Vad har vi gjort hittills då, på vår ledighet? Faktiskt inte mycket. Vi har chillat och haft det skönt, men idag har vi planerat lite mer husbilsbygge och vi ska åka och mäta så vi vet hur många panelskivor och dylikt vi behöver. Vi ska ju inte ha panel under sängen tillexempel, som de flesta gör, de panelar hela väggarna innan de bygger säng och köksskåp, det ska inte vi göra, utan bara det som syns, för vi måste tänka på lastvikten, så jag antar att vi bygger stommarna till allt först och sen panelar väggarna och därför måste vi ju veta hur mycket det går åt så vi inte köper för mycket.

Igår gjorde vi egen pizza tillsammans, en med vegofärs som jag först stekte och kryddade och hällde över lite köttbuljong och sweetchilisås. Det är mozzarellaost under. Glömde dock pizzakrydda eller oregano, men det gick bra ändå. Och så är det champinjoner, körsbärstomater och lök. Tomatsåsen är Dolmio pastasås.
Varför gör inte pizzeriorna såna så veganerna och vegetarianerna har lite godare alternativ?

Den blev så god! Håkis sa att han undrar om det inte är den godaste pizzan han ätit ever. Pizzabotten är jätteenkel, det är bara vatten, mjöl, flytande smör/margarin, salt och bakpulver. Inget som behöver jäsa.

Och så tog jag mej äntligen i kragen och färdigställde min ”skräddari”. Den blev så bra! Jag älskar den! Alldeles perfekt i storlek. Har beställt mer Lettlopi i svart och olika färger så det blir fler, fast med andra mönster då. Jag har sparat flera olika i mobilen, som jag tagit en skrämdump av, så det är bara att välja och vraka. Tror jag kommer ha två på gång samtidigt, en enfärgad som bara är slätstickning och en flerfärgsstickning som jag kan vila ifrån, men ändå ha nåt att arbeta på. Fast är det nåt som ser ut att bli riktigt snyggt så kan jag inte lämna ifrån mej den, utan det blir att man vill fortsätta, ”bara en rapport till”, ni vet…
Nu är jag snart klar med den svarta med färgprickar i. Det är inte så många varv innan jag ska börja med halsringningen, så jag visar sen. Och jag har varit så förutseende att jag redan har sytt ihop under armarna, så jag har inte ens det kvar att göra när det är klart. Och jag har knappt några trådar att fästa då jag tagit med dem i stickningen. Det ska jag anamma i alla mina stickningar i fortsättningen, förutom i flerfärgs, för det går ju inte, det syns ju.
Nu fortsätta med den svarta och ses senare. Må väl! ♥

…vi har haft sol varje dag… 

Igår åkte vi till ranchen för att dra fram bussen och köra den till gården så att vi kan börja jobba på den när vi är lediga i slutet på mars.
Det blir mycket sånt där trist till en början. Det ska dras kablar och isoleras och fixas med rost och sånt först, vilket är ett måste, men inte så kul. Jag hoppas att det går fort så vi får börja med inredningen, för det är ju det som är det roliga. Och allra helst när allt är på plats och man får börja dekorera. Sååå kul! Och tänk när vi rullar iväg på vår allra första resa.
SOOOM jag längtar!!

Vi sitter och letar saker och jämför priser och har väl beställt det mesta nu. Det är mycket man måste tänka på när det kommer till husbilsbygge. Isoleringen får inte suga åt sej fukt och det får inte väga mycket. Hur bygga golv och tak utan att tappa för mycket på höjden? Vilken sorts belysning ska vi ha? Hur stort kylskåp? Vilken sorts spis? Var placerar vi bäst färskvattentanken och gråvattentanken? Hur gör vi med toan? Ska vi ha sittplatser eller sitter vi bara i sängen? Hur göra sängen lagom lång för Håkis utan att det tar för mycket plats? Dusch inne eller bara ute? Vilka solpaneler är effektivast och samtidigt lätta? Litiumbatteri eller vanligt bilbatteri?
Alla elprylar ska gå på 12 v, men vi ska ha även ha ett uttag på 220 v så vi kan till exempel ha en vanlig kaffebryggare.
Det är tur jag har en Håkis som, när han blir intresserad av något, verkligen snöar in sej på det och lär sej allt som är värt att veta. En själv skulle ju bara ”Aaa men den här färgen var ju jättesnygg!”

En liten ekorre har sprungit i nysnön och lämnat så söta spår efter sej. ♥

…får se när vi blir klar med den…en tjej fick sin färdig på 36 dagar, så det finns ju hopp… 

*längtar*

…är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Vilmas födelsedag, hurra, hurra, hurraaaa!!

…grattis älskade lilla gammtant på din 9 årsdag… 

Igår var vi till kära mor och hälsade på med semlor och geléhjärtan, det är ju alla hjärtans dag på tisdag så jag tänkte att vi firar det igår då.
Vi tittade på ishockeymatchen, Game for Börje, mellan veteranlagen Tre Kronor och Toronto Maple Leafs, som de ordnade för att samla in pengar till forskning om ALS.
Så himla fint och inte ett öga var torrt.
De var faktiskt riktigt bra med tanke på att de flesta var lite till åren kommen och inte spelat på många, många år. Och om jag ska vara ärlig, en match helt i min smak då jag tycker det är så frustrerande med alla avblåsningar, omtekningar och utvisningar.
Här gick det lugnt och fredligt till, precis som jag vill ha det.

Hockeysnillen spekulerar.

Håkis berättar för oss om de spelare han känner igen.
Jag väntade på att han skulle utbrista; HOCKEY ÄR DOM BÄSTA! men det kom aldrig.

Idag har vi startat morgonen med en kopp kaffe vid varsin dator och lite senare åt vi American pancakes till frulle. Därefter gjorde Håkis sej i ordning och åkte iväg hemåt till ranchen och jag satte igång med lite hushållssysslor.
Jag började med tvätten, ville tömma tvättkorgen och få allting rent.
Alma gav en hjälpande tass.

Vilma, som inte ville delta, chillade hellre i klösträdet och det kan hon ju få.

Och eftersom jag inte kan dammsuga samtidigt som tvättmaskinen är igång satte jag mej att sticka en stund. Fast jag kan ju sätta kontakten i uttaget under skåpen i köket, men jag låtsas som att jag glömt det. Har nytt härligt garn, från Hobbii, i så fina färger. Det ska bli nåt riktigt färgglatt denna gång. Jag kände så för det. Jag älskar färg.
Och garnet är sååå mjukt och skönt.

…återkommer senare om jag kommer på nåt mer att förtälja… 

Hallå hej alla! Hur har ni det i snögloppet? Här har vi, efter några dagars vinterkyla, återigen plusgrader med solsken idag, så man fick nästan lite vårkänslor på köpet. Men jag har äntligen, som den 56 åring jag är, just börjat lära mej att vår får vi inte här förrän i mitten på maj, typ, så det gäller att ha tålamod. Man får köpa sej superfina vinterkläder, som frambringar separationsångest, så står man ut lättare. Ett litet tipselips.

Jaha…jag städade ju bort julen och allt bara en dag för sent, men så hade jag ju glömt kvar de röda kuddarna, så nu först, i helgen som var, bytte jag till vardagskuddar. Jag blev så glad när jag hittade den avlånga vita, med ränder och tofsar i hörnen, i skåpet, för den hade som fallit i glömska.

Och så fick Vallekudden komma fram igen. Ibland sköljer saknaden över en och då kan man krama kudden så kanske det känns lite bättre. Tur att vi har tjejerna, det har hjälpt till att man inte tänkt så mycket på honom, men så plötsligt bara kommer det och hugger till i bröstet. Mammas älskade lilla gosse. Hoppas du har det bra där du är nu.

Och om ni tror att jag stickar Riddarin som den ska vara så…ja, ni har inte rätt iallafall. Jag har ändrat mönstret som vanligt, men fint blir det. Dock kan jag inte kalla den för Riddari, utan får hitta på nåt annat. Kanske Skräddari, eftersom jag skräddar om och gör lite som jag vill. Jag vet inte…

Ja, det var väl ungefär vad jag hann med att skriva idag, jag har maten klar alldeles nu, det blev potatis i klyftor med korv och lök, som jag satte i små ugnsformar och in i ugnen så det lagar sej själv. Vi har varsin eftersom jag inte äter vanlig korv. Dock kan jag laga dem i samma panna så länge de är på varsin sida, men nu när det var potatis och det så blev det två små istället för en stor. Här kan vi slösa med disken när vi har diskmaskin. Det tar nog länge ändå att fylla den när vi bara är två här.
Nåväl…nog med onödigt vetande. Nu ska jag gå och äta. Ha det fint alla och halka för fasen inte när ni går ut, brutna lemmar är inte kul!

…jag vet…jag ska bli bättre på att blogga…jag lovar… 

Håkis beställde en lurvig liten liggpuff till katterna för nåt år sen, men den har inte uppskattats av varken Valle, Vilma eller Alma heller, men så plötsligt händer det.

…så söt… 

Hallå hej alla! ♥
Hur har ni det i januarikylan…höll jag på att säga, men det har ju inte varit nån kyla direkt. Alltså det har ju varit minusgrader, men sällan under -10, iallafall här hos oss uppe i Luleå. Dock är det ju lite kvar av månaden och sen kommer februari som också kan bjuda på riktigt kallt väder, så det kommer nog.
Ja, det har inte hänt så mycket här sen sist. Dagarna lunkar på i samma stil, vi har fått vara friska och jobbar på som vanligt, om än det mellan varven känns som att en förkylning ska vara på väg, men så har jag rätt så ofta och jag har kommit fram till att det har med klimakteriet att göra, då alla slemhinnor blir torrare och jag får svidigt i näsan och för att kompensera ökentorkan så får man krandropp och rinniga ögon, vilket jag misstolkar som förkylning. Men nej, jag har inte haft en vanlig förkylning sen jag vet inte när. April 2019 hade vi nån form av influensa och april 2022 hade vi covid, det är allt. Och det är tack vare att alla varit tvungen att stanna hemma vid minsta symtom. Det tycker jag att vi ska fortsätta med.

However…jag skulle ju visa hur tröjan blev, som jag höll på att sticka i det fina Holstgarnet. Den blev så mycket bättre efter blockning.
Jag är supernöjd med raglan. Den blev så jämn och fin, utan håligheter.

Inget avancerat mönster. Jag kan tycka att det är nästan snyggast med bara nån liten detalj så här. Det behövs inte så mycket för att göra ett plagg lite extra.

Långa ärmar med ganska bred mudd. Snyggt! Och garnet är ju bara så fint. Jag älskar det! Färgen är att dö för!

Men nu har jag, hör och häpna, inte stickat på flera dagar. Nej, inte en endaste liten maska faktiskt. Jag har bara legat och chillat. Det har varit välbehövligt för mina arma axlar, men det är inte därför, utan för att tröjan jag håller på med är i bouclé, det lockiga alpackagarnet, tillsammans med mohair och det är lite besvärligt att sticka med, eftersom man har två trådar, vilket bara i sej är ganska kämpigt när man hela tiden måste hålla koll så man inte bara får med en tråd, för då blir det som ett litet hål i tyget. Sen att den ena tråden dessutom är lockig gör det hela lite trassligare. Inte den bästa kombon, om ni frågar mej, men det blir fint, så jag vill göra den klar. Nu har jag bara halsen kvar, innan jag börjar med ärmarna, och den ska vikas in och avmaskas ihop med de första maskorna på halsen. Hur lätt tror ni det är i det redan krångliga garnet? Så därför har jag inte stickat på några dagar, men jag måste väl få det gjort så jag kan fortsätta med ärmarna sen.
Jag har så många wips på gång som jag måste få klart. Så om jag säger till mej att jag får inte börja på nåt nytt förrän jag är färdiga med dem så………kommer jag ändå börja på nåt nytt, för jag lyssnar aldrig på vad jag säger. Suck.
Fast jag borde verkligen. Jag har så många fina tröjor som ligger och väntar på att bli klar. Det värsta är att det inte är mycket kvar ens. Det är bara att sy ihop dem så är de färdiga att använda. Kanske blocka först bara.
Men nej. Jag bara ligger och chillar istället.

…men det gör ju inget…huvudsaken jag tycker det är kul…det är ju inget måste… 

Söndagsbestyren har bestått i att klippa till Håkis igen. Det hann gå lite för lång tid så det var ganska långt nu, vilket gör att det tar längre tid att klippa och han blir otålig, men till slut var det äntligen färdigt och nu är det jag som bestämmer när det är dags nästa gång…okej? Okej.

Och så har vi burit ner alla julkartonger, det gjorde jag inte igår, men dammsög gjorde jag allt, så ni ser, jag gör allt tvärtemot det jag säger att jag ska göra. Förutsatt att ni har läst gårdagens inlägg då.
Och idag har jag bäddat rent med vitt och svart. De harlequin-rutiga har fått hänga med ett bra tag nu, men vi sover inte på dem, utan de är mer till dekoration. Jag slätade till spetsen litegrann med min nya steamer som jag fick i julklapp, men bara just så de låg fint och inte helt släta, för då hade jag behövt släta till hela påslakanen och örngotten och det är att be om för mycket när det kommer till mej, man ska inte gå till överdrift.
Visst är det härligt med släta, manglade lakan, men inte så att jag ställer mej och stryker sängkläderna, nej och nix och aldrig på tiden!

Satte grågröna värmeljus i de blommande hållarna, men det syns förstås inte på bild

Här ser ni att jag har grangirlangen kvar. Ser bara härligt vintrigt ut och inte alls som att jag vägrat städa bort julen. Eller vad tycker ni? Ni tycker som jag, bestämmer jag nu.

Den lilla granen fick också stå kvar och huset har jag alltid stående där. Inte för att jag tänkt det, jag har bara glömt ta bort det, men det är ingen juldekoration heller, utan en vinterdekoration.
Jag måste köpa lite smalare ljus till menoran. Just nu har jag bara kronljus och de är aningen för tjocka. Det är så små ljushållare i den. Kanske jag måste stöpa själv? Det hade fanimej varit kul. Jag måste prova det.
Och nej, det är ingen lilliputt med enorma fötter som bor i huset, jag har bara inte kommit på var jag ska ha skorna, så de har fått stå kvar där, på fönsterbrädan i sovrummet. Men jag kanske ändrar lite i hallen och ställer dem där nånstans. Om jag får lust. Eventuellt.

Och snön fortsätter att vräka ner här. Det har snöat vareviga dag den här veckan och ser inte ut som att det ska sluta heller. Får se om vi tar oss till jobbet imorgon bitti. Inte hade det gjort mej nåt om trafiken stannar för en dag. Jag är gärna ledig en dag till.
Nä, nu måste jag nog gå och laga lite middag. Håkis är hemma hos sej och fixar med nåt, men kommer nog tillbaka snart och då är han nog hungrig. Och idag blir det Janssons igen. Jag har två burkar anjovis kvar, så det blir en omgång till. Sen dröjer det väl ett tag till nästa gång, men inte till jul utan påsk kanske eller bara nån vanlig vardag. Det funkar ju när som helst.
Tack för idag och på återseende. Ha en trevlig söndagsafton alla och ta hand om er. ♥

…sååå skönt att jag inte bor i eget hus, avundas inte dem som gör det nu… 

Jag har tänt nyårsmarschallerna på balkongen. Jag skulle ha gjort det på julafton också, men glömde det.

…tycker det är fint…  😊

Hallå hej alla! Hur har ni det på nyårsafton? Vi har det gott här i stugvärmen…höll jag på att säga, men i mitt lilla residens menar jag förstås.
Vi har varit och tänt ljus hos farsgubbarna i snöstormen, som härjade här tidigare idag, och därefter åkte vi och handlade, som alla andra lördagar. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom?
Vi köpte älgkött, en mindre bit än den vi redan har i frysen, för idag blev det lövtunna skivor av det som jag stekte och kryddade med salt, vitpeppar och grillkrydda. Det serverades med potatisgratäng och sallad med italiensk salladsdressing. Alltså, det var sååå jäääävla gott! Jag har inte ätit det på säkert närmare fem år. Kan ni fatta? Inte jag heller.
Det har vi iallafall intagit för en liten stund sen och sitter här nu, mätta och belåtna om än jag hade kunnat äta mer, vid varsin dator.
Vilma ligger och vilar nånstans och Alma ligger för närvarande i Håkis famn, men det tar väl inte så lång stund innan hon börjar gnälla på att få gå ut på balkongen igen, för att se så det inte har hunnit bli sommar på den här kvarten, sen hon senast var och kollade. Hon litar inte riktigt på mina ord om att det kommer att vara vinter ett bra tag till.
Vinter och vinter förresten, vi har 2,7° C med snöglopp och takdropp. Inget favvoväder direkt och jag hoppas att snön inte hinner smälta alldeles för mycket om det sedan slår om och blir riktigt kyligt. Jag vill ha lagom med snö så att det tynger ner grenarna på träden och lyser upp så fint, inte som nu när de är alldeles svarta och kala. Det ser mer dött ut då, tycker jag.
Nåja, vädret är inget vi rår på så vad lönar det sej att sitta här och muttla om det?
Nu har vi tänkt att bara chilla i soffan tills det är dags att skåla in det nya året. Synd att vi såg nya Top Gun förra helgen, för den hade suttit fint nu. Den var riktigt bra, måste jag tillstå. Vi får väl gå och se om det finns nån annan bra film, men det är svårt att toppa denna.
Vi ska skåla i lite alkoholfri päroncider, vi har ju aldrig nån champagne eller nåt. Det är ju inte gott ens. Sen blir det väl att huppe i sänga, men jag är inte helt säker, för jag har legat och snarkat tokfan i soffan en bra stund på eftermiddagen. Kanske jag inte alls är trött vid midnatt. Jag får väl sitta med min stickning och äta godis och dricka cider halva natta.
Ja, varför inte?

Hörrni…ha nu ett bra slut och ett riktigt

…och ge inga nyårslöften om det inte är att inte hålla några nyårslöften… 

Tisdag idag, ca -4° och underkylt regn är vad vi har haft, men nu snöar det fina lappvantar och det blir så vitt och fint.
Vi har jobbat, för vi har inte tagit ut några semesterdagar, dem sparar vi till våren då vi ska börja bygga på husbilen. De dagarna behövs bättre då, men lite trist är det att inte få vara ledig så mycket nu under julen. Och nyår bjuder inte heller på mer än helgen, men sen är vi ju lediga på fredag, trettondagen, och det är ju alltid något.
Som om nu ingen visste det. Jag babblar på om onödiga saker här, men jag måste ju ha nåt att berätta.

Iallafall har jag ätit min lutfisk idag och Håkis åt en liten portion av Janssons, för det måste räcka till imorgon också, och för att bli mätt åt han även dopp i gryta med lite skinka. Ja, som ni ser så gör vi allt helt bakvänt. Dopp i gryta äter man väl kvällen före jul när skinkan är färdigkokt, eller julafton? Jag vet inte, det kanske inte finns nån särskild ordning på det där. Själv äter jag aldrig det, men när jag var ung, och fortfarande bodde hemma, brukade vi doppa bitar av vörtlimpa i spadet från skinkan, kvällen före julafton. Bara litegrann, för det var så gott, men äta det som Håkis, att man blöter hela skivor och lägger på fatet med en smörklick och lite skinka, det har jag aldrig gjort.

Ja, nog om det. Nu har jag diskat undan allt som behövdes diskas och sitter här nu med en kopp kaffe i min fina adidas mjukisdress och tofflor med får på fötterna. Varmt och gott ska det vara. Jag har förresten haft väldigt sparsamt med vallningar idag. De har kommit lite mer sällan och inte varit så kraftiga som de kan vara. Jag har blivit lite svettig på överläppen bara och hoppas nu att det fortsätter så. Jag är så trött på mina frekvent återkommande värmevallningar, som ibland kommer med sån kraft att jag rent känner det i huvudet, som att det ska sprängas. Och så blir jag alldeles knallröd i ansiktet. Usch.
Men det har inte varit lika jobbigt idag som sagt. Skönt! Jag kan gärna vara av med dem. Kommer inte sakna. Bara ibland. När jag fryser.

Det ser ut som att den är rosa, svart och vit, men den är mörkgrå. Typ antracitgrå, lite åt det lila hållet. Och det är revär bara på ena byxbenet.

…ha en fin kväll nu alla…och hoppas ni inte blir insnöade…   

Annandag jul och snart är allt över, allt som jag gillar så mycket och inte alls vill skiljas ifrån, men det är bara att gilla läget, för jag tänker då inte ha julen kvar till påska iallafall. Nån måtta får det vara.
Julen förflöt då som så att vi firade den i hemmets lugna vrå, här på min gata i stan, där jag bor, numera vi alla tillsammans. Dock firade vi inte som vi brukar då vi inte hade nån julmat, vi tittade inte på Kalle Anka – inte för att jag brukar titta direkt, men har alltid kanalen på i bakgrunden – och vi hade varken glögg, lussebullar eller pepparkakor. Eller det sistnämnda har vi ju, köpes, men vi åt inga.
Håkis har ändå gjort en julskinka, men jag hade även gjort köttsoppa med älgkött som Håkis fått av en före detta arbetskompis, och det blev så mycket av det så vi har ätit det i flera dagar. Med klimp. Inte för att nån av oss klagar, det är gott med köttsoppa, men att inte ha nån julmat, mer än skinkan och lite rödbetssallad, har väl aldrig inträffat tidigare. Jo, vi har gravad lax också och en burk sill, men jag har inte ätit av det. Laxen ska jag visserligen äta på knäckemacka här nån dag. Lutfisk har jag i kylen så det är bara att tillaga, så det blir lite julmat ändå vad det lider.

På julaftonsförmiddagen fick jag öppna ett paket, för Håkis hade öppnat ett av mina, eller det hade jag inte ens slagit in, för det var en verktygshurts som vi ska ha i husbilen, så den hade han hemma i garaget och visste vad det var, för han hade önskat den själv och var med när jag köpte den. Jag hade duschat och tagit på en klänning, dock hade jag en ylletröja över, för jag har inte så varmt i lägenheten, men det åkte av i en väldans fart då jag såg att det var mjukiskläder av märket adidas, jättefina som jag önskat bland andra, i rosa/grått/vitt. Det tog jag på mej istället och sen åkte vi och handlade lite sånt som vi hade glömt och passade även på att panta petflaskor.

Sen åkte vi och tände ljus till farsorna på kyrkogården. Det var en frisk och klar dag med solsken så länge den orkade hålla sej uppe.
Vi åkte hem till flickorna, Vilma och Alma, och åt av köttsoppan, tittade på film och öppnade därefter resten av paketen. Jag fick två flanellpyjamasar och en steamer. Och Håkis fick tofflor och en big size adidaströja. Sen myste vi på här med godis och julmust och så klart hade jag min stickning att arbeta på.

