Lite garn och lite gnäll så här en fredagskväll

Hej å hå vad tiden går! Nu är det fredag, äntligen, och det är full fart mot helgen. Våra garner har kommit. Mammas vita Paris, som inte är med på bild för övrigt, beställde jag 16 nystan av och en 6 mm virknål. Vi tyckte att det räcker om hon virkar med två trådar. En liten badrumsmatta måste ju inte vara så tjock. Min är tunn, inte för att den är virkad, men ändock, tunn som ett badlakan, typ. Det blev billigt och bra, under 300 kr.
Själv beställde jag ett tunnare bomullsgarn som heter Muskat. Den är väl hälften så tjock som Paris. Jag beställde egentligen inte den lite gulaktiga färgen, utan en ljusbeige som tyvärr var slut, så jag fick ett mejl från butiken där de undrade om jag ville 1) vänta med att få min order 2) ändra i beställningen och bara få de andra två färgerna, eller 3) upphäva ordern. Jag svarade att jag ville att de skulle skicka en annan färg, överraska mej! skrev jag. Och det gjorde de bra, den där lite beigegula färgen var ju jättefin. Av dem ska jag sticka linnen, två par fina, svala sommarlinnen. Om de blir trefärgade eller tvåfärgade har jag inte bestämt ännu. Jag har inte kollat ut nåt mönster, men det finns massor med fina på Drops Design, så det lär inte bli nåt problem. Det ska bli nåt med lite spetsmönster iallafall.

Vi har snön kvar, men det har slaskat och varit så blött, så jag önskar att den bara försvinner och kommer åter då det verkligen är dags. Så kanske jag lägger mina teorier om en ny istid på hyllan. Som det är nu får jag bara vatten på kvarn. Och det är inget jag vill ha.

Såna här soliga dagar är det ju vackert med det vita snötäcket. Men jag väntar gärna ett tag till. En solig oktoberdag utan snö är inte heller att förakta. För snö från oktober månad fram till maj är inte önskvärt, hur mycket jag än tycker om vintern.

Valle har haft det lite jobbigt de här dagarna, fram till idag. Jag tror han är smärtfri nu, för han bara sover och sover, vilket han inte kunnat göra så bra p.g.a smärtan. Han har inte heller legat särskilt bekvämt, så han har inte fått nån ordentlig vila, därför tar han ut det nu. Nu ligger han som han alltid gjort och snarkar gott. Lilla gubben, vad skönt för dej. Nu väntar bara glada, härliga dagar, utan smärta och obehag.

…stackars lilla gossebarnet vad han bara drabbas av allt elände… 

*älskar de små runda öronen*

Mycket snö och dyrbar katt

Idag har det varit strålande sol, men kallt och kolla(!) hur mycket snö vi har fått. Det är rena rama midvintern så här i slutet på oktober. Flyttfåglarna ba “What the fuck??” och börjar panikflyga omkring tills någon kvackar “ta det nu luuuugnt, vi ska int streeeessa, än finns öppet vatten där vi kan hitta mat, den här snön smälter snart bort” och alla flygfän landar i närmsta pöl. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. Och den har nog rätt, för idag har vi haft takdropp och snöglopp, fast det ska ju snöa mer, om det inte har hunnit ändras förstås.

Jag började arbeta senare idag, klockan nio närmare bestämt, för vi var ju till veterinären i Boden med Valle. De tog blodprov och kollade njurvärde och långtidssocker och det senare var bara fint, men han måste börja äta njurmat om han ska få några år till. Några år till? Det låter ju helt fantastiskt! Och skönt att han inte har diabetes.
Dock har han FORL, alltså en tandsjukdom som är väldigt smärtsam och han har fått dra ut tre tänder och skrapat tandsten med ultraljud. Han var så eländig och dreglade när jag kom hem, men nu har han piggat på sej.

Han får inte äta torrfoder utan bara mjuk mat, men inget duger, så jag blötte torrfodret och lät det stå och dra så det blev mjukt, men inte blött och det åt han av. Det ska han få i fem dagar, sen kan man börja ge som vanligt igen. Han tuggar ju inte om det gör ont, det gjorde han inte nu på slutet utan svalde dem hela. De är ju så små så det går bra.
Imorgon ska han få moffe igen, vilken tur att jag sparade två sprutor! Och så ska han få en Hexagel som man stryker på såren där tänderna har suttit och på några tänder som är i farozonen. Hur nu det ska gå till, men det måste gå. Det är för att skydda mot infektioner och påskynda läkningsprocessen.
Han börjar bli mer och mer sej lik nu, lillhjärtat. Så skönt att se. Snart kommer han må så gott nu när han slipper ha ont.
Men det blev dyrt. Närmare 12000 kr med det som Håkis betalade på Djursjukhuset först. Det är en mycket dyrbar katt detta, men det är han värd. Han ska också ha samma vård som om han var försäkrad. Och får vi ha honom några år till, ja då är ingen gladare än jag och Håkis.

…älskade lillskrutt…hoppas du blir ännu lyckligare nu när du blir smärtfri… 

Man lär sej av sina misstag

Min första stickepodd. Den visar litegrann hur det inte ska gå till, men jag ser det inte som ett misslyckande utan mera som en lärdom. Man lär sej av sina misstag.
Men detta är iallafall vad jag kommer att göra lite mer av i framtiden. Tror jag. Om jag tycker det är kul.
Det abrupta slutet beror helt enkelt på att batteriet tog slut. I övrigt är jag rätt nöjd, förutom skärpan. Måste nog skaffa en kamera med automatisk zoomning.

…kanske det hade varit bra med en viewfinder ändå, så hade jag sett hur suddigt det är… 

Skeptisk kille

Valle vet inte riktigt vad han ska tycka. Han undrar nog varför jag ställt till med detta nu igen. Önskar jag kunde förklara så han förstår att det inte är jag som råder över vädret.

Varför tömde jag inte balkongen igår när det inte snöade? Nåja, nästa helg ska vara bättre. Hoppas det stämmer. Det är ju en bit bort så det hinner väl ändras flera gånger innan vi når dit. Annars får jag väl helt enkelt stå där i snöyran och plocka bort allt. Fast lusten är inte särskilt stor. Väntar nog tills det smält bort.

…de var inte så sugen på att gå ut på ranchen heller, småttingarna… 

♫ Hej mitt vinterland ♪

Här går livet sin gilla gång. Vi har framkommit till söndagen den 18 oktober. Dagarna mörknar minut för minut.  Vi tänder ljus och myser inomhus.
Håkis kom igår och hade handlat lite mjölk och “bodit åt Ballo”. Vi tävlade i Alla mot alla och åt ugnsgrillad lax med hemgjord potatisgratäng. Alltså så jäkla gott! Måste nog ha det en gång i veckan. Gärna ett par.
Eller varför inte varje dag?

Valle lever och mår hyfsat bra med moffe. Jag provade hoppa över några timmar igår, jag blir så nervös efter att ha läst om andningsdepression, det vill säga att lungorna vill lägga av och de får svårt att andas eller så får de helt och hållet andningsuppehåll. Så det känns ju så där att ge honom det, men än så länge har inget inträffat. Jag gav honom en nyss för han har varit lite gnällig sen tidigt i morse eftersom jag inte gav något innan vi la oss.
Men han kom och la sej hos mej, under täcket, som förr i tiden. Det har han inte gjort på länge. ♥

Jag stickar och stickar. Är det inte på pumporna så är det på en tröja av egen design. Det ska bli så kul att se hur den blir när den är klar. Jag tror den blir fin. Inte märkvärdigt mycket krusiduller, bara en enkel liten detalj som löper över armarna och en bit på magen. Visar förstås när den är klar.

När jag steg upp i morse var det till ett vinterland. Och blåser gör det så det är lite snöstorm därute. Inget man gärna går och promenerar i. Men varför inte egentligen. Utmana sej själv. Det finns inga dåliga väder…
Nej, jag tror jag håller mej inomhus. Gör färdigt mina pumpor som bara behöver fyllas och virkas en stamstump på. Jag har vadd nere i förrådet, så det är bara att hämta.
Ja, det blir nog en bra dag detta med.

säga vad man vill, men lite mysigt är det med snön… 

Alma lider ingen nöd

Alma ser inte ut att lida någon nöd. Snart känner hon sej hemma och blir sådär jobbig med Vilma igen. Fast jag hoppas att hon håller sej i skinnet och försöker bete sej. Då kanske Vilma slappnar av och blir lite mer extrovert. Man såg ju att hon gärna hade hoppat in i leken med Alma, men Alma är lite för burdus och gåpåig så Vilma väljer att bara titta på.
Det blir nog kul för henne när hon får komma ut och får vara lite mer skyddad. Då vill hon nog vara ute lite längre stunder än här, där det är så mycket spring på gården med omnejd. Jag tror hon kommer att älska det.

