Köttätare på deltid

För snart fyra år sen slutade jag äta kött. Jag hade pratat med Håkis flera gånger innan, när vi passerade kvigorna som står på bete i hagen där vi brukar gå våra promenader, om att sluta äta de söta små djuren. Sen köpte jag vegomat och sa att om det går att ersätta kött med sånt så gör jag det, men jag skulle bara prova. Efter det åt jag inte kött…förrän idag, gott folk. Jag har ätit vildsvinsfilé.

Jag stekte det tillsammans med färskpotatis, paprika och lök på muurikkan ute och vi åt det med fempepparsås och nygräddad baguette. Det var så gott.
Nu återstår att se vad min kropp säger om den gärningen. Än så länge känner jag ingenting och tror väl inte att jag kommer göra det heller, jag är ju ingen vegetarian. Jag har ju ätit fisk och ägg och grejor så magen är ju inte helt ovan animaliska produkter.


Filén var fin, lite magrare än vanlig fläskfilé, men lika mör och god. Dyrt…ja, men det hade varit dyrare att äta det på restaurang så inget jag klagar över. Jag beställde två filéer på ca 450 g, fyra korvar och en älgstek på 900 g och allt gick på 1230 kr. En filé gav tre portioner mat. Bara en sittning för tre personer hade kostat den summan på restaurang.
Nu har jag en filé kvar, fyra vildsvinsgrillkorvar och en älgstek. Jag kommer att bli en köttätare……på deltid. Och det gäller bara vilt.
Till jul kommer jag att få riktig julskinka. Vildsvinsjulskinka. Jag måste bara komma ihåg att beställa i tid.

…glad midsommar… 

Vad jag gjort första semesterveckan

…undrar ni säkert allihop, kan jag förstå. Jag är ju inte nån ihärdig bloggare längre, men nu ska jag iallafall berätta lite om vad som pågått här uppe i norr.
Jag har varit till tandläkaren bland annat. Jag har haft en tand som bråkat lite och gått sönder helt enkelt en liten bit i taget som jag lagat ett par gånger, men till slut bestämde jag mej för att sätta en krona på fanskapet så man slipper springa där i tid och otid. Så det var jag och gjorde i tisdags och det känns så himla skönt att ha det avklarat så här i början på semestern.
På vägen dit kunde jag inte låta bli att ta ett par bilder. Jag har ju inte gått den här svängen på länge. Jobbar ju inte längre i stan och p.g.a pandemin har man ju inte haft ärenden dit av annan sort heller. Bastuflotten är på plats. Den är så söt där ute i viken.

Undrar vilka det är som får använda den? Är den allmän eller har den en ägare? Det lär jag väl inte få veta heller…om jag inte googlar förstås, det kan ju finnas info om det på nätet.

Här en dag fick jag för mej att torka alla köksluckor ordentligt så inte minsta fingeravtryck skulle finnas att finna och passade då även på att rengöra spisen och fläkten i samma veva. Fläkten fick sej nytt skumgummifilter, för den föll i bitar när jag skulle tvätta den, så jag skickade iväg Håkis att köpa på JULA och han ville inte ha betalt för den så det var ju jättesnällt av honom…tackar och bockar igen. Eller jag borde kanske niga?
Älskar när glaset är skinande rent på ugnsluckan.

Alma håller på och rumsterar på balkongen hela nätterna vilket gör att hon sover mest hela dagarna istället, förutom korta stunder då hon orkar vara vaken.

Och idag passade jag på att byta golv i köket. Ett golv som jag haft länge i min ägo, men som fick vänta lite då jag hittade det som jag målade vitt. Det som skulle vara så hållbart och bra, men som inte höll måttet i mitt lilla residens iallafall, så nu åkte det ut – hittills bara ut i hallen dock – och in med det mörka som ska föreställa ett slitet golv i ek från en loge.
Hade lovat göra det under den här veckan, medan Håkis jobbade, så att han inte blir avis på att jag är ledig och latar mej hela dagarna. Det här tog ungefär lika länge som min vanliga arbetsdag, nämligen 6 timmar, för jag var ju tvungen flytta på allt helt själv också, vilket tar mycket längre tid än om man är två. Nu har jag ju inte lagt golv under diskbänken, bara en bit in, men möblerna och skafferi och kyl. Och för att kunna flytta på skafferiet var jag tvungen att ta ut hälften, alltså alla tunga varor, innan jag kunde rubba det, så det tog sin tid. Själva golvet gick ju rätt fort att lägga, men det var varmt och jag har fortfarande vallningar så jag var tvungen att ta många mikropauser så jag inte skulle svimma av värmeslag. Nu är det klart i köket iallafall och jag får ta hallen en annan dag, en regnig sådan, för man ska inte jobba när det är solsken, har jag bestämt, vi har nog kort sommar som det är.

Och idag blev även ett av mina stickprojekt färdigt. Den är inte oversize utan i ganska normal storlek, bara lite längre. Den är lika mjuk och len som den gula med gråa ränder. Så skön att ha på lite svalare sommarkvällar och på vintern så klart. Kragen är i hög polo, men jag viker in den när jag inte fryser, dock har jag inte gjort det här på bild.
Jag är så nöjd med den. Love it! ♥

Ja, det är ungefär vad jag sysslat med hittills, denna första semestervecka, som visserligen inte är slut än, men det är ju torsdag redan. Och imorgon är det midsommar och Håkis går på semester nästa vecka. Det blir kul!
Ha det så gott och vi ses igen!  ♥

…som ni ser måste jag sätta golvlister…måste köpa nya… 

Semester & Alma är här

Nu har jag äntligen semester och vi var och bytte katter i helgen. Alma har ju fått vara lös i den inhägnade gården på ranchen, men inte tog det många dagar innan hon helt enkelt klättrade över plankskärmarna och smet över på andra sidan. Dock var hon ändå så pass klok att hon höll sej till Håkis gård på baksidan. Hon låg bara under syrenen intill balkongen när jag kom för att hämta henne. Sen när vi återvänt till gården och jag stängt grinden så rusar Alma till planket igen och klättrar upp. Jag får precis tag i svansen innan hon hinner hoppa över. Så då tyckte vi att det kanske var dags att byta så hon får komma hit och gå i koppel och Valle får äntligen vistas ute…som han har längtat så efter.

Vilma var som vanligt lite rädd för honom i början, men jag tror det har gått över nu.

Han vill henne inget illa, han vill ju bara vara go. Jag tror att han har saknat henne, så han blir ju lite ledsen när hon hela tiden springer iväg när han kommer nära. Men som sagt så går det över när hon vant sej och ser att han inte är aggressiv mot henne. Kanske han inte ens är det mot Alma nu, jag vet inte, vågar inte prova.

Vi var hos lilla storasyster och jag fick en massa blommor av henne som redan är så fina där ute på min balkong, så nu har jag sommar där. Det är så mysigt!

Köpte även en mini-solros, som dock inte passar in i det rosa och vita, men det gör inget, jag tycker de är så fina så jag ville ha en ändå. Våga missmatcha lite mer

När vi åkte hem till mej med Alma sa Håkis att hon har nån hudflik i nacken som jag måste kolla vad det är.
Det var ingen hudflik. Det var en fästing! 

Men det hindrar inte oss från att gå ut iallafall. Idag var första gången för henne här på Mjölkplejset. Hon var lite spooked, men det gick fort över. Dock var hon helt slut när vi gick in efter en timme.
Hon har för övrigt en ny sele och nytt koppel, så nu har hon ett set både på ranchen och på mjölkplejset.

