Month: April 2017

Jag förstår inte riktigt en sak. Eller, för att vara rättvis, det är mycket jag inte förstår, långt mer än bara en sak, men jag tänker på en sak just nu. Å det är varför en del stora inredningsbloggare vill göra sina fina bilder fulare?
Jag vet inte riktigt hur de gör, för jag är verkligen ingen bra redigerare, har ingen som helst bildning i ämnet, men deras bilder blir oklara å blåaktiga.

Asfult ju! Många gör sina bilder lite blekare i färgen å kanske lite mindre skarpa, för att få lite mer vintage-look på det hela, men vad i alla blåknutna skosnören är det med denna olustiga blåa hinna? Ska det vara estetiskt eller?

Jag vet på riktigt inte, för det enda jag känner när jag ser dessa bilder är obehag. Det är som att jag fått nåt klägg i ögonen å vill bara gnugga bort det så jag ser klart igen.

…som tur är har de inte bara dessa oangenäma bilder, utan även normala, så jag kan fortsätta gå in å kolla på deras annars så fina bilder…  

[Det är mina bilder som jag försökt redigera ungefär som dem. Visst är de hemska?]

Originalen…

And when you’re on a diet…eat the thin ones only.

Idag är det sista april å Valborgsmässoafton. Ikväll blir det majbrasa å ♫ Vintern rasat…♫ Inte för att jag tycker det passar riktigt att sjunga det i vårt nuvarande klimat. Det snöar nämligen, hör utan att häpna!

Nä, nån majbrasa blir det inte för vår del…i år heller. Vi har ju inte varit på många år nu å det lockar ju inte att återuppta den traditionen i det här vädret. Nä, vi stannar hemma i värmen å jag har lagat god mat som vi åtnjutit för ett tag sen. Fläskfilé med potatisgratäng.

Jag försökte mej på den där ostsåsen med creme fraiche å ädelost, men det är bara så att mina smaklökar inte kommer överens med varm creme fraiche. Det bara går inte. Det är för syrligt eller nåt å så förtog det den goda gratängsmaken. Nej, jag får hålla mej till annan sås eller vara utan. Men däremot tomater å gratäng…mmmmmumma!

Sen har vi roat oss med att leta nya kontorsstolar, jag å Håkan. Han började nämligen prata om hur vi skulle göra om i datarummet å det ena ledde till det andra, som i vanlig ordning, å nu har vi beställt varsin ny stol. Likadana såklart så det blir enhetligt. Inte alltför lätt att hitta en som båda gillar, men vi lyckades till slut.
Sen tyckte jag att jag behövde lite uppmuntran, så här i förkylningstider, så jag beställde lite presenter till oss oxå. Jag hittade en sida som jag aldrig varit på förut, en relativt dyr online-butik, men så hittade jag deras outlet å där har jag fyndat en hel del.

Mår mycket bättre idag, måste jag säga, om än orken tryter å jag blir andfådd av minsta lilla, men i övrigt är jag pigg. Det är bara denna förjordade hosta, som mina förkylningar envisas att avsluta med, som jag får lindra med Bisolvon. Det funkar faktiskt, min slemfria hosta till trots.

Å kungen fyller 71 år. Grattis grattis!  
Tur han slipper vara här uppe å fira den. Hade inte varit så kul att ta emot folkets jubel å gratulationer i denna snöyra. Huujedamej vad trött jag är på eländet!

Å eftersom det är som en lördag, då det är röd dag imorgon, så äter vi lite lördagsgodis ikväll å kanske det blir filmtajm oxå, vi får se om vi hittar nåt vi vill se.

…önskar alla en trevlig Valborg å ta det lugnt vid elden… 

Jag är sjuker. Förkyld. Jag har varit hemma torsdag å fredag å bara sovit, sovit å sovit, fast idag kände jag mej lite piggare på eftermiddagen, men börjar bli så där dåsig igen nu när nässprayet upphör att verka. Ingen härlig känsla. 

