Det var sol i fredags, då fick Alma gå ut. Igår blött och mulet, då var vi inne hela dagen.
Idag, söndag, är det blött och mulet, men vi tänkte ”fuck it, vi går ut ändå”. Nu är vi trött på att låta vädret bestämma. Sen har ju Alma en päls som inte tovar sej. Valles och Vilmas päls blir ju omöjlig att reda ut när de legat och varit våta. Det blir som filtat. Därför vill jag inte att de är ute när det är blött och framförallt inte nu när jag inte har samma tid att ta kamma dem.

Alma blir allt modigare. Nu struntar hon i de flesta som passerar en bit bort. Det är bara nån enstaka som hon reagerar på och försöker lägga sej platt och gömma sej.

Det finns så himla mycket att upptäcka och nosa på. Det är en spännande värld därute. Jag önskar så att hon hade fått ha en trädgård att springa fritt i. Men det får hon ju så småningom. Än så länge får vi gå ut tillsammans, hon och jag.
Hon är så söt. Ibland, när det har varit nån hemsk människa som gått förbi en bit bort, så kommer hon efteråt till mej och ställer sej tätt mot mina ben, som för att söka skydd. Då klappar jag henne och säger ”duktig Alma” och sen skuttar hon glatt vidare och får allt bättre självförtroende. Det är så kul att se.

De flesta björkar börjar nu stå nakna i bara barken, men än finns det träd och buskar som fortsätter att leverera i färggrann prakt. Alltså, det är så vackert!

…skönt att vara ute trots det trista vädret… 

Vädret har fortsättningsvis visat sej från sin dåliga sida. Konstant mulet, dimmigt, regnigt och ruskigt. Inte kul alls med tanke på att jag inte kan gå ut med Alma. Eller jag kan väl, men det är ju inte kul för henne att springa i blött gräs. Usch, kallt och ruggigt. Inte för att jag har provat, men hon gillar inte att sitta ute på sin bräda på balkongen om den är blöt, så jag antar att hon inte vill gå ut då heller. Och kollar man tiodygnsprognosen så visar den regn, regn och åter regn hela nästa vecka också!
Måste jag köpa gummistövlar till henne? Och regnjacka och kanske även en sydväst? Asså vad är det här? Jag vet att det är höst, men hallååå, det behöver inte betyda att vi inte ska få en enda varm och fin dag till förrän till våren. Solen finns väl ändå? Hur svårt är det att titta fram lite, nån gång då och då? Ett par timmar om dan. Så där lagom till jag kommit hem. Men näh…

Oktober hann det bli också. Den första idag. Jag skrev inget igår, men det var bara det sedvanliga – Valle fick sin meduxin, Vilma var söt som socker, vi tävlade i Alla mot alla, Alma strålande glad när jag kom hem, jag tränade och duschade, gjorde kväller och gick och la mej.
Ja, vi handlade också. På ICA-Maxi. Fick en chipspåse som gåva. För att jag är stamkund. Inte dåligt. Verkligen nåt att blogga om. I mitt händelserika liv.

I natt, eller väldigt tidigt i morse, vaknade jag av att nåt djur skrek. Jag tänkte först, i min dvala, att det var en hund, men sen konstaterade jag att ‘nej, nån hund är det icke, det låter mer som en räv’. Och den skrek med en stunds mellanrum, tills jag vaknade ordentligt och låg och lyssnade. Då lät den inte mer. Var det bara en dröm? Och i så fall, varför drömmer jag att jag ligger i min säng och hör en räv skrika utanför fönstret? Låter inte logiskt, så jag bestämmer att det inte var en dröm.

…så otroligt intressanta inlägg jag publicerar…håll till godo… 

Tisdagen den 29 september. Sommaren känns alltmer avlägsen. Solen värmer fortfarande gott de dagar den skiner, men om bara ett par månader når den inte ens över takåsarna.
Jag ska fixa lite höstfint här hemma, så att väntan till julpyntningen inte känns så lång. Jag brukar ju börja längta redan i slutet på augusti. Så fort sommarn är slut börjar det spira. Då får man ordna med lite annat så att tiden innan blir lika härlig.

Sen har jag beställt ännu mer garn. Det var 30% rea på baby merinoull så jag var ju tvungen att slå till. Jag ska fixa i hyllan så alla mina garner får plats, så har jag bättre överblick på vad som finns. Jag passar på att skaffa ett lager nu, medan jag har råd, för man vet ju aldrig om man blir så fattig att man helt enkelt inte kan köpa nåt. Då kan jag glädja mej åt mitt lager. Jag har nåt att göra och får nya fina kläder. Och garnet håller ju i evigheter så det kommer finnas till min pension också. Jag vet, för jag har gamla små restgarner från innan jag fyllde tjugo, som fortfarande är användbara. De kan jag använda till sockor. Randiga sockor i många färger. Eller vantar. Jag tycker också att det är snyggt med lite annan färg i kragen och muddarna på en annars enfärgad tröja. Mudden är ju oftast ribbstickad och randen blir inte så snygg på de aviga maskorna, men om man stickar färgbytet i bara räta, så blir övergången jämn och fin. Det syns inte alls när man sen fortsätter med aviga och räta igen. Resultatet blir bara proffsigt och snyggt.

Alma gillar att vara på balkongen än så länge, det är inte så himla kallt. Nu, när klockan är strax före halv nio är det 10°. Jag tände ljusen i lyktorna åt henne, det är ju så förjordat mörkt och vi har inte fått upp utebelysningen ännu. Vi får väl fixa det i helgen, kanske, när vi putsar och tätar fönstren och tömmer balkongen på blommor och dylikt. Det får Håkis avgöra, för det är han som är elektrikern här i mitt lilla residens. Det är inte bara att plugga in en kontakt, så att säga.
Jag ska plocka mera frön från lobelian. Jag gillar den ljuslila färgen. Det har inte synts så bra på mina bilder i bloggen vilken färg det verkligen är, men den är i två nyanser, en ljus lavendel och en aningen mörkare. Jättefina!

Jag är nydussjad, ren och fin. Klippte håret fem centimeter. Det var så nött i topparna. Nu är det bara det sedvanliga kvällsfixet kvar innan jag ska borsta tänderna och huppe i sänga. Imorgon är det onsdag.
Vi ses väl då.

…måste gå och släcka ljusen innan jag glömmer dem…sov gott alla… 

Måndagen den 28:e är snart avklarad. Bara några futtiga timmar återstår. September går mot sitt slut. Nu är det full fart mot oktober.

Jag har varit till ranchen och gullat med mina andra två pälsbarn. Gett Valle meduxin och kammat både honom och Vilma lite grann.

Mina vackraste små gullefjun. De är så fina så det värker i mitt mammahjärta. Ååh som jag önskar att vi kunde vara tillsammans allihop. Men, men…man kan inte få allt här i livet. Det blir man ju ständigt påmind om. Då får man välja det nästbästa. Det är inte annat.

En trolsk dimma ligger tung över staden. Sikten på körbanan är ordentligt nedsatt. Folk tar det lugnt i trafiken.

Men det är vackert på sitt eget lilla vis. Jag tycker det är mysigt.

Dock blev det ingen utegång för lilla Alma idag, då det är så blött och eländigt.
Hon har iallafall fått sin nya sele. Jag har satt den på henne så att hon ska få vänja sej vid den. Hon blir låg och kryper fram som en liten iller. Jag hoppas den sitter bra. Det känns som det, men det ser ut som att hon inte gillar den nämnvärt.
Nu har hon legat still mest hela tiden efter att hon åt lite. Lugn som en filbunke. Det borde ju passa mej utmärkt eftersom det är det jag strävar efter, men jag vill ju att hon ska tycka om selen, att den är bekväm, så att hon kan röra sej fritt och springa och ha kul ute, nu när hon ska få gå i långkoppel och allt.
Jag vet inte om den är för liten eller vad det är. Vi får se, det kanske bara är ovanan.

…hoppas den är bra, jag tycker den är så fin… 

Nu är vi på ranchen och jag har kammat Valle och gett meduxin. Vi har ätit middag som Håkis bjöd på.
Innan det var vi till en gård som säljer ägg med självplock. De kostar 4 kr/st som man swishar när man har tagit det man vill ha.

Hönsen var väldigt nyfikna och kom och hälsade oss välkomna.

Det fanns flera olika raser. De var så vackra allihop. Flera tuppar också och alla sprang helt fritt som de ville.

Några låg och ruvade, men var ändå tvungen att komma och kolla vilka det var som kom på besök. Alltså hur söta?

Nu har vi nånstans att köpa våra ägg ifrån. Vi vill ju helst veta var de kommer ifrån och vilka förhållanden fjäderfäna lever i.

Och det är ju så gulligt att de är i olika färger. Är de gröna vet man att de har ätit gräs ♥

Jag skulle också vilja ha en stor gård med höns och får och getter. Kanske nån åsna också. Eller alpacka. Tänk så härligt det skulle vara. Man skulle aldrig ha en tråkig stund.

…älskar detta… 

Alltså vad skönt! Äntligen fredag! Men veckorna går ju faktiskt otroligt fort. Och helgerna ännu snabbare så det gäller att ta vara på varje minut.
Understundom tänker jag att jag borde göra lite mer roliga saker. Uppleva mer. Åka iväg och se mej om, för jag känner ibland att jag har ett så innehållslöst liv.
Och så börjar jag fundera på vad det är jag vill egentligen. Och jag funderar…och funderar…men så slutar det alltid med att jag faktiskt har det precis som jag vill ha det. För allting känns så besvärligt när det kommer till kritan.
Så min känsla av innehållslöst liv kan jag snabbt råda bot på genom att börja planera nåt, då tappar jag genast intresset och längtar tillbaka till mitt lugna, bekväma liv. Och vid närmare eftertanke så är ju planerandet halva nöjet. För mej oftast hela nöjet.

Håkis, den snälle lille själen kom och hämtade mej från jobbet, trots att han är ledig. Sen åkte vi hem till mej och jag kokade mannagrynsgröt som vi åtnjöt med limpmackor med ost. Det var så gott.
Diskmaskinen är påslagen och ugnsformar och kastruller ligger i blöt i diskhon.

Jag tar mej en kopp kaffe och skålar in helgen. Måste ägna några timmar åt fönsterputs och sätta nya tätningslister så det inte drar kallt nu i vinter.

Och leka med Alma. Och så ska jag fortsätta med mina pumpor till halloween, och novemberhösten i övrigt, som jag håller på att sticka. Ja, det låter kanske konstigt, men jag visar mer sen när det börjar likna nåt. Just nu kunde det lika gärna vara en mössa.
Ja, jo, men det låter som en bra helg, innehållslös kanske, men det passar mej alldeles utmärkt. Jag är alldeles för lat för att ha en massa roliga saker att göra och besöka. Inte för gammal, men för lat.

…ha nu en skön och bekväm fredag alla, en fredag som passar just er… 

Man har ju alltid bilder som inte får komma med för att man väljer andra som kanske är bättre eller att man har nog många bilder och inte vill ha så många från samma ställe och blir tvingad att välja bort några. Då kan man ju visa dem en annan gång, som nu i ”bilder som inte kom med”.

Det här är från Hägnan i Gammelstad när vi var där under vår semester. Det känns ju så nyligen fast ändå en evighet sen. Man känner ju lite vemod, när man ser tillbaka så här, om än det är mysigt med hösten också. Den här bilden kom inte med för jag valde en med en get istället, som var tagen åt andra hållet. Eller var det ett får? Nåja, nåt klövdjur iallafall.

Älskar detta hus! Det är här de bakar och säljer sitt bröd.

En lite konstnärlig bild på mej när jag var lite wild ‘n’ crazy. Eller kanske jag försöker se ut lite som en artist? Nej, nu kom jag ihåg, jag provade mina gamla peak performance solglajjor och ville ta en bild. Tyckte den var lite rockig så jag lekte lite med redigeringen och det här blev resultatet.

En tvillingjordgubbe. Det blev två när jag tog bort det gröna.

En gullig fågelskrämma i rostig plåt har de låtit sätta upp vid stranden av Skurholmsfjärden. Plåthilda heter hon vid närmare efterforskning. Så gulligt!

En liten humla.

Närstudie av en sovande Alma.

Som alla andra katter gillar hon att krypa in i kassar och kartonger och allt som hon bara ryms i.

Så gott och läskande med kylskåpskall melon. Det blev mycket av det denna sommar.

Vacker solnedgång på ranchen.

Och många bilder på vägen har det blivit. Jag bara gillar det av nån anledning.

Den här bilden på Alma, eller snarare Almas fötter, har jag tagit idag, så det är en helt ny bild. Hon är ett ständigt objekt för plåtning, den lilla fluffmajan.

Och denna bild är det allra senaste. Det är på nyponbusken hos Håkis. Den blommar än, den lilla rackarn så det är mogna nypon och rosor om vartannat. Men inte så länge till. Snart tar frosten vid och alla bladen faller till marken. Fast den är ihärdig, busken, jag gillar den väldigt mycket.

…det var allt för idag…nu är det läggdags…god natt och sov så gott… 

Det är inte alltid så lätt att handarbeta när man vill. Inte när man har en Alma som söker uppmärksamhet.

Det är som att hon vet att jag är som mest upptagen och att hon just då beslutar sej för att det är livsviktigt att få komma och lägga sej i famnen, gärna ovanpå handarbetet.

Hon älskar garn nästan lika mycket som jag.

Doften av ull är så tilldragande.

Och varmt och gott när man varit ute på balkongen där det börjar vara allt kyligare.

Efter en stund gick hon iväg och la sej på skrivbordet och jag fick beundra min virkning lite innan jag fortsatte. Inte så jättemycket kvar innan den är klar.

Alltså de där vita små flufftassarna. Hur söta?

…det är mysigt med knäkatter, men kanske inte alltid ändå… 

Idag har vi regn och ruskväder, som sig bör på hösten. Men det är förlåtet, för det är freeedaaag! Woop woop!

…inte länge kvar till jag slutar…tjooohhoo!…👍😊

Idag hade jag torsdag på morgonen och gjorde i ordning för att ta torsdagskontoren och precis när jag skulle gå in och sätta igång slog det mej att det ju faktiskt bara är onsdag. Vilken tur! Jag var lite efter i schemat så det hade blivit så stressigt, så det kom ju som en skänk från ovan att jag inte skulle ta de kontoren idag.
Soligt och fint har vi haft. Och rätt så varmt faktiskt. Tänk om september blir så där skön som den var för några år sen. När vi promenerade i tisha till och med i mitten på månaden. Det vore inte helt fel.

