Jag vill gilla november

Söndagseftermiddag, sista oktober, och jag har röjt lite och fixat här, duschat, ätit och druckit både kaffe och te. Håkis åkte vid niosnåret på förmiddagen och skulle jobba några timmar på sitt gamla jobb – och nej, de har inte lärt sej sitt jobb ännu…*suck*. Men det blir ju en extra slant på Håkis konto, så inget han gråter över egentligen, och det är med ob-tillägg dessutom, så han tjänar ju mer än i vanliga fall. Inte helt fel ändå, om än jag tycker att det är hög tid att de lär sej.

Jag har smugit in lite rött som jag sa att jag skulle göra, dock bara kuddarna, jag har inte bytt gardiner ännu, men det får väl bli nästa helgs uppdrag, för röda gardiner ska jag ha till jul, fast bara i vardagsrummet. Jag ska byta i köket också, men tror inte det blir rött. Kanske en röd hissgardin i samma tyg som i vardagsrummet, det är ju längesen jag hade den, men vi får se hur jag gör.

Undrar om jag inte ska vara så busig att jag tar upp granen i mitten på november. Då har jag inte så mycket sen när det är dags att pynta med allt annat. Jag är ju traditionsbunden, till viss del, men vissa saker kan jag rucka på numera, som att börja aningen tidigare, för jag älskar ju julen.
Jag har fnissat här åt Underbara Clara när hon bloggar om hur de har tjuvstartat med lite lätt julfirande genom att hänga upp grisen med God Jul på ovanför vedspisen, gå ut i skogen och hugga en gran och dricka glögg medan julmusiken strömmar ur högtalarna. Och att det nästan känns som att tjuvröka. Och jag håller med, det är så det känns. Som att det är nåt förbjudet, men man gör det ändå. Och ju mer man gör, desto lättare blir det för varje år att bryta mot traditionen ännu lite till, som till exempel att ta in julgranen ännu tidigare.
Jag gjorde ju det där förra julen, tror jag det var, iallafall när granen var alldeles ny och jag inte orkade ställa den i förrådet bara för några veckor, så den fick stå i vardagsrummet med nya julgransbelysningen, för jag ville se hur den såg ut och om den fungerade, och sen gick jag ner några dagar senare och hämtade upp alla pumlor och julgrandsdekorationer och klädde den helt sonika, utan det minsta dåligt samvete. Och jag var så lycklig…hahhaaa.
Och så ska jag redan börja glögga, som Underbara Clara, i min fina glöggservis. Och ta fram mjölkkannan med julmotiv och sen pynta alltmer för varje helg som går. Då blir det ju så där lite lagom att göra och inte allt på en gång. Och jag får ha jul länge och känna glädje och förväntan, istället för sånt agg mot stackars november månad som jag så oförtjänt kommit att hata så mycket. Jag vill inte hata november, jag vill gilla alla månader.
Alltså måste jag ju göra nåt bra av den också.

…Valle gillar inte november…han gillar inte vintern…han vill ha sommar så han kan vara ute…