På juldagen styrde vi färden mot Boden och hälsade på hos lilla storasyster och sedan fortsatte vi till mamma och var väl borta en sju timmar så där, så det blev ganska länge, men vi har inte hälsat på hos syrran på jättelänge så vi hade en hel del att catch up on.

Vilma har busat på här mellan varven och är så söt så man får lite hjärteknip.

Alma, som är van att vara ute på balkongen dygnet runt när hon har varit här tidigare, vilket är på sommaren då Valle har varit på ranchen, vill ju vara det nu med. Och är det inte under -5 så kan hon sitta där ganska länge och spana efter tornseglarna – hon har ännu inte begripit att de har flyttat under vintern – men när det är kallare vill hon ju inte ut, fast hon gnäller och tjatar och glömmer hela tiden att det är för kallt, så lite frustrerad är hon utemellanåt.
Men idag fick hon gå ut, för vi har bara runt nollan, och där satt hon länge och väl. När hon till sist ville in gick hon och kurade ihop sej i soffan och slumrade ett bra tag innan hon ville ut igen, men den gången blev det inte långvarigt. Skönt iallafall att hon lugnar ner sej efter att få vara ute en stund. Hon kan bli riktigt tjejsur när hon inte får som hon vill, den lilla argbiggan.

Nu sitter vi här, mätta och belåtna vid varsin dator. Vi har intagit lite Janssons som jag gjorde idag, annandagen. Jag tänkte jag skulle prova ha lite tomater till och faktum är att det passade alldeles utmärkt. Dock gjorde inte salladen på rödkål, morot och ananasbitar det, men jag åt den för sej, mellan tuggorna, och den var jättegod. Jag ska göra en med rödkål, morot och rödlök också. Kanske jag skulle pickla rödlöken först? Ja, ja, gott är det iallafall och fräscht med kålsallad, tycker jag, så det ska det bli mer av.
Får se när jag gör lutfisken, det blir nog i veckan iallafall.
Nu ska jag värma mej en liten munk till kaffet och sätta mej i soffan igen och fortsätta sticka på min nya stickning som jag har börjat på. Blev färdig med tröjan jag höll på med igår. Nu ligger den här på golvet, blockad och klar, men inte torr, så jag visar sen hur den blev.
Ha det så gött alla och god fortsättning på julen!

…jag gör nog lutfisken imorgon så får Håkis ha Janssons för sej själv…han gillar den mycket… 

…från oss alla tillönskas en riktigt God Jul!

***

…och hoppas alla får en vit jul…på alla sätt… 

Tyvärr har jag inget lucianattlinne, men jag kan bjuda på en sång som jag sjöng för ett bra tag sen. Första stämman är jag och andra stämman är jag och tredje stämman är…också jag.

…håll till godo… 

Det är lördag och julefriden råder här i mitt lilla residens.
Vi har ätit tacos ikväll och just nu, i denna sena afton, står risgrynsgröten och sväller på svag värme. Den ska vi intaga imorgon till frukost med vörtbröd och gravad lax samt rödbetssallad. Lite julfrukost så här den tredje advent tänkte jag. Gott ska det bli.

Alma och Vilma busar här mellan varven så hårtussarna yr. Det är en glädje att se dem så glada och harmoniska.

Jag bäddade rent idag redan, för imorgon vill jag gå på promenad innan Håkis åker iväg hem till sitt för att fixa lite saker. Och sen har jag tänkt färga håret- utväxten – baka lussebullar och städa badrummet, så jag har nog med att stå i, tyckte jag. Annars är det ju på söndagar jag brukar byta, eller måndag går också bra.
Flickorna godkände bäddningen.

Jag satte ihop de randiga tyghjärtana och hängde upp dem på brädväggen i sovrummet. De har tidigare hängt på stolarna i köket och en jul på nätdörren, som vi hade innan vi särade på katterna, men det var ju fint så här med.

Och så har jag gjort färdigt några garnmössor som jag skulle ha i en girlang, men har inte fixat det ännu. Det är som att allting jag gör måste ligga ett tag innan jag färdigställer det, det går som inte att göra allt på en gång. Jag vet inte vad det är för fel på mej. Kanske någon bokstavskombination?

…nu fortsätta tv-tittande med stickningen i handen…ses väl imorrn, kanske… 

Idag är det tredje december och all julpyntning är färdig här. Julklapparna är köpta och nu är det bara pepparkakor, mjuk pepparkaka och lussebullar att baka kvar, sen kan man bara njuta av julefriden.
Det är ju så härligt. Och att få vara med sin familj hela tiden känns underbart. Det var så trist tidigare när vi alltid var tvungen att lämna någon ensam och sen dela på oss på kvällarna, så jag är djupt tacksam att våra flickor kommer bra överens. Valle var ju också så himla snäll och fin, men hans sjukdom gjorde honom aggressiv. Han trodde kanske att vi tagit hem Alma för att ersätta honom, vilket absolut inte var fallet, men hur förklarar man det för honom?
Vilma börjar blomstra lite här och ibland är hon så busig och jagar Alma, som tycker det är asroligt, men det blir kanske inte så länge som hon skulle vilja. Men Vilma är ju 8 år och inte nån ungdom längre så att leka tar inte nån stor del av hennes tid, men korta stunder flera gånger om dagen är hon med. Hon snodde en liten juldekoration i form av en miniklädnypa med en tomte på, som hon råkade skjutsa in under soffbordet, och den låg hon och krafsade ljudligt efter både länge och väl. Till slut gick jag och hämtade ett avlångt föremål för att dra fram vad det nu var hon så ivrigt ville få tag på och såg att det var nåt hon inte fick ha, och med det var den leken slut. Dock satte hon fart och sprang fram och tillbaka som en vettvilling några minuter senare, så det är allt fart i den gamla damen.
Alma gillar att sitta ute på balkongen och spana efter duvorna, för några tornseglare har vi inte vintertid, möjligtvis en och annan talgoxe som kommer och kollar om det finns nåt att äta i de stora ljusamplarna, som faktiskt inte är helt olik en fågelmatbehållare. Ingen av Valle eller Vilma har nånsin velat vara ute så länge när det är minusgrader, så nu förstår man att hon är sibirisk med sin tjocka, isolerande päls. Och så har hon ett friskt hull på kroppen. Det har även Vilma och det är en stor kontrast till vad jag är van med som haft en väsentligt tanigare Valle att klappa och bära på.
Håkis kommer också hem efter jobbet mer nu, han behöver inte hem varannan dag, så han ska sänka temperaturen i stora garaget och ta hit allt som inte tål kyla och ha i garaget här. Det är ju fjärrvärme så ingen högre kostnad för mej.

Och familj, förresten, är inte två vuxna och barn. En familj är en hoper individer som lever tillsammans. Vilken art man tillhör är oväsentligt. Vilket kön man tillhör är oväsentligt. Vad som är väsentligt är att man trivs och vill vara ihop.

…finaste flickorna… 

Så blev det återigen fredag och en ny ledig helg är i antågande.
Jag har en deg på jäsning i skrivande stund…och med det menar jag förstås inte att jag är gravid eller så, utan bokstavligen, jag ska baka mera munkar. Nu en dubbel sats mot det jag gjorde innan. Och nu har jag bytt ut ett kryddmått salt mot en halv tesked. Degen är gudomligt god så nu blir de nog precis som jag vill ha dem.
Jag ska baka mycket munkar innan oljan hinner bli för gammal. Jag ska omorganisera i frysarna så jag bara har bullar, bröd och glass i ena. Måste ju få plats med mitt bak. Jag ska baka mjuk pepparkaka också. Och vanliga pepparkakor så småningom, men de behöver ju inte vara i frysen.
Vad jag också vill baka är smördegsstjärnor, ni vet de med plommon i, toppad med florsocker. Men de tror jag att jag bakar ett par stycken just när jag ska ha dem. Inte ett gäng att frysa in. Man tar ju bara en smördegsplatta och delar den, skär in en bit från alla hörn, fyller med plommonpure och sen viker man dess traditionella form. Hur lätt som helst, så inte behöver man baka många på en gång.
Jag har gjort mera sima också, nu med farinsocker så nu är drycken så mörk som den ska vara. Snart ska de ställas i kylen och imorgon är de färdiga att dricka. Fast vi hinner nog med att smaka redan ikväll om jag ställer en flarra på balkongen.

Ja, det är såna julbestyr jag har nu i dagarna, men det är bara mysigt så här i advent, med julmusik i bakgrunden.
Och lite ny snö har vi fått, så det är vitt och fint och lyser upp lite i mörkret.
Älskar’t!

…får se om det får ligga kvar nu eller om det hinner smälta bort ännu en gång… 

Jag håller på att koka en till sats med sima och eftersom spisen var upptagen med den stora 10 liters kastrullen så blev det ingen matlagning här utan Håkis åkte förbi Korvgubben när han slutade jobbet.
Jag åt en ostburgare. Jo! En riktig en med kött och allt. Och det är inte första gången heller, det är faktiskt andra gången. Första gången var i lördags efter att vi varit hemma hos mamma och sen handlat och det. Vi var så hungriga och Håkis sa att det är så synd att du inte vill ha nån mat nånstans ifrån. Ja, men, svarade jag, jag kan väl ta en vanlig ostis då, jag har ju liks ätit korv. (Det är vildsvinskorven jag menar. Nu när jag skulle beställa igen så såg jag att det är bara 30% vildsvin och 40% vanlig gris, så det var ju inte alls bara vilt.)
Och vet ni…det var så gott! Och Håkis frågade om vi skulle ta det idag igen då, när vi inte kan laga mat på spisen utan i så fall ugnen. Jag var ju inte svår att övertala. Ok, du vet vad, var mitt svar och han kom hem med en ostburgare med bara salt, peppar och lök.
MUMS!

…jag är ju varken vegan eller vegetarian så det spelar ju ingen roll om jag nån gång äter kött…så länge jag inte känner att det är fel… 

♫ Där borta på bordet har jag ställt mitt barn, en anonym urna är allt som finns kvar ♫
Nej, inte mitt riktiga barn, men väl pälsbarn. Och nu är de tre i samlingen. Det är:
Hampus 19930107 – 20070412
Nalle 20070506 – 20120716
Valle 20070506 – 20221110

…nej, vi har inte kommit oss för att gräva ner dem ännu, men vi ska väl…nån gång… 

Nytt för i år är grangirlangen med belysning på sänggaveln. Jag tyckte det blev riktigt fint. Och så har jag bäddat rent med julsängkläderna. Det ska jag ha nu ända fram till jul. Jag har två ombyten som jag får växla mellan. Jag skulle så gärna vilja köpa flanellsängkläder från Hemtex, för de har så himla fina, men jag har inte plats för dem. Jag har proppfullt i mitt linneskåp.

Alma och Vilma har godkänt bäddningen, men tyckte nog att det var lite för slätt och ordnat så det fixade de genom att gräva lite i täckena så det blir så där hemtrevligt skrynkligt.

Vad mer som är nytt är granfotskorgen som Håkis kom och överraskade mej med häromdagen. Jag blev så glad, för jag har velat ha en sån länge, men varit för snål helt enkelt. Nu var det rea på black Friday-veckan så han passade på eftersom han visste att det var nåt jag ville ha.

Vidare så köpte jag fuskjulstjärnor till korgarna på tv-bänken, så det blir lite mer juligt än de limegröna. Tyckte det var fint. Och ljusstaken är en gammal som jag fick när jag prenumererade på nån blaska. De skrev att värdet var nästan detsamma som på originalet Georg Jensens ”advent crown” och hade en bild på den, och det var ju nåt jag absolut ville ha, men så fick man denna billiga kopia.
Nåja, den funkar ju för ändamålet och är väl inte helt ful, men jag tyckte de lurades en hel del, för den här kan inte kosta mer än en femtiolapp på typ Dollarstore.

…ha nu en trevlig första advent… 

Förra helgen kokade jag sima, en finsk citrondryck man brukar göra till första maj, och nej, jag är inte ett dugg förvirrad, jag är fullt medveten om att det är november och första advent till helgen, men jag ville ha denna dryck ändå.
Jag har provat göra den en gång förut, för flera år sen, men det var inte samma recept som den mamma brukade göra, för den smakade mer som öl än läsk. Nu har jag använt mammas recept och den blev bra, men kan bli bättre, jag hade nämligen lite av det vita i skalet, fastän det stod att det inte fick vara nåt alls, men jag tänkte att det lilla kan väl ändå inte märkas av. Det gjorde det. En svag besk eftersmak, inte så det är dåligt, men det är inte som det ska, så nästa gång ska jag vara supernoga med att ta bort allt vitt.

Det blir precis som läsk, för man har i lite jäst och den gör att det blir som kolsyra i drickan. Väldigt gott! Dock ska man ha farinsocker, jag hade bara vanligt socker och lite sirap, men ska man ha det så ska det vara den mörka. Jag hade ljus. Nåja, den är god och Håkis har druckit massor av det. Jag gjorde åtta flaskor och vi har kvar två.
En ska vi ta med till kära mor och besöka henne imorgon.

Och ikväll bakade jag munkar. Det brukar man också ha till första maj ihop med sima.
Det här är ett recept jag hittade på nätet, inte riktigt likadana som mammas så jag ska be att få hennes, för de är godare.
Jag bakade ju munkar också, då för längesen, och de smakade precis som mammas, men jag minns inte hur man gjorde dem. Tror att jag letade recept på finska sidor och det här var svenskt, så det kanske är därför det inte är riktigt samma. Jag vet precis hur de ska smaka, så de kan vara goda ändå, men är det inte exakt samma så är jag inte nöjd. Tyckte dessa var lite smaklösa.
Hursomhelst är det kul att ha hemmagjord dricka, för den är verkligen som riktig läsk, lite godare till och med, och munkar tackar man ju aldrig nej till.
Munkar och sima ska bli en högtidstradition här hos oss, från och med nu, det ska vi ha till jul & nyår, påsk & första maj och slutligen till midsommar. Håkis tyckte jag kan göra den varje vecka, men det är nog inte bra för honom att dricka så mycket sockrad dryck. Han dricker ju sockerfritt i vanliga fall.

…munkarna är inte så brända som det ser ut på bilden… 

En dryg vecka har gått sen våran lille Valleman lämnade jordelivet. Det har gått bättre än väntat, men så hämtade vi också hem Vilma och Alma direkt efteråt och Håkan bor här sen dess, åker bara hem några timmar varannan dag, så då har det gått lättare än det hade om jag inte hade haft dem. Men jag har tänkt på honom varje dag, dock inte med sorg utan roliga minnen och en känsla av lättnad att vi tog beslutet i tid, varken för tidigt eller för sent. Och så är det förstås kul att återigen ha lilla Vilma hos mej. Jag har ju inte träffat henne mer än en dag i veckan i tre års tid. Alma har jag haft en kortare tid på somrarna, men man vill ju ha alla hos sej alltid, fast det gick ju inte med Valle när han var så aggressiv. Men nu lever vi tillsammans igen som en stor familj, vilket känns riktigt bra och gör att sorgen inte blir så svår.
Men han kommer alltid att finnas i våra hjärtan och jag är glad över alla foton och videor jag har tagit av honom som jag kan titta på och minnas tillbaka.

Vintern smyger sej på och det har kommit lite mer ny snö så det åtminstone är vitt på marken, efter att det som kom smälte bort. Det täcker knappt gräset, men det kommer ju mer sen.

Idag ska vi åka och handla, i vanlig ordning, och vi ska på Hemtex och köpa en mörkläggningsgardin, som är lite tjockare, åka till ranchen och hänga upp den längst ner i trappan för att värmeisolera och behålla värmen på nedre våningen. Ingen idé att värma upp hela huset om det inte används. Och vi ska så klart bära ner alla plantor.

Sen ska jag ta upp julpynt, när vi kommer hem igen, och sätta igång med det. Jag ska ha julgranen färdig och hänga upp stjärnor, men elljusstakarna får komma fram nästa helg.
Jag gör allting lite tvärtom mot andra, som tar fram granen det sista de gör innan jul, men det är för att jag vill ha den så länge som möjligt. Finns inget som pryder ett hem så fint som en julgran. Jag älskar den!
Sen är det skönt att ta allt lite pö om pö så man inte får så mycket att göra på en dag, om än jag inte har så mycket pynt numera. Däremot skulle jag vilja ha vimpelgirlanger i typ linnetyg, det tycker jag är så fint, så får se om jag fixar nåt sånt.

Flickorna har slagit sej till ro och kommer och möter mej i dörren när jag kommer hem från jobbet och jag har redan ”bondat” med Vilma och hon tyr sej till mej allt mer. Det känns så himla bra. Inte kul när ens egen katt ser en som en bekant liksom. Som man får klappa efter nån timme när man hälsar på. Men nu börjar hon vara mer som min gamla Vilma igen och det värmer mitt kattmammahjärta.
Alma är go med alla som har stannat en stund. Hon är en riktig knäkatt och så lättsam att det inte spelar så stor roll om det är mamma, pappa eller nån gäst som hon ligger i famnen hos. Dock är hon rädd från början, vilket är jättebra då jag inte vill att hon springer fram till främlingar som skulle kunna stjäla henne, när hon är ute, eller göra henne illa.
Vilma behöver vi inte oroa oss för den saken, hon skulle aldrig gå till nån hon inte känner väl.

Ja, så nu vet ni hur det ligger till här och ni som undrat om jag gråter här i min ensamhet får se att så inte är fallet.
Och förresten, varför jag inte har skrivit om Valles hälsa innan är för att varje gång jag skrev att nu är slutet nära så återhämtade han sej alltid, vilket jag trodde att han skulle göra nu igen, men som han tyvärr inte gjorde. Och när han slutade äta den här gången tänkte jag att det får vara slut på plågan nu. Jag ska inte tvångsmata mer, för han mår inte bra. Man märkte det på hans jamande klagan efter varje gång han ätit och varit på toa. Och att han förtvivlat försökte äta på plantorna för att rensa magen.
Han ville få bort det onda.

Han kräktes inte ofta, men lite då och då, och jag var så rädd att det skulle bli samma visa som tidigare. Hans muskler förtvinade och han blev alltmer ostadig. Huden blev allt tunnare så man kände varenda ryggkota jättetydligt. Han var mager, dock inte för mager, men han hade väl tappat mellan 0,5 och 1 kg och det är mycket på en liten kattkropp.
Därför känns allting bra. Man slipper all oro, all ängslan och vet att han inte plågas mer. Och vi får glädjas åt dem som finns kvar, som än så länge är friska och unga. Den ena relativt, Vilma är ju en medelålders liten dam. Alma är runt 30 kattår och har just trätt in i vuxenlivet. Och vi får hoppas att de får ha hälsan och bli gamla de med.
Minst lika gamla som Valle blev.

…nu göra sej färdig för en ny dag, nya tag… 

ROMEO VALENTINO  20070506 – 20221110

Lille Valle, vår älskade, finaste pojke, nu finns du inte mer.
Du var en kämpe och gav oss härliga 15,5 år. Det är ett och ett halvt decennium. Det är en lång tid.
Men en liten kattkropp orkar bara så mycket och din orkade inte mer nu. Efter lång tids intagande av kortison blev dina muskler förtvinade, din hud alldeles för tunn och din kropp tog inte upp vare sej näring eller fett av maten du ändå så duktigt åt av, förutom den här sista veckan då du mer eller mindre gav upp. Du magrade allt mer och du jamade klagande och tittade mej i ögonen som att du bad om hjälp.
Och vi kände att vi måste hjälpa dej.
Vi kände att du måste få vila nu. Du måste få slippa denna plåga som din kropp utsatte dej för. Du måste få komma till katthimlen nu. Tiden var inne.
Och idag kl. 16.30 tog du ditt sista andetag.

Du fattas oss så det värker i bröstet, men vi vet att du har det bättre där du är nu. Och hur stor bävan inför avskedet vi än kände, så är lättnaden, så här efteråt, desto större. Det är som ett stort ok lyfts från våra axlar. All oro, all ängslan, all bävan är borta. Vi känner att vi gjorde rätt.
Och det var så fint. Du låg på en mjuk filt med din egen hemifrån över dej. De hade tänt ljus, som dock var batteridrivna, men väldigt realistiska, och allt gick så fridfullt till. Du fick en lugnande spruta i nacken, som fungerar likt narkos, och när du var helt lugn och icke kontaktbar fick du den slutgiltiga sprutan. Du slapp lida. Du bara somnade. För att aldrig vakna igen.
Nu är du fri, min ängel, nu har du aldrig ont mer.
Och du…pussa Nalle från oss.
Vi ses i Nangijala ♥

…för alltid älskad, för alltid saknad…älskade lilla hjärtat vårt…

Jag läste syrrans blogg nyss där hon skrev om att hon är nöjd med sitt ”tråkiga liv” och jag kände att jag måste hålla med här i min egen blogg. Jag har ju visserligen ett arbete att gå till där jag träffar en massa folk som jag socialiserar lite med så det hjälper ju lite, att komma utanför hemmets väggar, men annars så händer inte mycket just nu och det är helt okej, tycker jag, med tanke på vår ålder. Att ”ha roligt” är inte nödvändigt längre, för som hon sa, det är ju ändå inte så roligt

Att tvinga sej ut på olika evenemang, för att sen komma hem och tycka det är sååå skööönt…varför inte bara skippa evenemangen och ha det skönt hela dagen?

Fast ibland blir jag rastlös och vill hitta på saker, så att det händer nåt. Det är typ såna gånger som jag ringer och tävlar i karaoke på radio, vinner och får åka till Tokhålm och se Lena PH och Orup. Nu är ju det längesen och det beror helt enkelt på att jag inte haft så många rastlösa perioder, jag har nöjt mej med tillvaron och tycker det är skönt att slippa allt ståhej.
Visst har jag kollat efter biljetter till Pernilla Wahlgrens Hybrisföreställning och tänkt fråga om svägerskan med make vill haka på, men när det inte finns bra platser har jag struntat i det. Jag hade gärna gått och sett Spöktimmens Showcast nu i november, men samtidigt inte p.g.a att den nya coviden sprids med raketfart nu igen. Det är ju också den som ställt till det en hel del sen 2020, att man inte ens varit på bio eller restaurang. Fast å andra sidan tycker jag det är bortkastade pengar att äta ute. Mysigt ibland, men fan vad dyrt med nåt som ändå inte är så jävla gott och som man sen bara skiter ut. Man har ju ingen behållning liksom. Och när jag inte äter kött, mer än vilt, så gör det inte saken lättare direkt.
Sen är det också för, som ni vet, så tycker jag synd om katterna som är nog mycket ensam redan, ska de vara ensamma på kvällen också?
Jag vet, blödig kattmamma.
Men det är därför som vi bygger husbilen, för då kan vi uppleva saker och ha dem med oss. Inte kul för dem kanske, att inte få springa ute lösa, men det hinner de, det är ju bara under vår semester.
Dock är det inget vi kan tänka på förrän efter Valles hädangång, men han är ju 15,5 år och inte friskast, så den är nog inte så långt borta.
Sen kan vi börja ”ha roligt” igen.