 

 

När jag kom hem åt jag av pytten jag gjorde härförleden och sen la jag mej att vila med Alma på magen. Jag sov väl ungefär 40 minuter, vilket är lite längre än jag borde, men jag behövde det väl, så då måste jag ju få det. Steg upp när Håkis kom hem och vi fikade lite limpa och varm choklad innan han fortsatte hem till de andra små pälsbarnen.

 

 

Jag har precis blivit klar med disken. Jag lagade mat så vi har till lunch imorgon. Jättegod vegofärs med linguine och aioli. Har gjort i ordning en tallrik åt Håkis så det bara är att värma direkt när han kommer hem. Han har så kort lunch så han spar mycket tid på att slippa sleva upp det själv.

 

 

Jag har suttit och diskuterat med mej om att bli lite mer kreativ här hemma. Jag har så lätt för att bara sitta och kolla YT-videor och får inget gjort själv, trots att jag har hur mycket som helst som jag skulle vilja utföra. Jag har idéer om att skapa fina ljuslyktor av gamla plåtburkar, jag vill måla tavlor, jag vill sticka tröjor, filtar, kuddöverdrag m.m, jag vill klippa mina gamla trasiga tishor till remsor och väva/sticka/virka mattor, kuddöverdrag, sittpuffar ja allt möjligt. Och så vill jag sy egna kläder. Jag har till och med beställt tyg. Det gråa ska bli byxor och det gråvit-randiga en tröja till mej, det svartrandiga ska bli en tisha till Håkis och det vita är till muddar. Jag tänkte börja klippa till nåt av tygen, men så kom ju Alma och tog upp nästan hela bordet så jag tog och sket i det och får göra det nån annan dag helt enkelt. Men nu har jag iallafall material så det är bara att sätta igång när andan faller på. Kul!

 

…jag är så bra i teorin, men när det kommer till praktiken så lämnar det en hel del övrigt att önska…   

Hallå, hej hopp alla! Måndag och 31 augusti. Sensommarens sista darrande timmar. Det är soligt, ca 12° C och helt vindstilla. Idealiskt för en kvällspromenad, men jag hoppar det, jag måste se till att jag klarar av att arbeta. Jag har fått så förjordat ont i min högra höft, så nu börjar jag undra om det kan vara så att man inte tar bort smärtan genom operation, utan den vet när den inte är välkommen och helt enkelt hoppar över till nästa värddjur, i det här fallet jag. Ungefär som en motbjudande fästing. Mamma var ju ovanligt piggelin i lördags. Jo, tamejfanken, jag tror jag är nåt på spåren.
Men vi har balkongdörren öppen så lilla Alma kan springa in och ut som hon vill. Om än hon låg i soffan medan jag tittade på fruarna i Orange County. Det blir lite kallt i lägenheten, men jag har iallafall stängt alla andra ventiler och luckor så det inte blir nåt korsdrag. De har ju varit och fixat med elementen, men inte satt igång dem ännu, så jag lär väl få gå här och frysa en tid fram över.

Jag har ju koftor att ta på, men det dröjer inte så länge förrän den åker av igen, mina vallningar kommer ju titt som tätt fortfarande, så det är ett evigt ta av och påande här. Jag frågade min lilla storasyster hur länge hon hade haft sina vallningar, för det sitter ju i generna så man brukar ha likadant som mor och systrar, och hon svarade ”en sex-sju år så där”. Åhh så roligt! Då har jag bara cirka fem år kvar då och kanske ännu längre, för hon är nog inte färdig med dem än heller, om jag inte har uppfattat det fel.

Nåja…ett tips är att minska te- och kaffedrickande för att lindra besvären, men jag tror inte det skulle ha nån effekt på mej, så jag tar en stor kopp te och en limpsmörgås med korv och ägg. Gott! Den har jag för övrigt redan mumsat i mej i skrivande stund.
Det är förstås vegokorv, Pärsons, mycket god och smakar riktig korv. Åtminstone som jag kommer ihåg att det smakar. Det är ju redan två år sen jag åt kött sist, om man bortser från en liten sked av en gryta som jag råkade smaka av när mamma låg på sjukhuset och klagade på att den var för salt. Jag hade inte en tanke på att det var kött i den!
Men helt medvetet har jag inte ätit det på två år. Den första augusti firade jag…inte det, men då var tvåårsdagen, så det är inte konstigt om jag inte kommer ihåg hur det smakar. Jag tycker om min vegokorv iallafall och det är ju huvudsaken.
Nu måste jag gå och laga mat till morgondagens lunch. Och min middag. Det blir också korv. Pärsons middagskorv till mej och Scans falu till Håkis. Och stekt potatis, lök och ägg. Nästan som pyttipanna. Gott ska det bli…på min ära.

…om jag nu tar mej upp ur stolen med min ömmande höft…det är smärtsamt att åldras…

Nu är jag hemma igen på min gata i stan. Vi tävlade ett avsnitt till, som var torsdagens, hemma hos Håkis. Erik och Lotta briljerade i vanlig ordning. Alltså de två…vilket par! ♥

Det är en så skön sensommarkväll, jag ville nästan inte gå in, men jag måste ju hem till Alma.
De där rosa, fluffiga molnen gör mej helt lyrisk. Och när dessutom några tranor kommer flygandes, då slår mitt hjärta några extra slag. De börjar nog samlas inför flytten. Känns aningen tidigt, men de stannar väl ett tag till innan det är dags.

Valle tog sin medicin lika snällt som vanligt. Han har vant sej nu och det blir aldrig några tråkigheter. Han går inte ens iväg när jag tar den lilla burken med blått lock, som han vet att jag lägger kortisonet i, även om jag står på andra sidan bordet och han har möjlighet att springa iväg. Nej då, han tittar bara och väntar på att jag ska komma till honom och ge honom den lilla pillerhalvan. Han är så söt så mitt mammahjärta värker.

När vi kom fram och jag klev ur bilen och sa hejdå, gick några steg och Håkis hann åka iväg, kom jag på att jag glömde nyckeln i bilen. Jag skyndade mej att smsa ”kom tbx” och hann bli nervös att han lämnat mobilen hemma. Han skulle ju bara skjutsa mej fram och tillbaka, då behöver han ju inte den. Jag hann tänka att ”nu får jag gå här ute och vänta tills han kommer hem och kollar mobilen…det kan ju dröja hur länge som helst”. Men han svarade, efter att jag smsat en andra gång, och kom tillbaka så jag fick nyckeln och kunde gå in. Pjuuuhh!
Alma blev lika glad som vanligt. Nu är hon ute på balkongen och kollar efter svalorna, som antagligen har gått och lagt sej, men det finns säkert en och annan fluga eller nattfjäril att fånga iallafall.
Jag har en timme kvar innan jag gör kväller, så nu ska jag kolla lite YT-videor och så ses vi imorgon igen. Sov gott alla och dröm vackra drömmar.

…det har varit en så mysig dag detta…tack Håkis för idag… 

Det är söndag och vi har precis anlänt på ranchen efter att ha ätit middag hemma på min gata i stan och tävlat i några avsnitt av Alla Mot Alla, som börjat en ny säsong till allas vår glädje. Vi har missat det och får kolla på Dplay på nätet. Det går ju lika bra, men imorgon ska vi tävla när programmet sänds och då får vi sitta med mobilerna och prata, för Håkis är ju här på ranchen och jag hemma på min gata i stan. Men det går nog också bra.

Vi har ömsom sol, ömsom regn, och runt 11° i skuggan.

Ju närmare ranchen vi kom, desto soligare blev det, men det fortsatte ändå regna ett tag.

Men sen slutade det helt och solen skiner och de mörka molnen åker vidare in mot stan. Hösten närmar sej med stormsteg. Ja, det är ju första september redan på tisdag, men än så länge envisas jag med att kalla det sensommar, sen får träden vara hur gula de vill.

En vacker regnbåge, och inte alls ”grönstake” som jag så felaktigt ville kalla det i min brådskande skildring, visade sej över åkern. Månntro om guldspannen ligger där bakom träden eller om den är åt andra hållet?

Avslutar med en liten detaljbild på nya bilen. En bättre begagnad, men för oss ny, alltså. Har väl aldrig tidigare haft ett gott öga åt Mercedes, men den här är jag allt lite kär i ändå. Den har sin charm som jag helt har fallit för. Kan ju vara för att den är Håkis också.

…nu ser jag fram emot hösten…har inget emot den, den kalla sommarn till trots…   

Idag var vi på ännu en kräftskiva. Denna gång var det äldsta systerdottern som tog hand om allt, men mamma var det som bjöd.

Alla lilla storasysters barn var med, vilket inte inträffar så ofta.

Mamma var piggelin. Hon hade till och med dukat bordet. Hon har ju gjort en höftledsoperation alldeles nyligen så hon är för närvarande rullstolsburen, men hon tränar och går med rollatorn så fort hon kan.

Jag, som är så nojig för möjlig smitta, ville inte sitta nära de andra så de dukade ett litet Lady & Lufsen-bord åt oss. Onödigt egentligen, för det var ju svårt att hålla avstånd ändå, men jag hoppas att jag är så frisk som jag verkar

Gott var det iallafall och man blev mätt med allt tillbehör, såsom sallad, baguette och västerbottenpaj. Det var även en rund tunnbrödskiva med västerbottenost och oliver som hon gräddat i ugnen en stund, men jag äter inte oliver så jag smakade bara en tugga av den.

…gott gottigottgott…det här gör vi igen nästa år…om än det var mycket jobb för ringa resultat…mysigt ju…

Att bädda rent går numera väldigt fort, för jag har ju bara en säng att bädda.

Eftersom ingen sover på Håkans sida ids jag inte bädda den, så jag har satt på ett överkast där och bäddar bara med sängkläder på min sida. Då slipper jag ju tvätta rena, oanvända sängkläder sen när det är dags att byta igen.

…och Håkan gör likadant hemma på ranchen…så smart… 

(Om ni undrar var elementskyddet är så har jag tagit bort det tillfälligt för att de har varit och fixat med elementen och eftersom det ska skruvas fast så har jag inte ställt tillbaka det än då Alma kan välta det och det kan gå sönder.)

Så var det dags för den evigt återkommande surströmmingen. Jag föredrar ju kräftskiva alla dar i veckan, men det är klart att lilla mamma ska få smaka det, och så Håkan förstås.

Linda kom också, men hon lär inte tömma burken så det blir till att slänga lite av den dyrbara fisken. Flugorna gillar den också, men är något för liten i maten för att vara till nån hjälp.

Jag var förstås också med, men åt ju inte av strömmingen utan höll mej till macka bara.

Jo men lite trevligt är det ju. Och mamma mår efter omständigheterna bra, hon har opererat höftkulan på vänster sida, så det återstår ytterligare några månaders tillfrisknande.

…så kul att mamma orkade vara med… 

…hon hade ju betat ner den andra helt och hållet…en bra gräsklippare e hon allt… 

…skulle haft en kamera på vagnen och filma, han är så söt när han slänger sej på rygg och myser, men det får man inte se här… 

Det är så längesen jag var uppe så här sent på natten, men det känns riktigt mysigt. Jag sov länge nämligen och är inte särskilt trött än, så jag gick ut på balkongen och kollade läget lite.

Alltså…hur mysigt när det börjar bli så här mörkt!

Det är varmt och skönt också, 20,3 grader, helt vindstilla och man hör lite trafik i fjärran och några som antagligen är på väg hem efter en kväll på krogen.

Har nästan ingen lust att gå och lägga mej, men jag måste ju, annars stiger jag upp ännu senare imorgon och sen blir det svårt att vända tillbaka dygnet.

Men jag lämnar öppet åt Alma så hon får vara ute så mycket hon vill. Jag brukar göra det ibland, men inte när det är regn och rusk, då får hon allt vara inomhus hela natten.

…nu sovdags…nattinatti alla…   

Nu ska vi strax ha kräftskiva här på ranchen.

Vi ska ha västerbottenpaj också, den är i ugnen i skrivande stund. Vitlöks- och persiljesmör på baguetten. Mums!

Vilma undrar vad tusan det är för kryp vi har på bordet. De doftar gott iallafall. Undrar om hon vill smaka. Jag tvivlar.

Till efterrätt blir det blåbärsmuffins med grädde och jordgubbar. Gott!

…premiären var i onsdags om man ska följa gamla traditioner, den första onsdagen i augusti… 

Det har varit en härlig dag på ranchen. Valle fick åka dragkärra och det var minsann skoj. Han var inte det minsta rädd, om än den gick i den hiskeliga farten på ca 1 km/tim.

Det var så roligt så jag fick gå flera varv med honom.

Vilma var däremot svårflirtad. Hon klev på lite senare, när Valle hade hoppat av vid ändstationen bodan, men hon vågade inte åka med när det började röra på sej, utan fegade ur och hoppade av hon med.

Han var så söt och tittade på allt vi passerade, precis som man gör när man åker bil.

…precis som Hampus som man fick köra omkring på skottkärran…

Mysbelysningen på balkongen fungerar. Jag såg det härförleden när det var lite molnigt vid läggdags och jag skulle ta in Alma för natten. Så himla mysigt! Synd det är så kallt på kvällarna. Annars hade jag kunnat sitta där och spela på mobilen eller kolla Instagram eller lyssna på radio eller nån podd. Bara mysa i det svaga skenet och njuta av lugnet i den friska kvällsluften. Kanske äta en god kvällsmacka med en kopp te…? Tända alla ljus därute så det blir ännu mysigare.
Jag måste ju göra det nån kväll. Om det är för kallt kan jag ta på en onepiece, tofflor och filt. Då fryser man ju inte ihjäl. Det är ju inte minusgrader direkt.
Man tänker så bra när man inte distraheras av en massa intryck. Det är bra att umgås lite med sej själv så här. Man får en helt ny självkännedom, vilket kan vara väldigt nyttigt. Hoppas det blir så pass mörkt redan ikväll så att de tänds, jag känner ju att jag vill mysa redan nu.

…man måste ju inte alltid titta på tv eller sitta vid datorn… 

…skulle så gärna vilja veta vad de säger…synd att inte Alma kan berätta… 

Jag fick träffa dem idag igen. Gav Valle sin meduxin. Han ser nästan oförskämt kry ut.

…känns riktigt bra, må jag säga… 

Ja, alltså i ordets rätta bemärkelse. Inte för att vi ska skörda nån lök, men kanske tar vi frön från blommorna, ifall de ger ifrån sej några, och sår dem till våren…eller när sår man dem egentligen? Nåja, det var mest bara en kul grej. Men till nästa vår ska vi iallafall sätta vitlök, det är nåt som går åt hos oss.