Jag har haft sån värk i kroppen å huvudet har känts som ett bowlingklot å det ilar i det på ett migränaktigt sätt, men ändå inte, om ni förstår. Jag har inte så ont att jag kräks eller så, men det smärtar på vänster sida. Kanske beror det på att jag bara har legat hela dagarna? Jag vet inte…

Min arbetsledare kom å hämtade mina nycklar å taggar som jag har på jobbet, för att de ska kunna ta mina ställen å så var hon tillbaka med dem idag, för jag lär ju vara frisk på tisdag då det är arbetsdag nästa gång. Jag frågade om mitt schema, som de sagt att de håller på att göra om, men det kommer vara detsamma, bara det att svt försvinner. Det har vi tappat till ett annat bolag, vilket kom helt chockartat till min kännedom på ett AP-möte i slutet på mars, fast hon som var där före mej säger att hon sa till mej att hon tyckte det var konstigt att de bytte ut henne när det var så kort tid kvar. Jag har ett diffust minne av nåt sånt, men måste ha trott att det rörde sej om annat.

Nåja, jag är glad att jag har alla mina andra ställen kvar iallafall. Det är ett bra schema, om än jag kan bli lite trött på ett ställe som är dagligen å rätt så mycket att göra, men oftast går det bra. Nu ska jag bara få nytt/nya ställen som ersätter svt, fast det kan ta ett tag så jag får en timme kortare dag/dagar en tid framöver. Men det gör då ingenting. Jag klarar mej ju ändå.

…nu ska jag, hör utan att häpna, gå å lägga mej å sova igen…jag bara sover å sover…  

Så kom då äntligen dagen då jag fick upp lamporna i vardagsrummet. Jag har väntat ganska så länge må ni tro. När köpte jag lamporna nu igen? Är det två år sen, eller? Jag minns inte riktigt. Kan vara tre oxå, jag har ingen aning, men det kan man ju lätt kolla i min blogg.

Fint blev det iallafall å jag längtar nästan tills det blir mörkt igen så jag får se vad det blir för mönster av skenet. Fast jag kan ju ta en mulen kväll å dra för persiennerna, för extra mörkläggning, å prova.

De är så snygga! Nu är det bara en kelimmatta som saknas för att få den där riktigt österländska känslan i rummet. Får se om det blir nån inom snar framtid eller om jag väntar med det. Jag vill ju verkligen ha en, för de är så himla snygga! Kanske…om jag är snäll…

…kanske byta till lite mer österländskt mönster på kuddarna oxå…så himla najs…  

Nu är det färdigbehandlat, mitt ärende på AFA. Nu ska jag få en utbetalning om ca tre dagar. Jag är mycket nöjd med summan å nu är jag tillbaka ekonomiskt där jag var innan jag bröt foten. Det känns så himla bra. Framförallt när jag inte jobbar heltid längre å måste nästan välja om jag ska unna mej nåt eller lägga undan.

…fast de här ska iallafall läggas undan, men sen behöver jag inte spara mer… 

Ett litet stilleben så här på annandag påsk. Vi ska strax gå på promenad å Håkan kommer å säger till mej att jag måste klä mej, för han är snart klar. När han ser bilden på mitt stilleben frågar han om det är hos nån annan.
“Vaddå hos nån annan?” undrar jag.
“Ja, men vi har ju oxå en sån där”, svarar han å pekar på betonglyktan på bilden.
“Meh…” säger jag å pekar på frysen bakom honom där jag ställt alla saker.
“Jahaa”, säger Håkan, “jag tyckte jag kände inte igen tapeten.”

…det var ju kul att han trodde att min tavla, som jag målat, var en tapet hos nån annan…  

Vilma gillade inte att jag lånade deras gräs till mina små “påskharar” så jag kunde göra en påskhälsning. Bort med dem bara. Knuff ner på golvet.

Båda två. Det ska inte ligga några leksaker i gräset.

Sen gick jag å satte mej vid datorn å Vilma hängde med å la sej bredvid mej på den trånga stolen. Ja, det är inte bekvämt att sitta, men vad gör man inte för den håriga lilla prinsessan. Klart hon måste få vara med mamma.

