Nu syns de där lila strimmorna ännu mer på de vita tulpanerna. Å de lila har slagit ut helt, en del. Inuti är de vita, längst ner, med blåa streck. Jättefina!
…snart har de blommat färdigt…man skulle fått ha dem i en hel månad…älskar dem… 
Idag är Håkan lycklig, för idag fick han bruna bönor med korv å fläsk. Det är nåt han inte får ofta här i mitt lilla residens. Det är bara på fettisdagen å så länge det räcker därefter. Nu fick han till lunch både imorron å torsdag så nu ska han väl vara nöjd. Själv är jag inte så där jätteförtjust i det. Visst går det ner, men det räcker med en portion per år.
…jodå, vi hade semla också, men de var varken fina eller särskilt goda…inga kondissemlor om ni förstår… 
Det här är Rut. Hon brukar vara på ett av mina ställen jag städar. Hon är väldigt omtyckt av alla som jobbar där. En väldigt fin boxerdam är hon. Ibland springer hon omkring lös i korridoren när jag kommer å ibland är hon instängd i husses kontor.
Häromdagen skulle en av killarna ta en promenad i solen efter att han ätit sin lunch.
– Ja men ta med dej hunden, föreslog en annan.
– Nää, hon kommer ju inte när man ropar, fick han till svar.
Då hör man en annan snubbe från ett av kontoren. – Det tror väl fan att hon inte kommer, du ropar ju Siv hela tiden, hon heter ju Rut!
…hon är varken döv eller olydig…man måste ju ropa rätt namn för bövelen… 
Till middag blev det korvstroganoff å ris. Längesen vi hade det. Gott var det å vi får det till lunch imorron också. Det är ju så bra att laga så det räcker till dagen efter, för tänk om man åt ute varje dag, som faktiskt en del gör, vad det skulle kosta! Det som vi slänger i oss på några minuter å sen hamnar i toastolen ska inte få kosta, tycker jag.
Jag hade, för några år sen, en jobbarkompis som köpte lunch varje dag för 75 kr. Själv hade jag alltid med mat eller mackor, köpte bara nån gång då å då. Hon sa att hon inte iddes ta med mat, det var enklare att köpa.
Jag kom ihåg att hon sagt att hon gillade att resa, men klagade på att hon inte hade råd, så jag sa att hon skulle haft det om hon slutade köpa lunch varje dag. Vi jobbar i snitt 21 dagar per månad. 21 x 75 = 1575. Sparar hon 1575 i månaden ett halvår har hon fått ihop 9450 kr. Hon bara stirrade på mej. Det hade hon inte tänkt på.
Sen slutade jag jobba med henne å hamnade på SSAB istället, men träffade henne några år senare. Då berättade hon att hon hade varit utomlands flera gånger.
Ja, varsågod. Alltid kul att få komma med givande tips.
…själv reser jag inte så mycket på grund av katterna…men det är ju ett medvetet val vi gjort…
Nu har jag varit på en lång, härlig promenad. Såna här dagar måste man ta vara på. Solen skiner å värmer till å med på kinden nu. Den lyser allt högre på himlen å snart kommer allt det vita att smälta bort, men när det är så här glömmer man nästan att det är vinter, det är så himla skönt å vackert.
Massor med folk samlas ute på isen, både till fots, skoter å långfärdsskridskor.
Snön gnistrar vit överallt å det är inte utan att man blir lite snöblind. Allra helst när man kommer nånstans där det är skugga, då har man lite problem att se nivåskillnaden på backen.
Det är många som går ut till öarna när isvägen står klar.
Den startar här vid Norrbottensteatern, Norra hamn. Sen finns det en isväg även i Södra hamn.
Jag passerade stadsparken å tog en bild från ett annat hörn.
Här är nya Teliahuset. Snyggt!
Oden stod för ankar en bit utanför S:a hamn.
Tuttifruttihusen badar i sol. Ser riktigt fint ut, tycker jag.
Såna här skyltar tycker jag är så fina. Kunde inte låta bli att ta en bild. Vad 38:an är för nåt vet jag dock inte.
