Snö

Snö. Denna vita nederbörd som faller på vinterhalvåret i varierade mängder beroende på var i världen vi befinner oss.

Jag är ju bosatt i landets nordligaste län, vilket inbegriper en generöst tilltagen mängd av den vita massan, men det förekommer även i angränsande län att de till och med har en ännu större snömängd, vilket man kanske inte förväntar sej då det ligger längre söderut.

Det finns många olika typer av snötäcken. Exempel på dem är kramsnö, klibbsnö, firn, pulversnö, nysnö, skare och snöslask. Jag föredrar pulversnö. Kramsnö är bra om man vill göra en snölykta eller en snögubbe, men inte när man ska skotta. Den är tung och jobbig om man inte har en traktor.
Snön är som vackrast en solig senvinterdag, då den glittrar i solens strålar, men man får vara lite försiktig och ha på sej solglasögon om man befinner sej på snön en längre stund så att man inte riskerar att bli snöblind.
Snön kan vara farlig om man hamnar i ett skred, d.v.s en lavin. Dock är den inte farlig att äta om den är ren och inte gulaktig i färgen, då kan det vara nåt djur som gjort sina behov i drivan. Snön innehåller inte larver, som en del vill hävda, de skulle aldrig överleva i de temperaturer som krävs för att snö ska bildas. Däremot ska man inte äta för mycket om man har långt till närmaste värmekälla, då man kan frysa ihjäl när man blir kall både in- och utvändigt.

Vid kallare temperatur bildas små iskristaller på fönstret. De kan formas till de vackraste kreationer.

Det ser nästan ut som en snödjungel.

Vid stora mängder snö, då en tvåfoting får gå ut och skotta flera gånger på en dag och det bara fortsätter att snöa, så kan det slå hårt på psyket. Jag tillhör inte den kategorin, om än man skulle kunna tro att det slagit lite slint i mitt lilla huvud med tanke på detta menlösa inlägg, men nej, jag har inte tagit skada än så länge, jag mår bara fint… 

…det är ju underbart med snö!!…

Long time no see

Vi har redan hunnit halvvägs på januari månad. Det är söndagen den sjuttonde, ungefär -15° C och klart väder. Kalendern nedan är från Mun- och fotmålarna, jag brukar stötta dem med 150 kr ett par gånger om år, men inte varje månad, för jag har redan 400 kr som går till World animal protector 100 kr, WWF Världsnaturfonden – tigerfadder och regnskogsfadder – 200 kr och slutligen Unicef Världsförälder 100 kr varje månad, vilket jag tycker räcker med min lilla deltidslön.
Men jag tycker de gör ett så jäkla fint jobb, de som målar dessa vackra tavlor (de använder ju inte ens händerna) så lite kan jag bidra med.

Jag har hunnit med att baka lite mer piroger. Det kommer att bli ett ständigt återkommande projekt, för det är så bra att ha i frysen och ta fram när man inte vet vad man ska äta. Och om jag inte har lagat mat och det inte finns färdiga rätter, typ Findus och Dafgård, så kan Håkis äta piroger till lunch. Toppen!

Valle bor hos mej ännu, mår för närvarande finfint. Han kommer i sedvanlig ordning och lägger sej hos mej, under täcket, en stund varje kväll innan vi ska sova. Han är så go så det är inte klokt!

Snö har vi fått i mängder och jag är så glad för det, för vi fick riktigt kallt, runt -30° C, och jag ville att eken och hasseln skulle hinna täckas med ett skyddande lager snö innan, och nu hann det ju det. Så himla bra! Kanske de klarar denna vintern också.

Jag har städat bort julen. Jag var lite sen med granen och tog inte bort den förrän igår. Allt annat hade jag stuvat undan, men varje gång jag gick till granen och skulle börja plocka så var det bara nåt som drog mej därifrån. Jag kunde bara inte. Den var ju så vacker! Det gör mej så ont att ta ner den varje år…hahahhaha. Jag vet, inte klok jag.

Denna gång hängde jag gardiner på båda sidor av fönstret. Jag har ju bara haft dem på vänster sida, men det är ju snyggast med båda sidor, så det fick det bli i år.
Nån gång i framtiden ska jag ta bort den där skivan, som det står livingroom på, och installera en skena i taket som jag ska hänga gardinerna i, men det får vara så här ett tag till. Jag måste ju göra om hela taket då, p.g.a bjälkar och hörnklotsar, så det blir ett stort projekt och inget jag har lust med än så länge.

Valle äter fortfarande bra. Vi beställde två plattor – 48 burkar – med hans favvomat, för ca 1000 kr, och strax därefter började han kräkas blod, som jag berättat om, och jag tänkte att det var ju onödigt om han nu ska dö ifrån oss, för ingen annan äter denna mat. Alma har ju gjort det förut, det var som att hon ville göra allt som Valle gjorde, men nu har hon tröttnat på den så vi hade måst ge bort den då. Som tur var kryade han på sej och tömmer en dryg burk varje dag.
Nu var det inte många kvar i den ena plattan så jag tömde kartongen och ställde burkarna i hyllan istället och Valle tyckte det var en strålande idé och la sej förnöjsamt i den.

När julen är undanstökad tar tulpanerna vid här i mitt lilla residens. Det har blivit lite av en tradition det också, så känns det lite bättre för mej som inte alls vill att julen ska ta slut. Och snart blir det semmelbullebak i det Paulastinska köket, för att inte tala om frösådd. Jag beställde ju en förskräcklig massa fröer, både hit till min balkong och till ranchen, så dem måste jag komma ihåg att så i tid nu. Måste köpa såjord också. Det är en del att tänka på så här när våren nalkas, men det känns bara kul. Nu ska det bli fint till sommaren ♥

…det blev ett långt inlägg idag…long time no see… 

Har två projekt

Jag bara stickar och stickar. Jag har inte tröttnat ännu, jag som tidigare varit en periodare när det kommer till olika sysselsättningar. Jag varierade mellan handarbete och läsning och så, men nu har jag verkligen fastnat för stickningen.
Just nu har jag två projekt, om jag inte räknar med sjalen jag håller på att virka (den har jag tröttnat på lite, men får väl fortsätta sen nån gång.) Min gröna tröja, den med flätade ärmar, blev jag färdig med och maskade av och allt…och så gillade jag den inte när jag provade den. Jag blev så besviken, för jag älskade den ju på bild. Men nä, den satt inte bra. Vad göra? Repa upp och göra om. Jag stickade den nerifrån och upp utan raglan, istället för uppifrån och ner med raglan. Och nu blir den jättefin. Det är ärmarna kvar, jag är snart klar med ena.
Sen kunde jag inte låta bli att börja med garnet jag köpte häromsistens. Jag satt och funderade på vad jag skulle hitta på med det. Så kollade jag bland mina skärmdumpar, jag brukar nämligen samla på inspiration på Instagram, och där hittade jag en tröja som jag tycker är så fin och som detta garn passade utmärkt till. Och jag kunde inte vänta med att börja när jag väl hittat vad jag ska göra.

Jag hade ju inget grått garn i samma stuk, men det blågråa Alma-garnet hade jag kvar av, så det fick det bli. Det finns ingen stickbeskrivning, för det är en köpetröja, men jag stickar nerifrån och upp, som med den gröna, och istället för det där vågmönstret nertill på tröjan så ville jag ha hjärtan, så jag ritade ett eget mönster som jag följt. Garnet till det är rester från den rosa tröjan med ränder som jag stickade i våras, tror jag det var, med raglan. Den var egentligen grå med korallfärgade ränder, men det gråa fanns inte så jag valde denna rosa istället. Jag ville ha en liten rullkant längst ner så jag stickade några varv slätstickning. Jag tror den kommer bli jättefin.

Ja, det är mina projekt som jag håller på med nu. Jag har den här i datarummet, som jag stickar på när jag sitter och kollar Youtube och den gröna har jag i vardagsrummet och stickar på när jag tittar på tv. Så slipper jag hålla på och bära fram och tillbaka på mitt arbete, utan har på båda ställen. Det tycker jag var en god idé. Så himla kul med två fina projekt, som jag tror jag kommer bli så nöjd med. Ska väl göra en video där jag sitter och babblar och visar allt jag gjort sen. Hade varit så kul, men jag kommer mej aldrig för att göra det. Måste försöka komma igång med det. Men jag måste ju bli klar med mina grejor också, så jag har nåt att visa. Om jag inte visar gamla arbeten förstås…
Nu är det läggdags. Nattinatti! Ses imorrn!

Throwback Thursday

Ett gammalt inlägg jag skrev 2007…

 

MIN VAD-JAG-BORDE-GÖRA-LISTA

 

• Sluta sparka med tårna i bordsben o dylikt, för fyyy faaan vad ont det gör!!

