Smärta och stickning

Att slå tårna i möbler är nåt jag har tagit för vana, verkar det som. Det är inte för egen njutning, utan bara ren klantighet. Jag slår mej ofta blå och det känns som att de är både krossade, ur led och helt brutna. Som igår till exempel. Jag slog i tån närmast lilltån på vänster fot. Jag såg stjärnor och fick frossa av smärtan. Jag skakade fram ett sms till Håkis att jag trodde den gått ur led eller nåt, för den pekade mot lilltån istället för de andra tårna, som den gjort innan. Ringde Hälsocentralen i morse och ville ha råd, för jag ville inte åka till akuten och sitta där fram till midnatt, och läkaren sa att jag kunde prova tejpa tån med den andra så den går tillbaka. Jag behövde inte det. Det har redan blivit bättre. Den börjar vända sej tillbaka till ursprungsläget och jag har inte lika ont längre, bara när jag råkar stå på tå eller nåt sånt. Däremot har jag fått så förjordat ont i höger höft igen, som faktiskt har varit rätt så bra sen semestern. Men nu har jag nog överbelastat när jag har haltat omkring på jobbet. Hoppas det går över snart. Tån är betydligt bättre, som sagt, det är bara blåmärket som har flyttat sej lite. Det är inte mitten-tån jag slagit i, som man skulle kunna tro.

Och min jultröja, fast vintertröja, är det inte mycket kvar på. Lite till på bålen och sen är det ärmarna kvar och de går fort, för de ska bara vara helröda med slätstickning. Så jag hinner nog klart den redan i oktober. Sen behöver jag nya sockor, så det blir inte till att börja på nån ny tröja direkt efter denna, utan färdigställa de andra jag har på gång och börja med sockor då. Håkis vill ha en kofta så jag får göra den sen när det andra är klart.
Men jag blir så nöjd med min vintertröja. Nu vill jag ha ett par mörkröda mjukisbrallor. Måste se om det finns att köpa. Annars får det bli vanliga grå eller svarta.
Sen ska jag skrota omkring i det hela kalla vintern. Hoppas det blir riktigt kallt, för det är ett stickigt garn, så man måste ha nåt långärmat under.