Å den här porten med två dubbeldörrar var också nåt som föll mej i smaken. Älskar allt sånt här gammalt å är så glad att det får finnas kvar.
En riktigt färgglad fasad. Försökte googla vem som målat, men hittar ingenting, tyvärr.
Å sist, men inte minst, ett hjärta av is, men det är menat med värme. Budskapet är att sprida kärlek i alla hjärtans stad. Så då gör jag det, fastän jag inte är med på bilden.
…jag var ute i 1,5 tim…som vanligt lämnade jag mobilen hemma, så jag kan inte dokumentera några steg, men skulle tro mellan 13 000-14 000 med tanke på att 10 minuters rask promenad är 1000 steg å jag stannade några gånger för att ta en bild… 
Ser ut att bli fint väder idag också. Då blir det nog en promenix för min del i alla fall. Håkan åker hem till sej å han är ju inte kapabel att gå långt när han har ont i ryggen, så jag får gå själv.
Måste ju röra på mej även då det är helg. Det har inte blivit så mycket av det på sista tiden. Men det har räckt ändå. Jag har ju gått ner i vikt å minskat i omfång rätt mycket på kort tid, utan nämnvärd ansträngning (runt 4 kg kan man säga då jag pendlar mellan 60,5 å 61,5 kg på morgonen innan frukost). Å när jag ser resultat blir jag än mer taggad att fortsätta, men det är bra om det inte går för fort så att huden behåller sin spänst.
Så jag ska ta med kameran å bege mej ut idag, men först blir det frukost.
…visst var det rätt coolt med den randiga himlen?…
Idag var Håkan så pass bra att han orkade köra bil, så vi åkte å handlade lite förnödenheter å jag fick ett fång tulpaner. Jag valde vita å lila den här gången, för de vita är lite lilastrimmiga å jag tyckte de var så snygga, så jag ville blanda de två sorterna. Känns så vårlikt med buketten på bordet å solsken där ute.
Vem knäpper du på? Jag vill också vara med på bild, säger linslusen Vilma som ser ut som en lite trashank. Hon är för övrigt inte klippt ännu. Får se om jag ens gör det, hon har ju lite medgörligare päls å kräks inga hårbollar. Hon får nog vara som hon är ett tag till.
Skönt med så neutrala färger i köket att man kan ha vilken färg som helst på buketten. Det skär sej inte med nåt. Alla färger passar.
Här ser man de lila strimmorna lite bättre. Så läckert! Me loves!
…nu har jag betalat räkningarna oxå…marshyran var med…sa ju att det skulle gå fort…
Så här vill jag ha.
Kuddar i alla färger. Så himla fint!
…man blir så glad av färg…
Jag å Håkan tittar på Vem vet mest, ett frågesportprogram på tvåan.
Rickard Olsson: -Vad heter Oppfinnar-Jockes assistent med glödlampa till huvud?
Jag: -Ja, vad fasen hette han?
Håkan: -Medhjälparen.
Jag: -Ja, vad hette han?
Håkan: -Medhjälparen. Han hette så.
Jag: -Jasså…hahahhahahahahahaa
Idag fick jag åka buss till jobbet. Det snöade å blåste på morgonkvisten så jag hade ingen lust att gå. Håkan är hemma med ryggont, men kunde inte skjutsa just på grund av det.
Jobbade till strax efter ett å därefter gick jag raka vägen till Börje Olssons å köpte oss varsin semmelwrap. Det är ju fredag å fikadagen å ska det bli nåt måste jag fixa det själv, men att gå till lill-Konsum å hoppas på att få goda semlor?…nä, det lät inte troligt. Å de här semmelwrapsen har vi aldrig smakat å jag har varit nyfiken på dem sen förra året, men det har inte blivit av att vi köpt några. Alltså gjorde jag det idag, när jag nu ändå var i stan.
Sen tänkte jag att det kunde ju bli besvärligt att gå hem med dem i blåsten så jag gick för att kolla ifall det går nån buss som jag kunde åka med å då kommer min buss just när jag rundar hörnet på Smedjan. Som på beställning.