På ranchen är det mesta sej likt, det är bara lite färre blommor och inga grönsaker sådda.

Håkan sådde ju fröna jag samlade från pysslingkragen och det är de enda blommor han har i år. Och de har varit så sega att komma igång, men nu börjar de knoppas och en del har slagit ut. Så där lagom till hösten.

Jag tog frön från grusnejlikorna också, de rosa och vita, de kommer i väldigt små mängder, men de kommer. Tog ingen bild förstås, men tar sen när de slagit ut lite mer.

Humlorna och bina har inte mycket att välja på, men nu börjar gullstaven att slå ut och den gillar de mycket så snart får de slurpa på dem åtminstone.

Valle fick sin meduxin i vanlig ordning. Varannan dag så han mår bra.

Hallonen har inte mognat ännu, men kanske hinner de innan det blir för kallt. Hoppas hösten blir sen i år och att vi får lite varmare i augusti. Denna sommar har verkligen inte visat sej från sin bästa sida.

Men jordgubbar har vi fått. Så himla gott!

Och fler blir det. Håkan får plocka idag, för det fanns massor med stora fina gubbar som inte var helt färdiga igår, och ta med sej till mej så vi får mumsa idag med.

Igår var det ömsom sol och ömsom regn. Ser ni så fin den lilla pilen på grannens gård har blitt?

Håkan har köpt en så fin dragkärra. Inte för att vi riktigt vet vad vi ska med den till, men en dragkärra borde finnas på var mans gård. Den går att köra för hand eller fästa på cykeln. Mycket fiffigt.

Vilma var förstås också med…och på den här bilden kan man skönja lite av den rosa grusnejlikan.

Molnen hopade sej och de hade lovat regn till klockan fem, men inte kom det nåt förrän runt sju på kvällen.

Så vi tog in dynorna från stolarna alldeles för tidigt.

Håkan ville ta sej ett dopp i tunnan med vatten som han värmt upp med en motorvärmare. Tunnan har han pallat upp lite väl högt i mitt tycke, men han har ju en stege att klättra på. Fast tänk om den skulle välta av nån anledning. Huuujedamej!

När det var dags att åka hem kom Valle och sa hejdå.

Min vackraste lilla pojke.

Ge oss nu lite mer soliga dagar, tack. Det räcker med regn och rusk för ett tag nu.

Det är bara andra augusti, jag vill verkligen inte börja längta till jul redan nu.
Nåväl, det är skönt i lägenheten iallafall. Har inte haft på fläkten en enda gång sen början på juli. Och jag har ju fått sola lite på balkongen, så helt ruskigt har det ju inte varit. Jag är bara sur för att jag inte fått bada mer i sommar.

…men än finns det tid, bara det blir varmare… 

På aftonen åkte vi till Norra hamn för att köpa fisk. Vi ville ha rökt sik, men den hann ta slut innan det blev vår tur, så det fick bli rökt lax istället då. Det tog en evig tid (runt en timme) att få fisken så vi får se om vi handlar där nån mer gång.

Det var supergott! Ursäkta bildkvalitén…den var visst usel.

Sen fikade vi blåbärsmuffins som jag bakade innan vi åkte iväg. Jättegott det med.
Nu sitter jag här nyduschad och fin, doftande som en daggvåt sommaräng i aftonens svaga bris. Tycker att livet är rätt så härligt ändå, trots att semestern är slut och arbete väntar imorgon. Tur man inte vänt alldeles på dygnet och är van att stiga upp relativt tidigt, så inte kroppen får en chock när den ska upp redan kvart över fem.
Nä men…det kommer gå bra. Sommaren är ju inte slut än. Idag har varit en jättefin dag och jag har solat på balkongen med Pernilla Wahlgren och Sofia Wistam som sällskap. Hade missat tre av deras senaste poddar så jag hade mycket att lyssna på. De är så härliga och bjussar på så många skratt.
Jag tackar redan nu för idag, tror inte att det blir nåt mer inlägg ikväll. Ses kanske imorron istället. Kram till er alla ♥

…och mitt i allt kom jag på att vi inte varit till IKEA en enda gång under semestern… 

Hur bra är det inte med en rekorderlig fönsterbräda så att våra fyrfota pälsbarn får ordentligt med plats att ligga och kika ut.

Där det finns gott om plats att ligga och chilla.

Och sträcka ut sej och hitta en bekväm sovställning.

…så himla bra, tycker Alma…och de andra pälsbarnen förstås…

Nu har jag precis kommit hem från ranchen. Klockan är strax tjugoett. Det var en riktigt mysig eftermiddag där borta. Och vi fick äntligen smaka några jordgubbar.

Vi var ute hela tiden och Valle och Vilma tyckte det var så kul.

Jo, de tyckte det, om än det inte syns på bilderna 

Håkan höll på att röka fläskytterfilé och var tvungen hålla koll på det.

Katterna var så busiga. Jag drog en kvist framför Valle och han jagade den med en jäkla fart, jag blev helt slut och Valle med, han orkar inte så länge, men kul att se honom springa lite, han som är så stöpplig annars.

Vi spelade boule och Vilma jagade bollarna som vi kastade. Hon skulle minsann vara med på ett hörn.

Jag har fått en spark av grannarna. Så glad jag blev! Har alltid velat ha en spark.

Den är lite skev så Håkan ska försöka räta ut den, annars far jag bara in i snödrivorna vid vägrenen. Ni kan fråga min stora storasyster, hon har bevittnat det vid tidigare tillfälle.

Sen spelade vi badminton en stund. Eller slog bollen fram och tillbaka…när vi nu prickade den, vill säga. Lite motion fick man iallafall. Och väldigt mycket skratt 

…det var riktigt mysigt, på min ära…och en härlig sommarkväll, varm och vindstilla…  ♥

Idag är det lördagen den 18 juli. Det är sista helgen innan arbetet börjar igen. Jag vet inte vad jag tycker egentligen. Först tänkte jag ”VILL INTE!”, men nu har jag inte så mycket emot det. Det är ju ändå sommar ett tag till och jag jobbar bara sex timmar, så det gör inte så mycket. Om man säger så här; jag hade gärna fortsatt vara ledig, men det är inte så jag har ont i magen för att börja jobba heller.

Valle & Vilma får fortsätta vara på ranchen ett tag till, men när hösten kommer tror jag att Alma får åka dit och Valle får komma hit. Han mår nog gott här när han får ligga på balkongen och jag vill ha honom hos mej när jag inte vet hur länge han har kvar. Han mår bra, men går väldigt stöppligt så det kan vara spondylosen som blir allt värre. Än så länge hoppar han iallafall upp på stolar och så, men när han går på gräsmattan ser han väldigt gammal ut. Lilla gubben…
Jag klippte honom i förrgår när vi var där och gav meduxin. Och så klippte jag till Håkan också så nu är de så fina så.

Vi promenerade lite och ska väl göra det idag med, då vi ska dit igen.

Den där ladan håller på att rasa ihop totalt. Så synd.

Ingen blogg utan maffiga moln. Ni får helt enkelt stå ut med det.

Vi har ändå haft rätt så fint väder nu. Inga riktiga sommartemperaturer, men alldeles lagom åt mej. Inte heller har jag så varmt i lägenheten som första semesterveckan då det var olidligt. Riktigt skönt faktiskt.

Blommorna står ju skuggigt då de är placerade alldeles mot räcket, men på afton reflekteras solen i fönstret så då får de ju sol på det sättet. Hur cool?

Alma har fått besöka veterinären igen. Hon var och är fortfarande svullen i höger underläpp. Vi vet inte vad det är, men hon fick antibiotika och metacam, som jag fått avsluta för hon blev lite dålig i magen. Jag tänker dock prova ge metacamen ikväll och är hon fortfarande dålig så avslutar jag den kuren också. Hon ser ut att ha blivit aningen bättre. Det är inte lika svullet som innan. Går det inte bort helt och hållet måste vi tillbaka och göra ett vävnadsprov, för då kan det vara en tumör, men veterinären trodde inte det då hon är så ung. Jag tror att det går över helt. Jag misstänker att hon blivit stucken av en geting. Det har ju redan blivit lite bättre.  Men det är bara att vänta och se.

…ja, är det inte det ena så är det det andra…men vi håller humöret uppe… 

Sötaste Alman, hon låg på dynorna när Håkan kom och hämtade mej för att handla lite. Hon låg kvar när vi kom upp med varorna, sen åkte vi till ranchen för att vara där en stund med de andra hårbollarna och ge Valle sin meduxin och nu när jag kom hem några timmar senare låg hon mest troligt kvar där, på dynorna, för jag hörde hur hon hoppade ner för att komma ut i hallen och hälsa mej välkommen hem. Lilla vännen, så trött hon måste ha varit.

…och vi har ändå inte varit ute mer än på balkongen idag… 

Jag vet inte om det finns nån slags diagnos på min fascination av moln, men jag bara älskar dem och här kommer några fler bilder som jag tagit alldeles nyligen. Några av dem idag.

…aah sååå maffigt!…jag bara älskar’t!… 

Alma gillar att klättra. Hon är inte som våra andra pälsungar.

Man ska inte bli förvånad om man ser henne på helt andra nivåer än man förväntar sej.

Man kan sätta hjärtat i halsgropen, men det är väldigt stadigt det där hönsnätet. Ni kanske ser de där två, lite grövre strecken i mitten på nätet, där har Håkan sytt i en ståltråd som håller ihop näten, så det håller för en och annan nyfiken-klättring, men jag tror inte hon gör det till nån vana, för det gjorde nog lite ont i klorna. Jag fick lyfta ner henne.

…jag försöker övertyga mej om att hon lugnar ner sej när hon blir äldre…hoppas verkligen…

Ja, jag älskar moln. Jag vet inte varför, jag bara fascineras av dem och här tänker jag nu ge utlopp för min fetisch.

Ja, ni ser ju…

Alltså…är det bara jag?

Nej, det kan inte bara vara jag. Erkänn att de är maffiga!

*älskar*

Hur söt är inte den här lilla tjejen? Älskade lilla trollunge

…saknar att ha henne hos mej, men hon har det bäst där hon är nu, på ranchen… 

♫ Säg va e de för da’, e de en vanlig da’? nej de e ingen vanlig da’ för de e Almas födelseda’ hurra, hurra, hurraaa!  ♫

Grattis älskade lilla gos-gomsi…nu är du stora damen. Nästan iallafall. Ett par år har du kvar innan du har vuxit till dej helt och hållet. Kanske ändrar du utseende ännu lite till, jag vet inte, men hur det nu än blir så är du den allra vackraste lilla prinsessan (i Pippi Långstrump-stil), så rolig och härlig och söt och underbar. Charmigaste lilla trollet ♥

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det min födelsedag. Jag har blivit sjungen för och blivit grattad, men ingen tårta, inget kalas alls utan vi åkte till Hägnan och kollade läget lite, helt enligt traditionen. Efter det åkte vi och handlade och träffade svåger på affären så vi snackade med honom en stund, sen hem till mej igen och chilla lite.

På Hägnan var det mesta som vanligt. Det lagades och fixades lite på husen. Man bytte ut lite murket timmer och så, men annars var allt som vanligt.

Djuren var på samma plats som alla andra år.

De bakade och sålde bröd idag och vi ville köpa en kaka, men det fanns bara sex stycken kvar och det var två före oss och de ville ha tre var, så vi blev utan.

Inte gör det mej nåt. Jag kan baka själv. Inte såna tunnbröd kanske, men annat gott. Ett tunnbröd för 30 kr, det är det ju inte ens värt.

Så vi vandrade vidare och tittade på djuren istället.

Och alla fina byggnader.

Det var ganska mycket folk därute, men de var ändå ganska bra på att hålla avstånd.

Ville dock inte ha med dem på bild så jag fotade där de inte var. Bäst så.
Vill fortfarande bo där. Det är så fint!

…Grattis på mej då å hurra, hurra!…hade som varit gott med en tårtbit ändå…   

Vad jag ägnat mej åt idag? Ja, förutom vila och umgås med Håkan har jag målat lite. Jag har hunnit med ett varv på golvlisterna i köket, sen var jag tvungen vila p.g.a huvudvärk, som gick över rätt så fort när jag tog meduxin, men jag fortsatte ändå inte med jobbet. Jag hinner, det ingen deadline på det. Man ska inte tvinga sej till sånt man inte vill, men vissa saker måste göras och då kan man göra det lite roligare, inte allt på en gång utan lite åt gången så det inte blir för trist. Nu måste ju färgen torka mellan varven, men jag hade kunnat fortsätta måla i hallen till exempel, vilket jag kanske gör senare, det vet jag inte, men det kan också vänta till imorgon. Det kommer vara bajsväder då med så jag kan lika gärna vara inne och jobba på då. Och hoppas att jag är piggare, för jag har varit så förjordat trött idag. Har tagit en rejäl sovmorgon och steg inte upp förrän halv nio och har ändå slumrat flera gånger under dagen, så jag behövde väl lite vila. Jag är inte sjuk på nåt sätt iallafall. Däremot kanske jag inte somnar i första taget i natt och då kan jag ju måla istället. Koka mej lite te och lyssna på podd eller ljudbok. Mysigt ju!

…man ska göra allt så kul som möjligt…det blir färdigt tids nog… 

Idag fick Alma äntligen sin grästuva. Nu får hon också beta när hon vill. Hon har ju försökt på mina blommor, men det är absolut förbjudet så hon blev ju så glad när Håkan kom med den. Jag hann inte ens plantera färdigt innan hon var där och tuggade.

Den är lite nyklippt, men ska väl växa till sej snart. Jag fick med en maskros på köpet. Får se vad mer som gömmer sej i den tuvan.

Mmmmm…*tugg, tugg*

”Gräf e gott”, säger hon innan hon ens tuggat klart. ”Det bäffta fom finnf…”

*Smack och gulp*

Mina blommor frodas och ser ut att trivas riktigt bra. Det stod hänglobelia, men jag tycker nog att det ser ut som kantlobelia jag. Men jag kan ju ha fel. Det får vi se om några veckor.

…så himla bra det blev därute… 

…säg no more…

…men det blir bra… 

Idag är det ca 12° och regn och rusk. Alma är inte nöjd. Hon undrar vad fasen jag ställt till med. ”Rätta till det här mamma, inte kul skämt”, säger hon.

