Att “ha roligt”

Jag läste syrrans blogg nyss där hon skrev om att hon är nöjd med sitt “tråkiga liv” och jag kände att jag måste hålla med här i min egen blogg. Jag har ju visserligen ett arbete att gå till där jag träffar en massa folk som jag socialiserar lite med så det hjälper ju lite, att komma utanför hemmets väggar, men annars så händer inte mycket just nu och det är helt okej, tycker jag, med tanke på vår ålder. Att “ha roligt” är inte nödvändigt längre, för som hon sa, det är ju ändå inte så roligt

Att tvinga sej ut på olika evenemang, för att sen komma hem och tycka det är sååå skööönt…varför inte bara skippa evenemangen och ha det skönt hela dagen?

Fast ibland blir jag rastlös och vill hitta på saker, så att det händer nåt. Det är typ såna gånger som jag ringer och tävlar i karaoke på radio, vinner och får åka till Tokhålm och se Lena PH och Orup. Nu är ju det längesen och det beror helt enkelt på att jag inte haft så många rastlösa perioder, jag har nöjt mej med tillvaron och tycker det är skönt att slippa allt ståhej.
Visst har jag kollat efter biljetter till Pernilla Wahlgrens Hybrisföreställning och tänkt fråga om svägerskan med make vill haka på, men när det inte finns bra platser har jag struntat i det. Jag hade gärna gått och sett Spöktimmens Showcast nu i november, men samtidigt inte p.g.a att den nya coviden sprids med raketfart nu igen. Det är ju också den som ställt till det en hel del sen 2020, att man inte ens varit på bio eller restaurang. Fast å andra sidan tycker jag det är bortkastade pengar att äta ute. Mysigt ibland, men fan vad dyrt med nåt som ändå inte är så jävla gott och som man sen bara skiter ut. Man har ju ingen behållning liksom. Och när jag inte äter kött, mer än vilt, så gör det inte saken lättare direkt.
Sen är det också för, som ni vet, så tycker jag synd om katterna som är nog mycket ensam redan, ska de vara ensamma på kvällen också?
Jag vet, blödig kattmamma.
Men det är därför som vi bygger husbilen, för då kan vi uppleva saker och ha dem med oss. Inte kul för dem kanske, att inte få springa ute lösa, men det hinner de, det är ju bara under vår semester.
Dock är det inget vi kan tänka på förrän efter Valles hädangång, men han är ju 15,5 år och inte friskast, så den är nog inte så långt borta.
Sen kan vi börja “ha roligt” igen.

…men jag har så roligt med Håkis så det räcker nog ändå… 

 

Leave a Reply