• Komma ihåg att jobbnycklar är jobbnycklar, funkar skitbra där, men hemma är de inte till mycket nytta

• Lära mej att man inte kan vända tandborsten upp och ner när man nyss satt tandkräm utan att den faller med ett “splätt” på golvet

• Knipa ihop läpparna hårt när jag äter körsbärstomater så det inte sprutar tomatsaft överallt

• Inte trycka upp glasögonen på näsan när jag tagit av dem, för det ser så fånigt ut =)

• Kolla först att det verkligen är mej de hälsar på innan jag glatt säger “Hej” och att de inte står med mobilen tryckt till örat

• Komma ihåg att det inte går att svara i fjärrkontrollen

• Komma ihåg att inte rapa med stängd mun när jag druckit kolsyrat

• Ta på tofflor när jag skurar, för det är så obehagligt med våta strumpor

 

Trettondagen

Idag var vi till Storheden och gick in på RUSTA också, för en gångs skull, men det var inte många i butiken och som vanligt hade vi munskydd och handskar. Jag köpte…jag vet inte om jag vågar säga det…lite mer garn…frågor på det? Nä, men jag skulle kolla om de hade mer av 7 bröder, som jag har några nystan av hemma som jag eventuellt hade kunnat ha till mönster, för det räcker inte till nåt stort, fast då fanns inte det garnet, men en massa andra som jag så klart ville ha. Och då måste jag ju få det. Men det blev inte dyrt, runt 300 kr och så blev det lite hårspray och lite julservetter och sånt som de reade ut, så lite över 400 kr handlade jag för. Det är ju ingen summa att väsnas över.

Ella, ett jättemjukt halvfluffigt garn i ljus, ljus rosa och vitt som blir en tröja, mest troligt, eller en kofta. Kanske en sjal. Vi får se.

Holly, ett lent och skönt garn i vitt och beige som blir en tröja eller kofta.

Och slutligen Mella, också mjukt och halvfluffigt som Ella, vilken det tyvärr bara fanns två av, så det räcker bara till sockor eller vantar eller kanske en mössa, om jag inte har med det i tröjan/koftan av Ellagarnet. Man kan ju sticka mönster med det. Fast mest troligt blir det sockor.

Sen åkte vi till ranchen och jag fick träffa flickorna. De är så jäkla fina ♥

Vi satt och kollade efter en ny soffa till lilla tv-rummet, för den vi har där är inte så fin längre så vi har klätt den med sofföverdrag för att försöka piffa till den lite, och det är ju fint så länge man inte sitter i den, men så fort man har suttit så blir det ingen ordning på tyget och man måste klä om den efter varje gång, och det vill ju ingen, så det är lika bra att köpa en ny. Vet inte vad vi kom fram till egentligen, men tror att det vart nån på IKEA, en Vimle, divansoffa.

Valle…ja, jag vet inte om det är nån idé att säga nåt, för så fort man har gjort det så händer nåt som är helt tvärtemot det man sagt. Säger jag att nu är det färdigt, så går han och äter och busar och verkar hur pigg som helst och vice versa. Jag sa ju senast att han till synes mår bra, dagen efter kräktes han blodblandat vatten. Mer blod denna gång. Igår kräktes han ingenting, men vågade inte ge kortison då man inte ska göra det om de har invärtes blödningar. Så han kräktes idag igen, dock inget blod denna gång, men han kräktes två gånger vid två tillfällen, den andra just när jag gett honom kortison. Så jag får ge honom igen, imorron, för den hann nog inte börja verka innan den kom upp. Han fick cerenia, som är mot illamående och kortisonet är ju också det, så då får han kanske behålla den. Jag ska öka dosen så får vi se om han blir bättre. Han har aptit ändå, det är det som är så konstigt. Och tvättar sej och busar mellan varven, så man vet inte vad man ska tro. Är det slutet eller vad?
Man vill ju inte att han ska plågas, men så länge han äter…det gör man ju inte om man är dödssjuk. Och inte brukar de tvätta sej heller. Mjuk och len i pälsen är han också. Det är ju det första man ser på om de är sjuka. De får en sträv, matt och livlös päls.
Nä, vi avvaktar ett tag till. Jag vill ju inte avliva för tidigt heller. Men vi tar en dag i taget och hoppas inte på nåt, för mitt i allt står vi där för att säga farväl, just när jag har sagt att allt är bra.
Han var nyss och åt, så allt är bra för nu, men det kan vända lika fort.

…han lekte med det lilla lejonet i lördags, som ni ser på golvet i bilden ovan, och var hur pigg som helst…så ni förstår ju att vi vet varken ut eller in… 

Första söndagen i januari

Januari är krispigt kalla dagar med glittrande snövita träd, rökig andedräkt, knarrande fotsteg, det svischande ljudet av täckbyxben som gnids mot varandra när man går och röda, frostnupna kinder.

Dagarna blir ljusare och längre. Och kallare. Nu väntas snö i mängder. Solsken. Fåglar som söker föda så de klarar den kalla årstiden. Krånglande värmepumpar. Borttappade vantar och ljudet av snöslungor i fjärran.

Fortsättningsvis handlar vi tidigt. Willys hade stängt för inventering så vi provade att handla i nya Lidl, som ligger i Malmudden, för första gången.

Vi hade munskydd som vanligt, men det var inte många i butiken så vi hade kunnat vara utan.

De har karelska piroger där så vi var ju tvungen prova ifall man kan köpa där när jag inte orkar baka egna. De var faktiskt goda, men de hade inte den där karaktäristiska smaken som hembakade har, men de funkar bra ändå. Vi köpte två sorter, de som fanns bland de butiksgräddade och de i frysen.

Jag var tvungen ta en bild på dessa apelsinsäckar. Så gulligt! Och jag skulle definitivt spara säcken att förvara nåt annat i den. Mycket finare än de vanliga nätpåsarna i plast som vi är vana vid.

Och så köpte vi litchi, en kinesisk stenfrukt med en mandelstor kärna i mitten och vitt fruktkött. Söt och god. Hårt skal som man vrider så öppnas den lätt.

Till middag blev det fisksoppa. Det värmer så gott när det är kallare ute. Vi hade köpt en förpackning med färdiga grytbitar av torsk och lax, så det var bara att skära grönsakerna, potatis, morötter, palsternacka, purjolök och vitlök. Koka sju minuter i fiskbuljong och skaldjursfond, sen tillsätta fisken, direkt från frysen, som fick koka med i sju minuter till, hälla på lite grädde och sen var det bara att slurpa i sej. Kryddade med hela pepparkorn från en kvarn med svart-, vit-, rosé- och grönpeppar. Toppade med lite räkor också.
Det blev jättesmarrigt!

Valle mår till synes bra. Han har gått upp i vikt och har god aptit, mjuk och len päls, så jag tror han är relativt kry. Han får hänga med ett tag till verkar det som. Inte mej emot.

Idag har vi solsken och blå himmel, dock inte långvarigt då solen går ner så himla tidigt än så länge, men mot slutet av månaden brukar man känna en skillnad. Och sen smäller det bara till och det är dags för frösådd och vårliga bestyr.
Ja, tiden går så fort, på gott och ont. Nyss längtade jag efter julen och nu är den över. En och en halv vecka kvar, sen ska julen städas ut. Då blir det julgransplundring på alla polkagriskäpparna. Kanske man måste börja ha lite mer gotter i granen så att man har nåt att se fram emot? Tror jag måste införa det till traditionen. Man ska göra allt till en fest.
För livet är väl en fest?

Ha en fin söndag alla  ♥

…det är såna här dagar som jag vill gå på långa promenader…men jag hinner med det också… 

Nyårssupén

Nu är det alltså 2021. Ett nytt år full av händelser, erfarenheter, skratt och gråt har vi framför oss. En del väljer vi själva och andra råder vi inte över, om än vi önskar att vi kunde. Vi får se vad detta år har att bjuda på.

Vår “fina” nyårssupé bestod av lite räkor, kräftor, sallad, västerbottenspaj, vitlöksbaguette och tunnbröd med cheddarostblandning och paprika som värmts i ugnen. Som en sensommartallrik kan man säga och det var jättegott!

Men det höll på att gå åt pipsvängen. Vi var ju så sugna på kräftor, men det fanns inga så vi fick köpa skalade och fick massor i jämförelse för just under hundringen. Det var bara det att de smakade ingenting! De var bara kokta, utan salt och kryddor. Vilken besvikelse!
Men en finurlig kvinna reder sej själv, som di säger over där, eller kanske inte, men jag marinerade dem helt enkelt i skaldjursfond, som jag kryddade lite extra med dill, medan pajen och brödet gräddades i ugnen. Och det blev bra!

Man kan säga att det blev succé!
Vi blev mätta och belåtna och det var jättegott. Sen satt vi och tittade på tv och väntade in klockslaget. Jag bäddade åt Håkis, för jag har ju inte haft sängkläder i hans säng för att slippa byta rena när det bara är jag som sover där. Sen skålade vi i läsk och must och tittade på fyrverkerier som de sköt på gården…ja, de gjorde det och de var riktigt fina, men jag undrar hur många små vovvar som var livrädda då. Valle satt bara i soffan och tittade storögt mot fönstret, de flög inte högre än att vi såg dem där vi satt. Sen var vi bara uppe en liten stund till innan vi gjorde kväller och tassade i säng.