Det är så fint med alla syrener och äppelträd som blommar just nu. De är ju lite senare här uppe. Vi har ju bara precis börjat med sommarn här så egentligen borde vi fira midsommar i mitten på juli.

Jag älskar detta. Hade så gärna bott här i villaområdet. Fast husen är så jäkla dyra här.

Det är så lummigt och fint.

Alma ville in på allas tomter hela tiden och det går ju inte så jag fick hålla koll så hon höll sej på rätt sida om gränsen.

Så fina blommor på äppelträdet. Jag tror iallafall det är ett äppelträd. Det kan ju vara körsbär också, jag har ingen aning. Fina blommor är det hur som helst.

Söta Alma fick tugga i sej lite gräs också, det var ju bra, för vi har inte fixat nåt på balkongen ännu.

Dagen började med regn och rusk, men slutade i sol med växlande molnighet. Riktigt skön eftermiddag blev det.

…nu ville hon in efter en timme, men snart vill hon inte in alls… 

Kosläpp

♫ Släpp kossorna ut det är våååår ♫

Igår var vi på kosläpp i vackra Älvsbyn. Vädret var fint, men blåsigt så det var inte så varmt om man inte satt i lä förstås.

Här kan jag bosätta mej efter min pension. Det är så himla fint.

Kossera stod och tuggade i sej hö i lugn och ro till en början, men ju närmare släppet tiden kom, desto mer livade blev de.

De var så snälla och fina. Man fick till och med klappa dem. Det kunde jag inte motstå efter att jag bestämt mej för att inte äta nåt. Man vill ju inte gärna hålla en bulle i handen när den är full med smuts och kosaliv.

Till slut var det äntligen dags och kossera kom skuttande ut ur ladugården.

Man kan inte tro att de kan göra såna glädjeskutt förrän man ser det.

De är tveksamma till en början och ville tillbaka in efter att de varit ute en stund, men bonden ni ser till höger i bild motade bort dem och sen drog de en lina som skulle stoppa dem från att försöka igen.

Här har de det gott och när de vant sej så kommer de att trivas så bra.

Det är så himla fint. Tänk att få bo med denna vy utanför huset.

Det var några andra kor i hagen intill som redan fått komma ut.

Jag filmade lite också.

…nu är kossera ute…nu är det sommar!… 

 

Morsdag och nedräkningen har börjat

God förmiddag, önskar jag er denna söndagsförmiddag. Det är morsdag och vi ska åka och fira kära mor och samtidigt fira lilla storasyster som fyllde år den 18:e.
Vi har sol för tillfället, men det kan bli regnskurar mellan varven, åtminstone är det vad som har angivits på väderappen. Runt 12 ska det bli sämre väder. Typix! Det ska vara så hela nästa vecka också, men det kan ju hinna ändras på, för de där 10-dygns prognoserna är ju inte att lita på direkt.
Nu börjar det iallafall bli grönt i alla träd. Björkarna har kommit igång även de och det blommar gult vid vägrenarna. Härligt!

Det har varit Kristi himmelsfärd och jag var ledig i torsdags, men tror ni Håkis var det? Närå, den arma saten valde att vara ledig fredag istället, vilket innebar att jag fick ta bussen till jobbet.

Jo, det gick bra och jag fick hämtning sen och vi åkte raka vägen till Boden för att köpa nät till stängslet och grinden som vi köpt härförleden, så katterna inte tar sej utanför gården. Vi hade sån otur att någon hade varit och köpt allt nät bara tjugo minuter innan vi kom, så vi åkte och skulle hälsa på hos lilla storasyster istället, men tror ni de var hemma? Nix pickedix, så det blev en resa helt i onödan.

Nåja, man ska inte gråta över spilld diesel utan nu vänder vi blad och går vidare. Vi hittade ett annat nät som faktiskt var bättre. Dyrare och bättre.

Nu när det börjar bli varmare ute så har man ju balkongdörren öppen, vilket inbjuder till ovälkomna besökare. Inte för att jag egentligen har nåt emot dessa små randiga flygfän, men jag vill inte ha dem inomhus ifall de skulle sticka Valle, mej gör de ju inget för jag försöker inte fånga dem. Den här gången satt den bara uppe i takbjälken en liten stund och flög sen ut utan att se sej om.

Valle mår fint, för övrigt. Han längtar till han får komma ut bara, men det blir väl snart, så fort vi blir klar med stängslet och grinden. Tror det blir rätt fint.

Tillsvidare får han nöja sej med balkongen, men det är ju verkligen inte samma sak, klagar Valle, det finns ju inget gräs att äta. De där torra kvistarna är inte heller nåt att beta i.

Vad vi inte berättar är att vi var på ranchen igår. Dock kanske han känner det på lukten, jag vet inte, men jag säger då inget iallafall.

Vilma fick en ordentlig genomgång av pälsen. Det behövdes.

Om tre veckor går jag på semester, så nedräkningen har börjat. Och så är vi ju lediga på måndag därnästa vecka då det är nationaldagen. Så himla skönt!

Nu blir det frukost och sen göra sej fin för morsdagsfirande och efterskottskalas.
Ha en fin söndag alla!

…♫ den blomstertid nu kommer ♫…   

Freeeedag!

Det är fredag och full fart mot helgen! Wiiihooooo!! Ere fest eller? Var e killarna?
Eller också sitter jag bara hemma i soffan och stickar samtidigt som jag tittar på en stickpodd. Så festlig är jag. Vad gör ni då…som är så jävla roliga?
Nä, skämt åsido. Jag är inte bitter alls. Faktiskt. Alltså på riktigt. Jag är för gammal. Jag fyller ju för fasen 56 år om ett par månader. Jag kan ju inte hålla på och festa då heller. Been there, done that liksom.
Eller?
Nä, inte är man väl för gammal heller, men jag känner inte för det. Jag trivs så bra i soffan framför tv:n. Jag är för bekväm. Visst kan jag ibland få lite lust, typ när man hör nån bra låt eller bara är på sånt humör, men sen så tänker jag på hur jobbigt det är att komma iväg och att det sällan är så kul som man förväntar sej, så lika bra att stanna hemma. Äta lite snacks och bara chilla. Med stickningen och en stickpodd.

…ha en skön fredagskväll alla… 

Ännu en vecka har passerat

Söndag och ännu en vecka har passerat. Vi har ju inte överraskat med att göra nåt utöver det vanliga så ingen idé att tjata om det.

Våren har kommit igång ordentligt och vi får allt varmare grader. Jag har till och med kunnat gå utan jacka den knappa kilometern som jag har till grinden ut från jobbet och med solglajjorna på. Ytte-pyttesmå musöron har tittat fram på några av björkarna, men inte på alla. Vi har många snöhögar kvar efter plogbilarnas framfart, men de smälter och krymper så sakteliga. Idag har vi sol och 11° C. Härligt!

Och härförleden fick jag nåt som jag inte fått på, jag vet inte hur länge, och det är strömmingsflundra. Jag undrar om det inte är sen vi var till Lövskär och käkade i hamnrestaurangen och det är många år sen, närmare 30 skulle jag tro, för jag kan inte minnas att jag fått det efter de slutade och nån annan tog över med ett helt annat koncept. Kanske att mamma har bjudit på det nån gång, men jag minns inte riktigt. Varför jag inte gör det själv är för att jag har gjort det en gång och trots att bäst-före-datumet inte gått ut så luktade fisken ruttet och jag har inte velat prova nån mer gång.
Men nu hittade vi färdigstekta, som bara var att värma upp ett par minuter på vardera sidan och salta och peppra lite och sen var det bara att servera. Hur bra?? Och hur gott?? Jag var så glad. Äntligen ska jag få äta strömmingsflundra när jag vill! Ja, så länge det finns i butiken förstås.
Egentligen vill jag ha spenat till, men Håkis gillar inte det så det blev lite vanliga grönsaker. Moset blev inte så jättelyckat då potatisen var som konstig och tog en evighet att få mjuk. Inget större fel på smaken, det var mest konsistensen som var lite klistrig.