…men vad Vilma ska undra var Valle har tagit vägen… 

Nu har han fått tid!

Åh herre min skapare vad jag har suttit och ringt här nu. Först till Djursjukhuset i Gammelstad, de hade ingen tid förrän tidigast i november. Öjebyns likaså, men bokade ändå än tid den 2 november ifall jag inte skulle få nån tidigare. Sen ringde jag Bergnäsets Djurklinik, samma sak där. Petvet fick jag inget svar hos. Din veterinär i Piteå gjorde inga tandsaneringar längre. Slutligen provade jag Lapplands Djurklinik i Boden och där fick jag äntligen napp! Han får komma redan på tisdag nästa vecka och jag ska ringa till Gammelstad och be att få lite mer morfin så han klarar sej över helgen och måndag.
Sååå himla bra!

Sen var det bara att ringa tillbaka till Öjebyn och avboka tiden samt till Gammelstad igen för att be dem skicka Valles journal till Lapplands Djurklinik.
Ja, men nu är det ordnat så nu ska väl allt bli bra. De kommer att röntga, ta bort tandsten, eventuellt dra nån tand ifall det behövs. Gör’t bara. Allt som krävs. Så länge han blir bra så. Än är det liv i gubben.

Men…det där är inte Alma!

Titta vem jag har fått hem. Lille Valleman!
Håkis tog honom till veterinären idag, för han har ont i munnen, så han har lite svårt att äta. Han har tandsten och tandköttsinflammation, så han måste få en sanering, om det nu är det som gör att han inte kan äta, men antar det då han vill egentligen. När han får nåt i munnen jamar han av smärta och har svårt att tugga.
Nu har han fått en morfinspruta och i skrivande stund sitter han faktiskt och äter, sen ska han få morfin imorgon 3 ggr i munnen och en gång på fredag. Då är det bättre att han är hos mej som slutar tidigare än Håkis. Så nu får han passa på att äta upp sej och vi får boka en tid för munsanering. Hoppas man får det fort nu.
Alma fick följa med hem till ranchen. Hoppas det går bra för henne. Hon är ju lite rädd, men är hon där länge nog så vänjer hon sej. Nu börjar det ju vara så kallt så Valle är inte ute så mycket och framförallt inte länge. Nu duger nog balkongen och det är bra om han är här som ska ha kortison varannan dag så slipper Håkis åka fram och tillbaka med mej. Jag kan åka dit kanske ett par gånger i veckan så jag får träffa Vilma och Alma också lite.

Mammas älskade lilla skruttgubbe! ♥ Han är lite stirrig av morfinet.

Han åt ganska ordentligt. I flera minuter satt han. Med saneringen blir nog allt bra igen.

…lille vän, vad du betyder mycket för mej… 

 

Virkade badrumsmattor

Det här inlägget är till min mor.

Det här är tre mattor som inte var så långt ifrån den storlek du vill ha. Den översta är virkad i Paris, som man måste ha tre trådar för att få rätt tjocklek, kostar ca 14 kr/st. Kostnad för matta lite drygt 200 kr.
De två andra är i trikågarn. Den turkosa är 62 cm och kostar lite över 200 kr. Den nedersta är 97 cm och som du ser går det åt 1,7 kg garn, Esteri tubgarn, som man får beställa från Finland för 16 €/kg. Det blir billigast med tanke på att Ribbon kostar nästan 100 kr för 250 g.
Sen finns det massor med fler mattor, men de är från 110 cm och uppåt, och du ville ha ca 75 cm. Man kan ju göra om mönstret lite och hoppa över några varv, det är ju en variant, men jag kan ju inte lägga ut alla här.

…dessa tre var mina favoriter… 

Vad ska det bli?

Nä nu har jag suttit och fisit länge nog, nu är det bara att huppe ur pyjamasen och sätta igång med dagens arbete. Nog för att söndagen är vilodagen, men här ska inte vilas, här ska slipas och karvas och fixas.

Vad ska nu detta bli? Det syns nog om man har lite fantasi. Inte helt och hållet hur det ska bli, det får ni se när det är färdigt, men jag tror det blir toppenfint!

Ja, det är nog många som undrar varför jag ska slipa i lägenheten, men jag slipar lite för hand bara, inte med nån maskin som blåser ut en massa spån. Så det är ingen fara. No danger on the roof, som di säger over there.

…ja, jag har ritat på fri hand…här ska det inte vara exakt på millimetern… 

Hungriga små fjäderfän

Alma har fullt upp på balkongen. Hon har alltid nåt att spana på. Är det inte skriande hussvalor, som flyger in och ut under takfoten som små reaplan, så är det skrattande måsar seglandes högt i skyn, tjattrande starar som samlas inför höstflytten…

…eller hungriga sidensvansar som äntligen hittat till rönnarna med de röda mogna bären.

Jag har gått och tänkt på det, varför ingen äter av dem, men de kanske har lite alkoholproblem så de vill ha dem jästa, fyllda med berusningsmedel. Bara de inte stoppar i sej för mycket och flyger in i rutorna så de svimmar av eller till och med dör. Det händer ju inte alltför sällan.

…de är vackra di små fjäderfäna… 

Covid på jobbet

Jaha ja, jag som trodde att det var rätt så lugnt häruppe med Coronan, men nu börjas det igen. Idag hade jag fredagskontoren, men jag slapp ta ett. Det fanns en lapp på dörren…

Ska man bli glad eller? Jag hade nog hellre tagit det där kontoret. Jag har ju stått och pratat med människan. Fast hon är duktig på att hålla avstånd och det, men jag har ju tagit där hon har tagit, tillexempel på dörrhandtag och dylikt.

Jag som pratat med mamma om att komma och hälsa på och eventuellt ta med Alma så hon får träffa henne. Nu går ju inte det förrän man är säker på att man inte bär smittan och att andra inte har blivit smittade. Det är ju inte säkert att hon är det, trots att det är hennes sambo. Men nog känns det olustigt. Huuujedamej!
Ja ja…det är bara att vänta och se tiden an och hoppas på det bästa.

…fan ta detta virus…och fan ta alla som går och blir smittade och för smittan vidare… 

Kanelbullens dag

Idag är det kanelbullens dag som de flesta säkert redan vet. Och vad gör man då? Jo, man sätter ju givetvis igång att baka. Om man nu inte gör det lätt för sej och åker och köper några nygräddade på ICA. Jag gjorde inte det denna gång.

Det är så längesen jag bakade bullar. Det har blivit mer sockerkakor och muffins och vanliga småkakor, men nu har jag en påse till med torrjäst som går ut om en månad så jag ska baka lite mer, kanske nästa helg. Vi har tömt mina frysar på en hel del mat så nu finns det plats för mycket hembakt. Härligt!

Alltså, om ni kunde känna doften nu.

Jag bakar alltid ena hälften kanelbullar och andra hälften vaniljbullar. Jag älskar vaniljbullar! ♥
Det gör för övrigt Håkis också och han är på väg hit nu. Han ska handla lite på Willys först, för man behöver ju alltid mjölk och andra färskvaror och så ska vi äta fryspizza till middag, för jag orkar inte ställa mej och laga mat nu efter bullbaket.
Vi har börjat köpa Dr Oetkers Pizza Tradizonale med mozzarella och pesto. Den är jättegod och Håkis tillsätter bara egen skinka och ibland ägg och lök. Det blir så mycket godare, tycker han, än de färdiga med skinka. Jag sätter bara på aningen orientdressing, för jag äter ju inte kött.
Sen får vi fika hemma hos Håkis, för vi ska dit idag igen. Det är ju meduxindags för lille Valle. Ska genast gå och packa en påse att ta med till honom.

…så himla gott det ska bli… 

Fuck it, vi går ut ändå

Det var sol i fredags, då fick Alma gå ut. Igår blött och mulet, då var vi inne hela dagen.
Idag, söndag, är det blött och mulet, men vi tänkte “fuck it, vi går ut ändå“. Nu är vi trött på att låta vädret bestämma. Sen har ju Alma en päls som inte tovar sej. Valles och Vilmas päls blir ju omöjlig att reda ut när de legat och varit våta. Det blir som filtat. Därför vill jag inte att de är ute när det är blött och framförallt inte nu när jag inte har samma tid att ta kamma dem.

