Oj oj vad denna blogg blir försummad. Jag är inte den ivrigaste bloggaren jag vet. Men så har jag inte mycket att förtälja heller i och för sej. Ena dagen är den andra lik och inte särskilt intressant för mina stackars läsare.
Fast det kanske inte behöver hända så mycket, man kan ju berätta om sina tankar och roliga saker vi har pratat och skrattat åt här hemma, för det gör vi mycket, jag kommer bara inte på att berätta sen när jag väl skriver i bloggen. Många gånger har jag sagt till Håkis att “det ska jag blogga om”. Nu kommer jag inte ihåg vad det är.
När jag själv läser mina gamla bloggar kan jag sitta och skratta åt mina helt menlösa inlägg då jag bara satt mej ner och skrivit ungefär vad jag tänkt i stunden…kanske det är så jag måste börja göra igen och inte tänka att jag måste ha nåt att visa eller rapportera.
Jag ska försöka bli bättre.
Vi har hunnit in i oktober månad. Den andra för att vara exakt. Och nu börjar hösten mena allvar.
Det är riktigt härligt, om ni frågar mej.

Det har som sagt inte hänt mycket här, vi letar fortfarande efter en buss att bygga om till husbil och kanske har vi hittat en alldeles nyss. Vi får se.
Vi mår bra för övrigt. Allt är som vanligt.
Vi var till kära mor och hälsade på igår och hon verkar vara i bra form hon med, borträknat alla krämpor och sånt som hon haft i alla tider och som tyvärr inte blir bättre direkt, ju äldre hon blir. Men klar i knoppen är hon och lika rolig att prata med, kanske lite glömsk vad gäller vissa saker, men annars pigg och alert. Det är så kul.

Jag sa ju att jag skulle – eller var det kanske bara att jag ville? – göra höst här i mitt lilla residens. Har jag gjort det? Nej. Som vanligt gör jag nåt helt annat än vad jag först tänkt, men lusten finns ju fortfarande så jag kanske sätter igång. Jag har inte ens tömt balkongen på blommor och dynor så det får bli dagens uppdrag. Jag ska spara pelargonerna så jag måste plantera om dem i varsin kruka.
Inte har jag putsat fönster heller så det är också nåt jag måste ta itu med.
Det är mycket nu.

Som vanligt så sitter jag och stickar och stickar hela dagarna. Det är vad som tar all min lediga tid, förutom i torsdags och fredags då jag var lite risig i ryggen, men det har gått över så jag började på en ny tröja igår.
Den vita loppapeysa-tröjan är blockad och klar och blev så himla fin. Och den gråbeigea är också färdig. Den behöver bara sys ihop under armarna och fästas alla trådar, sen är den klar. Vet inte om den ska blockas. Kanske bara med ånga i såfall.
Den koksgråa med vita ränder är också färdig, jag måste bara sy ihop hoodien, sy under armarna och sticka en vit icord-kant på den och fästa trådar, sen är den också klar. Det är bara det att det där med att sy är inte riktigt min grej. Jag lägger undan allt sånt och tänker att jag gör det en annan dag.
Jag har blivit så zen. Allt som är jobbigt gör jag zen.
Ja…vad mer? Inte mycket. Jag kan inte komma på nåt nu. Jag är egentligen inte in the mood for blogging, men jag ska försöka bli bättre och skriva fast det inte händer så mycket. Jag kan ju alltid bjuda på mitt eviga svammel. De bloggarna är ju ändå de roligaste att läsa, det tycker ju till och med jag.
Men ni får ha det så bra så länge och så får vi se när jag återkommer. So long och god bajs!

…blivit och blivit…jag har väl alltid gjort sånt som är tråkigt zen… 