♥ God fortsättning nu, på det nya året, och snart får vi krama våra nära och kära igen. ♥

…det var riktigt mysigt att somna med Håkis vid sin sida igen… 

Nyårsafton eftermiddagen

Sista dagen på 2020. Vi har varit och handlat i vanlig ordning och därefter till kyrkogården och tänt ljus till farsorna. Sen hem till mitt lilla residens där vi åt frukost, risgrynsgröt med limpmackor, och chillade i soffan. Jag stickade lite och utemellanåt somnade vi och slumrade en stund. Håkis fixade lunchen, varma mackor med tonfisk. Jag har börjat tycka om det på äldre dar. Det är bra då jag inte äter kött. Ska prova det på pizza också vid tillfälle.
Klockan tre åkte vi till ranchen och fortsatte våran lugna nyårsafton. Det är ju inget ovanligt för oss, vi har ju slutat festa för längesen och inte har vi åkt nånstans heller på flera år, inte ens för att titta på fyrverkerierna inne i stan. Det har man ju sett så många gånger och vi har blivit så bekväma att vi håller oss hemma bara och tar det lugnt. Jag har inte ens sminkat mej, jag som gör det nästan jämt nuförtiden. Men idag orkade jag inte.

Nu ska vi vara här ett tag till, men vi åker hem till stan igen om ett par timmar och fortsätter dagen där. Håkis ska stanna över natten. Det blir så sent att åka hem efter tolvslaget och flickorna har ju varandra. Så det ska bli kul.

Hoppas alla får en fin afton ♥

…älskar dessa snögubbar, de är ett bevis på att inte alla barn sitter inne med näsan i paddan…

Mera snö

Söndagsmorgon. Jag ligger i sängen och hör mobilen signalera att jag får två sms-meddelanden. De är från Håkis. Han vet att jag är en riktig sömntuta och vill väl på det viset försöka väcka mej lite diskret. Jag hör hur vinden viner därute och när jag stiger upp ser jag att det snöar också. Det är såna här gånger jag är så tacksam över att jag har tak över huvudet och en varm boning att kura i och att jag slipper åka nånstans.

Fast jag är ju anpassningsbar, så hade jag behövt he mej ut i ovädret så hade jag, med rätt beklädnad, tyckt att det är rätt mysigt ändå. Förtydligar med rätt beklädnad. Det vill säga en varm jacka med djup kapuschong, så att ansiktet liksom begravs i den och ingen snöyra når in dit. Och så klart varma byxor och skor. Och inte alltför djup snö att tjava i.

Det är tur vi har plogbilar. Och nu är tiden inne att åka ut med dem, dock tycker jag de kan vara lite väl ivriga när de är ute och plogar ca två centimeter djup snö. Det finns inget behov då! Men de vill ju tjäna pengar. Jag hoppas verkligen att de inte får betalt per gång, för varför ska de själva få bestämma när det ska ske i så fall? Klart man åker ut vid minsta snöflinga om man tjänar på det.

Men nu, som sagt, finns behovet och det kommer att behövas fler gånger, för det har inte slutat snöa.

Själv sitter jag kvar här, inne i värmen, med min kopp kaffe och pepparkaka.

…god morgon… 

Annandagsafton

Hemma igen och vi har ätit och chillat i soffan och nu har Håkis åkt hem till sitt.

Idag var vi som sagt på ranchen ett tag. Alma kom nerför trappan och mötte mej efter jag ropat på flickorna. Vilma låg kvar i soffan däruppe, men jag gick upp och hälsade på henne, sen kom hon förstås ner när vi varit en stund. Vi tände en brasa och chillade i soffan. Tittade på tv och fikade kaffe och lussebullar och åt massor med godis.

Alma och Vilma var båda uppe i soffan när vi kom in i tv-rummet. De var i varsin ände, men efter en stund vågade sej Vilma lite närmare. Så himla gulligt, och vad glad Alma måste ha varit.

Så låg de och myste en stund…

…och efter ytterligare ett tag ville Vilma ligga ännu närmare. Så himla skönt det känns att de kommer så bra överens. Att inte Vilma tycker att Alma är en pain in the ass hela tiden. Alma blir ju lugnare för var dag så vi har ju förstått att detta kommer att gå bra, men mellan varven är hon så burdus att Vilma måste fräsa ifrån och slå till lite för att visa att hon menar allvar. Det är iallafall inte långvarigt utan Alma får igång Vilma till lite bus och de jagar varandra och jag tror att när Vilma ser att det inte blir några konflikter vid lek, som det blev när Valle var med, så är hon mindre nervös och kan slappna av i leken. Då gillar hon nog Alma mer och mer. Härligt! Alma är ju en så go liten tös ♥

…tycker det funkar bra så här som vi har ordnat det…vi vet ju att det bara är för en kortare tid…

Annandag Jul

Annandagen fortsatte det att snöa och det har blivit kallare, -9° C närmare bestämt, men det har inte kommit några mängder, utan bara ett lätt puder som gör allting vitt och vackert och ändå lättframkomligt.
Juldagen tillbringades här i mitt lilla residens. Jag satt och stickade och hade Arne & Carlos som sällskap. Nej, oroa er inte, de var inte här, det är ett par som arbetar med att designa stickmönster och de gör YT-videor där de sitter och babblar om allt möjligt, inte bara stickning, och ibland visar de olika tekniker, ibland har de knitalong, alltså att man stickar nåt mönster de har gjort, tillsammans över nätet…ja allt möjligt har de där och de är hur gulliga som helst, så jag har inte haft folk här, med tanke på Corona, utan betat av några av deras videor som jag inte har sett.
Håkis kom på eftermiddagen och jag lagade Janssons frestelse, som blev god, men lite blöt, hade velat ha den aningen torrare, eller kompaktare kanske man ska säga, men Håkis var så nöjd. Det ska han få till middag idag och jag har kvar av lutfisken så jag äter upp den.
Såå himla gott!
Sen blev det bara en massa soffhäng och tv-tittande. Det var sprutt i Valle, han får sina bus-il fortfarande, om än kortvariga.
Jag skrotade runt i min tomtepyjamas långt in på dagen och när jag till slut gick för att byta om hoppade Valle glatt upp i sängen, som han brukar göra när vi ska gå och lägga oss, och jag skrattade och sa att vi inte ska sova, att jag bara skulle klä på mej, att det fortfarande var dag, men jag förstod piken.

Idag åker jag till ranchen igen. Vi ska käka lurre här, piroger, och sen åker vi iväg.
Återkommer senare!

…ja, vaddå?…det är klart jag pratar med min katt…jag är ju en crazy cat lady… 

Julaftonen

På julaftonsmorgonen, låter alltid lika motsägelsefullt, vaknade vi till ett vinterland. Inte någon djupsnö, men det täcker gräset iallafall.

Vi åt piroger med kokt ägg, jättegott, och sen duschade jag medan Håkis pratade i telefon med en massa God Jul-önskande människor.

Sen åkte vi iväg mot kyrkogården för att tända hos farsorna innan vi styrde färden mot ranchen.

Vi satte ett hjärta åt pappa Jerker vid en gran, för det fanns inga andra ljus där. Jag tycker det är så gulligt. Jag tror inte han känner sej ensam där. Han är ju inte ens där, det är ju bara resterna av hans kropp som ligger där, han själv är ju i Nangijala.

Vi tog vägen genom byn.

Älskar de gamla husen.

Granen reste sej ståtligt i torget med stjärnan på topp.

Det såg nästan ut som att solen ville titta fram där ovanför taket. Den har man ju inte sett på flera veckor, så det är dags snart, tycker jag.

Vi åt kallmaten hemma hos Håkis, sill och lax och sallader. Sen tände vi ljus och en brasa och tittade på tv, vilade lite och datoriserade lite. Vid sjutiden på afton åkte vi tillbaka till mitt lilla residens. Jag tände ljus och vi började med middagen. Lite sent, men vad gör det på julafton?

Valle fick också av sin mat och han åt med god aptit. Han låg i sin skål och myste medan vi stod vid spisen och tyckte det var riktigt skönt att vi var hemma igen.

Jag fick äntligen min lutfisk. Alltså sååå gott! Och jag har som vanligt kvar till imorgon också. Tänkte ha det till lunch och så äter vi Janssons till middag, som jag tänker laga imorgon.

Sen spelade vi Vem vet mest. Eller vi ställde bara frågorna, vi orkade inte börja med spelplanen och tärningarna och det, vi var så proppmätta och trötta. Men vi ville prova och det är som det var på tv, en del jättelätta frågor och en del svåra om allt möjligt. Vi älskar ju sånt, jag och Håkis.

Vid halv tolv-snåret åkte Håkis hem till sitt igen. Och jag satte mej vid datorn för att skriva detta inlägg. Men nu ska jag göra mej klar för sängen. God natt och sov gott alla!
Ses imorrn.