Alma blir allt modigare. Nu struntar hon i de flesta som passerar en bit bort. Det är bara nån enstaka som hon reagerar på och försöker lägga sej platt och gömma sej.

Det finns så himla mycket att upptäcka och nosa på. Det är en spännande värld därute. Jag önskar så att hon hade fått ha en trädgård att springa fritt i. Men det får hon ju så småningom. Än så länge får vi gå ut tillsammans, hon och jag.
Hon är så söt. Ibland, när det har varit nån hemsk människa som gått förbi en bit bort, så kommer hon efteråt till mej och ställer sej tätt mot mina ben, som för att söka skydd. Då klappar jag henne och säger “duktig Alma” och sen skuttar hon glatt vidare och får allt bättre självförtroende. Det är så kul att se.

De flesta björkar börjar nu stå nakna i bara barken, men än finns det träd och buskar som fortsätter att leverera i färggrann prakt. Alltså, det är så vackert!

…skönt att vara ute trots det trista vädret… 

Det var nog ingen dröm

Vädret har fortsättningsvis visat sej från sin dåliga sida. Konstant mulet, dimmigt, regnigt och ruskigt. Inte kul alls med tanke på att jag inte kan gå ut med Alma. Eller jag kan väl, men det är ju inte kul för henne att springa i blött gräs. Usch, kallt och ruggigt. Inte för att jag har provat, men hon gillar inte att sitta ute på sin bräda på balkongen om den är blöt, så jag antar att hon inte vill gå ut då heller. Och kollar man tiodygnsprognosen så visar den regn, regn och åter regn hela nästa vecka också!
Måste jag köpa gummistövlar till henne? Och regnjacka och kanske även en sydväst? Asså vad är det här? Jag vet att det är höst, men hallååå, det behöver inte betyda att vi inte ska få en enda varm och fin dag till förrän till våren. Solen finns väl ändå? Hur svårt är det att titta fram lite, nån gång då och då? Ett par timmar om dan. Så där lagom till jag kommit hem. Men näh…

Oktober hann det bli också. Den första idag. Jag skrev inget igår, men det var bara det sedvanliga – Valle fick sin meduxin, Vilma var söt som socker, vi tävlade i Alla mot alla, Alma strålande glad när jag kom hem, jag tränade och duschade, gjorde kväller och gick och la mej.
Ja, vi handlade också. På ICA-Maxi. Fick en chipspåse som gåva. För att jag är stamkund. Inte dåligt. Verkligen nåt att blogga om. I mitt händelserika liv.

I natt, eller väldigt tidigt i morse, vaknade jag av att nåt djur skrek. Jag tänkte först, i min dvala, att det var en hund, men sen konstaterade jag att ‘nej, nån hund är det icke, det låter mer som en räv’. Och den skrek med en stunds mellanrum, tills jag vaknade ordentligt och låg och lyssnade. Då lät den inte mer. Var det bara en dröm? Och i så fall, varför drömmer jag att jag ligger i min säng och hör en räv skrika utanför fönstret? Låter inte logiskt, så jag bestämmer att det inte var en dröm.

…så otroligt intressanta inlägg jag publicerar…håll till godo… 

Garn och frön och annat pladder

Tisdagen den 29 september. Sommaren känns alltmer avlägsen. Solen värmer fortfarande gott de dagar den skiner, men om bara ett par månader når den inte ens över takåsarna.
Jag ska fixa lite höstfint här hemma, så att väntan till julpyntningen inte känns så lång. Jag brukar ju börja längta redan i slutet på augusti. Så fort sommarn är slut börjar det spira. Då får man ordna med lite annat så att tiden innan blir lika härlig.

Sen har jag beställt ännu mer garn. Det var 30% rea på baby merinoull så jag var ju tvungen att slå till. Jag ska fixa i hyllan så alla mina garner får plats, så har jag bättre överblick på vad som finns. Jag passar på att skaffa ett lager nu, medan jag har råd, för man vet ju aldrig om man blir så fattig att man helt enkelt inte kan köpa nåt. Då kan jag glädja mej åt mitt lager. Jag har nåt att göra och får nya fina kläder. Och garnet håller ju i evigheter så det kommer finnas till min pension också. Jag vet, för jag har gamla små restgarner från innan jag fyllde tjugo, som fortfarande är användbara. De kan jag använda till sockor. Randiga sockor i många färger. Eller vantar. Jag tycker också att det är snyggt med lite annan färg i kragen och muddarna på en annars enfärgad tröja. Mudden är ju oftast ribbstickad och randen blir inte så snygg på de aviga maskorna, men om man stickar färgbytet i bara räta, så blir övergången jämn och fin. Det syns inte alls när man sen fortsätter med aviga och räta igen. Resultatet blir bara proffsigt och snyggt.

Alma gillar att vara på balkongen än så länge, det är inte så himla kallt. Nu, när klockan är strax före halv nio är det 10°. Jag tände ljusen i lyktorna åt henne, det är ju så förjordat mörkt och vi har inte fått upp utebelysningen ännu. Vi får väl fixa det i helgen, kanske, när vi putsar och tätar fönstren och tömmer balkongen på blommor och dylikt. Det får Håkis avgöra, för det är han som är elektrikern här i mitt lilla residens. Det är inte bara att plugga in en kontakt, så att säga.
Jag ska plocka mera frön från lobelian. Jag gillar den ljuslila färgen. Det har inte synts så bra på mina bilder i bloggen vilken färg det verkligen är, men den är i två nyanser, en ljus lavendel och en aningen mörkare. Jättefina!

Jag är nydussjad, ren och fin. Klippte håret fem centimeter. Det var så nött i topparna. Nu är det bara det sedvanliga kvällsfixet kvar innan jag ska borsta tänderna och huppe i sänga. Imorgon är det onsdag.
Vi ses väl då.

…måste gå och släcka ljusen innan jag glömmer dem…sov gott alla… 

Måndagen avklarad

Måndagen den 28:e är snart avklarad. Bara några futtiga timmar återstår. September går mot sitt slut. Nu är det full fart mot oktober.

Jag har varit till ranchen och gullat med mina andra två pälsbarn. Gett Valle meduxin och kammat både honom och Vilma lite grann.

Mina vackraste små gullefjun. De är så fina så det värker i mitt mammahjärta. Ååh som jag önskar att vi kunde vara tillsammans allihop. Men, men…man kan inte få allt här i livet. Det blir man ju ständigt påmind om. Då får man välja det nästbästa. Det är inte annat.

En trolsk dimma ligger tung över staden. Sikten på körbanan är ordentligt nedsatt. Folk tar det lugnt i trafiken.

Men det är vackert på sitt eget lilla vis. Jag tycker det är mysigt.

Dock blev det ingen utegång för lilla Alma idag, då det är så blött och eländigt.
Hon har iallafall fått sin nya sele. Jag har satt den på henne så att hon ska få vänja sej vid den. Hon blir låg och kryper fram som en liten iller. Jag hoppas den sitter bra. Det känns som det, men det ser ut som att hon inte gillar den nämnvärt.
Nu har hon legat still mest hela tiden efter att hon åt lite. Lugn som en filbunke. Det borde ju passa mej utmärkt eftersom det är det jag strävar efter, men jag vill ju att hon ska tycka om selen, att den är bekväm, så att hon kan röra sej fritt och springa och ha kul ute, nu när hon ska få gå i långkoppel och allt.
Jag vet inte om den är för liten eller vad det är. Vi får se, det kanske bara är ovanan.