…men jag har så roligt med Håkis så det räcker nog ändå… 

 

Hallå hej alla! Mitt bloggande blev visst inte så mycket bättre, men jag gjorde ju ett försök iallafall. Jag får försöka lite till.
Vi har inte gjort nåt nämnvärt här, vad jag kan komma på iallafall. Ena dagen är den andra lik och vi börjar närma oss slutet på sommartiden och en stundande mörk november. Jag måste piffa till lite här hemma, eller hitta på nån rolig höstaktivitet så att den månaden går lite snabbare. Vet bara inte vad det skulle vara. Baka lite mer kanske? Pyssla och göra lite mer julpynt? Börja med makramé? Förutom alla tröjor jag sitter och stickar. Kanske ska sticka lite sockor med? Och sjalar? Mamelucker?
Jag vet inte…
Vad gör alla under denna tråkiga månad?
I slutet är det iallafall inga problem med att hitta på nåt att göra då jag brukar börja med julpyntandet då. Inte för att jag tar fram så hiskeligt mycket numera, men det är en tid då jag trivs så fruktansvärt bra med att bara sitta och mysa med tända ljus och tomtar och granar och allt vad det innebär. Och kanske förhoppningsvis får vi snö som inte smälter bort meddetsamma. Som ljusar upp tillvaron lite.
Men det kanske räcker med min stickning. Och lite träning skadar inte. Det gör jag ju lite nu och då, men inget beständigt. Jag håller på varje dag i några veckor, sen händer nåt som gör att jag inte kan träna och sen är jag ur den rutinen.
Nå inte så viktigt.
Jag har ju egentligen nog med arbete och handarbete och katter som ska kammas och så ska ju Håkis ha middag varje dag när han kommer hem och det är inte alltid så lätt att komma på vad, men nu har jag en enkel och jättegod variant på hamburgare, fast det är varma mackor. Man steker valfri färs, saltar och pepprar och lägger på vanligt rostbröd. På med tomat och hackad lök, kanske lite jalapeñosost, och sen toppar man med hamburgerost. Vi har President eller ICAs röd cheddar, som är de godaste. Tror den med glada kossan också är bland de bästa. Sen skjuts in i ugnen en 5-7 minuter på 225° C, eller tills osten har smält. Serveras med lite grönsallad och MAX originaldressing, eller valfri om ni föredrar nåt annat. Jag lovar, det är godare än vilken hamburgare som helst.

…varför åka på grillen när man kan göra bättre mat hemma?… 

Idag var dagen med stort D. Idag var Håkis och hämtade bussen som ska bli vår husbil.
Som ska ta oss runt i vårt avlånga land och ut i Europa.
Som ska ge oss oförglömliga upplevelser, ovärderliga erfarenheter och underbara minnen.
Som ska bli vårt tredje hem att ha med överallt dit vi vill åka.
Hur f***ing cool?
En Ford Transit, så inget mer ”ingen ford på våran gård”, för nu står den där, på Håkis gård.
YAAAAY!!!

…alltså sååå så så roligt det ska bli att bygga vårt rullande hem…längtar så mycket nu… 

Jag gillar ju inte att sy och fästa trådar och sånt, om än jag gör det förstås, men jag gillar det inte och finns det vägar att ta för att undvika det i möjligaste mån så tar jag dem.
Och det gör det. När man stickar med ullgarner.

Man tar helt enkelt de ändar man ska skarva och borstar med en karda…

…tills de blir otvinnade och fluffiga.

Sen lägger man dem omlott och rullar dem så de tvinnas ihop.

Då får man bara ett enda lååångt garn, utan knutar, för det gillar jag inte heller.
Så här gör jag även när jag ska byta färg och för att det ska bli på rätt ställe så kan man tänka att tråden ska vara 3 gånger så lång som de maskor man ska sticka. Alltså kan man skarva när det tillexempel är 6 cm kvar av varvet, då mäter man 18 cm och klipper av garnet. Det ska stämma.

…man kan förstås rulla ännu mer så det blir lite tunnare, men jag hade inte tid, jag måste ju hit och skriva om mitt finurliga skarveri…  

En kort filmsnutt med lilla Alma en vacker sommardag.

Oj oj vad denna blogg blir försummad. Jag är inte den ivrigaste bloggaren jag vet. Men så har jag inte mycket att förtälja heller i och för sej. Ena dagen är den andra lik och inte särskilt intressant för mina stackars läsare.
Fast det kanske inte behöver hända så mycket, man kan ju berätta om sina tankar och roliga saker vi har pratat och skrattat åt här hemma, för det gör vi mycket, jag kommer bara inte på att berätta sen när jag väl skriver i bloggen. Många gånger har jag sagt till Håkis att ”det ska jag blogga om”. Nu kommer jag inte ihåg vad det är.
När jag själv läser mina gamla bloggar kan jag sitta och skratta åt mina helt menlösa inlägg då jag bara satt mej ner och skrivit ungefär vad jag tänkt i stunden…kanske det är så jag måste börja göra igen och inte tänka att jag måste ha nåt att visa eller rapportera.
Jag ska försöka bli bättre.

Vi har hunnit in i oktober månad. Den andra för att vara exakt. Och nu börjar hösten mena allvar.
Det är riktigt härligt, om ni frågar mej.

Det har som sagt inte hänt mycket här, vi letar fortfarande efter en buss att bygga om till husbil och kanske har vi hittat en alldeles nyss. Vi får se.
Vi mår bra för övrigt. Allt är som vanligt.
Vi var till kära mor och hälsade på igår och hon verkar vara i bra form hon med, borträknat alla krämpor och sånt som hon haft i alla tider och som tyvärr inte blir bättre direkt, ju äldre hon blir. Men klar i knoppen är hon och lika rolig att prata med, kanske lite glömsk vad gäller vissa saker, men annars pigg och alert. Det är så kul.

Jag sa ju att jag skulle – eller var det kanske bara att jag ville? – göra höst här i mitt lilla residens. Har jag gjort det? Nej. Som vanligt gör jag nåt helt annat än vad jag först tänkt, men lusten finns ju fortfarande så jag kanske sätter igång. Jag har inte ens tömt balkongen på blommor och dynor så det får bli dagens uppdrag. Jag ska spara pelargonerna så jag måste plantera om dem i varsin kruka.
Inte har jag putsat fönster heller så det är också nåt jag måste ta itu med.
Det är mycket nu.

Som vanligt så sitter jag och stickar och stickar hela dagarna. Det är vad som tar all min lediga tid, förutom i torsdags och fredags då jag var lite risig i ryggen, men det har gått över så jag började på en ny tröja igår.
Den vita loppapeysa-tröjan är blockad och klar och blev så himla fin. Och den gråbeigea är också färdig. Den behöver bara sys ihop under armarna och fästas alla trådar, sen är den klar. Vet inte om den ska blockas. Kanske bara med ånga i såfall.
Den koksgråa med vita ränder är också färdig, jag måste bara sy ihop hoodien, sy under armarna och sticka en vit icord-kant på den och fästa trådar, sen är den också klar. Det är bara det att det där med att sy är inte riktigt min grej. Jag lägger undan allt sånt och tänker att jag gör det en annan dag.
Jag har blivit så zen. Allt som är jobbigt gör jag zen.

Ja…vad mer? Inte mycket. Jag kan inte komma på nåt nu. Jag är egentligen inte in the mood for blogging, men jag ska försöka bli bättre och skriva fast det inte händer så mycket. Jag kan ju alltid bjuda på mitt eviga svammel. De bloggarna är ju ändå de roligaste att läsa, det tycker ju till och med jag.
Men ni får ha det så bra så länge och så får vi se när jag återkommer. So long och god bajs!

…blivit och blivit…jag har väl alltid gjort sånt som är tråkigt zen… 

…av förklarliga skäl…

Här säger jag hej från min omgjorda säng med nya sängkläderna. Bilden skickade jag till Håkis. Honom vågar jag anförtro allt.

Här har jag visat mina nya mysbyxor i jerseytyg.

Denna bilden var också ämnad Håkis som undrade vad jag gjorde.

Här skulle jag visa hur långt jag kommit på Håkis kofta.

Här hade jag hämtat paket på lill-Coop, våran kvartersbutik.

Och här…ja…fråga inte.

…tack och förlåt… 

Hallå hej alla i höstkvällens svalkande bris! Ja, jag känner mej lite pötisk här i mitt lilla residens. Nej, jag har inte druckit alkohol, jag bara är sån här. Allt vi har druckit till maten är ko-njak, som min gamle svåger skulle ha sagt. Alltså mjölk. Sen har vi förstås inmundigat andra drycker så som läsk och kaffe.

Vi har inte haft nån kräftskiva här i sommar, men vi köpte förra helgen så att vi kan äta när vi vill och det blev idag.

Det var så himla gott! Det är till och med värt att sitta och skala de röda små delikatesserna. Till och med Håkis skalar sina själv.

Med sallad och paj till blev vi proppmätta.

Det var extra mycket kräftstjärtar i denna förpackning så vi fick rejält med mat. Vi hade så mycket att vi fick spara till imorgon. Vi kokar ägg till och gör räk- och kräftmackor. MUMS!

Avslutar denna blogg med en vacker himmelsbild. Det är ju mycket mörkare i skrivande stund. Helt svart på himlen faktiskt. Det är dags att göra höst här hemma. Jag tror jag vill ha lite nya kuddfodral i soffan och ändra lite. Får sej vad jag hittar på.
Men nu ska jag börja göra kväller.

…sov så gott alla när ni lägger er… 

…av sensommaren går vi igenom nu. Det är söndag, den sista denna augustimånad, och nästa vecka på torsdag är det höst på riktigt.
Jordgubbslandet har gjort sitt och nu tar hallonen vid. Stora är de och goda som tusan.  Hälften är angripna av larver, men andra hälften är jättefina! Vi gjorde ingen besprutning innan blomningen och det får vi leva med nu, men vi får ju smaka lite iallafall.

Vi är tillbaka till vardagen, de flesta av oss, och det känns faktiskt skönt på nåt underligt sätt. Det är sååå härligt att vara ledig och få göra som man vill, men det är också bra med rutiner och att känna att man gör nytta. Man måste ha lite tråkigt mellan varven så man vet vad det är att ha kul.

Katter har få förpliktelser, men livet är ju inte alltid en dans på rosor för dem heller. Dock önskar man ju ibland att man fick vara katt vissa morgnar när man ska iväg till jobbet, när man är så trött och bara vill gå och lägga sej igen.

Vi letar buss ännu, till husbilsbygge, men det är svårt. Det ska stämma överens med årtal, pris, längd, bredd och lastvikt, för är den längre än 6 meter så får man betala dubbla priset på betalvägar, färjor m.m så det är bäst att se till att inte överskrida den längden. Och den får gärna vara bred, för helst vill vi kunna ligga på bredden så vi får mer plats för diskbänk o dylikt. Lastvikten är också viktig eftersom det ska in skåp och bänkar och ja, precis allt som ska in får inte överskrida tillskrivna lastvikt och det inkluderar även oss, så om vi har för mycket inredning och packning kanske vi måste svälta ner oss så vi får åka med

Annars ser dagarna ut som de gör mest. Vi jobbar och äter och sover och planerar och drömmer. Jag är ofta i Spanien redan, i huvudet, och mår hur gott som helst. Vill INTE åka hem!

Valle har ingen aning om vad vi planerar. Vi har ju inte inkluderat honom i våra resor, för vi har som räknat bort honom med tanke på att han lever på övertid, känns det som, men nu vet jag inte längre. Han mår hur bra som helst igen och äter jättebra, har gått upp i vikt och…ja, tar gärna en kaffeslurk vid tillfälle.
(Det är inget kaffe i, det är bara bottenskrapet.)

Just nu har vi sol och denna vecka har faktiskt visat sej från sin bästa sida, men sen vi började jobba så har sommaren verkligen varit en besvikelse. Vi har haft mest regn och rusk och temperaturer som inte nått över 20°, så inget vidare sommarväder att tala om.

Inte för att det gör mej nåt, om jag får vara egoistisk. Jag sitter gärna inne med min stickning…och så Valle förstås. ♥

Just nu har jag många wips, men den jag stickar på nu kommer att bli klar. Kan inte vänta tills jag får ta på den. En så enkel, men så snygg tröja. Visar sen.

Stackars Valle fick inte vara ute mycket denna sommar, men när han inte äter eller dricker så får han skylla sej själv. Då blir det att stanna hos mamma, för mamma går inte med på att han ska dö bara för att få gå ut och in som han vill. Nej och nix, dö får han göra en annan dag.

Som sagt är hösten strax här på riktigt och den är välkommen. Känner inte riktigt samma bitterljuva känsla som jag brukar utan mer att jag längtar, fast ibland är det lite tråkigt, helst när man ser hur blommorna ger upp allt mer.

Men jag längtar efter svalare luft och mys med tända ljus. Och snön får gärna komma tidigt i år, utan att smälta bort. Gärna så där i slutet på oktober.
Jag vet…skjut mej!

…ja, jag har kvar mina vallningar så det är väl därför…eller så är jag en vintermänniska… 

Nytt projekt på gång i dessa färger. Så jäkla snyggt! Det ska bli en långkofta, var tanken, ner till knäna, men vi får se. Det ska iallafall vara en hoodie, så får se hur långt garnet räcker.

I natt, mitt i spöktimmen, var det så här vacker himmel. Inte riktigt fullt dagsljus på nätterna nu, men ganska ljust fortfarande, fast det börjar mörkna mer och mer för varje dag. Det är mysigt, då blir det tända ljus i mitt hus. Jag var uppe så sent, för jag väntade på att fogen skulle torka så jag fick rengöra, men det tog en evinnerlig tid så jag gick och la mej till slut och fick fixa det nu på morgonkvisten istället. Det gick bra ändå.

Och så här ser klinkern ut i hallen. Fogen är inte riktigt torr, efter mitt torkande, men det är mörkgrått när det är torrt. Listen ska jag mörka ner så det matchar golvet lite mer. Det är inte riktigt samma nyans på klinker och golvskivor, men det är ju inte ens samma material så inget jag bryr mej om. Vad som däremot stör mej är att dörren inte matchar alls. Den är mer rödbrun, som mahogny typ, så den måste åtgärdas. Kanske jag målar med grå kalkfärg, så den blir sådär snyggt flammig och stryka på ett lager vax så det håller för torkning o dylikt. Det tror jag blir jättesnygg. Då hade jag velat ha handtag och ringklocka i guldfärg, så det får jag också fixa i så fall. Och kanske listen får behålla sin färg då, för det passar mot det guldiga. Krokarna på skåpet, där vi hänger jackorna, är också i antikbehandlat guld, så det blir det på allt.
Vi får se. Det är kul att planera och göra om. Det känns som att man får ett helt nytt hem.
 

…annars får vi sätta självhäftande faner… 

Denna semester börjar lida mot sitt slut och vi är inne på onsdag av fjärde och sista veckan, men det gör ingenting, vi har haft det så bra och vi har mycket sommar kvar när vi börjar jobba, så ingen jobbångest här.

Igår tog vi en promenix och när vi passerade Kvantum stannade vi och köpte varsin mjukglass, den första i sommar. Ingen sommar utan mjukglass!
Och vi har förstås ätit jordgubbar i gräddmjölk, men en gång hade vi även tillagt blåbär. GOTT!
Årets svenska jordgubbar har varit så makalöst söta och goda.
Spelar ingen roll vilket märke.

Nu har vi haft så där lagom temperatur som jag vill ha. Varmt i solen, men svalt i skuggan och svalkande vindar, precis i min smak. Har inte suktat efter att få bada alls, men vi har doppat oss en gång i spa-bad hemma hos Håkis. Dock är ju inte sommaren slut än, så det blir nog ett dopp i viken nån dag.

Alma älskar att vara ute och hon har inte smitit en enda gång, så de funkar nog finemang de där rullisterna som Håkis satte upp.

Och första sommaren på fyra år som jag fick grilla riktig korv. Den är så god i smaken, denna vildsvinsgrillkorv, men lite mager så man får tillägga fett i efterhand.

 

En sak jag tycker är bra med pandemin är att så många svenskar upptäcker sommaren i Sverige. Jag har aldrig fattat varför man drar utomlands på sommaren…? Det är ju på våren och hösten man gör det, sommaren ska man ju tillbringa här hemma, då får man ju så mycket mer sol och värme.
Fast det är klart…vissa somrar önskar man ju att man varit nån annanstans.

Jordgubbarna börjar mogna och snart får vi äta egna.

Och pysslingkragen var ingen pysslingkrage utan en prästkrage.
Nåja, krage som krage…inte schå noooka.

När man bor nära en å eller annat vatten får man finbesök av trollsländor som flyger omkring som små helikoptrar. Älskar trollsländor…och fjärilar…av alla de slag. ♥
Men de är så svåra att få med på bild när de är i rörelse.

Håkis har fixat våra cyklar som hade trasiga bromsvajrar och bytt till ny sadel och ska byta bandet på styret med, båda i svart, för vitt blir så smutsigt och fult om man inte förvarar dem inomhus.
Almas och Vilmas uppgift är att lyssna efter sork. De har fångat några stycken.
Riktigt bra råttfångare de där två damerna.

 

Och golvet i hallen är lagt. Nu är det bara småbitarna vid dörrarna som ska dit och golvlister. Biten in mot väggen fick Håkis fixa, för det behövde kapas och trixas, men det är också färdigt i skrivande stund.

Och medan allt detta pågått har jag stickat mej en ny lopapeysa. Jag har inte haft nåt planerat utan bara stickat nåt mönster vart efter och slutresultatet blev ju jättebra. Jag är jättenöjd med den. Älskar den mörkbeigea färgen tillsammans med mönstret däruppe, så det blir nog att sticka en beige sådan också. Och Léttlopi, som den är stickad i, är så jäkla snyggt och härligt garn. Jag förstår att det är svårt att få tag på. Jag fick vänta över en månad innan jag fick min beställning.
Nu längtar jag till kallare temperaturer så jag får börja använda denna.

 

…det har varit en bra semester…på min ära… 

Gomorron alla! Har ni det bra därute i vida världen? Här har vi det bra. Hittills kan jag inte klaga på något. Sommaren har varit exemplarisk, enligt mina mått mätt, med mycket sol och lite rusk som är så välbehövligt, men allting i lagom doser. Nu har vi lite svalare också och det passar mej alldeles utmärkt. Det räcker med runt 20° i skuggan, för man måste ju kunna svalka av sej nånstans. Det är ju fortfarande varmt i solen, så länge det inte är nordliga vindar. Så jag är supernöjd med denna sommar och har en vecka kvar av semestern att njuta av.

Jag har fyllt år, 56 sådana, och idag, 9:e juli, fyller Alma 3 år. Och det är fint väder så hon får vara ute och jaga sork. Det är det bästa hon vet. Håkis har satt såna där rullister på plankskärmarna så hon inte kan hoppa över. Det verkar funka, för hon har inte smitit än så länge. Vet inte om hon har provat eller om hon ser att det inte går. Jag hade velat se henne prova, men fick inte det.

Sen så fick jag säga adjö och godbajs till min tvättmaskin, som har tjänat mej i 17 år, men som nu inte orkade mer. Hela trumman hade lossnat och hängde bara i fjädringen, så den levde sju och en halv jävul och sprang omkring i badrummet, som om den hade galna tvättmaskinssjukan, när den centrifugerade. Det var inte bra kan jag säga.

In fick en ny LG flytta, som är så fin och tystlåten, som en blyg liten viol. Får se hur länge den håller, med alla sina teknikaliteter. Det är såna däringa touch-knappar och sånt har väl ingen lång livslängd? Jag vet inte. Vi får la se, men fin är den. Och tyst. Och bra.
Sen när diskmaskinen behöver bytas ut så blir det också en LG. Och mikron ska vara en LG. Alla mina vitvaror ska vara en LG. Kylskåpet är också en LG.
Nog om LG.
Det var ett rent helvete att få upp fanskapet, men det är tur jag har en stark Håkis som klarade biffen med en stånkande liten Paula som puttade på så gott hon kunde, så med en pirra, armstyrka och en vilja av stål fick vi äntligen upp den.
Det var jag som stod för viljan.
Och pirran är en sån med tre hjul som går i trappor. Dock inte lika smidigt i en spiraltrappa och förstås måste det vara det i just min trappa.
Men nu står den där i mitt badrum och jag har hunnit provtvätta en gång och den funkar bra. Tog bara en stund innan jag fattade HUR. Jag läste aldrig nån bruksanvisning så det tog en stund innan jag insåg att det var touch-knappar på displayen. När jag väl gjort det var det en bit av en kaka att få igång den.
Mycket nöjd.

…nästa gång blir det till att betala för hemleverans…inget mer släpande här inte… 

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Almas födelsedag, hurra hurra hurraaaa!

 

…Grattis älskade lilla sötprutt på din 3 årsdag… 

Hallå hej i värmen! Vi har haft en värmebölja med bara solsken i tio dagar och i vanlig ordning börjar man nästan dansa regndansen i hopp om att få ett litet skyfall.

Jag har fått stå ut med en ca 35° i lägenheten, när det är som värst, och har burit upp golvfläkten från förrådet och även fått en till av Håkis för att inte smälta bort.

Alma har inte tjatat om att få gå ut förrän runt 22-snåret och då är det alldeles för sent. Nu är hon dock på ranchen tillsammans med Vilma igen. Vad de ska undra varför denna flytt hit och dit.

Det blommar för fullt i min lilla ”trädgård”.

Vi har hunnit med en sväng till IKEA också där jag köpte nya sängkläder – som jag inte kunde motstå, inte för att jag behövde – och som vanligt värmeljus och andra bra och ha saker. Dock har jag i skrivande stund inga bilder på det, men visar sen när jag har bäddat och det.
Sen har jag köpt mej nya skor att ha på jobbet, men tror att jag använder mina blå sandaler mest och dessa i sanitären och ute på mina småställen, för mina andra Merrell gick sönder ganska fort vid tårna, där det viker sej när man sätter sej på huk. Det är som att de inte tål att böjas, då spricker de i tyget, vilket jag tycker är dåligt när skorna kostar över 1100 kr. De är annars hela och fina, det är bara höger sko som har hål på sidan om lilltån. Så för att slippa köpa nya snart igen så ska jag använda dessa mer sparsamt.

Igår hann vi med en sväng till Ske-hamn och hälsa på stora storasyster med make och barn och barnbarn och deras pälsklingar.
Hon har också så himla fint på sin gård.

