Älskar alla lika mycket

Jag har faktiskt tid över för de andra två också. Det är inte så att jag helt glömt dem, om än jag är mest med Valle nu, men det är för att han kräver min uppmärksamhet just nu och då får alla andra acceptera det. Och det gör de ju. Varken Alma eller Vilma klagar. De är så glada och tar tacksamt emot när jag lägger ner tid på dem. Det kan vara att jag sätter mej ner med dem och leker lite, kelar lite och kammar och ja…bara är med dem lite. Det passar jag på och gör när Valle sover. Och det gör han ju väldigt mycket nu.

20191222_114751

Men då man inte skriver om det så är det ju lätt att tro att det inte görs. Och kanske saknar ni lite Alma och Vilma bilder så här kommer en på dem tillsammans. Och lite rörliga bilder kan jag bjuda på med.


…de är så fina…alla mina små håriga barn…älskar alla lika mycket…  kc3a4r1

Valleblogg

Det har blivit en riktig kattblogg det här, eller Valleblogg kanske man ska kalla den, men det är ju mycket Valle nu i vår vardag. Det blir ju så, när nån är sjuk så kretsar allt runt den. Men han är iallafall på bättringsvägen och det är ju sååå skönt. Fortfarande väldigt mager, men nu är han inte lika kantig utan man känner lite, lite mjukhet runt hans beniga lekamen och magen känns rundare av all mat han sätter i sej.

20191226_230713

Jag hade en tratt sen tidigare som vi klippte av så att han ska komma åt mat och vatten lättare, men inte kunna klösa på halsen där sonden kommer ut. Han är ju hur söt som helst i den.

Han är sej mer lik. Ligger aningen bekvämare och ser inte ut att må illa. Idag är förresten första dagen han inte fått nåt mot illamående och han har inte kräkts nåt. Jag är ju så nervös att han ska göra det och kräkas ut sonden. Det får bara inte hända!

20191227_130016

Det är så skönt att han äter själv. Att man bara behöver ge medicinen i sonden. Det gör jag tre gånger om dagen istället för nästan varje timme när jag matade honom tidigare. Allra helst nu när vi jobbar också, då hade det blivit lite jobbigt när han ska ha mat så ofta och man är hemifrån sju timmar. Det hade ju inte gått. Då hade man ju fått mata så mycket de andra gångerna för att han ska hinna få i sej det han ska ha. Så det är så himla bra att han äter själv. Fast jag fick ge honom Mirtazapinen ändå. Det tog så lång tid innan han gick och åt, och med tanke på hur mycket han ska äta per dag och hur mycket han ska gå upp i vikt tyckte jag att det var bäst att ge aptithöjande, och det tog ju bara en liten stund innan den verkade. Och han äter så bra. Trots att det är kyckling och allt. Det äter han ju inte annars, mer än när han får lite av bröstet från en grillad kyckling. Ingen kattmat med kyckling har dugt tidigare.
Iallafall…såret tvättar jag varje dag med sårtvätt och kompresser. Det köpte jag också på appo. Och handskar och handsprit. Det är viktigt att vara riktigt ren. Och det ser bara fint ut. Ingen svullnad eller rodnad, bara lite, lite gegga och blod, men det är så det brukar se ut i ett öppet sår.
Just nu ligger han bredvid mej, här på skrivbordet, och sover utan tratt runt huvudet. Han är så pass frisk att han till och med har börjat tvätta sej – sjuka katter slutar ju med det – men det är inte så lätt när man har den där eländiga tratten i vägen. Nu kan han göra det under min bevakning. Jag är livrädd att han ska klia sej och dra ut sonden i samma veva. Det får bara inte heller hända!
Nu ska han äta antibiotika ikväll och tre dagar till. Efter det skulle man kunna ta bort sonden, men vi får se hur det blir med det. De kanske inte gör det förrän det är dags för återbesök. Det blir nån gång efter trettondagen. Ååh vad det skulle vara kul att komma med en femkilos dunderklump och säga… – Det skulle till en kvinnlig veterinär innan nånting hände! Fast…gubbarna gjorde väl så gott de kunde. De kanske inte förstod hur illa däran han var. De ville ju att han skulle bli bättre så de kunde göra en biopsi och se exakt vad det var för inflammation han hade. Men han blev ju inte bättre, man måste ju få bort inflammationen för att det skulle ske. Så tokigt det kan bli.
Nu drömmer han att han äter. Det är en väldigt effektiv meduxin, den där Mirtazapinen.

20191227_141403

…jag längtar så tills det här är över…tills man kan se tillbaka på det här som ett minne blott…  bf-wave-new

Han vaknade och gick iväg och åt innan jag hann publicera detta inlägg. tombup_thumb

Inte så lätt som det låter

Det finns en kattmalt som man ger katter för att pälsen de får i sej lättare ska passera genom tarmen och ut istället för att de ska kräkas upp det, eller ännu värre, fastna i magen.
“Om man inte får i dem det oralt kan man smeta det på tassen. Katter är så renliga så de tvättar genast bort det och på så sätt får de i sej malten”, står det att läsa.
Så igår strök jag glatt på smeten på Vilmas tass, för jag är lite orolig att hon inte får ut pälsen hon sväljer eftersom vi aldrig sett henne kräkas upp nån hårboll.
Idag har hon fortfarande kvar den bruna smeten på tassen.
“Pffff”, säger hon, “det där får DU tvätta bort”.

20191226_085022

…jahapp…så renlig var hon…  laugh

Det går framåt

Vi vägde Valle igår och han har gått upp 152 g sen vi hämtade honom i måndags. Skålen han ligger i väger 398 g så man får dra av det från 4120 för att se vad han väger.

20191225_150523

När jag skulle mata honom runt femtiden igår så kom det upp vatten ur nosen på honom så han frustade och fnös. (Man ger alltid 2 ml vatten före och efter.) Sen vågade jag inte fortsätta med maten. Och kvälls-antibiotikan fick han inte heller, men jag gav honom kortisonet oralt. Den tog han så snällt efter lite tjatande. Eftersom jag inte matat honom på hela kvällen gav jag honom Sheba laxpaté innan läggdags, kanske 23.30 nån gång, och till min förvåning och glädje åt han nästan hälften först. Sen, när jag lagt mej, gick han och åt lite till och sen lite till innan jag somnade ordentligt. När vi steg upp imorse var fatet tomt. Inte en klutt låg utanför på golvet. Och han har ätit av torrfodret också.
Jag ringde vet, för jag smsade igår för råd, och eftersom han mådde bra kunde vi vänta till idag ifall vi behövde hjälp, och han sa att vi kunde prova ge lite vatten och hände det ingenting så är det bara att fortsätta med medicinen. Så nu har han fått Cerenia och antibiotikan och det gick jättebra. Antagligen har han bara fått typ en liten uppstötning, för när sonden är inopererad i halsen kan den inte hoppa över till luftstrupen, som jag var rädd att den gjort, men nu är jag lugnare när jag fått veta det och vågar testa lite mer. Är det så att han äter så behöver jag inte sondmata, bara medicinera genom den. Efter idag är det fyra dagar kvar med antibiotikan, så länge till måste vi iallafall ha sonden, för den tar han inte oralt. Allt annat kan man truga i honom, så länge han inte mår illa, men inte den feta pastan som han ska ha så mycket av.
Nu imorse såg han hungrig ut igen så jag testade ge honom av den energirika maten, men jag tänkte att den äter han nog inte, det är ju i regel bara laxpatén som duger. Men jäklar i min låda, tror ni inte att han åt upp det med efter en liten stund. Sen gick han och drack vatten. Och han har äntligen gjort tvåan så vi vet att tarmarna funkar. Han pinkar stora kluttar så allt det gruset som han hade i urinblåsan borde vara utsköljt nu.
Alltså, jag är så glad, så glad!

20191225_230531

…ger Mirtazapinet bara om han inte äter själv…det är aptithöjande…  ja3

Betydligt bättre

Idag är Valle betydligt bättre. Han rör sej mer, kommer och pratar och har till och med ätit lite själv. Han får äta av sin Gastro Intestinal, som är skonsam mot magen, för jag tror inte det är allergi, för varför är han bara allergisk kring jul? Jag tänker att det nog mest troligt är parasiter som han fått i sej under sommaren och symptomen visar sej på vintern.
Iallafall så är det så himla skönt att han börjar likna sej själv igen. Inte vet jag om det är för att antibiotika och kortison börjar göra sitt, eller om det är Mitrazapinet som börjar gå ur kroppen – han blir ju hög av dem och lite vinglig och stissig på nåt sätt – men han ser så mycket kryare ut nu. Om han fortsätter att äta själv kommer jag inte ge honom av det. Den skulle han få av imorgon och fortsättningsvis var tredje dag, men den är ju bara till för att höja aptiten. I så fall kan man ge den sen om han börjar matvägra igen. Inget man behöver ge en viss tid, så som antibiotikan och kortisonet, för det får man ju inte avsluta hur som helst.
Annars är allt frid och fröjd. Ingen vanlig jul, men det känns bra ändå. Vi får hoppas att nästa år blir bättre. Nu går vi mot ljusare tider, ett nytt år och förhoppningsvis en trio friska glada katter. Och om man får önska…att alla är vänner och trivs tillsammans.

…nu måste han bara få lite hull på kroppen så han blir mer motståndskraftig ifall nåt mer inträffar… ja3

Julnatten

När vi var och tände ljusen hos farsorna hade de gjort så mysigt vid granarna. Överallt lyste gravljus och vid en gran hade nån gjort en snölykta. Så gulligt ♥

20191224_161805

Valle är inte piggast, men han blir väl bättre vad det lider. Det går då bra med matningen. Det enda som jag blir halvt galen på är antibiotikan. Det är en sån där fet pasta som han ska ha en lååång korv av. “Slamma upp i lite vatten och ge i sonden”, står det. Jojo…slamma upp bara. Lätt som en plätt. INTE! Man måste värma upp det i varmbad, inte kokande vatten, men varmt från kranen och sen måste man röra, röra, röra om i en kvart ungefär innan det har lösts upp. Varför måste man göra sån otroligt besvärlig medicin. Varför är det så svårt att få små tabletter som är lätta att ge oralt, eller som nu, lätta att krossa och blanda i lite vatten? Neeej, vi gör den så fet som möjligt och gärna lite äcklig så inte en kattjäkel vill äta den. Och så ska man vara tvungen att ge ordentliga doser. Inga små mängder, det är ju ingen sport. Vaffaaan!! Vill de inte att katterna ska bli friska??!?
Nåväl…till slut har den ju smält och blandats ut med vattnet och sen är det bara att spruta in i sonden. Mycket lättare än att ge oralt. Det hade aldrig gått, kan jag säga.
Idag har han fått i sej en hel burk med blötmat. Han får en kaloririk sort så han går upp i vikt, gärna till 5 kg, och sen får vi väl fortsätta med allergimaten, om han nu är allergisk.
Jag längtar så tills det här är över. Jag längtar till han är frisk och kry igen. Lika busig och mysig som han brukar vara. Sen att han har spondylos får vi ta itu med sen.
Ha en fortsatt trevlig kväll alla…och ni som inte haft nån – hoppas den blir bättre snart.

20191225_000309

…har fått en massa fina julklappar, men att Valle fick en andra chans är den bästa… 0a8ddeb056cbae6aa1b15dc1f449fb59

Julaftonsförmiddag

Potatisen står på spisen och kokar, den är till julsalladen, sen ska jag griljera min lilla julskinka. Jag vet ju inte om den ens smakar skinka. Den smakar nog korv med juliga kryddor, men griljeras ska den och sen är julmaten klar. Det blir inte så mycket mer än så. Vi köpte fryst färdig Janssons frestelse, som inte är dum alls om man inte orkar laga själv. Tycker man den är för salt så lägg till lite grädde.
Håkan är hemma hos sej och fixar lite, sen kommer han hit och slår in alla mina julklappar, det har han inte gjort än. Och sen ska vi väl äta och se Kalle Anka och öppna klapparna.
Valle ligger i sin skål på bordet. Han har sluppit tratten, den är inte så kul att bära. Och han fastnar i alla möbler när han ska passera. Donk, donk låter det hela tiden. Stackarn.

DSC_0057

Jag matar honom varje timme. Idag ska han ha 133 g. Jag sprutar in 2 ml vatten varje gång före och efter, men han går och dricker själv så jag behöver inte ge mer. Sen är maten utspädd i vatten, så den är som en soppa för att kunna få in den i sprutan och genom sonden. Så vätska får han i sej. Jag tycker att han redan känns bättre. Han är ju fortfarande benig, men huden känns tjockare och magen rundare. Det känns jättebra!

DSC_0058

…låter ju inte så lite tokigt, julaftonsförmiddag…som att man inte kan bestämma sej…  fniss

Valle hemma igen

Veterinären ringde idag. Valle vill inte äta. Inte ens med aptithöjande. Så hon, det var en hon idag, ville göra en ny ultraljudsundersökning, för det är svårt att se på andras “bilder”. Och sen föreslog hon att man skulle operera en sond på honom och mata honom den vägen. Då kan vi få hem honom under julhelgen och man har koll på hur mycket han får i sej och det blir inga problem med medicineringen, för den gör man också via sonden.
Gör’t, sa jag.

20191223_193845

Ultraljudet visade på nån form av inflammation i gallan, precis som innan, han kan även ha inflammerad tolvfingertarm, och så tog de ett nytt blodprov, det visade bra lever och njurvärden, men han hade en sorts vita blodkroppar som tydde på antingen allergi eller parasiter. Alltså skulle vi göra det dyra bajsprovet igen, men då fanns det ett billigare på appo, Kolla masken, men väl på appo sa apotekaren att det räcker med att vi ger Milbemax, den tar i stort sett alla parasiter och man kan ge den utan att de har mask, så länge man inte ger för ofta, för då verkar det inte. Vi avmaskar inte ofta, så jag köpte det. Mycket billigare än Kolla masken. Men det ger vi sen, efter julhelgen. Vi hade ändå inte kunnat kolla masken förrän efter trettondagen, för det finns ingen vi kan skicka det till när det är julhelger.

20191223_182156

Sen har han fått med sej aptithöjande Mirtazapin och Cerenia mot illamående. Jag fick hämta ut antibiotika som jag ska börja ge imorgon. Jag har gett honom kortison. Jag har matat honom en gång och gett vatten. Ska snart mata igen. Han gick och drack vatten själv så jag får vänta med matningen en stund då.
Vi var nyss på appo igen och köpte handsprit, plasthandskar, sårtvätt och kompresser, för såret ska göras rent varje dag och kollas så det inte svullnar eller blir infekterat på nåt vis.
Han var och pinkade på lådan för en stund sen. Länge satt han. Bra, då kissar han ut de där små partiklarna som han har i urinblåsan så det inte fastnar i lilla snorren och gör livet ännu surare för honom. Nä, men…det ser ut att kunna gå vägen detta. Nu måste han väl ändå bli frisk.

20191223_182335

…jag sa ju att jag skulle tvångsmata honom…att det skulle bli sondmatning anade jag ju inte då… le

Lite lugnare nu

Känner mej lite bättre nu när jag läst lite om kortison och vad den är bra för.