…glömde tyvärr ta några bilder hos Håkis…får göra det en annan dag… 

Färdiga julstjärnor

Nu har jag bakat och så här ser de ut. Rivet äpple med kanel under ett täcke av vaniljkräm omfamnat av smördeg. Hur poetiskt?
Och hur gott?
Vet inte, har inte smakat än, de måste kallna först. Men kan det gå fel med dessa ingredienser? Jag tror inte det…

vaniljkräm kanske inte är så juligt, men äpple och kanel är… 

Da’n före doppareda’n

Imorgon är det julafton. Vi har jobbat färdigt för den här veckan. Känns riktigt bra. Det enda som är lite märkligt, för oss här uppe, är att vi knappt har nån snö. Det som kom smälte snabbt bort, men det började snöa idag vid lunchtid, men det är sån där blötsnö, för än så länge har vi inte så kallt. Det ska dock bli kallare i helgen och snöa så vi får nog vinter vad det lider, men jag vet inte om det hinner bli en vit jul. Möjligtvis om det blir kallare och fortsätter att snöa.

Julafton har vi planerat som så att Håkis kommer hit på förmiddagen. Vi äter piroger till frukost istället för gröt, för jag vet inte om vi orkar annars, risgrynsgröt kan vi äta till juldagsfrukost. Sen åker vi till ranchen och tillbringar dagen där och äter lunch av den kalla sorten där. På eftermiddagen åker vi hem till mitt lilla residens och äter varma maten här. Jag äter lutfisk och Håkis prinskorv och köttbullar och allt vad det nu är.
Till kvällskaffet blir det julstjärnor fast med rivet äpple i kanel och vaniljkräm istället för katrinplommonpuré. Håkis gillar inte de julstjärnorna så det är därför jag ändrar på receptet lite, pudrat med florsocker. Hoppas det blir gott, jag har inte provbakat dem ännu, men ska göra det om en stund.

Jag har suttit här och betat av alla julkalendrar, jag har inte sett dem sen avsnitt 8, så de är ganska många att gå igenom. Men jag tycker faktiskt den är rätt så bra. Är det bara jag som skrattade åt Ernst när han blev Lady? Ja, jag kanske har dålig humor, men jag tyckte det var kul. Tog mej ett glas julmust och en saffransvaniljbulle. MUMS vad de är goda! Tur jag har många i frysen.

Jag beställde min julklapp idag också, hittade dessa snygga knivar med trähandtag. Jag gillar ju trä och naturmaterial i övrigt, så även om jag har knivar så kunde jag inte låta bli att välja dessa. Dessutom tycker jag inte man kan få för många, det är ju så skönt att ha flera riktigt bra knivar. Längtar till de kommer så jag får hålla i och se dem på riktigt. De ser så himla fina ut.

…nu fortsätta titta på julkalendern…sen baka…det blir uppesittarkväll ikväll…mysigt… 

Ett par klappar till

Idag kom Håkis hem med ett par klappar till att lägga under granen. Det är förstås bara godis det med, men iallafall, ser lite roligare ut än när det är helt tomt. Så tråkigt att vi inte har några julklappar till varann. Funderade nästan på att slå in några fejk-klappar, bara för att det ska se ut som vanligt, men då blir man ju nästan deprimerad när man vet att det inte är nåt i dem, att vi inte har nåt att öppna ändå. Nä, nu har vi iallafall tre små paket, med choklad. Herre min skapare! Hur vi nu ska få i oss dem. Vi får väl skänka bort en del.

Jag mår bra idag. Det blev inte mer än att jag fick gå på toa ett par gånger. Sen lugnade det ner sej och jag kunde jobba idag. Så himla skönt! Nu återstår bara två dagar till, sen är vi lediga. Som jag ser fram emot det. Då ska jag nog ta och baka mer piroger. Jag nästan längtar, så goda var de. Vi har ju kvar ännu, men de tar fort slut, så jag måste baka mer. Och sen har jag mitt “hemliga” projekt. Och så ska jag bara chilla och njuta.
Det tråkiga med det hela är ju att sen är julen slut och det snart blir dags att städa bort allt igen. Lika deprimerande varenda gång. Men, men…det är ju övergående och man får försöka piffa till det med annat fint. Jag ska försöka få till en tavelvägg i vardagsrummet. Det kan jag ägna mej åt nästa ledighet, efter mellandagarna. Men det är ju det här röda och granen och alla elljusstakar och stjärnor…det är ju det jag saknar. Det ser så tomt och färglöst ut när man städat bort det.

Nåja, nog tjatat om det. Jag är likadan varenda jul…gnäller och tjurar över att jag inte får ha kvar julen året runt. *fniss*
Vi går ju mot ljusare tider med start från idag, så det är ju nåt att se fram emot iallafall.

Nu hyfsar jag till mej och går och gör kväller, så jag orkar med morgondagen. Vi ses väl då om jag har nåt att förtälja. Sov så gott och nattikramar till alla ♥

…och polkagrisarna i granen har vi också…men de är ju så goda så de vill vi ha… 

Julskinkan klar

Hej hopp! Nu är jag hemma igen, efter ett besök på ranchen. Håkis hängde med upp ett tag, för han ville göra sin skinka redan idag. Han köper alltid färdigkokt så det är bara griljeringen kvar. Det går ju fort. Ströbrödet är mald veteknäcke, för jag har aldrig ströbröd hemma. Jag använder det inte och det går ju så fort att göra eget.

Han ville ha skinkan varm från början så vi satte ugnen på 175° så den skulle hinna bli det utan att bränna vid den. Men vi tyckte den var lite för ljus efter en halvtimme i ugnen så Håkis sa att vi skulle dra på värmen och sätta på grillen i ugnen. Sagt och gjort. Sen small det bara till så var den nästan svart

Jag blir så sugen på att smaka, men vill ju inte det samtidigt så jag låter bli. Men kanske en dag…

Håkis sa att den var jättegod. Vad som mer var gott är mina piroger. Oj, vad de var fina i konsistensen också, inte alls så där sega som de kan bli, utan förvånansvärt mjuka och sååå goda! Alltså, hemmagjort är alltid bäst. Nu har vi visserligen inte köpt på många år, men jag minns ju hur de smakade och det är inget mot sina egna bakade, så nu ska det bakas mer. Jag sa till Håkis att piroger, det är sånt man alltid måste ha i frysen. Och de tjugo som jag bakade igår tog drygt en timme att göra, så det är ju bara att göra så många åt gången. Alldeles tillräckligt med jobb och de räcker ett tag. Så himla bra!

Jag känner mej inte helt ok, jag fick lite ont i magen. Inte så jag mår illa, men tarmarna är i olag. Hoppas det inte fortskrider till nån magsjuka. Jag har inte ätit nåt mer, vi fikade muffins hos Håkis och åt lite choklad, men sen har jag inte ätit annat än druckit lite blåbärssoppa och nu dricker jag svartvinbärste. Jag törs inte stoppa i mej nåt annat. Jag vill vara frisk och kunna jobba, så jag tar det lugnt med intag och ska lägga mej tidigare än vanligt så jag får vila bort detta…om det går. Jag hoppas det.
Ha en fortsatt fin söndag och fjärde advent alla. Måste ju tända fjärde ljuset nu också.
Ses imorrn!

alltså det ser så gott ut och jag minns ju hur det smakar, men jag vill ju inte äta det… 

Dyr i drift

Gomorron!
Söndag och fjärde advent. Idag ska jag åka till ranchen och träffa flickorna. Jag saknar dem så mycket, så det ska bli jättekul.
Valle blir ensam några timmar, men det går bra, han sover mest hela dagarna, när han inte äter. Vilket han gör jättebra.
Numera, sen han fick det här FORL, äter han mest blötmat, för den behöver han ju inte tugga. Och han äter bara den mat han började få förra julen, när han sondmatades. Det är kyckling, vilket han egentligen inte äter, inte av nån annan kattmat med kyckling iallafall. Bara äkta, grillad kycklingbröst åt han tidigare, men det smakade han av mest, för det var inga mängder, det rymdes på en tesked, det som han åt.
Men denna energirika mat äter han glupskt, ungefär en burk om dagen. Det är ju jättebra, bara det att den är dyr. Den kostar 29 kr styck. Man får 10% rabatt när man köper en hel platta. Nu fanns inte det när vi handlade sist – på djursjukhuset köper man det – men då fick jag rabatten iallafall, så lite billigare blev det, fast det är dyrt ändå om man jämför med annan kattmat. Men vi är så illa tvungen att köpa det, då vi inte kan tvinga i honom annat och kan inte riskera att han matvägrar igen.

Dock blir jag så glad när jag ser att han tömmer fatet varje gång. Och ätit lite av torrfodret, för det gör han också, men inte tillräckligt, så det är bara att fortsätta köpa detta dyra foder tills han slutar sina dagar.

…och vi är ju två som betalar så det går bra…han måste ju få det han kan äta… 

Bakning på kvällstid

Här sitter jag, inte riktigt mitt i natten, men snart. Det är fyrtiofem minuter till spöktimmen, så jag måste skynda mej att göra mej klar för sängen innan det börjar spöka här. Jag måste också städa undan lite i köket. Jag har nämligen bakat.

Japp, pirogerna är klara, men det blev inte så många den här svängen, bara tjugo stycken. Det räcker en stund åt oss, men jag har mjöl kvar så det blir några till. Nu när jag kommit igång med bakning så känns det inte jobbigt ens. Mest bara kul. Och i vanlig ordning så blir det oftast gjort när jag har bestämt en dag. Gör jag inte det är det lätt att jag struntar i det. Visst kan jag strunta i det ändå, men inte utan dåligt samvete. Har jag ingen dag bestämt kan jag ju inte ha dåligt samvete, för då har jag ju inte brutit nåt löfte. Ja, ni förstår…
Nu städa undan, packa pirogerna i påsar och sätta i frysen och sen fixa sej i säng.
Tack för idag och sov gott.

