Söndag. En solig, men lite svalare dag. Inte för att vi hade nån värme igår heller. Skönt iallafall att vara ute. I lä då.
Syrenen är som vackrast just nu. De är ju lite senare här uppe. Neråt i vårt avlånga land har de väl blommat ut för ett halvt sekel sen. Känns det som. Kanske något överdrivet.
Jag har bäddat i soffan. Nu kan man sitta där utan att bli för varm. Lite halvskuggigt och med en bris som ständigt rör om i luften och ger en behaglig svalka.
Hallonbusken växer så det knakar. Och mina fina prästkragar, som jag grävde upp ur gräsmattan – som är ett minne sen vi hade blomrabatten – och planterade vid garageväggen, har slagit ut. Det fina med det hela är att de sår sej själva så det blir bara mer och mer. Jag älskar prästkragar.
Om det kommer ut i gräsmattan? Åh, ingen fara, det som inte finns i den här gräsmattan finns nog inte i den svenska floran.
Jag älskar även grusnejlika. Så gulliga, vita fluffkuddar av små blommor. Ja, rosa också nu då. Behöver ingen skötsel, bara lite vatten så är de nöjda och ger så mycket av sej själv. Sen till hösten fröar de av sej så man kan så nya till nästa vår. Underbara små glädjespridare.
Är det bara jag som gillar den där gråa mossan som växer på gamla granar och så även på vår trappa och gärna låter den sitta kvar? Nej, det är inte av bekvämlighet. Jag vet att jag är lat till naturen, men det är verkligen inte därför jag låter det vara, det är på riktigt för att jag tycker det är fint.
Nyponrosen har massor med knoppar och några har redan slagit ut. Jag visste inte att även dessa, enkelblommande, doftar gott, men det gör de. Inte så jättestarkt, man får gå ganska nära för att känna.
Valle tog en tupplur i skuggan vid bodan. En trött liten farbror.
…så härligt med sommar…jag längtar till semester…tre veckor kvar, sen är det vår tur… 
