Month: October 2022

Jaha…de sista skälvande timmarna av oktober månad är vad som kvarstår, sen går vi in i november. Jag tycker tiden går så himla fort nu. Och det gör verkligen ingenting, tiden får gärna svischa förbi ända fram till december, sen kan det gå lite saktare, för jag vill njuta länge av advent och Lucia och allt som hör därtill.
Och jag ska baka och lyssna på julmusik och tända ljus och mysa på här. Det enda som retar mej är att vi är så lite lediga till jul. Bara en enda skruttig dag är vad vi får. Och så trettondagen förstås, men det är allt. Jag ville ta ut nån ledig dag, men Håkis tycker att vi ska spara så vi kan ta ledigt när vi ska börja bygga på husbilen, så vi får se hur det blir med den saken.

Idag blev det spagetti och vegofärssås med enkel aioli till middag. Det är så himla gott. Jag har varit sugen på det länge, så nu blev det gjort. Det finns kvar till en omgång till, men jag kom på att det blir nog korv och makaroner imorgon, för Håkis har en korvsnutt som måste tillagas innan den blir för gammal och jag har min vegogrillkorv i frysen så det får bli det till middag imorgon, med brunsås. Gott det med!

Ja, jag vet inte alls vad jag ska skriva om, jag ville bara titta in och göra ett litet inlägg så jag inte lockas att ta en längre bloggsemester igen. Jag har egentligen hur mycket tokigt som helst att skriva om som vi har skrattat gott åt här, men när jag väl ska blogga så kommer jag inte på nåt. Typix!
Nåja, jag får ta det en annan dag. Nu ska jag sätta mej med min stickning en liten stund till innan jag gör mej klar för läggdags. Ses kanske imorron!

Här får ni se lite av det fina garnet jag stickar i just nu. Älskar’t! ♥

…ha en skön kväll nu alla och sov så gott när ni lägger er…  

Idag är det söndag, det har varit en solig sådan, men jag har inte satt min fot utanför dörren ändå. Det är längesen jag har gått på nån långpromenad. Alltså en riktig powerwalk. Vet inte när jag gjorde det sist. Det är väl före pandemin nån gång. Måste råda bot på det.
Håkis har åkt hem för ett bra tag sen, det är eftermiddag nu i skrivande stund och jag har tagit en tidig dusch och suttit och stickat och kollat YT-videor.
Idag går vi tillbaka till vintertid och jag gjorde som jag förutspådde, vaknade prick klockan nio, fast då var ju klockan åtta. Riktigt skönt, måste jag tillstå, men nu tycker jag att det får vara för sista gången som vi ändrar till sommartid. Nu är vi less och det gagnar ingen, så bara lägg av med dumheterna. Då får de i södra Sverige ljusare kvällar, det måste väl ändå vara mer värt än ljusare morgnar…? Det rör sej ju ändå bara om en timme och det är väl ljust nog ändå.
Jag vet inte…
However, nu blir det bara mörkare och mörkare för varje dag och eftermiddagssolen, när vi har nån, skiner in med ett varmt, mjukt sken som jag älskar. Dock kommer den snart knappt att nå över takåsarna, då vi går in i den mörkaste perioden här uppe under advent. Nu är det inte länge kvar innan man kan börja ta fram julpyntet utan att behöva försvara sej.
Inte för att jag bryr mej egentligen. Jag blir istället lite extra obstinat, när folk gnäller på att man tar fram julsaker, eller typ säljer julmust och lussebullar alldeles för tidigt, då vill jag pynta ännu lite tidigare bara för att gå dem helt emot.
Alla gör som de vill. Och butikerna vill väl vara ute i god tid så det inte blir för mycket sen när det börjar bli dags och det finns alltid de som vill köpa också i god tid, så vad har de som gnäller med det att skaffa? Blir det för mycket för dem finns det alltid nån form av terapibehandling de kan ansöka om. Annars finns diverse självhjälpsmetoder, som tillexempel hypnos på YT. Inget att oroa sej för

Nåja, nog tjötat om det, nu ska jag fortsätta chilla med min stickning. Har börjat en ny tröja med mitt fina Holstgarn från Stickwick. Alltså det är sååå snyggt! Det är melerat i brunbeigegrått…så så så jävla snyggt. Visar sen…
Ha nu en fin söndagskväll alla och ses om inte senare ikväll så imorgon kanske. Kram!