Nästsista oktober

Hallå hej alla! Hur har ni det i dimman? Säger jag som om det är dimmigt överallt bara för att det är det här hos oss. Här har vi det iallafall som vanligt. Inget anmärkningsvärt har hänt. Jag har fortfarande ont i tån, så jag har väl fått nån spricka i den eller nåt och med tanke på min reaktion efter smällen så tror jag absolut att nåt värre inträffade än att jag bara slog i den lite. Man ser inte stjärnor och får inte frossa om det inte är en rejäl smäll. Jag har jobbat ändå, haltat fram i diverse fotklädnader så som en raggsocka och Håkis foppatoffla. Allt för att tårna inte ska ta i skon. Hade så ont i foten när jag hade på mina egna skor. Jag fick på mej dem och var det bara det så hade allt varit frid och fröjd, men jag måste ju gå också vilket inte gick smärtfritt. Nu de sista två dagarna hade jag mina egna blå sandaler, som jag hade i somras, de som jag klippte av hälbandet på…har jag ens berättat om det? Jag vet inte. Men det har funkat bra så jag vet inte om jag hinner bli bättre under helgen, annars får jag ta med dem på måndag igen och fortsätta använda dem tills jag är bra i tån. Flera gånger har jag varit på väg att slå i den igen i olika möbler och hinder som är i vägen, men jag har lyckats undvika just den tån, vilket jag är oerhört tacksam över. Vill inte förvärra skadan ytterligare, som ni kanske förstår. Jag är så trött nu efter två veckors haltande och höger höft har lämnat önskemål om att slippa den belastning som min linkande gång åstadkommer. Jag har gjort allt jag kan för att kunna gå mer normalt. Många säger att jag borde stannat hemma och med facit i hand kan jag väl inte annat än hålla med, men det kändes inte rätt när jag inte har haft ont utan skor, så därför har jag kämpat på och är väl ändå glad för det sen när lönespecifikationen kommer.

Annars är allt precis som vanligt. Vi har handlat och är nu hos Håkis. Jag ska klippa honom snart och sen åker vi hem till Valle som fortfarande is hanging in there. Vi ska äta gott och tävla med Alla mot alla och jag ska sticka på min “jultröja” som snart är klar. Har bara nån centimeter kvar på andra ärmen. Sen är det steeka, sy på ärmarna, blocka och sen är den helt färdig. Längtar till jag får använda den. Vill ha passande byxor till, men det finns inte i rätt färg. Kanske jag måste sy egna, vi får se.

Det är nästsista oktober. I natt eller innan läggdags ska vi ställa om klockorna till vintertid, eller normaltid, så vi får en timme extra imorgon. Sen går vi in i november och då kommer jag att börja ta in lite rött i vardagsrummet och fixa lite mer juligt och mysigt. Sen smäller det bara till och det är dags att julpynta. Som jag längtar!

Sen måste vi ju sätta oss och göra våra önskelistor, för i år blir det julklappar, I tell you twicely, mååånga julklappar! För det var ju så tråkigt förra julen när det var så tomt under julgranen. Det ska det inte vara i år! I år ska det vara mer än nånsin! 
I know, I’m crazy.
Nu…klippa till gubben. See ya.

…och vi har bara haft bajsväder…ömsom snö, ömsom regn och väldigt sparsamt med sol… 

Mörk choklad

Jag försöker återigen att dra ner på godisätandet. Det har blivit lite väl mycket av det goda en lång tid här, men på senaste tiden har det blivit lite mer på en kanske normal nivå, inte för att jag vet vad jag ska jämföra med, jag kanske inte ligger alltför onormalt egentligen, men om jag jämför med mej själv så…
Vad jag får äta är mörk choklad. Det är ju till och med nyttigt och man äter inga mängder. En liten bit räcker långt. Jag vill ju gärna ha nån smak i min choklad så som hallon, apelsin, mint eller som nu…banan. Har aldrig smakat det förut och blev nyfiken när jag hittade dessa av märket Garant, som dessutom är snäll mot plånboken.

Det här är inget samarbete, jag får inga betalda samarbeten då jag inte har så många besökare här i min lilla ointressanta blogg. Jag har faktiskt blivit tillfrågad en gång, men det gällde laseroperation av ögon och det har jag ju redan gjort med ett inte alltför tillfredsställande resultat, jag får ju fortfarande bära glasögon, dock inte lika starka. Men med det i bagaget vill jag ju inte sitta här och göra reklam för det och säga att det är så bra och bla bla bläää.
Men lite gratisreklam för choklad gör jag gärna, i synnerhet när den är god och med så snygg förpackning. Alltså titta på dessa. Bara det gör ju att jag genast vill köpa den hellre än alla andra märken och allra helst av alla sorter. Sååå snygga var de allihop!
Mörk choklad är ju mörk choklad, faller inte alla i smaken, den är bitter och den här är inte jättesöt heller, men det är ju desto bättre. Man tar en liten bit till kaffet och det räcker. Det sänker godissuget, man får i sej de nyttigheter som kakao ändå innehåller och man känner sej nöjd helt enkelt.

