Bye bye 10-talet

fullfartmot2020

Nu säger vi adjö till tiotalet och hej till tjugotalet. Ännu ett decennium har passerat. Herre min skapare vad tiden går fort!

Det här årtiondet har jag bland annat köpt moppe och tagit AM-körkort. Jag hann med att säga upp mej och börja på annat jobb, som jag också slutade och började på ännu ett nytt, som jag också slutade för att börja på där jag är nu. Det har renoverats och donats. Och vi har varit på bröllop, dop och begravning. Och vi har gjort om möbler och vi har snickrat.  Och vi förlorade en fyrfota vän och adopterade två nya. Vi reste till London. Jag bröt foten. Jag klippte håret och lät det växa ut igen. Och så slutade jag äta kött.

Ungefär så har mitt årtionde sett ut. Om jag har utelämnat något så är det för att jag inte orkar sitta och gå igenom alla år. Och själv kommer jag inte ihåg mycket. Såna gånger är ju bloggen väldigt bra att ha. Men det är nog inget viktigt ändå. Vad jag vet. Hoppas jag.
*Blir nervös att jag glömmer nåt stort*

Nu blickar vi framåt mot 20-talet. Undrar vad det har att erbjuda. Säkert både glädje och sorg som alla andra tider. Det kan ju aldrig bara vara bra. Men vi får hoppas på att det är väldigt bra mellan varven. Jag är taggad, är du taggad?

12-2-clock-png

avdelare_thumb6b

Avslutad antibiotikakur

Idag firar vi att Valle har avslutat sin antibiotikakur. Han fick alldeles nyss det sista och slipper ta mer nu. Det är bara kortisonet kvar och om det behövs aptithöjande. Han ska avmaskas imorgon och sen ska han bara gå upp i vikt till vårt återbesök på djursjukhuset. De ska väl göra en ny ultraljudsundersökning och kanske ett nytt blodprov för att se att allt gått tillbaka till det normala. Det kostar ju ännu lite till, men jag har fått en slant av mamma, för hon tycker så mycket om Valle och ville hjälpa till med hans vårdkostnad. Hon är så himla snäll. ♥

20191230_223832

…Valle får nog uppleva en sommar till…kanske fler…härligt!…  QueenHappy

Valle myser

”Skönt att slippa tratten en stund om dagen så man får tvätta sej efter man har ätit. Jag känner mej inte så ren och fin som jag brukar.” tycker Valle.

20191228_194048

Jag ska tvätta av honom med en fuktig torkduk sen. Det är så lätt med pälsvården när han är korthårig. Måste bara jämna till det lite. Det blir så där, för trimmern jag har blir varm så fort, så man kan inte klippa länge. Så istället för att lägga ner tid på att få det jämnt klipper jag allt så fort som möjligt och så får man jämna till det vid annat tillfälle. Huvudsaken han inte får i sej så mycket lång päls som han behöver kräkas upp.

20191228_194144

…lill-ponken…nu är skålen alldeles lagom stor…  sad2

[Idag är första gången jag kan slappna av riktigt ordentligt. Jag har till och med fått lite julkänslor och går och sjunger ”It’s beginning to look alot like Christmas”, bara så där en fyra dagar för sent. Ja, ja…*suck*]

Vilma & Alma

Vilma är så snäll och go. Hon blir attackerad av Alma som hoppar på hennes rygg, klänger sej fast där med ett ben på varje sida och biter henne i kinderna, men hon säger ingenting. Står där en stund och om Alma inte hoppar av springer hon iväg så att Alma glider av och hoppar upp nånstans där det är svårare för Alma att komma åt henne. Ofta får hon gömma sej för Alma och när hon vill vila ifrån henne en stund kommer hon in till Valle och är med honom. Han är ju lugnet själv så hon är inte van vid såna där burdusa lekar.

DSC_0070 (2)

Alma i sin tur förstår inte varför alla är så tråkiga. ”Kom igen nu, lek med mej!” ser hon ut att säga. Nog hade Vilma lekt med dej, Alma, om du bara var lite lugnare och inte hoppade på sådär. När du blir större och förhoppningsvis slutar med det kommer Vilma att vilja leka. Jag ser ju att hon egentligen tycker om och är väldigt nyfiken på att lära känna denna ”kattastrof” till lillasyster hon har fått, men hon är för mycket bulldozer än så länge. När Alma ligger i soffan och vilar kan Vilma sitta och titta på henne länge. Som att hon försöker komma underfund med vem denna vackra, lilla, skitjobbiga tös är. Och hur sjutton hamnade hon hos oss. Och varför just hon var tvungen att råka ut för denna prövning.
Men det är samtidigt bra, för jag tycker att Vilma tuffar till sej lite. Hon är egentligen ingen mes, för hon har ett jäkla temperament, så när hon har fått nog, då är det Alma som kommer rännande med Vilma efter sej. Det är härligt att se. Vilma kan också morra och slå till vid behov, så inte lider hon av denna kattastrof, det är bara det att hon är för snäll.
Jag önskar att Valle också kunde vara det. Men när Alma är stor nog och Valle är frisk ska jag klippa klorna på dem alla och sen släpper vi dem tillsammans och ser vad som händer. Blir det gurgel så kan de iallafall inte klösa ihjäl varann med sina trubbiga klor. Men Alma måste hyfsa till sej. Vi kan inte ha henne ridande på Valle, han skulle bli tokig. Däremot gillar hon närhet, vilket Valle också gör, så de skulle nog älska att ligga tätt och tvätta varann och mysa på. Det är ju Vilma väldigt dålig på, hon som är så rädd för närhet. Dock får vi pussa på henne nu. Det är nästan så hon börjar gilla det mer och mer. Kanske är det för att hon ser att vi pussar och goar så mycket med Alma så hon känner att hon också vill bli pussad på. Det är bra det, för hon är så jäkla fin så det är svårt att låta bli.