…åh, jag längtar så tills jag får smaka…ska inte göra det ikväll, utan imorrn med Håkis… 

Lördagsaftonsrapport

Idag är det lördag. Håkis har varit och farit. Vi åkte, som vanligt numera, och handlade på morgonkvisten, tände ljus hos farsorna och sen hem till mitt lilla residens där vi åt frukost och sen chillade vi i soffan och tittade på tv. Lite senare åt vi glass och tävlade i första avsnittet av Alla mot alla, men mer blir det inte då vi bara kan se gratisavsnitten på D-play.
Därefter lagade jag middag, vegofärs med purjotäcke i ädelostsås. Lät inte det poetiskt?
Gott var det iallafall.

Nu har vi köpt all julmaten färdigt så det enda som behövs är att fylla på med mer mjölk, ifall det inte räcker det som vi köpte nu. Jag glömde köpa min middagskorv, men det vete fasen om jag ens behöver den, det blir nog så mycket mat för att inte tala om bullar, kakor och godis, så det räcker nog. Jag har ju lutfisk, Janssons, gravad lax, sill och alla tillbehör. Inte behöver jag nån korv. Håkis syrra har bakat en massa mjukkakor åt oss och flera påsar med anisbröd. Vem kommer sakna korven?
Fast lite gott hade det förstås varit med senap och alla sallader…OM vi behöver mer mjölk så får den följa med då.
Men jag fick äntligen mina Ferrero Rocher. De är sååå goda! Och en till Aladdinask. Det är bara mörka kvar i den gamla och de är Håkis och jag ville ha mer så jag fick det. Och så har vi en present under granen som Håkis fick av en kund, så där har vi också gotter. Som om det behövdes. 

Valle har bättrat på sej lite. Jag ökade dosen med kortison till en halv tablett varje dag, istället för varannan, och det har antagligen hjälpt, för nu är han mycket piggare, har god aptit och är som vanligt igen. Jag blir alltid så nervös när han börjar kräkas och ser ut att vara dålig. Jag tänker alltid att nu är slutet nära, men han blir alltid bättre…peppar, peppar…så det är ingen fara med honom, än så länge. Skönt!

Nu jobbar vi bara tre dagar nästa vecka, sen är vi lediga i fyra dagar. Sen jobba tre dagar till för att sen gå på ytterligare fyra dagars ledighet. Det är alltid något. Det är ju det man ser mest fram emot. Då ska jag försöka göra klart ett projekt som är påbörjat, men inte avslutat. Jag ska visa sen när det är klart. OM det blir klart, men jag hoppas det, för jag vill verkligen det. Det är bara att sätta igång…tror jag. Jag hoppas att det går här i mitt lilla residens. Ska försöka.

Tänk att det här året snart är slut. Ett skitår på ett sätt, men ändå rätt så hyfsat. Jag har pendlat mellan oro och ett enormt välmående. Ni vet, jag har ju bott själv sen i somras och Håkis har bott hos sej, för att katterna inte kommer överens. Och det är ju så att, om än man vill ha alla hos sej, så är det nyttigt att vara själv, för man “lär känna” sej på ett helt annat sätt. Man får tid till eftertanke, som man inte får om man bara är ensam några timmar varje dag. Och det har stärkt mej, och jag vet inte…jag mår bara så jäkla bra…fast med en jäkla oro mellan varven, både för mamma och för Valle och för detta med pandemin. Så det har ju inte bara varit härligt hela tiden.
Men sånt är ju livet. Och har vi inget att oroa oss över så skaffar vi det, på ett eller annat sätt. För att det är mänskligt helt enkelt. Vi kan inte vara superlyckliga hela tiden. Och tur är väl det, för då lär vi oss att uppskatta skillnaden.

Ha nu en fin lördagsafton alla ♥

får passa på att motionera också, under ledigheten, så mycket gotter som vi har… 

Torsdagseftermiddag

Torsdag idag. Julefrid råder i mitt lilla residens. Jag har hunnit vila i soffan och tittat på tv. The Big Bang Theory. Vi gillar den serien. Det gjorde jag inte till en början, men sen har vi börjat titta lite smått och den växer för en. Åtminstone för oss. Man lär sej älska de där fåniga nördarna. Det är ju därifrån jag fick idéen om att köpa en klädvikare till Håkis en jul. Han blev jätteglad och använder den faktiskt. Kläderna blir väldigt fint vikta i små prydliga “paket”.

Just nu sitter jag och väntar på honom, vi ska äta panerad fisk med klyftpotatis och ärter, majs och paprika serverat med en klutt Mills remouladsås. Maten är i ugnen och jag har satt in den så att den ska bli klar när Håkis kliver in genom dörren. Det gör han alldeles strax.

Igår när jag kom till jobbet så hade de lämnat en julklapp till mej i mitt städförråd. Ett supékort som jag fått ett par gånger tidigare, där man själv får sitta och välja vad man vill ha. Det var ju roligt!

Nu kom han så nu ska jag gå och äta…ses sen!

…då fick jag en julklapp iallafall…tjohhooo!!…   

Onsdagsrapport

Idag var jag till tandläkaren och sanerade bort all amalgam som jag hade, så nu har jag inget kvar alls och det känns ju bra. Nu blir jag kallad igen i juni 2022. Skönt!
Det var fint och pyntat i stan, man är ju så sällan där när man inte jobbar där längre. Jag handlar ju allt på Storheden eller online, så man missar allt som händer inne i stan. Butiker kan komma och gå eller flyttas på och jag har noll koll. Undrar om det ens kommer finnas om tio år. Det hade ju varit tråkigt om allting lades ner, om än jag inte åker in så ofta, men det måste ju finnas där ifall jag får lust.
Jag låter som en bortskämd unge, jag vet.

Valle mår inte bra idag. Han satt och drack vatten och sen hoppade han upp på bordet, för att helt plötsligt hoppa ner igen och nästan skrek “aauuu, aauuu”…sen började han kräkas. Vatten blandat med lite blod. Så brukar det ju vara när han kräkts mycket redan, när strupen blir uppriven, men han har inte kräkts idag vad Håkan vet. Hoppas det bara var nåt tillfälligt. Jag vill inte att han ska dö än.
Usch, det är inte alls kul detta. Men hur det än är så ska han inte lida. Nu ligger han och vilar, ibland spinner han här bredvid mej. Han tvättade sej alldeles nyss, det brukar de inte göra om de är jättesjuka, så kanske, kanske är det bara nåt tillfälligt. Håll tummarna!

…älskade lillskrutt…du får inte lämna oss än…

♫ Jag ser det snöar ♫ och tipselipset

Jo, nu är det både roligt och mysigt att det snöar. Och det har snöat en hel del faktiskt. Nu täcker det till och med gräsmattan. Det är vitt, vitt, vitt överallt och jag gillar’t!

Jag börjar ju vara en gammal dam, eller gammal och gammal, men i sommar fyller jag 55 år och det är ju i övre medelåldern. Jag har bara fem år kvar till 60 för tusan. Ja, iallafall, med åldern kommer ju krämporna. Mina leder och allt börjar ta så mycket stryk nu så snart är det bara operation som hjälper, tyvärr, tyvärr, för det är nåt jag absolut vill undvika i möjligaste mån, men detta går inte att träna bort så jag har inget val. Jag har blivit så svag i tummarna, eller svag, det gör så jäkla ont så jag klarar inte av att ta i längre. Och det strålar ut i handleden så det blir att jag tappar taget helt enkelt. Jag känner det alltför ofta på jobbet när jag vrider ur trasor och när jag håller moppskaftet och tar i på nåt speciellt sätt, det bara hugger till.
Nu skulle jag öppna en flaska julmust. Det gick inte alls. Men med en polygrip gick det jättebra, så det är mitt tips idag till alla med samma problem, sök i verktygslådan vettja!

…skål och glad måndag… 

♫ Sankta Lucia, sanktaaa Luciaaa ♫

Nu är det Luciamorgon, eller jah, Luciaförmiddag, klockan är 09.06 i skrivande stund. Jag tog mej en rekorderlig sovmorgon. Jag bakade ju till sent på kvällen och sen skulle det ju städas undan, så jag kom inte i säng förrän runt 00-snåret nånstans. Så här sitter jag nu med min Lussefrulle. En bulle och två pepparkakor. Man får äta det till frukost när det är Lucia. Det har min mamma sagt. Tror jag. Nån sa det iallafall. Eller är det bara nåt som ekar i mitt eget huvud?
Skit samma, jag säger att man får det. Och det är så gott så det är inte klokt.
Det är inte bara Lucia, det är även tredje advent, så vi ska tända tredje ljuset idag. Jag ska slå på julmusik och städa lite här med. Jag har inte kommit nån vart med det som låg på hallgolvet så jag ska försöka sätta igång med det. Ingen söndagsvila här.
Ha nu en fin Lucia alla  ♥

…och vet ni…det kom lite snö… 

Mera bullar!