Hallon har jag ju ätit tidigare av andra märken och denna smakar med allra största säkerhet lika bra som dem, men bananen var nåt nytt för mej. Och den var god. Duger mycket bra och det är kul, för då har jag lite fler sorter att variera mellan.
Produkten är rättvisemärkt vilket bland annat innebär att arbetarna har rätt till landets lagstadgade minimilön och det får man verkligen hoppas att de får.

…helt klart värt lite gratisreklam… 

Bilder som inte kom med

Nu kommer ännu ett sånt inlägg med bilder som av en eller annan anledning aldrig kom med i bloggen. Det är en hel radda så det är bäst att vara kortfattad. Då kör vi!

Silltårtan som vi gjorde till Håkis födelsedag. Den är bara sååå god! Låter kanske inte så gott med silltårta, men det är verkligen supergott. Tänk nubbesallad på råg- eller hönökaka. MUMS!

Upptäckte i somras att min Slideranka blommade med ytte-pyttesmå blommor. Hur gulligt?

En stor fnöskticka på en gammal stubbe.

En härlig sommarbild från Hägnan, Gammelstad, där man ser den vackra kyrkan i horisonten.

En rolig skulptur utanför Tinas restaurang i Happis. Vi åt inte där, för det vegetariska utbudet lämnade en hel del att önska.

Hur det blev i redskapslådan efter jag köpte plastlådorna för att få lite mer ordning. De passar precis och det ryms en del under dem också. Mycket praktiskt. Hade jag haft barn så hade det fått bli min godisgömma.

Alma som alltid har med sej nån form av leksak till sängen. Är det inte Snoddis så är det pappersremsan som man drar i för att öppna paket från till exempel Apotea.

Jag med mitt vackraste leende. Och osminkad dessutom. Kan det bli bättre?

En hårboll efter kamning av Vilma.

Älskar Olofssons grovlimpa, men ibland jäser den lite väl stora hål.

Håkis i affären och öronen pekar ut så gulligt av munskyddet.

Goda mackor av grovlimpa, Icas skagenröra och kokta ägg med lite dill på toppen.

Valles söta små öron när han hoppas få smaka nåt gott av pappa Håkis som fixar fika.

En härlig himmel.

Min vintertröja är det inte så mycket kvar på. Lite steekning, alltså sy och klippa upp för ärmar när man stickat rundstickning ända upp till axlarna, och sen sticka ärmarna och kragen och sen är den klar. Tror den hinner bli färdig i oktober om jag inte hittar på nåt annat.

Så här ser Valle ut när han vill smaka ostbågar, men inte får. Han kan ju bli dålig, men ibland får han ändå en liten, liten bit.

…inte det lättaste att motstå den minen…sötprutten…  ♥

Smärta och stickning

Att slå tårna i möbler är nåt jag har tagit för vana, verkar det som. Det är inte för egen njutning, utan bara ren klantighet. Jag slår mej ofta blå och det känns som att de är både krossade, ur led och helt brutna. Som igår till exempel. Jag slog i tån närmast lilltån på vänster fot. Jag såg stjärnor och fick frossa av smärtan. Jag skakade fram ett sms till Håkis att jag trodde den gått ur led eller nåt, för den pekade mot lilltån istället för de andra tårna, som den gjort innan. Ringde Hälsocentralen i morse och ville ha råd, för jag ville inte åka till akuten och sitta där fram till midnatt, och läkaren sa att jag kunde prova tejpa tån med den andra så den går tillbaka. Jag behövde inte det. Det har redan blivit bättre. Den börjar vända sej tillbaka till ursprungsläget och jag har inte lika ont längre, bara när jag råkar stå på tå eller nåt sånt. Däremot har jag fått så förjordat ont i höger höft igen, som faktiskt har varit rätt så bra sen semestern. Men nu har jag nog överbelastat när jag har haltat omkring på jobbet. Hoppas det går över snart. Tån är betydligt bättre, som sagt, det är bara blåmärket som har flyttat sej lite. Det är inte mitten-tån jag slagit i, som man skulle kunna tro.