Sen ringde Håkan å sa att han var på väg till mej igen, efter att ha varit hem å fixat lite. Vi hade bestämt att vi skulle gå en promenix, så jag gick å skulle å ta av mej tofflorna å byta till strumpor istället när jag ser att det sitter två skator å solar på balkongräcket.

Där satt de så fint bredvid varandra å betraktade vad som försiggick där nedanför. De hade ingen aning om att nån annan betraktade dem. Valle hade oxå fått syn på dem. Men han låg bara helt still å tittade. Sen när Håkan kom å stängde ytterdörren rörde sej balkongdörren lite, som stod öppen nån centimeter, å då flög skatorna iväg.

Efter promenaden åt vi korv med bröd å sen styrde vi färden mot Boden. Först till lilla storasyster å svåger å sen till mamma å hälsade på lite å lämna lite kakor att smaka. Vi har kommit hem för en stund sen å ska väl inte göra så mycket mer än fixa sej för sängen å chilla resten av denna påskafton, som har varit mycket mysig å trevlig.

…ingen påskmat har vi ätit, varken ägg eller sill, men det är ju inget måste…  

Mamma Mia! Kanske hon hade rätt ändå, lilla storasyster! Det håller på att växa ut ett par framtassar på en. Man kanske inte skulle plocka dem å lägga i en ask, man kanske skulle låta dem vara kvar på kvisten.

…nä, så klart skojar jag bara, men visst ser det ut som ett par ben…  

Idag är det långfredag å jag har dammtorkat, dammsugit å skurat här hemma, samt rengjort badrummet så det är rent å fint. Sen var det ju bakdag idag, för jag gjorde ju degen igår, så det var bara att sätta igång med det efter städning.

Jag har inte hunnit smaka nån ännu, de ligger på avsvalning, men alldeles strax ska jag ta en välbehövlig kopp kaffe å sen ska jag doppa. Tror jag diskar undan först bara, så det är gjort. Skönt att bara chilla sen. Håkan får fixa maten  

Så klart har man påskmotiv på påsken. Jag tycker de är så himla söta. Så glad att jag hittade dessa  

Valle bryr sej förstås inte om några kakor. De får vi har för oss själva. Däremot kom Håkan hem med flatrökt skinka, från lill-ICA Sörbyhallen, å då fick han stora ögon  

…skönt…nu kan påsken börja…

Idag jobbade jag lite längre än jag brukar på torsdagar, för jag fick gå till två av mina ställen som städas på fredagar, men eftersom det är långfredag å jag är ledig så fick jag ta det idag istället. Däremot så var de lediga på ett annat, som jag slapp ta, så det jämnade ut sej lite.

Efter jobbet åkte vi å handlade på Willys i stan å sen dejtade vi på Big Boy innan vi styrde färden hemåt. När Håkan parkerade bilen tog den bara emot en femma, sen gick det inte att stoppa i fler mynt så vi fick ca tjugo minuter på oss att äta å vi hann precis. Jag tror att vi stod vid bilen på sekunden 14.45. Inte för att det var nån lapplisa i närheten, men ändå.

Nu ska vi tävla i Vem-vet-mest på nätet. Vi missade dagens sändning å låg å kollade på nåt annat, så då är det ju bra att man kan se det på SVT-play. Sen ska jag gå å fortsätta med kakdegen som jag ska göra ikväll, har bara hunnit ta fram smöret så det får mjukna lite, å bakar ut gör jag imorron. Mina goda påskkakor med kanel å socker. Gud vad jag ska smaska imorron. Doppa i kaffet, sen in i munnen, MUMS!

…ha en trevlig skärtorsdagsafton alla…  

Direkt efter jobbet gick jag till en blomsterbutik å köpte mej lite videkvistar till påsk. De är ju så fina.

Min lilla storasyster lurade mej, när jag var liten, att det blev små kattungar av de här, så jag plockade några stycken å satte i en tom tändsticksask å väntade å väntade. Men inte blev det några kattungar. Dumma syster!