Kortison är en vanlig behandling vid många sjukdomstillstånd hos katt, inklusive allergier, astma och immunologiska sjukdomar. Kortison har flera olika verkningsmekanismer, bl. a. kan det trycka ner det egna immunförsvaret vilket leder till minskad inflammation i kroppen eller i huden.

Om den har börjat verka kanske han är i lite bättre form idag. Kanske inflammationen i gallan och tunntarmen har börjat ge med sej. Håller tummarna.

Kan inte sova

Jag sitter här, mitt i natten, eller tidig morgon, fast de allra flesta sover nu. Klockan är 03.17 och jag vet att jag borde försöka få lite mer sömn, men jag kan inte sova. Jag är så orolig för Valle. Det far en massa tankar i huvudet på mej och jag vaknar hela tiden så till slut kände jag att det är ingen idé att ligga kvar. Jag kan lika gärna sitta uppe och oroa mej. Det blir ju bara att man vrider och vänder på sej i sängen så man väcker Håkan till slut. Han sover ju med mej när Valle inte är hemma. Då behöver vi ju inte stänga in Alma.
Valle är ju på bästa stället, det är inte det jag oroar mej över, det är när han ska komma hem igen och inte äta medicinen som gör att han kan äta och slipper ha ont och må illa, så att han i sin tur inte vill äta maten eller dricka vatten och tynar bort. Just nu är han så mager så det finns liksom inga marginaler. Han har inget att ta av.
Det är ju tur iallafall att jag är ledig i några dagar och kan se till att han får i sej nåt, men det är ju bara det att, får han inte i sej medicin så kommer han ju kräkas eller matvägra.

Undrar om kortisonet har börjat verka? Det är tredje tabletten han fått igår kväll. Om de nu har gett honom nåt, men veterinären skrev då upp det iallafall. Jag visade vilken sort också, om det nu är så att det finns många olika. Kanske han är lite bättre då när han kommer hem i så fall. Kanske min oro i magen är felaktig. Kanske han är mycket bättre nu när han fått i sej mat och vätska. Kanske allt går bättre nu?
Allt jag kan göra är att hoppas.

20191223_033644

…det vore den bästa julklappen om han är på bättringsvägen…  be2

Veterinären ringde

De ringde från djursjukhuset och berättade att Valle har redan piggnat till av droppet och de gav honom Cerenia mot illamående. Då hade han kikat lite på maten, men inte ätit något. Efter nån timme tyckte de att det var dags att ge Mirtazapin, det som höjer aptiten, och han har redan ätit litegrann. Så nu får han vara kvar till imorgon och sen får vi prova igen hemma och jag kommer att ge honom vatten så jag har koll på hur mycket han dricker och då slipper han ju, om han inte vill dricka mer förstås. Sen hoppas jag att jag ska kunna ge honom Mirtazapin hemma utan att han spottar eller skummar ut det, för då kommer han att äta här hemma också och får han i sej kortison så är det också aptitretande. Då klarar han sej hemma över julhelgen – då det är ännu dyrare än en vanlig helg till och med att ha honom inlagd – och ifall han måste läggas in ännu en gång så blir det på en vardag och nästan halva priset. Men nu ska han bli bra! Jäklar, om jag så ska tvångsmata honom!

20191222_052321 (2).jpg

…han har legat inne i sex timmar och redan börjat äta…halleluuuja!!…  QueenHappy

Ett sista försök

Valle tar inte pepcid, äter inte och dricker inte självmant. När man ska ge pepcid, som tar bort illamåendet, så börjar han tugga fradga så det skummar ur munnen och hänger dregel i mungiporna. Tablettbiten lixom löses upp i saliven och rinner bort. Kortisonet tror jag iallafall att han har fått i sej. Då skummar det inte likadant och jag har inte sett nån tablett flyga iväg när han skakar på sej efter att vi har släppt honom, vilket han gör med andra tabletter. Han låtsas svälja och sen slungar han iväg dem. Andapsinen låtsas han också svälja och sen skakar han ut allt så det blir vitprickigt överallt.
Att få vätska i sej är livsviktigt, så när han inte drack själv gav jag honom i en sån där medicinspruta, ungefär varje kvart, från klockan åtta igår kväll. Klockan tolv gick han och drack själv så jag hoppades att han skulle börja dricka och kanske, kanske äta under natten. Jag vaknade runt fyra och gav honom vatten i spruta, då skummade han så där som med pepciden. Sen kräktes han upp det lilla vatten han hade i sej. Jag får ju panik och var tvungen ringa till djursjukhuset igen. Han måste få en sista chans. Får de i honom vätska och aptithöjande, samt kortison så kanske han kommer igång med ätandet igen och kanske klarar sej. Jag vill inte att han ska dö!

20191222_052321

Men han är så mager, stackarn. Det har gått så himla fort här på sistone. Han har ju haft problem med kräkningarna till och från i ett par år nu, men det har ju alltid löst sej. Fast det är klart. Det gör ju inte alltid det. Ibland slutar det illa.
Jag frågade om man inte kan ge antibiotika utan att veta exakt vad det är för inflammation han har. Han klarar inte att öppnas nu och ta biopsi. Och visst kan man det, men bara om det är på liv och död, fick jag till svar. Man ger inte annars av nån anledning. Fast är det inte det nu då? Är inte Valle döende? Om tabletten så kostar 1000 kr styck så blir det ju ändå billigare än att hålla på och lägga in honom hela tiden, eller göra biopsi för 15000 kr. Jag vet inte. Jag vill bara inte att han ska dö, men jag måste nog acceptera det om han inte kommer igång nu med maten, för han ska inte behöva plågas mer och vi kan ju inte betala hur mycket som helst. Vi kommer nog ändå sitta med ännu en urna till samlingen och stort minus i kassan. Känns inte så kul alls.

20191221_233820.jpg

…jävla skit…ingen kul jul detta…  sad2

(Han är nyrakad, för att inte få i sej så mycket hår.)

Full fart mot julen och kortison

Börjar ni känna att det är full fart mot julen än? Det gör jag. Men denna julen har varit så konstig så jag är inte så brydd över att den snart är slut som jag brukar vara. Fastän jag känner att jag inte riktigt hunnit ta in att det är juletider. Det enda jag ser fram emot nu är ledigheten. Visst ska jag jobba klämdagarna, men det blir ändå mycket ledigt. Det räcker åt mej.

20191220_173552

Veterinären ringde angående provet på folsyra, som vi även gjorde på Valle och nu ligger han på normal nivå, så det har gett resultat att ge denna Fortifloran. Alltid nåt bra i allt elände. Vi kom också överens om att prova ge Valle kortison och se om det ger nåt resultat. Att han har inflammerad tunntarm och gallblåsa kan bero på allergi mot nåt i maten, så då råder kortisonet bot på det och så får han hypoallergenic torrfoder, så kanske han blir frisk. Vi fortsätter ändå med pepcid och andapsin och hoppas att han inte ska ha ont och att han slutar kräkas. Nu behöver han läka och gå upp i vikt. Han är så mager, stackarn. Pigg dock och tigger när Håkan ska äta nåt gott pålägg. Han griljerade färdigt sin julskinka idag på eftermiddagen och Valle stod med framfötterna på stolsryggen och ville också smaka. Det kunde vi inte låta bli att ge honom. Bara några få små, små bitar. Han är ju så söt när han står där med sina stora uggleögon och tycker att det doftar så gott.  ♥♥♥

20191220_173929

Imorgon ska vi klippa honom så han slipper få i sej så mycket hår, även Vilma ska bli snaggad. Sen är det bara att be till djurguden att han ska hjälpa Valle att bli sitt gamla jag igen. Nu har han lidit nog. Nu ska han bli bra. Och slippa gå igenom en operation och biopsi. Huuujedamej, det vill vi inte att han ska behöva genomlida. Det räcker nu!

20191220_190757

…snälla, snälla, gör så att det här ska fungera… be2

Jag fick en tidig julklapp av mej

Ser ni nåt annorlunda med mej? Jo, men kolla noga nu! Jämför med bilden på sidan då. Det är nåt som är nytt på mej. Jag fick en julklapp av mej. Är jag inte snäll? Det är inte tröjan eller byxorna, som för övrigt är mina gamla snickarbyxor som jag fortfarande kommer i. Jag har minsann blitt lite smalare med min diet. Hur kul?

20191220_161627.jpg

JA! Det är ju glasögonen! Jag beställde med mitt recept från Synoptik på Lensway. De kostade 844 kr. Jo, ni såg rätt, åttahundrafyrtiofyra kronor! Mina gamla från Synoptik kostade 5000 + 500 för nåt jag tog extra, men minns inte vad det var. Det är ju lite skillnad va? Nu kan jag ju beställa nya så fort det blivit en liten rispa.
Apropå det, jisses så repiga mina gamla är. Jag ser knappt med dem i jämförelse. De nya känns som att de har mycket högre styrka. Härligt, nu ser jag igen.

…och till och med jag kunde hitta såna som passar utan att prova först…hur grejt?… bf-wave-new

Ultraljudsundersökning

Så har vi varit med Valle på ultraljudsundersökning. Inte blev man ju mycket klokare, men lite mer vet vi, dock inte exakt vad han lider av, för att få reda på det måste man göra en biopsi.
Vad vi vet i nuläget är att det är nåt som inte stämmer med gallblåsan. Den ska vara helt svart på skärmen, men det var lite ljusa fläckar, inte stenar, men nånting som kan tyda på inflammation. När jag googlar på det så kommer det upp leversjukdomar eller gallsten. Valles levervärden är fina. Sen borde han ha diarré också, vilket han inte har haft förrän imorse, då kom det en liten lös klutt. Så man blir ju inte klok på vad fasen det är han har.
Sen är även tunntarmen sej inte riktigt lik. Det kan också bero på inflammation. När jag googlar det kommer det bara upp IBS, irritable bowel syndrome, där symptomen också är kräkningar och/eller diarréer. Han har ju bara kräkningar. Hans avföring har varit helt normal. Jag fattar inte. De symptom han har finns inte utskrivna nånstans. Han har en egen liten åkomma som ingen annan nånsin har haft…?

20191219_060047

Sen i all bedrövelse kostar det ju också. Vi är redan uppe i 20 000 kr. Om man behöver göra en biopsi, för att få reda på exakt vad han lider av och behandla honom därefter, så kostar den 15 000 kr. Inte nog med det, den är även mycket riskabel då han först och främst kommer vara nersövd, de kommer att öppna upp magen och köra in nånting i gallblåsan för att ta en provbit, vilket i sin tur kan leda till infektion, som i sin tur kan leda till Valles bortgång. Då sitter vi där med ett stort minus på kontot och ännu en urna till samlingen. (Vi har inte grävt ner Hampus och Nalles ännu.)


…ja, vi har mycket att fundera över nu i jul och nyårshelgen, hur vi ska gå vidare…  sad2

Kardemummakaka & baktankar

Nu har jag bakat en kardemummakaka också, med lite kanel i för julens skull. Sen ska jag baka schackrutor också, men jag måste handla smör först, för det är slut. Därefter ska det nog räcka med fikabröd. Lite lust har att baka “vita pepparkakor” också, för det är så längesen jag åt dem, men det får vänta till påsk. Jag brukar ju ha dem då istället så blir det lite mindre till jul, har ju påsk-kakformar också, men det har inte blivit på länge, för förra påsken var vi på ranchen, så det blev inget bak där, och året innan var vi sjuka i influensan på påsken, så det bidde inget då heller. Men jag har ju fått lite av lilla storasyster, för hon brukar ha till jul, så det är väl därför jag har överlevt.
Fast det som jag har bakat nu är också himla gott. Lussebullarna…mmmmm…så himla goda! Att jag inte tänkt på att baka dem så där innan. Det kan i och för sej bero på att jag är, eller har varit, ganska traditionsbunden och har väl inte velat att det ska vara på annat sätt än det traditionella, alltså vanliga lussebullar utan fyllning. Det är ju visserligen också gott, men att baka dem som vaniljbullar, tvinna och forma till lussekatter, det var…hur är det hon säger, Birgitta i Hela Sverige bakar…”rasande elegant!”

20191216_152438

…månntro om man ska skiva den färdigt innan man sätter i frysen?…  hm2

Valle hemma igen

Valle är hemma igen. Vi fick hämta honom klockan 16.00. De gjorde kontraströntgen, men hittar inget stopp. Vätskan var nere i grovtarmen och då kommer det ut, det brukar inte fastna där. Sen såg de, när de kollade lite närmare på röntgenbilderna, att han har nåt fel i ryggraden, tror det hette spondylos, det blir som små taggar på kotorna, vilket leder till att de får ont och svårare att röra sej. Vi har inte märkt nåt på Valle än, han hoppar ju fortfarande upp till fönstret, dock inte direkt från golvet, för vi ställer ju alltid möbler intill som de kan hoppa på först och sen till fönstret. Visst ligger han och sover mycket, men det gör väl alla katter? Det är iallafall något vi inte har märkt av tidigare, det var nåt de bara upptäckte lite slumpmässigt på röntgenbilden. Inte heller kräks man av det, så det har inget med symptomen att göra. De hittar som sagt inget fel, men vi har bokat en tid på torsdag för ultraljudsundersökning så får vi se vad de hittar på den.
Spondylos kan man inte göra nåt åt annat än ge smärtlindring, så kanske han inte får så hemskt många år till om han ska få ont. Inte heller är det nåt vi kommer att ge honom än, då han inte verkar ha ont av det än och de pillren kan ge en biverkning med kräkningar och diarré, och det är ju nåt som han inte ska få nu, han måste bli frisk först.

20191214_173745

Har alldeles nyss gett honom en fjärdedels tablett pepcid, som är bra mot illamående. Om han har magkatarr så kan man ge det tillsammans med Andapsin. Och äntligen har nån tänkt till. Dessa tabletter är små i sej och när det bara är en fjärdedel så är det ännu lättare att få i honom den. Gick som en dans. Så den ska han få och så ska jag raka honom igen så han bara har en lejonman kvar. Då får han i sej mindre hår och slipper spy ut hårbollar eller att de orsakar gasbildning i tarmarna, ifall det nu var nåt sånt. Är det det så kommer han snart att bajsa ut det med kontrastvätskan.
Han äter bra, vi köpte en allergidietmat som han tycker mycket om, han har nog känt att den är bra för magen, så med den och allt annat kommer han nog förhoppningsvis att sluta kräkas och bli en frisk och glad liten Valle igen. Kanske får han ont i ryggen i framtiden, men det tar vi då. Just nu fokuserar vi på att han får behålla mat och dryck i magen.

20191214_173906

…håhå jaja…inte bara kul med djur…men det är smällar man får ta…  ja3

Godaste lussebullarna ever

Det blev ju inga lussebullar igår eftersom vi åkte till Djursjukhuset med Valle, så jag fick baka och fira Lucia idag då. Jag har lyssnat på Luciamusik och sjungit här för mej själv och fick för mej att jag skulle testa göra lite nya bullar. Jag kavlade ut degen, smörade och strödde socker och vaniljsocker ovanpå det och sen vek jag degen dubbel, skar strimlor som jag virade innan jag formade dem till olika figurer, sen penslade jag på ägg och strödde pärlsocker som avslut.
Om de blev goda? Jo, fasen också! Det är de godaste lussebullar jag har ätit…nånsin! MUMS!