Och min jultröja, fast vintertröja, är det inte mycket kvar på. Lite till på bålen och sen är det ärmarna kvar och de går fort, för de ska bara vara helröda med slätstickning. Så jag hinner nog klart den redan i oktober. Sen behöver jag nya sockor, så det blir inte till att börja på nån ny tröja direkt efter denna, utan färdigställa de andra jag har på gång och börja med sockor då. Håkis vill ha en kofta så jag får göra den sen när det andra är klart.
Men jag blir så nöjd med min vintertröja. Nu vill jag ha ett par mörkröda mjukisbrallor. Måste se om det finns att köpa. Annars får det bli vanliga grå eller svarta.
Sen ska jag skrota omkring i det hela kalla vintern. Hoppas det blir riktigt kallt, för det är ett stickigt garn, så man måste ha nåt långärmat under.

…mönstret växer fram efter som jag stickar…tycker den blir riktigt bra… 

Hej mitt vinterland ♫

Jodå, visst var det ett vinterland jag vaknade till. Nu är det vitt överallt, det är bara hjulspåren på vägen som är svarta. Dock är det slaskigt så inte särskilt lockande att ta nån långpromenad. Jag hatar att gå i slask! Men så här inomhus är det ju mysigt.
Jag fick ju inte börja julpynta för Håkis, men jag kan ju alltid smygstarta med lite rött i vardagsrummet redan nu, som jag i vanliga fall brukar göra så där i början på november, det kan han inte opponera sej mot.
Fast tiden går så fort så snart står man där och klär granen och tänder alla adventsstakar. Hur härligt är inte det?

Jag sov på soffan i natt. Jag ville egentligen inte gå och lägga mej, för jag satt och tittade på YT-videor och var pigg som en piggvar, men klockan närmade sej midnatt så jag fixade mej i ordning för läggdags och la mej i soffan för att titta och där vaknade jag si så där en klockan 8 på lördagsmorgonen. Den är faktiskt rätt bekväm, trots all saknad av mjukhet. Eller den börjar vara rätt mjuk och skön att sitta i, men det är ingen soffa man slänger sej och gosar in sej i, utan den har ganska fast komfort, och det är nog bra för min rygg. Jag skulle egentligen behöva köpa ny säng, men istället har jag köpt tjockare och lite mer kompakta bäddmadrasser för att kunna skjuta det på framtiden lite. Men den har levt sin dubbla livslängd. Den borde ha bytts ut efter åtta år ungefär – den var billig, 8000 kr för madrasser, sängram, gavel och sängbord – och jag har haft den i sexton. Vet inte varför jag snålar in på komforten i sängen, som egentligen är så viktig, och lägger pengar på allt annat som jag inte alls har samma behov av. En skön sömn påverkar ju allt på ett positivt sätt, så jag måste nog ta och överlägga detta med mej nån dag, så kanske jag ger efter. Spara till det istället för att köpa en massa garn. Men nu har jag ju mitt stash så nu behöver jag ju faktiskt inte mer, nu kan jag lägga undan till en ny säng. Alltså resårmadrasser, inte hela sängen. Sängram och gavel vill jag ha kvar, nu när jag har gjort den själv. Allt man har lagt ner arbete, hjärta och själ i vill jag ha kvar.

Idag ska vi åka till kära mor och grädda våfflor. Det ska bli både gott och mysigt. Tur att Håkis har bytt till vinterdäck redan. Han är alltid så förutseende och det är nåt man bör vara här uppe.
Ha det fint alla och på återseende ♥

…hur mysigt att få ta på vinterjacka och stövlar?… 

Jag ser det snöar ♫

Jo, det gör det faktiskt. Inte alltför ovanligt i oktober här uppe och det kommer inte för att stanna, fast på sätt och vis hade jag föredragit det, för november månad med sitt mörker och ruskväder är inget jag skulle sakna. Dock skulle vintern bli så himla lång här då. Sex månader vinter vore alldeles för väl tilltaget. Det räcker med fyra.
Men det är inte utan att det är lite mysigt ändå. Jag kan inte förneka min känsla. Jag frågade Håkis om jag fick börja julpynta nu, men det tyckte han inte så jag väntar väl med det då.