När jag kom hem hade Håkan maten i ugnen. Korv med pommes å tomater. Jättegott! Sen satt vi vid datorerna en stund, därefter la vi oss i varsin soffhörna å tittade på tv, slumrade lite å sen var det dags för fredagsfika. De var jättegoda! Det ser ut som att det ska vara för mycket grädde å det, men det var det inte. Alldeles lagom dos av allting. Verkligen supergott!
Fast det var inte billigt. Vi brukar ju köpa två semlor för typ 35 kr. Dessa kostade 45 kr styck. Men vi åt inte upp hela på en gång, för de är rätt så stora, så vi har halva kvar som vi ska äta senare å då räcker de ju längre.
…ha nu en skön fredagskväll alla…
Jag har i min ungdoms dagar, när jag började använda balsam i håret, läst på flaskan att man ska vrida ur så mycket vatten som möjligt ur håret. Inte torka det, men det ska inte vara dyngsurt, så då har jag ju följt dessa råd i alla år å inte tänkt på att det kan vara felaktig information. Dock har jag, i mina äldre dagar, provat att sätta balsam direkt efter att jag har duschat bort schampot, utan att låta vattnet rinna av för mycket eller, gud förbjude säger jag nu, vrida ur det…å vet ni, det är precis så man ska göra, om man vill ha mjukt hår. Å det är väl ändå det som balsamet är till för. Ja, å för att det inte ska bli så statiskt.
Alltså, vrid inte ur vattnet ur håret innan ni sätter balsam utan ha så blött som möjligt. Då blir det bäst resultat. Har ni inte alltför långt hår behöver ni inte så mycket balsam heller, för när håret är blött så är det lättare att fördela ut det jämnt, å då räcker det ju längre. Hur bra?
…man får experimentera själv med allt så man inte blir lurad…nu blev jag det bara i typ 40 år…
Inte kul att möta den här på gångvägen, men samtidigt skönt på ett sätt, för jag fick ju gå där det är plogat istället för att sjava fram i djupsnön.
Men jag tog mej inte helt torrskodd ur det där, för när han närmade sej ställde jag mej så nära räcket jag bara kunde å han drog in skopan så den inte skulle ta i mej, men det resulterade i att jag begravdes i snön, upp till knäna ungefär, det som ni ser där mot räcket. Ja, det var ju inget man kunde göra åt det. Det var ju bara att sjava sej därifrån å sen fick jag äntligen gå på plogad mark. Det går så fasligt mycket snabbare då.
Usch, det är inte utan att jag börjar bli lite less på det vita eländet. Kan vi inte det här nu? Jag längtar efter barmark. Ni vet, efter de har varit å sopat så det är sådär rent å grusfritt. Å jag kan ha mina converse. Gud vad jag längtar. Kan inte våren komma lite tidigare i år? Bara ett par månader så där? Det får vara lite kallare, runt nollan typ, men ingen mer snö. Bara rensopad barmark. Är det för mycket begärt? Hm?
Jaha…
…jo, men jag ska köpa skoinlägg till conversen, så har jag inte ont…jag lovar…
God afton alla! Idag var det lite kyligare igen. Vintern är ju långt ifrån över här uppe i norr, om än vi har lite vårlika dagar nu å då. Vi vaknade till -16° å gick upp till -12° lagom till jag skulle hem, så det var inte så farligt kallt å jag kunde promenera. Annars kunde jag fått skjuts om jag frös, men jag vill ju röra mej så mycket jag kan så jag testade gå en bit å det var riktigt skönt, så det blev hela vägen. Det är bara kinderna som kylan biter riktigt på, men det får man ju stå ut med.
Men tänk att det bara är en vecka kvar av februari, sen går vi in i mars, den första vårmånaden. Inte meteorologisk då, för då måste det ju vara en dygnstemperatur på över noll. Det har vi ju aldrig i mars här uppe. Inte i april heller, tror jag. Kanske några dygn, men sen är det en sån där glädjedödardag som bara förstör allt å det blir minusgrader igen. Då vi har ömsom sol, ömsom snö. Plöööh!