En sak till som jag inte fått på länge är dessa wienerbröd i sin rätta form. Oftast görs de ju runda nuförtiden och inte som en åtta, men nu fanns de på ICA-Maxi, fem för tjugofem, så det har vi avnjutit här och det var så himla gott.

Jag var sen med sådden i år, men då får vi väl njuta av dem desto längre. Hoppas värmen håller i sej långt in i september. Det börjar iallafall titta fram så smått, som med lite omhändertagande och kärlek kanske blir så fina som de är på bilderna.
En massa grusnejlika har vi också och lite lobelia.
Jag har kvar en massa frön som inte fick bli sådda i år så vi får se om det blir nåt av dem nästa vår. Jag fick nämligen slut på såjord mitt i allt och inget nytt har inhandlats så tyvärr får de vänta. Jag har två olika sorters akleja och den kan man väl slänga ut på sensommaren, det är ju så de förökar sej själva så vi får prova det. Allt annat ska i krukor. Det blir inga nya rabatter för enkelhetens skull.
Sen är jag egentligen inte intresserad av trädgårdsarbete och planteringar och sånt, jag tycker det är fint med blommor så klart, men att göra jobbet…det är inte min grej. Jag kommer ju knappt ihåg att vattna.
Hade jag bott i hus med Håkis så hade vi fått lägga undan pengar och anlita någon att komma och fixa våran trädgård, men jag vill inte det nu då jag har ett eget boende att lägga pengar på. Den som har fixat de rabatter som finns är min lilla storasyster, men det är längesen och de ser inte alls ut som när hon har lagt sina händer på dem. Varken Håkis eller jag har intresse av att hålla dem fina.
Lite synd är det allt.

…jag får försöka lägga manken till så dessa blir fina iallafall… 

♫ Sommertider hej, hej ♫

Nu är det full fart mot sommaren! Fast vi har väldigt mycket snöhögar kvar här uppe, men de kommer att smälta bort nu när det blir varmare. Idag har vi, kanske inte sommargrader, men solen skiner och på balkongen är det varmt så man kan sitta och sola och då är det skönt med lite svalare vindar som letar sej in, för annars kan det bli riktigt varmt där.

I fredags blev det mat från Alcatraz. Vi beställer med Foodora som är så praktiskt och bra så slipper man åka iväg och jag kan fixa med käket lagom till Håkis slutar. Vi åt thaimat, Phad Prieo Wan med räkor.
Så himla gott!

I lördags var vi och hälsade på kära mor och lilla storasyster med make kom också förbi. Vi pratade bland annat om halstrad strömming och blev så sugen att vi köpte det när vi åkte och handlade lite senare, innan vi fortsatte till ranchen. Det fanns färskpotatis i påse så det fick vi också. Gott så det förslår!

Och idag bäddade jag färdigt ute på balkongen, det behövs bara dammsugas nu, men jag väntar med det eftersom Valle ligger där ute i solen, så jag ville inte störa.
Jag har satt gardinerna på stången, men når inte att hänga upp den så det får Håkis göra när han kommer hem.

Mamma hade så fina dynor på sina utemöbler och jag tyckte jag kände igen dem. Inte så konstigt när jag har likadan hemma, fast jag tror min är gråare. Det kändes som att mammas var lite mer åt det beigea hållet. Tror jag köper en sån jag med, mina gråa kuddar med fårknapparna har bleknat massor i solen och är numera åt det beigea hållet dem med.

Jag ska laga tonfisk med wokgrönsaker och äggnudlar till middag. Och sen, när Håkis åker hem, ska vi hämta paket till mej. Det är förstås mera garn. Jag har beställt lite extra av sånt jag hade för lite av och så vill jag ha en lite mer orange tröja, i big size som den gula, så det klickade jag hem också. Just nu håller jag på med en vit sommar-top.
Den gröna, med kabelstickning nertill, ska bara sys ihop och få en krage, sen är den klar, men det gör jag en annan dag.

Nu ska jag gå och sätta mej på balkongen och se om det är varmt nog. Det har blitt lite disigt, så det kanske inte är så varmt som det var när jag fixade till där.
Nåja, nu är det iallafall bara att sätta sej därute så fort det blir varmt. Skönt! Nu längtar jag bara till jag får blommor i krukorna så det blir så där fint och mysigt igen.

Ha en skön eftermiddag och på återseende!

…det är härliga tider, strålande tider vi har framför oss nu…

♫ Ja må du leva ♫

För 2,5 år sen trodde vi inte att du skulle få uppleva din 13 årsdag, men skam den som ger sej. Efter sondmatning och medicinering tillfrisknade du och idag fyller du 15 år!
Visst har du haft det lite besvärligt med FORL och sex utdragna tänder, men du ser ut att må förhållandevis bra.
Nu är det vår och det blir allt varmare och du kommer att få uppleva ännu en sommar.
Det är vi tacksamma för.

…ja må du leva, kanske inte i hundra år, men nåt år till iallafall… 

Valborgsmässoafton

Så var det lördag och vi har fått sovmorgon här i mitt lilla residens. Vi har ju jobbat hela veckan, friska och krya, om än hostan har suttit i och man var lite mindre rask där i början, men redan onsdag tyckte jag att jag var full av energi och hade inga problem att tya med.
Jag känner mej helt normal och covidhjärnan har återgått till min normala nivå av förvirring, för disträ har jag varit i hela mitt liv och det har väl tilltagit med åren, dock inte i den utsträckningen som jag fick erfara under min sjukskrivning. Eller jo, av stress har jag ju varit med om nåt liknande, fast jag upplevde mej inte som stressad, men en arbetsledare som jag hade då och anförtrodde mej åt sa att det är stressrelaterat.
Jag ska berätta…det var en gång när mina kuddfodral med text var nya och jag bäddade med dem för första gången. Jag satte i kuddarna och ställde upp dem med de andra, men blev lite besviken då texten på ena kudden var så att öppningen hamnade utåt, mot dörren. Jag brukar alltid vända kuddarna så att öppningen är inåt rummet så man inte ser dem från dörren. Inte förrän dagen efter såg jag att texten var på båda sidorna så jag kunde vända bort öppningen. Ja…vad ska man säga? Hur jag kunde missa det är ett mysterium, men det var väl min stresshjärna som inte fungerade som den skulle.

Vi har varit och handlat som vanligt på lördagar och det var så kul att komma ut lite bland folk, det känns så längesen. Jag har ju träffat folk på jobbet så klart, men att få gå och handla och röra sej fritt är så himla mysigt. Känns gött att få vara frisk.
Sen var vi även på Jula och Håkis köpte ett par byxor åt oss var. Likadana i gult och svart. Jättesnygga och de satt som en smäck. Supersköna då det svarta är i ett stretchtyg så man kan röra på sej trots att byxan sitter åt. Rekommenderar å det varmaste.
Jag ska visa en bild imorgon, orkar inte nu.