Jag bakade en sats till. Det var nämligen två kesella för nåt billigare pris som jag inte minns nu och det var vi ju så lättlurade att vi gick på. Bäst-före-datumet gick ut på måndag så jag var tvungen att använda upp dem. Och i vad mer än saffransdeg använder man kesella? Jag vet inget, jag tycker inte ens om kesella, men i lussebullarna är det bra. De blir så förjordat mycket bättre med det, sen får andra säga att det är en skröna, det är det inte, säger jag!

Så nu ska vi fylla frysen även hemma hos Håkis. Det är bra att det finns fika när jag kommer på besök, för är det nån gång som jag blir supersugen så är det då.

Fast jag är ju alltid sugen på bullar och kakor och andra gotter. Det är min stora last i livet och så mycket svårare att bryta än nåt annat. Tänk, jag hade så lätt för det för säg en 10-15 år sen. Då kunde jag ta godisuppehåll i åtta veckor bara sådär, för att det var bra. Idag håller det i ett par – tre dagar, sen sitter jag där igen med kinden full av Ahlgrens bilar. Efter att ha ätit ett wienerbröd. Och skafferiet fullt av finska pinnar och hallonkransar.
Jag är hopplös! Det är konstigt att jag inte är större i omfånget än jag är. Jag kan ju inte skryta med att jag tränar som jag gjorde förr heller. Jag försöker börja och tänker att NU, nu jävlar anamma ska ni se på fantabletter! Pfffff…det blir inte ens sockerpiller. Eller jo, det är just det det blir. Socker i mängder.

Ja, nä, det känns nästan som att jag inte borde baka de vita kakorna. Kanske skulle jag vänta med dem till påsken, som jag brukar. Jag blev varse om att det blev lite för mycket av det goda. Massor med lussebullar, pepparkakor och muffins. För att inte tala om allt godis vi har köpt och det som vi ska få. Eller det är ju mest Håkis som får, i julklapp av kunder. En hel säck brukar han få. Det blir det säkert i år också.

Jag väntar med de vita till påsk. Tack och god natt!

…men karelska piroger ska jag baka…de är ju mer matnyttiga de… 

♫ Se på min fina gran ♫

… ♫ den grannaste granen i stan, det finns ingen likadan eller grannare gran i stan ♫

Nej, jag försöker inte skryta här, jag sjunger bara lite. En sång som de sjöng i Fem myror är fler än fyra elefanter. Jag älskar den serien. Min höga ålder till trots så har jag sett den ännu en gång på SVT Play, fast förra julen, jag tittade på julkalendern. Jag blir ibland så nostalgisk och vill uppleva det som jag upplevde som barn eller som ung, så jag brukar titta på tv eller så kan det vara nån mat jag inte ätit på länge, eller nån efterrätt, eller så kan det vara nåt ställe jag inte besökt sen jag var liten.

Det är märkligt, men ju äldre jag blir desto mer känns det som förr. Eller jag känns som förr. På nåt konstigt vis. Jag minns också småsaker som jag inte alls ägnat en tanke sen det hände, och jag kan känna sånt välbehag när det inträffar.

Ibland känns det till och med som att jag vill inreda som vi hade förut. Inte för att det är snyggt i dagens mått mätt, men alltså…vad mysigt det skulle vara

Jag vet, det låter inte klokt, och jag tänker ju inte göra det, men jag får sån hemlängtan när jag tänker på det. Eller det känns så hemtrevligt. Jag vet inte hur jag ska förklara, så jag ska inte ens försöka. Men så känner jag iallafall. Jätteofta nuförtiden.
Jag kan få en känsla av att det är som på 80-talet. Jag är som jag var på 80-talet. Ibland är det 70-tal och ibland 90-tal. Och jag mår så bra av det. Så jäkla skön känsla.

Och det är inte att jag gör nåt speciellt, som jag gjorde då, utan det är bara en känsla. Jag kunde känna mej på ett sätt när jag var till exempel 18 år och så kan jag känna mej än idag och jag känner igen den känslan från då och jag vet inte var det kommer ifrån.

Nåväl, nog tjatat om det, men visst är den fin, min gran. Inte grannast i stan, men fin.

…och mina tomtetofflor hänger med än…13 år gamla… 

[Uppdaterat senare: Jag var tvungen ändra hur gamla mina tomtetofflor är och jag ska förklara hur jag kom på det. Jag satt och korrekturläste, för man blir blind för det man har skrivit när man just har gjort det, eftersom man vet vad man har skrivit och läser inte orden ordentligt och missar lätt felskrivningar, så jag brukar kolla även dagen efter, för då hittar man i regel en massa fel. Som med att tomtetofflorna snart är 16 år gamla, som jag först skrev. Jag började tänka att “nee, vänta nuuu, jag har ju bara bott här i 15 år…och fick jag verkligen dem första året?” Så det kollade jag upp och såg att jag fick dem hösten 2007. Alltså var jag ju tvungen ändra i texten.  ]

Lördagsafton

Vi började morgonen med att åka till Storis och handla. Därefter tände vi ljusen hos farsorna, så att de lyser imorgon på tredje advent.

När vi kom hem åt vi grötfrukost med ostmackor. Sen var det tävlingsdags med Alla mot alla. Vi plöjde igenom alla veckans avsnitt på en gång. Erik och Lotta briljerade som vanligt. Gick och vann igen. Men vem är förvånad. Nu får vi vänta till våren, för det blir väl fler säsonger? Annars måste jag ringa och skälla ut dem.
Jag eldar en massa ljus. Kronljus, blockljus och värmeljus och allt vad de nu heter, men försöker att inte tända i alla lyktor samtidigt, för då blir det 20 ljus om dagen och det kan bli kostsamt, så jag varierar lite mellan dem så det blir ett jämnt sken i rummet.

När Håkis åkte hem satte jag igång med bakningen. Lussebullar. Jag fuskade lite den här gången. Eller om sanningen ska fram så glömde jag bort hur jag skulle göra, så när jag hade kavlat ut degen, brett på smöret och strött över vanilj och socker så rullade jag ihop den och började skära som när jag bakar vanliga bullar. När jag upptäckte min blunder satte jag ihop dem till åttor och var riktigt nöjd med min lösning.

Det var bara det att de blev gigantiska! Jag var tvungen dela på en del, men några fick faktiskt sitta ihop så får vi se om vi orkar få i oss en hel.

…nej, vi får nog dela på alla, men alltså, jisses så goda de är!… 

 

Fredag igen och…


Ja men hörrni, finns det nåt bättre? Då vet man ju att det snart är måndag igen och man äntligen får komma tillbaka till drömfabriken!
Nänä, okej, ingen köpte det.
Iallafall…Håkis är sjukskriven för sina diskbråck i ryggen, idag andra dagen, men han har skjutsat mej till och från jobbet ändå och varit med Valle under min arbetstid. Flickorna har ju varandra och hade ju ändå varit själva om han hade jobbat.
Idag bjöd han mej på MAX efter jobbet, för jag hade lagat köttbullar och massor med stuvade makaroner åt honom, nåt han är väldigt förtjust i, som han hade kvar av så han hade mat, men inte jag, därför fick jag ett halloumimål. Det var gott, för jag var hungrig, men jag gillar inte att de lagar maten i förväg och varmhåller det, för man känner det på konsistensen. Det blir torrare och hårdare. Det hade varit så mycket godare om det var nylagat. Så ingen mer MAX för mej hädanefter. Däremot äter jag gärna mina halloumimål på Måttsundsrestaurangen. Jisses så goda de är där!

Det är, som de flesta vet, Lucia på söndag. Måtte vi får lite snö tills dess. Nu har vi haft plusgrader varenda dag denna vecka så den lilla mängd snö vi hade har smält bort. Det kan ligga nån liten hög kvar efter plogbilens efterlämningar, men de räknas inte. Jag vill ha vitt överallt.
Jag som tänkt att vi är på väg mot en ny istid, men det är tydligen bara på sommaren. Fast snön kommer nog snart. Säkerligen med råge. Det är nåt vi blir rikligen belönade med varje år så det kan gott komma redan nu så att det liknar lite mer vinter och jul än detta höstväder.

Nåja, nu ska jag gå och göra kväller. Jag får sovmorgon till klockan sju, för sen ska vi åka och handla, vi har ju börjat göra bort det tidigt så man slipper långa köer och trängsel. Med munskydd och handskar. Vi vill inte bli smittade. De var för övrigt och sprayade idag igen på jobbet, för säkerhets skull. Det var en kille som åkt hem i feber. Usch, som jag längtar till denna pandemi är över. Men nu är det inte länge kvar tills de börjar med vaccineringen, så den ska väl dö ut vad det lider. Ja jisses, att man skulle uppleva nåt dylikt hade man ju aldrig trott. Man har ju läst om alla andra pandemier och tänkt att det är tur att man lever i rätt tidsålder och så kom det här som en käftsmäll. Fick man vackert inse att det nog inte spelar nån roll när man lever, det kommer alltid uppstå nån form av farsot.
Nä, nog med grubblerier, nu är det full fart mot sängen och ses imorron igen.
Kram och sov gott alla ♥

♫ En sockerbagare här bor i staden ♫

Jaha, så var pepparkakorna färdiga och jag kan slappna av till på lördag, då lussebullarna ska bakas. Jag bakar nog inte imorgon, de vita, för det är ju ingen brådska med dem. Det är ju pepparkakorna som är viktiga till Lucia.