Jag förklarar för henne att jag inte har nåt med saken att göra, om än jag önskat lite sämre väder så jag får fixa i lägenheten, men jag kan inte göra nåt åt saken, det står inte i min makt. ”Nähä”, säger hon och ser besviken ut.

Jag har öppet ändå och har tänt lite värmeljus i vardagsrummet. Lite myspys så där, för det är inte bara svalt, det är mörkt också.

Och jag har på mej varmare än jag haft på länge. Fick rocka tjocksockar för det är ganska golvkallt nu. Men det är så skönt med en sval lägenhet. Det har varit så olidligt varmt så jag ska passa på att njuta nu medan detta varar, för det kommer snart bli varmare igen.

…ska börja jobba snart här…golvlister ska på plats och så ska rödvitrutiga dynorna sys färdigt…

Nyss hemkommen från ranchen. Jag har varit och gett Valle sin medicin och kramat båda små plattnosingarna. De är så jäkla goa! ♥

Valle busade lite när jag vattnade en liten nyponros som vi planterade på andra sidan förstubron, så vi förhoppningsvis får rosor på båda sidor. Han älskar att komma och jaga vattenstrålen än idag, sin aktningsvärda ålder till trots. Sen gick han och satte sej i komposten och kissade. Det har vi aldrig sett förut, men jag antar att det är andra katter som varit där och markerat, så kanske därför han gjorde det. Det är ju inte direkt svårt för lite mer viga katter att hoppa upp på grinden och in på gården. Därför skulle vi aldrig kunna ha Alma lös där, utan hon hade fått gå på löplina.
Han har blivit så tjock och go, Valle. Jag trodde det aldrig, men han väger nästan fem kilo nu. Han har gått upp 1,5 kg på ett halvår. Känns helt fantastiskt med tanke på hur dålig han var där, vid jul. Helt otroligt! ♥

Vilma är ännu busigare. Det bara spritter i kroppen på henne och mitt i allt sätter hon iväg i en jäkla fart. Hon trivs som fisken i vattnet därute.
Jag har klippt henne för hon var så tovig och det måste ju kännas så skönt att slippa dem. En del satt så tätt mot huden och det luggar ju, kan inte vara skönt. När jag klippt färdigt brukar jag dra med handen och fingrarna över pälsen för att reda ut det som är kvar av tovorna. Då ser jag hur hon blir alldeles röd i pälsen. Jag får ju nästan panik och tänker ”blöder hon?” fastän jag vet att jag inte klippt i huden, hon har ju ca 2 cm lång päls kvar och samtidigt ser det som konstigt ut, men hur kan hon bli så röd? Då visar det sej att borstens handtag som jag hållit i min högra hand färgar av sej och det är alltså det som jag smetar ut i hennes päls. Så nu är hon lite rosa i tonen. Tur det är modernt med konstiga hårfärger. 

Lilla sockersöta gomsigumman, hon är så himla fin.  ♥

Tidigare idag har jag städat hemma och sen när Håkan kom lagade jag nån slags lasagnette som vi åt innan vi åkte till ranchen.
På vägen dit stannade vi till på Blomsterlandet så jag fick köpa ett par blommor till åt mej. Det blev en hortensia och en Mårbacka pelargon. Vi grävde upp en grästuva åt Alma, men naturligtvis glömde jag den där. Men Håkan skulle stoppa tillbaka den i gropen och vattna så den inte dör.
Jag tycker det blev riktigt mysigt på balkongen. Nu trivs jag att sitta där. Känns som ett litet rum. Längtar bara tills det ljusa träet grånar, då blir det finare. Det är ingen idé att måla det vitt eller nåt, för det kommer bara bli smutsigt, så det är bättre med lite naturlig patina. Det tar väl ett par år innan dess. Och Håkan säger att hönsnätet kommer bli rostigt och det är nåt jag gillar, det med. Så med tiden blir det bara allt finare och mysigare. Så himla nöjd!

…typix att hon inte fick sitt gräs…nåja, hon får det väl imorgon då… 

Idag har det varit rätt så kyligt fram till eftermiddagen, då solen kom fram och det är lite varmare igen, men det var ett skönt break, jag har till och med kunnat ha kofta på mej.
Jag har fixat färdigt på balkongen. Kan hända jag köper nån mer blomma, för det blev bara fyra krukor av planerade sex, så jag vill nog ha nån till. Kanske pelargon eller miniros eller nåt, vi får se.
Jag köpte orange blommor som heter Kolibrimynta, den doftar jättegott och lockar till sej bin och fjärilar. Bra i vanliga fall, men nu har vi ju en Alma som garanterat kommer bli stungen nu då. Fjärilarna kommer nog inte igenom hönsnätet, hoppas jag. Jag skulle bli förtvivlad om Alma tog en, jag älskar ju fjärilar.

Jag tänkte eventuellt göra en liten tipi åt Alma där hon ligger, men hon gillar ju att ligga och se sej omkring och det räcker väl egentligen med bara pinnarna, så jag tror jag struntar i det. Vi får se hur jag gör.

Det blev en rejäl upplyftning kan jag säga. Inte supersnyggt, inte som jag såg det i huvudet, men det duger. Jag får fixa mer nästa sommar. Det får räcka för nu.

…hon ska få en tuva med gräs att äta också i den bruna krukan… 

Det är den sista juni. Vi har varit och köpt blommor till min balkong som jag ska plantera imorgon om det inte regnar för mycket så jag blir dyngsur, men ibland kan man vara därute fastän det regnar. Det beror väl på åt vilket håll det blåser.

Sen åkte vi till ranchen för att träffa mina andra pälsbäbisar och ge meduxin åt Valle. Håkan bjöd på varma mackor med tonfisk, jag har faktiskt börjat gilla det. Förut hatade jag varm tonfisk, men det är rätt så gott, lite torrt på nåt vis, men ändå gott.
Såg en liten larv i hallonbusken. En fjädertofsspinnare.

Vi var till soptippen och jag klippte Vilmas toviga päls så nu har hon inga tovor. Så skönt. Valle klippte jag också lite, men han hade inte lika mycket tovor så jag får ta mer på honom sen. Håkan kammar dem ju inte. Bara ytligt i så fall, men det tar inga tovor, så därför måste de klippas istället. Men de har inget emot det, tvärtom.

När vi skulle åka hem med mej till stan igen kom de där hotfulla molnen som bådade om regn och rusk. Inte mej emot, om än det har varit svalare i lägenheten sen jag kunnat ha balkongdörren öppen hela tiden.

Det hade inte gjort nåt om det åskade lite också. Vi har haft åska ett par gånger redan och sist vi hade lät mullret så långt borta för att sen, helt plötsligt, knalla till så hårt att Håkan hoppade till. Det lät lite som ett pistolskott och sen som att en långtradare rammade in i huset här på gården. Sen slutade det lika plötsligt. Jättekonstigt.

Väl hemma hos mej åt vi våfflor med drottningsylt och glass. Det var så gott. Sen åkte Håkan hem, för han har stigit upp kvart över fem och inte vilat nånting på hela dagen. Jag steg också upp samma tid, men vilade en stund i soffan hos honom, så jag är lite piggare, men tänker ändå gå och lägga mej strax. Jag brukar lyssna på ljudbok eller så kan jag numera lyssna på nån podd, för jag har installerat en app med alla poddar, och det är så mysigt att lyssna på det tills man somnar.

…nu ska jag göra mej färdig för sängen…ses imorron… 

Jag vet inte hur ofta jag besviken ser att det är sol när de har lovat regn och mulet. Det sker nog inte så ofta, kanske sådär ett par gånger per decennium. De somrar då vi har gott om sol och lite regn. Det regnade igår och inatt, men jag hade tänkt fixa i lägenheten när det blev mulet. Jag orkar ingenting när det är sol.
Nu har jag ju balkongdörren öppen, men det blir inte svalare i köket då, när solen gassar, det är bara i vardagsrummet som det är svalt. Fast det kanske kommer. Jag kom på att det skulle ju vara sol på morgontimmarna och sen bli regn under dagen för att klarna upp till kvällen igen. Då stämmer det ju precis som de har förutspått.

Jag släppte ut Alma det första jag gjorde när jag steg upp för lite mer än en halvtimme sen. Klockan är 06.00 i skrivande stund. Hon älskar’t!

Hon älskar också allt som har med päls att göra. När jag höll på att rensa ut mina vinterjackor, vilket jag inte åtog mej att göra förrän alldeles nyligen, försökte hon dra iväg med min stora gröna jacka med pälskant på huvan.
Igår, när vi fixade med balkongen tog jag in skinnfällen som varit på stolen, för jag har köpt en ny dyna, och la den i vardagsrummet alldeles innanför balkongdörren för att plocka bort det senare, alltså idag. Nu när jag kom in i köket ser jag att Alma har släpat in den i datarummet. Det hade jag velat se…hur hon går bredbent med fällen mellan benen och kånkar och drar. 

…Alma är en sån där katt som man ska filma och lägga ut på YT…hon är så rolig… 

Idag har vi, mest Håkan, nätat in balkongen, som det är lag på att man måste göra om man ska ha sin katt där. Jag har inte vågat släppa ut Alma där förrän nu, hon är ju så duktig på att hoppa högt och man vet aldrig, kommer det en fluga, eller fågel för all del, så skulle hon nog hoppa upp på räcket och kanske ramla ner. Men nu kan hon inte det och vi har även satt dit ett litet räcke som hon kan springa på och få en ordentlig utsikt.

Hon tycker ju det är jättespännande. Och nu är det svalt och skönt, kanske bara 17° medan det fortfarande är väldigt varmt i lägenheten, så nu får hon gå ut och svalka av sej. Även när det är soligt och varmt kan hon vara där när det är blåsigt. Det är eftermiddagssol så hon får svalka ända fram till ett. Det är ju toppen!

…jag ska visa hela balkongen sen när jag har fixat fint där… 

Alma är en Neva Masquerade. Det är en syskonras till Sibirisk katt. Man skulle kunna säga att det är Rysslands variant av Norsk skogskatt.

De gillar att chilla mellan varven, men de är lite mer krävande än till exempel perser och vill bli stimulerade med olika aktiviteter.

Det finns en variation av intelligensleksaker till katter. Eller som den här godisgömman. Man lägger i godis eller torrfoder och så får de gräva fram dem själv.

Eller en boll som man kan stänga och öppna olika stort för olika innehåll. Och så sprättar jag mina snoddar som hon apporterar. Vilket för övrigt är det enda hon apporterar. Har provat med diverse leksaker, men dem kommer hon inte tillbaka med.

Det sägs att de gillar vatten, men än har jag inte märkt av det. Hon plaskar visserligen i vattenskålar och drickfontänen, men hon gillar inte att bli blöt. Däremot gillar hon att ligga i handfatet. Den är sval och har en skön form som passar så bra för en liten kattkropp.

Just nu är hon kort i pälsen. Det är säkert för att lägenheten är så varm. Då har hon tappat all vinterpäls för att hon ska härda ut. Men till vintern ska den bli längre och framförallt kragen runt hals och nacke.

Men med 26° i skuggsidan av lägenheten, trots att det är 20° ute, och varmare på solsidan så förstår man ju att en sån päls inte är nödvändig. Den är för övrigt lättskött. Den tovar sej inte och fäller inte så mycket, men så klart litegrann, det gör alla pälsdjur. Väldigt silkeslen och mjuk.

Hon gillar att klättra, men är mycket försiktig och föser inte ner saker på golvet. I hyllan nedan har vi gjort plats åt henne så hon kan sitta och titta ner.

Hon är väldigt pratsam och svara alltid på tilltal. Otroligt kelen och go, men kan vara obstinat mellan varven. Hon testar en lite för att se var gränsen går så det gäller att vara konsekvent. Jag ger mej inte på vissa punkter och till slut accepterar hon det och ser sej besegrad. Jag är ju så mycket större och starkare, så ingen idé att fajtas mot morsan.

Hon är långt ifrån vuxen. Hon fyller ett år i juli, så hon har ungefär två år kvar innan hon kan anses som an adult, men man märker ju att hon blir klokare och lugnare för varje månad som går. Efter kastrering blir de ju lite busigare, men hon gör mindre och färre ofog än hon gjorde innan. Hon kommer nog bli en fin och lydig liten kattfröken som förstår en hel del av det man säger. Det märker man redan nu.

…mitt älskade lilla hjärta… 

Jag har ju planterat prästkrage vid garageväggen ute på ranchen, för det är så tomt och trist där. Den där rosa dagvindan, som klättrar utmed väggen, växer ju där, men jag vill ha lite mer blommor, men inte nån ”fin” rabatt utan lite mer som en fattig torpare skulle ha i slutet på 1800-talet. Och då passar ju prästkrage så bra. Jag tycker den är så fin. Det började med en liten planta som jag hittade i gräset, som finns kvar efter vår rabatt då jag bodde där, sen fröade jag av dem lite mer vartefter de blommat färdigt och nu börjar det vara rätt så mycket. Till höger har jag planterat en liten styvmorsviol också, så den kommer väl ta sej mer vad det lider och vi tar inte bort smörblommorna som kommer upp där, till vänster, utan tycker att den också kan få pryda sin plats.

…det måste inte vara så pråligt, detta är fint nog…åt oss iallafall… 

Idag åkte vi färja när vi skulle till ranchen. Det blir visserligen en omväg, men det var soligt och fint och snart kommer sämre väder så då passade vi på. Allt för att komma ut på sjön lite. Längesen vi sålde båten nu.
Vi brukar ta färjan när vi bor på ranchen och ska hälsa på lilla storasyster och kära mor, men nu är ju jag hemma i stan och coronatider pågår så det blir inte så många besök dit. Alltså måste vi ju ta omvägen om vi ska hålla på traditionen att åka färja varje sommar.

Det är så mysigt. Nästan så jag vill flytta till Avan bara för den sakens skull, men jag skulle ha så svårt och ta mej till jobbet så vi hoppar det.   

Sen är det en bit att åka innan vi är framme, men det är bara kul. Och så är det så fint i byarna man passerar. Och alla får, kor och hästar som står ute i hagarna.
Lite roliga bilar på vägarna också. Ser ni hur stor chauffören i bilen framför ser ut att vara? Det är en Thunderbird så den borde vara stor nog, men han sticker upp så mycket jämfört med passageraren så jag tänker att det nog inte är bara för att det är sol som de har cabbat ner. Han skulle ju slå skallen i taket vid varje gupp. Och de är många på dessa dåliga vägar.