Därefter åkte vi hem till Håkis och kickorna och jag kammade Vilma ordentligt, hon behöver ju en riktig genomgång minst varannan vecka, allra helst varje, men hon har en ganska bra päls som inte tovar sej riktigt lika lätt som Valles så det räcker faktiskt med varannan och jag kammar alla hår uppåt först, från huvudet ner till rumpan, och sen kammar jag allt neråt en gång till så hon har inte en enda tova, så det är väl därför det håller sej så bra. Och hon gillar det. Man ser tydligt på henne att hon tycker det är så skönt. Och hon hjälper alltid till att rengöra pälsen, så medan jag kammar ena sidan så tvättar hon sej på bröstet och där hon kommer åt. Hon är så söt.
Valle har jag också kammat, men han blir mer och mer håröm ju äldre han blir, så benen har jag inte fått kamma och de är toviga, så jag får försöka klippa bort dem och kamma lite efteråt, men jag får ta det lite pö om pö då han blir så ängslig och inte alls vill vara med på det.
Alma har jag också kammat, men hon har ju knappt en tova på hela kroppen. Hon hade nån mindre en som Håkis tog bort medan jag kammade Vilma och sen kammade jag henne en stund bara för att hon ska få samma behandling. Det gör Håkis när han rengör Vilmas ögon och runt nosen. Då kommer ju Alma och vill också vara med. Håkis blöter en bomullspad med vanligt vatten och torkar henne tills hon inte vill mer.
De är så fina, våra små pälsbarn 

Det är Valborgsmässoafton, men vi har i vanlig ordning inte varit till nån majbrasa eller ens grillat något, men Håkis köpte en grillad kyckling när vi var och handlade och jag köpte Scans vegoköttbullar, som för övrigt är de bästa jag smakat, och åt av dem med potatissallad, så det blev våran Valborgsmiddag. Valle och Alma fick också av kycklingen så de var glada och nöjda. Vilma äter inte det så hon fick nöja sej med flatrökt skinka som vi köper i charken på ICA Sörbyhallen. Fint ska det va’!

Nu är vi hemma på min gata i stan sen ett tag och har tävlat med Alla mot alla och sett några avsnitt av Merlin och nu chillar vi vid varsin dator. Ska strax gå och göra kväller, åtminstone tvätta bort smink och allt jag gör innan läggdags och sen kan vi chilla lite till innan vi hupper i sänga.

…ha nu en fin Valborgskväll alla…nu är våren här… 

 

En så fin tröja

Jag såg en så fin tröja härförleden, tyvärr kan jag inte länka till den rätta ägaren, men visar den ändå…hoppas man inte har nåt emot det.
Jag blev så förtjust i den och tänkte att en sån vill jag ha!

Sagt och gjort…eller pågår just nu. Den är lite lös i maskorna, men jag hoppas att det ska ordna till sej vid blockering. Det brukar det ju göra. Garnet är Drops Soft Tweed. Lite svår att arbeta med, för mej iallafall, då den är tvåtrådig och bara tvinnad, trådarna är alltså lösa och det är så lätt att man bara får med sej en tråd när man stickar och det vill inte bli jämnt och fint. Vet inte om jag är så imponerad av det, men annars ett skönt och mjukt garn. Har i svart också.
Nåja, vi får se hur det ser ut när det är blockat och klart. Kanske blir jättebra så vi målar inte fan på väggen än.

…jag vet…jag bare sticker och sticker… 

 

Pizza med öron

Vi beställde pizza igår med Foodora och jag valde en barnpizza för jag var inte så hungrig och ville inte spara nån bit.
Titta bara så gulligt! De har gjort öron på den ♥
Inte var den så liten heller så det blev ju att spara ändå. Den har jag ätit till lunch idag.

…det är ju tur att jag är så barnslig som uppskattade deras ansträngning att göra barnets måltid till lite mer av en upplevelse än bara ätandet… 

Katterna längtar ut och jag med

Nu smälter snön bort allt snabbare för varje dag när det blir varmare temperaturer här uppe, men än ska vi inte ropa hej, för mitt i allt kommer det ett snöoväder en gång till innan sommaren är här. Det är vi…kanske inte vana vid, men vi blir inte förvånade längre, det har hänt så många gånger. Trots det är frustrationen hög, för är det nåt vi inte har gott om här uppe så är det sommardagar, så vi slipper allra helst snön från och med maj månad och vill ha sol och värme istället som övriga svenskar i vår avlånga land. Är det för mycket begärt? Eller ska vi behöva emigrera?

Tjejerna vill ut såna här dagar, men än har vi inte fått ut nån grind. Vi måste för övrigt inhandla en ny, eller om vi bygger den själv, den måste vara mycket högre än den vi hittills haft, i och för sej provisoriskt bara, men ändå. Alma hoppar lätt över den så inget vi kan fortsätta med.
Alma, det är den här lilla pälsdamen som trodde hon var lite nättare än hon i verkligheten är, som hon har prånglat in sej i det lilla utrymmet på klätterställningen.
Jag vet inte riktigt vilka den egentligen är gjord för. Den ser precis ut som de större vi har i vardagsrum och tv-rum, men är mycket mindre. Kanske är det för pygmé-katter?

Jag kollade aldrig storleken när jag beställde den, utan tog för givet att det var en likadan som vi hade hemma hos mej, på min gata i stan. Lika dyr var den också, så inte konstigt att man tror det. Dock fick vi snabbt beställa en ny och nu har de en likadan i tv-rummet här på ranchen.

 Vi har för övrigt tillbringat natten här på ranchen. Jag har ju varit med Valle så mycket nu och inte träffat tjejerna sen där förra helgen, så en natt klarar han sej ensam. Fast vi är redan tillbaka till honom och Håkis sover över till imorgon i sedvanlig ordning. Det enda vi inte har gjort som vi brukar är att handla, men vi är inte direkt utan något, det är bara mjölk och andra färskvaror som tar slut innan nästa helg, men det kan Håkis handla på lill-ICA när han åker hem efter jobbet.

Själv så tror jag att jag också kan jobba på måndag. Känner mej bättre idag och nu när vi kom hem så kändes det inte alls lika jobbigt att gå upp för trapporna. Jag ska prova städa ordentligt här hemma och bädda rent och tvätta lite så ser jag ju vad jag orkar med. Blir jag sämre igen så stannar jag hemma lite till, men jag tror nog att det ska gå bra. Jag kan ju ta det lugnt och inte anstränga mej mer än nödvändigt till en början. Alla säger ju att det tar ett tag innan man orkar som vanligt igen, så det får de stå ut med.
Jag längtar ju faktiskt ut. Längtar efter vardagen. Längtar till att få bli som vanligt igen. Det är så härligt med våren och fågelsången därutanför. Jag orkar inte sitta inne mer.

Valle längtar också ut, men snart får de det, de små pälsbarnen. Snart är det väder för det. Och vi ska växla mellan ranchen och stan med Valle och Alma, för Alma måste också få vara där på sommaren och inte bara i lägenheten, så vi kör antingen en vecka eller två i stöten, så får båda känna på att vara ute i det fria.

…det är så härligt med våren…man blir så glad…   

Presenterar Corona och sånt

Mina damer och herrar, jag presenterar för er…Corona! Den är färdig nu och jag älskar den! En oversize myströja. Garnet är Drops Nord och Drops Brushed Alpaca, det gråa Drops Alpaca Silk, och det är så mjukt och lent och trots det är den inte för varm, utan mer som en vanlig sweater. Så himla härlig. Det kommer absolut bli fler av den här sorten. Har garn till det i olika färger.
Mönstret är mitt eget och finns inte att köpa, för jag skriver inte ner dem och jag kan inte ens skriva mönster. Jag bara gör. Det där med stickfasthet och allt annat som man måste tänka på, det är sånt som jag högaktningsfullt skiter i. Det blir som det blir och oftast blir det bra.
(Don’t mind my covid face.)

Vi åt goda räkmackor i torsdags. Jag har smaksinnet kvar och jag hoppas att jag får ha det, men eftersom jag inte är frisk än så vet jag inte om det förblir så, kan bara hoppas.