…alltså det där skenet…det gör mej varm om hjärtat… 

 

Nu har vi varit och handlat och besökt ranchen, det vill säga flickorna, och nu är vi tillbaka hemma hos mej, på min gata i stan.
Innan dess var vi till kyrkogården och tände ljus till farsorna, för första gången i år.

Vi håller på att göra räkmackor som vi ska mumsa på lite senare, nu väntar vi på att äggen ska kallna så vi kan göra dem klara och ställa in i kylen en stund. Vi gillar våra mackor kalla.
Vi var även till Granngården där jag köpte hampfrön till fåglarna, domherrarna gillar ju det, och utanför hade de så fina halloweendekorationer.
Ikväll ska vi även ställa om klockorna, så glöm för all del inte det, fast man kan ju göra det på söndagsmorgonen också om man är ledig, då har man ju ingen tid att passa.

Nu vill jag önska alla en Happy Halloween och skräm inte ihjäl nån nu, snälla!

…så himla skönt att få en timme längre dag imorgon…då kan jag sova till nio och ändå är klockan bara åtta… 

Jag läste syrrans blogg nyss där hon skrev om att hon är nöjd med sitt “tråkiga liv” och jag kände att jag måste hålla med här i min egen blogg. Jag har ju visserligen ett arbete att gå till där jag träffar en massa folk som jag socialiserar lite med så det hjälper ju lite, att komma utanför hemmets väggar, men annars så händer inte mycket just nu och det är helt okej, tycker jag, med tanke på vår ålder. Att “ha roligt” är inte nödvändigt längre, för som hon sa, det är ju ändå inte så roligt

Att tvinga sej ut på olika evenemang, för att sen komma hem och tycka det är sååå skööönt…varför inte bara skippa evenemangen och ha det skönt hela dagen?

Fast ibland blir jag rastlös och vill hitta på saker, så att det händer nåt. Det är typ såna gånger som jag ringer och tävlar i karaoke på radio, vinner och får åka till Tokhålm och se Lena PH och Orup. Nu är ju det längesen och det beror helt enkelt på att jag inte haft så många rastlösa perioder, jag har nöjt mej med tillvaron och tycker det är skönt att slippa allt ståhej.
Visst har jag kollat efter biljetter till Pernilla Wahlgrens Hybrisföreställning och tänkt fråga om svägerskan med make vill haka på, men när det inte finns bra platser har jag struntat i det. Jag hade gärna gått och sett Spöktimmens Showcast nu i november, men samtidigt inte p.g.a att den nya coviden sprids med raketfart nu igen. Det är ju också den som ställt till det en hel del sen 2020, att man inte ens varit på bio eller restaurang. Fast å andra sidan tycker jag det är bortkastade pengar att äta ute. Mysigt ibland, men fan vad dyrt med nåt som ändå inte är så jävla gott och som man sen bara skiter ut. Man har ju ingen behållning liksom. Och när jag inte äter kött, mer än vilt, så gör det inte saken lättare direkt.
Sen är det också för, som ni vet, så tycker jag synd om katterna som är nog mycket ensam redan, ska de vara ensamma på kvällen också?
Jag vet, blödig kattmamma.
Men det är därför som vi bygger husbilen, för då kan vi uppleva saker och ha dem med oss. Inte kul för dem kanske, att inte få springa ute lösa, men det hinner de, det är ju bara under vår semester.
Dock är det inget vi kan tänka på förrän efter Valles hädangång, men han är ju 15,5 år och inte friskast, så den är nog inte så långt borta.
Sen kan vi börja “ha roligt” igen.