Jag brukar ju inte pynta så där jättemycket, men i år fick jag lust med dessa kvistar åtminstone å en bukett tulpaner i blandade färger fick hänga med oxå. Hönan som sitter å dinglar med benen har fått komma fram å så några äggskal med små kycklingar i, så lite påskigt känns det allt.

Å för att göra det lite påskigare satte jag fjädrar i riset. Jag vet att man egentligen inte ska ha fjädrar p.g.a djurplågeriet, men de här har jag köpt för längesen, innan jag hade facebook å innan jag visste, så då kan jag lika gärna använda dem när jag nu har dem redan, men lovar på heder å samvete att jag inte köper nya någonsin mer.

…fast jag förstår inte varför man ska köpa nytt varje år när man kan återanvända…  

Idag när jag arbetat färdigt å stod å väntade på Håkan, som åker hemifrån sej när jag slutar å plockar upp mej på vägen, så kom det nåt oväntat farandes på vägen. En enhjuling! Å inte vilken enhjuling som helst utan en väldigt hög enhjuling.
Alltså…hur fasen? Han måste ju vara nån slags akrobat, eller nåt, för inte hör det ju till det vardagliga att använda såna transportmedel. Man har väl sett en å annan enhjuling, men då har de varit lägre, så att man haft fötterna vid navet på hjulet, inte en meter ovanför!

…men roligt var det att se…   

“Samma skinka som förra gången, inget nytt.” gäspar Vilma.

“Jo, men den är himla god”, säger Valle å slickar sej om munnen.

“Förresten så kommer det från grisar å grisar är himla söta, det har jag sett på fejsbokk”. säger Vilma.
“Nja, bara de små, de stora är skräckinjagande”, säger Valle.

“Jag vill inte äta söta små grisar, mammaaaa.”

“Jag tror jag blir vegan istället”.

Ja, bli det du Vilma, jag ska med bli det. Jag ska bara äta blommor från å med nu.

…varför äter man egentligen intelligenta djur som grisar?…som att äta hund ju…  

Jonas Gardell skrev på Facebook:
“Vi kommer inte låta dem ta vårt Stockholm ifrån oss!”
Då skrev jag en kommentar:
” ‘Vi kommer inte…’ Jo-orå å vi släppte in dem!

Den fick visst inte vara kvar. Den är borttagen. Det var några som hade gillat den å då hittar man ju inlägget lätt genom att klicka på “aviseringar”, men det fanns inte där å när jag gick igenom alla kommentarer så var min borta.

…jahapp…vaffe dårå?…var den för skrämmande eller?…  

Ja, vad ska man säga? Där gick de, utan ont anande, kanske skulle shoppa lite, eller bara ta en fika. Nån kanske skulle på dejt? Å så händer det där. Som inte får hända.
Nä, den där om-jag-kliar-din-rygg-så-kliar-du-min-mentaliteten funkar inte riktigt som vår kära regering tycks hoppas på, utan det är mer om-du-kliar-min-rygg-så-sticker-jag-kniven-i-din.

…undrar lite om det var ett skäggigt ensamkommande barn som är den skyldige…   

Liten historia till min kära mor.

Om att göra lympen i Finland

När man rukker in vinska armén det kommer hänta en av två saaker. Antingen överlever man eller okkså så tör man.

Överlever man, ja tå gör man ju det, men tör man, ja tå kommer hänta en av två saaker. Antingen plir man lakd i en eken kraav eller okkså så plir man lakd i en masskraav.

Plir man lakd i eken kraav, ja tå plir man ju det men plir man lakd i en masskraav tå kommer hänta en av två saaker. Antingen vexer man upp som en plomma eller okkså så vexer man upp som ett trät.

Vexer man upp som en plomma, ja tå gör man ju det men vexer man upp som ett trät tå kommer hänta en av två saaker. Antingen får trätet stå där eller okkså så fäller de trätet.

Får trätet stå där, ja tå gör det ju det men fäller de trätet, ja tå kommer hänta en av två saaker. Antingen så plir man såkat som till blankor eller okkså så plir man bappersmassa.