Jag gjorde ett nytt test igår, fredag, och det ser ut att ha blivit skarpare streck vid T:et igen. Jag känner mej inte helt frisk så jag vet inte om jag vågar gå och jobba på måndag…eller orkar ens, men det står att efter fem dagar ska man inte smitta längre. Jag fattar inte…ska man kunna springa ute bland folk med covid efter dag fem? Det låter inte rimligt i mina öron. Nåja, får se hur jag mår på måndag. Kanske jag har hunnit krya på mej.
Och om man har haft två feberfria dagar. Jag har inte ens haft feber. Möjligtvis en natt, då när jag kräktes, men inte sen. Jag har inte kollat hela tiden, men nog vet jag hur feber känns och det har ju känts så vid några tillfällen och då har jag kollat och jag har haft 36,9. Ska jag alltså inte smitta?

…men tur iallafall att det varit så lindrigt…det är nog vaccinets förtjänst…och att det är en lindrigare variant… 

Hälsningar från en med covidhjärna

Här kommer en liten hälsning från en med covidhjärna. Jag har ju läst – eller snarare sett rubriker, har ju inte läst innehållet egentligen – att man kan få förändringar på hjärnan vid covid, eller kanske var det post-covid, jag vet inte, men jag tillhör de som har det during covid.
Vi är fortsatt sjukskrivna. Vi har gjort nya tester och om än de är svagare så är de där strecken vid T:et kvar. Jag känner mej inte sjuk annat än när jag anstränger mej. Och med ansträngning menar jag typ laga mat och duscha direkt efter varann, eller springa nerför trappan och hjälpa till att bära upp varupåsar som Håkis varit och hämtat på Willys efter att vi handlat online. Förkylningen är nästan helt borta, men blodsmaken är kvar när jag hostar. Jag har lite ont i halsen utemellanåt, som att det håller på att bryta ut igen, men inget händer. Men så länge jag sitter still och inte gör värre saker än att hämta en kopp kaffe, gå på toa eller tända ljus så mår jag riktigt hyfsat.

När jag är själv gör jag varma mackor i mikron. Har ni testat Hot Jalapeño mjukost? Den är såååå god! Alla som gillar chilicheese kommer gilla denna också, smakar exakt likadant, bortsett från krispet på utsidan. Jag hade det på mina varma mackor med tomat och ost och så klart mycket pizzakrydda på. MUMS!
Ja, jag har smaksinnet kvar, men berättar mer sen…

Vi gör inte många knop här. Vi ligger i varsin soffhörna om jag inte stickar. Jag tittar mycket på YT-videor och HBOmax, har hittat SATC fast den nya där de är äldre, And Just Like That heter den. Jag gillar mycket! Och så har jag sett Inventing Anna på Netflix. Handlar om den rysk-tyska tjejen, Anna Sorokin, som bytte efternamn till Delvey och drog till New York där hon påstod att hon var arvtagerskan till 60 miljoner dollar. Hon lurade societeten, banker, hotell, restauranger och levde ett lyxliv på andras bekostnad. Inte bara i USA utan hon reste mycket och bokade till och med ett privatplan en gång, som hon inte betalade, för hon hade ju inga pengar. Dock var hon oerhört generös de gånger hon lyckades få lån och spred bankens slantar runt sej och gav bra med dricks till alla hon var nöjd med. Detta är alltså sant, det har hänt på riktigt och hon åkte ju dit till slut och blev så småningom utvisad ur USA. Jättespännande, tycker jag, så den har jag sträckkollat.

Sen har jag stickat en hel del. Jag är snart klar med gula tröjan som jag ska kalla Corona, för det är nu jag ska berätta mer.
Min hjärna har ju som sagt påverkats av denna sjukdom. Den är inte riktigt som den brukar vara. Smaksinnet till exempel. Jag tycker ju att jag känner smak. Allt jag har ätit smakar gott. Dock börjar min hjärna att fundera på om det kanske bara är att jag minns hur det smakar. Att jag egentligen inte känner nåt utan det är minnet som lurar mej…
Sen ögonen, när jag tittade mej i spegeln – tittade, för det är inte så nu längre – så är det inte som att jag gör det i nutid utan mer som att det var på film. Är det nån som förstår hur jag menar? Jag vet att det låter korkat, men det var så min lilla hjärna uppfattade det. Jag tror inte jag hade feber, men det kan ju ha varit, jag har ingen aning.
Sen när jag satt och stickade. Jag var nästan färdig med gula tröjan, hade lite kvar på oket och maskorna blev allt färre. Då ser jag att jag har 20 maskor mer på ena stycket. Jag stickar ju nerifrån och upp, börjar med mudd och stickar bålen upp till armhålorna och sen lägger man bort den stickningen och börjar med ärmarna. När de är klara så sätter man ihop allt på samma rundsticka och stickar oket, minskar till halsringningen och sen är det klart.
Jag såg alltså att jag hade 20 maskor mer på ena stycket och måste repa upp så ärmarna blir lösa igen. Jag gör så och när jag ska lägga till ärmarna igen så vet jag inte hur man gör. Jag sitter där och försöker på än det ena och än det andra sättet, men det funkar inte. Jag säger till Håkis att jag får inte ihop det och han ber mej lägga bort stickningen ett tag.
Men alltså!! Hur många tröjor har jag inte stickat så där?!? För att inte nämna att jag ju hade stickat så på just denna tröja också, men som jag fick repa upp. HUR…?!?…kan min hjärna inte minnas hur man gör när jag har gjort det, PÅ SAMMA STICKNING(!), dagen innan?

   

Ja, till slut så kom jag iallafall på hur jag skulle göra, men ändå…snacka om covidhjärna!! Helt borta alltså!

Hursom…Håkis har varit här varje dag sen i lördags. Eller var det fredags? Jag vet inte, jag vet bara att längtan blev stor för vi hade inte setts sen måndagen, för han var ju hemma på tisdagen och jag åkte buss till och från jobbet. Och sen var vi båda för sjuka för att orka träffas, men så fort han fick ork så har han kommit och ätit mat och tittat på tv tillsammans med mej och Valle. Och när han kommer hem sitter flickorna och väntar. Nu har han varit med dem mycket mer än i vanliga fall, för han har ju inte varit hos mej lika länge som när han jobbar, men kanske fem timmar så där. Fast idag blev det lite längre än så.

När jag kom hem, där i tisdags, tog jag på mej min fina nystickade Lopapeysa. Det är alltså en tröja i isländsk stil och isländskt garn, vilket Lettlopi är. Den är lite stickig, men har man nåt under så går det bra.
Jag tycker den är sååå snygg!

…bilden är något redigerad…men inte märkbart… 

Såklart kom jag inte undan

Jaha, tror ni inte jag drattade dit jag också nu när man trodde att det var slutet på eländet. Jag har förstås fått covid. Håkis har smittat mej, fast det är ju mitt eget fel, jag skulle haft munskydd och inte varit nära honom, men nu misstänkte jag inte covid förrän det var försent. Det visar ju negativt till en början.
Så hur agerar detta virus på mej? Jo det ska jag berätta. Jag har hosta och ont i luftrören, men jag hostar bara då och då. Inte lika mycket som vid en vanlig förkylning, trots allt. Jag har huvudvärk så fort Pamolen slutar verka. Jag har ingen feber. Snuvig i näsan då och då, men inget ihållande. Ett illamående sköljde över mej med jämna mellanrum och i natt kräktes jag vid två tillfällen, men jag är inte lös i magen.
Mellan varven känner jag mej hyfsat bra och har kunnat sticka och dammsög hela lägenheten igår, samt fuktmoppade bort alla fläckar som min lilla pälsbäbis lämnar efter sej. Så fläckvis är jag relativt pigg. Men jag har sovit väldigt mycket också. Jag är väl uppe ett par tre timmar, sen sover jag en eller ett par däremellan. Jag skulle vilja stoppa i mej Pamol var fjärde timme, men man får bara ta tre gånger dagligen så det är bara att försöka ta sej igenom de timmar man inte får smärtstillande.
Just nu känner jag mej rätt så bra. Ingen huvudvärk, lite hosta då och då, inget illamående. Jag dricker till och med en kopp kaffe.
Vid mina pigga tillfällen har jag inte mer ont i kroppen än i vanliga fall, för att ögonblicket senare kännas som att jag har blivit överkörd av en dumper.
Men det är överkomligt och jag hoppas det fortsätter så här och att viruset håller sej borta från mina lungor.