…ja, det är så vi bedriver tiden på våran hemester… 

Nu är jag färdig med dynorna till rottingmöblerna. Jag är jättenöjd och Håkan med. Tyget passar verkligen till ändamålet och färgerna passar trädgården precis. Så skönt! Nu slipper vi köpa nya och Valle är glad som bara haft en stol att ligga på, för det har varit stora hål i de andra så vi har inte kunnat lägga ut dem. Nu kan vi använda alla möblerna och inget skumgummi kommer att trilla ut. Inte än iallafall.

…så himla najs…jag är så glad att de äntligen är färdiga… 

Igår satt jag och sydde mest hela dagen. Var inte ut ett steg. Sen kom Håkan och vi åt vårrullar och chillade i soffan och sen åkte han hem, för han hade en spekulant på sin lilla merca A-klass som skulle komma och titta på den. Den blev såld, för övrigt.

Vad jag sydde? Jo, förstår ni, det ska jag berätta, jag sydde på ett nytt tyg på dynorna till rottingstolarna. Det hade gått hål i dem så skumgummit yrde.

Jag hade kvar lite gammalt tyg jag köpt på 90-talet, som jag sytt gardinlängder av, så jag tog det och längderna och klippte till efter dynorna, nålade och sydde. Och vet ni…symaskinen funkar! Den går som en dröm! Jag brukar titta på en sömmerska på YT som har en likadan och hon tipsade om vad man kunde göra om maskinen krånglar. Antagligen har hon haft samma bekymmer och kommit på vad som felar. Jag testade och nu älskar jag min symaskin.

Alma ville ge en hjälpande tass. Jag vet inte om det var så behjälpligt, men hon var ett gott sällskap iallafall.

Ett av ryggstöden. Jag ska så klart visa hur de ser ut på plats. Jag tror det blir riktigt fint.

…jag är så glad att symaskinen funkar…nu ska jag både sy om och sy nya kläder…så kul!…

Alltså, denna värme…jag vet inte, men får man börja klaga nu? Jag bor ju högst upp i en lägenhet utan vind, så jag har taket direkt ovanpå och det blir ju såååå varmt så man kämpar på för att inte sluta som en blöt fläck på golvet. Och mina vallningar gör det inte lättare direkt.
Visst älskar jag soliga, varma dagar, men det får vara nån måtta på allt. Vi fick ett kort åskväder här i förrgår och det regnade kanske 10-15 minuter. Det räcker inte som variation. Nu kan det få bli svalare och regna ett par dagar, tycker jag. Tänk på brandrisken!
Men vi ska få svalare till nästa vecka. Jag måste bara hålla ut några dagar till. Enligt SMHI ska det bli runt 15-16° på tisdag. Och lite mulet så där. Det ser jag fram emot. Då blir inte taket som ett stekhett element som värmer upp min lilla lägenhet till svårhanterliga grader.

För att stå ut har jag fläkten på fot i sovrummet och flyttar till vardagsrummet när jag är där. Jag hade velat köpa till alla rum, men de är – inte helt oväntat – slut överallt. Fast jag fick tag på en liten usb-fläkt att ha på skrivbordet. Så himla söt, men hjälper inte nämnvärt. Nu, när jag sitter nära och skriver fläktar den bra, jag är lite fuktig också och då ger ju minsta vindpust svalka, men när jag sitter lite längre ifrån och kollar videor eller instagram känner jag ingenting. Men jag får väl sitta nära helt enkelt.

Lilla Alma får också spunk på denna värme. Hon blir lite galen och får sina il då hon klättrar uppför Håkans kontorsstol och klöser och biter och ser helt vild ut, sen flåsar hon som en hund. Jag tog en påse quornfiléer ur frysen och klappade henne med den. Då lugnade hon ner sej och nu vilar hon så rofyllt på köksgolvet. Stackarn!
Jag har en kylklamp som jag också tar fram och lägger på en kartongbit som hon får leka med själv och försöka svalka sej med. Den är i frysen nu, för den har legat framme hela natten, men det funkar ju om man tar fram vilken påse som helst ur frysen och klappar med då och då, så klarar hon också denna värmebölja.
Det känns så hemskt att klaga när det är så fint semesterväder, men hallååå, jag vill ju kunna leva som vanligt i mitt hem!
Tack och förlåt!

…nu är det bara att härda ut några dagar till, sen blir det svalare i nån vecka… 

Så typix! Jag har sytt nya fodral till dynorna på de stora stolarna som är på altanen på gården. Tror ni vi kom ihåg att ta med dem? Trots att jag påminde och sa att ”vi får inte glömma de här”. Jag vill ju se om de passar. Men det gör de nog, jag får ha tålamod så får jag se på söndag när jag kommer hit nästa gång.

…när man sätter dem på kontorstolarna ser de ut att kunna passa… 😊

När man inte orkar vattna…

…ful får man vara, men int dum… 

Idag ska vi åka och hälsa på kära mor, men vi ska naturligtvis sitta ute med avstånd så vi inte smittar henne, ifall vi skulle vara bärare av corona. Jag tror så klart inte det, men man måste vara försiktig. Det är så många som har det utan att veta om det. Jag har en mask som jag ska ha på när jag fixar med kaffet. Mamma får gå ut och sätta sej så länge. Jag ska tvätta och sprita händerna och försöka att inte röra nånting mer än nödvändigt. Sen får vi sitta ute och prata lite. Om än vi pratar i telefon så är det ju kul att få träffas. Men jag får inte krama henne, vilket känns orättvist på nåt sätt. Men hellre kramlös än föräldralös.

Innan vi åker var jag ute med Alma. Hon brukar bli helt utslagen efteråt så det är ju bra om hon bara sover medan vi är borta. Då saknar hon mej inte lika mycket.

Det är fortfarande väldigt skrämmande det där utelivet.

Men ganska modig ändå, måste jag säga. Det är ju bara fjärde gången hon är ute.

Haha,,,jag tror det var gräset som var lite sticksigt, det var nyklippt. Hon hoppade långa skutt efter jag slog av kameran, så hon gillade nog inte underlaget.

…lite härligt är det ändå…jättehemskt och härligt på samma gång…söta lillfjompan…

Jag har köpt nya glasögon igen. Nog för att jag ser bra med de andra fortfarande, men Alma har bitit på ena glaset så det är lite prickigt efter hennes små gaddar. Annars har jag varit så duktig med att bara rengöra med särskilda trasor, aldrig papper eller handduk eller annat som repar dem så förjordat. Men jag har beställt på Lensway och det är ju så billigt så mina två par som jag beställt där på kort tid är ändå långt mycket billigare än det jag betalade på Synoptik.

Man kan ju välja olika ytbehandlingar och jag valde alla. De är tunnare slipade, de har antireflex, de är smutsavvisande, de har skydd mot det skadliga blå ljuset från datorskärmar och mobiler, knä- och armbågsskydd m.m, m.m. Jah, det sistnämnda var väl inte riktigt sant, men de har iallafall skydd mot allt möjligt, för bara 1495 kr. Det är nästan för bra för att vara sant.

De låg i ett grått fleece-fodral, som jag för övrigt tycker är jättegulligt, men Håkan tyckte att det var snålt av dem att inte skicka ett ordentligt. Idag när jag kollade lite mer noggrant i kartongen så låg det ju ett fodral där i. Så nu har jag ett till vardags och ett till fest…hur bra? 

…så himla värt…inte svårt hitta rätt båge heller om man jämför lite med de man redan har…

Nu har vi fikat våra semlor. Det var så gott!

…Håkan är nöjd…äntligen fick han sin semla… 

Nu har vi varit och badat. Det var så himla skönt. Kallt först så klart, men när man väl doppat sej så var det så härligt.

Jag hann inte ta nån bild på Håkan, för han doppar sej bara lite snabbt och sen upp. Han har inte förstått det där att ju längre du är i vattnet, desto varmare känns det. Ja, inte alltför länge förstås, men man måste ta några simtag och sen känns det inte kallt alls. Jag ville ju bada lite längre, jag är ju sån som leker i vattnet, men nu gick jag också upp efter en kort simtur bara. Skönt iallafall att ha fått doppa sej.

Men man var lika varm igen halvvägs hem, trots att det var molnigare än jag trodde. Vi åt varsin piggelin när vi kom upp och nu sitter vi vid varsin dator. Jag har tagit fram semmelbullar, som jag har kvar, på tining och ska äta varsin sommarsemla. Det har vi aldrig testat. Undrar om de smakar lika bra nu? Det tror jag säkert. Ture Sventon äter dem ju året om, så varför inte vi? Det ska bli gott, med en stor kopp kaffe.

…så var årets första dopp avklarat, men det blir fler, vill jag lova, om värmen fortsätter…tur jag har fläkt i sovrummet…

Till lurre blev det nudlar med en drös stekta wokgrönsaker, en aning orientdressing och sweetchilisås. Gott som tusan! Håkan kom och åt han också. Vi ska vänta en stund och sen går vi ner till stranden och badar. Hoppas det blir av den här gången. Är riktigt badsugen. Har en aning skallebank, men har tagit treo så det går förhoppningsvis över snart. Tror det är värmen som gör det, för jag har ju tränat och stretchat nacken och fått massage så jag borde inte ha ont av den iallafall. Och jag dricker ordentligt med vatten. Jag har druckit ungefär 1,5 liter varje dag plus dricka, saft och kaffe, så det är inte uttorkning det beror på heller. Nåja, bara det går över så är det bra.
Nu är det inte ett moln på himlen så långt ögat kan nå, så det lär vara ordentligt varmt när vi går ner till stranden. Det blåser inte nämnvärt mycket heller. En lätt sydlig bris. Men vem klagar? Inte jag. Härligt med sommarvärme ju. Vi har ju semester! Tjohhooo!!

…nu får tiden gå lite snabbare…kräftan i mej vill ner i plurret… 

Idag har vi sol och 25°C. Jag har tränat 55 minuter inomhusträning, duschat, ätit en knäckemacka med ost och gurka till frukost och sen ut på promenad igen. Jag kan inte hålla mej inne. Och jag vill förstås röra på mej så mycket som möjligt. Till en början var det uteslutande för att gå ner i vikt, men nu är det mest för välmåendet. Jag mår så himla bra när jag rör på mej. Sen kommer viktminskningen som en bonus. Det är fjärde dagen som jag har kört ett träningspass på Youtube. Ett mycket bra, särskilt anpassat för oss över 50. Love it!

Sen gick jag strandpromenaden så länge jag kunde, för de håller på och gräver och joxar där så delar av den är avstängd, men jag kom till Miss Mac pizzerian och där vände jag hemåt igen. Det tog ca 50 minuter, lite över 5 km blev det. Så jag är nöjd med dagens insats. Senare ikväll ska jag köra lite hantlar och crunches, för att tona armar och mage. Herregud, jag kommer att tyna bort snart.

Lika vackert som vanligt. Jag älskar att gå här.

Jag passerade Lars Piraks konstverk på väggavlarna i Tuna. Faktiskt riktigt tjusigt.

När jag kom hem tog jag ut Alma i runt 20 minuter. Hon är rädd och skakar lite, men idag gick hon mer än hon gått tidigare. Och tittar nyfiket på allt. Nosar på träden som en hund, haha. När det kommer folk och passerar springer hon inte iväg utan lägger sej platt på marken och följer dem med blicken. Sen, när vi gick hem igen, sprang hon upp för trapporna själv. Det har hon inte gjort tidigare. Och hon hittade till rätt dörr också på en gång. Duktig liten tjej. Hon måste ju också få lite variation i sin vardag. Nu ligger hon så förnöjsam och sover på köksgolvet. Nog med äventyr för idag, tycker hon, men jag ska gå en sväng senare ikväll också, när det lugnat sej lite. Vill att hon ska bli van att vara ute. Och springa i koppel. Som en hund.
(Glömde förstås mobilen inne så jag får bjuda på en gammal bild.)

…så härligt för mej också att få komma ut mer än bara på mina promenader…

Idag har vi haft riktigt varmt med sina 28°C, så vi åkte iväg för att ta ett dopp, trodde vi ja, men när vi kom fram så var det för kallt i vattnet så vi skippade det och tänkte att vi skulle bada hemma på min gata i stan, för vattnet var varmare där, men det bidde inte nåt av det heller. Fast vi har ju hela sommarn på oss. Ingen brådska med det.

Så fina blommor vid skogsbrynet.

När vi kom tillbaka åt vi av krämen jag gjorde igår. Det var sååå gott! Som en efterrätt. Kan bero på att jag hällde i av jordgubbssaften jag kokade härförleden. MUMS!

Nu sitter jag här vid datorn och håller på att svettas bort. Håkan vill köpa nån slags luftkyl till mej, men jag orkar inte med en massa apparater som bara är i vägen och dessutom är fula och sen vet man inte var man ska förvara dem heller. Nej, då sitter jag hellre här och pustar i värmen. Jag har ju en våt handduk som jag tar av och på runt nacken, den ger lite svalka. Men det är inte mej Håkan oroar sej över utan Alma. Han är rädd att hon ska få värmeslag. Inte går det nån nöd på henne. Hon går bara och lägger sej i handfatet i badrummet, så får hon svalka. Det är faktiskt värre med mej och mina vallningar, som jag för övrigt kan glädja min stora storasyster med att jag återfått och det med råge, så de var inte till ända som jag hoppades på. Det var bara ett oväntat uppehåll i eländet. Jag blir 54 nu i juli. Hoppas verkligen att jag börjar bli för gammal för de där värmevallningarna snart, för jag fryser hellre så jag får ta på mina fina tröjor som jag stickat…och kommer att sticka. Med dessa vallningar är det inte lönt ta på nåt sånt, då är det bättre med en sjal som är lätt att ta av och på vid alla temperaturändringar.

Nåväl, jag ska inte tråka er med mina besvär. Jag avslutar denna blogg med min vackra utsikt jag har här utanför fönstret. Det är så lummigt och fint och fåglarna kvittrar. Trafiken har tystnat, bara en och annan bil stör tystnaden. En skön afton för alla kvällsflanörer. Vinden har mojnat och det är 24°C. Det är nästan så jag vill ut och promenera, men klockan är 22.20 i skrivande stund, så det är bäst jag stannar inne. Ensam ska man inte ge sej ut den här tiden. Jag får nöja mej med att sitta här vid fönstret och titta ut.

…god natt alla…sov gott och dröm vackra drömmar…

Vad är väl en sommar utan rabarberkräm? Ja, det är väl också sommar, men man måste ju försöka göra det lite mer dramatiskt, eller hur? Fast det är ju alltid gott med sånt som kommer från gården. Nu har ju inte vi en så stor rabarberplanta som det ska vara, men det är för att den står för ytligt och är lite för trångbodd, så vi ska göra om den, för man vill ju ha kräm lite fler gånger än en varje sommar. Och gärna lite rabarber- och jordgubbspaj. Hur gott?