20191214_145639

…nu blir det dessa varendaste jul i evigheters evighet…  yummy

Valle tillbaka på djursjukhuset

Så var Valle tillbaka på djursjukhuset. Han började kräkas igen, inte många gånger, bara fem på ett dygn, men det var inga matrester utan bara klar, lite skummig vätska, vilket tyder på att han inte ätit något. Och han drack inte heller, så innan han blev så uttorkad och mager, som för två veckor sen, åkte vi in med honom för att kolla vad fasen det är som får honom att må så dåligt.
Han har ju mått rätt så bra sen förra gången vi var, men igår kom han och klagade högljutt igen, som att han vill berätta nånting, men jag förstod ju inte vad det är han vill, så jag tänkte “får se om han börjar kräkas nu, då är det det han vill säga, att han mår dåligt”. Mycket riktigt kom det strax efteråt. Sen på natten två gånger. Sen på förmiddagen medan vi var på jobbet och sist när Håkan var hemma på lunchen.
Veterinären kände och klämde återigen på magen, men den kändes normal och han har inte ont av det. Värdena var ju fina förra gången och har knappast ändrats sen dess så inga prover togs, men de röntgade honom och jag fick vara med och hålla honom. Han var stel som en pinne i början och ville inte slappna av, men när jag lutade mej över honom och viskade att han skulle vara lugn, kände jag att hans spända krampande släppte och vi kunde få två fina plåtar på magen.

20191213_145120

Så vad fattas honom då? Jo, de hittade en gasbildning i tarmen och det beror mest troligt på en hårboll som inte riktigt vill ut. Inte blir det bättre av att han vägrar äta och dricka heller, för det behöver ju fukt och helst lite fett för att få en skjuts genom tarmen, så han lades in på dropp igen och så om han inte kräks mer skulle de röntga honom en gång till, redan ikväll, med kontrastvätska denna gång för att se om det är stopp nånstans och vad de i så fall sätter in för behandling. Men det känns så himla bra att det bara var det och inget farligare. Detta är ju lättare att få bukt på än till exempel cancer.
Sen vill de att jag ska boka en tid om cirka två till tre veckor för en ultraljudsundersökning och kolla magsäcksväggarna. Om de är tjocka har han mest troligt magkatarr. Är de inte det behöver vi ju inte behandla honom för det. Då var det nog bara den här hårbollen och gasen som gjorde att han bara vill kräkas och inte äta och dricka.
Det blir dyrt detta, men får han många år till är det värt varenda krona. Han är ju våran lilla prins. Mammas lilla hjärtegryn. Pappas ögonsten. Älskade lilla Valleman ♥

20191213_161935

…nu ska vi se till att han är korthårig baktill och bara “kragen” får vara långhårig…  ja3

Färdigbakat

Jag hann baka och städa undan innan Håkan kommer hem. Han slutar nu så han är väl här snart. Så himla gott! Vi får fika sen när vi har ätit mat.

DSC_0051 (2)

…tre burkar blev det…det räcker ju till jul och kanske nyår…mums!… gingerbreadsmiley_zps3df0a6f4

Dags för julbak

Det är ju Lucia på fredag. Herre min skapare vad det går fort nu! Men jag är inte stressad, alla julklappar är inhandlade och jag har ju alla julsaker framme, så det är bara för mej att luta mej tillbaka och ta in allt så njutningsfullt jag kan.

DSC_0042

Jag har ju börjat med 4:3 dieten, som för övrigt funkar hur bra som helst, vilket jag kom på nu när jag ska baka till jul. Jag hade tänkt baka lussebullar idag och pepparkakor på torsdag så att det finns färdigt till Lucia, men jag har ju mina inte-ätar-dagar då och hur kul är det att baka när man inte får smaka nåt. Men så kom jag på att pepparkaksdegen ska ju stå i kylen över natten så då gjorde jag den idag, bakar ut dem imorgon och så tar jag lussebullarna på fredag så de är klara tills Håkan kommer. Då får jag ju smaka allt! Hur bra?

DSC_0044

Så nu står den där i kylen och jag längtar till imorgon. Det ska bli så roligt att baka ut dem. Sen ska jag baka en variant av schackrutor också, fast med små hjärtan. Det blir nog juligt och fint. Sen ska jag baka nån form av sockerkaka. Kanske kardemumma så det inte blir för mycket pepparkakssmak. Russinmuffins är inte heller helt fel. Eller varför inte äppelmuffins med svenska äpplen? Jo, men det ska vara en massa gott till jul. Sen får vi promenera mycket under julledigheten så vi inte jäser alldeles för mycket.

DSC_0045

Katterna turas om att vara inne i köket. Alma tycker det är så kul att komma ut så hon får springa av sej lite. Hon är ju i köket hela dagarna medan vi är på jobbet, så hon behöver verkligen få sej en riktig bensträckare.

DSC_0046

Det funkar ju jättebra då Valle gärna tillbringar några timmar på mitt skrivbord eller i skålen på köksbordet. Och Vilma kommer och går som hon vill. Jag tror de tycker det är mysigt när jag bakar och står i, med julmusiken strömmande ur högtalarna. Det är då Valle brukar bli så busig och ligger och leker med nåt för sej själv, men nu är det några veckor sen. Han har inte busat så sen han blev sjuk, så han är väl inte riktigt sej själv ännu. Stackars liten. Men han mår betydligt bättre nu och dricker och äter ordentligt. Och kräks inte, peppar, peppar…-kaka. Nähä… untitled

DSC_0049

…det är så himla mysigt med julstök och julmusik…älskar’t…kerst2

En kattmammas klagan

Idag är det söndag och jag har tvättat typ hela dagen. Jag hade en full tvättkorg som nu är i det närmaste tom, bortsett från ett par träningströjor som inte ska sköljas med mjukskölj så de får tvättas separat sen. Lagat lite god middag, trots att det inte är min ätdag idag, men jag får ju äta litegrann. Jag har gjort lunchlådor till Håkan och det räcker även till middag imorgon och sen till varma mackor. Jag gjorde sån däringa vegofärs i ädelostsås med purjotäcke. Sååå gott!
Annars har jag umgåtts med mina små pälsklingar. Ömsom med Alma, ömsom med Valle och däremellan även med lilla Vilma, när hon nu väljer att komma dit där jag är.

20191207_151537

Hon turas som sagt om att vara med Alma och Valle. Det är som att hon inte vill att nån ska vara ensam, och trots att Alma ofta är en besvärlig liten pälspiraya så går Vilma ut till henne ändå. Eller in, det beror på var hon är.

20191207_151548

Vilma är så snäll. Hon gör inte en fluga förnär. Eller jo, det gör hon ju, men hon skulle inte kröka ett hårstrå på lilla Alma. Inte på Valle heller, om än han ibland hoppar på henne också. Han är lite lättretlig, den herren. Om det beror på hans stundom vacklande hälsa eller om han bara är en grumpy old cat har jag ingen kännedom om, jag vet bara att han har hoppat på Vilma även innan Alma fanns hos oss, så det är inte bara i förvirringen, som lätt kan uppstå när vi stoppar honom i hans avsikter att mörda lilla Alma och istället ger sej på närmsta liknande objekt, nämligen Vilma.

20191207_151558

Åh, det låter så hemskt, men han är en jättego kisse däremellan. Han har bara nåt emot Alma och jag vet inte vad det är. Om han tycker att det är jobbigt som vi har det så är det ju bara han som kan stoppa det, för det är ju p.g.a honom som han inte får gå som han vill, när han vill. Och visste jag hur jag skulle ändra på det så hade jag gjort det, men alla tips man får och läser om är helt verkningslösa. Vi har feliway som ska vara lugnande, jo hej å hå bara. Vi har provat leka med dem tillsammans, jorå så att…Vi kelar med alla minst lika mycket, minst egentligen med stackars Vilma, men så fort man får chansen så gör vi ju det, så att alla ska känna sej lika värdefulla. Ingenting funkar. Han gillar inte Alma och kommer nog inte att göra det nånsin heller.
Vilma gillar han ju och ofta hittar man dem tillsammans i sovrummet, men Vilma litar inte riktigt på honom. Fast hon känner ju av hans energi, så då vet hon vilket humör han är på. Men hon gillar inte när han anfaller nätdörren till köket när Alma ligger på andra sidan och försöker fjäska för honom. Fast ibland lägger han sej nära och så ligger de bara och tittar på varann. Alma kråmar sej och gör sej till. Gnyr till lite kort och duttar i dörren som för att säga, “kom igen, gilla mej nu då!” Vilma ligger och bevakar det hela med uppspärrade ögon. Hon väntar väl bara på Valles raseriutbrott. Men de kommer mer och mer sällan mot nätdörren numera. Och jag väntar och hoppas att han ska vänja sej vid att hon finns hos oss och helt enkelt glömma bort att han hatar henne. Och bli lika snäll och go som Vilma.

20191207_151610

Men det funkar ändå rätt så bra som det är nu också. Alma får ju komma ut och vara med oss andra en stund varje dag. Och det är ju bara korta stunder hon är helt ensam. Förutom när vi är på jobbet, men det har hon lärt sej och går snällt och lägger sej i Valles skål på bordet när vi klär på oss och ska åka. Inte ledsen alls. Så egentligen ska jag inte klaga, utan vara glad och tacksam att det inte är värre än så här.
Frågan är bara hur det blir till sommaren. Om vi ska kunna vara på ranchen eller hur det blir. Men dit är det en bra stund så mycket hinner väl hända på den tiden. I guess.

20191207_210416

…och snart blir Alma lugnare och mindre besvärlig så Vilma kommer gilla henne ännu mer…  kc3a4r1

Två flugor på smällen

Alma är ju, som jag tidigare förklarat, som en bulldozer. Hon far fram som ett jehu och ibland slutar det inte bättre än att hon har sönder nånting. Som till exempel mina små krukor, i hyllan på väggen i köket, som jag har hängväxterna i. Eller det var bara den ena som gick sönder, men då kan jag ju inte använda den andra heller.
Hur hon har kommit åt dem? undrar ni. Jag hade glömt skjuta in stolen, så hon har väl ställt sej på ryggstödet och slagit ner den ena helt enkelt, så den låg i småskärvor när jag kom hem en dag härförleden. Fast nu börjar hon bli så stor så hon når dem om hon hoppar från golvet, för de hänger ganska långt ner.
Alltså åkte vi in till Storheden idag på jakt efter en liten gran till bubblan, små krukor – i nåt material som inte går sönder när de faller till golvet – och hårspray. Det blev ju lite godis också förstås, om än det inte var tanken. Det blir det alltid när vi är på shoppingspree.
Iallafall så gjorde jag två flugor på smällen, för de små granarna jag hittade var i små vita plastkrukor, så jag köpte två. Det blev en till bilen och den andra ställde jag på hyllan ovanför soffan, bakom tomtarna, som ni säkert sett i filmen där nedan.

DSC_0040

Det var ju toppen! Jag upptäckte det när vi gick där och sökte. Granen höll jag i handen och gick och hamrade med naglarna mot krukan så jag hörde det stumma klappret. “Den här är ju i plast”, sa jag till Håkan. “Ja men…köp en till och använd dem då”, tyckte han och why not lixom, de var ju stilrena och fina och ser ju faktiskt ut att vara i målad keramik.
Ibland går det bara så fort och smidigt. Jag var ju helt på det klara att vi skulle behöva åka runt i olika butiker, men icke det. Härligt!

DSC_0041

…visst var det gulligt?…glasen bredvid ska inte stå tomma, jag ska sätta värmeljus i dem…  bigsmile

Mysigt även utan gran

Visst hade det varit det ultimata att få ta fram min fina gran, jag älskar ju den, men det är mysigt ändå. Jag har ju lite extra stjärnor i fönstret istället.

20191207_115159

Köpte en gran till bubblan också, att ha på taket. Försökte dölja surfingbrädan och livbojen, men det gick sådär. Nåja, det blev fint ändå.

20191207_115145

Lite julkänslor börjar jag få. Jag myser mer nu när Valle mår bra också. Det är ju aldrig kul när man oroar sej över något. Och ännu bättre hade det varit om alla kom överens så man slapp hålla på och stänga in någon i tid och otid, men vi börjar ändå vänja oss och Valle har inte protesterat mer. Det var nog ingen protest heller överhuvudtaget, det var nog att han var sjuk. Första gångerna kan det ha varit en protest, men här på slutet, när det blev oftare, så berodde det nog mest på att han hade ont och mådde illa, för sen han kom hem har det inte hänt en enda gång till.

20191207_115129

Här kommer en lite bättre film på mitt mys i vardagsrummet.


…och julklapparna är färdiga och inslagna, julbaket har jag tid till, så ingen stress här…  present

Nu pyntat klart

Satte en ljusslinga på utsidan av stjärnorna och det blev rätt så bra. Det lyser ju iallafall och det är ju det som är meningen. Jag är då nöjd.
Det var inte planerat att jag skulle filma och lägga ut det här så jag har inte hunnit städa undan allt riktigt, men ni förstår ju att köksstegen inte ska stå där mitt på hallgolvet och att pelargonen bredvid ska slängas. Att det är en pelargon kanske inte framstod som självklart, men det är det och den är död. Ni kanske inte ens hinner sen den, men den står där och nu vet ni varför.

…mer blir det inte nu…jag har ju förstås elljusstakar i sovrummet och datarummet, men det får ni se en annan dag… christmas-stockings-smiley-emoticon

Lite adventspynt

Det tog inte så länge innan de blev vänner igen. Eller de var ju aldrig ovänner, men innan vi lät dem träffas. Så här låg de imorse, bredvid varandra på bordet. Vilma har nog saknat honom ♥

20191201_082822.jpg

Jag har inte julpyntat klart än. Har bara fått upp några elljusstakar och stjärnor, men det ska fram lite mer. Inte lika mycket som jag brukar, men några juliga saker vill jag iallafall ha. Små prydnader och adventsljusstakar att tända ett ljus i varje söndag, så vi får se vad som kommer fram. Men det slutar väl med att jag tar allt ändå. Jag kommer gå där och tycka synd om allt, “jo men det är klart att du ska få vara med även denna jul”, kommer jag gå och mumla i sann Ferdinands-mamma-stil.
Samma julkänsla som annars har jag inte och kommer nog inte kunna uppbringa heller. Det är svårt när vi har det som det är med katterna, men jag ska göra så gott jag kan att slappna av och försöka njuta. Och försöka vara positiv och döva mitt dåliga samvete, trots att nån av Valle och Alma alltid får vara ensam stundtals på dagen. Åtminstone då Håkan inte är hemma, för jag kan ju inte vara med Alma och Valle samtidigt. Men Vilma brukar vara en stund med Alma, fastän Alma kan vara en riktig böld i arslet. Vilma tycker om henne ändå, för hon har ju sina lugna stunder också och då kan hon vara riktigt angenäm att ha att göra med. Så Vilma pendlar mellan Valle och Alma hela dagarna. Hon är så fin, lilla gomsi, hon vill nog också att alla ska vara vänner ♥

…fast egentligen behövs det inte mer…det räcker ju så här…jag får pynta i bloggen istället…  thstockingsmiley1-1.gif 

 

Valle är hemma igen

Nu är vi hemma igen med Valle och det första han gjorde var att gå till matskålen, som han alltid brukar göra, och sen till vattenskålen. Så himla skönt att se! Och han är så pigg och kry. Han går med snabba bestämda steg och blicken är klar, så man ser riktigt hur frisk han är. Och kostnaden blev lägre än de hade föreslagit, de sa runt 11 000 kr först, men det kostade just under 9500 kr. Så himla nöjda är vi. Men jag tror att de drog av bl.a på Jouravgiften, för de sa att den skulle kosta 2048 om jag inte minns fel, över tvåtusen iallafall, men de tog bara 1105 kr. Jättesnällt verkligen!

