Idag är det lördag. Håkis har varit och farit. Vi åkte, som vanligt numera, och handlade på morgonkvisten, tände ljus hos farsorna och sen hem till mitt lilla residens där vi åt frukost och sen chillade vi i soffan och tittade på tv. Lite senare åt vi glass och tävlade i första avsnittet av Alla mot alla, men mer blir det inte då vi bara kan se gratisavsnitten på D-play.
Därefter lagade jag middag, vegofärs med purjotäcke i ädelostsås. Lät inte det poetiskt?
Gott var det iallafall.

Nu har vi köpt all julmaten färdigt så det enda som behövs är att fylla på med mer mjölk, ifall det inte räcker det som vi köpte nu. Jag glömde köpa min middagskorv, men det vete fasen om jag ens behöver den, det blir nog så mycket mat för att inte tala om bullar, kakor och godis, så det räcker nog. Jag har ju lutfisk, Janssons, gravad lax, sill och alla tillbehör. Inte behöver jag nån korv. Håkis syrra har bakat en massa mjukkakor åt oss och flera påsar med anisbröd. Vem kommer sakna korven?
Fast lite gott hade det förstås varit med senap och alla sallader…OM vi behöver mer mjölk så får den följa med då.
Men jag fick äntligen mina Ferrero Rocher. De är sååå goda! Och en till Aladdinask. Det är bara mörka kvar i den gamla och de är Håkis och jag ville ha mer så jag fick det. Och så har vi en present under granen som Håkis fick av en kund, så där har vi också gotter. Som om det behövdes. 

Valle har bättrat på sej lite. Jag ökade dosen med kortison till en halv tablett varje dag, istället för varannan, och det har antagligen hjälpt, för nu är han mycket piggare, har god aptit och är som vanligt igen. Jag blir alltid så nervös när han börjar kräkas och ser ut att vara dålig. Jag tänker alltid att nu är slutet nära, men han blir alltid bättre…peppar, peppar…så det är ingen fara med honom, än så länge. Skönt!

Nu jobbar vi bara tre dagar nästa vecka, sen är vi lediga i fyra dagar. Sen jobba tre dagar till för att sen gå på ytterligare fyra dagars ledighet. Det är alltid något. Det är ju det man ser mest fram emot. Då ska jag försöka göra klart ett projekt som är påbörjat, men inte avslutat. Jag ska visa sen när det är klart. OM det blir klart, men jag hoppas det, för jag vill verkligen det. Det är bara att sätta igång…tror jag. Jag hoppas att det går här i mitt lilla residens. Ska försöka.

Tänk att det här året snart är slut. Ett skitår på ett sätt, men ändå rätt så hyfsat. Jag har pendlat mellan oro och ett enormt välmående. Ni vet, jag har ju bott själv sen i somras och Håkis har bott hos sej, för att katterna inte kommer överens. Och det är ju så att, om än man vill ha alla hos sej, så är det nyttigt att vara själv, för man “lär känna” sej på ett helt annat sätt. Man får tid till eftertanke, som man inte får om man bara är ensam några timmar varje dag. Och det har stärkt mej, och jag vet inte…jag mår bara så jäkla bra…fast med en jäkla oro mellan varven, både för mamma och för Valle och för detta med pandemin. Så det har ju inte bara varit härligt hela tiden.
Men sånt är ju livet. Och har vi inget att oroa oss över så skaffar vi det, på ett eller annat sätt. För att det är mänskligt helt enkelt. Vi kan inte vara superlyckliga hela tiden. Och tur är väl det, för då lär vi oss att uppskatta skillnaden.

Ha nu en fin lördagsafton alla ♥

…får passa på att motionera också, under ledigheten, så mycket gotter som vi har…