Nu är iallafall krämen klar så den ska vi avnjuta imorgon, ute på ranchen, eventuellt med mina hembakta frallor, som det finns lite kvar av, med ost och gurka. Så himla gott!

Och jag ska baka kakor, inte schackrutor, men av samma deg ska jag spritsa ut kakorna på plåten. Jag har testat redan en gång, men inte skrivit om det här i bloggen. Det går iallafall bra om man inte har så tjock deg. De blir oerhört möra och goda. Typ de godaste kakor som finns. Nästan. Gjorde syltkransar också med drottningsylt. MUMS!

…man har det man gör… 

Vi har fortsatt fint väder här uppe i norr och vi gick en liten promenad och passade på att känna på vattnet. Det var jätteskönt! Kanske så där en 20° skulle jag tro och ännu varmare där det är grunt.

Man fick ju sån lust att hoppa i, men vi hade inga badkläder med oss, så vi fortsatte våran promenad och tänker att vi badar imorgon, då kommer det vara ännu varmare. Runt 28° har de sagt. Då vet jag inte om vi badar här hos mej eller om vi tar det när vi är hos Håkan. Jag måste ju dit och ge Valle kortison och då kan jag sola lite och sen ta ett dopp. Låter som en deal.

…härligt med sommar…och imorgon börjar semestern…livet är gôtt… 

Så blev det äntligen midsommar och jag vet, jag har inte varit duktig alls på att blogga. Jag har börjat, men inte haft nån inspiration. Jag måste börja göra som jag gjorde förut, bara sätta mej ner och skriva en liten snutt varje dag, det kan ju bli kul ändå, i slutändan, om än man inte har nåt att berätta. Man måste ju inte alltid ha gjort nåt särskilt med bilder och allt.

Nåväl…nedräkningen inför semestern är avslutad. Vi har inte påbörjat den än, det gör vi på måndag, men ledigheten är påbörjad för vi tog våran nationaldagsledighet igår, så vi mjukstartar med fyra lediga dagar innan vi går på semesterfirandet. Hur skönt?

Vi har inte ätit nån midsommarmat ännu, men jag gjorde en jättegod skagenröra med inspiration av Linda, som har Lindas bakskola, men i egen tappning då jag inte hade riktigt samma ingredienser hemma och jag ville ha purjolök i.

Den var riktigt smarrig. (Ni får ursäkta bilderna, jag har fotat med mobilen och har inte redigerat dem alls, utan lagt in dem direkt därifrån.)

Jag har 26° i lägenheten och Alma är inte öronbedövande nöjd med det, men handfatet i badrummet ger lite svalka iallafall.

Häggen är överblommad och syrenen tar vid. Humlorna är fullt sysselsatta med att suga dess nektar och samtidigt göra en välgärning genom att pollinera dem.

Igår fick Håkan ett uppdrag med bärgaren. Det var en kille från Skellefteå som fick fel på sin BMW precis utanför Håkans hus. Att han hade sån tur att det var just där en som jobbar på Bavaria bor, och dessutom äger en bärgare, kunde han väl aldrig drömma om. Så Håkan fraktade den dit och kom sen hem till mej där vi åt och vilade lite och sen åkte vi bärgare hem till ranchen.

Jag har fått en ny stol som är lite mjukare än den förra, så det var rätt så bekvämt.

Vi har haft så fint väder flera dagar här, men igår fick vi lite efterlängtad regn och åska, dock var den långt borta så det tog ju en kvart-fjorton dar från att det blixtrade tills mullret kom. Inte maffigt direkt, men mysigt ändå på nåt vis. Det var så mörkt i köket så jag tände ljus och hade myspys medan jag diskade undan och rengjorde fläkten ordentligt. Men idag kom solen igen och det vackra vädret fortsätter väl över hela helgen, om man ska tro på SMHI.

Vid slutet på bron såg vi några som tog ett midsommardopp. Undrar just hur kallt det är i vattnet. Kanske vi oxå badar i helgen?

Valle och Vilma springer ut och in hela tiden, de tycker att det är aningen för varmt. Då är det bra att dricka vatten, konstaterar Vilma med drypande våt haka.

Valle söker sej till skuggan i vanlig ordning.

Jag avslutar inlägget med den afrikanska myrsloksdansen och önskar alla glad midsommar!

…hoppas alla har det fint och tar det lugnt med alkoholen…

Jag var ju till appo igår, ni som läst mitt inlägg vet, och jag skulle passa på att köpa Valles kortison som han blivit tillskriven, för han har snart slut. Nu fanns det inte nånstans i Luleå, sa apotekaren, endast i Kalix och Kiruna. Inte heller kunde hon säga när det skulle komma in då det inte ens fanns hos leverantören.
Lite väl långt att åka till de städerna, tycker jag, men jag gick alldeles nyss till vårt apotek här på min gata i stan, där jag bor, för att göra en beställning. Men hon var så pass service minded att hon kollade om hon hade i en annan storlek…på förpackningen alltså. Och mycket riktigt hade hon i 100-pack. De jag skulle ha var i 30. Nu hade jag ju flera uttag att göra så hon sa att jag kan ju köpa allt på en gång i denna 100-pack, och inte nog med det, 30-packen kostar 126 kr och denna 100-pack 168 kr. Så inte nog med att jag fick ta ut allt på en gång, jag fick det så mycket billigare dessutom. Hur bra?

…tur ska man ha ibland…men jag köper ingen lott, turen är nog förbrukad härmed… 

Goddagens på första sommardagen! Det är den första juni. Herregud så fort det har gått nu på slutet. Vi har inte fullt tre veckor kvar att arbeta. Det är ju midsommar på fredagen före semestern, då är vi ju lediga, så 14 arbetsdagar kvar. Sååå härligt! Jag längtar, kan ni tro.

I morse var det en lite mer avslappnad Alma som kom och ville ha skinka. De är vänner, Alma och Vilma, så det är ju skönt att båda känner igen varandra. De glömmer ju inte så fort, men kan vara osäker på vem det är om de inte doftar bekant. Till exempel när Valle har legat hos veterinären över natten så har Vilma fräst åt honom sen när han kommit hem, så de går ju mycket på doften.
Jag hoppas att Alma är lugn och harmonisk när Håkan kommer hem idag och att hon har kul med Vilma därborta. Vilma är ju fortfarande väldigt lekfull och om Alma bara lugnar ner sej lite och inte är så burdus så funkar de bra ihop. Jag ser ju på Vilma att hon så gärna vill ge sej in i leken, men av nån anledning så gör hon inte det. Jag misstänker att hon är rädd att Valle ska bli sur och att hon får skit för det senare. Han är ju lite hård mot henne med, ibland. Det har ju hänt att man har fått gå emellan dem tidigare och då och då när man kom hem från jobbet hittade man en hög med pälstussar, som om nån suttit och plockat en höna, och då visste man att Vilma har åkt på däng. Med Alma, som bara är busig, kommer nog Vilma att blomma upp och bli lite tuffare. Hoppas jag iallafall.

Valle kommer och jamar klagande nu igen. Jag förstår att han vill ut, han är ju van att vara på ranchen hela somrarna så nu är det inte riktigt som det brukar. Men han får ju komma dit snart igen. Ingen fara med honom.

…finaste små tjejerna… 

Oh herre min skapare vad jag har gått denna helgen. Igår blev det över 18000 steg, jag gick nämligen, utöver min promenad och turen till stan, ännu en promenix med Håkan, som kom en sväng just för det ändamålet. Idag har jag gått över 16000 steg. En gång ensam och en gång med Håkan, som kom för att vi skulle åka till mor och fira morsdag. Inte gå nära och så utan hålla avstånd och sitta ute, nu när det är så varmt och fint väder, då smittar man ju inte om än man är smittbärare. Men mor mådde inte bra, så vi får ta det en annan gång i sommar. Jag fick iallafall pladdra med henne i telefonen en lång stund, så det var ju kul.

Idag bytte vi så Alma är på ranchen och Valle är här hemma hos mej. Det är inte kul för honom, vill han påminna regelbundet, att vara i stan när Vilma får vara kvar därborta. Jag har försökt förklara att han får åka dit på torsdag nästa vecka igen, men klagolåten tystnar inte för det. Med jämna mellanrum låter han höra sitt djupa missnöje.

Alma säger inte så mycket. Hon är jätterädd. Men hon börjar röra på sej litegrann nu. Hon har iallafall gått från fönstret till spisen. Nåja, hon får lära känna huset under natten och imorgon är det förhoppningsvis bättre. Annars får hon komma till mej igen  och Valle får komma dit, som han vill, som han gnäller om med jämna mellanrum.
Han har fått sin medicin och tog den så snällt igen. Han kanske vet att det är den som gör honom gott. Han ser ut att må rätt så bra, den lille herren. Det är ju bra. Får se hur länge det håller i sej.

Vilma och Alma har sett varann. Vilma vet nog att det är Alma. Hon känner ju igen lukten. Alma känner kanske inte igen Vilma, för doften på ranchen har hon säkert glömt. Hon var ju så liten när vi åkte därifrån i oktober. Vilma gör ingen sak av att Alma är där, men hon undrar kanske varför hon är så rädd. Hoppas det går över snart så de kan ha kul ihop därborta.

Nu ska jag fortsätta virka på min sjal. Den blir jättefin! Visar mer sen.

…lilla Alma…jag ville ju egentligen inte åka med dej, men du kommer nog gilla det snart…

God förmiddag alla! Jag har varit på en långpromenad här på morgonkvisten, men jag ska strax bege mej igen, jag måste in till stan och köpa msm. Jag provade vara utan en tid, men känner att jag behöver det och orkar inte vänta på beställning så jag traskar iväg i det vackra vädret. Det är också nåt jag verkligen behöver, om än jag rör mej mycket på jobbet, men tydligen inte mycket nog. Jag gör iallafall inte av med så mycket energi som jag tar in.
I morse vaknade jag av att Alma jagade en stor geting. Tror det var en drottning. Den for omkring vid taket och sen vid fönstret för att fortsätta mot oss i sängen och Alma hoppade upp och fångade den mot täcket. Jag blev helt i panik, hon får ju inte bli stungen, för tusan gubbar! Jag lyfte bort henne och getingen flög med ett ilsket surrande mot fönstret igen. Phuhh, hon klarade sej. Jag stängde in henne i badrummet innan jag började min jakt på det adliga flygfäet. Det tog en stund och Alma stressade mej med sitt ömkliga klagande, men till slut flög den så pass lågt så jag fick tag på den i ett glas och kunde släppa ut den genom balkongdörren. Sen släppte jag ut Alma som jamade förebrående och jag försvarade mej med att det faktiskt kunde röra sej om liv och död. Jag vet ju inte om hon ens tål getingstick. Vill vänta med att ta reda på det så länge som möjligt.

Nåja, nu ska jag äta lite frukost och sen bege mej mot stadens centrum. Härligt med sommar!

…22 dagar kvar till semester… 

Alltså så fort det går när det verkligen kommer igång med grönskan. Jag kan säga att det såg inte alls ut så här förra veckan, sen bara PANG så kom sommaren…typ.

Fast nån riktig sommarvärme kan vi väl inte skryta med, men si så där en 15° och sol, idag med lite regn nu på eftermiddagen också, men annars riktigt fina dagar. Helgen och några dagar framåt blir det mer sommar med grader över 20. Härligt!

Vi var och handlade lite när Håkan slutade jobbet och sen åkte vi hem till honom för att ge Valle sin kortison.

Hur underbar vy över vattnet? Jag älskar! Kanske för att jag är kräfta, jag vet inte, men havsutsikt och vara ute på sjön gör nåt med mej. Jag känner mej bara så lycklig.

Valle & Vilma har det så bra därute på ranchen. Visst saknar jag dem otroligt mycket, och de saknar säkert mej utemellanåt, men önskan att få vara där är högre än att få vara med mej, så jag måste ju gilla läget och låta dem få det. Jag har ju Alma. Frågan är hur det blir sen när hon fått vara ute och börjar vänja sej vid det. Kommer hon vara lika foglig som Valle & Vilma eller kommer hon att protestera högljutt när hon kommer till stan igen? Det är det vi får se.

När vi kom till mej igen lagade jag middagen. Lax och potatisgratäng med hollandaisesås som jag kryddat lite extra med citronpeppar och dill. Gott var det och mätta blev vi. Sen åkte Håkan hem till sej igen.
Valle tog sin kortison så snällt och nu får han nästa gång på söndag. Om jag inte åker dit på lördag, i så fall får han den då.
Nu ska jag leta kylskåp. Frysen har pajat i mitt så måste köpa nytt. Den funkar just nu, men mitt i allt slår den bara av så allt tinar därinne. Suck. Alltid är det nåt som kostar.

…nedräkningen har börjat…24 dagar kvar till semester…

Alma fick som hon ville, hon fick bli innekatt ett tag till. En överlycklig Valle fick komma till ranchen istället. Jag får åka och ge meduxinen så länge han är där.

På söndag kommer han hem och Alma får åka dit i stället några dagar. Och så får vi hålla på tills vi kommer på nån annan strålande idé. Kanske Håkan får bygga en stuga till mej och Alma, eller kanske en husbil…eller en sån där Tiny house? Why not lixom? Då kan vi alla vara på ranchen bara det att någon får vara på baksidan. Och jag kan springa fram och tillbaka och vara med alla mina små pälsklingar. Och är det så att Valle vill sova med ”mamma” så får Alma sova i stora huset.
Det vore väl något!
Och ni som tänker att jag och Håkan inte får sova tillsammans…det har vi inte gjort sen vi kom till min gata i stan, där jag bor. Någon av oss har sovit med Alma hela tiden. Förutom när hon gjorde hål i luftmadrassen.
Men vet ni…jag kan ju glampa! Alltså glamour-campa. Tänk så mysigt det skulle vara. Fast kallt, jag skulle få ha en kamin därinne. Om det nu inte blir en riktigt varm sommar förstås, som di säger att det ska bli, di som vet.

Nåja, vi får filura på nån bra lösning. Det går nog att ordna på nåt sätt, vi har bara inte kommit på det än.
(Och visst, JAG vill vara hemma i stan, för jag känner att det finns mer att hitta på här härliga sommardagar, men jag vill ju vara på ranchen också, och vara med mina håriga små barn. Jag får klona mej eller nåt.)