…men jag har så roligt med Håkis så det räcker nog ändå… 

 

Hallå hej alla! Mitt bloggande blev visst inte så mycket bättre, men jag gjorde ju ett försök iallafall. Jag får försöka lite till.
Vi har inte gjort nåt nämnvärt här, vad jag kan komma på iallafall. Ena dagen är den andra lik och vi börjar närma oss slutet på sommartiden och en stundande mörk november. Jag måste piffa till lite här hemma, eller hitta på nån rolig höstaktivitet så att den månaden går lite snabbare. Vet bara inte vad det skulle vara. Baka lite mer kanske? Pyssla och göra lite mer julpynt? Börja med makramé? Förutom alla tröjor jag sitter och stickar. Kanske ska sticka lite sockor med? Och sjalar? Mamelucker?
Jag vet inte…
Vad gör alla under denna tråkiga månad?
I slutet är det iallafall inga problem med att hitta på nåt att göra då jag brukar börja med julpyntandet då. Inte för att jag tar fram så hiskeligt mycket numera, men det är en tid då jag trivs så fruktansvärt bra med att bara sitta och mysa med tända ljus och tomtar och granar och allt vad det innebär. Och kanske förhoppningsvis får vi snö som inte smälter bort meddetsamma. Som ljusar upp tillvaron lite.
Men det kanske räcker med min stickning. Och lite träning skadar inte. Det gör jag ju lite nu och då, men inget beständigt. Jag håller på varje dag i några veckor, sen händer nåt som gör att jag inte kan träna och sen är jag ur den rutinen.
Nå inte så viktigt.
Jag har ju egentligen nog med arbete och handarbete och katter som ska kammas och så ska ju Håkis ha middag varje dag när han kommer hem och det är inte alltid så lätt att komma på vad, men nu har jag en enkel och jättegod variant på hamburgare, fast det är varma mackor. Man steker valfri färs, saltar och pepprar och lägger på vanligt rostbröd. På med tomat och hackad lök, kanske lite jalapeñosost, och sen toppar man med hamburgerost. Vi har President eller ICAs röd cheddar, som är de godaste. Tror den med glada kossan också är bland de bästa. Sen skjuts in i ugnen en 5-7 minuter på 225° C, eller tills osten har smält. Serveras med lite grönsallad och MAX originaldressing, eller valfri om ni föredrar nåt annat. Jag lovar, det är godare än vilken hamburgare som helst.

…varför åka på grillen när man kan göra bättre mat hemma?… 

Idag var dagen med stort D. Idag var Håkis och hämtade bussen som ska bli vår husbil.
Som ska ta oss runt i vårt avlånga land och ut i Europa.
Som ska ge oss oförglömliga upplevelser, ovärderliga erfarenheter och underbara minnen.
Som ska bli vårt tredje hem att ha med överallt dit vi vill åka.
Hur f***ing cool?
En Ford Transit, så inget mer “ingen ford på våran gård”, för nu står den där, på Håkis gård.
YAAAAY!!!

…alltså sååå så så roligt det ska bli att bygga vårt rullande hem…längtar så mycket nu… 

Idag har vi haft onsdag hela dagen och jag har passat på att vila efter jobbet. Jag tog bara en kopp kaffe, sen slängde jag mej raklång i soffan och slöt mina blå för att snarka tokfan i lite över en timme. När jag vaknade var klockan strax över fyra och Håkis skulle snart komma hem. Och jag som hade lovat göra klimp till köttsoppan. Han blev ju så besviken när han inte fick några igår. Men jag hade ju bakat bullar, ville han inte hellre ha det än klimp?! Nää, han ville hellre ha klimpen så jag slängde mina lurviga över soffkanten och pinnade iväg mot köket så snabbt som mina värkande lemmar tyade med.
Han kom hem när sista klimpsmeten slank ner i buljongspadet. Vilken tur! Han hade fått skjutsa hem sin arbetsgivare så han kom lite senare än vanligt.
Vi sörplade i oss soppan i vardagsrummet, vilket vi alltid gör…alltså intar vår middag där inne…och tittade på Elementary. Därefter tävlade vi med Alla mot alla och när det var slut, och Håkis skulle bege sej hemåt, åkte jag med till lill-Coop, eftersom det regnade, för att köpa några burkar Gourmet till vår gourmand, lille Valle. Och med det sagt är han inget matvrak, men däremot en finsmakare. Det duger inte med vad som helst till den lille kräsna pälspojken.