Han får inte träffa Vilma ännu, för jag vill inte att hon ska fräsa åt honom, så han får vara hemma ett tag så han börjar lukta sej själv igen och inte sjukhus. När Håkan frågade om det så sa jag att hon känner igen honom, men inte lukten så hon tror väl att han är nån alien som ser ut som Valle. “Jo”, svarade Håkan, “hon måste sluta se såna där filmer”. laugh_thumb

20191130_150904

…så himla skönt att han är hemma igen…mammas lilla ponken…  luv

Allt är som vanligt bra

Vet ringde och proverna ser fina ut, precis som vanligt. Det känns tröstlöst. Här har vi slösat otaliga tusen på ingenting. Eller visst är det bra att få höra att Valles värden är fina, men tiotal tusen kronor bra? Nja. Men när man inte vet. När man vill veta vad fasen han lider av. Men det kanske bara är magkatarr då? Giftstruma, som jag föreslog, tror de inte heller då han inte påvisar vissa symptom som är karaktäristiska med det.
Han har iallafall inte kräkts mer nu, men han äter inte självmant, utan de har fått mata honom. Och han har fått ordentligt med vätska, men han får ligga kvar på dropp en natt till och så ska de ge nåt som ökar aptiten så kanske han sätter igång att äta. Fast tror jag det, att han inte vill, när han har spytt och spytt och spytt så mycket att det till och med börjar blöda i strupen. Stackarn…
Imorgon får han komma hem igen och kanske att aptiten ökar då, när han inte är uttorkad längre och får sin magkatarrsmeduxin. Att han inte äter hos vet kan ju bero på att de har en annan sort som han inte gillar…? Eller så är han bara rädd att han ska börja kräkas igen, jag vet inte, men förhoppningsvis blir han bättre nu då.
Bra iallafall att hans värden ser fina ut, dåligt att man inte hittar nåt fel, när det så uppenbart är nåt som är fel. Tiden får väl utvisa.

20191128_235941

…kanske man måste anlita en cat whisperer?…  hm2

Valle är inlagd på sjukhuset

En ursäkt till er som läst föregående inlägg där jag kort och koncist deklarerar att vi är på djursjukhuset med Valle och sen inget mer (sjukskötaren kom precis och skulle registrera honom, så kunde inte fortsätta) och till er andra – vi åkte in med Valle igår, mitt i natten, för han har börjat kräkas igen. I måndags-tisdags mer än 15 gånger, jag slutade räkna vid 15. Denna gång har han inte kunnat behålla maten när han ätit. Han vill äta, men ger upp för han vet att han kommer bara kräkas och han får ont och vill helst slippa. Detsamma gäller vatten. Och igår kände jag att jag inte ville vänta en sekund till, så med en mager uttorkad Valle åkte vi in halv tolv på natten och han blev inlagd på dropp. Vi kom hem igen efter ett nån gång så sömnen blev i det närmaste obefintlig, som ni förstår. Därför jobbade jag bara till elva idag, men som tur var tofar alla dagtidare, alltså, de är lediga på fredagar, så det är nästan ingen där, vilket innebär att jag lika gärna kan göra mitt jobb på måndag. Så jag har gjort det allra viktigaste och slutat två timmar tidigare. Skönt! Nu kan jag gå och slänga mej i soffan efter vi har ätit. Håkan kommer hem på lunch om en kvart.
Alma lever livets glada dagar just nu. Hon får springa i lägenheten, precis som hon vill, utan att vara rädd för en attackerande Valle. Vilket så klart återigen får en att undra om det är för att han är sjuk som han gör så…? Vi vet ännu inte vad som felar. Veterinären ringde runt 10 och frågade hur de skulle fortsätta, om Valle var försäkrad och vilka kostnader vi accepterar. Och de ska göra samma prover som innan, blodvärde, lever och njurar, eftersom han är en gammal katt och de kan ändras på ett år, men de såg bra ut förra året iallafall. Bättre än året innan och då låg han också på den rätta sidan, enkelt förklarat. Sen kanske de gör ultraljud, om de inte hittar nåt annat fel, men nånting är det. Och det är inte Almas fel, för han har haft så här flera gånger innan och vi har varit till vet två gånger för det, två år i rad, och första gången var inte ens Almas mamma påtänkt, så det har knappast med hemförhållandet att göra, för Valle är en glad och kavat liten herre när han inte mår dåligt. Det är nånting annat som inte står rätt till. Och jag hoppas att de hittar det nu när han är inlagd och inte bara en liten undersökningsstund.

…det är nog många som tycker att vi lika gärna kan ta bort honom, men icke sa Tore…han blir kvar om jag får bestämma…  luv

Lite gulligt ändå

Tofsvipa, kallar Håkan mej när jag har den här frisyren, men det är ju ingen tofs heller, det är ju en bulle. Bullterrier passar väl bättre då kanske. Med tanke på mitt humör och så. Jag är ju rätt så ettrig ibland. Eller ganska ofta. Rätt så frekvent. För jämnan. Om man ska tro Håkan, vill säga. Frågar ni mej så är jag bara lite bestämd. Vet vad jag vill, och det. Hur som…det är en tjusig frisyr, tycker ni inte?

20191123_185207

…jaha, neenee…det var väl inte så tjusigt, men kul på nåt vis…bra stök- och städfrilla… bigsmile

Ombyte förnöjer

Igår var vi på RUSTA för att inhandla nya gardiner till mej. Jag har alldeles för många redan, jag vet, men jag hade inga såna här. Ursäkta att de är lite skrynkliga. I vanlig ordning har jag inte strukit dem, utan hängt upp och gått lös på dem med blomsprutan. Det räckte inte, som ni ser.

DSC_0022

Iallafall…jag bytte även matta med vardagsrummet och datarummet. Den här är alldeles för lös så den skrynklas hela tiden under kontorsstolarna och man blir lite trött på att hela tiden försöka släta till den igen. Här inne, i vardagsrummet, är det bara kanterna som kan skrynklas, för det tunga bordet, som är massivt trä, samt soffan håller den annars på plats. Den passar väldigt bra in i färgerna också, så jag är mycket nöjd med bytet.

DSC_0024

Bytte även ut det som varit på hyllan ovanför soffan, så nu ser det ut så här. Det vita som stått där förut är numera uppe på hyllan i sovrummet.

DSC_0017

Jag köpte även tre nya adventsstjärnor som jag ska hänga upp i fönstret med ljusslingor i. Såna som går på batteri. Då behöver man inte örtiförton sladdar och uttag, eller koppla ihop till en. Hur smart? Och så har jag uppladdningsbara batterier i dem.

DSC_0019

Lite rött till jul, förutom ett par röda kuddar i soffan så har jag en bukett trätulpaner, röda värmeljuskoppar…

DSC_0015

…en röd telefonkiosk och en röd folkvagnsbubbla. Är den inte söt? Jag ska köpa en liten gran som jag ska surra fast, med rödvit snöre, på taket nu till jul. Det blir nog fint.

DSC_0028

Och så här blev det i datarummet då. Håkan fick hjälpa till att få den på plats. Happy wife – happy life, sa han bara och lyfte alla saker som mattan skulle under. Så skönt när man kan rulla stolarna över den utan att det korvar sej direkt. Alma älskar att vässa klorna i den. Det får hon göra, det syns ingenting. En riktigt rejäl matta, denna.

DSC_0026

…det blir en ljus jul hos oss, för en gångs skull…och som sagt ingen gran…men fint ändå…  le1

Vad fasen var det bra för?

Usch och fy! För några dagar sen såg det ut så här…

DSC_0024

Snön låg så vackert på vägar och grenar. Lyste upp den annars så mörka novemberkvällen. Nu har den smält bort. Och det blir bara mörkare och mörkare för varje dag. Ända fram till 21-23 december då det är vintersolstånd. Sen vänder det igen. Och utan denna snö blir det sååå svart. Allra helst när det är mulet och blött också. Då är det verkligen becksvart. Och jag gillar det inte. Nog för att jag hinner bli så ini märgen trött på snön mot vårkanten, för vi har den så länge, men hellre det än detta mörker. Bläääh…

DSC_0023

…kunde det inte bara fått vara kallt…vad fasen ska vi med plusgrader till i november?…  ledsen

Mitt smink och lite nytt

Det har blitt en del smink med tiden. Jag skulle ju bara ha litegrann till en början, men det finns så många fina paletter med så många fina färger så jag kan bara inte låta bli. Sen tittar jag ju på sminkvideos där de visar nya paletter, den ena är finare än den andra, och det blir ju så att man bara måste ha. Den senaste i mängden är Diorpaletten med kalla fina färger, som passar mej så bra. Visst har jag några med varma färger som jag ibland använder mej av, det är ju kul med variation, men det är ändå inte riktigt jag. Det ska bli så kul att testa den nya.
Dior, Bang (den gråa paletten med varma, naturliga toner) och Marvelous Mauves (den rosa avlånga med rosa skuggor i olika nyanser) är de som kallas high-end, alltså exklusiva, dyra produkter och resten är budget-varianter som Sleek, wet’n’wild, Isadora och Elf. Det är både dyrt och billigt i min sminkväska numera. Bara den lilla, vita tuben med primer kostar 998 kr. Det skulle jag ju aldrig komma på att köpa själv, utan den har jag fått i en Glossybox.
Men det är kul med smink och nu längtar jag till imorron då jag får prova min nya palett. Hoppas jag blir så nöjd som jag tror.

…min w7 palett saknas, den ryms inte i väskan, men annars är det allt jag har…  le

Jag kommer älska måndagar

Här sitter jag och är hungrig. Jag kom på att istället för 5:2 ska jag köra 4:3 diet så nu är det tisdag, torsdag och söndag som jag bara får äta inte fem-, men sjuhundra kalorier. Jag kör så eftersom jag har en extra fastedag. Blir nog för lite med 500 tre dagar i veckan, tror jag.
Jag får snart äta ett ägg och en liten knäckemacka till det. Det har jag ätit till middag och det blir det till kvällsfrukost. Tidigare har jag ätit en portion havrefras med mjölk, inget socker, till frukost och till lunch en dubbel rågkaka från Polarbröd. Det är allt, så ni förstår ju att jag är hungrig. Och så här kommer jag ha det typ varannan dag nu då.
Jag kommer älska måndagar! Förutom alla andra dagar jag får äta vad jag vill, men de dagarna är ju redan “bra” dagar.
Nu är det en halvtimme kvar till jag får äta. SOM jag längtar. Det är som bra att utmana sej på det här viset, för man lär sej att uppskatta det lilla ännu mer. Som att få äta sej mätt, hur härligt är inte det?
Tror jag ska börja göra lite crunches också, för att stärka magmusklerna så ryggen håller bättre. Jag har visserligen väldigt bra magmuskler, men det skadar aldrig att träna dem ytterligare. Jag har tagit upp min båge som är till bra hjälp, så man inte får så ont i nacken när man lyfter huvudet från golvet. Jag är ju redan så öm så jag vill inte fresta på ännu mer.
Ja, nä, nu ska jag inte tråka er med mitt träningssnack. Jag ville bara berätta hur jag har det just nu, så ni vet, för ni sitter säkert och undrar…. blyg6

20191119_191126

…jag ska smöra mackan, men inte förrän jag ska äta den…snart…längtar…hungrig ju… äta1

Snö ❄ och diet

Nu kom snön igen. Jag är så glad. Fast det är bara -1° så det är på det berömda håret att det får vara kvar. Men så länge det inte blir varmare så…
Vi har precis kommit in efter en morgonpromenix. Ingen lång en, bara en halvtimme, för Håkan är lite cranky och har inte kommit igång med motionerandet ännu, men jag har bestämt att vi ska gå längre och längre för varje helg så det till slut blir entimmes promenader. Förresten så är det bara jag som kommit in, Håkan åkte hem till ranchen och skulle greja lite så jag är allena med katterna och ska hoppa i duschen strax och sen står tvättning och lite städning på agendan.
Jag ska testa 5:2 dieten för att se om det funkar och har bestämt mej för att torsdagar och söndagar blir mina fastedagar då jag får äta ca 500 kalorier. Och idag är dagen då jag tänkte starta. Nu är det bara det att jag bestämde mej i brådrasket och vi gjorde räkmackor igår, två var, och den ena ligger kvar i kylskåpet och väntar på att bli uppäten. Det är väl lite mer än 500 kalorier i den, ca 700 skulle jag tro, vilket är exakt det jag trodde att man fick äta, men såg nu att det var 500, så jag får väl fuska lite idag då.
Nåja, ingen fara, jag klarar det nog ändå. Enligt tabellen ska jag nå min målvikt i januari, med denna metod, och jag hade tänkt nå målet i juni, så då har jag ju ett jäkla försprång om det går så fort. Det får tiden utvisa, men jag tycker det verkar vara en bra metod, om den nu fungerar, för då får man ju äta som vanligt alla andra dagar, och två dagar utan att äta är ju inte så svårt om man bara bestämt sej, det är ju bara att se till att sysselsätta sej så känner man inget sug. De dagarna får bli mina städdagar. Och sen på kvällskvisten får jag sitta med stickningen, för då småäter jag inte heller eftersom händerna är upptagna. Jo, men det ska bli kul och se. Funkar det på mej så ska jag tvinga Håkan att prova med. Fast kanske inte att han bara får äta 600 kalorier, men att två dagar i veckan äta mindre portioner och inget alls mellan måltiderna. Det kanske räcker för honom. Och så långa promenader varje helg, förutom när det är under -15° då det blir alldeles för kallt. He blir no bra he!

20191117_104104 (2)

…tur att min julmat är relativt fettsnål…men så kommer ju semmeltider…hmm…  hm2

Huvudsaken alla är glada

God lördagseftermiddag alla besökare. Klockan är just i skrivande stund 13:49 piiip. Men den hinner bli betydligt mer innan jag har publicerat detta inlägg. Här är allt som vanligt, inga mirakel har skett, så som att Valle ändrat uppfattning om Alma och blivit hennes vän, nej då, vi har dem fortfarande åtskilda. Men det funkar ändå rätt så bra, vi har anpassat oss till detta liv. Det enda som är synd är att den som blir ensam är ju lilla Alma, om Valle bestämmer sej för att vara i köket och Vilma också vill vara där, när vi äter till exempel. Då får vi ställa ut Alma på andra sidan nätdörren, men hon verkar inte ta nån skada av det. Hon hittar alltid på nåt bus där för sej själv.