   …det var ett jävvla märkligt sjukdomstillstånd detta…aldrig har jag upplevt nåt liknande… 

WTF

Jag åkte buss till jobbet idag, för Håkis ligger sjuk hemma hos sej, förkyld.

Han gjorde covid-test på måndagsmorgon och det visade negativt, så då gick det ju bra att jobba. Sen åkte vi till Specsavers i Piteå, för han får vänta så länge på en tid i Luleå och han behöver syntest för körkortet.

Men idag var han sämre och stannade hemma. Jag har haft lite hosta och det känns som att jag har svalt ett rivjärn, men annars frisk som en nötkärna så jag åkte som sagt och jobbade.

Nu fick jag ett MMS från Håkis…

…fuck… 

Tröjan är klar

Nu är tröjan färdig och har alldeles nyss lagt den att torka på ett badlakan. Jag tvättade den med shampo och använde balsam i sista sköljningen. Ull är ju hår så det går alldeles utmärkt. Nu längtar jag tills den har torkat så jag får prova och se om blockningen vart som jag ville.
Har gjort nacken lite högre med förkortade varv. Gillar inte när ringningen är densamma på baksidan som framsidan, vilket det blir när man stickar rundstickning.

Bilden nedan är den som jag blev inspirerad av, designad av Gro Helen Lorentzen (@strikkemaniadesign på instagram), men som alltid så har jag ändrat lite på mönstret. Och sen tror jag att den tröjan är stickad med hela mönstret i oket, men så vill jag inte ha den, för jultröjan jag stickade först för några år sen, den gråa med rött, vitt och svart mönster, har också ett brett ok, eller långt, vad man nu ska säga, vilket innebär att ärmhålen hamnar nere vid brösten och det är så obekvämt när man ska lyfta på armarna och tröjan följer med upp. Jag vill kunna röra mej utan att tröjan också gör det, så jag stickade lite av mönstret nedanför oket.
Hur jag visste när jag skulle börja med oket är en ren gissning, men när man har stickat mycket så lär man sej hur långt nedanför halsringningen oket ska gå, så det är egentligen inte så svårt. Man måste vara lite klurig bara.
Jag har provat den på innan blockning och jag är sååå nöjd. Jag tycker den är supersnygg och vill börja använda den NUUU!!!
Inte kändes den så himla varm heller, som de säger, men vintern får gärna stanna lite till, för jag vill verkligen kunna ha denna tröjan. Så så så snygg!
Funderar på att sticka en i vitt också om jag inte väljer nåt annat snyggt mönster. Jag har ju flera som jag har printscreenat så får se vad det blir.

…men nu kanske jag tar en paus i stickningen…åtminstone ett par dagar… 

Sista mars

Idag är det torsdag, den sista mars, och vi har en arbetsdag till innan vi tar helg. Vintern håller fortfarande kvar sitt grepp, men våren kämpar på och smälter snön så vi får barmark på vägarna åtminstone.
Fast sen kommer det mer snö ändå att pulsa i innan plogbilen hinner fram.

Jag var ju ledig onsdag, torsdag och fredag förra veckan som en del av er vet och på fredagen tyckte jag att jag varit så mycket med Valle så jag lika gärna kunde följa med hem till Håkis på kvällen och sova över och sen åka till mej på lördag igen som vi brukar. Lite ovanligt för att vara jag, jag daltar ju så med dem annars, men Valle led ingen nöd och var så glad när vi kom hem igen.

Flickorna märkte skillnaden och tyckte nog att det var kul att mamma stannade så länge, om än det är Håkis de tyr sej till mest numera. Jag träffar dem ju bara några timmar på lördagarna. Det känns verkligen inte bra, men bästa lösningen tillsvidare. Och för Vilma är det ju ultimat att få vara där alltid. Det är ju hennes paradis och blir nog Almas också med tiden.

Med stickningen går det bra. Jag har kommit en bit på väg. Har stickat bålen ända upp till armhålorna och nu ska ärmarna stickas – har kommit lite mer än halvvägs på ena – för att sen läggas till bålen och sticka oket. Sen är den färdig.
Det blir sååå snyggt! Och hur rivigt garnet än må vara så känns det anmärkningsvärt lite på kroppen. Eller iallafall på armen, när jag provar ärmen. Lite strävt, men inte alls som man tror. Så när jag har sköljt med balsamvatten tror jag att det kommer bli relativt bekvämt. Åtminstone på mej, jag är inte så känslig.
Jag ska visa originalet sen (bilden jag har tagit mönstret av) man kan inte tro att det är samma mönster. Färgvalet gör så himla stor skillnad.

…måste nog köpa en ny garderob bara för mina stickade tröjor… 

Jag stickar och stickar

Jag bara stickar och stickar. Nu har jag börjat på en ny tröja igen. Och nej, koftan är inte klar, men när det kliar i fingrarna på att få lägga upp nåt nytt, då gör jag det, annars blir jag omöjlig att ha att göra med.
Nu har jag lagt upp i garnet Lettlopi. Ett isländskt riktigt rivigt garn, för er som inte vet. Det känns som att sticka juteväv, men de säger att det blir mjukt när man blötlägger i balsam, så då får jag väl tro på det.
Men hur rivigt det än må vara så är det ändå behagligt att sticka i, på nåt underligt sätt. Det ger lixom mersmak och jag har lite mer förståelse för dem som har detta som favvogarn.

De säger att det blir ordentligt varma plagg av detta så inget för inomhusbruk. Antar att jag får använda den på vårkanten och hösten då, istället för en tunn jacka, men vi får se.
Det blir flerfärgsstickning igen i dessa härliga färger – se nedan.
Jag har som vanligt inget mönster, men har sett en tröja på Instagram och följer mönstret genom att titta på bilden och räkna maskorna i rapporterna. Det är alltså de antal maskor som sedan upprepas flera gånger och så får man ju byta färg där det ska bytas.
Nu är ju inte den i samma färger som jag har så jag måste sitta och fundilera ut hur jag ska lägga upp det så det blir snyggast.

…men det är så roligt…och rogivande…terapi liksom… 

Mera vinter

Här trodde vi att våren var kommen och sen kom snöfallet som en käftsmäll från himlen. Det har fallit runt 10 cm skulle jag tro, men egentligen har jag inget emot det, för vet ni vad bästa medicinen mot vårlängtan är? Jo, förstår ni, det är att köpa en ny parkas som man vill hinna använda lite innan det blir för varmt.

Det har jag gjort och nu är jag glad över att det är lite kyligt ute. Vill ju inte hänga bort den här snyggingen det första jag gör.

Gillar alla små detaljer på den. Inte var den dyr heller. 1500 spänn, lite drygt, minns inte exakt. Visserligen extrapris, men inte mycket nedsatt. Dock är den tung och känns som god kvalitet. Jag gillar den och nu kan det fortsätta vara några minusgrader i april också så blir jag glad i ögat.
Och ja, det är fuskpäls.

