Det är söndag och jag har varit och farit till och från ranchen. Flickorna har det så bra där. Alma har redan börjat slappna av och idag fick hon gå lös på gården. Dock hade hon selen på så att hon inte börjar att vägra ta på den när hon ska ut, för Håkan törs inte ha henne lös, det är bara jag som gör det, så hon kommer måsta vara bunden till en löplina när jag inte är där.
Vilma var glad att se Alma igen. Hon sprang bakom henne vart hon än gick när Håkan kom hem igår. Jag visste väl det.

Lilla hjärtat ♥
Det tog en stund innan Alma slappnade av, men mot kvällskvisten kom hon ändå fram och la sej på Håkans mage. Och hon var inte alls lika rädd där när hon kom ut som hon var här i början. Det tog inte länge förrän jag tog av kopplet.

Valle lider ingen nöd. Han har ju fått var ute mycket i sommar med tanke på hur lite det har regnat, så inte är det synd om honom. Men han skulle nog velat vara ute idag. Det har varit en riktigt skön sensommardag med 18° och solsken. Ingen vind att snacka om. Superskönt!

Han har iallafall kunnat vara på balkongen och spana lite. Han är ju lite skröpplig i kroppen så han orkar ändå inte jaga möss eller andra smådjur, han ligger ju mest stilla därborta också. Nog för att han går en lov runt och kollar att allt är som det ska, men det har han ju fått göra i nästan två månader. Nu är det Almas tur. Innan det blir för kallt.

Nu, istället för att jag ska sitta här och stilla mitt dåliga samvete, bjuder jag på en liten film på kickorna. Håll till godo.

…Vilma är så glad att ha Alma tillbaka hos sej…hon är ju mycket coolare än griniga Valle…