Så klart har jag haft julmusiken strömmande ur högtalarna medan jag kavlat, stansat och sjungit för full hals. Det är nästan det bästa jag vet. Julkänslan kan inte bli starkare.

I år blev det mest gubbar, gummor och grisar. Det är dem man saknar när de tar slut. Sen är det ett och annat hjärta, järneksblad och någon enstaka gran. Bara för att få ut det mesta av degen när man stansar.

Som vanligt har jag bränt några kakor, men denna gång inte en hel plåt utan bara de som blev tunnare. Jag är inte så proffsig på att kavla jämnt. Inte så lätt heller när degen är kall. Det går mycket bättre när man kavlat ut den en gång. Då är den mjuk och följsam.
Nu får de kallna lite innan jag packar dem i burkar. Och imorgon, när jag kommer hem från jobbet, så vet ni vad det första jag gör är. Japp, tar en kopp kaffe och pepparkakor och slänger mej i soffan. MUMS!

…och doften i mitt lilla residens ska vi inte ens nämna…hur underbart?… 

Hur blir julen och sånt

Det är den nionde december. Vi går med stormsteg mot Lucia. Jag måste hinna baka både pepparkakor och lussebullar innan söndag. Därför tänker jag göra pepparkaksdegen ikväll och baka ut imorgon. Sen tar jag lussebullarna på lördag. De vita “pepparkakorna” kanske jag bakar på fredag, vi får se om jag har ork till det. Jag tänker baka karelska piroger nu till ju också och det hinner jag ju nästa helg. Och så har jag pepparkaksmuffins i frysen. Jag tror vi reder oss med bakverk. Det råder inga tvivel om den saken.

Jag vet inte hur vi gör den här julen. Jag tänkte först att Valle kanske skulle vara snäll mot Alma eftersom han inte reagerade nämnvärt när han nosade på henne när hon satt i transportburen, utan knallade glatt vidare som om det var den mest naturliga sak i världen, det var alltså tidigare när vi kom med Valle till ranchen och Alma skulle komma hem till stan.
Tanken var att vi skulle sätta nätdörren i köket och se hur de beter sej mot varandra genom det och om de skulle vara snälla så kunde vi prova ha dem tillsammans. Men nu är jag inte lika säker längre.

Vi får nog göra som jag tänkt från början, att vi är hemma hos Håkis på morgonen och åker till mej på eftermiddagen, så är ingen ensam hela dagen och vi får vara tillsammans. Det blir nog bra så.

Vi har då inga julklappar i år att bära med oss, så det underlättar ju. Det blir bara mat och gotter. Lite tråkigt känns det ju, att inte ha klappar att slå in och lägga under granen, för att inte tala om på julafton när man inte har några att öppna. Jag som alltid sett fram emot det, som ett barn, och börjat tjata redan innan frukost, men vi kan ju kanske köpa nåt ihop, nåt som båda har glädje av. Och tycker vi att det är trist så kan vi ju köpa julklappar nästa år. Om Håkis ids göra nån önskelista, så jag slipper sitta och söka och komma på vad vi vill ha åt oss båda. Det är ju nog svårt att komma på vad jag själv vill ha. Det blir väl så när man har allt man behöver.

Men det blir nog en mysig jul ändå. Med Håkis, som inte åker bort längre. Och så är vi ju lediga några dagar. Det är ju det allra bästa egentligen. Och vi har kvar Vallemannen. Tänk hur det var förra julen. Huuujedamej! Men han är inte särskilt piggelin. Han har sina bra dagar, men man ser på honom att det är nåt som inte är som det ska. Idag till exempel har han ätit dåligt. Han har inte haft nån aptit på vare sej blöt mat eller torrfoder. Han har väldigt tunn päls, om än den ser tjock ut, men han har inte den karaktäristiska underullen som perser har och tappar stora tussar när han kliar sej. Och han jamar högt och klagande mellan varven. Så vi får se hur länge han har kvar. Jag är iallafall glad och tacksam över att han har levt ett helt år till, med tanke på hur nära döden han var förra julen. Han är 13 år och 7 månader, så han har levt ett fullgott kattliv. Så himla mycket äldre brukar de inte bli. En katt lever i regel mellan 12-15 år. Bara om de har turen att få vara friska, lever de längre, och det har de oftast inte, framförallt inte perser. Så jag är himla tacksam att vi fått ha Valle så här länge. Kanske lever han en sommar till, vem vet.

Jag har fortsatt att pynta litegrann här. Jag hängde upp en stjärna i sovrumsfönstret, men utan belysning, den är ju fin ändå, tänkte jag. Och så har jag hängt upp två mindre, en svart och en vit, i hyllan på väggen. Det är de som jag hade i vardagsrumsfönstret förra julen. I år har jag bara en där, den röda som lyser. Men de är ju dekorativa som de är, man kan ju ha dem på en byrå mot en vägg också, eller var som helst, de är ju så fina och juliga.
Visar bild sen när jag fått bort lite bråte ur sängen och städat till lite därinne.
Nu måste jag sätta igång och göra pepparkaksdegen. Ses sen!

…och just när jag skrivit att Valle äter så dåligt gick han och åt…ja, ja, men det är ju bra… 

Aldrig mer nån mer katt

Alma och Vilma har ju varit tillsammans här hemma i mitt lilla residens och det var meningen att de skulle åka tillsammans till ranchen och Valle hit.

När Håkis kom hade jag redan satt in Alma i transportburen, för hon blir så orolig när hon känner lukten av Valle så jag befarade att hon annars skulle springa och gömma sej nånstans så vi inte skulle få fram henne när det var dags att åka och Valle skulle få sitta i buren och vänta och vänta. Vi åt också, risgrynsgröt med limpmacka och till efterrätt varsin pepparkaksmuffins, som jag bakade idag, så det tog en liten stund innan de kunde åka. Då var det bättre att Alma satt i buren och slapp springa runt i sin oro.

När det var så dags fick vi istället inte fram Vilma. Hon hade gömt sej inne i den gröna fåtöljen. Vi fick inte fram henne, så Håkis tog bara Alma och får ta med Vilma imorron helt enkelt.

Det tog ju inte nån lång stund innan hon kom fram från sitt gömställe.

Jag trodde Valle skulle bli jätteglad när han får se henne, för han sprang och letade när han kom hit.

Och han såg som så ledsen ut när han låg där i sin skål på köksbordet.

Så när Vilma kom in i köket för att äta och dricka tänkte jag att han skulle bli glatt överraskad.

Han stod och stirrade på henne med stora ögon. Såg lite ångestfyllt ut, ungefär som när han ser på Alma. Jag såg direkt att han inte var sitt vanliga vänliga jag, så jag lyfte upp Vilma på bordet så han fick nosa och se att det bara var hon. Hans egen “syster” som han bott tillsammans med i mer än 6 år. Men han hade ögon som tefat och när Vilma kände sej obekväm, hoppade ner och sakta började gå ut mot hallen så sprang Valle efter. Och hon störtade ut mot vardagsrummet och jag hör hur hon fräser och väser flera gånger mot honom. Han hoppar inte på henne, som på Alma, men han är inte vänligt inställd. Det är som att han inte riktigt fattar vem hon är och är väldigt förvirrad.
Jag går dit och ser Vilma vid elementet bakom alla saker jag har där och Valle står en bit ifrån och stirrar på henne. Jag ringer till Håkan och berättar vad som står på och vill att han hämtar Vilma ikväll iallafall. Det vill han inte. Under tiden går Valle och lägger sej på skivan under soffbordet och fortsätter stirra mot Vilmas håll. Hon vågar sej fram efter en stund, passerar Valle, men tittar oroligt på honom och skyndar på stegen när hon kommit en bit. Valle kutar efter. Hon slänger sej under byrån i hallen och väser varnande. Han sitter och tittar, men slår inte vilt som han skulle ha gjort om det var Alma. Sen går han in i köket och dricker vatten, jag har fyllt deras fontän som är nydiskad. Vilma kommer fram ur sitt gömställe och han springer ånyo fram till henne varpå hon skyndar till elementet bakom alla grejor och fräser. Jag går dit och sätter mej och pratar med Valle och säger att det är synd att de inte är vänner. Vad tråkigt att det ska vara så här. Valle kommer till mej och hoppar upp i gröna fåtöljen igen. Jag klappar honom och pratar glatt om hur fin granen är och han ser genast mycket gladare och mer avslappnad ut. Jag går ut i hallen och hittar hans favvoleksak, det trasiga gamla lejonet, och går och ger honom det. Sen fortsätter jag till sovrummet, för jag behöver bädda rent. Då hör jag hur det dunsar till och hur klorna rispar i golvet. Jag går till dörren och kollar. Det är Valle som leker med lejonet

Efter det har det lugnat ner sej. Nu sitter jag här i datarummet och skriver detta inlägg, Valle ligger på skrivbordet och Vilma på ryggstödet på Håkis stol. Jag hoppas att de är vänner nu och att det inte ska hända nåt. Jag kan ju inte vakta dem hela tiden. Men jag tror inte att Valle kommer vara snäll mot Alma iallafall, som jag hoppats på, då han inte verkar aggressiv när han nosar på henne då hon är i transportburen. Inte om han visar såna här tendenser till och med mot Vilma, som han var med senast i fredags. Nej, jag blir inte klok på honom. Kanske han ska vara ensamkatt?
Nåja, nu är han ju lugn och snäll, hoppas det håller i sej.