…hoppas den är bra, jag tycker den är så fin… 

Söndagssysslor

Idag har jag äntligen putsat fönstren. Och så har jag köpt tätningslist, för de behövde verkligen bytas ut, det var bara smul kvar av de gamla. Men vi gjorde inte det idag, för jag tog inte vardagsrumsfönstret, jag sparade den till nästa helg. Det var så mycket jobb med dessa när jag var tvungen skrapa bort det torra limmet från de gamla listerna, men det är nog inte för kallt nästa helg…hoppas jag.
Sen har jag varit ute med Alma också. Hon var lite osäker i typ två minuter, sen var det en jäkla fart på henne. Jag hade lite kämpigt att hänga med. Jag har det långa kopplet hemma, som dras in automatiskt ni vet, men jag törs inte använda den innan jag köpt en ny sele, för den här kan hon ta sej ur om hon stretar emot tillräckligt mycket. Så det ska införskaffas och sen ska jag börja gå ut med henne varje dag som vädret tillåter. Hon gillar inte regn, så då blir jag entledigad från utegång. Hon blir så rastlös om dagarna, framförallt när jag är ledig, då är hon på mej hela tiden och vill att vi hittar på nåt. Och jag som bara vill sitta och handarbeta. Nej, en ordentlig promenad så blir hon lugn som en filbunke. Och jag mår också bättre av att komma ut lite mer. Det har blivit dåligt med promenader. Jag som planerat att gå varje dag har knappt gått en gång i månaden. Inte bra alls.
Jag har duschat och ska göra iordning allt här så det bara är att borsta tänderna och huppe i sänga. Jag måste byta sängkläder också, men det går på fem röda när jag bara har min egen att tänka på.
Ja, det var väl allt, härifrån mitt lilla residens, kan inte komma på om det var nåt mer jag hade på hjärtat, så ha nu en fortsatt skön söndag och ses kanske imorron.

…så himla skönt att ha rena, fina fönster…snart är de täta också… 

Riktigt ekologiska ägg

Nu är vi på ranchen och jag har kammat Valle och gett meduxin. Vi har ätit middag som Håkis bjöd på.
Innan det var vi till en gård som säljer ägg med självplock. De kostar 4 kr/st som man swishar när man har tagit det man vill ha.

Hönsen var väldigt nyfikna och kom och hälsade oss välkomna.

Det fanns flera olika raser. De var så vackra allihop. Flera tuppar också och alla sprang helt fritt som de ville.

Några låg och ruvade, men var ändå tvungen att komma och kolla vilka det var som kom på besök. Alltså hur söta?

Nu har vi nånstans att köpa våra ägg ifrån. Vi vill ju helst veta var de kommer ifrån och vilka förhållanden fjäderfäna lever i.

Och det är ju så gulligt att de är i olika färger. Är de gröna vet man att de har ätit gräs ♥

Jag skulle också vilja ha en stor gård med höns och får och getter. Kanske nån åsna också. Eller alpacka. Tänk så härligt det skulle vara. Man skulle aldrig ha en tråkig stund.

…älskar detta… 

Hon har flyttat in

Idag är det 9° C och idag fick pellisen flytta in. De tål ju rätt så kalla temperaturer, som lägst 5° C, men jag ska ju ha den inomhus under vintern och här kan jag inte ha så låg temperatur, därför tog jag in den nu så den inte får en alltför stor chock av att komma in i värmen. Än så länge har jag ventilen öppen i sovrummet så det är aningen svalare där.
Nu kommer den ju ändå att gulna under vintern, men jag ska klippa ner den i slutet på februari så den får börja om och växa upp på nytt. Då blir den nog fin lagom till sommaren.

…hade ju inte tänkt spara den egentligen, men jag kan bara inte slänga den…   

Freeeedaaag!!


Alltså vad skönt! Äntligen fredag! Men veckorna går ju faktiskt otroligt fort. Och helgerna ännu snabbare så det gäller att ta vara på varje minut.
Understundom tänker jag att jag borde göra lite mer roliga saker. Uppleva mer. Åka iväg och se mej om, för jag känner ibland att jag har ett så innehållslöst liv.
Och så börjar jag fundera på vad det är jag vill egentligen. Och jag funderar…och funderar…men så slutar det alltid med att jag faktiskt har det precis som jag vill ha det. För allting känns så besvärligt när det kommer till kritan.
Så min känsla av innehållslöst liv kan jag snabbt råda bot på genom att börja planera nåt, då tappar jag genast intresset och längtar tillbaka till mitt lugna, bekväma liv. Och vid närmare eftertanke så är ju planerandet halva nöjet. För mej oftast hela nöjet.

Håkis, den snälle lille själen kom och hämtade mej från jobbet, trots att han är ledig. Sen åkte vi hem till mej och jag kokade mannagrynsgröt som vi åtnjöt med limpmackor med ost. Det var så gott.
Diskmaskinen är påslagen och ugnsformar och kastruller ligger i blöt i diskhon.

Jag tar mej en kopp kaffe och skålar in helgen. Måste ägna några timmar åt fönsterputs och sätta nya tätningslister så det inte drar kallt nu i vinter.

Och leka med Alma. Och så ska jag fortsätta med mina pumpor till halloween, och novemberhösten i övrigt, som jag håller på att sticka. Ja, det låter kanske konstigt, men jag visar mer sen när det börjar likna nåt. Just nu kunde det lika gärna vara en mössa.
Ja, jo, men det låter som en bra helg, innehållslös kanske, men det passar mej alldeles utmärkt. Jag är alldeles för lat för att ha en massa roliga saker att göra och besöka. Inte för gammal, men för lat.

…ha nu en skön och bekväm fredag alla, en fredag som passar just er… 

Tankar en torsdagsafton

Här sitter jag på kvällskvisten och har sörplat i mej en kaffetår så här innan läggdags. Jag är ju en sån som inte påverkas av koffein, så jag somnar hur bra som helst även om jag dricker det sent. Jag har inte heller några sömnsvårigheter, förutom att jag vaknar i tid och otid när jag får mina värmevallningar, så jag måste slänga av mej täcket och dra på mej det stup i kvarten, vilket stör min skönhetssömn en aning, men annars sover jag som ett barn.

Jag har varit hos Håkis och gosat med Valle och Vilma och tävlat i Alla mot alla på Dplay. Håkis är ledig imorgon, men jag jobbar som vanligt. Jag vet inte vad det var han skulle pyssla med, men han kanske bara vill kunna göra precis vad han vill. Han är lite less, vilket inte bådar gott då vi bara har jobbat ett par månader, efter semestern, så vi får hoppas att lusten återkommer, annars blir ju varje dag en plåga för honom. Arbete kommer vi ju inte undan. Endast en storvinst skulle råda bot på det och sannolikheten att vi skulle lyckas med något dylikt är ju hårfin.

Nu börjar vi komma lite längre in på hösten och det blir allt kallare om dagarna. Mörkret varar allt längre och kommer allt tidigare. Träden har inte tappat alla löv ännu, men de är gulare. Dock är rönnen och pelaraspen på vår gård fortfarande gröna och fina. I vanlig ordning då de är väldigt sena på att acceptera hösten. De brukar stå gröna ännu när första snön faller.
De senaste två dagarna har varit relativt vindstilla, men då har det regnat istället. Inte för att det gör mej något, jag är ju ändå inte utomhus mer än nödvändigt. Bara när jag är på väg hem riskerar jag att bli blöt, men jag har ju min nya fina regnjacka som skydd.

Undrar när vi får snö i år? Med tanke på hur temperaturen varit hittills så gissar jag i oktober. Om det nu inte kommer nån värmebölja som slår hål på min teori. Men vi har haft så ovanligt kall sommar, så jag blir inte förvånad om vi får en extra lång vinter. Tur jag gillar min varma dunjacka och varma byxor. Annars skulle jag ju bli deprimerad vid blotta tanken.
Ska gå ut med Alma sen och se hur hon gillar vintern. Och snön. Om hon är en riktig sibirisk katt. Valle och Vilma gillar inte kylan, deras tjocka päls till trots. En liten stund kan de gå ut, med betoning på liten, om det är ett fåtal minusgrader, eller runt nollan, så det ska bli kul att se hur Alma reagerar.

Nåja, nu är klockan snart 22 så jag ska gå och göra kväller. Imorgon är det fredag och sen är det helg, gapa och svälj. Så himla skönt med sovmorgon!

…sov gott nu allihop och ses kanske imorron… 

Måndag – jobb

Det är måndag och jag har jobbat efter fyra dagars sjukskrivning. Det gick bra och jag kände mej så lycklig när jag kom hem. Jag sa till Håkis, när han kom hem att hur mycket man än längtar till pensionen eller önskar att man vinner en massa pengar så man blir ekonomiskt oberoende, så behöver man ändå nåt att gå till varje dag. Jag är så glad över mitt arbete och att se alla bli så glada över att jag är tillbaka. Det känns riktigt bra.

Alltså den himlen imorse…

Det blåser stormvindar ute. Vinden tar tag i huset så det känns i soffan. Håkis har åkt hem för en stund sen. Alma och jag ligger kvar och tittar på tv.

Så skönt att ha tak över huvudet när det är sånt ruggväder ute…såvida det inte blåser bort i stormen förstås.