De andra två är också busiga och glada numera. Inga sura miner, när de får som de vill, vill säga. Eller Vilma är ju så lättsam så hon är nöjd hur det än är, verkar det som. Det är ju Valle som kan vara lite grumpy. Men gör man bara honom till viljes är han en snäll, glad och busig liten kattskrutt. Förutom mot Alma då.

Han busar med sina leksaker och är hur söt som helst.

Vilma har också börjat slappna av, så länge Alma är instängd i köket, och springer och busar hon med. Inga deppiga katter här inte. Ibland busar hon även med Alma, men den lilla pälspirayan kan vara lite besvärlig så hon är inte så jätterolig att umgås med alltid.

Men det gör inte så mycket, oftast får Vilma busa för sej själv eller med Valle när han inte väljer att vara i köket. Det är ju som sagt han som bestämmer var de ska vara. Hans vilja är vår lag. Jag törs inte annat, för jag är så rädd att han ska gå och protestera. Jag har fått slänga lekröret de hade, för där hade han varit och kissat flera gånger efter att jag suttit med Alma i datarummet och inte upptäckt att han ville komma in. PUH!!

20191116_084857

Idag åt vi risgrynsgröt och limpmacka med vegokorv till en rätt så sen frukost och därefter gick vi en promenad ute i den kalla, friska luften. Vi har -12° ute och träden är så där vita och fina igen, efter att ha haft blida ett tag och all snön smälte bort. Vilket i och för sej var väntat, men man blir ju ändå alltid så besviken, för man hoppas ju att det ska få vara kvar denna annars så mörka och eländiga månad.

20191116_090655

Valle och Vilma fick smaka lite leverpastej. Alma som var utanför nånstans i lägenheten och hittade på ofog blev förstås utan, men hon får ju smaka nån annan gång.

20191116_091553

Det är ändå inte så dumt att ha det så här, man måste bara vänja sej och inte tycka att det är hela världen. Sååå himla synd om den som blir ensam är det inte. Och tids nog så kommer förhoppningsvis alla att vara tillsammans. Då är allt detta glömt. Och blir det inte så, så funkar det ändå. Fast hur länge Håkan går med på att sova på luftmadrassen vet jag inte. Och lite trist är det ju att ligga och tävla med Alla mot alla utan att honom. Skönt dock att slippa hans ruttna fisar, så det är både för- och nackdelar att ha det så här. Nu ska vi gå och äta lunch. Det blir sallad som vi köpte på ICA-Kvantum igår. Gott ska det bli!


…ha en fortsatt fin lördag alla…ses snart igen…  bf-wave-new

Alma & Vilma

Alma tycker att hon får vänta för länge på maten så hon förser sej själv med resterna ur en tom kartong med havrefras som stod på golvet.

20191111_141453

Jodå, en och annan bit fanns det kvar. Lite svårtuggade bara, tycker Alma och leker lite med den för att se om den blir mörare.

20191111_141510

Vilma tittar nyfiket på, i tryggt förvar på andra sidan nätdörren.

“Hur orkar hon?” tänker Vilma och nästan skakar på huvudet. Ja, du Vilma, du har varit precis likadan för inte alltför längesen.

20191111_141736

…finaste pälsklingarna…  kc3a4r1

Vego pålägg

Efter att ha smakat Pärsons vego middagskorv så tänkte jag att då är nog deras pålägg lika gott, så jag köpte nu sist när vi var och handlade. Tog ett par skivor på en knäckemacka och jo, det smakar som Lauantaimakkara eller vanlig kokt medvurst. Mycket gott!

20191111_140958

…så himla kul att jag också har nåt annat än ost att lägga på mackan nu…  QueenHappy

Mina sedvanliga små projekt

Så vad mer händer här hemma då? Jo, det ska jag berätta. Jag, eller vi rättare sagt, tröttnade på stången med S-krokarna som bara ville följa med när man skulle ta nåt som hängde på dem så jag beställde helt sonika nya, fina krokar att skruva upp direkt på listen. Nu ska jag bara spackla skruvar och små hål och måla på brädan så det blir rent och fint.

20191110_141528 (2)

Sen så har vi ju en liten pälspiraya som inte bara har vassa tänder utan klor också som hon gärna vässar mot köksstolarna så tyget revas upp. Det måste ju lagas, men inte med nytt tyg utan nu beställde jag hålmönstrad plåt som ska bockas och fästas i hålet på ryggstödet. Då får de klösa hur mycket de vill sen, det enda som kan bli skadat är deras tassar då den är rätt så tunn och vass denna plåt. Jag ska måla den svart och köpa guldvax som jag stryker på lite här och där, för att få lite sliten effekt. Och det är för att det ska matcha…

20191110_141627 (2)

…möbelspiken som jag ska spika på som en ram runt hålet, där det bruna bandet är nu – som för övrigt också klöses bort ideligen, så det sitter där nätt och jämnt. Det är bara en tidsfråga innan det helt faller av.
Ja, men så vet ni att det är inte slut på mina små projekt som jag konstant drar igång. Fast den här gången är det ju inte bara för att lätta på min kreativa passion, utan för att det var tvunget att åtgärda brydsamheterna.

20191110_141553 (2)

…visar sen som vanligt hur det blev…tror det blir fint… le

Farsdag

Idag är det farsdag så vi har varit till båda farsgubbarna och tänt ljus. På pappas grav har de tagit bort våra lyktor i våras, eller så är det lilla storasyster som inte satt tillbaka dem i höst. Jag vet bara att vi var och skulle ta hem dem i slutet på maj, men då var de redan borta och jag tänkte att det nog var lilla storasyster som hämtat dem eftersom man har till juni på sej. Det är för att det ska vara lättare att klippa gräs runt stenarna som man inte får lämna kvar lyktorna. Men vi har ju den här lilla att ställa på stenen tillsvidare. Jag har tänkt köpa en ny lykta, det räcker med en, för de andra var lite trasiga, så det gör inget att de inte kom på plats.

20191110_101429 (2)

Då är det lättare vid minneslunden. Där har man inga lyktor utan ställer bara ut sina gravljus, antingen i en befintlig hållare eller på marken som här, ett hjärta från mamma.

20191110_101236 (3)

Jag var så varm i min nya vinterskrud som jag var och shoppade igår. Visar här med en något redigerad bild. Tro mej, det är mycket bättre än originalet, haha.
En ny dunjacka köpte jag iallafall för endast 499 kr. Hur billigt? En sån varm och fin jacka! Den kostar egentligen 999 kr, vilket också är ett kap, tycker jag som är van att ge det dubbla. Ännu billigare blev det då Håkan sa att om jag köper den så betalar han, men jag vet inte om han har fört över pengarna till mej ännu, jag tackar inte förrän jag fått dem.
Sen ville jag ha byxor också. Hittade ett par för 299 kr. Alltså…va?? De är också jättefina och lagom varma med sedvanliga hängslen. Vi var på promenad igår och idag, för jag ville testa hur varma kläderna är och det enda jag frös om där ute, i -13°, var ansiktet. Så skönt!

20191110_101528 (2)

…det var tydligen jag som fick presenter till farsdag…inte så dumt…  lol1

Kladdkakans dag

Idag är det kladdkakans dag och då måste man ju baka en om man inte köper i affären. Det finns ju i frysdisken i många olika märken som är minst lika goda som den hembakade.

20191107_160919

Nu blev ju inte min så kladdig direkt, jag hade den lite för länge i ugnen, men så god ändå. Eftersom jag hade för lite kakao tog jag av en ny choklad, Dark Milk från Marabou – som vi testat, men som inte föll nån av oss i smaken – och rev i smeten. Det som inte gick att riva, utan att klösa sönder knogarna, hackade jag med kniven och strödde över när jag hällt smeten i formen. Sen när kakan var färdiggräddad smetade jag på ett tunt lager Nutella så att kokosen skulle ha nåt att fästa vid. På med en klutt lättvispad, aningen sötad, fluffig grädde. Det blev sjukt gott!

20191107_165246

…gott till fredagsfika också, så nu har vi det färdigt till imorgon…så najs…  yum

Pärsons vegokorv

När man slutar äta kött så är det vissa saker man saknar. Man skulle kunna tro att det borde vara en riktigt god stek eller kotletter, typ nåt sånt, men det jag saknat mest är kebab, bacon och korv. Jag har ju hittat mina prinskorvar, Anammas, men de säljs tyvärr inte mer än nu närmare jul, köpte faktiskt i söndags. Sen har jag sett att det finns Pärsons falukorv, men tänkt att det nog inte är nåt gott. Fast varför inte prova. Om nån vet hur korv ska smaka så borde det ju vara de som tillverkar korv hela dagarna, så jag köpte en. Den är inte billig, vilket också är en av anledningarna till att jag inte provat innan, över 30 kr för den lilla snutten och tänk om den inte är god? Nåja, inte är det ju nån förmögenhet man gör av med så det kan det ju vara värt.

20191105_181131

Den ser ut som en riktig korv iallafall.

20191105_181141

Jag ville inte steka den för hårt, som jag gjort innan med riktig korv. Jag gillar ju när det är lite bränt, men kanske inte när det är vego.

20191105_182319

Så vad smakar den då? GOTT! Den smakar vanliga Scans falukorv. Alltså…MUMS! Min lycka är gjord. Nu kanske jag kan grilla också när vi är på ranchen, uppe i öppna spisen. Hur mysigt? Jag som trott att jag aldrig mer ska få göra det.
Det finns pålägg också, jag tror det var Pärsons, så nu måste jag ju testa dem med. Annars kan jag ta av den här, den är lika god rå. Tänk finskt rågbröd med korv. Mmmm…

20191105_182744

…nu är det bara bacon kvar…jag är sååå glad!…  yummy

Jag vet vad jag ska få

Glömde berätta…igår när vi var till ranchen och jag kom in i köket så såg jag så fina grejor på golvet. Jag tyckte jag kände igen dem och frågorna började genast snurra i huvudet. Hade jag köpt dem innan vi åkte hem till stan? Och varför har jag inte tagit hem dem? Eller har jag köpt dem till ranchen? Varför det i så fall, jag vill ju ha dem hemma hos mej?!
Jag bara står där och tittar på dem när Håkan kommer in. “Men va fan, du får inte titta ditåt, det är ju dina julklappar!”

Oops…

20191030_143404

…fast, varför tog han inte bort dem då?…hur ska jag veta att jag inte får titta dit, jag går ju förbi dem när jag ska till tv-rummet…tokigt… lol1

Lugnare här hemma

Lilla Valle, han börjar bli sej själv igen. Igår lekte han med sitt lilla lejon, den gamla märkbart begagnade, alldeles för sej själv som den förvuxna kattunge han är. Sen gick han och åt lite för att återkomma och fortsätta sin lek. Idag lekte han med en annan liten leksak, en tiger som vi gav i julklapp för mer än sju år sen. Den har han inte lekt med på flera år, men idag hörde jag ett konstigt krafsande och typ snorande och det var Valle som låg och försökte sparka på den samtidigt som han hade den i munnen. Och han slänger iväg den med tassen och hoppar efter. Han är så söööt så man bara vill krama ihjäl honom.
Det bådar gott, för när han är mindre stressad så blir han en snällare liten själ och kanske, kanske går det så långt att han till och med accepterar Alma också sen.
Han går fortfarande och slår i nätdörren, men det blir mer och mer sällan. Förhoppningsvis ska jag våga öppna den igen utan att något råkurr inträffar. Det är min dröm och mitt bestämda mål. Därför låter vi honom hållas och säger ingenting så länge han inte skadar Alma. Då slipper han bli förtvivlad och får ett lugnare och mer harmoniskt lynne, vilket till slut måste resultera i att Alma inte längre ses som nåt som stör hans vardag.

20191103_100055

Hon växer så det knakar och snart kommer hon vara lika stor, om inte större, än Vilma och då har hon lättare att försvara sej ifall det skulle behövas, så visst kommer jag kunna låta dem vara tillsammans, men det är inte kul att höra två katter slåss. Jag kommer att klippa deras klor mer frekvent så de inte kan riva varandra fördärvade. Och stackars lilla Vilma som är så konflikträdd, hon ska helst inte behöva uppleva oroligheter, det tar så lång tid för henne att komma över dem. Fortfarande än idag går hon och tittar nervöst mot nätdörren om hon råkar vara i köket med Alma. Det är som att han har sagt att hon ska ge fan i att bli vän med Alma, hon är HANS syster!

20191103_180626

…en sak är iallafall säker…det blir ingen mer kattunge i den här familjen!…  stopp1

Söndagsbestyr

Idag var vi till ranchen så jag fick hämta lite mer av mina saker. Jag hade lämnat en del kvar där, för tanken var ju att vi skulle åka dit några veckor senare och turas om att vara där ett tag och sen återvända till stan lika länge ungefär. Vi skulle fira jul där och tända brasa i öppna spisen och mysa, men de planerna fick vi ju snabbt ändra eftersom vi inte kan dela på katterna så att vi ser alla hela tiden, utan någon skulle alltid känna sej övergiven. Tråkigt, men det måste ju gå ändå.

20191103_114016

Någon har suttit med sina små händer på nedersta trappan till huset. Så himla gulligt. Kan det vara en igelkott som ville ha en sista middag innan vintern? Eller kanske en ekorre? Synd att vi inte var “hemma”.

20191103_114119

Håkan har köpt tre säckar med ved som han har staplat i skrindorna på altanen. Jag hjälpte honom med de sista så han fick lyfta in bord och stolar och bomma igen, som han brukar så det inte snöar in på dem.

20191103_115652

…ingen gran, inget ranchen…vad ska det bli av denna jul?…  nä2

Slut med slit & släng-eran

Minns ni förr i tiden, när man sparade allt och återanvände. Innan slit & släng-eran riktigt tagit fart. Allting var så mycket dyrare då så man hade inte råd att köpa nytt hela tiden. Det är på väg tillbaka nu. Vi försöker minska på allt plastanvändande och börja med nåt mer hållbart eller nåt man kan kompostera.
Jag har även slutat med teflonpannor för ett bra tag sen och använder bara gjutjärn och rostfritt stål. Jag har kvar ett par ugnsformar i teflon, som fortfarande är hela, men när de har gjort sitt så blir det bara glas eller porslin. Stekspadar, gafflar och slevar i plast har jag också kvar än så länge, men har köpt flera i trä och kommer att göra det när de i plast har gjort sitt. Vispar i plast behöver man inte heller när man inte har nåt i teflon längre. Allt sånt kommer att så småningom försvinna.
Vi har plastpåsar som är väldigt slitstarka, lite dyrare, men man kan diska och återanvända dem, precis som man gjorde förr i tiden. När de är slut får vi se om vi köper nya, för man kan faktiskt göra egna påsar och gladpack. Man syr helt enkelt påsen i ett tunt tyg och sen bryter man små bitar av bivax, runt 3-4 cm, och placerar ut dem med ca 1-2 cm mellanrum över påsen, lägger på bakplåtspapper – både under och över – sen smälter man vaxet med ett strykjärn så tyget suger åt sej det. Man får kolla att det täcker överallt, om inte så lägger man bara en liten bit vax till och gör om proceduren. Blir det för mycket nånstans så lägger man bara ett hushållspapper över och stryker så suger den upp vaxet. Sen har man en bra förvaringspåse som kan diskas och användas om och om igen. Men det ska vara vax som en biodlare använder, inte den man kan köpa på Panduro till exempel. Gladpack gör man likadant, men då klipper man bara tyget i lagom stora bitar och slipper sy. Bra va?