Annars är allt som vanligt här. Inget nämnvärt har hänt. Vi lever i vår sorglösa, rutinmässiga vardag. Jobba, äta, sova, dööö…nä inte det sista då, inte än iallafall.
Peppar, peppar ta i trä…*knackar på huvudet*

Det är fredag och full fart mot helgen. Jag har snarkat en stund i soffan innan Håkis kom hem med räkbaguetter som vi har smaskat i oss – jag sparade en bit till senare – för det var ju räkmackans dag igår, men vi åt inga då, så det blev idag istället.
Och så har jag fått brev till Kivra från Folksam om återbäring. De har ju det när det går bra, så jag får 1154 kr i mitten på november. Alltid nåt att se fram emot. Det första jag tänkte var “Jaaa, meeera gaaarn!” men jag ska nog spara istället. Jag har inte ens plats i bokhyllan för mer garn, jag måste göra om där först och har ingen lust med det ännu, så jag väntar med det till våren kanske. Det är ju inte så att jag behöver köpa nytt. Jag har mer än sex hyllsektioner.
***
Jag räknade just ut att jag har garn för dryga 16 000 kr. Men det har tagit över ett år att köpa det. Fast det är inte bara garn utan stickor och andra tillbehör ingår i priset. Kanske lite överdrivet dock. Jag måste nog lugna mej lite med mina inköp.
Fast det var ju typix nu när jag har hittat min favvoaffär. Ganska billigt och jag tror de har fri frakt vid köp över 500 kr eller nåt sånt, men det bästa av allt är att de levererar ända till dörren. Alla andra har postombud dit man får åka och hämta själv, men http://www.garnaffaren.se har till-dörren-frakt och det, mina vänner, attraherar en bekväm liten själ som jag. Så skönt när man bara hör ett plingeling på dörrklockan, man går och öppnar och så ligger ett paket så fint intill dörren. Nästan som julafton.
Hur ska jag kunna motstå det?

…det ska snöa imorron också…kanske det blir vitt överallt då… 

Streama youtube

Att det är praktiskt att man numera kan på youtubevideon klicka på en knapp så man kan se den i vardagsrummet eller sovrummet istället, var man nu väljer att titta. Nu slipper Valle bli sur på mej när jag sitter i datarummet för länge, nu streamar jag bara till tv:n och Valle blir nöjd och glad när vi kan umgås i soffan.

Så klart blev det inte mer spännande än en stickningspodd, haha, men jag tittar på annat också. Men när man nu ändå ska handarbeta så är det alltid kul att titta på andras arbeten, vad de har gjort, vad de vill göra och vad de har köpt för garn. Roligare och mer spännande än så är jag inte som människa. Herregud vad gubbarna på jobbet skulle bli besvikna om de visste. En del av dem tror att jag är ute och festar i tid och otid.

Valle har verkligen repat sej bra, men jag kom på här för ett tag sen att han hade ju diarré i flera dagar och allt han åt rann väl bara rakt igenom, så han hann väl inte få vare sej näringsämnen eller fett vilket bidrog till viktminskningen och hans brist på aptit. Han äter bra nu och har redan lagt på sej lite mer hull. Vilken jäkla tur att vi väntade med att boka tid hos veterinären. Pälsen är också jättemjuk och len och svansen har blivit finare. Kanske får han uppleva ännu en jul. Men vågar man hoppas på ännu en sommar?