Och många söta prydnader överallt, så väl utom- som inomhus.
Vi åkte till Solbacken och shoppade lite på JYSK och RUSTA och JULA för att sen stanna och äta på Big Smile.
Jag köpte två tishor och en ny dyna till stolen på balkongen. En likadan som jag hade, men en beige, för mina stora kuddar på pallsoffan har ju blitt så beige i solen, så nu passade inte den grå dynan riktigt.

Och så igår hände det vi börjat längta så efter. Vi fick lite regn och rusk och stormvindar, som var aningen kortvarig, men ändock, det är alltid något, och idag har vi fått lite mer regn. Det kom ett riktigt skyfall alldeles nyss.

Valle låg på balkongen när det började, men tittade storögt på mej när det plötsligt blåste upp och började stänka på honom, och jamade högljutt som att han trodde att det var jag som gjorde det. Jag ropade in honom och han var inte svår att övertyga.

Sen låg han bredvid mej i soffan medan jag stickade och tittade på YT-videor på tv:n.
Det har varit en riktigt härlig vecka, men nu måste jag väl sätta igång med hallgolvet, så jag blir klar här hemma. Jag skulle ju göra det vid första regniga dagen, så jag kör väl igång då. Det tar ju bara några timmar. Det går ju rätt fort. Och enkelt. Bara att flytta på möblerna och sätta igång. Inte så varmt nu heller. Och blir det för varmt så har jag ju fläktarna. Så då går det ju bra…
Ok, jag ska sluta förhala det hela och gå iväg nu då…………men kanske en till kaffe först?

Men vet ni! Jag kom på att jag KAN ju inte börja än! Jag har beställt klinker som jag ska ha närmast ytterdörren och fram till köksdörren och det har jag ju inte fått än, så jag MÅSTE ju vänta! Jag vet ju inte ens när jag får klinkern.

…skönt, då kan jag ta en chillardag i svalkan…

Att ha vackert väder är härligt. Att ha det på sin semester är ännu härligare och det är vad vi har haft hittills. Visst har det regnat också och varit lite kyligare, men inget jag hänger upp mej på. Nu har vi bästa vädret och vi njuter för fulla muggar.
Mina fröer som jag sådde har ju kommit upp, men de är långt ifrån redo att blomma, så att så i maj är inte att föredra. Jag vet, mitt fel. Vet inte om det är min grej riktigt att hålla på med sånt. Bättre att köpa färdiga plantor så slipper man allt det tråkiga.
Men en blomma har vi iallafall som är färdig för blomning och det är inget mindre än förra årets pysslingkrage, som valde att helt och hållet ignorera det faktum att de bara är ettåriga och kom upp där i komposthögen även denna sommar. Hur fantastiskt?

Vilma sitter vid grinden och accepterar att det är förbommat så att hon inte kan ta sej ut på andra sidan. Det skulle aldrig Alma göra. Hon skulle säkert prova och se om man inte kan ta sej ut under grinden, men än så länge tycker hon det funkar bra att klättra över planket. Snart kan hon inte det, för vi ska åtgärda genom att sätta en träregel som rullar när man tar i den så hon inte får grepp och kan ta sej över, men då provar hon väl med grinden eller att klättra på nätet vid sidan om.
Nog är allt persern en lättare ras att äga.

Äntligen fick jag grilla korv! Håkis köpte Atrias lenkkimakkara och jag hade min vildsvinsgrillkorv. Den var sååå god! Lagom salt och precis som jag önskade. Till det grillade vi även halloumi och majs och serverade med potatis- och mimosasallad.

Valle såg ut som en butterbulle, men han var glad och jag tror han har varit snäll mot Vilma hela tiden, för nu är hon inte rädd för honom längre. Lite reserverad, för hon har väl lärt sej att inte lita på honom, men de verkar komma bra överens och hon kanske tycker att det är skönt att ha lite ledigt från en busig Alma som hoppar på henne i tid och otid.

Och jag, min lilla klumpeduns…som om jag inte hade nog ont i kroppen efter golvbytet så går jag och slår i lilltån också, på höger fot den här gången. Aj aj, inte skönt alls. Men den gick inte av iallafall, som den på vänster fot, så det känns redan bättre. Den vänstra tog ju 3-4 veckor att läka.

Det var det om det…nu ska vi starta denna dagen. Vi har ätit frukost och nu ska vi bära ner bråten efter gamla golvet och sen åker vi till kära mor och hälsar på. Det ska bli kul.

Ses senare… 

…och jag har inte känt nån skillnad i magen av att äta kött…så härligt… 

 

För snart fyra år sen slutade jag äta kött. Jag hade pratat med Håkis flera gånger innan, när vi passerade kvigorna som står på bete i hagen där vi brukar gå våra promenader, om att sluta äta de söta små djuren. Sen köpte jag vegomat och sa att om det går att ersätta kött med sånt så gör jag det, men jag skulle bara prova. Efter det åt jag inte kött…förrän idag, gott folk. Jag har ätit vildsvinsfilé.

Jag stekte det tillsammans med färskpotatis, paprika och lök på muurikkan ute och vi åt det med fempepparsås och nygräddad baguette. Det var så gott.
Nu återstår att se vad min kropp säger om den gärningen. Än så länge känner jag ingenting och tror väl inte att jag kommer göra det heller, jag är ju ingen vegetarian. Jag har ju ätit fisk och ägg och grejor så magen är ju inte helt ovan animaliska produkter.

Filén var fin, lite magrare än vanlig fläskfilé, men lika mör och god. Dyrt…ja, men det hade varit dyrare att äta det på restaurang så inget jag klagar över. Jag beställde två filéer på ca 450 g, fyra korvar och en älgstek på 900 g och allt gick på 1230 kr. En filé gav tre portioner mat. Bara en sittning för tre personer hade kostat den summan på restaurang.
Nu har jag en filé kvar, fyra vildsvinsgrillkorvar och en älgstek. Jag kommer att bli en köttätare……på deltid. Och det gäller bara vilt.
Till jul kommer jag att få riktig julskinka. Vildsvinsjulskinka. Jag måste bara komma ihåg att beställa i tid.

…glad midsommar… 

…undrar ni säkert allihop, kan jag förstå. Jag är ju inte nån ihärdig bloggare längre, men nu ska jag iallafall berätta lite om vad som pågått här uppe i norr.
Jag har varit till tandläkaren bland annat. Jag har haft en tand som bråkat lite och gått sönder helt enkelt en liten bit i taget som jag lagat ett par gånger, men till slut bestämde jag mej för att sätta en krona på fanskapet så man slipper springa där i tid och otid. Så det var jag och gjorde i tisdags och det känns så himla skönt att ha det avklarat så här i början på semestern.
På vägen dit kunde jag inte låta bli att ta ett par bilder. Jag har ju inte gått den här svängen på länge. Jobbar ju inte längre i stan och p.g.a pandemin har man ju inte haft ärenden dit av annan sort heller. Bastuflotten är på plats. Den är så söt där ute i viken.

Undrar vilka det är som får använda den? Är den allmän eller har den en ägare? Det lär jag väl inte få veta heller…om jag inte googlar förstås, det kan ju finnas info om det på nätet.

Här en dag fick jag för mej att torka alla köksluckor ordentligt så inte minsta fingeravtryck skulle finnas att finna och passade då även på att rengöra spisen och fläkten i samma veva. Fläkten fick sej nytt skumgummifilter, för den föll i bitar när jag skulle tvätta den, så jag skickade iväg Håkis att köpa på JULA och han ville inte ha betalt för den så det var ju jättesnällt av honom…tackar och bockar igen. Eller jag borde kanske niga?
Älskar när glaset är skinande rent på ugnsluckan.

Alma håller på och rumsterar på balkongen hela nätterna vilket gör att hon sover mest hela dagarna istället, förutom korta stunder då hon orkar vara vaken.

Och idag passade jag på att byta golv i köket. Ett golv som jag haft länge i min ägo, men som fick vänta lite då jag hittade det som jag målade vitt. Det som skulle vara så hållbart och bra, men som inte höll måttet i mitt lilla residens iallafall, så nu åkte det ut – hittills bara ut i hallen dock – och in med det mörka som ska föreställa ett slitet golv i ek från en loge.
Hade lovat göra det under den här veckan, medan Håkis jobbade, så att han inte blir avis på att jag är ledig och latar mej hela dagarna. Det här tog ungefär lika länge som min vanliga arbetsdag, nämligen 6 timmar, för jag var ju tvungen flytta på allt helt själv också, vilket tar mycket längre tid än om man är två. Nu har jag ju inte lagt golv under diskbänken, bara en bit in, men möblerna och skafferi och kyl. Och för att kunna flytta på skafferiet var jag tvungen att ta ut hälften, alltså alla tunga varor, innan jag kunde rubba det, så det tog sin tid. Själva golvet gick ju rätt fort att lägga, men det var varmt och jag har fortfarande vallningar så jag var tvungen att ta många mikropauser så jag inte skulle svimma av värmeslag. Nu är det klart i köket iallafall och jag får ta hallen en annan dag, en regnig sådan, för man ska inte jobba när det är solsken, har jag bestämt, vi har nog kort sommar som det är.

Och idag blev även ett av mina stickprojekt färdigt. Den är inte oversize utan i ganska normal storlek, bara lite längre. Den är lika mjuk och len som den gula med gråa ränder. Så skön att ha på lite svalare sommarkvällar och på vintern så klart. Kragen är i hög polo, men jag viker in den när jag inte fryser, dock har jag inte gjort det här på bild.
Jag är så nöjd med den. Love it! ♥

Ja, det är ungefär vad jag sysslat med hittills, denna första semestervecka, som visserligen inte är slut än, men det är ju torsdag redan. Och imorgon är det midsommar och Håkis går på semester nästa vecka. Det blir kul!
Ha det så gott och vi ses igen!  ♥

…som ni ser måste jag sätta golvlister…måste köpa nya… 

Nu har jag äntligen semester och vi var och bytte katter i helgen. Alma har ju fått vara lös i den inhägnade gården på ranchen, men inte tog det många dagar innan hon helt enkelt klättrade över plankskärmarna och smet över på andra sidan. Dock var hon ändå så pass klok att hon höll sej till Håkis gård på baksidan. Hon låg bara under syrenen intill balkongen när jag kom för att hämta henne. Sen när vi återvänt till gården och jag stängt grinden så rusar Alma till planket igen och klättrar upp. Jag får precis tag i svansen innan hon hinner hoppa över. Så då tyckte vi att det kanske var dags att byta så hon får komma hit och gå i koppel och Valle får äntligen vistas ute…som han har längtat så efter.

Vilma var som vanligt lite rädd för honom i början, men jag tror det har gått över nu.

Han vill henne inget illa, han vill ju bara vara go. Jag tror att han har saknat henne, så han blir ju lite ledsen när hon hela tiden springer iväg när han kommer nära. Men som sagt så går det över när hon vant sej och ser att han inte är aggressiv mot henne. Kanske han inte ens är det mot Alma nu, jag vet inte, vågar inte prova.

Vi var hos lilla storasyster och jag fick en massa blommor av henne som redan är så fina där ute på min balkong, så nu har jag sommar där. Det är så mysigt!

Köpte även en mini-solros, som dock inte passar in i det rosa och vita, men det gör inget, jag tycker de är så fina så jag ville ha en ändå. Våga missmatcha lite mer

När vi åkte hem till mej med Alma sa Håkis att hon har nån hudflik i nacken som jag måste kolla vad det är.
Det var ingen hudflik. Det var en fästing! 

Men det hindrar inte oss från att gå ut iallafall. Idag var första gången för henne här på Mjölkplejset. Hon var lite spooked, men det gick fort över. Dock var hon helt slut när vi gick in efter en timme.
Hon har för övrigt en ny sele och nytt koppel, så nu har hon ett set både på ranchen och på mjölkplejset.

Det är så fint med alla syrener och äppelträd som blommar just nu. De är ju lite senare här uppe. Vi har ju bara precis börjat med sommarn här så egentligen borde vi fira midsommar i mitten på juli.

Jag älskar detta. Hade så gärna bott här i villaområdet. Fast husen är så jäkla dyra här.

Det är så lummigt och fint.

Alma ville in på allas tomter hela tiden och det går ju inte så jag fick hålla koll så hon höll sej på rätt sida om gränsen.

Så fina blommor på äppelträdet. Jag tror iallafall det är ett äppelträd. Det kan ju vara körsbär också, jag har ingen aning. Fina blommor är det hur som helst.

Söta Alma fick tugga i sej lite gräs också, det var ju bra, för vi har inte fixat nåt på balkongen ännu.

Dagen började med regn och rusk, men slutade i sol med växlande molnighet. Riktigt skön eftermiddag blev det.

…nu ville hon in efter en timme, men snart vill hon inte in alls… 

♫ Släpp kossorna ut det är våååår ♫

Igår var vi på kosläpp i vackra Älvsbyn. Vädret var fint, men blåsigt så det var inte så varmt om man inte satt i lä förstås.

Här kan jag bosätta mej efter min pension. Det är så himla fint.

Kossera stod och tuggade i sej hö i lugn och ro till en början, men ju närmare släppet tiden kom, desto mer livade blev de.

De var så snälla och fina. Man fick till och med klappa dem. Det kunde jag inte motstå efter att jag bestämt mej för att inte äta nåt. Man vill ju inte gärna hålla en bulle i handen när den är full med smuts och kosaliv.

Till slut var det äntligen dags och kossera kom skuttande ut ur ladugården.

Man kan inte tro att de kan göra såna glädjeskutt förrän man ser det.

De är tveksamma till en början och ville tillbaka in efter att de varit ute en stund, men bonden ni ser till höger i bild motade bort dem och sen drog de en lina som skulle stoppa dem från att försöka igen.

Här har de det gott och när de vant sej så kommer de att trivas så bra.

Det är så himla fint. Tänk att få bo med denna vy utanför huset.

Det var några andra kor i hagen intill som redan fått komma ut.

Jag filmade lite också.

…nu är kossera ute…nu är det sommar!… 

 

God förmiddag, önskar jag er denna söndagsförmiddag. Det är morsdag och vi ska åka och fira kära mor och samtidigt fira lilla storasyster som fyllde år den 18:e.
Vi har sol för tillfället, men det kan bli regnskurar mellan varven, åtminstone är det vad som har angivits på väderappen. Runt 12 ska det bli sämre väder. Typix! Det ska vara så hela nästa vecka också, men det kan ju hinna ändras på, för de där 10-dygns prognoserna är ju inte att lita på direkt.
Nu börjar det iallafall bli grönt i alla träd. Björkarna har kommit igång även de och det blommar gult vid vägrenarna. Härligt!

Det har varit Kristi himmelsfärd och jag var ledig i torsdags, men tror ni Håkis var det? Närå, den arma saten valde att vara ledig fredag istället, vilket innebar att jag fick ta bussen till jobbet.

Jo, det gick bra och jag fick hämtning sen och vi åkte raka vägen till Boden för att köpa nät till stängslet och grinden som vi köpt härförleden, så katterna inte tar sej utanför gården. Vi hade sån otur att någon hade varit och köpt allt nät bara tjugo minuter innan vi kom, så vi åkte och skulle hälsa på hos lilla storasyster istället, men tror ni de var hemma? Nix pickedix, så det blev en resa helt i onödan.

Nåja, man ska inte gråta över spilld diesel utan nu vänder vi blad och går vidare. Vi hittade ett annat nät som faktiskt var bättre. Dyrare och bättre.

Nu när det börjar bli varmare ute så har man ju balkongdörren öppen, vilket inbjuder till ovälkomna besökare. Inte för att jag egentligen har nåt emot dessa små randiga flygfän, men jag vill inte ha dem inomhus ifall de skulle sticka Valle, mej gör de ju inget för jag försöker inte fånga dem. Den här gången satt den bara uppe i takbjälken en liten stund och flög sen ut utan att se sej om.

Valle mår fint, för övrigt. Han längtar till han får komma ut bara, men det blir väl snart, så fort vi blir klar med stängslet och grinden. Tror det blir rätt fint.

Tillsvidare får han nöja sej med balkongen, men det är ju verkligen inte samma sak, klagar Valle, det finns ju inget gräs att äta. De där torra kvistarna är inte heller nåt att beta i.

Vad vi inte berättar är att vi var på ranchen igår. Dock kanske han känner det på lukten, jag vet inte, men jag säger då inget iallafall.

Vilma fick en ordentlig genomgång av pälsen. Det behövdes.

Om tre veckor går jag på semester, så nedräkningen har börjat. Och så är vi ju lediga på måndag därnästa vecka då det är nationaldagen. Så himla skönt!

Nu blir det frukost och sen göra sej fin för morsdagsfirande och efterskottskalas.
Ha en fin söndag alla!

…♫ den blomstertid nu kommer ♫…   

Nu är det full fart mot sommaren! Fast vi har väldigt mycket snöhögar kvar här uppe, men de kommer att smälta bort nu när det blir varmare. Idag har vi, kanske inte sommargrader, men solen skiner och på balkongen är det varmt så man kan sitta och sola och då är det skönt med lite svalare vindar som letar sej in, för annars kan det bli riktigt varmt där.

I fredags blev det mat från Alcatraz. Vi beställer med Foodora som är så praktiskt och bra så slipper man åka iväg och jag kan fixa med käket lagom till Håkis slutar. Vi åt thaimat, Phad Prieo Wan med räkor.
Så himla gott!

I lördags var vi och hälsade på kära mor och lilla storasyster med make kom också förbi. Vi pratade bland annat om halstrad strömming och blev så sugen att vi köpte det när vi åkte och handlade lite senare, innan vi fortsatte till ranchen. Det fanns färskpotatis i påse så det fick vi också. Gott så det förslår!

Och idag bäddade jag färdigt ute på balkongen, det behövs bara dammsugas nu, men jag väntar med det eftersom Valle ligger där ute i solen, så jag ville inte störa.
Jag har satt gardinerna på stången, men når inte att hänga upp den så det får Håkis göra när han kommer hem.

Mamma hade så fina dynor på sina utemöbler och jag tyckte jag kände igen dem. Inte så konstigt när jag har likadan hemma, fast jag tror min är gråare. Det kändes som att mammas var lite mer åt det beigea hållet. Tror jag köper en sån jag med, mina gråa kuddar med fårknapparna har bleknat massor i solen och är numera åt det beigea hållet dem med.

Jag ska laga tonfisk med wokgrönsaker och äggnudlar till middag. Och sen, när Håkis åker hem, ska vi hämta paket till mej. Det är förstås mera garn. Jag har beställt lite extra av sånt jag hade för lite av och så vill jag ha en lite mer orange tröja, i big size som den gula, så det klickade jag hem också. Just nu håller jag på med en vit sommar-top.
Den gröna, med kabelstickning nertill, ska bara sys ihop och få en krage, sen är den klar, men det gör jag en annan dag.

Nu ska jag gå och sätta mej på balkongen och se om det är varmt nog. Det har blitt lite disigt, så det kanske inte är så varmt som det var när jag fixade till där.
Nåja, nu är det iallafall bara att sätta sej därute så fort det blir varmt. Skönt! Nu längtar jag bara till jag får blommor i krukorna så det blir så där fint och mysigt igen.

Ha en skön eftermiddag och på återseende!

…det är härliga tider, strålande tider vi har framför oss nu…

För 2,5 år sen trodde vi inte att du skulle få uppleva din 13 årsdag, men skam den som ger sej. Efter sondmatning och medicinering tillfrisknade du och idag fyller du 15 år!
Visst har du haft det lite besvärligt med FORL och sex utdragna tänder, men du ser ut att må förhållandevis bra.
Nu är det vår och det blir allt varmare och du kommer att få uppleva ännu en sommar.
Det är vi tacksamma för.

…ja må du leva, kanske inte i hundra år, men nåt år till iallafall… 

…började riktigt bra, måste jag säga… 

Så var det lördag och vi har fått sovmorgon här i mitt lilla residens. Vi har ju jobbat hela veckan, friska och krya, om än hostan har suttit i och man var lite mindre rask där i början, men redan onsdag tyckte jag att jag var full av energi och hade inga problem att tya med.
Jag känner mej helt normal och covidhjärnan har återgått till min normala nivå av förvirring, för disträ har jag varit i hela mitt liv och det har väl tilltagit med åren, dock inte i den utsträckningen som jag fick erfara under min sjukskrivning. Eller jo, av stress har jag ju varit med om nåt liknande, fast jag upplevde mej inte som stressad, men en arbetsledare som jag hade då och anförtrodde mej åt sa att det är stressrelaterat.
Jag ska berätta…det var en gång när mina kuddfodral med text var nya och jag bäddade med dem för första gången. Jag satte i kuddarna och ställde upp dem med de andra, men blev lite besviken då texten på ena kudden var så att öppningen hamnade utåt, mot dörren. Jag brukar alltid vända kuddarna så att öppningen är inåt rummet så man inte ser dem från dörren. Inte förrän dagen efter såg jag att texten var på båda sidorna så jag kunde vända bort öppningen. Ja…vad ska man säga? Hur jag kunde missa det är ett mysterium, men det var väl min stresshjärna som inte fungerade som den skulle.

Vi har varit och handlat som vanligt på lördagar och det var så kul att komma ut lite bland folk, det känns så längesen. Jag har ju träffat folk på jobbet så klart, men att få gå och handla och röra sej fritt är så himla mysigt. Känns gött att få vara frisk.
Sen var vi även på Jula och Håkis köpte ett par byxor åt oss var. Likadana i gult och svart. Jättesnygga och de satt som en smäck. Supersköna då det svarta är i ett stretchtyg så man kan röra på sej trots att byxan sitter åt. Rekommenderar å det varmaste.
Jag ska visa en bild imorgon, orkar inte nu.

Därefter åkte vi hem till Håkis och kickorna och jag kammade Vilma ordentligt, hon behöver ju en riktig genomgång minst varannan vecka, allra helst varje, men hon har en ganska bra päls som inte tovar sej riktigt lika lätt som Valles så det räcker faktiskt med varannan och jag kammar alla hår uppåt först, från huvudet ner till rumpan, och sen kammar jag allt neråt en gång till så hon har inte en enda tova, så det är väl därför det håller sej så bra. Och hon gillar det. Man ser tydligt på henne att hon tycker det är så skönt. Och hon hjälper alltid till att rengöra pälsen, så medan jag kammar ena sidan så tvättar hon sej på bröstet och där hon kommer åt. Hon är så söt.
Valle har jag också kammat, men han blir mer och mer håröm ju äldre han blir, så benen har jag inte fått kamma och de är toviga, så jag får försöka klippa bort dem och kamma lite efteråt, men jag får ta det lite pö om pö då han blir så ängslig och inte alls vill vara med på det.
Alma har jag också kammat, men hon har ju knappt en tova på hela kroppen. Hon hade nån mindre en som Håkis tog bort medan jag kammade Vilma och sen kammade jag henne en stund bara för att hon ska få samma behandling. Det gör Håkis när han rengör Vilmas ögon och runt nosen. Då kommer ju Alma och vill också vara med. Håkis blöter en bomullspad med vanligt vatten och torkar henne tills hon inte vill mer.
De är så fina, våra små pälsbarn 

Det är Valborgsmässoafton, men vi har i vanlig ordning inte varit till nån majbrasa eller ens grillat något, men Håkis köpte en grillad kyckling när vi var och handlade och jag köpte Scans vegoköttbullar, som för övrigt är de bästa jag smakat, och åt av dem med potatissallad, så det blev våran Valborgsmiddag. Valle och Alma fick också av kycklingen så de var glada och nöjda. Vilma äter inte det så hon fick nöja sej med flatrökt skinka som vi köper i charken på ICA Sörbyhallen. Fint ska det va’!