20191102_114618

…här ska plastbantas, men man kan ju inte slänga allt med en gång, det får ta lite tid… le

♫ Jag ser det snöar ♫

Hallå hej, nu är jag här igen efter en tids bloggsemester. Här är allt som senast, Valle hatar Alma, Alma älskar alla och Vilma tycker varken bu eller bä. Den ena är en gammal stofil som hon gillar utemellanåt och den lilla är mest till besvär, men inget hon orkar lägga nån krut på att försöka förgöra, så länge hon får ligga ifred så går det bra. Blir Alma för på och besvärlig ger hon bara en lätt lavett och sen är det bra, Alma är inte dummare än att hon förstår vinken och fortsätter glatt sin lek på annat håll. Valle går inte att ha i närheten av henne. Får han den minsta chans tar han den och hoppar på henne. Ibland attackerar han även nätdörren, om hon är i närheten. Sååå…vi väntar väl och ser tiden an. Blir det inte bättre så får vi ha det som vi har det helt enkelt. Vi är anpassningsbara. Det tråkiga i det hela är ju att vi aldrig får vara alla tillsammans, utan det är alltid nån som sitter ensam och jamar ledsamt. Håkan är värst, hans klagosång är ingen lek!

Men för att prata om nåt roligare så har vi fått snö idag. Så himla fint! Vi var och handlade på ICA Maxi när Håkan slutade jobbet och det kändes så vintrigt och mysigt. Jag börjar ju genast längta till julen. Enda kruxet är att jag inte kan ha nån gran i år, för jag vet med allra största säkerhet att klätterapan Alma skulle välta den. Och jag orkar inte med sånt, men jag ska hitta på nåt alternativ. Nåt att ha på väggen. Det blir nog bra.

20191030_163753

Jag mådde lite illa tidigare, just när vi var och handlade, men som tur är känner jag mej mycket bättre helt plötsligt, så jag hoppas att ingen magsjuka är på G. Jag har inte känt nåt alls sen en timme tillbaka och innan dess så sköljde illamåendet över mej var tionde minut ungefär. Ingen skön känsla.

20191030_170048

Nu har jag även fått i mej lite blåbärssoppa, som jag för övrigt dricker varje dag när jag tar mina hälsopiller och så fikade jag rostat bröd med ost och aprikosmarmelad med en stor kopp te och mår riktigt bra efter det. Det kanske bara var nåt tillfälligt. Jag tror inte jag blir sjuk. Peppar, peppar ta i trä…*slår sej på huvudet*
Onsdag har det varit hela dagen och vi firar Elsa och Isabella som har namnsdag.

20191030_170204

…en glad Paula, illamåendet till trots, på vägen hem från affären…  snowingb

Bulldozern Alma och vad blev det för mat

Klösträdet har varit nära kollaps länge nu, men vi har försökt laga den så gott vi kunnat. Inte för att de är särskilt dyra, det är ju bara att köpa en ny egentligen, den här har ju några år på nacken så de pengar vi har lagt ut på den här har det varit värt, vartenda öre. Och saken är den att vi måste, inom väldigt snar framtid, göra slag i saken, för våran lilla bulldozer, aka Alma, har snart gjort kaffeved av den här. Hon far fram i den som en speedad jätteekorre så att den svajar hit och dit och ser ut att välta vilken sekund som helst.
Det kommer att bli en likadan, för det är den bästa sorten som är hög, men samtidigt smal, så den inte tar för stor plats, och så har den två kryp-in och många sittplatser. Kanske blir det en ljusare denna gång, vi får se.

20191018_145112 (2)

Och Valles skål, som jag egentligen hade velat ställa undan för längesen, men inte kan eftersom han gillar att ligga i den, ett av hans favvoställen ju, den gillas även av Alma, så jag får väl dras med den i evigheters evighet.

20191021_060628 (2)

Till middag blev det hemmagjorda biffar som vi åt som hamburgare, det vill säga hemburgare. Väldigt goda i smaken, men noll tuggmotstånd. Måste få till lite fastare konsistens så jag ska prova blanda med halloumi nästa gång. Det blir nog toppengott.

20191021_170101 (2)

…tur den här kattungetiden inte är så långvarig…  hej3

Nu ere…vinter?

Den kalla sommaren åtföljdes av en kall höst. Vi har inte haft många varma dagar och nu är det redan flera minusgrader och en gnutta snö har vi fått. Jag har inget emot snö nu när träden blir kala och allt är ett enda mörker, men nog hade det varit trevligt med några varma, soliga höstdagar innan dess.

20191016_134200 (2)

…men det är onekligen fint…  bf-wave-new

Ny kattlåda

Vi har köpt en ny kisselåda till katterna, så nu har vi en i hallen, en i datarummet och en i vardagsrummet. Den i datarummet är provisorisk. Det är för att Alma sover där och kan inte gå ut till hallen, eller vardagsrummet, om hon behöver på toa under natten. Den i vardagsrummet ska väl inte vara där heller egentligen, men ställde in den där tills alla verkligen är vänner, sen får den hamna i sovrummet där Valle spenderar mesta tiden på dagarna.

20191014_153528 (2)

Tyckte den var riktigt fin. Strax under 400 kr kostade den.

20191014_153618 (2)

…tror det räcker med två lådor på tre katter, Valle och Vilma har ju bara haft en här hemma… le

Det går bättre nu

En liten uppdatering om katterna kanske ni vill ha. Jo, det går bättre. De säger ju att det brukar ta så där en 14 dagar innan katter kommer överens med nykomlingen och det verkar stämma, för så lång tid tog det för Vilma att acceptera Valle och så även för Valle att acceptera Alma. Jag litar inte helt och fullt på honom ännu, men ändå så pass att vi har varit tillsammans i vardagsrummet allihop och jag har till och med kunnat somna där i soffan.

20191015_190322 (2)

Valle har gått fram till Alma där hon har legat i en stor halmkorg som vi har där på golvet och tittat till henne lite och sen bara gått därifrån. Han har kommit tillbaka till soffan och hoppat upp till mej där jag halvslumrat och sen hoppat ner igen, utan att hoppa på Alma. Han har haft flera chanser om han velat, men låtit bli. Dock vaktar jag henne när hon springer omkring och busar. Jag vågar inte slappna av då hon triggar hans jaktinstinkt och jag vet ju inte säkert om han verkligen är med på att hon bor hos oss nu. Men jag sover med Valle och Vilma, eftersom de är så “mammiga” och låter dem gå som de vill och istället för att vakta Valle så vaktar jag Alma numera. Det verkar ha gjort susen. Annars hade Håkan åkt hem med dem så de fick bli sej själva igen, Valle har varit så stressad, så han till och med inte bajsade på flera dagar. Han har magrat massor. Han är nästan bara skinn och ben, stackarn. Hoppas det beror på stressen bara, så han snart har ätit upp sej igen. Inte heller har han pinkat annanstans än i lådan, så det var en klar markering till Håkan, att han var missnöjd med honom.
Men det är så med katter att de gillar inte förändringar och man måste så fort som möjligt gå tillbaka till det normala. Jag har varit en hel del med Alma, men det är ju för att allt är nytt för henne, så hon måste ju ha nån att ty sej till. Nu är hon hemmastadd ordentligt så nu kan vi återgå till vardagen. Men Håkan får sova med Alma i datarummet än så länge. Vi törs inte vara alla tillsammans förrän vi är absolut säkra på att de kommer överens.

20191014_060638 (2)

Vilma är som vanligt snäll och fin. Hon har börjat komma fram mer och i morse sprang hon sina busrejs som hon alltid gjorde förut. Hon är så nyfiken på Alma, men vågar inte riktigt släppa loss, men jag tror det bara är en tidsfråga innan de springer och leker med varann. Man ser att hon är så sugen.

20191015_193229 (2)

…måste vakta Alma noga nu, för så fort jag sagt att det går bra har han attackerat igen…  puh2

Så vackra rosor

Alltså, har i sett så vackra rosor! De skiftar från gult till korall, jag tror jag aldrig sett nåt så tjusigt tidigare.

20191012_211218 (2)

Jag köpte dem inte, det är liljor med och doften från dem kommer inte överens med mitt luktsinne, annars hade jag köpt. Så så så fina!

20191012_211227 (2)

…alltid kul att pryda sitt hem med, fast nu med lilla Alma får väl inget vara i fred…  fniss

En lömsk liten jävel

Vi tar ett steg fram och två bak, känns det som, med dessa fyrbenta odjur. Valle är så snäll mellan varven och just när vi försöker slappna av och lita på honom…eller slappna av, det kanske var att ta i, men det är som att jag känner på energin när nåt ska hända, för när de var så nära varandra i soffan kände jag ingen oro alls. Inte Alma heller, hon sov så lugnt där hon låg, men så gick vi in i datarummet allihop. Alma låg på lilla bordet under skrivbordet, som skrivaren står på, och Valle låg i puffen intill. Efter en stund hoppade Alma ner på golvet alldeles utanför Valle och stelnade till när hon såg honom, sen smög hon iväg ut mot dörren. Jag kände att jag måste ställa mej och vara beredd och mycket riktigt så störtar Valle ut ur puffen och mot Alma, som duckar och Valle hoppar lixom över henne. Jag hinner fram till Alma och Valle slirar på köksgolvet och, till min förvåning, vänder för att attackera igen, trots att jag nu sitter intill henne, så jag tar tag i nackskinnet och slänger honom därifrån och säger NEJ på skarpen.
Håkan som blev så förvånad visste inte riktigt hur han skulle reagera så han föste ut Valle, som ville in i datarummet igen där jag satt med Alma, och stängde nätdörren.
Lite senare gick han ut i vardagsrummet och satte sej i soffan. Då hade Valle cirkulerat runt honom och sen gått och satt sej i deras röda, lilla tält och pinkade rätt och slätt på röda filten som låg där. En ren protest till Håkans uppträdande. Jag hoppas verkligen det var en engångshändelse. Man ska ju inte bestraffa en katt som gör som Valle. Bara stoppa och säga till just när de gör fel, inte efteråt, men ibland blir man lite sur på dem och hanterar saken lite fel och då får man också protester.
I fortsättningen gör vi rätt. Istället för att ställa sej upp och invänta vad som ska ske så ska jag ta upp antingen Alma eller Valle så ingen attack hinner ske. Och räkna med att det kommer att ske ända tills det gått så lång tid att Alma blivit så stor att hon kan slå tillbaka. Jag får inte ge för stort förtroende, för Valle sviker det gång på gång. Då kanske vi slipper sånt här, för det är lika upprivande för oss alla.

20191012_162142 (2)

Alma blir ju överrumplad och rädd varje gång, men det går så fort över. Strax har hon glömt och en timme senare är hon på väg mot honom igen. Jag förstår inte, men antagligen är han inte så skräckinjagande som jag vill tro. Dock tänker jag inte låta dem göra upp i fred, jag är rädd att han tar kål på henne om han får chansen. Nej, jag tänker fortfarande stoppa honom, men fortsätter att vara go med honom oavsett, för han är inte elak utan anledning. Han tycker ju inte att han gör fel, det är ju vi som har gjort fel och förstört för honom. Så vi måste ha överseende och tålamod så kanske det går vägen till slut. Om inte annat så att han åtminstone accepterar att hon finns, de måste ju inte bli kompisar.
Vilma däremot tror jag kommer ta Alma till sitt hjärta. Fortfarande är hon lite reserverad så där, men det blir nog bra snart. Alma är inte rädd för henne längre och vill så gärna leka med henne, så jag tror inte det dröjer länge nu. Vilma är så snäll, hon gör ingenting, men ibland, när Alma är för “på” väser hon och morrar lite så att Alma backar undan.

Ja, hörrni, jag kan inte säga att jag ångrar köpet, men nog tar det på krafterna och jag känner att jag också blir lättretlig och har som taggarna utåt. Inte kul alls.
Går inte detta nu så får Håkan, Valle och Vilma bo ute på ranchen en tid och jag med Alma här i lägenheten. Sen får vi börja om från början, för jag vill inte att det här ska bli ett bestående beteende. Och Valles kissprotester får inte eskalera. Hoppas det var första och enda gången han gjorde så och att det var Håkan han var sur på. Annars måste det bli separation för en tid framöver. Hur länge får vi se sen.

20191012_165208 (2)

…Alma i riktig Neva style…  b8107991855dc095788d35b493f0402f_thumb

Fredag och Glossybox

Alltså så härligt med fredag igen. Det blev ju ingen lång arbetsvecka för oss då vi hade semester måndag-tisdag, men ändå. Håkan fick ännu kortare då han är ledig idag med, dock ingen rolig ledighet, han är på sin mors begravning, så jag fick åka hem med bussen. Väl hemma kollade jag brevlådan och till min lycka hade månadens Glossybox kommit. Så kul!

DSC_0001 (2)

Vackraste Alice Stenlöf pryder omslaget denna gång. Och ni som inte vet vem hon är, men följer Wahlgrens värld har kanske sett henne där då hon är Biancas bästa kompis.

DSC_0002 (2)

Lilla Alma höll reda på det svarta trasslet som de har som förpackningsfyllning. Alltid bra med en hjälpande tass.

DSC_0008 (2)

Mycket nöjd även med denna box. Vi fick en mascara, en eyeliner, en återfuktande toner, ett Mineral Micellar water alltså ett rengöringsvatten, tar bort smink effektivt utan att torka ut huden, och slutligen kollagenpulver som man kan blanda i mat eller dryck, ska förebygga och reducera rynkor, fina linjer och celluliter. Det är ju nåt jag har gott om så det var ju passande m1

DSC_0009 (2)

Men nån som inte behöver några skönhetsprodukter är ju lilla Alma och de andra två pälskrokodilerna förstås. Hur gamla de än blir så är de lika fagra ändå. Kan ju bero på att de är så håriga i ansiktet så man inte ser några rynkor, vad vet jag. Kanske skulle odla skägg jag med…?

DSC_0012 (2)

…nu tar vi helg va?…hörde jag skål?… kaffe2

*skålar med kaffekoppen*

Trasdockan Alma

Jag skulle visa min systerdotter, uppfödaren ni vet, en bild på Alma när hon låg på Håkan i soffan, typ som en trasdocka som nån bara slängt där med frambenen hängande på ena sidan och bakbenen på andra.
Tyvärr ser man inte frambenen på första bilden, men ni anar nog hur det såg ut.

