Att ha vackert väder är härligt. Att ha det på sin semester är ännu härligare och det är vad vi har haft hittills. Visst har det regnat också och varit lite kyligare, men inget jag hänger upp mej på. Nu har vi bästa vädret och vi njuter för fulla muggar.
Mina fröer som jag sådde har ju kommit upp, men de är långt ifrån redo att blomma, så att så i maj är inte att föredra. Jag vet, mitt fel. Vet inte om det är min grej riktigt att hålla på med sånt. Bättre att köpa färdiga plantor så slipper man allt det tråkiga.
Men en blomma har vi iallafall som är färdig för blomning och det är inget mindre än förra årets pysslingkrage, som valde att helt och hållet ignorera det faktum att de bara är ettåriga och kom upp där i komposthögen även denna sommar. Hur fantastiskt?

Vilma sitter vid grinden och accepterar att det är förbommat så att hon inte kan ta sej ut på andra sidan. Det skulle aldrig Alma göra. Hon skulle säkert prova och se om man inte kan ta sej ut under grinden, men än så länge tycker hon det funkar bra att klättra över planket. Snart kan hon inte det, för vi ska åtgärda genom att sätta en träregel som rullar när man tar i den så hon inte får grepp och kan ta sej över, men då provar hon väl med grinden eller att klättra på nätet vid sidan om.
Nog är allt persern en lättare ras att äga.

Äntligen fick jag grilla korv! Håkis köpte Atrias lenkkimakkara och jag hade min vildsvinsgrillkorv. Den var sååå god! Lagom salt och precis som jag önskade. Till det grillade vi även halloumi och majs och serverade med potatis- och mimosasallad.

Valle såg ut som en butterbulle, men han var glad och jag tror han har varit snäll mot Vilma hela tiden, för nu är hon inte rädd för honom längre. Lite reserverad, för hon har väl lärt sej att inte lita på honom, men de verkar komma bra överens och hon kanske tycker att det är skönt att ha lite ledigt från en busig Alma som hoppar på henne i tid och otid.

Och jag, min lilla klumpeduns…som om jag inte hade nog ont i kroppen efter golvbytet så går jag och slår i lilltån också, på höger fot den här gången. Aj aj, inte skönt alls. Men den gick inte av iallafall, som den på vänster fot, så det känns redan bättre. Den vänstra tog ju 3-4 veckor att läka.

Det var det om det…nu ska vi starta denna dagen. Vi har ätit frukost och nu ska vi bära ner bråten efter gamla golvet och sen åker vi till kära mor och hälsar på. Det ska bli kul.

Ses senare… 

…och jag har inte känt nån skillnad i magen av att äta kött…så härligt…