Sen har jag duschat och tvättat håret och bara chillat i soffan med stickningen.
Nu är det bara att göra sej iordning för sängen.
Sov så gott alla och ses kanske imorgon!

…men jag håller med, det var faktiskt gott med klimp… 

Idag har vi tisdag. Vi har som vanligt arbetat och jag kom hem så där en kvart i två, som jag alltid gör, jag jobbar ju bara 75%.

Igår lagade jag älgkött. Jag beställde ju det i somras, runt ett kilo, samtidigt med vildsvinskorven och filéerna, men har inte tillagat det förrän nu. Jag skar i tunna skivor som fick puttra på ett bra tag med lök, buljong och kryddor så det blev mört och gott. Det serverades med ris och bea-sås samt en grönsallad på isbergssallad, gurka och körsbärstomater. Det var jättegott! Det är många, många år sen jag åt det sist.
Men det var inte bara det utan jag lagade även köttsoppa. Den åt vi av idag. Också jättegott!
Och så är det ju kanelbullens dag och jag brukar ju oftast baka då, vilket jag gjorde även idag, så det fick vi till efterrätt. Håkis tog även med en liten påse hem med ett par bullar i.
De blev också bra, det var bara ett litet krux…jag hade ingen kardemumma hemma. Jag bakar alltid bullar med kardemumma. Annars är det inga riktiga bullar. Men de blev goda ändå. Jag gjorde mest vaniljbullar, för det tycker jag är godast.
De här blev sådär saftiga och fluffiga. De typ smälter i munnen. Älskar när jag får till den konsistensen och jag börjar tro att det är för att jag inte knådar degen så mycket efter första jäsningen, innan jag kavlar ut den, då blir de såhär fina och fluffiga och hade jag bara haft med lite kardemumma, så hade de varit perfekta.

Jag har alldeles nyss diskat undan och slagit igång diskmaskinen och tänkte gå och ta en snabbdusch, vilket jag inte trodde skulle vara möjligt då jag har varit utan varmvatten ända sen i morse, men jag kände nu, när jag fixade med disken, att vattnet var varmt, så nu kan jag gå och duscha ändå. Skönt!
Sen chilla i soffan framför tv:n och sticka lite, men det blir nog en tidig kväll, för i och med bullbaket blev det ingen siesta, så jag känner mej helt slutkörd.
So long, god bajs och nattinatti när ni nu går och lägger er.

…så skönt att varmvattnet är tillbaka…kallduschar är inte riktigt min grej…  

Jag gillar ju inte att sy och fästa trådar och sånt, om än jag gör det förstås, men jag gillar det inte och finns det vägar att ta för att undvika det i möjligaste mån så tar jag dem.
Och det gör det. När man stickar med ullgarner.

Man tar helt enkelt de ändar man ska skarva och borstar med en karda…

…tills de blir otvinnade och fluffiga.

Sen lägger man dem omlott och rullar dem så de tvinnas ihop.

Då får man bara ett enda lååångt garn, utan knutar, för det gillar jag inte heller.
Så här gör jag även när jag ska byta färg och för att det ska bli på rätt ställe så kan man tänka att tråden ska vara 3 gånger så lång som de maskor man ska sticka. Alltså kan man skarva när det tillexempel är 6 cm kvar av varvet, då mäter man 18 cm och klipper av garnet. Det ska stämma.