DSC_0425 (2)

När jag skulle visa det lyfte hon på huvudet så det förstörde som det roliga i det hela. Hursomhaver så är hon en så rolig, tuff och otroligt charmig liten tjej som vi hade turen att få adoptera. Så många skratt hon bjuder på. Sååå sååå älskad. Herre min skapare! ♥

DSC_0426 (2)

…i skrivande stund ligger hon i mitt knä och har hittat mina valkar att sätta tänderna i… laugh_thumb

Inte grävt ner stridsyxan

Jaha, så kom då sista semesterdagen och vad har hänt då? Inte mycket. Alma är en mycket orädd och trygg tjej, det har jag redan berättat, och det är jättebra å ena sidan, men å andra inte alls särskilt bra. Varför? Jo, för att när hon är superbusigast-i-världen-Alma så glömmer hon liksom bort att Valle inte är riktigt på samma våglängd och springer rakt i tassarna på honom. Jag, som vaktar dem som en hök, hinner inte med alla gånger, för hon kan ligga och busa med nåt i hallen för att sekunden senare kuta iväg till Valle.

20191007_084746 (2)

Nu har han ju inte attackerat henne här hemma på min gata i stan, där jag bor, men han fräste och lyfte på tassen som att han var på väg, men när jag kommer ylandes som hesa Fredrik så törs han väl inte annat än gå därifrån. Sist han anföll henne skrämde jag honom så mycket att jag trodde han sket ner sej, men det var ett brunt sekret som kommer ur en talgkörtel vid bajshålet, som de även doftmarkerar med, och så gör de bara om de blir rejält rädda. Stackars liten, men what to do? Skulle jag låta honom slå halvt ihjäl lilla försvarslös Alma. Hell no! Och dessutom gjorde hon ingenting den gången mer än att hoppa ner från min famn och lunka iväg mot köket, då tyckte han det passade att följa med för att spöa henne lite. Och det trots att jag var dem hack i häl. Jag stampade som ett gammalt skogstroll och röt NEJ NEJ NEEEEJ!!
Almas uppfödare, tillika min systerdotter, tipsade om Feliway som man stoppar i väggen och som pytsar ut lagom mängd lugnande feromoner i hela 30 dagar. Vi har ju bara haft sprayflaskan, men då måste man ju gå och spraya i tid och otid utan att veta om det är rätt mängd eller rätt tidpunkt. Med den här i väggen behöver man inte bekymra sej om det, inte heller att komma ihåg, den sköter det där själv i en hel månad. Toppen!

20191007_124643 (2)

Men, som sagt, alla attacker till trots så är hon inte rädd för Valle och busar på som om ingenting har hänt, därför törs jag inte lämna dem tillsammans under natten, så jag och Alma sover i datarummet. Håkan var och köpte en sån där uppblåsbar säng som jag ligger i och det är så skönt, för Alma gillar att ligga på min kontorsstol så jag behöver inte vara rädd att lägga mej på henne, eller ligga som ett Z, utan kan sova precis hur jag vill, efter att ha konstaterat att hon fortfarande ligger i stolen förstås. Hon har en kisslåda där också så hon kan göra sina behov när hon vill.

20191007_185648 (2)

Fast Valle och Alma kommer nog ändå bli vänner till slut. Jag har det på känn och Håkan tror det med, det tar nog bara lite tid, som det gjorde för Vilma att acceptera Valle. Det tog två veckor. Valle kunde inte bry sej mindre om Alma när jag är med. De är trygga båda två och ser mej antagligen som deras beskyddare. De sover så gott fastän de vet att den andra ligger alldeles i närheten, så förhoppningsvis gräver de ner stridsyxan inom snar framtid ♥

Tillsvidare har vi en nätdörr in till köket, som Håkan snickrade ihop idag, så får Alma hålla till där och datarummet. Valle och Vilma får resten av lägenheten. Det gick inte att skärma av i hallen med samma nät som vi har runt gården, som tanken var från början, för Alma klättrade lätt uppför den och den når ju inte till taket, så hon hade ju kunnat komma över till de andra. Nätdörren kan hon klättra i hur mycket hon vill, hon kommer ändå inte över, den täcker ju hela öppningen.

20191008_171647 (2)

Med ett provisoriskt lås ska de inte kunna få upp dörren heller. Hur fiffigt? Så nu kan de se och höra, men inte komma åt varandra. Supernajs!

20191008_171712 (2)

…men längtar till vi får vara tillsammans allihop…vill ju sova med alla i samma säng…  bf-wave-new

Crispy nuggets

Alltså, dessa nuggets från MAX, jag var helt övertygad om att det var kyckling jag åt. Jag frågade Håkan flera gånger om han verkligen var säker att det var vegomat. Jodå, Crispy nuggets är vego. Med smak av kyckling. Supergoda!!

20191006_193751

…härligt…då har man nåt mer gott att köpa på grillen… le

Det här med namn

Alltså, det här med namn…jag har så svårt att komma ihåg vad de heter nu helt plötsligt, bara för att det kom ett till att hålla reda på. Jag säger hela tiden Vilma till Alma, om jag inte säger Valma. Valle får ju fortfarande heta det han heter, det är tjejerna jag har svårt att hålla reda på. Som nu när Håkan kom hem och frågade var katterna är och Vilma en stund senare kom spankulerande in i köket, så säger jag: Nu kommer ju Selma!

20191006_122709 (2)

…ja ja…så länge vi kan skilja på utseendet är det väl bra…  fniss

Snart åker vi hem till stan

Nu börjar Valle & Vilma vänja sej vid denna lilla hårboll, men de är inte särskilt impad, om man säger så. Alma är lugn och trygg och kanske lite övermodig många gånger, men peppar, peppar…inga fler attacker har förekommit. Skönt!

Alma upptäcker fortfarande nya saker, som till exempel den där svarta, stora saken som det helt plötsligt började spraka och knastra så förjordat ifrån. Vad tusan ere som händer?

20191005_144539 (2)

Håkan var iväg till stan en sväng och när han kom hem hade han med sej fika. Kanelbullar. En dag sena var vi med dem, fast det äter man ju när man vill, men på kanelbulledagen åt vi inte en enda bulle. Jag har som inte fått nån ro att ställa mej och baka nu när jag måste vakta de här små pälskrokodilerna. Inte för att Vilma är nåt hot, hon kröker inte ett hårstrå på Alma, men fräser och morrar när de är tillsammans på köksbordet och Alma råkar titta på henne.

DSC_0424 (3)

Valle fick kattmyntatabletter. Det kanske kunde liva upp honom lite. Han har som verkat lite låg de senaste dagarna. De tror nog att Alma har kommit för att ta över, så nu är vårt jobb att övertyga dem om att hon är här för att komplettera vår lilla familj. Alla är lika värda, men Alma är ny så hon behövde lite mer uppmärksamhet så här i början.

Men hon är mindre rädd iallafall och har slutat fräsa, väsa och morra. Istället försöker hon närma sej både Valle och Vilma, så förhoppningsvis ska spänningen släppa mellan dem och alla kan bli vänner. Det är söndag idag, hela dagen har de på sej och sen två dagar till. Därefter börjar vi jobba igen. Är de inte vänner tills dess så måste vi fundera på hur vi ska sära dem åt. Valle är snäll så länge vi är med, men jag litar inte på honom så jag vågar inte lämna dem ensamma.
Jag vill åka hem till stan och sätta samma nät som vi har runt gården i hallen, så Valle och Vilma har vardagsrum/sovrum och Alma får ha kök/datarum, men att de ser varandra när de är i hallen så Alma inte känner sej helt ensam. Sen kommer jag strax efter halv två, vilket också är anledningen till att jag vill till stan, annars får Alma vänta till halv fem innan hon får nästa portion mat och det är alldeles för länge. Hon äter nämligen inte av torrfodret ännu.
Jo, men det blir bra, tror jag. He ordnarse allti, som han sa som sket i vasken…nähä, det var inte så den var…  773458d0b5d6e157666b13748227aa7f

20191005_194932 (2)

…men det är sååå kul med tillökning i familjen…hon är så fin och söt och alldeles underbar… kc3a4r1

Det artar sej

Tidigt imorse, närmare bestämt 05.10, vaknade jag av ett morrande och jag blev ju livrädd när jag ser att jag ligger helt ensam i sängen. Håkan har stigit upp och gått ner och Alma har hoppat ur sängen och sitter nu och morrar nånstans. Jag stiger upp ur sängen och kommer inte längre än till dörren. Där sitter Alma på utsidan och Valle ligger på insidan, mindre än en meter ifrån…och har inte gjort nåt! Han bara ligger där och tittar. Ändå har han ju varit ensam med henne, för jag sov ju, så ville han hade han haft världens chans att attackera. Vilken lycka!
Och i natt vaknade jag av att Vilma satt i sängen och trampade som om inget hänt och allt bara var en dröm, men när jag vaknade till lite mer kollade jag efter Alma. Hon var inte i sängen! Var är hon?! Jag väckte Håkan, precis som att han visste, men jag tänkte att han kanske hade henne på sin sida, eller nåt. Han sprang ju upp i panik och gick ut till trappan och ropade. Då kom hon spatserande bakom honom, typ “Vad är det farsan?” Inget hade hänt då heller. Valle låg på soffbordet och sov.
Jag är så glad och tänkte att jag måste ju berätta detta och kom på att jag måste ha nån bild till, tar kameran och vänder mej om för att gå ut i köket och möts av detta…

DSC_0419 (2).JPG

…jag tror banne mej att de blir vänner snart…det är bara lördag, vi är lediga till onsdag…  kc3a4r1
(Och i skrivande stund sprang Alma ut i köket och Valle efter, men Håkan var där och vrålade till, som en björn, så inget hände…nåja, med snigelfart…) fniss

Framåt i snigelfart

Det går framåt här, i snigelfart dock, men iallafall framåt. Jag har ju visserligen vaktat dem som en hök, eller kanske snarare en hönsmamma, så det har inte funnits utrymme för konfrontationer, men när vi kom hem och Alma hade vilat och ätit så låg hon först hos Håkan, men han behövde räta på ryggen så han la henne på skrivbordet och Valle låg på min stol alldeles intill. Sen kom Vilma dit och passade på att nosa försiktigt medan Alma vilade, dock märkte hon det, men som sagt, med snigelfart går vi framåt. Vem har bråttom?

Alma är lugn och trygg, visar inga spår av några som helst men efter Valles attacker, utan är precis som om ingenting har hänt. Hon är väldigt speciell.

20191003_163515 (2)

Hon är en kavat liten tös som vet vad hon vill och gör inget för att dölja det heller.

Men idag blev hon lite orolig när vi åkte till mamma för att hon skulle få träffa lilla Alma, och kanske trodde hon att hon ska behöva flytta igen, så det gick sådär och hon gav väl inte riktigt så gott första intryck. Vi skulle nog ha väntat lite. Fast det gick ju fort över. När vi satte oss i bilen igen släppte oron och hon blev lugn som en filbunke.
(Jag vet att djuren ska sitta i buren när man åker bil, men hon blev som en liten tiger därinne så jag kunde inte motstå att släppa ut henne. Sen när hon får en likadan transportbur som Valle och Vilma ska hon förstås också sitta i baksätet tillsammans med dem. Inne i buren.)

Det är en lycklig Håkan som äntligen har fått en katt som gärna ligger på “lillmagen” som han så sött kallar den. Hon är så tillgiven. Och hon riktigt söker ögonkontakt och tittar länge och djupt i dem. Hon är så söt så ni fattar inte. Eller det gör ni nog, men…hon är sååå söt! Vi älskar henne! ♥

DSC_0416 (2)

…jag hoppas bara att Valle också ska inse vilken liten pärla hon är…men det gör han nog snart… kc3a4r1

Välkommen lilla Alma

Ja, så kom då äntligen ett inlägg. Vi hämtade lilla Alma på tisdagseftermiddag den 1 oktober. Hon är en trygg och go liten tjej. Enda svarta molnet i det hela är att hon ännu inte godkänt eller blivit godkänd av Valle & Vilma. Annars går allt så bra. Hon busade, åt och var på toa redan första dagen.

Hon är väldigt kelig och tyr sej till mej då jag är hennes trygghet och bodyguard. Här har hon somnat på min arm ♥

20191002_071409 (2)

Eftersom vi fick väldigt lite sömn första natten gick vi upp och la oss för att sova ordentligt en stund på dagen.

20191002_084606 (2)

Hon har god aptit. Och trots att hon blivit attackerad av Valle så ger hon inte tappt utan fortsätter som om inget hänt efter att ha hämtat sej en aning. Jag trodde aldrig att Valle skulle göra nåt sånt. Han var så snäll mot Vilma när vi kom hem med henne. Men vi får ha tålamod och inte stressa fram nåt. Det kan ta ett par veckor. Nu är vi ju bara lediga en, men är det så att de fortfarande inte kommit överens när det är dags att åka och jobba får vi helt enkelt stanna kvar här på ranchen så Valle & Vilma får vara på övervåningen, där de ändå alltid är när vi är på jobbet, och Alma får vara ensam nere.

Hur kan man vilja skada nåt så gulligt? Hon är ju bara en unge. Men det kan ju vara hans sätt att uppfostra och tror att det är en jättebra taktik att skrämma halvt ihjäl dem så de inte vågar annat än gilla honom. Way to go, Valle….not!

DSC_0409 (2)

Men jag tror att han inte skulle ha gjort nåt om det inte vore för att Alma bestämde sej för att kaxa till sej och gå mot honom med lömska ögon, krokig rygg och uppburrad svans, vilket fick honom osäker så att han backade försiktigt därifrån med svansen mellan benen. Det var efter det som han började gå till angrepp.

DSC_0411 (2)

Nåja, vi får se hur det går. Alma är iallafall inte rädd för Vilma. Men Vilma är rädd för Alma. Henne ser vi knappt röken av. Hon är ensam på övervåningen hela dagarna. Hon är alldeles för vek för att kräva tillbaka sin plats i skaran. Hon går med på att Alma tar hennes plats. Vi försöker hämta henne, locka och pocka, men hon tackar vänligt men bestämt nej. Valle däremot njuter av uppmärksamheten vi ger, bara för att de inte ska känna sej åsidosatt.
Men med tiden kommer nog Alma och Vilma bli goda systrar och då får nog Valle passa sej. Alma blir nog snäppet större än Vilma och när de är två mot en har han inte mycket att sätta emot. Det kommer att bli bra detta. Det gäller bara att ha tålamod.

…det är därför jag inte bloggat innan…har haft fullt upp med att se till att Alma känner sej trygg…nu är hon med Håkan, så ingen fara…  kc3a4r1

Morgonutflykt

Idag är det lördag och vi hade bestämt flera dagar innan att vi skulle stiga upp tidigt och åka iväg för att fota lite vackra bilder nu på hösten, när solen går upp och den varma marken gör den kallare luften så där trolskt dimmig.
Sagt och gjort.

DSC_0351

Vi hann inte så långt innan dimman nästan tog över och det blev mer mulet än dimma i solen. Och jag tror att vi väckte fåren, för när vi vände oss om stod de och iakttog oss i dörröppningen. Så söta! När vi åkte iväg kom de ut allihop för att beta lite frulle.

DSC_0354

Lite sena iväg var vi. Det brukar vara så vackert runt halv sextiden då vi är på väg till jobbet. Nu hann klockan bli sju så det är lite ljusare och känslan är inte densamma. Fint ändå.

DSC_0357

Hästarna galopperade glatt i hagarna och jag hann få bilder på det, dock inga jag blev nöjd med då det var ett staket i vägen, så det fick bli ett när de lugnat sej lite.