…lilla Alma…bästa sällskapet…

 

Middagstipselipset

Nu blir det lite gratisreklam här, precis som att jag nånsin får betalt, nej det får jag inte, men jag vill helst inte visa produkterna, just för att inte göra reklam gratis, men ibland så händer det ändå, som nu till exempel.
Vill ni äta nåt riktigt gott, nåt som är i det närmaste som att gå på kinarestaurang, köp Findus fish nuggets. De är så lätta att tillaga. De ska bara in i ugnen i 12-14 minuter på 225°C.
Jag brukar lägga dem i en ugnsfast form. Häller över lite smörolja. Sprinklar på lite citronsaft. Kryddar med citronpeppar…Santa Marias – viktigt!
Sen skjuts in i ugnen.

Och det är säkert jättegott med potatismos, men jag brukar ha ris till. Jasminris, amerikanska grönsaker (ärter, majs och paprika), Mills remouladsås och aningen sweet chilisås.
Alltså…huuur gott!!

…om ni inte har det redan; prova så får ni se… 

Sådan far, sådan dotter

Alma har, som sin far, utvecklat ett intresse för bärgning, verkar det som. Undrar vad hon skulle säga om hon visste att farsan har en bärgare? Eller är det det hon vet? Kanske tror hon att det är pappa på tv?
Jag vet inte, men söt är hon iallafall, lilla pälsfröken.

…undrar om hon behöver glasögon, den lilla, så nära som hon sitter…

Jag drack alldeles för mycket igår

…vilket resulterade i min, i mitt tycke, alldeles för tidiga uppvaknande denna lördagsmorgon. Ja, alltså inte alkohol, nej bara kaffe och coca~cola och sånt, och alldeles för sent dessutom. Ni vet, när man kommer i den här aktningsvärda åldern ska man vara lite försiktig med sånt. Man blir så förjordat nödig.
Nåja, klockan sex är ju inte en omänsklig tid att stiga upp ändå, rätt mysigt när man väl har vaknat till. Jag har just tagit mej en rykande kopp nybryggt kaffe. Det är en sån där grej som känns lyxigt fast det inte är det.
Jag har varit sjukskriven hela veckan, sen tisdag, och börjar känna mej mycket bättre. Det är ju fortfarande en del som jag inte vågar mej på, men jag är snart helt återställd. Jag känner att jag satt lite väl mycket igår, jag har tidigare bara legat eller stått, för det stod att man inte ska sitta när man har ryggproblem. Jag kan säga att jag mest bara har legat, alla råd till trots – att man ska vara i gång och leva som vanligt, det klarade jag inte av – men var och en känner sin kropp bäst och rättar sej efter det, antar jag. Jag är iallafall övertygad om att jag kan jobba på måndag och är back in business då. Vilket jag faktiskt betvivlar att jag hade varit om jag hållit igång som vanligt.
Idag är det strålande sol med gulnande trädtoppar som böjer sej för höstvinden. Lite friskare temperaturer som sig bör så här i september månads senare del.
God morgon!

…samtidigt bra att stiga upp i ottan så man inte vänder på dygnet… 

Hemma idag

Idag har jag varit hemma från jobbet. Jag jobbade igår, måndag, men jag blev så dålig efter lunch så jag vågade inte prova idag om det skulle bli likadant. Sen har jag varit aningen yrslig å mått lite illa så jag har sovit mest hela dagen. Min trötthet kan ju bero på att jag har ont också, jag har märkt att jag reagerar så på smärta, sov jättemycket när jag bröt foten.

Jag blir hemma imorgon också, jag är lite bättre, men törs inte anstränga mej ännu. Det är visserligen bra att röra sej när man har ryggont, jag har gjort det förut och det har funkat, men inte med den här sortens värk, jag blev ju så mycket sämre. Har inte gjort några av Håkis övningar idag eftersom jag inte mått så bra, men imorgon hoppas jag att det ska gå så jag tillfrisknar snabbare. Jag jobbar ju bara 75% så det blir inte så fet lön när man är sjuk.

…behöver nog köpa en ny säng…känns bättre att ligga i soffan…

Kanske en Sally?

Jag provade att vara utan kaffe, inte helt och hållet dock, jag drack en kopp när jag kom hem från jobbet. Bara för att testa om det hjälper mot vallningar. Det gjorde det inte. Så jag dricker igen, jag är på min fjärde kopp idag, så det är väl inga enorma mängder jag stjälper i mej ändå.

Jag är lite sugen på att köpa en katt jag hittat på blocket. En 4-åring som kommer från Västerbotten, hade inte haft så jättemycket kontakt med folk, hon hade inte ens ett namn då hon som ettåring kom till Luleå, så hon fick omgående namnet Sally av den nya ägaren. Nu måste hon sälja henne igen p.g.a rådande omständigheter och jag tänkte att hon skulle vara en sån bra kamrat till Alma medan det är som det är. Sen när det bara är tjejerna kvar så får nog Vilma vara ifred från Alma också, Alma är ju lite burdus i sina lekar och väldigt kelig utemellanåt, som Vilma inte är van och blir mest bara förnärmad när Alma går och buffar och gnider sej mot henne. Kanske Sally är mera van närkontakt? Hade ju varit toppen! Men jag har en massa övertalande att göra, för Håkan tror inte att det är bra för Vilma, medan jag tror helt tvärtom.

Alma mår för övrigt bra nu, verkar det som. Hon ligger mer bekvämt och ser inte ut att må dåligt alls, så det var nåt snabbt övergående. Skönt som tusan!

…tycker inte ni att vi ska köpa Sally?…visst håller ni med mej, va?…ska övertala Håkis… 

Ingen bra söndag, Alma

Men vilken tråkig söndag detta blev för Alma! Nej, det är fint väder, solen skiner och det är inte alltför kallt, fast det började visserligen med regn.

Nej, det tråkiga är att hon har fått i sej nåt som inte var bra. Hon fick så ont i magen och jamade så sorgligt innan hon började sina uppstötningar. Det är visst skillnad på att kräkas och uppstötningar, läste jag, så jag får väl säga rätt ord då. Hon har gjort det flera gånger och sen la hon sej under soffan en stund, men lite senare gick hon och drack vatten, så det är ju ett lugnande tecken. Sen har hon legat på soffan och liksom…inte flåsat, men andats snabbt. Hon var och gick en sväng alldeles nyss. Sen upp i soffan igen och där började hon tvätta sej, så det är ju också ett tecken på tillfrisknande, från vad det nu var hon drabbades av. Jag blev livrädd att hon fått i sej en panodil som jag haft i fickan på arbetsbyxor som jag lagt i tvättmaskinen för tvättning. Jag letade efter det tomma fodralet, men hittade inget, sen drog jag ut byxorna och letade igenom fickan den legat i, men den var tom. Jag hann få lite panik, tills jag kom ihåg att jag tog ju den i fredags när jag fick så ont i ryggen. Har haft det hela helgen, men känner mej bättre idag så jag slipper sjukskrivning.

Vad Alma beträffar så tror jag att det börjar gå över, för nu ligger hon lite mer bekvämt än när hon hade ont, så förhoppningsvis mår hon bättre redan i afton. Man ska tillkalla veterinär om det inte går över inom 12-48 timmar, eller om de blir märkbart sämre. Nu verkar hon ju pigga på sej så det var nog inget allvarligare, men jag undrar just vad tusan hon fått i sej? Det enda som låg i kräkset var lite matrester och ett litet grässtrå. Nåja, det får jag leva med att inte få veta. Huvudsaken hon blir frisk. Mitt lilla hjärtegryn

Bilder som inte kom med

Man har ju alltid bilder som inte får komma med för att man väljer andra som kanske är bättre eller att man har nog många bilder och inte vill ha så många från samma ställe och blir tvingad att välja bort några. Då kan man ju visa dem en annan gång, som nu i “bilder som inte kom med”.

Det här är från Hägnan i Gammelstad när vi var där under vår semester. Det känns ju så nyligen fast ändå en evighet sen. Man känner ju lite vemod, när man ser tillbaka så här, om än det är mysigt med hösten också. Den här bilden kom inte med för jag valde en med en get istället, som var tagen åt andra hållet. Eller var det ett får? Nåja, nåt klövdjur iallafall.

Älskar detta hus! Det är här de bakar och säljer sitt bröd.

En lite konstnärlig bild på mej när jag var lite wild ‘n’ crazy. Eller kanske jag försöker se ut lite som en artist? Nej, nu kom jag ihåg, jag provade mina gamla peak performance solglajjor och ville ta en bild. Tyckte den var lite rockig så jag lekte lite med redigeringen och det här blev resultatet.