…min vintertröja med eget mönster…som vanligt följer jag det inte slaviskt…tror den blir fin… 

Anamma vegokorv

Nu hörrni, har det hänt grejor i vegovärlden! En ny korv har sett dagens ljus, till min stora lycka och förtjusning. En korv, som smakar så mycket korv som korv kan smaka, men som inte är korv.
Märks det att jag har sett på Alla mot alla igår?
Iallafall…det är ett samarbete med en duktig vegokock. Jag har sagt det här förut va?
Okej, Jävligt gott heter hans blogg där han lär ut och tipsar om hur man kan äta gott utan att äta djur. Live and let live med andra ord.

Den här korven…den är jävligt god! Precis som han utlovar.
Vi gjorde tunnbrödsrullar…supergott! Jag har aldrig ätit så gott sen jag slutade äta kött. Alltså god korv. Pärsons har ju en god middagskorv och pålägg, men det här slår det, faktiskt. Och jag är så glad, för nu har jag en korv att grilla. Jag kan grilla den när vi är hemma hos Håkis och eldar i öppna spisen. Jag kan grilla den ute på sommaren. Kan äta korv med bröd. Hur längesen är det jag åt det?
Anamma har ju korv sen tidigare, men inte ens i närheten så god som denna.

Jag stekte korven den här gången. Alla tre som det är i förpackningen, så jag hade kvar en idag som jag kokade makaroner till. Jättegott det med!
Tänk med stuvade makaroner. Hur glad är inte jag?
Potatismos…
Ja, min lycka är då gjord…det enda jag undrar nu är; var är baconen?

…han har gjort hamburgare också…jag har köpt…ska bli så kul att smaka dem nu…längtar… 

Midhöst, mera garn och inte död än

Nionde oktober och hösten har verkligen kommit igång och vi borde väl ändå börja fira midhöst också, varför är det bara sommarn som ska ha en högtid?
Eller är det det som är Halloween?

Jag har bloggat lite dåligt senaste veckan, eller dåligt…inte alls faktiskt, men vi jobbar på här och håller oss friska och krya. Får se hur länge det håller i sej nu när de har släppt på alla restriktioner. Jag fortsätter som jag gjort hittills alla vacciner till trots, vill ändå inte bli sjuk om än i den lindrigaste form. En vanlig förkylning går väl an, men inte nåt virus tack så mycket. Dock gäller ju ännu att vid minsta förkylningssymtom ska vi stanna hemma. Det tycker jag vi fortsätter med i framtiden också. Aldrig har jag varit så frisk som nu. Krämpor ja, men inga smittsamma åkommor. Jag har fortfarande inte haft nån form av förkylning sen maj 2018* och tidigare har jag alltid haft minst en gång per år, oftast ett par – på hösten, när skolor och dagis kommit igång, och på vårkanten.

Hur är det med mina vallningar då? undrar ni säkert, eller så kanske inte, men jag kan ändå meddela att de har försvunnit. Jag blir varm fortfarande, men det är mer på en normal nivå. Jag hade nog så innan också, men man blir ju alltid nervös och tänker “nä-äh, ska de börja nu igen?” men så gör de inte det, det är bara vanlig temperaturreglering.
Och om man nu tror att jag har sån tur som haft så kort klimakterieperiod så har jag nog inte det ändå. När jag går tillbaka och kollar i bloggen så har det startat redan 2013. Alltså värmevallningarna. Jag hade dem redan då. Dock inte så frekventa och kraftiga som här på slutet, men ändock. Så med tanke på det kom jag nog inte undan så lätt ändå.
Men jag har fått en varmare temperatur i kroppen. Eller är det kanske för att jag väger lite mer än på 10-talet? Jag är iallafall inte lika frusen nu som då. Vid den här tidpunkten gick jag omkring med dubbla tröjor och tjocksockor. Att sitta i tisha nu hade aldrig gått. Och då hade jag ändå varmare i lägenheten. Sen de var och fixade med elementen här i våras så har jag 20° som varmast, men kanske det är varmare nu när det fortfarande är plusgrader ute, jag vet inte, jag vet bara att jag inte behöver nån varm tröja om än jag gärna har det ändå, bara för att det är nåt jag stickat och vill använda.