Plir man till blankor, ja tå plir man ju det men plir man bappersmassa, ja tå kommer hänta en av två saaker. Antingen plir man titningsbapper eller okkså så plir man som tassbapper.

Plir man nu titningsbapper, ja tå plir man ju det, men plir man som tassbapper… ja tå kommer hänta en av två saaker. Antingen hamnar man herrtoaletten eller så hamnar man taamtoaletten.

Hamnar man nu på herrtoaletten, ja tå gör man ju det, men hamnar man taamtoaletten kommer det hänta en av två saaker. Antingen plir man torkat med i assellet, eller okkså så plir man torkat som på musen.

Plir man torkat med på assellet, ja tå plir man ju det, men plir man torkat som på musen…jaa nå, tå är det inte så himla tokikt ändå i vinska armén   

Vi ligger i soffan å chillar, jag å Vilma. Min lilla bästis. Ibland jamar hon till lite pipigt för att få uppmärksamhet å jag svarar efter bästa förmåga, så som kompisar gör.

Men om det är konversationen som inte motsvarar hennes förväntningar eller om hon bara nöjer sej med mina svar vet jag inte, men hon börjar tvätta sej lite förstrött så där som man kan göra när man är en uttråkad liten katt.

Då sträcker jag ut mitt finger å erbjuder lite assistans, som hon tacksamt tar emot. Klart man ställer upp på sin bästa kompis. Hon trycker nosen mot fingret å drar lite uppåt, sen tvättar hon rent. Trycker nosen emot igen, gnuggar runt lite, å sen tvättar hon rent igen. Å så kan hon hålla på en bra stund.

Ja, hon är verkligen en riktigt trevlig liten kompis. Å hon tycker nog detsamma om mej  

…ibland får man ett litet kärleksbett oxå…så himla gulligt…  

Vet ni…det är inte bara tonårsdöttrar man kan ha glädje av när det kommer till att låna saker å kanske kläder om man nu är i samma storlek, man kan även ha glädje å nytta av att ha en kattdam i sin familj.

Hur då? tänker ni nu. Jo, förstår ni, det ska jag berätta. Man kan låna deras hårspännen. Titta så fint. En söt liten rosett fick jag i håret. Jag har så lite lugg så alla mina spännen blir för stora, de håller lixom inte fast den tunna slingan, men så kollade jag i Vilmas låda. Inte dumt va?

…synd att hon inte har en massa kläder oxå…fast vi har ju verkligen inte samma storlek så det kvittar…  

Det är ju första april idag å vädret är verkligen ett skämt. Det snöar, som vanligt höll jag på att säga. Det är sånt där “varannandagsväder”, ena dagen är det sol å det hinner smälta undan lite, för att dagen efter vräka ner igen å fylla på mer slask, som man just blivit av med. Men nu är vi iallafall inne i april månad så det är inte så himla länge kvar av detta eviga snöande. Snart tar väl ändå våren över. Hoppas jag. Måste det! Borde det!

…nu lugn å fin…  

Tack för alla skratt

Vila i frid

Vilma älskar kvitton. Hon gillar ljudet av det när man knölar ihop det å när hon tar i det. Å så är de lätta att dribbla med. Rullar inte iväg för långt å så. Men det är oxå kul att försöka få fram det ur olika gömställen som under mattan eller som här, under en dyna.

Det är lite svårt uppifrån så då får man hoppa ner å försöka från golvet. Då gick det bättre. Då brukar hon springa iväg med det i en väldans fart, om inte en brorsa ställer sej å kritiskt bevakar det hela.
“Jaga ett hopskrynklat kvitto…ska det va kul det?” tänker han buttert å Vilma kommer av sej för en stund. Men sen sätter hon fart igen, för vem bryr sej om vad en gammal skrutt som Valle tycker å tänker?

…nä, man ska inte bry sej om vad andra tycker, man ska göra det man gillar, så länge det inte skadar nån annan…alltid följa sitt eget hjärta…