…skulle älska att glampa i en sån där… 

Bild lånad av www.slitestrandby.se

Idag var vi ut en liten kortis bara, Alma tyckte inte det var så roligt som jag trodde, hon ville hellre stanna inne. Men kanske hon blir van hemma på ranchen, det blir så att hon får åka först med Vilma, för Valle ska ju ha sitt kortison och jag kom på att Håkan ju aldrig har gett det och eftersom Valle är en lurifax så måste man kolla ordentligt att han verkligen har svalt pillret och det känns som att jag är lite bättre på sånt, men om han åker dit under helgen så går det ju bra. Han ska ha en halv tablett var tredje dag, men nu när han har kräkts har jag gett varannan dag igen. Jag tycker det är bättre med lite högt blodsockervärde än att han ska kräkas tarmarna ur sej. Och har han bara en liten stund kvar här på jorden så hinner han väl inte ens utveckla diabetes. Sen har jag mejlat veterinären och bett att få utskrivet Cerenia som är mot illamående, och är det så att han får det så vill jag vara den som ger det.
Så alltså är Alma först ut att åka till ranchen och prova på utelivet lite. Det är ju lugnare där så då är det nog lite roligare. Och så är ju Vilma med och visar hur det går till. Hon får lära Alma allt hon kan. ♥

…huuujedamej…det är så mycket ljud och det rör sej överallt…det är coolt att vara innekatt…

Idag har varit en riktigt skön dag. Det har varit varmt, dock lite blåsigt, men ändå behagligt. Jag har varit ute med Alma för första gången. Hon har vant sej vid selen och så tänkte jag lära henne att gå i koppel, men det behövdes inte, hon brydde sej inte alls i att hon var kopplad. Men hon gick inte heller så mycket, jag bar henne dit vi skulle och hon gick bara korta sträckor och nosade och tittade nyfiket omkring sej. Hon var lite obekväm, men inte livrädd, så det kommer nog gå bra sen när hon varit ute lite mer. Tyvärr tog jag inte mobilen med mej så jag kunde inte föreviga det hela. Dumt av mej!
Valle verkar må lite bättre, men det är knappt man vågar säga det, men han har inte kräkts mer sen runt halv två och han har ätit flera gånger. Hoppas det håller i sej nu då.

När Håkan kom hem, vid tvåtiden, gick vi på promenad. Ut till Mjölkuddsberget och strövade lite i skogen där och vidare genom Kallkällan.

Fortsatte färden mot Korvgubben. Där stannade vi och intog middagen. Håkan bjöd.

Fast han kom billigt undan. Jag beställde bara en cheese fries med jalapenisar, lök och dressing. Mycket gott på min ära.

Sen har vi inte gjort så mycket mer än att chilla och jag har börjat virka på en sjal med mosaikvirkning. Det blir så himla snyggt. Jag tycker det är lättare med sjalar, när man får en vallning, så slipper man ta av sej koftan eller munkjackan, utan man bara slänger av sej sjalen lite snabbt och så på igen när vallningen avtar. Så det lär bli fler och det är bra, för då kommer ju alla restgarner till användning.
(Det gick inte att vända på bilden, det stod att den kunde vara skrivskyddad. Jag fattar ingenting.)

…nu läggdags…nattinatti… 

Nu är det dåligt med Valle igen. Han kräks och kräks. Och det finns inget vi kan göra. Jag har fått minska dosen med kortison, för han var lite hög i långtidssockret, så antingen blir han dålig p.g.a det, eller så är det som Håkan säger, för att han har ätit av Vilmas mat några gånger. Fast jag tycker ju att det borde gå över, för nu har han inte ätit det på flera dagar, men det blir bara värre. Jag befarar att slutet närmar sej.
Fan…jag som trodde att han hade länge kvar. Åtminstone en sommar. Nu kanske han inte ens hinner med att vara ute och njuta.
Vem sa att livet var rättvist?

…älskade lilla vän…jag vill inte förlora dej… 

Idag höll Alma på att driva mej till vansinne. Hon gillar att tugga på – och svälja – plast. Det är inte särskilt nyttigt för en liten kattamage. Alltså har jag eliminerat allt av plastpåsar som är genomförbart.
Det gillades inte av Alma. Hon blev sur och började istället tugga alltmer på kablar. Hon har ju försökt tidigare också, men inte i lika stor omfattning. Idag bara fortsatte hon, spelar ingen roll vad jag gjorde så skulle hon bara tillbaka och tugga på dem.
Då tog vi henne i en transportbur och åkte iväg till Arken zoo. Där hittade vi ett bitterspray som gör att det smakar superilla i flera timmar efter man har ätit av det. Hoppas att det funkar.

Vidare köpte vi koppel, både till att använda här i stan så jag kan gå ut med henne och ett till ranchen där hon får gå på löplina. Håkan ska dra en vajer, eller liknande, över gården som vi ska hänga handtaget till kopplet i och sen får hon springa fem meter åt varje håll. Det blir perfekt…tror jag. Hon trasslar väl in sej överallt så man får gå och frigöra henne i tid och otid. Det slutar väl med att hon får bli en stadskatt.

Håkan har visserligen satt skärmar hela vägen där vi hade näthägn tidigare, men vi litar inte på att hon stannar på gården. Hon är inte som Valle och Vilma som håller sej på marken, så hon skulle säkert klättra i träden och hoppa ut, över skärmarna.

Och så köpte vi en väst-sele som hon har på sej nu, så hon vänjer sej. Och vet ni…hon har varit så lugn och fin och inte ställt till med mer ofog sen vi kom hem.

Vi köpte även en boll som man kan fylla med godis, som faller ut när bollen rullar. Den gillar nog även Vilma. Kan ju vara kul att ha nåt till henne med.

Eftersom Alma tuggar på allt hon kommer åt köpte vi sånt som är till för att tugga på och som samtidigt rengör tänderna. Om hon gillade dem? Eehh…jo…

Det tog väl fem minuter innan den ena låg i spillror. Den såg ut som en kvast fast med borst åt båda håll. Nu är det bara…nåt oidentifierbart kvar, meneeeh…det var ju kul…att hon gillade den så mycket.
Sen har hon bara vilat och jag har haft det så lugnt och skönt här. Och när denna sele inte hjälper längre, då köper jag en tvångströja!

…fast jag älskar henne ändå, hur konstigt det än låter…besvärliga lilla kryp…

Köpte ett par nya fat för kortnosiga katter. Men Alma får ju äta ur dem hon med. Hon är ju inte alldeles långnosig utan nånting däremellan.

…så himla söta… 

Idag var vi till veterinären med Valle. Han väger 4760 g där, så vågen vi har hemma är inte riktigt tillförlitlig. Det ser ju bra ut med tanke på att han vägde 3,5 kg när vi kom in med honom där strax före jul och jag nästan skrek ”JAG VILL INTE ATT HAN SKA DÖÖÖ!!”
Iallafall så tog de ett blodprov bara för att jag vill se hur det är med blodsockret. När de äter kortison är det lätt att de får diabetes, men eftersom han mår så bra var det egentligen inte nödvändigt, det är bara jag som vill se var han ligger nu i värdet så att man vet på ett ungefär när det började, OM han får diabetes. Än så länge dricker han inte för mycket. Han äter inte för mycket heller, men han äter ofta. Lite och ofta.
Och så skrev hon ut mer kortison så det bara är att hämta. Jag ska prova gå ner lite i dosen. Nu får han en halv tablett varannan dag, men jag kan testa att ge en kvarts tablett varannan gång, så han får en halv tablett säg måndag och en kvarts på onsdag och en halv igen på fredag osv. Sen, om det funkar, kan jag testa att ge en kvarts tablett varje gång.
Så det var det enda vi gjorde den här gången. Hon skrev ut kortison för ett helt år. Händer det något är det bara att höra av sej, men annars är det bara att fortsätta som vi hittills gjort. Toppen!
Här är en bild på alla mina hjärtegryn. ♥♥♥

…kortison för ett år…tänk om han har så länge kvar… 

Uppdaterat senare: Fick provsvaret på mail. Han har lätt förhöjda värden så jag ska ge en kvarts tablett varannan dag och sen ta ett nytt blodprov om ca en månad för att se om det har hjälpt.

Vad har jag hittat på idag då? Jo, förstår ni, det ska jag berätta, jag har kokat saft…eller det gjorde jag igår, men jag tappade upp det på flaskor idag.

Sen har jag tvättat kläder, våra arbetskläder, och så har jag bakat frallor.

Jättegoda frallor så det finns i frysen när man blir sugen. Vi har köpebröd också, som limpa och hönökaka, men det är ju alltid gott med frallor och så måste man ju göra nåt av jästen innan den går ut. Jag har två kvar för söta degar så det blir bullbak härnäst.

Det är så gott när de är lite varma och smöret smälter. MUMS! Det fick bli min middag idag. Orkar inte laga nån mat. Blir man hungrig senare är det ju bara att steka ett par ägg, så har man fått i sej lite proteiner också. Men jag kunde inte låta bli att fika av dessa när de var nybakade.
Ja, det är väl vad jag har gjort en dag som denna. Jo, förresten, jag klippte håret lite till, har klippt det för tredje gången nu, men det är bara kanske 5-6 cm kortare så det är ingen som ser det. Jag har ju så himla långt så det når fortfarande till midjan.
Nu har snön smält bort och solen skiner. Kanske Sverige får väder imorgon. Vi får hoppas på det. Ha en fortsatt fin söndagsafton, alla ni som haft det, och ni som inte har det, hoppas att det vänder snart och att allt blir bättre igen. See you soon!

…alltså nybakt…finns det nåt bättre?… 

Alma är helt galen i mina hårsnoddar så jag ger henne dem vartefter jag byter till en ny. Hon älskar att bita i och leka med dem och nu har hon även börjat apportera när jag sprättar iväg den. Hon är så duktig och hittar den varenda gång. Ibland, om den hamnar på nåt tokigt ställe som är omöjligt för henne att hitta, så visar jag, men sen får hon hitta den själv om den hamnar där nån fler gång. Och det gör hon.
Här är en film som visar hur hon tänker. Snodden har fastnat i den mittersta handduken och hon har inte sett den.
(Ursäkta röran, jag har inte hunnit gå ut med täcke och kudde ännu. Sover ju i datarummet.)

…hon är så himla fin… 

Ja, våran lille Valleman överlevde och fick se sin 13-årsdag. Och han verkar må så bra så han får nog uppleva denna sommar också…om inte ännu längre. Vi ska till veterinären på måndag den 11:e och se hur det ser ut, men han är precis som han var innan han insjuknade. Glad och busig mellan varven, har väldigt god aptit och numera väger han runt 4,6 kg. Sover mycket, men det gör ju katter så det är inget konstigt med det. Han verkar frisk, så vad det månde vara som såg vitt ut i gallan på ultraljudsundersökningen ser inte ut att påverka honom iallafall. Det var ju inte heller konstaterat lymfom, de sa bara att det kan vara det, alltså kan det ju även vara nåt annat som kanske är borta nu.
Men han får ju fortsatt kortison, en halv tablett varannan dag, och det kanske han får fortsätta med resten av sitt liv, om det nu är kvar, det som han hade, och det går ju bra, det är inget krävande åtagande att ge honom det. Huvudsaken han mår bra och än så länge gör han det.

…STORT GRATTIS älskade lilla pojken…

Hello hi evribody! Wart is wrong whittyoo? Whitt me it is fine.
Jag bakade här om dagen. Faktiskt igår, om man nu ska vara nogräknad. Det blev mer av  de goda påskkakorna, fast som nu blev stora, säger STORA, hjärtan istället. Det kändes lite futtigt med de där små, vanliga kakorna, om än påskformarna är nånting där emellan. Men titta på de små stjärnorna. Det är alltså sizen på de vanliga pepparkaksformarna. Sååå smååå!
Och eftersom jag nu tydligen bara vill ha stora kakor så gjorde jag jätteschackrutor också. De små är i normalstorlek, fast inte rutor, utan ränder med choklad på två sidor. Gott! En ruta i de stora är väl ungefär som de vanliga kakorna brukar vara. De är humungus. Man tar inte fler än en kan jag säga.

Tanken med påskkakorna, som nu är vanliga hederliga mördegskakor med kanel och socker på, var att jag skulle skära i runda skivor, men de blev ju för tjocka så jag försökte platta ut dem med fingrarna så de blev så tunna som de ska vara. De blev urfula, så de förpassades till egen burk. Varför jag valde en i glas, så man kan skönja de anskrämliga kakorna, vet jag inte. Eller jag har inte så många burkar att välja på så det fick bli den. Nåja, de är godare än de ser ut iallafall. Om än det känns som att jag har förätit mej på kakor här för ett tag fram över, men det är bara bra, då räcker de lite längre.

Sen så har jag stickat en hel del. Mer än jag borde på grund av den förjordade värken, men jag vill ju bli klar nån gång. Och så är det så mysigt och rogivande att sitta med ett handarbete. Jag har ju massor med garn som jag vill lägga upp på stickor och sätta igång med ett nytt projekt. Jag har funderat över det blågrå garnet och har nu sett nåt jag vill göra med det. Fast det kommer bli mitt eget, jag tänker bara sno maskantal och hur mycket och när jag ska öka till oket o dylikt. Mönstret har jag på ett ungefär, måste bara räkna så det passar in i mitt maskantal. Det ska ju inte bli några synliga fogar, utan löpa runt jämnt och fint.
Mitt nuvarande projekt har bara några varv kvar på mudden, sen ska den blockas och därefter är den klar att använda. Det här garnet är superwash, så det kan man tvätta i  maskin, men jag ska köpa ett ulltvättmedel, för jag har ju mina andra som inte är det och de behöver egentligen också blockas. Jag har använt dem, och de är bra i storlek och ser fina ut i mönstren, men ska blocka ändå. Det är aldrig försent för det.

Vidare, så är Håkan hemma hos sej, katterna sover, Valle i sovrummet, Alma i köket och Vilma vet jag inte riktigt var hon är. Hon var här i köket med oss först, men gick ut, sen ville hon in igen, men jag släppte inte in henne, för hon håller på så där hela tiden och ränner ut och in. Hon får ta och bestämma sej för var hon vill tillbringa sin tid egentligen. Åtminstone stanna en stund på varje ställe, inte bara nån minut och sen ut och så in igen.

