…av sensommaren går vi igenom nu. Det är söndag, den sista denna augustimånad, och nästa vecka på torsdag är det höst på riktigt.
Jordgubbslandet har gjort sitt och nu tar hallonen vid. Stora är de och goda som tusan.  Hälften är angripna av larver, men andra hälften är jättefina! Vi gjorde ingen besprutning innan blomningen och det får vi leva med nu, men vi får ju smaka lite iallafall.

Vi är tillbaka till vardagen, de flesta av oss, och det känns faktiskt skönt på nåt underligt sätt. Det är sååå härligt att vara ledig och få göra som man vill, men det är också bra med rutiner och att känna att man gör nytta. Man måste ha lite tråkigt mellan varven så man vet vad det är att ha kul.

Katter har få förpliktelser, men livet är ju inte alltid en dans på rosor för dem heller. Dock önskar man ju ibland att man fick vara katt vissa morgnar när man ska iväg till jobbet, när man är så trött och bara vill gå och lägga sej igen.

Vi letar buss ännu, till husbilsbygge, men det är svårt. Det ska stämma överens med årtal, pris, längd, bredd och lastvikt, för är den längre än 6 meter så får man betala dubbla priset på betalvägar, färjor m.m så det är bäst att se till att inte överskrida den längden. Och den får gärna vara bred, för helst vill vi kunna ligga på bredden så vi får mer plats för diskbänk o dylikt. Lastvikten är också viktig eftersom det ska in skåp och bänkar och ja, precis allt som ska in får inte överskrida tillskrivna lastvikt och det inkluderar även oss, så om vi har för mycket inredning och packning kanske vi måste svälta ner oss så vi får åka med

Annars ser dagarna ut som de gör mest. Vi jobbar och äter och sover och planerar och drömmer. Jag är ofta i Spanien redan, i huvudet, och mår hur gott som helst. Vill INTE åka hem!

Valle har ingen aning om vad vi planerar. Vi har ju inte inkluderat honom i våra resor, för vi har som räknat bort honom med tanke på att han lever på övertid, känns det som, men nu vet jag inte längre. Han mår hur bra som helst igen och äter jättebra, har gått upp i vikt och…ja, tar gärna en kaffeslurk vid tillfälle.
(Det är inget kaffe i, det är bara bottenskrapet.)

Just nu har vi sol och denna vecka har faktiskt visat sej från sin bästa sida, men sen vi började jobba så har sommaren verkligen varit en besvikelse. Vi har haft mest regn och rusk och temperaturer som inte nått över 20°, så inget vidare sommarväder att tala om.

Inte för att det gör mej nåt, om jag får vara egoistisk. Jag sitter gärna inne med min stickning…och så Valle förstås. ♥

Just nu har jag många wips, men den jag stickar på nu kommer att bli klar. Kan inte vänta tills jag får ta på den. En så enkel, men så snygg tröja. Visar sen.

Stackars Valle fick inte vara ute mycket denna sommar, men när han inte äter eller dricker så får han skylla sej själv. Då blir det att stanna hos mamma, för mamma går inte med på att han ska dö bara för att få gå ut och in som han vill. Nej och nix, dö får han göra en annan dag.

Som sagt är hösten strax här på riktigt och den är välkommen. Känner inte riktigt samma bitterljuva känsla som jag brukar utan mer att jag längtar, fast ibland är det lite tråkigt, helst när man ser hur blommorna ger upp allt mer.

Men jag längtar efter svalare luft och mys med tända ljus. Och snön får gärna komma tidigt i år, utan att smälta bort. Gärna så där i slutet på oktober.
Jag vet…skjut mej!

…ja, jag har kvar mina vallningar så det är väl därför…eller så är jag en vintermänniska…