Fast nä, det är rätt ok ändå. Jag ska inte klaga. Jag tycker ju ändå att sommaren är tillräckligt lång. Jag är ju rätt så trött på den när hösten kommer.
Jag har tränat med hantlarna ikväll. Jag har så förjordat ont i axlarna å nacken igen. Å handleden. Får ha min skena på, på nätterna å så fort jag kommer hem. Men snart blir jag bra igen. Det brukar jag bli efter några dagar, kanske en vecka, om det nu inte gått så långt att det bara är operation kvar. Jag bara väntar på den dagen. Men man kanske ska göra så att jag alltid har på skenan, på nätterna, för att det inte ska komma tillbaka igen. Jag vet inte.
Sen har jag inte införskaffat de där skoinläggen heller än. Så jag går med min härliga smärta i högerfoten. Skrutt! Jag måste göra det i veckan. Skulle vara så himla skönt om jag kunde få gå utan smärta.
Nä, fy vilket tragiskt inlägg. Bara krämpor å kyla för hela slanten. Tur jag är glad i alla fall. Mitt humör är på topp. Allt till trots. Jag har ju inte tappat hoppet än. Jag vet ju, tror åtminstone, att jag ska bli bra snart. Eller bättre. I alla fall några dagar.
…det är inte lätt att bli gammal… 
Fredag är ju fikadagen, då får vi äta nåt gott, som bullar till exempel eller nån bakelse. Men vi fikade mackor med varm choklad istället. Mackor med flatrökt skinka å gurka på. Det är inte fy skam det heller. Å så hade jag ingen middag på gång, för vi fick ju mat till lunchen. Man behöver inte mat på kvällskvisten, tycker i alla fall jag i alla fall. Åtminstone inte varje kväll.
Så klart fick Valle & Vilma också smaka, om de nu hade velat, men det är som att de har förätit sej på skinka, så de ville inte ha. Valle, som ligger i skålen, har jag trimmat korthårig, men inte så kort som han hade första gången jag provade, då var det bara 2 mm långt. Nu har jag ett skär som klipper 1 cm, men det blir ju inte riktigt så kort utan det är lite längre å rätt så ojämnt, men jag ska försöka jämna till det nu i helgen. Då ska jag klippa Vilma också. Nu ska de banne mej inte svälja ner mer av det där långa håret. De är kanske inte de vackraste små varelser när de är korthåriga, men de är mer bekväma å så hårar de mycket mindre. Det är det viktigaste. Att de mår bra å slipper kräkas upp hårbollar i tid å otid. Mycket lättare att hålla dem rena också. Man torkar bara med trasa som doppas i vatten uppblandad med kattschampo å sen sköljer man bort det med annan trasa som doppas i rent vatten. Det duger lika bra som att bada dem, vilket de inte går med på, så då är det ett bra alternativ.
…visar imorron hur de blev…men ni får lova att inte skratta…ni måste säga att de är fina ändå…
Hallå hej allihop! Det är freeeedaaaag! 
Idag var det plusgrader å strålande solsken, men blåser lite väl mycket för att det ska bli så där riktigt varmt. Skönt var det ändå. Enda nackdelen är att det är så förjordat halt. Men på sina ställen har snön försvunnit helt å där är det så skönt att gå när man kan slappna av å inte behöver vara rädd för att halka.
Jobbade en timme längre idag, vilket bidrog till några fler steg på min räknare. Inte dumt. Jag har fått ett nytt ställe som jag egentligen ska ta på torsdagar, för jag har bara haft 4,5 timmar då, alla andra dagar har jag 6 timmar eller mer, men det passade inte att komma å visa när jag var färdig på mina andra ställen, utan jag hade nog fått stå å vänta i ca 45 minuter, fast jag tycker inte att det är nåt som jag måste stå ut med så…jag gick hem istället 
Dock måste ju kunden få städat i veckan så jag fick visning idag, precis i rätt tid, så det var helt ok. Jag kan jobba längre om jag har nåt att göra, men inte om jag måste stå å vänta på att få sätta igång.