Apropå stickat så har jag förstås lite mer nytt garn i mitt lilla stash…som för övrigt inte är så liten längre. Det börjar bli en hel del, men som jag sagt tidigare så är tre bokhyllor fyllda med garn färre än sex bilar, så Håkis kan inte klaga. Kostnadsskillnaden är inte ens nämnvärd. Dessutom ser det trevligare ut med nystan i olika färger i hyllan än en massa bilar på gården. Det liknar ju inget annat än ett skrotupplägg.
Mitt senaste inköp är dessa. Drops Soft tweed i färgerna “korp” och “guacamole”. Det är 50% ull, 25% alpacka och 25% viskos.
Så mjukt härligt garn och superfina färger. Längtar till jag får göra nåt med dem.
Sen är det överst, Drops Karisma som är 100% ull i färgen mörkbrun. Jättehärligt garn det med som jag har tänkt att sticka ihop med mitt lila Kid Silk. Jag tror det kommer att bli en snygg kombo. Det blir nog bara en basic slätstickad jumper. Möjligtvis lite kabelstickning längs ner eller på ärmarna, vi får se.

Och slutligen en liten uppdatering om Valle. Han är hos oss än. Ibland är han så pigg och ibland så klagande. Han sover mycket, men vad mer kan man förvänta sej av en gamling som honom? Han äter bättre och tigger när vi håller på och fixar fika, kissar och bajsar normalt, är noga med hygienen och som sagt busar och får sina “spel” nu och då, så han får hänga med ett tag till.
Många säger att “man ser inte på ett djur om de mår dåligt”, men det motsäger jag å det bestämdaste. Jag ser iallafall om ett djur mår bra.
Jag känner Valle så väl. Dock vet jag ju inte om hans klagande jamande beror på smärta eller uttråkning eller senilitet. Jag kan bara anta att det är snabbt övergående då han tystnar efter nån minut och sen hoppar hur lätt som helst upp på bordet eller fönstret eller tar ett långskutt upp i fåtöljen. Så man måste se helheten. Läsa av honom i det stora hela och inte haka upp sej på en och annan klagande olåt. En katt som behöver avlivas tigger inte, tvättar sej inte, ligger inte bekvämt med magen i vädret, busar inte mellan varven. Man vet när en katt behöver avlivas. Och visst har vi trott att nu är det dags, men så har han repat sej, precis som han gjort nu, så man ska inte ha för bråttom och ta förhastade slutsatser.
Ett djur kan ta lite smärta, lite illamående, precis som människan. Man måste inte döda dem vid minsta symtom.
Glasögonen jag bär på bild är mina gamla Valentino, som jag köpte när jag var i senare tjugoårsåldern. Jag bytte glas i dem för ett par – tre år sen. Kul att kunna återanvända.

…har många par glasögon jag…kanske måste skaffa ett ställ till dem och samla ett stash där med… 

*2019 ska det vara, jag säger alltid 2018, men nej…2019 ska det vara…så, nu kommer ni ihåg det till nästa gång 😆

Bra jobbat Felix

Nej men alltså….Felix!! Vad är det jag känner? Mina smaklökar gör ett glädjeskutt!
Det här var sååå gott!
Jag gillade inte den vanliga pytten förut, jag gjorde alltid egen, men den här…
Den är mycket godare. Så ni som är nyfiken och skulle vilja prova skippa kött nån gång, köp denna vettja. Ni blir inte besviken. Och blir ni det ändå, ja då vet jag inte…

Bra konsistens också på “köttbitarna” som faktiskt smakade så mycket kött att jag var tvungen kolla om det verkligen var vego. Jag blev lite orolig.
Det enda jag gjorde var att salta och peppra lite. Man kan gärna gräddstuva också, säkert supergott. Räcker långt mycket längre än för två personer som det står på påsen. Eller är det jag som är liten i maten?
Men oj vad jag blev glatt överraskad nu.
Felix! Bra jobbat!