DSC_0074

…älskade pälsklingar…knäppgökar…småhäxor…pälspirayor…ni är det finaste vi har…  kc3a4r1

Älskar alla lika mycket

Jag har faktiskt tid över för de andra två också. Det är inte så att jag helt glömt dem, om än jag är mest med Valle nu, men det är för att han kräver min uppmärksamhet just nu och då får alla andra acceptera det. Och det gör de ju. Varken Alma eller Vilma klagar. De är så glada och tar tacksamt emot när jag lägger ner tid på dem. Det kan vara att jag sätter mej ner med dem och leker lite, kelar lite och kammar och ja…bara är med dem lite. Det passar jag på och gör när Valle sover. Och det gör han ju väldigt mycket nu.

20191222_114751

Men då man inte skriver om det så är det ju lätt att tro att det inte görs. Och kanske saknar ni lite Alma och Vilma bilder så här kommer en på dem tillsammans. Och lite rörliga bilder kan jag bjuda på med.


…de är så fina…alla mina små håriga barn…älskar alla lika mycket…  kc3a4r1

Valleblogg

Det har blivit en riktig kattblogg det här, eller Valleblogg kanske man ska kalla den, men det är ju mycket Valle nu i vår vardag. Det blir ju så, när nån är sjuk så kretsar allt runt den. Men han är iallafall på bättringsvägen och det är ju sååå skönt. Fortfarande väldigt mager, men nu är han inte lika kantig utan man känner lite, lite mjukhet runt hans beniga lekamen och magen känns rundare av all mat han sätter i sej.

20191226_230713

Jag hade en tratt sen tidigare som vi klippte av så att han ska komma åt mat och vatten lättare, men inte kunna klösa på halsen där sonden kommer ut. Han är ju hur söt som helst i den.

Han är sej mer lik. Ligger aningen bekvämare och ser inte ut att må illa. Idag är förresten första dagen han inte fått nåt mot illamående och han har inte kräkts nåt. Jag är ju så nervös att han ska göra det och kräkas ut sonden. Det får bara inte hända!

20191227_130016

Det är så skönt att han äter själv. Att man bara behöver ge medicinen i sonden. Det gör jag tre gånger om dagen istället för nästan varje timme när jag matade honom tidigare. Allra helst nu när vi jobbar också, då hade det blivit lite jobbigt när han ska ha mat så ofta och man är hemifrån sju timmar. Det hade ju inte gått. Då hade man ju fått mata så mycket de andra gångerna för att han ska hinna få i sej det han ska ha. Så det är så himla bra att han äter själv. Fast jag fick ge honom Mirtazapinen ändå. Det tog så lång tid innan han gick och åt, och med tanke på hur mycket han ska äta per dag och hur mycket han ska gå upp i vikt tyckte jag att det var bäst att ge aptithöjande, och det tog ju bara en liten stund innan den verkade. Och han äter så bra. Trots att det är kyckling och allt. Det äter han ju inte annars, mer än när han får lite av bröstet från en grillad kyckling. Ingen kattmat med kyckling har dugt tidigare.
Iallafall…såret tvättar jag varje dag med sårtvätt och kompresser. Det köpte jag också på appo. Och handskar och handsprit. Det är viktigt att vara riktigt ren. Och det ser bara fint ut. Ingen svullnad eller rodnad, bara lite, lite gegga och blod, men det är så det brukar se ut i ett öppet sår.
Just nu ligger han bredvid mej, här på skrivbordet, och sover utan tratt runt huvudet. Han är så pass frisk att han till och med har börjat tvätta sej – sjuka katter slutar ju med det – men det är inte så lätt när man har den där eländiga tratten i vägen. Nu kan han göra det under min bevakning. Jag är livrädd att han ska klia sej och dra ut sonden i samma veva. Det får bara inte heller hända!
Nu ska han äta antibiotika ikväll och tre dagar till. Efter det skulle man kunna ta bort sonden, men vi får se hur det blir med det. De kanske inte gör det förrän det är dags för återbesök. Det blir nån gång efter trettondagen. Ååh vad det skulle vara kul att komma med en femkilos dunderklump och säga… – Det skulle till en kvinnlig veterinär innan nånting hände! Fast…gubbarna gjorde väl så gott de kunde. De kanske inte förstod hur illa däran han var. De ville ju att han skulle bli bättre så de kunde göra en biopsi och se exakt vad det var för inflammation han hade. Men han blev ju inte bättre, man måste ju få bort inflammationen för att det skulle ske. Så tokigt det kan bli.
Nu drömmer han att han äter. Det är en väldigt effektiv meduxin, den där Mirtazapinen.

20191227_141403

…jag längtar så tills det här är över…tills man kan se tillbaka på det här som ett minne blott…  bf-wave-new

Han vaknade och gick iväg och åt innan jag hann publicera detta inlägg. tombup_thumb