En tvillingjordgubbe. Det blev två när jag tog bort det gröna.

En gullig fågelskrämma i rostig plåt har de låtit sätta upp vid stranden av Skurholmsfjärden. Plåthilda heter hon vid närmare efterforskning. Så gulligt!

En liten humla.

Närstudie av en sovande Alma.

Som alla andra katter gillar hon att krypa in i kassar och kartonger och allt som hon bara ryms i.

Så gott och läskande med kylskåpskall melon. Det blev mycket av det denna sommar.

Vacker solnedgång på ranchen.

Och många bilder på vägen har det blivit. Jag bara gillar det av nån anledning.

Den här bilden på Alma, eller snarare Almas fötter, har jag tagit idag, så det är en helt ny bild. Hon är ett ständigt objekt för plåtning, den lilla fluffmajan.

Och denna bild är det allra senaste. Det är på nyponbusken hos Håkis. Den blommar än, den lilla rackarn så det är mogna nypon och rosor om vartannat. Men inte så länge till. Snart tar frosten vid och alla bladen faller till marken. Fast den är ihärdig, busken, jag gillar den väldigt mycket.

…det var allt för idag…nu är det läggdags…god natt och sov så gott… 

Alma och handarbete

Det är inte alltid så lätt att handarbeta när man vill. Inte när man har en Alma som söker uppmärksamhet.

Det är som att hon vet att jag är som mest upptagen och att hon just då beslutar sej för att det är livsviktigt att få komma och lägga sej i famnen, gärna ovanpå handarbetet.

Hon älskar garn nästan lika mycket som jag.

Doften av ull är så tilldragande.

Och varmt och gott när man varit ute på balkongen där det börjar vara allt kyligare.

Efter en stund gick hon iväg och la sej på skrivbordet och jag fick beundra min virkning lite innan jag fortsatte. Inte så jättemycket kvar innan den är klar.

Alltså de där vita små flufftassarna. Hur söta?

…det är mysigt med knäkatter, men kanske inte alltid ändå… 

En liten boll blev det iallafall

Alma har hållit på och inbjudit till lek hela morgonen här, hon vill att jag ska jaga henne och hon mej i tur och ordning, vi brukar göra det, men nu har jag ju mer värk än vanligt i benhögen, så jag är inte så jättepigg på att springa. Då har jag ett tips på vad man kan göra för att avleda och få henne på andra tankar. Jag kammar henne helt enkelt. Hon ligger och njuter, får den uppmärksamhet hon vill ha och blir samtidigt fluffig och fin i pälsen. Hon fäller mycket mindre än Valle och Vilma och har inga tovor, så det finns egentligen inget behov av det, men hon älskar den mysiga stunden i soffan.
Nu är hon ute på balkongen och låter mej vara ifred. Hur länge återstår att se, men det är ett bra sätt att få vara ifred.

…inte mycket hår det där när man jämför med de andra pälsbarnen, men en liten boll blev det iallafall… 

Murriga färger

Hösten är också murriga färger så som tegelrött, senapsgult, brunt i olika nyanser, vinrött, gammelrosa och mörkgrönt.
Jag har beställt mörkgrönt garn. Två olika, tunna sorter som man stickar ihop. Nu fanns det bara tre av den mörkgröna Kid-Silk och jag såg inte det förrän jag fick mejlet på min order, men jag beställde från ett annat ställe och passade på att lägga till några nystan av Safran, ett tunt bomullsgarn, för jag vill sticka en jättesöt somrig kofta och garnet var för 19 kr/styck så då måste man ju bara slå till.
Gissa om Alma är sugen på att ta ett nystan och sticka iväg med det. De doftar sååå gott!

Jag hittade ett så fint mönster på en tröja som jag ska sticka när jag är färdig med sjalen jag håller på att virka. Och tröjan i Alma-garnet är inte heller färdig, men det är bara ärmarna kvar och det går så fort när garnet är så tjockt, så den behöver jag nästan inte ens räkna med.
Mönstret hittade jag på Dropsdesign där de har massor med jättefina stick- och virkmönster på tröjor, sockor, vantar, mössor, sjalar, väskor, dockor…ja allt man kan tänka sej – helt gratis!

…ja men ni fattar ju att man vill ha den där tröjan…sååå sååå snygg!…älskar färgen!… 

Hösten

Hösten är…

mysiga tjocktröjor, sköna raggsockor, goda soppor, varm choklad, tända ljus, sprakande brasor, regnets smatter mot fönsterbrädor, vindens vinande i husknutarna, maratontittning på gamla tv-serier, klassiska filmer, läsa/lyssna böcker, handarbete i soffhörnen, regnjackor och gummistövlar, filtar och fårskinnsfällar, smutsiga hundtassar, gula löv på trottoaren och frusna bussresenärer

…hur mysigt?…

Onsdag och inte torsdag

Idag hade jag torsdag på morgonen och gjorde i ordning för att ta torsdagskontoren och precis när jag skulle gå in och sätta igång slog det mej att det ju faktiskt bara är onsdag. Vilken tur! Jag var lite efter i schemat så det hade blivit så stressigt, så det kom ju som en skänk från ovan att jag inte skulle ta de kontoren idag.
Soligt och fint har vi haft. Och rätt så varmt faktiskt. Tänk om september blir så där skön som den var för några år sen. När vi promenerade i tisha till och med i mitten på månaden. Det vore inte helt fel.

 

 

När jag kom hem åt jag av pytten jag gjorde härförleden och sen la jag mej att vila med Alma på magen. Jag sov väl ungefär 40 minuter, vilket är lite längre än jag borde, men jag behövde det väl, så då måste jag ju få det. Steg upp när Håkis kom hem och vi fikade lite limpa och varm choklad innan han fortsatte hem till de andra små pälsbarnen.

 

 

Jag har precis blivit klar med disken. Jag lagade mat så vi har till lunch imorgon. Jättegod vegofärs med linguine och aioli. Har gjort i ordning en tallrik åt Håkis så det bara är att värma direkt när han kommer hem. Han har så kort lunch så han spar mycket tid på att slippa sleva upp det själv.

 

 

Jag har suttit och diskuterat med mej om att bli lite mer kreativ här hemma. Jag har så lätt för att bara sitta och kolla YT-videor och får inget gjort själv, trots att jag har hur mycket som helst som jag skulle vilja utföra. Jag har idéer om att skapa fina ljuslyktor av gamla plåtburkar, jag vill måla tavlor, jag vill sticka tröjor, filtar, kuddöverdrag m.m, jag vill klippa mina gamla trasiga tishor till remsor och väva/sticka/virka mattor, kuddöverdrag, sittpuffar ja allt möjligt. Och så vill jag sy egna kläder. Jag har till och med beställt tyg. Det gråa ska bli byxor och det gråvit-randiga en tröja till mej, det svartrandiga ska bli en tisha till Håkis och det vita är till muddar. Jag tänkte börja klippa till nåt av tygen, men så kom ju Alma och tog upp nästan hela bordet så jag tog och sket i det och får göra det nån annan dag helt enkelt. Men nu har jag iallafall material så det är bara att sätta igång när andan faller på. Kul!

 

…jag är så bra i teorin, men när det kommer till praktiken så lämnar det en hel del övrigt att önska…   

Hösten är här och mera vallningar

Så är det första september och höstens ankomst är infriad. Vi har varit till ranchen och gett Valle sin kortison och gosat med honom och Vilma. Tävlat i gårdagens Alla Mot Alla, för av nån märklig anledning fungerade inte Viasat-appen hos nån av oss igår så vi kunde inte titta på tv helt enkelt. Men det är ju egentligen bäst att kolla dagen efter i Dplay, för det slutar kl. 23 och jag borde sova då för att orka upp tidigt nästa morgon. Jag är ju så morgontrött. Värre nu med dessa vallningar också, då jag vaknar en förtiarton gånger per natt när jag måste ta av och på mej täcket hela tiden. Jag hade varit så tacksam om jag hade kunnat få värmevallningen och sen bara normal temperatur, utan denna frossa mellan varven. Ofta på morgnarna får jag denna frossa just när det är dags att stiga upp. Jag kan inte göra det då, så jag måste vänta till jag får en vallning igen eller tills jag får normal kroppstemperatur så jag inte fryser ihjäl. Den där frossan är nämligen ungefär som en feberfrossa, man är så kall inombords så det värker i hela kroppen. Och så får jag lite svårt att andas.
Jag skulle vilja ha en madrass som kände av alla temperatursvängningar och anpassade sej efter det, så man slapp vakna för att slänga av sej täcket eller dra på sej det igen. Tänk så praktiskt det hade varit.