DSC_0379

Vi åkte in genom stan och jag kunde ju så klart inte motstå min förkärlek för dessa isbrytare. Jag vet inte vad det är, jag dras till dem bara. Tycker de är magnifika. Och så lilla Ale längst till höger.

DSC_0381

Norra hamn är ju också attraktivt med teaterlängan och båtarna i förgrunden. Det är ju förjävvla elegant.

DSC_0386

Sen ville Håkan åka till Gammelstadvikens naturreservat och där fick vi dagens promenad. Där fanns absolut inget annat än träd att se, men motion fick vi. Alltid något.

DSC_0388

Ja, som ni vet så älskar jag lador, så ni får helt enkelt leva med att de dyker upp i tid och otid.

DSC_0392

Vi åkte igenom kyrkbyn som jag ser som mitt andra hem. Som jag längtar dit!

DSC_0397

Helt fantastiskt fint med alla gamla stugor och annan arkitektur. Och så har vi ju varit där vareviga sommar när ma & pa bodde där, så inte konstigt att man känner sej hemma.

DSC_0400

Vi åkte till Willys och handlade lite förnödenheter som avslut på vår lilla utflykt och på vägen hem hade dimman lättat. Himlen var hög, luften frisk och färgerna sprakande. Härligt!

DSC_0404

…den här rundan blev inte riktigt som jag tänkt mej…vi får nog planera bättre nästa gång…  le

Snart är vintern här

Nu har vi frost här på mornarna. Blommorna ser riktigt krispiga ut.

20190920_062015

Ena dahlian, som aldrig blommade, hade ju fått knoppar, men de hann aldrig slå ut.

20190920_061915

Den andra, som blommade, hade nya knoppar som just börjat slå ut…

20190920_061947

…den är inte mer. De klarade inte frosten, dahliorna. Men alla andra har klarat sej.

20190920_171028

Smultronen klarade sej och har bär som fortfarande är gula, så vi köpte en till pallkrage för att kunna sätta på ett lock så kanske, om vi har tur, bären mognar så vi hinner smaka. Om det nu håller värmen, jag vet inte. Men det vet vi sen, när vi har försökt.

20190920_062005.jpg

…ja, snart är vintern här…  t09011

Ett minne blott

Minns ni väggmålningen som jag fotade en vacker vinterdag för några år sen?

imgp2715

Den som de beslutade bygga för med ett bostadshus med försäkring om att den skulle passa fint ihop med den befintliga sekelskiftesbyggnaden?

20170803_071955

Så här blev resultatet. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Astråkig byggnad, men coolt med takterassen däruppe. Och visst behövs fler bostadshus. Det såg ju rätt så tomt ut innan. Fast jag tycker nog att man kan lägga ner lite mer arbete på finsnickeriet. Det hade inte skadat om man försökte efterlikna den gamla lite mer, till exempel ovanför fönstren och på knutarna. Kanske inte lika pråligt, men i lite enklare stuk. Det hade blivit så mycket finare.

20190906_143603

…nåja, nu står det där och målningen är ett minne blott…  fnys

Hur gick det?

Hur det gick med vår avokadoplanta och elefantöra? Jorå, tackar som frågar, de växer och frodas. Avokadoplantan har fått komma i en kruka och den börjar få nya blad ovanför de andra. Den blir nog riktigt fin, tror jag. Och elefantöronen blir större och fler och fler. Tacksamma växter det där. Jag gillar dem mycket.

20190908_183838

…alltid kul med lättskötta växter…  bf-flowerwater

En vecka senare

Söndag. Det är en vecka sen jag bloggade sist. Jag tar mina bloggsemestrar lite här och där, när lusten inte vill infinna sej.
Om ett par dagar är det tre veckor kvar tills vi hämtar hem lilla Alma. Då har vi nog lämnat ranchen och flyttat in till stan igen. Eller så gör vi det då, vi får se. Jag har inte lika bråttom hem längre och jag får ju min lilla dos av hemmet ett par timmar varje dag efter jobbet, när jag väntar på att Håkan ska sluta. Jag vet inte om jag sagt det förut, men med risk att bli tjatig så säger jag att vi ska turas om att vara hemma i stan och åka hit ut, typ varannan vecka eller två veckor i stöten, nåt sånt, så blir katternas längtan inte så svår heller. De gillar ju att vara här vare sej de går ut eller inte. Och så får Alma vänja sej vid resorna hit och dit också.
Ska bli så kul att se hur Valle och Vilma reagerar på den nya lilla.

20190905_214423

Vi var och shoppade lite idag. Köpte en ny växt, en dracena av nåt slag, och en korg som den får stå i. Tycker det är så gulligt. Och så var det så tomt och bara…beige där i hörnet, så det behövdes nåt som livade upp lite och det tycker jag att denna planta lyckades bra med. Känns genast trevligare därinne.

20190908_155144

Och nu när det börjar skymma tidigare och tidigare för varje dag och är ganska dunkelt när det är mulet ute så får vi tända ljus och mysa i tv-soffan och jag med min stickning. Håkan har sparat ett par gamla lampoljelyktor som jag köpte på ICA när jag jobbade där. Det är över 20 år sen, men de är väldigt moderna nu, skulle jag vilja påstå, när alla naturmaterial är inne, som trä, sten, metall och glas. Väldigt fina är de, tycker jag.

20190908_173931

…jag trivs bara bättre och bättre här…  kc3a4r1

Mera söndagsbestyr

Vad har jag mer gjort då? undrar ni säkert där ni sitter i era slott och kojor. Jo, det ska jag berätta. Jag har målat dörren till klädkammar’n, som Håkan lagade härförleden. Vi hade turen att få köpa små burkar med färg, för det är bara ena sidan som ska målas, vi ville ha kvar originalfärgen på andra sidan, och det går inte mycket färg till det, så det hade varit onödigt att köpa enliters burkar när man använder en knapp deciliter av varje. Nu är det mycket färg kvar som vi får hitta nåt att använda det till. Det blir nog inga problem. Kanske sovrumsdörren?

DSC_0343

Det blev iallafall precis som jag hade tänkt mej.

DSC_0345

Exakt den färgen jag ville ha. Så himla fint!

DSC_0342

…det kändes så fånigt att säga walk-in-closet i det här lilla torpet…klädkammar’n passar bättre…  m1

Första september, första höstdagen

Det är första september. Första höstdagen är kommen. Nu är det dags att rensa lite i plantorna och slänga sånt som är utblommat. Jag tycker faktiskt att jag kom på en bra grej där med att man kan så till exempel grusnejlika i två omgångar. En i april och en i maj. Mina, som såddes i maj, är fortfarande så fina så de får vara kvar ett tag till, medan de jag fick av lilla storasyster har gett upp helt och hållet och de är sådda tidigt.

20190901_120033

Ni ser ju att mina har knoppar kvar som ska blomma. Inte dags att slänga än.

20190901_120043

Och Dahlian som inte ville blomma alls har nu fått knoppar. Det var så dags. Hoppas vi får en varm höst då, så vi hinner vara med om prakten.

20190901_120225

Hortensian är fortfarande fin, den har vuxit och har en blomklase på gång. Jag ville så att den skulle klara sej och komma till våren igen, men den står under luftvärmepumpen som droppar vatten under vintern och bildar en stor iskaka därunder, så då fryser den nog ihjäl ändå, hur vi än försöker täcka med löv och snö.

20190901_120317

Mina Lupiner blommar så fint än, också de sådda i maj. Tror i mitten på månaden nån gång, för vi var så sent ute nu igen.

20190901_120542

Likaså smultronen, samma tid, så de har inte hunnit få bär, men de blommar som attan och har vuxit sej så höga. De ska vara mellan 5-20 cm och våra är strax över 30 cm, så jag vet inte vad som var i regnvattnet nu som kom. Eller är det för att de växer i en pallkrage?

Och hallonen får vi plocka lite av varje dag, inga mängder, men de är stora. Alltså tänk om man fick lika mycket av dessa som av jordgubbarna. Vilken lyx! De är sååå goda!

20190901_121828

Titta bara vilka bjässar!

20190901_121839

Ena hortensian där bak mår däremot inte så bra längre. Jag vet inte om det är regnet som smattrat sönder den eller om den tycker det är för kallt på nätterna, den ser inte så glad ut iallafall. Men den blåa är hur fin som helst, fast jag tror nog inte att de klarar sej över vintern. Nånting säger mej att vi nog får sätta nåt annat där, som trivs i skugga.

20190901_121959

…jaha, då säger vi välkommen hösten då…  autumn-1

Nytt garn

Nu har jag beställt och fått nytt garn. Jag ville ju ha det “prickiga” garnet, tweed, och hittade ett som heter Du Store Alpacka på adlibris, så nu ser det mer ut som det ska. Jag tycker det blir så mycket snyggare. Det andra hade väl dugt, men jag märkte att det aldrig skulle räcka, så därför beställde jag 10 nystan av det här, som jag för övrigt inte tror räcker heller nu när jag kommit en bit, så jag beställde fyra nystan till idag och då räcker det till mössan också, om jag vill ha den med.

20190829_210324

…och det här garnet är så mjukt och lent…den kommer bli så skön, denna tröjan…  sticka1

Har det inte gått fem veckor än?

Nu börjar jag längta som tusan till vi får hämta hem lilla Alma. Hon börjar bli en stor kicka nu och är hela sju veckor gammal. Det är alltså fem veckors väntan kvar.

image0000001(6)

Tillsvidare får jag nöja mej med bilder som uppfödaren skickar. Alltså hur vacker är inte denna lilla kissejänta?

image0000001(7)

Ojojoj, jag tror att alla kommer bli så förtjusta i henne. Och jag tror Vilma kommer vara glad åt en kompis, om än hon börjar på att vara en tant i kattår räknat. Men hon är iallafall lite yngre än Valle var när vi köpte Vilma. Han var sju och Vilma är fem.
Å andra sidan är ju Valle en riktig buskorv numera. Han leker varje dag och verkar så lycklig och må hur bra som helst, så han kanske också finner nöje i en lite yngre kompis. Han måste bara lära sej att vara lite försiktig och inte så hårdhän…fast hårdtassad som han är mot Vilma. Hoppas Alma är orädd och sätter honom på plats. Ska bli så himla kul och se hurdan hon är, eller blir, i vår familj. Hos uppfödaren är hon en riktig tuffing iallafall. Och väldigt gosig. Åååh, nu blir längtan svår. Har det inte gått fem veckor än?

Resized_20190827_200632 (2)

…nu blir vi tre mot två…tjejerna mot killarna…livet leker…  kc3a4r1

Måndag och första arbetsdagen

Första arbetsdagen avklarad. Det gick bra. Det är konstigt det där att trots att man varit ledig en hel månad så är det som att man inte varit borta alls när man kommer tillbaka. Det kändes faktiskt kul att träffa alla gubbar och några gummor igen.
Jag fick köpa en kartong ägg, men sen får vi åka till henne om vi ska ha i fortsättningen, för tyvärr så går hon i tidig pension nu. Hon är bara 63, men gubben hennes är pensionär och hon har funderat på att gå hon med och nu har de köpt en valp så det avgjorde saken. Hon vill vara hemma med vovven.
Ja, vi får se om det blir några fler ägg från henne då. Typix! Men jag förstår henne så väl. Jag skulle ha gjort likadant.

Nu har vi duschat och är rena och fina. Vi ska gå och ta en liten kvällsmacka. Håkan hittade nämligen nåt han pratat mycket om när vi minns tillbaka till barndomen, fast den trycktes inte ut ur en tub då utan man skar av den med en tråd, vilket ansågs ohygieniskt så den togs bort sedermera och kom mej veterligen inte tillbaka i ny tappning förrän nu då. Jag talar om Raketosten. Nu finns den som mjukost i tub, så den ska vi smaka nu på lite limpa.

DSC_0339

…hoppas den har en egen smak och inte som alla andra mjukostar…nåväl, ses imorrn…  hej3

Soliga Luleå

sol.png

Luleå vann tv4:as Soltoppen och kom som god tvåa i STV:s Solligan. Jag vet inte om det är just deras soltävlingar, men de presenterar med olika namn, olika resultat och olika deltagarstäder, så därför skriver jag att det är deras.
Så trots kylan har vi haft ordentligt med sol iallafall. Men de nordliga vindarna har inte bjudit på nån värme. Hade vi haft det, hade denna sommar varit helt fantastisk.


…kylan och kylan, men inte är det ofta jag sitter ute på altan med tjocksockor på i juli…och jag br
ukar vilja bada mer än bara en vecka på hela sommaren…  bada1

(Om ni tycker att solen är sällsynt vacker så är det för att jag har ritat den själv i “paint”.)

Höstlik söndag

Regnet faller och höstvindarna viner i husknuten. Ingen vill gå ut i detta väder. Inte ens om man bestämt sej för att det inte finns dåliga väder, bara dåliga kläder. Nej, då ligger man hellre inne och kopplar av.

DSC_0234

Eller så sysslar man med annat kul som att snickra en fönsterbräda till tv-rummet, så katterna har mera plats att sitta eller ligga på.

DSC_0295

Vägen till snickerboa är ju inte så lång och väl därinne håller man sej varm och torr.

DSC_0298

Håkan har spacklat dörren till klädkammaren och slipade till det lite innan han strök på lite till som ska få torka ordentligt innan vi kan börja måla. Inte alltför noga, det ska synas att det är en gammal dörr.

DSC_0303

Regntunnan är till brädden full.

DSC_0307

Det är så höstlikt ute. Framförallt när gammelrönnen fäller så mycket löv. Det har ju inte börjat riktigt än, men dröjer inte så länge innan de andra träden sätter igång och blir allt kalare. Det är bara ett par veckor kvar av sommarmånaden.

DSC_0330

Vilma gosar in sej i den fluffiga, obäddade sängen. Inte har hon heller nån lust att gå ut när det är sånt ruskväder. Då är det mysigare att ligga och halvslumra hela dagen.

DSC_0325

…bäst att chilla medan man kan…imorgon är vi åter på jobbet… 

Hoppas på återkomst

En liten uppdatering på eken. Den växer väl kanske inte så det knakar, men jag är glad bara den lever. Och det gör den ju. Den har fått lite mer blad och håller på att förgrena sej och utveckla nåt som senare kan kallas krona, för det kan man inte riktigt än. Men det ser ut att gå som vi hoppats på. Vi får nog en mäktig ek här på gården lagom till pensionen.

20190816_143554

Vidare så har vi hortensiorna som vi också hoppas på ska klara vintern och komma  upp igen nästa sommar så den får växa sej större och större. Det skulle vara så vackert och det är inte så många plantor som klarar skugga så bra, så det är inte lätt att komma på vad man ska ha där. Det mesta som storasyster planterade där har ju lyst med sin frånvaro. Kan ju kanske bero på vår egen bristfälliga omvårdnad, men det borde ju komma ändå, tycker jag. Det som är där har ju det. Nåja, vi får se, har vi tur får vi ett par ännu lite större hortensior där nästa sommar. Och på framsidan där den rosa är. Håller tummarna för det.

20190816_143625

…annars är det bara att köpa nya och gräva ner, det är ju inte svårare än så…  eeh