…aldrig mer nån mer katt…hur mycket jag än vill och tjatar så är det tvärstopp… 

Andra advent

Vi var och tände ljusen hos farsorna redan igår. Vi var på ICA-Maxi i Storis tidigt och handlade, så då passade vi på att svänga in där i samma veva.

Det rådde ett stilla lugn över kyrkogården. Varmt och skönt var det med ett tunt lager av nysnö. Inte en människa var där, mer än oss då, men det lyste i många lyktor så de hade väl varit på fredagen och tänt.

Så himla vackert kapell. Allting är så fint i kyrkbyn. Älskar det!

Och idag tänder vi andra ljuset. Ha en skön andra advent.

…ses snart igen… 

Tacksam för det lilla, som egentligen är så stort

Idag har jag tagit ledigt. Känns skönt så här mitt i veckan, men jag har även varit till tandläkaren för att laga en gammal lagning som nötts ner. Det blev bra och jag ska tillbaka igen om två veckor och ta bort amalgam som jag har kvar. Sen är det färdigt. Jag blir väl kallad igen om två år, eller så, och då ska jag sätta en krona på tanden jag lagade idag. Då håller det mycket längre.

Den stora adventsljusstaken var på sin sedvanliga plats och första ljuset “tänt”, de byter ju egentligen bara ut ljusen, eller är det bara toppen? Jag vet inte, men de ljus som tänts först blir lägre och lägre varje gång, så antar att hela ljuset byts ut.

Det var många som vågat sej ut på isen och åkte skridskor. Ser så förjordat roligt ut, skulle så gärna vilja det jag med, men jag skulle nog vänta tills det blivit lite tjockare is, det har ju nyss varit öppet vatten för bövelen!

Himlen levererade som vanligt ett så himla vackert skådespel. Jag bara älskar’t!

Jag känner mej så tacksam över att få uppleva detta. Över att jag faktiskt har seende ögon. Att jag får vakna överhuvudtaget, frisk och kry, nu i dessa pandemitider. Att jag kan gå.
Jag är så tacksam för allt jag har. Och jag önskar att alla andra skulle stanna upp och tänka efter. Alla som är missnöjda med sina liv, kanske för att inte tjänar så mycket som de skulle vilja, att de inte får resa så mycket som de vill, att de inte är så populär som de vill, att de inte har det som “alla andra har”.
I så fall, stanna upp! Tänk efter! Var tacksam för det lilla, som egentligen är så stort, för det är det som är det väsentliga här i livet. Att du får vakna varje morgon. Att du får vara frisk. Att du har synen. Att du kan gå. Alla andra problem blir så futtiga om du förlorar dessa förmåner. Tänk på det och livet kommer att bli så mycket trevligare ♥

…och man är så mycket lyckligare när man är tacksam för det lilla…som egentligen är så stort…

Första advent

Idag var vi till farsorna och tände varsitt adventsljus åt dem, innan vi fortsatte till ranchen.

Jag ville ta vägen förbi kyrkan, för den låga solen gav så härligt sken på kyrktaket, men vi skulle bara tända ljusen först. När vi äntligen var klara med det var det redan för sent. Det går så jäkla fort nu som solen går ner. Man kan inte göra nånting först om man ska hinna med. Men det rosa skenet fick jag iallafall.

En himla vacker gammal kyrka i Gammelstad.

Sen åkte vi iväg och jag skulle få träffa Valle och Vilma, som jag inte sett sen i onsdags. Det känns ju som en evighet när man är en crazy kattmamma.

Håkan bjöd på goda, varma mackor. Jag var hungrig som en varg. Jag hade inte ätit annat än mjuk pepparkaka och lite godis och klockan närmade sej tre på eftermiddagen.

Sen tävlade vi som vanligt med Alla mot alla, vi tar ju det på helgerna så vi får göra det tillsammans, och runt sex-snåret åkte vi hemåt stan igen. Jag har tänt första ljuset i adventsstaken. En skön söndag och första advent, önskar jag er alla ♥

…tiden går lite för fort nu…snart är det jul och jag hinner inte med… 

♫ Nu är det jul igen ♫

Nu har vi jul här i mitt lilla residens. Inte så mycket som vi brukar ha, men så där lagom. Och jag ville ha granen i år. Jag orkar inte vänta ett år till. Hade ju tänkt göra ny julgransdekoration, men det orkade jag inte heller.

Alma har varit med och tycker allt är otroligt spännande. Hon är så glad, som ett barn på julafton.

Men det är inte utan att hon undrar vad tusan det har tagit åt oss egentligen.

Eftersom jag inte visste hur hon skulle reagera på granen klädde jag den inte helt utan satte bara några olika grejor i olika höjder för att se ifall hon kanske skulle klättra efter dem och låta den vara så över natten. Om jag skulle hitta den liggandes på golvet var det ju bara att ta isär den igen och bära ner den. Då var det ingen idé att ha nån.

Jag bakade mjuk pepparkaka i väntan på det stora pepparkaksbaket och tog en liten rast för att smaka. Jo, nog var smaken bra, men lite väl mycket mjöl denna gång. Jag brukar ju få dem så himla mjuka och fluffiga, men den här är lite mer kompakt. Inte jättestörigt, men så att jag inte är supernöjd. Det måste man ju inte alltid vara.

Vi har köpt ett nytt klösträd åt pälsbarnen och Håkis byggde upp den medan jag höll på att pynta.

Alma kunde inte vänta till den var färdig. Hon ville prova den NU! Tjohhooo vad roligt! Är den verkligen till mej?

Men att det blev fint med den nya. Nu måste man inte ens gömma den där bakom skynket.

Och eftersom Alma är en snäll liten tös så hade hon inte rört granen och nu står den där, så grön och grann och vackert pyntad. Så himla kul! Nu blir det en god jul!

…nu blir det tävling med Håkis…ses senare!… 

Fredag och…


Tjohhoooo!
Idag slutade Håkan samtidigt som jag och vi åkte hem till mitt lilla residens och vilade, åt middag och sen till Bergvikens kioskbutik för att hämta paket till mej. En liten julklapp, för vi har bestämt att inte köpa till varandra i år. Eller kanske mest jag som bestämt, för det är ju nästan som att byta pengar, fast jag får det jag vill ha, för jag gör ju min önskelista som han väljer ur, men det gör inte han till mej, så jag måste hitta på nåt varje år, vilket inte är det lättaste, så jag avsade mej den mödan och tycker att vi kan köpa nåt åt oss själva istället. Trist att inte ha klappar under julgranen, jo, men det är en världslig sak.

Oftast får jag paketen till lilla Coopbutiken som är på mitt område där jag bor, men vissa paket går till Bergviken, som ligger i posthuset vid Kallkällan, där vi bodde förut och där jag växte upp och blev som jag blev.

Julklappen är förstås garn. Jag har blitt helt crazy, jag vet. Kan inte sluta sticka.

Alma älskar det lika mycket som jag. Inte att sticka, men garnet, hon är helt crazy i garnet.

Eftersom jag har fotat med mobilen så blir inte färgerna med verkligheten överensstämmande, så jag har gjort vad jag kunnat för att få de så lika som möjligt. Marinblått, senapsgult och tegelrött. Det ska bli tre tröjor. Om jag inte hinner ändra mej förstås.

Sen har jag tidigare beställt garn till en tröja som ska bli grå med rävar på. Det får bli ett hopplock av olika mönster, för denna tröja finns inte, men rävarna finns på ett par fingerlösa vantar som Sofia Kammeborn har designat.

Det är de som är här nedan. De är så himla fina, men jag vill ha rävarna på en tröja så jag får helt enkelt hitta på ett eget mönster till det. Det kommer nog gå alldeles utmärkt.

…ha en fin fredagskväll nu alla…nu blir det julpyntning för hele slanten…   

Alma är tillbaka

Idag åkte vi med Valle till Håkis på ranchen och Alma fick följa med mej hem till min gata på stan, där vi bor. Vi trodde att Vilma skulle bli så glad, för Alma har varit så “på” den här tiden och Vilma gick visserligen fram till transportburen, där Valle satt, och verkade känna igen honom, men sen kände hon nog Almas rädsla, när hon nervöst började springa omkring för att söka ett gömställe. Det ligger djupt inrotat hur han har behandlat henne. Hon är väldigt rädd för honom numera. Och det smittade över på Vilma. Hon höll sej undan medan han gick och kollade att allt är som det ska vara överallt.