Nu är vi hemma på min gata i stan sen ett tag och har tävlat med Alla mot alla och sett några avsnitt av Merlin och nu chillar vi vid varsin dator. Ska strax gå och göra kväller, åtminstone tvätta bort smink och allt jag gör innan läggdags och sen kan vi chilla lite till innan vi hupper i sänga.

…ha nu en fin Valborgskväll alla…nu är våren här… 

 

Mina damer och herrar, jag presenterar för er…Corona! Den är färdig nu och jag älskar den! En oversize myströja. Garnet är Drops Nord och Drops Brushed Alpaca, det gråa Drops Alpaca Silk, och det är så mjukt och lent och trots det är den inte för varm, utan mer som en vanlig sweater. Så himla härlig. Det kommer absolut bli fler av den här sorten. Har garn till det i olika färger.
Mönstret är mitt eget och finns inte att köpa, för jag skriver inte ner dem och jag kan inte ens skriva mönster. Jag bara gör. Det där med stickfasthet och allt annat som man måste tänka på, det är sånt som jag högaktningsfullt skiter i. Det blir som det blir och oftast blir det bra.
(Don’t mind my covid face.)

Vi åt goda räkmackor i torsdags. Jag har smaksinnet kvar och jag hoppas att jag får ha det, men eftersom jag inte är frisk än så vet jag inte om det förblir så, kan bara hoppas.

Jag gjorde ett nytt test igår, fredag, och det ser ut att ha blivit skarpare streck vid T:et igen. Jag känner mej inte helt frisk så jag vet inte om jag vågar gå och jobba på måndag…eller orkar ens, men det står att efter fem dagar ska man inte smitta längre. Jag fattar inte…ska man kunna springa ute bland folk med covid efter dag fem? Det låter inte rimligt i mina öron. Nåja, får se hur jag mår på måndag. Kanske jag har hunnit krya på mej.
Och om man har haft två feberfria dagar. Jag har inte ens haft feber. Möjligtvis en natt, då när jag kräktes, men inte sen. Jag har inte kollat hela tiden, men nog vet jag hur feber känns och det har ju känts så vid några tillfällen och då har jag kollat och jag har haft 36,9. Ska jag alltså inte smitta?

…men tur iallafall att det varit så lindrigt…det är nog vaccinets förtjänst…och att det är en lindrigare variant… 

Här kommer en liten hälsning från en med covidhjärna. Jag har ju läst – eller snarare sett rubriker, har ju inte läst innehållet egentligen – att man kan få förändringar på hjärnan vid covid, eller kanske var det post-covid, jag vet inte, men jag tillhör de som har det during covid.
Vi är fortsatt sjukskrivna. Vi har gjort nya tester och om än de är svagare så är de där strecken vid T:et kvar. Jag känner mej inte sjuk annat än när jag anstränger mej. Och med ansträngning menar jag typ laga mat och duscha direkt efter varann, eller springa nerför trappan och hjälpa till att bära upp varupåsar som Håkis varit och hämtat på Willys efter att vi handlat online. Förkylningen är nästan helt borta, men blodsmaken är kvar när jag hostar. Jag har lite ont i halsen utemellanåt, som att det håller på att bryta ut igen, men inget händer. Men så länge jag sitter still och inte gör värre saker än att hämta en kopp kaffe, gå på toa eller tända ljus så mår jag riktigt hyfsat.

När jag är själv gör jag varma mackor i mikron. Har ni testat Hot Jalapeño mjukost? Den är såååå god! Alla som gillar chilicheese kommer gilla denna också, smakar exakt likadant, bortsett från krispet på utsidan. Jag hade det på mina varma mackor med tomat och ost och så klart mycket pizzakrydda på. MUMS!
Ja, jag har smaksinnet kvar, men berättar mer sen…

Vi gör inte många knop här. Vi ligger i varsin soffhörna om jag inte stickar. Jag tittar mycket på YT-videor och HBOmax, har hittat SATC fast den nya där de är äldre, And Just Like That heter den. Jag gillar mycket! Och så har jag sett Inventing Anna på Netflix. Handlar om den rysk-tyska tjejen, Anna Sorokin, som bytte efternamn till Delvey och drog till New York där hon påstod att hon var arvtagerskan till 60 miljoner dollar. Hon lurade societeten, banker, hotell, restauranger och levde ett lyxliv på andras bekostnad. Inte bara i USA utan hon reste mycket och bokade till och med ett privatplan en gång, som hon inte betalade, för hon hade ju inga pengar. Dock var hon oerhört generös de gånger hon lyckades få lån och spred bankens slantar runt sej och gav bra med dricks till alla hon var nöjd med. Detta är alltså sant, det har hänt på riktigt och hon åkte ju dit till slut och blev så småningom utvisad ur USA. Jättespännande, tycker jag, så den har jag sträckkollat.

Sen har jag stickat en hel del. Jag är snart klar med gula tröjan som jag ska kalla Corona, för det är nu jag ska berätta mer.
Min hjärna har ju som sagt påverkats av denna sjukdom. Den är inte riktigt som den brukar vara. Smaksinnet till exempel. Jag tycker ju att jag känner smak. Allt jag har ätit smakar gott. Dock börjar min hjärna att fundera på om det kanske bara är att jag minns hur det smakar. Att jag egentligen inte känner nåt utan det är minnet som lurar mej…
Sen ögonen, när jag tittade mej i spegeln – tittade, för det är inte så nu längre – så är det inte som att jag gör det i nutid utan mer som att det var på film. Är det nån som förstår hur jag menar? Jag vet att det låter korkat, men det var så min lilla hjärna uppfattade det. Jag tror inte jag hade feber, men det kan ju ha varit, jag har ingen aning.
Sen när jag satt och stickade. Jag var nästan färdig med gula tröjan, hade lite kvar på oket och maskorna blev allt färre. Då ser jag att jag har 20 maskor mer på ena stycket. Jag stickar ju nerifrån och upp, börjar med mudd och stickar bålen upp till armhålorna och sen lägger man bort den stickningen och börjar med ärmarna. När de är klara så sätter man ihop allt på samma rundsticka och stickar oket, minskar till halsringningen och sen är det klart.
Jag såg alltså att jag hade 20 maskor mer på ena stycket och måste repa upp så ärmarna blir lösa igen. Jag gör så och när jag ska lägga till ärmarna igen så vet jag inte hur man gör. Jag sitter där och försöker på än det ena och än det andra sättet, men det funkar inte. Jag säger till Håkis att jag får inte ihop det och han ber mej lägga bort stickningen ett tag.
Men alltså!! Hur många tröjor har jag inte stickat så där?!? För att inte nämna att jag ju hade stickat så på just denna tröja också, men som jag fick repa upp. HUR…?!?…kan min hjärna inte minnas hur man gör när jag har gjort det, PÅ SAMMA STICKNING(!), dagen innan?

   

Ja, till slut så kom jag iallafall på hur jag skulle göra, men ändå…snacka om covidhjärna!! Helt borta alltså!

Hursom…Håkis har varit här varje dag sen i lördags. Eller var det fredags? Jag vet inte, jag vet bara att längtan blev stor för vi hade inte setts sen måndagen, för han var ju hemma på tisdagen och jag åkte buss till och från jobbet. Och sen var vi båda för sjuka för att orka träffas, men så fort han fick ork så har han kommit och ätit mat och tittat på tv tillsammans med mej och Valle. Och när han kommer hem sitter flickorna och väntar. Nu har han varit med dem mycket mer än i vanliga fall, för han har ju inte varit hos mej lika länge som när han jobbar, men kanske fem timmar så där. Fast idag blev det lite längre än så.

När jag kom hem, där i tisdags, tog jag på mej min fina nystickade Lopapeysa. Det är alltså en tröja i isländsk stil och isländskt garn, vilket Lettlopi är. Den är lite stickig, men har man nåt under så går det bra.
Jag tycker den är sååå snygg!

…bilden är något redigerad…men inte märkbart… 

Jaha, tror ni inte jag drattade dit jag också nu när man trodde att det var slutet på eländet. Jag har förstås fått covid. Håkis har smittat mej, fast det är ju mitt eget fel, jag skulle haft munskydd och inte varit nära honom, men nu misstänkte jag inte covid förrän det var försent. Det visar ju negativt till en början.
Så hur agerar detta virus på mej? Jo det ska jag berätta. Jag har hosta och ont i luftrören, men jag hostar bara då och då. Inte lika mycket som vid en vanlig förkylning, trots allt. Jag har huvudvärk så fort Pamolen slutar verka. Jag har ingen feber. Snuvig i näsan då och då, men inget ihållande. Ett illamående sköljde över mej med jämna mellanrum och i natt kräktes jag vid två tillfällen, men jag är inte lös i magen.
Mellan varven känner jag mej hyfsat bra och har kunnat sticka och dammsög hela lägenheten igår, samt fuktmoppade bort alla fläckar som min lilla pälsbäbis lämnar efter sej. Så fläckvis är jag relativt pigg. Men jag har sovit väldigt mycket också. Jag är väl uppe ett par tre timmar, sen sover jag en eller ett par däremellan. Jag skulle vilja stoppa i mej Pamol var fjärde timme, men man får bara ta tre gånger dagligen så det är bara att försöka ta sej igenom de timmar man inte får smärtstillande.
Just nu känner jag mej rätt så bra. Ingen huvudvärk, lite hosta då och då, inget illamående. Jag dricker till och med en kopp kaffe.
Vid mina pigga tillfällen har jag inte mer ont i kroppen än i vanliga fall, för att ögonblicket senare kännas som att jag har blivit överkörd av en dumper.
Men det är överkomligt och jag hoppas det fortsätter så här och att viruset håller sej borta från mina lungor.

   …det var ett jävvla märkligt sjukdomstillstånd detta…aldrig har jag upplevt nåt liknande… 

Jag åkte buss till jobbet idag, för Håkis ligger sjuk hemma hos sej, förkyld.

Han gjorde covid-test på måndagsmorgon och det visade negativt, så då gick det ju bra att jobba. Sen åkte vi till Specsavers i Piteå, för han får vänta så länge på en tid i Luleå och han behöver syntest för körkortet.

Men idag var han sämre och stannade hemma. Jag har haft lite hosta och det känns som att jag har svalt ett rivjärn, men annars frisk som en nötkärna så jag åkte som sagt och jobbade.

Nu fick jag ett MMS från Håkis…

…fuck… 

Nu är tröjan färdig och har alldeles nyss lagt den att torka på ett badlakan. Jag tvättade den med shampo och använde balsam i sista sköljningen. Ull är ju hår så det går alldeles utmärkt. Nu längtar jag tills den har torkat så jag får prova och se om blockningen vart som jag ville.
Har gjort nacken lite högre med förkortade varv. Gillar inte när ringningen är densamma på baksidan som framsidan, vilket det blir när man stickar rundstickning.

Bilden nedan är den som jag blev inspirerad av, designad av Gro Helen Lorentzen (@strikkemaniadesign på instagram), men som alltid så har jag ändrat lite på mönstret. Och sen tror jag att den tröjan är stickad med hela mönstret i oket, men så vill jag inte ha den, för jultröjan jag stickade först för några år sen, den gråa med rött, vitt och svart mönster, har också ett brett ok, eller långt, vad man nu ska säga, vilket innebär att ärmhålen hamnar nere vid brösten och det är så obekvämt när man ska lyfta på armarna och tröjan följer med upp. Jag vill kunna röra mej utan att tröjan också gör det, så jag stickade lite av mönstret nedanför oket.
Hur jag visste när jag skulle börja med oket är en ren gissning, men när man har stickat mycket så lär man sej hur långt nedanför halsringningen oket ska gå, så det är egentligen inte så svårt. Man måste vara lite klurig bara.
Jag har provat den på innan blockning och jag är sååå nöjd. Jag tycker den är supersnygg och vill börja använda den NUUU!!!
Inte kändes den så himla varm heller, som de säger, men vintern får gärna stanna lite till, för jag vill verkligen kunna ha denna tröjan. Så så så snygg!
Funderar på att sticka en i vitt också om jag inte väljer nåt annat snyggt mönster. Jag har ju flera som jag har printscreenat så får se vad det blir.

…men nu kanske jag tar en paus i stickningen…åtminstone ett par dagar… 

Idag är det torsdag, den sista mars, och vi har en arbetsdag till innan vi tar helg. Vintern håller fortfarande kvar sitt grepp, men våren kämpar på och smälter snön så vi får barmark på vägarna åtminstone.
Fast sen kommer det mer snö ändå att pulsa i innan plogbilen hinner fram.

Jag var ju ledig onsdag, torsdag och fredag förra veckan som en del av er vet och på fredagen tyckte jag att jag varit så mycket med Valle så jag lika gärna kunde följa med hem till Håkis på kvällen och sova över och sen åka till mej på lördag igen som vi brukar. Lite ovanligt för att vara jag, jag daltar ju så med dem annars, men Valle led ingen nöd och var så glad när vi kom hem igen.

Flickorna märkte skillnaden och tyckte nog att det var kul att mamma stannade så länge, om än det är Håkis de tyr sej till mest numera. Jag träffar dem ju bara några timmar på lördagarna. Det känns verkligen inte bra, men bästa lösningen tillsvidare. Och för Vilma är det ju ultimat att få vara där alltid. Det är ju hennes paradis och blir nog Almas också med tiden.

Med stickningen går det bra. Jag har kommit en bit på väg. Har stickat bålen ända upp till armhålorna och nu ska ärmarna stickas – har kommit lite mer än halvvägs på ena – för att sen läggas till bålen och sticka oket. Sen är den färdig.
Det blir sååå snyggt! Och hur rivigt garnet än må vara så känns det anmärkningsvärt lite på kroppen. Eller iallafall på armen, när jag provar ärmen. Lite strävt, men inte alls som man tror. Så när jag har sköljt med balsamvatten tror jag att det kommer bli relativt bekvämt. Åtminstone på mej, jag är inte så känslig.
Jag ska visa originalet sen (bilden jag har tagit mönstret av) man kan inte tro att det är samma mönster. Färgvalet gör så himla stor skillnad.

…måste nog köpa en ny garderob bara för mina stickade tröjor… 

Jag är så nöjd med torkställningarna jag har nu, de i trä som ni kan skönja där i sovrummet. De tar så liten plats jämfört med den större jag hade tidigare, men rymmer ändå nästan lika mycket. Och när man inte har nåt att torka så trycker man bara ihop dem och ställer mot väggen och då tar de ingen plats alls.
Jag har två nu, jag hittade nämligen liknande på Rusta, som jag genast köpte, för det är bra när man tvättar sängkläder och det är både lakan och påslakan som är så skrymmande, vilket jag har gjort igår och nu står de där, båda två, men inte har man problem att ta sej förbi ändå. Det är hur mycket plats som helst. Ja, okej, inte om man väger 150 kg, men det är det ingen som gör hemma i mitt lilla residens.
Dessutom är de fina. Jag gillar trä.
Måste nog byta ut tvättkorgen i plast till en riktig korg istället.
Ja, det får bli nästa projekt.

…mycket nöjd är jag…behöver ingen torktumlare längre… 

♫ Säg vad e det för dag, e det en vanlig dag, nej det är ingen vanlig dag, för det är VILMAS födelsedag, hurra, hurra, hurraaaaaa ♫
Våran älskade lilla skruttunge, häxmaja, klothilda (efter sin mor, som Håkis brukar säga)
(det är alltså mej han har i åtanke då)
fyller 8 år. Oj så tiden har gått fort. Hon börjar knappa in på oss, 48 kattår, och är en medelålders liten tantaluring. Ja, fråga mej inte hur de räknar ut det. Det saknar all logik, rim och reson, åtminstone i mina ögon. Och inte blir man klokare när man googlar om det, för man finner lika många varianter och svar som hon är gammal.
Men who cares, nu blir hon iallafall 8 människoår och det är allt en fin ålder. Hon har ungefär lika länge kvar att leva, om hon får vara frisk.
Och det hoppas vi innerligt att hon får.

…Grattis lilla sötnosing… 

Fettisdagen 2022 är den första mars. Jag förstår inte riktigt hur det räknas ut, jag har alltid trott att den infaller i februari, men obviously not.
Det frågas hur man äter semlorna. Äter man dem bara rakt av, som en hamburgare? I varm mjölk? Eller börjar man med locket?
Jag börjar alltid med locket.
Så då vet ni det. Ni behöver inte ligga sömnlösa och undra längre.
Vi har ätit bruna bönor, jag med min vego grillkorv och Håkis med korv och fläsk. Och sen blev det förstås minisemlor. Så himla söta. Och goda!

Strömsötröjan är det inte mycket kvar på. Har kommit ganska långt med oket.
Den blir så fin!
Och lättstickad är den. Mycket bra beskrivning och jag gillar framförallt hur hon har löst alla minskningar. Det är så proffsigt och bra gjort!
Men en sak har jag gjort på eget bevåg och det är var jag startade med oket. Jag kollade faktiskt inte ens var man skulle börja, men jag gillar inte när det är mitt bak på ryggen, jag gillar att börja alldeles ovanför där ena ärmen börjar, där raglan brukar sitta. Det tycker jag syns allra minst, man får verkligen titta länge innan man hittar var det är, just för att det är där i böjen, så att säga.
Nej Håkan, inte den böjen!

…nu ska jag fortsätta min stickning en stund till innan duschen…vi ses… 

När man är en ensamstående tvåkattspappa är det en hel del man får försaka. Livet är inte längre som innan, så här kommer en liten förvarning om vad man ska tänka på innan man skaffar dessa pälsbarn.

1. Att få en stund ifred vid datorn är inte längre en självklarhet.

2. Man måste komma ihåg att slå på värmen om vintern innan man åker så de inte fryser.

3. Man får se upp för såna som lurpassar på en i trappan.

4. Att få ha glassen ifred tillhör det förgångna, man får räkna med att dela med sej.

5. Egentid på toaletten är ett minne blott.

6. Att ha soffan ifred kan man glömma.

7. Men att det är ett kärt besvär är inte att förglömma. Man har så mycket glädje av dessa små pälsmonster så allt det där försakar man mer än gärna.

…och nu är ju inte Håkis ensamstående för alltid, bara så länge Valle lever… 

Nu står det mysdress på och bara chilla på agendan. Äta lite snacks och sticka på mitt senaste projekt. Jag vet, har många wips (work in progress) men har ändå börjat på nåt nytt. När andan faller på så gör man det bara. Allt blir klart i sinom tid. Och blir det inte det, så var det inte meningen.

…trevlig helg nu allihop…  🤗❤

Det blir inte mycket bloggande här, jag sitter mest och stickar och när jag inte gör det måste jag göra andra hushållssysslor, så det blir inte mycket datoriserande. Jag kollar ju på YT-videor på tv numera så det kan gå dagar mellan att jag slår på datorn. Det gör jag för att kolla mejl och sånt. Det kan jag göra på mobilen i och för sej, men jag gör det hellre i datorn. Och betalar räkningar och beställer grejor. Det är sånt jag helst inte gör på mobilen, om än det också händer understundom.

Igår var jag och hälsade på flickorna. Jag kammade Vilma och rengjorde ansiktet. Hon har ju så rinniga ögon så det måste göras varje dag och Håkan gör ju det alla andra dagar. Jag ska prova ögondroppar och se om det skulle kunna hjälpa. Och så tipsades det om att smeta vaselin på pälsen så tårarna inte når ner till huden utan rinner av, som vatten på en gås, så hon förblir torr runt nosen.

Asså, denna lilla prinsessa. Hon är sååå söööt så man blir galen. Hon är så försynt och beskedlig, men när något är mot hennes vilja, till exempel när jag torkat för länge runt nosen, så lägger hon tassen på min hand och trycker ner den vänligt, men bestämt, för att tydligt klargöra att det räcker nu.

Och Alma Viktualia Krusamynta Pepparkvarnia Koriandra, what ever, Långstrump, hon är som hon är. Fortfarande med mjölkmustasch som ni ser. Hon är också så jäkla söt. Och den goaste och keligaste av dem alla. Och det är inte bara med oss utan alla som hälsar på. Lite rädd till en början, men sen kommer hon och stryker sej emot och hoppar upp i famnen.

Också otroligt snäll, fortfarande väldigt busig, men snart är hon vuxen och blir väl lite lugnare. Inte för att det är nåt fel på busiga katter, men just det där att hoppa på Vilma så fort tillfälle ges är inte önskvärt av henne, så man får hoppas att det upphör med stigande ålder. Alma fyller 3 i juli och Vilma 8 i mars. Annars är hon väldigt pratsam och trevlig. Och väldigt rolig. Och så otroligt vacker!

Och så stackars gammel-Valle, fyller 15 i maj, tandlös och med värkande kropp har han det inte så lätt. Just för tillfället ont i munnen också. Jag vet inte om han har nån inflammation, men jag sprutar in sån där smet som ska förhindra det och hoppas det ska funka och läka munnen på honom. Annars får vi ge antibiotika och det är nåt han inte vill ha, så det hoppas vi slippa. Finaste gubben i hela världen.

…en liten uppdatering om katterna då det inte har varit mycket om dem här på ett tag…

Hello, long time no see! Men nu är jag här igen, äntligen!
Och äntligen kom min julklapp från jobbet. Har haft dem i ett par dagar visserligen, men ändå. Jag har ju inte visat dem för er. Det var ett sånt där supékort så man får välja själv bland en massa olika saker. Jättebra, tycker jag.

De är i nåt sammetsaktigt tyg och fuskpäls. Jättemjuka och sköna.

Jag har ju inte direkt sjövarmt här när det är kallt ute så det var ett perfekt val.