Men nu är det full fart mot helgen å vi är lediga i dagarna två igen. Det ska bli så härligt. Å vi har faktiskt unnat oss lite godis, för vi har inte firat popcorn-dagen å inte alla hjärtans dag, så vi får slå ihop dem å fira nu i helgen med lite Daim å nya Polly som jag blev så nyfiken på hur de smakar. Jag tror att det är nåt jag kommer gilla.
…ha nu en skön fredagskväll alla…
Idag är det alla hjärtans dag. En dag där vi ger blommor till den vi har kär. Men plötsligt händer något å vi tappar fotfästet för en stund. Idag fick Håkan veta att hans ex flickvän gick bort igår. Hon blev bara 53,5 år. Hennes man hade ingen att köpa blommor till idag. Det är så tragiskt! Hon dog i hjärtinfarkt. Hade känt sej dålig å en vän hade sagt att hon skulle gå å lägga sej. Hon föll ihop på vardagsrumsgolvet. Hennes liv gick inte att rädda.
Så ung! Det är så svårt att förstå.
Men det kan gå så fort. Ena stunden har vi våra kära hos oss å i nästa stund rycks de ifrån oss. Så var rädda om varandra å er själva. Ta hand om er. Rör på er så mycket ni orkar å sluta med ohälsosamma laster. Vi har bara ett hjärta. Ett liv. Ta vara på det. Medan ni kan.
…vila i frid Annica… 
Igår var vi till veterinären med Valle. Han har kräkts jättemycket på sista tiden. Inte så att han har magsjuka eller nåt sånt utan han verkar vilja kräkas upp en hårboll typ, som inte vill komma upp. Så han kräks. Varje dag. Å natten till igår…typ…fem gånger kanske, plus det han kräktes på dagen innan å tre gånger igår innan vi åkte till vet.
Jag blev orolig att det kanske kan vara nåt annat. Tänk om han har nån tumör eller nåt. Men han visar inga tecken på sjukdom. Inget som syntes på röntgen i alla fall. Han är pigg annars, det är bara det att han vill ha upp nåt. Springer, lite smått i panik, till dracenan för att tugga i sej några torra blad i ett försök att rensa magen. Men inget kommer upp.
Vi fick smakprov på kattmat som ska funka mot hårbollar. Vet inte hur det funkar, men han åt då av dem så vi får köpa mer av det. Hoppas det inte blir nån förstoppning i tarmarna bara. Det kan bli jobbigt. Men det är bara att åka tillbaka med honom i så fall. 2600 kr kostade kalaset. 410 kr extra för vi fick en akuttid. Det är inte billigt att äga djur.
Vilma undrar vem nykomlingen är. Eller kanske det är en bortbyting? Hon är miss-tänksam, hehe.
…fånigare katt får man leta efter…bara för att han var borta i en dryg timme…*suck*… 
Nu gör jag lite gratisreklam igen, men jag bara måste få säga att den här tvålen är mycket bättre än Palmolives som jag visat förut, om nu någon skulle minnas det.
…alltså…ingen mera Palmolive, köp istället tvålen Bliw…
*måste bli reklammakare*
Kylan har än en gång svept in över vårt vackra landskap. Fast inte nu så hårt, det har legat mellan -20° å -11° så ingen vargavinter direkt.
Dock kallt att gå hem när man inte är så jättevarmt klädd. Jag har ju bara på mej mina arbetsbyxor å sen ett par tunna överdragsbyxor. De är vindtäta, men inte fodrade så egentligen är de inte ämnade för kyliga temperaturer. Men när man har arbetat å fått upp värmen å sen tar på sej dem så stänger de lixom inne värmen ett tag. Fast bara just inne i stan, sen när man går där på Mjölkuddsbanken har värmen tagit slut å kölden tränger in, inte bara innanför tyget utan ända in i märg å ben, sen vägrar den släppa på ett bra tag. Man får ligga länge under filten innan man fått upp värmen igen.