…nej, jag behövde den väl inte, men jag skämmer bort mej utan dåligt samvete… 

Ingen torktumlare ännu

Jag är så nöjd med torkställningarna jag har nu, de i trä som ni kan skönja där i sovrummet. De tar så liten plats jämfört med den större jag hade tidigare, men rymmer ändå nästan lika mycket. Och när man inte har nåt att torka så trycker man bara ihop dem och ställer mot väggen och då tar de ingen plats alls.
Jag har två nu, jag hittade nämligen liknande på Rusta, som jag genast köpte, för det är bra när man tvättar sängkläder och det är både lakan och påslakan som är så skrymmande, vilket jag har gjort igår och nu står de där, båda två, men inte har man problem att ta sej förbi ändå. Det är hur mycket plats som helst. Ja, okej, inte om man väger 150 kg, men det är det ingen som gör hemma i mitt lilla residens.
Dessutom är de fina. Jag gillar trä.
Måste nog byta ut tvättkorgen i plast till en riktig korg istället.
Ja, det får bli nästa projekt.

…mycket nöjd är jag…behöver ingen torktumlare längre… 

Dagens outfit

Dagens outfit är en vit stor skjorta, Håkis gamla så vet inte var den är köpt, byxor från Ellos som jag beställt för flera år sen och en ny slipover som jag stickat själv. Eget mönster.

En lite kortare historia så man får ha nåt längre under, som en storskjorta till exempel eller en oversize tisha. Slits i mudden och bakstycket är något längre. Jättesnyggt, tycker jag, och så inne nu. Inte för att det är så viktigt utan bara ett konstaterande. Man får ju ha vad man vill på sej vare sej det är inne eller ute. Och då menar jag inte i ordets rätta bemärkelse utan om det är modernt eller inte.
Ok, nu går vi vidare…

Det är ett enkelt nybörjarplagg med helt raka stycken i slätstickning, utan avmaskning vid ärmhålen, bara i halsen som är en V-ringning. Resåren är två aviga och en rät.

Garnet är helt magiska Amazing Fibres Alpaca Tweed som jag beställde på Adlibris. Det är så mjukt och lätt, väger typ ingenting och så drygt att det går typ fyra nystan till en normalstor tröja. Jag har fyra och ett halvt nystan så vi får se hur långt jag kommer på det, men jag tror det gick ett och ett halvt till denna slipover, kommer inte riktigt ihåg, men jag vet att det var väldigt drygt. Om jag inte minns fel hade jag tre till att börja med och sen beställde jag tre till när jag såg hur långt det räcker.
Det är inte så varmt så att till och med en klimakteriekossa med sina frekventa värmevallningar kan ha på sej den även om man måste ha nåt under. Den är sååå skön och härlig och färgen är to die for!
Och hur bra matchar den inte mina byxor?

…asså, herregud vad jag har stickat mycket… 

Gott te

Friggs pepparmint och Twinings citronte med honung och en skvätt mjölk. Jodå. Passar utmärkt så här en blåsig vårvinterafton. Inte för att det blåser här inne, men ändå. Att dricka ur min tjusiga tekopp från exklusiva Oscar & Clothilde gör inte saken sämre direkt. Apropå O&C, jag satt och tittade på en video av en influencer som besökte olika butiker varav en var just O&C. Det var riktigt kul att få se den och det var väldigt tjusigt.

Nåväl, nu ska jag fortsätta avnjuta mitt te och sen blir det träning. Dag 10 i rad. Har börjat med daglig aerobics igen. Så skönt!

…är inte färdig med städ och rens, fortsätter imorron…  

 

Flyttrens

Gomorron alla morgonpigga! Jag är uppe med tuppen idag, men inte för att gå till jobbet, nej för den här tantaluringen är ledig i dagarna tre. Hur härligt?
Jag ska inte vara helt ledig dock, jag har en massa jobb här hemma. Jag ska nämligen rensa, rensa och åter rensa. Ut med allt sånt som jag trodde att jag behövde, men har inte behövt vid ett endaste tillfälle, så nu gör jag mej helt enkelt av med allt och är det nåt jag behöver så får jag väl köpa. Inte för att jag behöver nåt. Jag måste verkligen få in det innanför mitt lilla kranium att jag INTE behöver nånting mer. Jag har nog med prylar. Det räcker så gott så godare hade det inte kunnat räcka.
Ok, men för att inte bli långrandig om det så kan jag förtälja att vi mår fint här allihop. Valle har fått ett nytt kortison, för den han hade var jättesvår att få tag på. I hela Sverige. Jag försökte beställa i flera olika apotek, men det var slut hos dem och hos leverantören, så till slut ringde jag veterinären och bad att få ett annat som finns att få, då Valle måste ha det och om än han hade klarat sej ett tag utan så kan man inte sluta tvärt med just kortison då kroppen minskar sin produktion av kortisol när man får det utifrån och man blir väldigt sjuk utan. Det har med adrenalinet att göra, jag vet inte riktigt hur det funkar, jag vet bara att det är livsfarligt att sluta tvärt.
Ok, dessa nya tabletter är aningen större och han är inte direkt dödsförtjust i det, så när jag ger honom dem låtsas han svälja. Han kan sitta hur länge som helst och svälja och svälja. Han sväljer, tittar på mej och när jag tittar granskande på honom och inte släpper så sväljer han igen och tittar på mej som att `kan jag få gå nu?´ Sen när jag släpper honom skakar han på huvudet och ut flyger bitarna som inte har smält i munnen och jag hittar dem senare och inser att han ju inte har tagit sin meduxin till fullo. Och jag som har berömt honom så för hur duktig han är. Inte konstigt att han sett lite skamsen ut.
Iallafall, nu ska jag slamma upp dem i lite vatten och ge med spruta istället så jag är säker på att han får i sej den. Han har varit lite låg ett par dagar, men sen jag upptäckte fusket har han blivit bättre och piggat på sej lite, som tur var.

Det ser ut att bli en fin dag idag. Hade gärna passat på att gå och köpa dragkedja och band till koftan, men den är ju inte klar. Jag har kragen kvar. Men jag kan ju mäta hur lång den är nu, köpa en lite längre dragkedja och sticka kragen så den passar till den längden. Blir det en lååång dragkedja så får det bli en polo.

Nu ska jag ta en kopp kaffe till innan jag sätter igång här. Jag ser faktiskt fram emot det, mer än jag gjort på länge. Jag har ju tidigare bävat för detta, men nu vill jag sätta igång. Det känns som att jag vill göra sån där “flyttrens”, som man gör när man inte vill ta med allt skit till det nya stället. Så skönt…

…men först mera kaffe…godmorgon… 

Vad jag håller på med nu

En kofta har snart sett dagens ljus. Eller snart och snart…det är en ärm och kragen kvar, men jag ville ändå visa hur det blir. Jag beställde ju ett garn från Adlibris till nedsatt pris, Amazing Fibres Alpaca Cotton, som är så mjukt och fluffigt. Det stickar jag ihop med Drops Alpaca och resultatet blir ett härligt mörkblått tyg med färgstänk i alla regnbågens färger.
Jag gillar det! Jag ser mej i den med mina mörkblå jeans och man kan ha en tisha under i vilken färg som helst, för allt kommer att matcha. Så nu är det bara att lägga upp maskor för nästa ärm och färdigställa denna snygga kofta, som förövrigt inte får knappar utan en dragkedja. Den får jag köpa nästa vecka på mina lediga dagar. Har nämligen tagit ut mina sista semesterdagar på onsdag, torsdag och fredag. Då kan jag promenera in till stan om det blir vackert väder.

