat en höna, och då visste man att Vilma har åkt på däng. Med Alma, som bara är busig, kommer nog Vilma att blomma upp och bli lite tuffare. Hoppas jag iallafall.

Valle kommer och jamar klagande nu igen. Jag förstår att han vill ut, han är ju van att vara på ranchen hela somrarna så nu är det inte riktigt som det brukar. Men han får ju komma dit snart igen. Ingen fara med honom.

…finaste små tjejerna…