…så himla skönt att ha ännu en sort att välja mellan…lättlagad och god…

Välkommen oktober

Så har vi kommit ytterligare en bit in på hösten, den andra månaden och träden är allt gulare och glesare i lövverket. Det är gulare nu än på bilderna nedan, som är tagna för några dagar sen, så inga gröna löv finns längre att se, snarare en och annan som börjar vara helt kal. Inte heller har vi haft sol idag. Det har duggat i det närmaste hela dagen. Jag försöker inte luras med bilderna, utan det var de jag hade i mobilen och det är lite för mörkt att ta nya nu.

Här har inte hänt mycket sen senast. Vi började göra oss redo för att säga adjö till lille Valle, men som vanligt har han repat sej, så inte riktigt än då, vilket känns så skönt. Lite tidigt kanske att glädjas åt det, men jag hade nästan tänkt boka tid idag, fast fick ändra planer då han ser ut att må bättre och har till och med väckt mej i nattens sena timme med sina race som han brukar göra när han är busig. Har ätit lite bättre och ligger utsträckt och mår gott när han sover, inte alls så där hopburrad, som om han frös, med hängande huvud. Inte heller har han jamat så där klagande. I natt jamade han mer som att han ville att jag skulle vakna och leka med honom, innan han kutade fram och tillbaka i vild karriär. Han är bra i magen också, han hade diarré tidigare i flera dagar, men det har gått över. Så allt ser bra ut än så länge. Får se hur länge.

Jag har börjat på jultröjan, eller vintertröjan rättare sagt, då det inte är julmotiv direkt utan snöflingor, men den är röd…mörkröd. Det är ett mönster som jag har ritat själv, en kort tröja, som den blå, så man får ha nåt under. Jag tror den blir jättefin. Lite besvärlig dock då det är flerfärgsstickning och jag har som mest 4 färger på gång samtidigt. Dock är det inte så många varv, så det får jag stå ut med helt enkelt.
Mina andra stickningar ligger vilande ett tag, alla väntar på avmaskning för att sedan färdigställas eller påbörjas ärmar, men eftersom jag ska använda Italian bindoff som är aningen besvärligare än vanlig avmaskning så har jag låtit vänta med det. Och påbörjar nya projekt istället, haha…
Nåja, allt blir klart i sinom tid.

Nu ska jag gå och laga Felix vegopytt och se om den är nåt att ha. Anamma har kommit ut med nya produkter i samarbete med en duktig vegokock, som jag så gärna skulle vilja prova, men så klart har de inte kommit hit än. Tror jag. De har då inte lagt ut nåt på instagram, vilket man hade förväntat sej och jag har ställt frågan i DM, men inte fått svar. Hoppas vi får det hit med. Det behövs lite mer att välja på och dessa ska smaka mer likt kött och korv. Jag är så nyfiken.
Jag har även pratat om att jag kanske kan tänka mej att äta vilt. Typ vildsvin, älg och kanske ren. Vi får se. Jag vet inte om jag kan. Det här är ju inget jag valt utan det är min hjärna och kropp som vägrar helt enkelt, ungefär som för er köttätare att äta hund och katt, typ så är det. Inget jag slutat med för att jag beslutat det, utan jag ville bara testa om dessa ersättningsprodukter skulle duga och när jag väl gjort det så fanns ingen återvändo, trots att många av dem inte alls har fallit mej i smaken. Men jag har ju haft fisk, skaldjur och mejeriprodukter så jag lider ingen nöd. Dock så innehåller kött järn och mineraler och andra viktiga ämnen som inte finns i fisk, och annat jag äter, i samma utsträckning och så saknar jag lite alla goda grytor och sånt, så jag kanske provar.
Vilt är jättedyrt, men jag köper gärna eftersom jag inte kommer äta det ofta, bara nån gång då och då, så då blir det inte oöverkomligt.
Nu ska jag gå och laga vegopytten, med stekta ägg. Det kan ju vara gott.

…ha nu en skön fredagsafton alla…