måste nog köpa ett par mörkblå mjukisbyxor också att ha till denna kofta… 😊

 

Lite bitterljuvt ändå

Vi har haft en flock duvor som bosatt sej på våra tak. De bygger bo på det lilla taket över balkongen, under det stora taket. De har haft ett nät där tidigare just för att det är attraktivt för fåglar att bosätta sej på såna ställen, men efter en renovering sattes det aldrig tillbaka. Duvor är, som de flesta vet, en sanitär olägenhet och inget man vill ha bajsande vid sina uteplatser, så jag har nästan önskat att samma duvhök som var i stan och gjorde rent på duvor även skulle komma och cirkulera här ovanför för att skrämma bort dessa duvor.
En morgon härförleden, när vi skulle till jobbet, hade jag varit och slängt sopor för att sedan fortsätta till garaget, så hör jag ett FLAFF och när jag tittar upp ser jag bara ett moln gråa fjädrar som singlar ner mot marken. Jag förstår ju genast att något har tagit en duva. När jag kommer så jag kan se runt hörnet på carporten sitter där mycket riktigt en duvhök med en duva i sina klor. Jag är jättenära, bara en cirka fem meter ifrån och börjar genast fumla efter mobilen i jackfickan. Får upp den, men det tar så lång tid att få fram kameran så duvhöken hinner flyga bort en bit med sitt byte. Jag tar en bild iallafall som tyvärr blir väldigt suddig, men man ser ändå vad det är.
Nu är duvorna ett minne blott. Har inte hört nån sen dess och detta hände för kanske en fem dagar sen. Jag har sett en duva flyga över villaområdet så de kanske håller till där nu då, men här ovanför har deras dagliga frierilåt tystnat.
Lite bitterljuvt ändå.

…men den var så vacker, duvhöken, så kul att få se den så nära…   

Strömsötröjan är klar

Nu är den färdig, min fina Strömsötröja, eller egentligen inte helt, jag måste sy under armarna och fästa trådar och kanske blockas lite, men sen är den färdig. Jag är så nöjd med den och kommer definitivt att sticka minst en till. Jag funderar på en grå med brunt mönster. Jag har garn så det räcker till det och behöver inte beställa. Jag har ju till gul och mörkgrått också, så får se om det blir en sån med.
Det var en kul stickning iallafall och sitter som en smäck!

…alla ojämna maskor drar ihop sej och blir jämna och fina vid blockning, så det bör göras… 

Vilma 8 år

♫ Säg vad e det för dag, e det en vanlig dag, nej det är ingen vanlig dag, för det är VILMAS födelsedag, hurra, hurra, hurraaaaaa ♫
Våran älskade lilla skruttunge, häxmaja, klothilda (efter sin mor, som Håkis brukar säga)
(det är alltså mej han har i åtanke då)
fyller 8 år. Oj så tiden har gått fort. Hon börjar knappa in på oss, 48 kattår, och är en medelålders liten tantaluring. Ja, fråga mej inte hur de räknar ut det. Det saknar all logik, rim och reson, åtminstone i mina ögon. Och inte blir man klokare när man googlar om det, för man finner lika många varianter och svar som hon är gammal.
Men who cares, nu blir hon iallafall 8 människoår och det är allt en fin ålder. Hon har ungefär lika länge kvar att leva, om hon får vara frisk.
Och det hoppas vi innerligt att hon får.

…Grattis lilla sötnosing… 

Fettisdagen

Fettisdagen 2022 är den första mars. Jag förstår inte riktigt hur det räknas ut, jag har alltid trott att den infaller i februari, men obviously not.
Det frågas hur man äter semlorna. Äter man dem bara rakt av, som en hamburgare? I varm mjölk? Eller börjar man med locket?
Jag börjar alltid med locket.
Så då vet ni det. Ni behöver inte ligga sömnlösa och undra längre.
Vi har ätit bruna bönor, jag med min vego grillkorv och Håkis med korv och fläsk. Och sen blev det förstås minisemlor. Så himla söta. Och goda!

Strömsötröjan är det inte mycket kvar på. Har kommit ganska långt med oket.
Den blir så fin!
Och lättstickad är den. Mycket bra beskrivning och jag gillar framförallt hur hon har löst alla minskningar. Det är så proffsigt och bra gjort!
Men en sak har jag gjort på eget bevåg och det är var jag startade med oket. Jag kollade faktiskt inte ens var man skulle börja, men jag gillar inte när det är mitt bak på ryggen, jag gillar att börja alldeles ovanför där ena ärmen börjar, där raglan brukar sitta. Det tycker jag syns allra minst, man får verkligen titta länge innan man hittar var det är, just för att det är där i böjen, så att säga.
Nej Håkan, inte den böjen!

…nu ska jag fortsätta min stickning en stund till innan duschen…vi ses… 

Strömsötröjan

Hallå hej alla! Det är söndag, den allra sista i februari och vi går mot våren med stormsteg. Inte för att det syns när man tittar ut. Vi har jättemycket snö, men när solen skiner och fåglarna kvittrar så kan man ana nåt som skulle kunna kallas vårkänslor i maggropen.
Fast än så länge behöver vi varma kläder och jag fick ett tips härförleden av en läsare om ett avsnitt av Strömsö där det handlade bara om stickning. Det var ju den fina Strömsötröjan, som Lee Esselström har designat. De visade den i olika färger och jag blev ju förstås sugen på en jag med, så jag letade upp mönstret som finns gratis att hämta på deras hemsida och satte igång.

Nu kom ju mitt lila-rosa garn, i Drops Lima, väl till pass, som jag så fint lyckats dölja genom att vända alla garnen med namnet neråt. Såg inte det förrän jag la ut bilden här, men orkade inte gå och ta om den.
Mönstret ska stickas i vitt som originalet. Om jag gillar den ska jag sticka flera i andra färger, tillexempel gul med mörkgrått mönster, rostfärgad med mörkgrått mönster, mörkgrå med flerfärgat mönster.

Jag har kommit så långt att jag stickat ihop ärmarna med bålen, så nu ska jag strax börja med oket. Så himla kul!

…Valle verkar gilla den han med…åtminstone som liggunderlag… 

 

 

En ensamstående tvåkattspappas liv

När man är en ensamstående tvåkattspappa är det en hel del man får försaka. Livet är inte längre som innan, så här kommer en liten förvarning om vad man ska tänka på innan man skaffar dessa pälsbarn.

  1. Att få en stund ifred vid datorn är inte längre en självklarhet.

2. Man måste komma ihåg att slå på värmen om vintern innan man åker så de inte fryser.

3. Man får se upp för såna som lurpassar på en i trappan.

4. Att få ha glassen ifred tillhör det förgångna, man får räkna med att dela med sej.

5. Egentid på toaletten är ett minne blott.

6. Att ha soffan ifred kan man glömma.

7. Men att det är ett kärt besvär är inte att förglömma. Man har så mycket glädje av dessa små pälsmonster så allt det där försakar man mer än gärna.

…och nu är ju inte Håkis ensamstående för alltid, bara så länge Valle lever… 

Visar lite mer

Som sagt är jag så nöjd med tröjan. Jag måste ju visa hela hur den ser ut. Passformen kunde inte varit bättre och behöver jag ens nämna garnet igen? Nä, tänkte väl det.


Och så kom jag på att jag har ett till färdigt projekt som jag varken har nämnt eller visat. Det är den bruna tröjan med mycket struktur.

…och så Håkis kofta och mina wips, så det har ju blitt en del stickat här som ni kan förstå…