Och lille Valle var till veterinären igår och fick dra ut tre tänder igen. Snart är han tandlös om det inte ger med sej, denna FORL. Det kan ju göra det eller så får han dra ut varenda tand, det är bara att vänta och se, men nu ska han då inte ha ont iallafall för ett tag fram över. Det kommer han nog att uppskatta mycket. Han kan ju äta allt ändå. Till och med torrfoder.
Veterinären ringde idag och frågade hur det var med honom och om han åt och om han gjort tvåan, för han får bupaq nu, två gånger om dagen i fem dagar, och de kan bli lite hård i magen av det. De är så himla gulliga och bryr sej verkligen om sina pälspatienter. Det känns tryggt. Det är på Lapplands Djurklinik som jag har varit båda gångerna som han har dragit ut tänder. Och så ingår ett gratis återbesök så de får se att allt läker som det ska och att det inte är nån inflammation eller nåt som jag kanske har svårt att upptäcka.
Så himla bra!

Och så fick jag se nåt härförleden som jag absolut ville ha. En på instagram hade denna tavla och jag skrev VILL HA! och hon skrev var jag kan få tag på den. Japp, jag slängde mej på datorn och beställde postern och en ram som jag tycker passade så bra till.

Nämen alltså…Jag bara älskar den! Hembiträdet som står och dricker ur alla slattar. Hur söt? 
Och ramen är så fin. Den är beställd på annat ställe, för jag ville ha nåt finare. Inte alldeles för överdådigt, men lite elegantare än en slät plastram. Den här var typ exakt vad jag sökte. Så nu är jag nöjd och glad att få ha denna förtjusande lilla piga i min hall. Så där lagom praktfull. Älskar den! ♥

…praktfull och praktfull…men lite smålullig blev hon nog ändå… 

Dessa bilar. Jag tycker de är så läckra. Det är nåt jag vill samla på. I olika modeller. Bygga en carport till dem i vintage-stuk med snygga gammaldags skyltar (det hittar man på nätet, skriver ut och limmar fast på nån liten plåtbit)  svart- och vitrutigt golv och lite medfaren sådär, av väder och vind. Ni förstår säkert.

Var man ska ha dem? På väggen så klart.
Jag vet! Glöm allt snack om carport, man gör ju små garage till dem, som tittskåp och hänger på väggen. Och tillverka små redskap och verktyg och skyltar, allt som brukar finnas i ett garage. Ååh så fint!
Och så måste det finnas några hyllor med bensinmacken på och telefonhytten och kanske nån korvkiosk eller nåt där nån bil får vara på ”utflykt”…*fniss*
Oj, vad jag skulle älska att stå och titta på det. Jag måste fixa sånt.
Vad ska jag tillverka först? Vad finns i ett garage?

*googlar*

…ja, jisses…är det inte smink, så är det garn och är det inte garn så är det modellbilar… 

Vi går ju mot ljusare tider nu, alltså i ordets rätta bemärkelse, hur det är metaforiskt får vi se, kan ju bli katastrofalt om vi har otur. Redan nu tycker jag mej märka en liten skillnad. Strax före ett tog jag bilden nedan och solen lyste fortfarande på berget i horisonten. Vid vintersolståndet hade det redan börjat skymma och solens nedgång började cirka en timme tidigare. Så det går himla fort nu mot ljusa dagar och vackra vintermotiv med krispigt glittrande vita vidder mot ljusblå himmel – och rosa moln vid skymning – som jag tycker är bland det vackraste som finns.

Och Valle får med största sannolikhet uppleva en sommar till, och säkert fler än så, om inget oförutsett sker. En riskabel sak måste han ju genomgå den 12 januari då han ska få en genomgång av tänderna. Då sövs han ju ner och det är alltid en risk. Men han har ju klarat dem hittills, flera stycken, så han ska nog klara en till. Peppar, peppar…
*slår sej på huvudet*
…
*slår på Valles huvud också för säkerhetsskull*

…han har varit så busig och go de senaste dagarna… 

Nu har vi lämnat ranchen och är på min gata i stan för att fira in det nya året och det allra sista av den allra sista dagen av året 2021. Ett år som har lunkat så sakteliga förbi. Inget anmärkningsvärt har hänt, vad jag kan minnas iallafall, och nu orkar jag inte ens gå in på nåt politiskt eller annat nyhetsurval, utan tänker mer på personliga företeelser.
Det skulle väl vara Håkis år i så fall som har lite mer att nämna med tanke på att han hunnit med två jobbyten. Själv har jag inget spännande att förtälja.

Nyårsmiddagen blev hämtmat från Österns Pärla. Tog en bild på Floras Kulle. Det var så fint med den lysande älgen och allt det andra.

Jag valde friterade räkor med sötsursås och Håkis tog fyra små rätter. Med ekstla lis och sötsulsås förstås. MUMS!

Nu myser vi i soffan med tända ljus, lite snacks, päroncider i champagneglasen som vi ska skåla med sen, iförda våra fina Bazinga-tishor. Ni får ursäkta kvalitén på sista bilden, det är inte jag som är suddig, det är mobilkameran som inte riktigt vet vad den ska fokusera på i det svaga ljuset. Men det får duga. Nu vill jag önska alla och envar ett gott slut och ett riktigt

2022

 

…pussikramen från oss… 

Nu har vi fått muggarna och jag fick fika svägerskans goda mjukkaka med varm choklad och det var så gott. En liten kaka som jag bakat slank också ner.

Älskar allt gammaldags, så nu vill jag ha mer sånt. Mer emaljerat.

Och Håkis kofta blev äntligen färdig. Den behöver egentligen blockas och så ska jag sy ett kantband med nåt vackert mönster på insidan för att dölja dragkedjan, det är ju kutym att göra så, för att den ska vara finare på insidan. Den är väldigt varm då garnet är Novitas sju bröder, samt att trådarna mellan mönsterstickningen gör det dubbelt så tjockt, så om han har den under nån tunnare jacka när han är ute och skottar eller nåt så lär han inte frysa. Det är det den är ämnad för, var min tanke, inte att använda som tröja inomhus, för det är den alldeles för varm för.
Håkis är nöjd. Jag känner väl att jag kunde ha gjort ett lite finare jobb när jag sydde på dragkedjan, men i det svaga ljuset och stressen att få den klar till jul så tänkte jag att det syns ändå inte, men det gör det. Nåja, jag kan ju alltid göra om det, det är ju bara att sprätta upp sömmen, men det gör jag en annan dag. Nu kan han ju använda den, om och när han vill.
Hur det är med min tröja, undrar ni? Jo men den…är inte klar. Jag har inte steekat den ännu, men jag gör det nu i helgen, så ska jag också kunna använda min om och när jag vill.

…äntligen fick vi muggarna i rätt storlek…muminmuggarna ska jag ta hem till mej… 

Nu passar jag på att njuta det sista av julen. Dagarna blir ljusare för varje dag och snart får vi vårkänslor, till och från, för det kommer väl en och annan vinterstorm som får en att misströsta mellan varven.

Det är inte så ofta jag sitter i köket så jag tog med mej adventsljusstaken till vardis så jag får elda upp ljusstumparna där. Och hör och häpna, jag har slut värmeljus! När hände väl det sist? Måste köpa nya. Tur jag har av den större varianten iallafall. De eldar man ju dessutom två dagar, iallafall jag, de brinner ju så länge.

Alltid lika vemodigt när julen är över, men det är ju några veckor kvar om än man inte har nåt att se fram emot direkt. Fast jo, det har vi, aningen längre ledighet. Vi har ju så få röda dagar denna julen, det är ju bara fredagarna som vi har extra ledigt, så vi har tagit ledigt klämdagen efter trettondagen, så får vi iallafall fyra dagar i rad. Sen är det bara att städa bort julen och pynta lite mer vårlikt och se tiden an fram till påsk.

…påsken är också trevlig, men inget slår julen… 

Här är julklappen som inte fanns med på bild. En sån där bra köksförvaring som jag tycker är en liten prydnad samtidigt, jag tycker det är så fint med såna hängande korgar. Jag ska väl ha en blomma högst upp, tror jag skulle vara fint. En gullranka till exempel. Sen vet jag egentligen inte vad jag ska ha i de andra korgarna, inte lök iallafall som nu på bild, det satte jag bara tillsvidare, men en massa små bra-å-ha-saker eller frukt eller what ever.
Men jag undrar om jag inte ska byta repet till ett tunnare snöre, vi får se, annars tycker jag korgarna var så fina, så där sneda och vinda och handgjorda, precis som jag vill att det ska vara.

…eller den får nog vara som den är nu när jag hängde upp den med en S-krok istället, så den kom lite högre upp…älskar’t 

Julafton. Tiden går så fort och nu är vi framme. Julen är över och nu återstår ett par dagars vila innan arbetet kallar igen.
Vår julafton förflöt som så att vi startade med att hälsa på kära mor. Lilla storasyster med make var också där så vi fick en pratstund med dem också, vilket var så mysigt.

Mamma hade fått så mysig morgonrock, tror jag att det var, den är så mjuk och len och varm, sa mamma, så nu skulle hon bara skrota omkring i pyjamas och den ovanpå hela dagarna, förkunnade hon. Det skulle jag också ha gjort om jag var hon.

Pappa Jerker var också med och tittade leende på oss från sitt hörn, precis som förr i tiden.

Väl hemma åt vi den sedvanliga julmaten och sen tände jag ljus i mitt hus och sen var det julklappsöppning kvar på agendan.

Vilket var en hel del, som ni ser. Man skulle kunna tro att vi var några stycken som skulle dela på dem där, men det var bara jag och Håkis. Vi gick väl ”all in” utan överdrift i år eftersom vi inte hade några alls förra julen.

Så här glad blev Håkis åt sin första julklapp. Ett lock till smörbyttan med plats för smörkniven, han som alltid vill ha kniven på byttan i kylen. Jag hatar det, för den ramlar alltid på golvet när jag ska ta ut den, det slår aldrig fel, men nu sitter den fast, säkert förankrad, och det tyckte både Håkis och jag är toppen, hahaa. I samma paket låg även ett par tubklämmor vilket underlättar när man ska rulla till exempel kaviartuben så den tar mindre plats och det blir lättare att trycka ut innehållet. Mycket praktiskt på min ära.
Många fler klappar hade han, som sagt, men dem får jag visa en annan dag.

Mina klappar kan jag visa iallafall. Här uppradade till er presentation. Så himla fina grejor! Och det roliga är att Håkis fick också en bil och en bensinpump i samma gammaldags stil och när han öppnade dem sa han: – Fick jag också en bil…
Och jag hade inte ens öppnat min ännu, men förstod ju när jag gjorde det varför han sa att han ”också fick” en och skrattade gott åt det.
En grej saknas på bild, men jag ska visa den vid ett senare tillfälle, jag har redan hängt upp den i köket.
Mycket fina julklappar, allt som jag önskat och jag är så nöjd, som ni säkert förstår.
Nästa år vet jag inte alls vad jag ska önska, för nu har jag verkligen grejor till överflöd, men kanske stickor och garn och andra tillbehör, jag vet inte. 

…det inplastade tyget är nya stolsdynsöverdrag till mina köksstolar…sååå fina!… 

*springer genast och byter*

God fortsättning på julen nu och STOR KRAM till alla  

Nu har kylen kommit, men den står ännu i hallen. Jag har tagit bort all frigolit från den, men den står även på en skiva och jag törs inte börja försöka välta kylen för att få bort den, för stora hål i väggen är inte riktigt min grej, så jag väntar tills Håkis kommer om ett par timmar och vi får hjälpas åt med det. Men att den fin är, min nya kyl & frys.

Killarna som levererade tyckte att Valle hade ett speciellt utseende, men jag förstod på deras sätt att titta på honom och skratta lite att de tyckte han var söt. Han var så nyfiken och undrade vad de skulle med våran kyl till. Söta lilla gubben ♥

Nu ska det bli skönt att få in alla grejor igen. Det börjar bli kallare och är -8° i skrivande stund och jag är inte säker på att allt som var i kylen pallar att frysas. Vi får antagligen handla nytt. Jag tog mej en kopp kaffe nu, innan jag satte mej här, och det var mjölk-slush som kom ur tetran. Och för er som inte vet vad slush är, så är det en dryck med krossad is i. Men det gick att hälla i en skvätt iallafall.

Nu vill jag att han kommer hem. Varför ska allting alltid ta sån tid?
Undrar om han kan flexa?
Ååh, denna väntan…
*suck*

Vaddå ”Paula Detbrinneriknutarna Aunesdotter”? 

…jag är så nöjd och glad…tycker kyl e snygg… 

Jag har ju sagt att jag är den barnsligaste 55-åringen jag vet. Det gäller i alla lägen och inte minst vid juletider. Ta klapparna till exempel. Förra julen hade vi inga, mer än de som vi fick från jobbet. Hur kul va däää? Inte kul alls, om ni frågar mej. Därför gör jag inte om samma misstag i år. Att vakna på julaftonsmorgonen – låter lika motsägelsefullt varje gång jag säger det – och med ett glädjeskutt hoppa ur sängen och förväntansfullt fråga Håkis om vi får öppna nåt litet paket redan på morgonen, det är bland det bästa som finns…hahhaaa! Jag älskar känslan. Förut, när han åkte iväg tidigt så gjorde vi ju det, öppnade alla klapparna innan han åkte, men nu är det inte säkert jag får öppna nåt förrän på eftermiddagen, men kanske…om jag är riktigt snäll så.

Håkis julklappshög växer. Några till ska ta plats där, men de har inte kommit ännu. Sen ska mina dit också, så det blir en rejäl hög där under granen. Precis som det ska vara…om ni frågar mej.

…åååh, så roligt…som jag längtar!… 

Igår var vi som sagt till min kära mor och åt lutfisk. Det var så gott! Jag var ju inte så jättehungrig eftersom jag smakade av de små ostarna på kex hemma hos Håkis och det var alldeles för gott och svårt att inte ta en till…och en till…ja, ni fattar. Men jag smällde i mej två portioner ändå, det har ju blitt tradition och det är väl det enda jag tar två portioner av, annars är jag rätt liten i maten. Det är ju gånger som det vankas nåt gott, och som man äter väldigt sällan av, som jag proppar i mej. Inte nog med det, sen när vi kom hem stoppade jag i mej nästan en hel påse ostbågar! Inte bra!

Hon har en sån gullig liten gran. Alldeles tillräcklig, tycker jag.

Det är så juligt och fint hos henne, som vanligt, och vi hade så mysigt med tända ljus överallt, som givetvis släcktes innan de brunnit ner, så ni behöver inte oroa er.
Efter ett par timmar tog vi kaffe och smakade av mina saffransbullar och mamma tyckte de var så goda. Nu har hon några i frysen som hon får ta fram till Lucia och kanske till jul. De är ju inte så små, så man kan ju dela dem så att de räcker längre.
Det bidde ingen mjuk pepparkaka, det får jag baka en annan dag.

Nu väntar jag på att Håkis ska komma, han har varit på Bavaria och jobbat, jo de klarar sej inte utan honom än, och sen åkte han iväg på några ärenden och nu kommer han strax och hämtar mej, för vi måste på Elgiganten. Min kyl och frys sjunger verkligen på de sista tonerna, så jag måste beställa en ny. Den blinkar och har sej och slår av mitt i allt och inget att lita på. Men det är lugnt, ingen fara ekonomiskt, jag har ju min buffert och det är detta den är till för. Och så Valles veterinärkostnader förstås. Måste bara se till att de fraktar och bär upp den hit samt tar med sej min gamla, så att vi slipper det. Annars blir det ingen affär.
Ha det så fint nu alla och på återseende.

…synd att den skulle paja just nu, men samtidigt kul att få nytt… 

Håkis har alldeles nyss bytt jobb ännu en gång och blev avtackad med en stor korg med olika gotter av sina arbetskompisar, sin korta tid där till trots, men han är omtyckt av de flesta han möter. Iallafall, i denna korg fanns bland annat den här osten som jag aldrig smakat tidigare. Och den är jättegod! På salta kex, smörgåsrån, finn crisp…you name it…så himla goda små ostar med olika topping.

…rekommenderas å det varmaste…  

Jag skulle ju visa skorna som jag fick av mej i julklapp. Jag har ju förstås inte slagit in dem, det vore ju att gå lite för långt. Jag är galen, men kanske inte så galen. Fast…varför inte egentligen?

Iallafall, så här ser de ut. Ganska stora var de. Jag tycker de är så jäkla fina! Kunde bara inte motstå. Om jag ska göra nåt av dem…tillexempel ljusstakar eller nåt…jag vet inte. Tanken har slagit mej, men samtidigt…de är ju så fina som de är, så jag tror de bara får finnas där och pryda sin plats. Var det blir får vi se. De kanske får vara kvar där i sovrummet.

…nu göra sej klar för avfärd mot Storheden och sen ranchen och därefter kära mor… 

Klockan är snart midnatt och spöktimmen börjar strax. Jag har haft uppesittarkväll här med Valle. Jag har bakat lite lussebullar. I god tid. Jag brukar ju baka just till Lucia, men vi ska till kära mor och äta lutfisk imorgon så då ville jag ha med en påse till henne så hon får smaka. De är så goda!

Och jag tycker de blir så vackra när man tvinnar dem så där. Hade gärna haft russin i också, jag och Håkis tillhör procenten som vill ha russin i vörtbröd och lussebullar, men jag hade inga. Nåja, det duger gott utan också. De är ju lite annorlunda när de är bakade som vaniljbullar med pärlsocker på, så russin är inte ett måste.

Sen har jag slagit in ett par julklappar till åt Håkis. Jag fick också en julklapp av mej. Jag tycker att jag var värd det, för jag har varit en snäller liten kicka. Eller så var det för att det var så bra pris, just under 90 kr. Det är ett par prydnadsskor i gammaldags stuk med spänne och de glittrar så vackert. Jag ska visa imorgon när det är dagsljus. Jag tyckte de var så fina. Vet inte riktigt var jag ska ha dem, men det får jag bestämma efter jul.
Ursäkta kvalitén på bilden, men det var rätt så mörkt i rummet, vilket gör det svårt att få bra fokus.

…kanske bakar jag mjuk pepparkaka också imorgon…men först sova sej natten… 

Här har det pyntats och bytt gardiner i kök och sovrum och inte är jag färdig riktigt än heller. Jag har stjärnorna kvar, men behövde ett litet brejk från allt.
Jag har duschat och kokat en panna kaffe som jag sitter och sörplar på med mandelfinskorpor som tilltugg.

I köket är det sej likt.

Det är väl den vita tomten och elljusstaken som är nytt för i år, tror jag.

Satte den röda elljusstaken på byrån i hallen. Tror inte jag ska ha nåt alls i datarummet i år. Det får räcka med alla andra rum.

Nytt är två äppellådor som jag köpt till balkongen egentligen, men som jag har i vardagsrummet tillsvidare, så dem pyntade jag lite. Katternas gamla adventsstake som visst funkade, det var en annan röd som var trasig, eller det var två ljus som hade slocknat på den. De söta änglarna som mamma gjorde för länge, länge sen. De har hängt i trådar, typ som en hängmobil, men trådarna gick av och jag har tänkt att laga dem, men nu får de stå så här i år. Sen kanske jag gör julgransdekorationer av dem. Jag tycker de är så söta. Man ser att de har många år på nacken.

Tyckte det var gulligt med den där halmen på tomteflickans fot, så jag ska leta i mina gömmor, för om jag inte har helt fel så ska jag ha sparat sånt från tidigare julkorgar o dylikt.

Den söta tomten, som lilla storasyster stickade till mej för några år sen, och halmgrisen fick ta plats ovanpå äppellådorna. Och de röda klockorna som alltid hängt i dörröppningen, om inte på kökssidan så i hallen. De har sin givna plats och kommer nog alltid få hänga där. Jag är inte särskilt ombytlig av mej, men i år blev det lite annorlunda iallafall. Och det är massor som saknas. Jag tar fram färre och färre grejor för varje jul, men vad jag skulle vilja ha mer av är girlanger med vimplar och annat, så det ska jag ordna. Det tycker jag är festligt och fint. Ljusslingor har jag ju redan mycket av som jag har året runt.

Ja hörrni, nu är det jul i mitt hus.
Men stjärnorna är kvar, så jag går väl och hänger upp dem nu.
Ha en skön söndagsafton nu alla mina nära och kära och vänner som jag ännu inte känner ♥

…har beställt alla julklappar också, så det är färdigt det med…så kul!…

God morgon. Idag är det första advent, men jag har bara fått upp elljusstakarna än så länge, så jag får tända första ljuset senare.
Jag brukar ha den svarta i köket och den vita i sovrummet, men i år bytte jag eftersom jag har svart säng. Det passar ju bra. Men jag har nog den vita stjärnan i fönstret och så kan jag hänga den svarta, utan belysning, i hyllan som jag hade förra året.

Igår smakade jag macarons för första gången. Det var ganska gott.

Valle tycker det är så mysigt med allt julpynt. Han har varit med om det så många gånger och känner igen allt. Tänk att han får uppleva ännu en jul! Kan som inte smälta det.

Alma får lite jul idag, när Håkis kommer hem, och det blir hennes tredje. Men det blir ingen gran på ranchen i år. Håkis tyckte inte det är nån idé, det är ju mest jag som älskar sånt och jag är ju inte där mer än några timmar på lördagarna, så mej kvittar det ju också. Annars är Alma en snäll tjej som lämnar granen ifred, till skillnad från Vilma som demolerade nedre delen när hon var lika gammal och pumlorna rullade runt i hela rummet, om de inte gick i kras.

Nu gör hon ju inte så längre förstås. Nu är hon ju en medelålders parant liten dam som vet hur man uppför sej och skulle väl vilja att Alma tog efter lite. Hon kan vara riktigt besvärlig ibland.

Valle har fått lite jul som vanligt. En ny adventsstake i vitt i år och den lilla granen är på plats på det lilla bordet. Det blir inga julgardiner i köket, men jag ska byta till ett par andra vita. Det räcker med det röda i vardagsrummet och datarummet.

Och slutligen i sista bilden vill jag att ni finner ett fel…

…ha en trevlig första advent alla… 

Så var granen på plats. Imorgon tar jag upp adventsstakarna och stjärnorna och söndag allt annat julpynt.
Nån julkalender vet jag inte om det blir i år, jag har inte köpt nåt godis att fylla strutarna med, men Håkis blev så besviken när jag sa det, så om vi åker och köper kanske jag hinner göra den färdig till på söndag.
Nu är det läggdags, nattinatti och sov så gott alla ♥

…så himla skönt, nu är det besvärligaste klart… 

Så närmar sej slutet på denna onsdag, den sista i november. Jag ska strax göra mej i ordning för sängen. Jag har intagit lite kvällsfrukost här, en knäckemacka med ost och en varm kopp lugnande kamomillte, som hjälper till att varva ner så här på kvällskvisten när man har hållit igång och kanske inte har nån lust att gå och lägga sej.