Nu är jag så trött, har inte vilat middag idag som jag brukar för det mesta, så nu kommer jag somna så fort jag lägger huvudet på kudden, tror jag. Jag ska iallafall lyssna på ljudbok en liten stund. Det finns ju sömnfunktion så den slår av efter den tid jag valt. Ikväll blir det nog bara tio minuter.

20200808_153331[1]

…sov så gott alla och ses kanske imorron…  186698d1374462672-club-q-q107-loyalty-club-southern-only-v4-smiley-sleepy-bedtime-good-night

Vallningar och vegokorv

Hallå, hej hopp alla! Måndag och 31 augusti. Sensommarens sista darrande timmar. Det är soligt, ca 12° C och helt vindstilla. Idealiskt för en kvällspromenad, men jag hoppar det, jag måste se till att jag klarar av att arbeta. Jag har fått så förjordat ont i min högra höft, så nu börjar jag undra om det kan vara så att man inte tar bort smärtan genom operation, utan den vet när den inte är välkommen och helt enkelt hoppar över till nästa värddjur, i det här fallet jag. Ungefär som en motbjudande fästing. Mamma var ju ovanligt piggelin i lördags. Jo, tamejfanken, jag tror jag är nåt på spåren.
Men vi har balkongdörren öppen så lilla Alma kan springa in och ut som hon vill. Om än hon låg i soffan medan jag tittade på fruarna i Orange County. Det blir lite kallt i lägenheten, men jag har iallafall stängt alla andra ventiler och luckor så det inte blir nåt korsdrag. De har ju varit och fixat med elementen, men inte satt igång dem ännu, så jag lär väl få gå här och frysa en tid fram över.

20200831_191035

Jag har ju koftor att ta på, men det dröjer inte så länge förrän den åker av igen, mina vallningar kommer ju titt som tätt fortfarande, så det är ett evigt ta av och påande här. Jag frågade min lilla storasyster hur länge hon hade haft sina vallningar, för det sitter ju i generna så man brukar ha likadant som mor och systrar, och hon svarade “en sex-sju år så där”. Åhh så roligt! Då har jag bara cirka fem år kvar då och kanske ännu längre, för hon är nog inte färdig med dem än heller, om jag inte har uppfattat det fel.

20200831_191640

Nåja…ett tips är att minska te- och kaffedrickande för att lindra besvären, men jag tror inte det skulle ha nån effekt på mej, så jag tar en stor kopp te och en limpsmörgås med korv och ägg. Gott! Den har jag för övrigt redan mumsat i mej i skrivande stund.
Det är förstås vegokorv, Pärsons, mycket god och smakar riktig korv. Åtminstone som jag kommer ihåg att det smakar. Det är ju redan två år sen jag åt kött sist, om man bortser från en liten sked av en gryta som jag råkade smaka av när mamma låg på sjukhuset och klagade på att den var för salt. Jag hade inte en tanke på att det var kött i den!
Men helt medvetet har jag inte ätit det på två år. Den första augusti firade jag…inte det, men då var tvåårsdagen, så det är inte konstigt om jag inte kommer ihåg hur det smakar. Jag tycker om min vegokorv iallafall och det är ju huvudsaken.
Nu måste jag gå och laga mat till morgondagens lunch. Och min middag. Det blir också korv. Pärsons middagskorv till mej och Scans falu till Håkis. Och stekt potatis, lök och ägg. Nästan som pyttipanna. Gott ska det bli…på min ära.

20200831_192421

…om jag nu tar mej upp ur stolen med min ömmande höft…det är smärtsamt att åldras… ont1

Mysig dag

Nu är jag hemma igen på min gata i stan. Vi tävlade ett avsnitt till, som var torsdagens, hemma hos Håkis. Erik och Lotta briljerade i vanlig ordning. Alltså de två…vilket par! ♥

Det är en så skön sensommarkväll, jag ville nästan inte gå in, men jag måste ju hem till Alma.
De där rosa, fluffiga molnen gör mej helt lyrisk. Och när dessutom några tranor kommer flygandes, då slår mitt hjärta några extra slag. De börjar nog samlas inför flytten. Känns aningen tidigt, men de stannar väl ett tag till innan det är dags.

20200830_200634

Valle tog sin medicin lika snällt som vanligt. Han har vant sej nu och det blir aldrig några tråkigheter. Han går inte ens iväg när jag tar den lilla burken med blått lock, som han vet att jag lägger kortisonet i, även om jag står på andra sidan bordet och han har möjlighet att springa iväg. Nej då, han tittar bara och väntar på att jag ska komma till honom och ge honom den lilla pillerhalvan. Han är så söt så mitt mammahjärta värker.

20200830_201051

När vi kom fram och jag klev ur bilen och sa hejdå, gick några steg och Håkis hann åka iväg, kom jag på att jag glömde nyckeln i bilen. Jag skyndade mej att smsa “kom tbx” och hann bli nervös att han lämnat mobilen hemma. Han skulle ju bara skjutsa mej fram och tillbaka, då behöver han ju inte den. Jag hann tänka att “nu får jag gå här ute och vänta tills han kommer hem och kollar mobilen…det kan ju dröja hur länge som helst”. Men han svarade, efter att jag smsat en andra gång, och kom tillbaka så jag fick nyckeln och kunde gå in. Pjuuuhh!
Alma blev lika glad som vanligt. Nu är hon ute på balkongen och kollar efter svalorna, som antagligen har gått och lagt sej, men det finns säkert en och annan fluga eller nattfjäril att fånga iallafall.
Jag har en timme kvar innan jag gör kväller, så nu ska jag kolla lite YT-videor och så ses vi imorgon igen. Sov gott alla och dröm vackra drömmar.

20200830_201342

…det har varit en så mysig dag detta…tack Håkis för idag…  kram

Ser fram emot hösten

Det är söndag och vi har precis anlänt på ranchen efter att ha ätit middag hemma på min gata i stan och tävlat i några avsnitt av Alla Mot Alla, som börjat en ny säsong till allas vår glädje. Vi har missat det och får kolla på Dplay på nätet. Det går ju lika bra, men imorgon ska vi tävla när programmet sänds och då får vi sitta med mobilerna och prata, för Håkis är ju här på ranchen och jag hemma på min gata i stan. Men det går nog också bra.

20200830_164202

Vi har ömsom sol, ömsom regn, och runt 11° i skuggan.

20200830_165203

Ju närmare ranchen vi kom, desto soligare blev det, men det fortsatte ändå regna ett tag.

20200830_165211

Men sen slutade det helt och solen skiner och de mörka molnen åker vidare in mot stan. Hösten närmar sej med stormsteg. Ja, det är ju första september redan på tisdag, men än så länge envisas jag med att kalla det sensommar, sen får träden vara hur gula de vill.

20200830_165549

En vacker regnbåge, och inte alls “grönstake” som jag så felaktigt ville kalla det i min brådskande skildring, visade sej över åkern. Månntro om guldspannen ligger där bakom träden eller om den är åt andra hållet?

20200830_170819[1]

Avslutar med en liten detaljbild på nya bilen. En bättre begagnad, men för oss ny, alltså. Har väl aldrig tidigare haft ett gott öga åt Mercedes, men den här är jag allt lite kär i ändå. Den har sin charm som jag helt har fallit för. Kan ju vara för att den är Håkis också.

20200830_165811

…nu ser jag fram emot hösten…har inget emot den, den kalla sommarn till trots…  autumn-1 

Ännu en kräftskiva

Idag var vi på ännu en kräftskiva. Denna gång var det äldsta systerdottern som tog hand om allt, men mamma var det som bjöd.

20200829_170511

Alla lilla storasysters barn var med, vilket inte inträffar så ofta.

20200829_170559

Mamma var piggelin. Hon hade till och med dukat bordet. Hon har ju gjort en höftledsoperation alldeles nyligen så hon är för närvarande rullstolsburen, men hon tränar och går med rollatorn så fort hon kan.

20200829_170641

Jag, som är så nojig för möjlig smitta, ville inte sitta nära de andra så de dukade ett litet Lady & Lufsen-bord åt oss. Onödigt egentligen, för det var ju svårt att hålla avstånd ändå, men jag hoppas att jag är så frisk som jag verkar fniss

20200829_170836

Gott var det iallafall och man blev mätt med allt tillbehör, såsom sallad, baguette och västerbottenpaj. Det var även en rund tunnbrödskiva med västerbottenost och oliver som hon gräddat i ugnen en stund, men jag äter inte oliver så jag smakade bara en tugga av den.