Skatorna lider nog ingen nöd i denna kyla, med sina inbyggda dunjackor, men de behöver mat för att hålla värmen å det letar de gärna på min balkong även de. Man får lust att lägga ut nåt gott till dem, men man får ju inte mata fåglar i flerfamiljshus då det kan bli en olägenhet för grannarna. Men man får hänga talgbollar o dylikt ute i träden, så då kan man ju lägga ut en macka eller två till skatorna också
…fast det blir ju djupfrysta mackor då… 
It’s cold outside, but the Magpie is coping just fine. It’s just hungry and looking for food on my balcony.
Jag vet att det är fikadagen på fredagar, men vi orkade inte åka å köpa semlor igår. Det gjorde Håkan idag, passade på att svänga förbi ICA Sörbyhallen när han åkte hemifrån sej tillbaka till mej. Det var så gott! Vi har ju varit lite besvikna på deras semlor på sista tiden, från att ha haft dem som favorit, men nu var de goda igen. Jättegoda!
…det hinner väl bli några fler innan fettisdagen…inte mej emot…
Dimman ligger tät idag. Snön yr. Tankar om våren har flytt sin kos, tillsammans med fågelsången. Jag travar på i den halvdecimeter djupa snön. Det känns som bomull under fötterna, vilket är jätteskönt för ovanlighetens skull. Jag lider nämligen av tåsporre…? Vet inte vad det heter, men det är en åkomma som är jättevanlig näst efter hälsporre å sitter i trampdynan under tårna. Jag känner av varenda liten ojämnhet i backen i form av smärta. Det känns inte bra alls, men då jag vill röra på mej så mycket jag kan, så kämpar jag på. Jag vet att det lindrar med mjuka skoinlägg så jag får väl införskaffa dylika så jag slipper ha så ont.
Väl hemma satte jag potatisen på spisen. Det är det enda som behöver tillagas då köttet redan är färdigt. Jag hade tagit fram nötbog ur frysen å tinat i kylen, men så gjorde jag ju fläskgrytan å glömde nästan bort bogen. Så på måndagkvällen, innan vi la oss, fräste jag på den lite i grytan, kryddade med salt, svart- å vitpeppar å hällde på vatten, ketchup, en aning sweetchilisås, två köttbuljonger, gul lök, en röd paprika, cocktailtomater. In i ugnen på 125° å där fick den ligga hela natten tills Håkan steg upp runt femsnåret. Det blev fantastiskt gott. Det ska vi äta nu till lunch. Väntar bara på att Håkan ska komma hem alldeles strax. Själv hade jag kort dag idag. Härligt!
…nu kom han så nu blir det mat…bon appetit… 
Onsdagen den första februari. Jag har en hel del jag skulle kunna berätta, men jag känner bara att jag orkar inte. Jag orkar egentligen inte skriva det här heller, men jag propsade på att jag måste skriva den första varje månad. Inte för att jag kanske gjort det alla månader tidigare heller, jag vet faktiskt inte, men ändå. Man måste lixom ha en röd siffra i kalendern, där till höger, den första å sista. Sen kan det få vara lite gråa luckor där emellan, det gör ingenting. Man måste ju inte blogga varje dag.
Nu är det alltså redan februari. Jag som tycker det är så nyss som jag gick hemåt å var så barnsligt lycklig över att det snart var jul. Nu går jag lika barnsligt lycklig å tänker att det snart är vår. Å man kan ju faktiskt säga det, för det går så fort nu. Ljuset kommer tillbaka. Fågelsång i träden. Solen som värmer på kinden. Å plötsligt är det påsk å strax därefter midsommar. Så fort går det.
Men jisses vad jag skriver mycket nu då, jag orkar ju inte det. Nu går jag å lägger mej. Jag får tjöta om detta en annan dag. Nattinatti. Sov gott alla.
…det är inte klokt att jag ska hålla på å tvinga mej att göra en massa saker när jag är så trött… 