Men vem kan motstå denna mysiga säng? Jag har alldeles nyss bäddat rent där, städat till lite och tänt ljus i hänglyktorna samtidigt som jag tittade på Albert och Herberts julkalender, som jag streamade till sovrummet från Öppet Arkiv på SVT play. Tänk så fiffigt att man kan göra så.

Nu tackar jag för idag och ses om inte imorron så en annan dag. Sov så gott nu alla ♥

…jag vilade middag rätt så länge idag, men somnar nog snabbt ändå…nattinatti… 

Jag klagade ju hos Adlibris härförleden och idag gick jag för att hämta ett nytt paket från dem. Det är -11° så det gäller att klä sej ordentligt. Min fina mysse som jag stickat för massor med år sen.

Så himla mysigt att titta upp på alla pyntade fönster. Jag älskar den här tiden! ♥
Som om ni inte visste det.

Ja, okej, det var väl inte riktigt SOCKI-garnet som jag behövde, men ok, jag godkänner. Jag kan ju sticka mej ett par lågskaftade sockor. Det är ett väldigt fint garn. Men jag hade nog hellre makulerat beställningen. Oftast mejlar de ju och frågar om man vill ha nåt annat om det inte finns det som man har beställt, inte bara skicka nån liten reststump av det. Då kan man ju välja själv hur man vill göra. Eller så drar de av på betalningen. Så om jag beställer från Adlibris nån mer gång? Nä, det tror jag inte. Jag väljer nog en mer pålitlig butik.

…men fint av dem ändå, de försökte ju iallafall… 

Nu har de tänt granarna ute också, så det är hög tid för mej att börja julpynta jag med. Jag får börja imorgon. Jag har inte haft tid idag.

Det är Håkis ni ser där nedan, bakom granen, vid garageporten som är på väg upp. Det var i morse när vi skulle till jobbet som jag passade på att fota våra vackra granar. Lite snö har det kommit idag också och snöar än i skrivande stund. Måttliga mängder, precis i min smak. Tänk om det kunde fortsätta få vara så här hela vintern. Det kunde bara komma ett tunt lager nysnö mellan varven, så det alltid är så där krispigt vitt.

Varför jag inte haft tid att pynta idag, eller tid och tid, det är väl nåt man tar sej, men jag var nämligen med Valle till veterinären. Han föll i morse, åtminstone brakade det till nånstans i mitt lilla residens och jag går och tittar om han försökt hoppa upp på det lilla brickbordet som jag brukar ha på balkongen om somrarna, men det såg inte ut som det utan han stod i vardagsrummet och jamade klagande. Jag vet inte om han ramlat ner nånstans ifrån eller om han försökt hoppa upp, men inte kunnat, han hade lite svårt att hoppa upp på köksbordet iallafall. Och han var väldigt ostadig på benen. Lite vinglig sådär. Jag tänkte ju genast att nu är slutet här. Nu är han yr i mössan också och ramlar ner från möbler och tar sej inte upp där han vill. Så jag bokade en tid för att ta reda på om han lider eller nåt.
Jag fick en akuttid klockan två. Fick komma in nästan direkt. Veterinären gick igenom hela kroppen. Bände och vred på alla ben och huvud och nacke. Kollade tänderna. Valle reagerade vid första känningen av höger ben. Han lixom snarkade till och tog ett djupt andetag som att det gjorde så ont att han inte kunde låtsas vara oberörd. När vet återkom till det benet brydde sej inte Valle alls. När vi släppte ner honom på golvet gick han rätt så bra. Så kanske var det nåt som gick till sej av veterinärens genomgång…?
Sen tog vi nya blodprov. Jag vill veta att han inte är sjukare än han visar. Döm om min förvåning när veterinären kommer tillbaka med resultatet. Värdena var jättefina. Han är frisk som en nötkärna. Han kanske inte ens har lymfom! Då borde man se det på de vita blodkropparna, sa veterinären, men de var helt normala.
Det enda som var avvikande var de röda blodplättarna, men eftersom det bara visade på dem så var det inget att bry sej om. Det måste vara fler värden som visar på att nåt är fel innan man behöver oroa sej. Så han mår riktigt hyfsat.
Jag ska minska kortisonet till en kvarts tablett varannan dag och se hur han mår. Men gallan funkar bra, njurarna funkar bra, han har ingen diabetes, allt ser bara fint ut.
Kanske att jag ber om en ny ultraljudsundersökning till våren. Bara för att se om det har försvunnit, det som var vitt vid gallan. Om det är borta måste vi ju minska med kortisonet ännu mer och till slut upphöra helt och hållet med det. Om han är frisk ska han väl inte äta sånt. Däremot kan han gärna fortsätta med njurdieten, för det värdet ligger alldeles under gränsen, så vi fortsätter ge det han ätit hittills. Han låg på 14 tidigare och nu är han på 13. Kan man bli gladare? Så himla roligt!
Jag som åkte dit och trodde att slutet var nära. Men si icke det.

…jag dras gärna med den lilla skrotnissen ett bra tag till… 

Nu är det verkligen längesen jag skrev nåt i bloggen, men jag har varit lite bissi med annat. Jag har beställt lite mer garn, jag håller på att sticka en kofta till Håkis och behövde komplettera några färger och beställde då lite mer Lettlopi, som är svårt att få tag på om det inte är grälla färger vill säga. Jag blev glad när jag såg att de hade lite billigare på Adlibris och naturfärger som jag gillar dessutom. Döm om min besvikelse när jag får hem dem. Det saknas garn i nästan alla nystan, det är bara de mörkare beige som är fulla. Jag har klagat hos dem och fått svar som jag försökt svara på, men när jag aldrig får nån mer respons från dem kollade jag nu och mitt mejl har inte gått iväg, det låg i utkastet så jag försökte svara igen, men det hamnade också i utkastet. Alltså fick jag gå en annan väg och nu funkade det. Hoppas jag får nån slags kompensering för detta. Har ingen lust att betala fullt pris, om än det var nedsatt, för det är ju inte nedsatt p.g.a att det är mindre garn i varje nystan, för då vill jag inte ha det alls.

Valle gillar verkligen mina stickningar. Det är Håkis kofta han ligger på här. Den blir jättefin.

Vi köpte en ny gatlykta härförleden, till infarten på ranchen och den lyser så fint i mörkret.

Och inne i staden har de hängt upp julbelysningen. Det är så fint. Jag kommer att börja snart jag med. Först med röda gardiner i vardagsrummet. Sen ska julgranen upp och därefter tar jag allt efter som det kommer med adventsstakar och stjärnor och tomtar allra sist. Det är några som redan har pyntat, men långt ifrån alla, så jag måste nog vänta lite till.

…men nu börjar jag längta till adventsmys med pepparkakor, lussebullar och glögg i skenet från alla små ljus, både levande och elektriska… 

Igår tände jag en massa ljus och myste på tillsammans med Valle. Det är det bästa med hösten och vintern, att det är så mörkt. Jag kan längta till det på våren och sommaren då vi har ljust dygnet runt, för jag älskar verkligen levande ljus och alla smålampor som ger ett så varmt sken.

Så klart tittade jag på stickpod, flera stycken hade lagt ut igår kväll så jag hade en hel del att gå igenom. Hon på bilden är en favvo, Pia från Danmark, men hon pratar engelska, så jag förstår vad hon säger. Hon gör så jäkla snygga grejor! Så himla duktig och så snygga färgval. Hon är inte så färggrann utan har mest naturfärger, men sååå snyggt! Man blir så inspirerad av alla så jag har massor med naturfärger, men också en del pastell och en del lite mer höstliga, murriga färger. Och kunde jag skulle jag vilja göra nåt av allt samtidigt. Jag älskar mina garner.

Jag hann sticka färdigt alla delar, men inte med steekningen. Får göra det annan dag, om jag inte gör det ikväll, vi får se. Men att den blir mysig! Jag längtar till jag får använda den.

Valle höll mej sällskap. Vet inte riktigt hur han mår. Han kräktes igår, men det har han inte gjort på jättelänge så det var väl väntat, dock kom det ingen hårboll. Han ser inte ut att plågas iallafall, men ibland så undrar jag om han är duktig på att dölja eller om han är dålig bara tillfälligt. Hur ska man kunna veta? Han äter bra, men går inte upp i vikt. Han är ganska benig, men inte om magen. Man känner inte revbenen, men ryggkotorna känns tydligt. Lite har han gått upp i vikt sen han hade diarrén, men jag tycker han borde ha gått upp mer. Eller gör gamla katter inte det? Eller är det lymfomen som gör att han magrar? Kanske måste vi ta nya prover och se om det är nåt nytt han lider av.
Eller ska man låta honom somna in?
Usch, hemska tanke, men vi får låta veterinären bestämma det. Jag har lite svårt att ta ett sånt beslut.
Och så får vi trösta oss med att vi har flickorna kvar.

…sånt är livet…det är lite upp och ner hela tiden…ena stunden är man glad och nästa så ledsen…

Söndagseftermiddag, sista oktober, och jag har röjt lite och fixat här, duschat, ätit och druckit både kaffe och te. Håkis åkte vid niosnåret på förmiddagen och skulle jobba några timmar på sitt gamla jobb – och nej, de har inte lärt sej sitt jobb ännu…*suck*. Men det blir ju en extra slant på Håkis konto, så inget han gråter över egentligen, och det är med ob-tillägg dessutom, så han tjänar ju mer än i vanliga fall. Inte helt fel ändå, om än jag tycker att det är hög tid att de lär sej.

Jag har smugit in lite rött som jag sa att jag skulle göra, dock bara kuddarna, jag har inte bytt gardiner ännu, men det får väl bli nästa helgs uppdrag, för röda gardiner ska jag ha till jul, fast bara i vardagsrummet. Jag ska byta i köket också, men tror inte det blir rött. Kanske en röd hissgardin i samma tyg som i vardagsrummet, det är ju längesen jag hade den, men vi får se hur jag gör.

Undrar om jag inte ska vara så busig att jag tar upp granen i mitten på november. Då har jag inte så mycket sen när det är dags att pynta med allt annat. Jag är ju traditionsbunden, till viss del, men vissa saker kan jag rucka på numera, som att börja aningen tidigare, för jag älskar ju julen.
Jag har fnissat här åt Underbara Clara när hon bloggar om hur de har tjuvstartat med lite lätt julfirande genom att hänga upp grisen med God Jul på ovanför vedspisen, gå ut i skogen och hugga en gran och dricka glögg medan julmusiken strömmar ur högtalarna. Och att det nästan känns som att tjuvröka. Och jag håller med, det är så det känns. Som att det är nåt förbjudet, men man gör det ändå. Och ju mer man gör, desto lättare blir det för varje år att bryta mot traditionen ännu lite till, som till exempel att ta in julgranen ännu tidigare.
Jag gjorde ju det där förra julen, tror jag det var, iallafall när granen var alldeles ny och jag inte orkade ställa den i förrådet bara för några veckor, så den fick stå i vardagsrummet med nya julgransbelysningen, för jag ville se hur den såg ut och om den fungerade, och sen gick jag ner några dagar senare och hämtade upp alla pumlor och julgrandsdekorationer och klädde den helt sonika, utan det minsta dåligt samvete. Och jag var så lycklig…hahhaaa.
Och så ska jag redan börja glögga, som Underbara Clara, i min fina glöggservis. Och ta fram mjölkkannan med julmotiv och sen pynta alltmer för varje helg som går. Då blir det ju så där lite lagom att göra och inte allt på en gång. Och jag får ha jul länge och känna glädje och förväntan, istället för sånt agg mot stackars november månad som jag så oförtjänt kommit att hata så mycket. Jag vill inte hata november, jag vill gilla alla månader.
Alltså måste jag ju göra nåt bra av den också.

…Valle gillar inte november…han gillar inte vintern…han vill ha sommar så han kan vara ute…

Nu kommer ännu ett sånt inlägg med bilder som av en eller annan anledning aldrig kom med i bloggen. Det är en hel radda så det är bäst att vara kortfattad. Då kör vi!

Silltårtan som vi gjorde till Håkis födelsedag. Den är bara sååå god! Låter kanske inte så gott med silltårta, men det är verkligen supergott. Tänk nubbesallad på råg- eller hönökaka. MUMS!

Upptäckte i somras att min Slideranka blommade med ytte-pyttesmå blommor. Hur gulligt?

En stor fnöskticka på en gammal stubbe.

En härlig sommarbild från Hägnan, Gammelstad, där man ser den vackra kyrkan i horisonten.

En rolig skulptur utanför Tinas restaurang i Happis. Vi åt inte där, för det vegetariska utbudet lämnade en hel del att önska.

Hur det blev i redskapslådan efter jag köpte plastlådorna för att få lite mer ordning. De passar precis och det ryms en del under dem också. Mycket praktiskt. Hade jag haft barn så hade det fått bli min godisgömma.

Alma som alltid har med sej nån form av leksak till sängen. Är det inte Snoddis så är det pappersremsan som man drar i för att öppna paket från till exempel Apotea.

Jag med mitt vackraste leende. Och osminkad dessutom. Kan det bli bättre?

En hårboll efter kamning av Vilma.

Älskar Olofssons grovlimpa, men ibland jäser den lite väl stora hål.

Håkis i affären och öronen pekar ut så gulligt av munskyddet.

Goda mackor av grovlimpa, Icas skagenröra och kokta ägg med lite dill på toppen.

Valles söta små öron när han hoppas få smaka nåt gott av pappa Håkis som fixar fika.

En härlig himmel.

Min vintertröja är det inte så mycket kvar på. Lite steekning, alltså sy och klippa upp för ärmar när man stickat rundstickning ända upp till axlarna, och sen sticka ärmarna och kragen och sen är den klar. Tror den hinner bli färdig i oktober om jag inte hittar på nåt annat.

Så här ser Valle ut när han vill smaka ostbågar, men inte får. Han kan ju bli dålig, men ibland får han ändå en liten, liten bit.

…inte det lättaste att motstå den minen…sötprutten…  ♥

Att slå tårna i möbler är nåt jag har tagit för vana, verkar det som. Det är inte för egen njutning, utan bara ren klantighet. Jag slår mej ofta blå och det känns som att de är både krossade, ur led och helt brutna. Som igår till exempel. Jag slog i tån närmast lilltån på vänster fot. Jag såg stjärnor och fick frossa av smärtan. Jag skakade fram ett sms till Håkis att jag trodde den gått ur led eller nåt, för den pekade mot lilltån istället för de andra tårna, som den gjort innan. Ringde Hälsocentralen i morse och ville ha råd, för jag ville inte åka till akuten och sitta där fram till midnatt, och läkaren sa att jag kunde prova tejpa tån med den andra så den går tillbaka. Jag behövde inte det. Det har redan blivit bättre. Den börjar vända sej tillbaka till ursprungsläget och jag har inte lika ont längre, bara när jag råkar stå på tå eller nåt sånt. Däremot har jag fått så förjordat ont i höger höft igen, som faktiskt har varit rätt så bra sen semestern. Men nu har jag nog överbelastat när jag har haltat omkring på jobbet. Hoppas det går över snart. Tån är betydligt bättre, som sagt, det är bara blåmärket som har flyttat sej lite. Det är inte mitten-tån jag slagit i, som man skulle kunna tro.

Och min jultröja, fast vintertröja, är det inte mycket kvar på. Lite till på bålen och sen är det ärmarna kvar och de går fort, för de ska bara vara helröda med slätstickning. Så jag hinner nog klart den redan i oktober. Sen behöver jag nya sockor, så det blir inte till att börja på nån ny tröja direkt efter denna, utan färdigställa de andra jag har på gång och börja med sockor då. Håkis vill ha en kofta så jag får göra den sen när det andra är klart.
Men jag blir så nöjd med min vintertröja. Nu vill jag ha ett par mörkröda mjukisbrallor. Måste se om det finns att köpa. Annars får det bli vanliga grå eller svarta.
Sen ska jag skrota omkring i det hela kalla vintern. Hoppas det blir riktigt kallt, för det är ett stickigt garn, så man måste ha nåt långärmat under.

…mönstret växer fram efter som jag stickar…tycker den blir riktigt bra… 

Att det är praktiskt att man numera kan på youtubevideon klicka på en knapp så man kan se den i vardagsrummet eller sovrummet istället, var man nu väljer att titta. Nu slipper Valle bli sur på mej när jag sitter i datarummet för länge, nu streamar jag bara till tv:n och Valle blir nöjd och glad när vi kan umgås i soffan.

Så klart blev det inte mer spännande än en stickningspodd, haha, men jag tittar på annat också. Men när man nu ändå ska handarbeta så är det alltid kul att titta på andras arbeten, vad de har gjort, vad de vill göra och vad de har köpt för garn. Roligare och mer spännande än så är jag inte som människa. Herregud vad gubbarna på jobbet skulle bli besvikna om de visste. En del av dem tror att jag är ute och festar i tid och otid.

Valle har verkligen repat sej bra, men jag kom på här för ett tag sen att han hade ju diarré i flera dagar och allt han åt rann väl bara rakt igenom, så han hann väl inte få vare sej näringsämnen eller fett vilket bidrog till viktminskningen och hans brist på aptit. Han äter bra nu och har redan lagt på sej lite mer hull. Vilken jäkla tur att vi väntade med att boka tid hos veterinären. Pälsen är också jättemjuk och len och svansen har blivit finare. Kanske får han uppleva ännu en jul. Men vågar man hoppas på ännu en sommar?

…min vintertröja med eget mönster…som vanligt följer jag det inte slaviskt…tror den blir fin… 

Nionde oktober och hösten har verkligen kommit igång och vi borde väl ändå börja fira midhöst också, varför är det bara sommarn som ska ha en högtid?
Eller är det det som är Halloween?

Jag har bloggat lite dåligt senaste veckan, eller dåligt…inte alls faktiskt, men vi jobbar på här och håller oss friska och krya. Får se hur länge det håller i sej nu när de har släppt på alla restriktioner. Jag fortsätter som jag gjort hittills alla vacciner till trots, vill ändå inte bli sjuk om än i den lindrigaste form. En vanlig förkylning går väl an, men inte nåt virus tack så mycket. Dock gäller ju ännu att vid minsta förkylningssymtom ska vi stanna hemma. Det tycker jag vi fortsätter med i framtiden också. Aldrig har jag varit så frisk som nu. Krämpor ja, men inga smittsamma åkommor. Jag har fortfarande inte haft nån form av förkylning sen maj 2018* och tidigare har jag alltid haft minst en gång per år, oftast ett par – på hösten, när skolor och dagis kommit igång, och på vårkanten.

Hur är det med mina vallningar då? undrar ni säkert, eller så kanske inte, men jag kan ändå meddela att de har försvunnit. Jag blir varm fortfarande, men det är mer på en normal nivå. Jag hade nog så innan också, men man blir ju alltid nervös och tänker ”nä-äh, ska de börja nu igen?” men så gör de inte det, det är bara vanlig temperaturreglering.
Och om man nu tror att jag har sån tur som haft så kort klimakterieperiod så har jag nog inte det ändå. När jag går tillbaka och kollar i bloggen så har det startat redan 2013. Alltså värmevallningarna. Jag hade dem redan då. Dock inte så frekventa och kraftiga som här på slutet, men ändock. Så med tanke på det kom jag nog inte undan så lätt ändå.
Men jag har fått en varmare temperatur i kroppen. Eller är det kanske för att jag väger lite mer än på 10-talet? Jag är iallafall inte lika frusen nu som då. Vid den här tidpunkten gick jag omkring med dubbla tröjor och tjocksockor. Att sitta i tisha nu hade aldrig gått. Och då hade jag ändå varmare i lägenheten. Sen de var och fixade med elementen här i våras så har jag 20° som varmast, men kanske det är varmare nu när det fortfarande är plusgrader ute, jag vet inte, jag vet bara att jag inte behöver nån varm tröja om än jag gärna har det ändå, bara för att det är nåt jag stickat och vill använda.

Apropå stickat så har jag förstås lite mer nytt garn i mitt lilla stash…som för övrigt inte är så liten längre. Det börjar bli en hel del, men som jag sagt tidigare så är tre bokhyllor fyllda med garn färre än sex bilar, så Håkis kan inte klaga. Kostnadsskillnaden är inte ens nämnvärd. Dessutom ser det trevligare ut med nystan i olika färger i hyllan än en massa bilar på gården. Det liknar ju inget annat än ett skrotupplägg.
Mitt senaste inköp är dessa. Drops Soft tweed i färgerna ”korp” och ”guacamole”. Det är 50% ull, 25% alpacka och 25% viskos.
Så mjukt härligt garn och superfina färger. Längtar till jag får göra nåt med dem.
Sen är det överst, Drops Karisma som är 100% ull i färgen mörkbrun. Jättehärligt garn det med som jag har tänkt att sticka ihop med mitt lila Kid Silk. Jag tror det kommer att bli en snygg kombo. Det blir nog bara en basic slätstickad jumper. Möjligtvis lite kabelstickning längs ner eller på ärmarna, vi får se.

Och slutligen en liten uppdatering om Valle. Han är hos oss än. Ibland är han så pigg och ibland så klagande. Han sover mycket, men vad mer kan man förvänta sej av en gamling som honom? Han äter bättre och tigger när vi håller på och fixar fika, kissar och bajsar normalt, är noga med hygienen och som sagt busar och får sina ”spel” nu och då, så han får hänga med ett tag till.
Många säger att ”man ser inte på ett djur om de mår dåligt”, men det motsäger jag å det bestämdaste. Jag ser iallafall om ett djur mår bra.
Jag känner Valle så väl. Dock vet jag ju inte om hans klagande jamande beror på smärta eller uttråkning eller senilitet. Jag kan bara anta att det är snabbt övergående då han tystnar efter nån minut och sen hoppar hur lätt som helst upp på bordet eller fönstret eller tar ett långskutt upp i fåtöljen. Så man måste se helheten. Läsa av honom i det stora hela och inte haka upp sej på en och annan klagande olåt. En katt som behöver avlivas tigger inte, tvättar sej inte, ligger inte bekvämt med magen i vädret, busar inte mellan varven. Man vet när en katt behöver avlivas. Och visst har vi trott att nu är det dags, men så har han repat sej, precis som han gjort nu, så man ska inte ha för bråttom och ta förhastade slutsatser.
Ett djur kan ta lite smärta, lite illamående, precis som människan. Man måste inte döda dem vid minsta symtom.
Glasögonen jag bär på bild är mina gamla Valentino, som jag köpte när jag var i senare tjugoårsåldern. Jag bytte glas i dem för ett par – tre år sen. Kul att kunna återanvända.