20200829_172744

…gott gottigottgott…det här gör vi igen nästa år…om än det var mycket jobb för ringa resultat…mysigt ju…fniss

Man ska göra det lätt för sej

Att bädda rent går numera väldigt fort, för jag har ju bara en säng att bädda.

20200823_205803[1]

Eftersom ingen sover på Håkans sida ids jag inte bädda den, så jag har satt på ett överkast där och bäddar bara med sängkläder på min sida. Då slipper jag ju tvätta rena, oanvända sängkläder sen när det är dags att byta igen.

20200823_205912[1]

…och Håkan gör likadant hemma på ranchen…så smart…  ok1

(Om ni undrar var elementskyddet är så har jag tagit bort det tillfälligt för att de har varit och fixat med elementen och eftersom det ska skruvas fast så har jag inte ställt tillbaka det än då Alma kan välta det och det kan gå sönder.)

Surströmmingsdags

Så var det dags för den evigt återkommande surströmmingen. Jag föredrar ju kräftskiva alla dar i veckan, men det är klart att lilla mamma ska få smaka det, och så Håkan förstås.

Linda kom också, men hon lär inte tömma burken så det blir till att slänga lite av den dyrbara fisken. Flugorna gillar den också, men är något för liten i maten för att vara till nån hjälp.

Jag var förstås också med, men åt ju inte av strömmingen utan höll mej till macka bara.

Jo men lite trevligt är det ju. Och mamma mår efter omständigheterna bra, hon har opererat höftkulan på vänster sida, så det återstår ytterligare några månaders tillfrisknande.

…så kul att mamma orkade vara med… 

Sommaren lider mot sitt slut

Nu börjar sommarn lida mot sitt slut och hösten tar vid. Träden böja sig för vinden och det viner i knutarna. Löven antar en alltmer gulaktig ton och en del har redan börjat falla.
Blommorna på balkongen har redan sagt tack och adjö. De orange myntadoftande har jag slängt för längesen och vit Krysantemum  har fått ta plats i deras ställe.
Den lila lobelian har jag fått lite frön av. Men det är inte många som producerat några, eller så har de redan fallit ut, vad vet jag, men jag har fått leta och leta för att hitta nåt. Jag gillar att den är ljuslila, det är lite annorlunda mot de rosa, vita och mörklila som man är så van. Förra sommaren såg jag ett arrangemang med ljusblå lobelia, i Rutviks blomsterhandel, som jag tyckte var så fint, men de kostade nästan 300 kr så jag köpte inte. Det finns inte att få tag på i små plantor. Ska kolla om man kan beställa frön, det kanske finns fler ovanliga färger…?

20200823_085216[1]

Som sagt fick krysantemer ta över och de är fortfarande fina, så de får vara kvar ett tag till.

20200821_142905[1]

Stjärnöga däremot har knappt blommat efter att de första vissnat. De ska jag inte köpa mer.

20200821_143359[1]

Gul krysantemum fick ersätta de orange myntadoftande blommorna.

20200822_101327[1]

Hortensian börjar också sjunga på refrängen. Det är tre blomklasar kvar, varav en är så vackert lila och limefärgad. Älskar denna kombo.

20200822_101219[1]

På ranchen blommar grusnejlikan så fint. Håkan råkade blanda de rosa och vita, men det gör inget, det är fint det med.

20200817_171748[1]

Och så min älskade Pysslingkrage. De är så fina ännu. De har ju precis börjat blomma så det är ju inte så konstigt, men de blommar väldigt mycket och länge ändå. De kommer jag ha nästa sommar och lobelia i många färger samt grusnejlika. Ingen mer Dahlia, ingen mer Stjärnöga, bara såna som levererar hela sommaren. Älskar Rosenskära också så det vill jag ha nästa sommar. Av den låga sorten.

20200817_171808[1]

…ja, en får tacka för denna sommar…inte för att det var den bästa, men tack ändå…  tack1

Vikten är av ringa vikt

Det är inte bara fårskinnsfällar som hon kånkar på här hemma, våran lilla Alma Viktualia Rullgardina Långstrump, utan nu låg en uggla, som stått på nattduksbordet i sovrummet, på köksgolvet när jag steg upp. Den är ganska stor och otymplig och väger också en del, det är inte bara vadd i den så att säga. Kan vara ris eller sand, nånting som gör den lite tyngre än ett vanligt mjukdjur.
Ååh vad jag skulle velat se henne sticka iväg med den där.

20200823_080537[1]

…hon är bara för rolig, våran lilla skruttmaja…  kc3a4r1

På husjakt

Vi var och tittade på ett hus i fredags. Håkan slutade tidigare, det var strålande väder och vi styrde färden mot Hortlax. En riktigt fin kyrkby i Piteå kommun, det lilla vi hann se iallafall, med ICA-butik och pizzeria, hälsocentral, blomsterhandel, skola, bibliotek, sim- och sporthall, äldreboende, ja det mest nödvändiga som man kan önska så där i en liten by.
Det var ju förstås precis som jag vill ha det förutom att det, det lantliga utseendet till trots, låg mitt i ett “villaområde”. Så de närmaste grannarna på andra sidan vägen bor i vanliga moderna villor. Det ser man inte då fotot är taget just från vägen, men man ser deras infarter på fotot nedan. Så det var ju ett minus. Det andra var att det ligger ju så långt bort. Det skulle ta nästan en timme till jobbet och en timme hem, plus att jag skulle få sitta och vänta från det jag slutar, ca 13.20, till Håkan slutar, 16.00, om jag inte vill ha dryga busskostnader med först bussen till Luleåcentrum, sen bussen till Piteåcentrum och därefter bussen till Hortlax – för jag tvivlar på att det går en buss dit direkt från Luleå – fem dagar i veckan. För att ha råd med det hade jag behövt gå upp till heltid, men vem vill jobba ett par timmar extra varje dag för att få komma sej hem. Jag hade väl kanske kunnat söka jobb i Piteå, visst, det hade ju funkat, men Håkan har ju fortfarande resan till Luleå och det har han ingen lust med, det blir ju inte direkt billigt för honom heller.

20200816_081851[1]

Men det frånsett var det helt perfekt. Visst är det en del att göra i boningshuset förstås, men inget som kostar särskilt mycket. Lite målning här och där. Lägga golv där det var plastmatta, annars var det breda, gedigna trätiljor som man hade kunnat måla bara. Badrummet hade fått en minor makeover, eller förresten en rätt så stor, men i övrigt var det ljust och fint. Man hade kunnat bo och fixa allt lite pö om pö.
Det tillkom en hel del byggnader. Ett hus, man ser det till höger på nedre bilden, ett rött litet som mamma hade kunnat bo i. En åttakantig loge, ett härbre, en stor ladugård med dubbelgarage, snickerboa och förrådsutrymmen, en lekstuga. Ja, det var egentligen rena drömmen, om det inte vore för att det liksom låg så malplacerat, mitt bland alla modernare villor. Det är från mitten av 1600-talet, K-märkt så man får inte göra några större förändringar. Inte för att jag skulle vilja det ens.
Jag älskar egentligen allt med det, men man måste tänka realistiskt och inse att det nog ändå inte är nåt för oss. Jag vill fortfarande hellre ha drömplejset. Det ligger mer avsides och trots att det inte finns några affärer på en halvmils avstånd så bodde jag nog hellre där. Katterna hade haft det mycket friare också. Vi måste ju tänka på dem med.
Så vi fortsätter vår jakt på en fin gård.

20200816_081909[1]

…men visst ser det himla fint ut…  mm2

Lite random bilder från veckan

Grusnejlikan som just har kommit igång med blomningen. Som jag sagt tidigare så rekommenderar jag att köra sådd två gånger, en tidigt och en lite senare på våren så har man fina blommor långt inpå hösten. Jag minns inte riktigt när Håkan sådde dessa, men tror det var slutet på april, kan vara början på maj också och då förstår man ju att de blir sena, fast då har man ju glädje av dem längre. Man borde sätta lobelia sent också så har bina lite mer blommor att välja på.

20200811_200826[1]

Tog en bild på en regnbåge som kom ner från ett moln, härförleden, men det blev inte så bra kvalité på den, tyvärr, det var ju så coolt.

20200815_162730[1]

Alma sitter på Håkans mage och lutar sej mot ryggstödet. Ser riktigt chill ut.