…man kan förstås rulla ännu mer så det blir lite tunnare, men jag hade inte tid, jag måste ju hit och skriva om mitt finurliga skarveri…  

En kort filmsnutt med lilla Alma en vacker sommardag.

Oj oj vad denna blogg blir försummad. Jag är inte den ivrigaste bloggaren jag vet. Men så har jag inte mycket att förtälja heller i och för sej. Ena dagen är den andra lik och inte särskilt intressant för mina stackars läsare.
Fast det kanske inte behöver hända så mycket, man kan ju berätta om sina tankar och roliga saker vi har pratat och skrattat åt här hemma, för det gör vi mycket, jag kommer bara inte på att berätta sen när jag väl skriver i bloggen. Många gånger har jag sagt till Håkis att “det ska jag blogga om”. Nu kommer jag inte ihåg vad det är.
När jag själv läser mina gamla bloggar kan jag sitta och skratta åt mina helt menlösa inlägg då jag bara satt mej ner och skrivit ungefär vad jag tänkt i stunden…kanske det är så jag måste börja göra igen och inte tänka att jag måste ha nåt att visa eller rapportera.
Jag ska försöka bli bättre.

Vi har hunnit in i oktober månad. Den andra för att vara exakt. Och nu börjar hösten mena allvar.
Det är riktigt härligt, om ni frågar mej.

Det har som sagt inte hänt mycket här, vi letar fortfarande efter en buss att bygga om till husbil och kanske har vi hittat en alldeles nyss. Vi får se.
Vi mår bra för övrigt. Allt är som vanligt.
Vi var till kära mor och hälsade på igår och hon verkar vara i bra form hon med, borträknat alla krämpor och sånt som hon haft i alla tider och som tyvärr inte blir bättre direkt, ju äldre hon blir. Men klar i knoppen är hon och lika rolig att prata med, kanske lite glömsk vad gäller vissa saker, men annars pigg och alert. Det är så kul.

Jag sa ju att jag skulle – eller var det kanske bara att jag ville? – göra höst här i mitt lilla residens. Har jag gjort det? Nej. Som vanligt gör jag nåt helt annat än vad jag först tänkt, men lusten finns ju fortfarande så jag kanske sätter igång. Jag har inte ens tömt balkongen på blommor och dynor så det får bli dagens uppdrag. Jag ska spara pelargonerna så jag måste plantera om dem i varsin kruka.
Inte har jag putsat fönster heller så det är också nåt jag måste ta itu med.
Det är mycket nu.

Som vanligt så sitter jag och stickar och stickar hela dagarna. Det är vad som tar all min lediga tid, förutom i torsdags och fredags då jag var lite risig i ryggen, men det har gått över så jag började på en ny tröja igår.
Den vita loppapeysa-tröjan är blockad och klar och blev så himla fin. Och den gråbeigea är också färdig. Den behöver bara sys ihop under armarna och fästas alla trådar, sen är den klar. Vet inte om den ska blockas. Kanske bara med ånga i såfall.
Den koksgråa med vita ränder är också färdig, jag måste bara sy ihop hoodien, sy under armarna och sticka en vit icord-kant på den och fästa trådar, sen är den också klar. Det är bara det att det där med att sy är inte riktigt min grej. Jag lägger undan allt sånt och tänker att jag gör det en annan dag.
Jag har blivit så zen. Allt som är jobbigt gör jag zen.

Ja…vad mer? Inte mycket. Jag kan inte komma på nåt nu. Jag är egentligen inte in the mood for blogging, men jag ska försöka bli bättre och skriva fast det inte händer så mycket. Jag kan ju alltid bjuda på mitt eviga svammel. De bloggarna är ju ändå de roligaste att läsa, det tycker ju till och med jag.
Men ni får ha det så bra så länge och så får vi se när jag återkommer. So long och god bajs!

…blivit och blivit…jag har väl alltid gjort sånt som är tråkigt zen…