…har många par glasögon jag…kanske måste skaffa ett ställ till dem och samla ett stash där med… 

*2019 ska det vara, jag säger alltid 2018, men nej…2019 ska det vara…så, nu kommer ni ihåg det till nästa gång 😆

Håkis kom och hämtade mej runt 12-snåret och vi åkte till Storis och handlade för att fortsätta mot ranchen när vi var klar. Det tog lite längre än beräknat, för vi hade ett pantkvitto från Willys sen i somras som vi inte hade löst in och eftersom jag hade sagt att vi måste ju handla för den innan den går ut så hade han bara tagit med Willys-kassar och därmed skulle vi inte handla på ICA-Maxi den här gången.

Nu var det ju så att det fanns några fina erbjudanden som vi inte kunde motstå på ICA så jag ville handla där också, så vi åkte dit när vi var klar på Willys. Dessutom skulle Håkis in på Appo som ligger i samma byggnad så lika bra var ju det. Så medan han gick in på appo gick jag in i butiken och började plocka varor i vagnen. Håkis kom efter en liten stund och gissa vad han viftade med i handen? Mycket riktigt. Pantkvittot! Den låg så fint kvar där i plånkan när han skulle betala.
Jaha, det var ju bara att försöka komma på nåt mer att handla och åka tillbaka igen. Det gjorde vi så nu har vi äntligen fått kvittot pantat och massor med extravaror vi inte visste att vi behövde. Det var en fin liten summa på 108 kr, så inget vi ville slänga bort heller.

När vi åkte hem till mej igen svängde vi förbi Burmans och hämtade ut paket. Jag fick nämligen ett tips av en gullig läsare om 25% rabatt på garner hos Panduro så jag beställde lite till. Jag ska sticka en julkofta av det röda och vita garnet. Det ser lite ut, men det är många meter, över 1300 m, och inte jättetunt så det ska räcka. Och det blåa är 1380 m så det ska också räcka till en jumper, eller slipover, vad jag nu väljer att sticka.
Men jättebra, nu har jag till min julkofta som jag ska börja på i oktober nån gång, för jag har tänkt det flera gånger, men glömt det varje gång när det finns så mycket att välja på.

…nu blir det tävling…ha en fin lördagskväll alla… 

Jag beställde lite nya kläder härförleden och däribland dessa mysbyxor. Tishan är en av dem jag köpte i somras, på Lager 157, när vi var i Skellefteå, så den är inte riktigt ny, men fin ändå. Byxan är sydd i Jerseytyg och är typ det som jag tänkt sy i mitt tyg, också jersey, men inte kommit mej för än, så jag blev ju jätteglad när jag hittade dessa.

Jag gillar ju hängselbyxor och vad är väl bättre än att ha dem i mjukistyg.

Dock inte så mjukt som mjukiskläder, utan lite…hur ska jag säga…”finare”, lite bara aningen styvare, så det är mjukt, men inte mjukismjukt.

Mysiga att skrota runt i här hemma, men fina nog att även gå ut i. Inte för att jag drar mej för att åka till stan i mjukisbyxor, jag tycker inte att stan är så märkvärdig…eller människorna som håller till där heller för den delen…jag klär mej hur jag vill, så länge de är hela och rena spelar det ingen roll, men däremot skulle jag inte åka dit i onepiecen, där går min gräns. Det enda med dessa är att de hänger i grenen, precis som onepiecen, men det är ju modernt så…
Dock vill man ju inte ha på sej en jacka så man inte ser vad det är för byxa jag har under, för då ser det ut som att jag har väldigt korta ben. 

…det är fuskläder i hängslena…inte för att jag är vegan utan bara för er information… 

Lördag. Jag steg upp strax före sju och har inte gjort nån nytta här. Hade tänkt bädda sängen när jag gick och klädde på mej, men jag hade tur och slapp, för Valle ville inte stiga upp. Kanske gör jag det senare, kanske inte. Jag är inte så petig med det längre. En obäddad säng är en världslig sak i mitt tycke.
Vad som däremot inte är det är att Svenska kyrkan skickat ett brev om att jag måste se till att gravstenen sitter kloss mot dubben, vad nu det är, och det får man inte fixa själv utan de vill att man anlitar en gravstenssättare, eller vad det nu kallas, och det blir en kostnad på runt 4000 kr skulle jag tro, iallafall när man kollar upp vad ”säkring av gravstenar” kostar vilket är 3400 kr exkl. utkörningsavgift.
När jag betalade för att pappa skulle få ha sin grav kvar i 15 år till trodde jag att det var bara just den kostnaden, förutom de 200 kr jag betalar varje år för att de ska klippa gräs och sånt. Jag hade inte räknat med att det skulle kosta flera tusen till och inte heller är det nåt jag vill lägga mina surt förvärvade pengar på, så antingen tar vi dit en sten från naturen, om man nu får ha det, bara på marken och ristar in namn och siffror själv, eller så får de helt enkelt ta gravplatsen åt nån annan. För betalar, det gör jag inte. Det finns annat, mycket trevligare, att lägga pengarna på. Så det så.

Annars så har jag inte mycket att klaga på. Jag har varit och tagit cellprov i torsdags och får svar om 6-7 veckor. Och igår fick jag svar om blodprovet och det visade inte på nåt reumatiskt så han skriver en remiss om röntgen av händer och ländrygg. Så nu är det bara att vänta på det och se vad det visar för resultat. Jag har ingen aning om vad det kan vara, jag vet bara ATT det är nåt som inte är som det ska, för så stel som jag är på höger sida, så jag har svårt att ta mej i och ur bilen, det är inte normalt. Och mina knotiga fingrar är inte heller nåt jag haft för mellan 5-10 år sen, som det värker så förjordat i när jag lägger mej för natten. Inte varje natt, men ofta. En brännande, stickande smärta som är så obehaglig och enerverande. Så det ska bli kul att få veta vad det är, för nån bot och bättring finns det ju knappast.

Nu ska jag göra mej klar för avfärd. Håkis är på väg att hämta mej. Det ska handlas och sen åker vi som vanligt till ranchen en stund för att sedan fortsätta hit till Mjölkplejset.

Hej och so long, ta hand om er ♥

…jag kanske har spondylos i ryggen, som Vallemannen…då kan vi vara stelopererade tillsammans… 

Långsamt gick jag nerför trapporna och ut i natten, eller var klockan bara 20.00? Jag visste inte längre och mörkret gjorde det svårt att avgöra vilken tid på kvällen det var. Kyligare hade det blivit också, men uppdraget måste göras, så jag hade klätt mej ordentligt. Jag drog upp kragen och såg mej om innan jag rundade hörnet och styrde stegen mot målet.

Målet var Coop, den mångåriga kvartersbutiken på Mjölkplejset med omnejd. Jag skulle emottaga ett paket som ankommit dagen innan och det var viktigt att få tag på det innan det hamnade i fel händer, eller så var det innan tiden för avhämtning runnit ut. Anledningen var väl inte så viktig, bara paketet kom i min ägo, så jag kunde börja reda ut den härvan jag satt mej i.

Fast det var ingen härva, det var nystan. Flera stycken! Med jättefint garn!

Beställt på Adlibris. Det var billigt, för det ska utgå. Och så beställde jag några nystan till av det fina, gröna som jag har stickat slipovern i. Det var så drygt så det gick mindre än två nystan till slipovern, så jag har lite drygt ett nystan kvar och så tre till, så nu kan jag sticka en tröja också. Hur bra?

…nej, tyst!…inte ett ord…sssccchhhyyy… 

Hallå hej alla! Här går livet sin gilla gång. Det blir alltmer höst. Löven singlar av träden och gör marken gul. Fåglar samlas för flytten. Vi håller oss mer och mer inomhus, men i lördags var vi iallafall ute med tjejorna på ranchen. Det var varmt vid planket så där satt vi och intog ostmackor med varm sjokelad. Det var sååå gott. Det är längesen jag åt limpa och nu var Pågens för ett bra pris, vilken är min favvolimpa, så ingen kunde ju vara gladare än jag.

Ingen var gladare än Alma heller, ty hon fick ju springa lös nu när morsan hade anlänt. Då tar hon över kommandot och då blir det lössläppt och roligt. Happy days så att säga. Det är annat än vrångfarsan som bara ska ha henne i den där tvångströjan med koppel, fastsatt i löplina, all annan tid.
Varför kunde inte morsan få bo hos oss? undrar Alma. Ja, det är ju för den andra vrångollen, Valle om du minns? Han som gav dej en omgång vid första bästa tillfälle. Ni kan ju inte vara i samma rum, så vi måste bo på separata ställen. Tillsvidare. Men du får gå lös en dag varje vecka, så länge du har lust att vara ute. Såvida det inte regnar.

Vi har inte riktig uppnått sommartemperaturer här uppe, men det har varit fina dagar, ända tills idag, söndag. Det har regnat av och till hela dagen och aldrig hunnit torka upp, så tjejerna har väl inte fått gå ut alls idag.

Håkis sov över och vi har som vanligt tävlat med Alla mot alla och ätit godis och myst på här och nu när han åkte iväg till sitt gamla jobb – för de klarar fortfarande inte av att räkna kalkyler och sånt, så han får hjälpa dem några dagar till, sen ska de väl klara det själva – har jag suttit och stickat. Har ju en till brun tröja på gång, den med det lockiga garnet, och så den i grönmelerat tweed har jag stickat färdigt en slipover som bara ska maskas av. Men det gör jag med Italian bind off så jag spar det till en annan dag. Den blir för övrigt skitsnygg i mina ögon och jag har beställt lite polojumprar, från Zalando, att ha under sen när det blir lite kallare. Längtar faktiskt.

Och så Vallemannen. Vet inte riktigt hur det är med honom. Han har som tappat aptiten och magrat sen han var här i våras. Då hade han gått upp i vikt och var så där mysigt mullig, men som alltid efter att ha varit på landet, fångat sork och säkerligen fått i sej nån parasit, så har han magrat och jag är rädd att han ska börja kräkas så där igen som han brukat på hösten, när vi återvänt till stan, så jag avmaskade honom helt enkelt. Jag orkar inte beställa ett sån där provtagningskit, som kostar och tar tid, jag vet ju sen tidigare att han behöver avmaskas.
När han var så där sjuk, för snart två år sen, hade han vita blodkroppar som visade på antingen matallergi eller parasiter. Veterinären trodde matallergi, men sa att jag kunde köpa ett provtagningskit på appo och när jag kom dit sa de att jag kunde avmaska på en gång, för den tabletten tog det mesta, så jag köpte dem. Efter att jag avmaskat Valle och gick emot veterinärens inrådan, försvann de vita blodkropparna, så därför är jag ganska säker och vågar göra det igen. Men vi har gett honom allergenic torrfoder iallafall, för den är snäll mot magen och han kräks av den andra maten han åt förut, så det är nog nån form av intolerans ändå.
Nu får vi hoppas att han lägger på sej och att det var parasiter som orsakade denna avmagring och olust till maten – fast han äter ju, men så lite varje gång – och att det inte är nåt annat.

Det var allt för nu, tills nästa gång…ha det så fint ♥

…han kan vara lite småsenil också, gamm’gubben… 

Idag vaknade vi till den här underbara soluppgången. Det förebådar vackert väder. Men så kom det en skur där på förmiddagen, dock var den inte långvarig och vi fick en riktigt fin höstdag med en sommartemperatur på 18°. Hur härligt var inte det?

Valle fick kyckling till sin stora förtjusning. Det är inte mycket han får smaka av numera, stackarn, men Håkis hade köpt en grillad, och det är ju rätt så magert kött så det fick han lite av, så klart utan kryddor.
Man får verkligen hoppas att det inte var Kronfågel. Köp inte Kronfågel, vad ni än gör!!!

Vi har förstås tillbringat en stund på balkongen när jag kom hem, fast det blåste orkanvindar, typ. Det gillades inte av Valle som satt och tittade ut, men som nästan blåste av brädan när vinden tog i ordentligt.

Lagom tilltufsad hoppade han istället ner på stolen och började putsa sin ofrivilligt, av naturen, fönade päls.

Själv satt jag och stickade, fortfarande på min bruna tröja. Jag tycker jag stickar och stickar, men den tycks aldrig bli klar. Har kommit en bit på ena ärmen så det är inte så mycket som återstår och sen är det bara den andra kvar, därefter är det blockning och sen är den färdig att använda. Jag längtar! Jag tycker den är så snygg. Blir lite orolig bara när det blev sommar igen här. När ska jag kunna ha mina tjockjumprar egentligen?

Nä, det blev lite för varmt för lille farbror Grå att ligga i solen så han hoppade ner på golvet istället för att få lite svalka.
Alltså hallååå, det är den 8 september! Give me some hösttemperaturer now, for crying out loud!
Men nej förresten, lite sommar till kan vi ha. Några dagar till. Tack på förhand.

…och blommorna är gröna och fina ännu…

En titt tillbaka på när jag vann karaoketävlingen i Rix FM och fick åka till Stockholm och bo på fina Freys hotell med närhet till shopping och även Kinateatern där jag fick se Lena och Orups show.
Det var av den anledningen jag ställde upp. Jag ville att det skulle hända nåt, jag var lite less på den grå vardagen, då kunde jag vidta såna drastiska åtgärder.
Att jag skulle lyckas och tvingas sjunga inför massor av lyssnare var ju inget jag hade i åtanke.
Men jag gjorde det. Och det gick bra.
Jag vann även ett karaoke tv-spel med mikrofoner och grejor, men det funkade inte, vi fick åtminstone inte igång det. Jag vet inte om det bara var nåt Håkis sa, av nån outgrundlig anledning…?
Vidare fick jag en tisha där det står ”Jag vaknar alltid med Roger”.

…alltså, när man tänker efter, så har jag gjort en del kul ändå… 

Nu får vi tacka sommaren för denna gång, som verkligen har levererat! Idag var också en varm och härlig sensommardag, den allra sista då höstmånaden tar över imorgon. Vi hinner väl få några varma dagar till, hoppas jag, men sommaren är över iallafall, vare sej vi vill eller inte.
Just för tillfället känner jag ingen sorg över det, men lite bitterljuvt är det ju ändå. Ett tag till har vi ljusa dagar och kvällarna blir mörka med tända ljus och mys i soffan med en pågående stickning i famnen. Har inget emot det alls.
Och mina vallningar, som försvann där i juni, men började komma tillbaka nu i augusti, håller på att försvinna igen. Jag får dem alltmer sällan och de är lindriga när de kommer, vilket är så skönt. Då kan jag ha på en tjocktröja utan att få panik och behöva slita av mej den när en värstingvallning angriper mej inifrån. Och skulle det vara så att de återkommer så har jag ju rätt svalt i lägenheten på vintern med sina 20°. Tror inte jag kan få varmare än så. Håkis klagade på det förra vintern, men det är för att han är van att springa naken. Jag, som tycker att man ska ha kläderna på sej tills det är läggdags, kommer inte be dem höja värmen. Han får ta på sej sin onepiece.

…tack för i år, sköna sommar, ses nästa år igen… 

Det är söndag och jag har varit och farit till och från ranchen. Flickorna har det så bra där. Alma har redan börjat slappna av och idag fick hon gå lös på gården. Dock hade hon selen på så att hon inte börjar att vägra ta på den när hon ska ut, för Håkan törs inte ha henne lös, det är bara jag som gör det, så hon kommer måsta vara bunden till en löplina när jag inte är där.
Vilma var glad att se Alma igen. Hon sprang bakom henne vart hon än gick när Håkan kom hem igår. Jag visste väl det.

Lilla hjärtat ♥
Det tog en stund innan Alma slappnade av, men mot kvällskvisten kom hon ändå fram och la sej på Håkans mage. Och hon var inte alls lika rädd där när hon kom ut som hon var här i början. Det tog inte länge förrän jag tog av kopplet.

Valle lider ingen nöd. Han har ju fått var ute mycket i sommar med tanke på hur lite det har regnat, så inte är det synd om honom. Men han skulle nog velat vara ute idag. Det har varit en riktigt skön sensommardag med 18° och solsken. Ingen vind att snacka om. Superskönt!

Han har iallafall kunnat vara på balkongen och spana lite. Han är ju lite skröpplig i kroppen så han orkar ändå inte jaga möss eller andra smådjur, han ligger ju mest stilla därborta också. Nog för att han går en lov runt och kollar att allt är som det ska, men det har han ju fått göra i nästan två månader. Nu är det Almas tur. Innan det blir för kallt.

Nu, istället för att jag ska sitta här och stilla mitt dåliga samvete, bjuder jag på en liten film på kickorna. Håll till godo.

…Vilma är så glad att ha Alma tillbaka hos sej…hon är ju mycket coolare än griniga Valle…

Idag är det lördag. Vi får en andningspaus ifrån arbetet ett par dagar.
Idag åker Alma till ranchen och Valle kommer hit. Vi vet inte om han sjunger på sista refrängen nu, men han har pinkat på fel ställe hemma hos Håkis och kräkts lite, dock inte nu de senaste två dagarna så det kan ju vara nåt tillfälligt igen, som det har varit tidigare när vi trott att det är färdigt med honom. Sen har han kryat på sej och fortsatt som om ingenting har hänt. Men jag vill ha hem honom nu och Alma får vara med Vilma. Och så får hon ju vara ute mycket längre där borta, så jag tror att hon blir glad om än hon är lite skraj i huset från början. Det går nog över fortare nu eftersom hon var där en längre tid innan hon kom hit igen.
Jag kommer sakna lite att gå ut med henne på kvällarna, fast nu när det blir kallare är det rätt skönt också, så det är lite blandade känslor. Men hon är ju så söt nu när hon springer nerför trapporna själv och även upp när vi ska in. Och blir tuffare och tuffare för varje gång, om än hon fortfarande blir oförklarligt rädd för en del människor. Och så klart kommer jag sakna henne i övrigt också, hon är ju så himla go och fin och rolig och härlig.
Men jag får ju träffa henne på helgen tillsvidare och Vilma med. Mina fina små flickor.
Vilma blir nog också glad att se Alma igen, för om än hon är en burdus och smått besvärlig liten vildbasare, så var hon ju rolig att springa och busa med ändå. Hon fick igång Vilma som ju också är väldigt busig, men hon får inte komma till sin rätt när Valle är med då han är lite bossig och bara med en blick kan få henne ur balans.
Alma är inte elak nånstans, hon är bara busig, men kanske lite hårdhänt ibland.

…älskade lilla skruttunge… 

Nu är min tröja äntligen färdig. Dock inte blockad, men det hinner jag ju sen. Jag tänkte att den helt enkelt får heta Alma, för garnet heter så och för att min Alma har gillat att ligga på den när jag stickat.

Hur fin? Jag är så nöjd. Ännu bättre blir det när jag blockar den, då faller som allt på plats, alla maskor blir jämnare och man kan forma den som man vill ha den.

Den känns varm, men inte för varm. Alldeles lagom att ha redan nu när vi inte har så jättevarmt längre. Den är mjuk och skön och färgen är så snygg!
Det blir nog en favvo tror jag allt.

…så kul att börja på nåt nytt nu…undrar vad jag ska göra för nåt…hmm… 

Dagen började med regn, vilket innebar nya regnjackan på, för nu var det även kallt nog. Igår regnade det också och jag har alltid fått gå i regn och rusk från grinden till mitt jobb, ca 800 meter tror jag, men så klart, när jag har min nya regnjacka som jag har velat prova så länge nu, så naturligtvis stannar en och frågar om jag vill ha skjuts. Jag tackade nej och han måste ju undra om jag är riktigt klok.
Nåja, det är jag ju inte, så vad spelar det för roll om han får veta det.

Men det skingrades lagom till jag slutade och det blev strålande sol, om än lite maffiga moln dröjde sej kvar på himlen, till min stora glädje.

Jag gick och satte mej på balkongen direkt när jag kom hem och Alma gjorde mej sällskap. Jag somnade en liten tuppis med henne hopkurad tätt intill samtidigt som jag lyssnade på Rysarpodden, där de tar upp en massa olika fall, lösta som olösta. Riktigt bra, faktiskt. Inte gör det nåt att man somnar, det är ju bara att spola tillbaka eller börja om från början om man vill.
Fick sms om att jag har paket att hämta, så det ska jag göra efter att Håkis har åkt hem. Han kommer väl strax och då ska vi äta middag, pasta och vegofärs i ädelostsås med purjotäcke, rester från igår. Supersmarrigt! Den här färsen, Anammas, är godare än riktig köttfärs när man har i lite köttbuljong. Sååå gott, så gott!

…lilljäntan med vackerögonen… 

Vi har kommit in på mitten av augusti. Vädret bjuder på lite mer höstliga inslag. Björkarna utanför fönstret har allt fler gula löv och temperaturen är ungefär 13° C här uppe i Norr.
Igår var vi till mamma och hälsade på. Vi tittade på gamla hemvideofilmer där bland annat jag sjunger lite karaoke och sen är det jag och stora storasyster som uppträder lite, och som jag skrattade. Vi är inte kloka nånstans alltså!
Alma fick följa med så hon inte skulle vara ensam så många timmar. Hon måste även vänja sej att vara borta så man kan ta med henne vid behov, utan att hon är så skvätträdd, hon är så harig den lilla kattan.
Innan vi åkte stannade Håkis på McDonalds, för han var hungrig. Inte den godaste maten, men han blev mätt för 20 kr. Billigt och bra.

Himlen bjöd på dramatik, som jag älskar, och vädret bjöd både på sol och regn. En ganska skön söndag, på min ära.

…tog inga bilder hos mamma, vilket jag ångrar nu, jag borde iallafall ha fotat tv:n när jag och Disa uppträdde…kanske en annan gång… 

Håkis överraskade mej med en sån här fin ryktväska att ha mina stickningar med tillbehör i. Eller också var det jag som ville ha en och tvingade honom att betala.
Nåt av dem var det.
Jag såg nämligen i en videopod att det var en som köpt en på Biltema och hade alla sina stickgrejor i och jag tyckte den var så fin och praktisk.

Man rymmer lätt stickningen och garn i den. Sen har den ju alla fickor runt om där man kan förvara sina ändstickor, kablar, strumpstickor, flätstickor, nålar, måttband, stickmarkörer, ändstoppar, saxar, virknålar, stickmönster, anteckningsblock och allt vad man behöver till ändamålet, sen kan man ju även ha lite godis, en dryckesflaska…whatever man vill ha med sej. Det är ju jättebra!
Och jag kan ha en stickning i den med alla tillbehör och så tar jag bara väskan med mej när jag ska bort. Om jag har fler projekt på gång så får ju de vara i korgarna. Jag behöver ju inte ha med mej mer än ett projekt åt gången när jag åker iväg den korta stund jag är borta. Jag är så nöjd med den och det var så fint med brunt och rosa ihop.

Vi åt glass med hallon från trädgården, jättegoda, men man får slänga en hel del. De blir så fula av hallonmaskens invasion. Nästa sommar måste vi bekämpa innan blomning.

Meanwhile hängde Alma över bordskanten och försökte psyka Snoddis.

…ja, men hon är ju söt ändå, den lilla knasbollen…