Vädret suger, det började precis snöa. Såna där små ispiggar som sticker i ansiktet som tusen nålar, om man går i motvind. Skönt att man slipper gå ut. Fast egentligen borde jag ut och motionera, oavsett väder. Men just nu, i den här fasen i livet, har jag inte den motivationen som krävs. Jag var mycket bättre på sånt förut. Hade mer disciplin. Nu får jag som jag vill, varenda gång. Jag har blitt så släpphänt på äldre dar. Jag vet inte hur det ska sluta. Jag kommer att bli en spoiled brat innan jag går i graven. Sanna mina ord.

Och det kan för övrigt ske tidigare än väntat med tanke på denna hemska virus som sprids ohämmat på grund av människans nonchalans. Men jag försöker att skydda mej så gott det går. Jag måste ju åka till jobbet. Som städerska är det svårt att jobba hemifrån, men det hade varit toppen om jag fick. Tänk så rent här skulle vara om jag städade sex timmar om dagen. Men, som sagt, det går ju inte, så jag måste ju exponera mej för eventuell smitta. Det är några på mitt jobb som har eller har haft Covid -19 så helt riskfritt är det ju inte. Men jag bär handskar så mycket jag kan. Jag tvättar händerna ändå mellan varven och spritar dem då och då. Sen är det bara att hoppas på det bästa och när nästa omgång kommer, för det kommer att komma igen, då ska jag vaccinera mej.

Nä, nu ska jag avsluta denna blogg, men kommer jag på nåt mer att förtälja så återkommer jag och delger er om vad det vara månde.

Hoppas ni håller er friska och krya nu…ge er inte ut om ni inte absolut måste…håll er hemma och ta hand om varandra.

…kom ihåg att det är bättre att ha tråkigt inomhus en tid än att inte ha alls…massor med kramar… 

Alma berättar…

Idag är det nog min födelsedag eller nåt, för jag har hört att man får presenter då och jag fick två stycken! En påse med massor med tuggben, såna som de säger att hundar tuggar på, så jag är antagligen en hund. Det är för att jag gillar att bita på saker och ”mamma” är visst rädd om sina möbler så jag ska försöka att hålla mej till de där benen. Fast jag tycker inte de ser ut som ben. Det ser bara ut som pinnar ju.
Sen fick jag en jättefin vit och lurvig sak som piper när man biter den i baken och huvudet. De sa att det är en frett. Jag gillar frett!

Den är så mjuk och len.

Jag älskar att trycka nosen in i den vita pälsen.

Och sen kan jag bita allt vad jag kan. Det kan jag inte på mamma och pappa. Inte på Vilma heller. Därför är frett jättebra, för frett ligger kvar och springer inte iväg som Vilma gör.

Det var en riktigt kul födelsedagsfrett jag fick. Jag vet inte hur mycket jag fyller, men tror att jag är lika gammal som Vilma nu, för vi är lika stora. Fast Vilma fick ingen frett. Hon kanske får en i morgon.
Nu ska jag leka med frett. Hejdå och tack.

…nej, Alma fyller inte år idag, men man kan ju få presenter ändå…hon älskar sin frett… 

Tackar som frågar. Ja, det är ingen ändring när det kommer till Valle och Alma. Nätdörren är kvar och vi måste hålla dem isär.
Vilma finns det inget nytt att skriva om. Hon är samma goa, snälla, lilla själ som tidigare. Gör inte så mycket väsen av sej.
Alma däremot är värsta dampkatten. Hon far fram som ett jehu, hoppar upp i klösträdet i en jäkla fart, klättrar på sänghimlen upp på bokhyllan som står intill och klöser i taklisten…liksom hänger i den…och, ja, ni fattar. Hon springer som en galning i lägenheten, typ studsar mellan möblerna, slänger sej raklång i soffan eller sängen och ligger och flåsar som en hund och sen iväg igen. Hon snor en mopp, en sån där bred lurvig sak, och leker med den, bär på den in i vardagsrummet, sen in i sovrummet igen, kan inte bestämma sej för var hon vill vara, eller så gillar hon bara att bära omkring på den. Ser riktigt roligt ut när hon kommer med den i munnen och går bredbent för att inte snava på den. Hon har bitit sönder armstöden på min kontorsstol (det gör hon på morgontimmarna när hon vill att jag ska vakna, för hon vet att det kan jag inte ignorera). Och de säger ju att den här rasen ska vara så hundlik och ja, där kan jag inte säga emot. Annars nej. Vill ni ha en lugn och fin katt som håller sej på golvet och gör som du säger, köp ingen Neva Masquerade! Köp en perser, men se till att den har lång nos med öppna, fina näsborrar. Inte som mina, även om de är det sötaste som finns, för man vill ju att de ska kunna andas bra.
Alma är lugn och fin mellan varven, så hon är inte bara till besvär, gudskelov. Hon är ju enormt charmig också och väldigt, säger väldigt (!) rolig. Hon bjuder på så många skratt och är lite av familjens pajas. Älskar den lilla häxmajan ♥

Valle…ja, det är nog färdigt med den lilla skrutten. Han har kräkts igen. Inte idag, faktiskt, men tidigare några gånger per dag i typ tre dagar. Dock har han aptit och äter bra ändå. Kan vara leverpastejen han fick smaka lite av, så det ska vi inte ge mer…nånsin! Kan vara att han börjar bli långhårig igen. Men jag har ökat på kortisonet och ger en hel varje dag i tio dagar, så som vi gjorde från början, sen en halv per dag i tio dagar och sen fortsätter vi med en halv varannan dag. Så det kanske hjälper mot vad det nu var han fick. Men han är skruttig i kroppen också. Ibland orkar han inte hoppa upp till fönstret även om han har möbler att hoppa upp på först. Det kan vara spondylosen, det kan vara att han är orkeslös av lymfomet, vi vet inte. Men jag hoppas han får uppleva en sommar till iallafall. Att han hinner få vara ute på ranchen och mysa lite till innan han får somna in. Han är inte jättesjuk, eftersom han äter och dricker som han ska, men han är inte sej själv längre. Om det bara är tillfälligt återstår att se. Tror faktiskt det, för det kom så plötsligt, i samma veva som han fick pastejen. Han kanske blir bättre av kortisonbehandlingen. Jag hoppas verkligen det. Om inte så fick vi iallafall tretton lyckliga år tillsammans och det är jag tacksam och glad för.

…nu ska man ju inte måla fan på väggen, det kan ju vara tillfälligt…hoppas verkligen… 

Jag har väntat på att Ideal of Sweden skulle få hem lite fler mobilskal att välja på till min Samsung Galaxy S20, men det är bara samma fem varianter som jag inte vill ha. Så jag har suttit och letat på nätet och hittade till slut massor med fina på Fyndiq. Billiga dessutom. Jag ville ha en med ring som man trär över fingret så man inte tappar mobilen om man råkar släppa lite på greppet. Ideal of Sweden har ju såna som är magnetiska, men dem köper man för sej och är dyra, sammanlagt med skal blir det 548 spänn medan mitt skal kostade 99 kronor och frakten 9 = 108 kronor. Det är ett överkomligt pris.
Det känns riktigt stabilt och är i silikon, så det går inte sönder lika fort som de dyra Ideal of Swedens som är av hårdplast. Dyra och ohållbara är vad de är och inte värt pengarna om ni frågar mej. Kommer nog inte att köpa nåt mer där…det ska vara ett jäkligt snyggt skal i så fall.

Sen bytte jag tema på mobilen också när jag ändå höll på. Hittade ett så snyggt. Det är nog Alice i Underlandet, tror ni inte? Kommer inte ihåg om det stod det. Jag är iallafall jättenöjd med alltihop.

…det här skalet behöver nog inte bytas ut förrän jag byter mobil igen…hållbart och bra… 

Jag skojade bara…ja i där förra inlägget alltså, jag har rivit upp det och stickar nu på en sjal istället med det garnet. Jag beställde nämligen rätt garn till tröjan, det som upphovsmannen har använt, fast i annan färg. Den gråbeiga fanns tyvärr inte, så det fick bli en fin rosa då. Lite gråaktig den med.

Det är sååå mjukt. Verkligen supersoft som det står på etiketten och det är inte tvinnat, som annat garn, utan flätat. Jag bara älskar det! Jag hade sån tur att det var på rea. Hela tröjan kostar under 400 kronor!

Det blir med ränder i lite mörkare färg. Toppenfint!

…ja herregud vad jag har att sticka nu…hur ska jag rymma alla nya tröjor…måste nog införskaffa en till byrå…

Idag fick jag brev från sjukhuset. Angående kolesteroltestet. Jag försökte ju tolka det själv härförleden, eller har jag ens nämnt det här i bloggen?, genom att googla resultaten och kom iallafall fram till att jag har rätt så bra värden. Både det onda och det goda kolesterolet.
Nu visar det sej att så var inte fallet. Jag ligger för högt. Inte så det är nån fara, men måste få ner det lite. Men att jag ska motionera minst 30 minuter per dag…det gör jag ju redan. Eller menar de att jag måste börja springa? För det kommer aldrig hända.
Nä, det måste bli maten som jag får ändra på. Vad jag ska ändra vet jag inte riktigt, det står att man ska minska på charkuterier så som kött, korv, bacon m.m…alltså…jag äter ju inte det längre överhuvudtaget. Sen var det ost och cremefraiche och dylikt…men inte äter jag några mängder av det. Jag äter inte ens varje dag. Jag äter ost ett par – tre gånger i veckan. Creme fraiche kanske en gång per månad. Däremot äter jag mycket mackor så det kanske är smöret jag måste minska på. Jag får väl ha mandelsmör istället då, jag vet inte. Jag tycker det låter märkligt ändå. Men jag ska börja äta mer grönsaker och bara ha oljedressingar. Det får bli min lott i livet. Och steka maten i olivolja. Det roliga var att det stod att soyaprodukter var så himla bra att äta…jasså?!….det är ju liksom det jag äter sen 1 år och åtta månader tillbaka. *Suck*
Nä, jag vet inte…det är väl alla ostbågar och chips och skit som jag måste sluta med. Jag vet inte annars vad det kan vara, för jag äter ju redan sånt som de rekommenderar.

Och så får jag väl motionera mera helt enkelt. *SUUUUCK*

…och Håkan som äter allt det där man inte ska, motionerar knappt alls, har bra värden…hur rättvist?… 

Nu har jag kommit så här långt på tröjan jag stickar på. Jag ville ha nåt enklare att sticka och vila ifrån allt vad mönster- och flätstickning heter. Så det blir en vanlig tröja i varannan rät och varannan mosstickning. Den ska egentligen ha tegelröda ränder, men jag har inget sånt och inte har jag nåt jag skulle kunna ersätta med heller, åtminstone inte så det räcker, så min får bli utan. Kanske kan man sticka dem i räta maskor istället? Jag vet inte. Den blir ju fin utan också.
Jag har ju visserligen det gråa jag köpte till vikingatröjan från början, men det är inte lika mjukt. Vi får se hur jag gör.

Garnet är sånt där superwash ull som man kan tvätta i maskin. Annars ska ull tvättas för hand i särskilt tvättmedel. Detta är i 80% ull och 20% nylon. Det gråa, som jag skulle kunna ha som ränder, är i 50% merinoull och 50% shetlandsull. Alltså inte bästa kombon.

Här ser man färgskillnaden på Vilma och Frøya. Snygga färger.

Och så här blir tröjan när den är klar. Gratis mönster från Drops.

…men nog är det snyggt med de där ränderna…hmmm…

Jag är snart färdig med vikingatröjan, det är bara lite kvar på halsen, men garnet tog slut och jag var tvungen beställa ett nystan till. Nu har det kommit och det är bara att sticka klart. Av nån anledning kom jag på att kolla hur tröjan ser ut på bilden, jag har inte haft boken hemma utan den blev kvar på ranchen, så jag har stickat helt efter eget huvud, det enda jag har tagit från boken är flätmönstret och antal maskor på bålen, resten fick bli som det blev. Så när jag såg bilden blev det liksom en AHA-upplevelse, det var ju SÅ DÄR den såg ut. Ingenting alls som min, fast min är också fin med flätmönstret på axlarna och på halsens sidor, det är det inte på originalet, dock är ärmarna snyggare på den, och det var ju det jag ville ha så nu måste jag ju sticka den också. Håkan har tagit hem boken så nu kan jag följa stickmönstret ordentligt.

När jag beställde nystanet till tröjan ovan passade jag på att beställa garn till en ny då. Dock inte av samma sort, Du store alpakka tweed, det är så dyrt, det kostar runt 60 kr nystanet och det är bara 80 m per rulle, så det har gått 15 nystan till tröjan ovan och det är bara att räkna ut hur dyr den vart. Huujedamej, det är en sak att köpa en dyr handstickad tröja, men att dessutom behöva göra jobbet själv också, inte kul att det kostar då!
Detta garn kostade 29 kr nystanet, på extrapris, och innehåller 120 m så det blev mycket billigare. Det är från Danmark och heter Vilma. Ni fattar ju att jag genast måste köpa det bara därför. 11 nystan räcker gott och väl till originaltröjan.

Garnet är tweed och sååå fint med gula och gröna små prickar i. Inte alls så mjukt som alpakkan, men det måste det inte vara. Jag tror det blir jättesnyggt med den här färgen. Nästan så jag längtar, men jag har lite annat att sticka först. Jag har ju Alma-garnet och så har jag börjat på en annan tröja i lite ljusare beige som jag ska visa senare när jag kommit en bit på väg. Det garnet är norskt och heter Frøya. Det är mjukt och gosigt.

…ja jisses vad jag stickar och stickar, men det är så mysigt…

Idag är det våffeldagen och här sitter jag, proppmätt med dubbla hängpattar, och har just ätit en andra omgång. Vi blev bjuden på jobbet, de gör alltid det såna här dagar. På fettisdagen får vi semlor, kanelbulledagen får vi kanelbullar i stora lass och våffeldagen får vi äta oss mätta på det. MUMS!

Men Håkan hade inte fått några så jag gräddade en omgång hemma också. Klart han måste få han med! Jag brukar i och för sej alltid laga det som ”dagen” firar, fast i år på sockerkakans dag blev det inget, för det glömde jag helt och hållet bort, så det får vi ta igen en annan dag.

…uj uj, så himla gott det var… 

…låt jag va…trött ju… 

Det är fredag! Tjohhooo!! Och Håkan slutade samtidigt som jag och vi har varit och handlat en massa förnödenheter, bunkrat upp lite ifall det insjuknar nån i corona, för då får vi inte åka till jobbet och inte nån annanstans heller, typ affärer o dylikt. Då ska man försöka hålla sej inomhus i karantän och därför behöver man bunkra upp lite. Jag tror vi kom just innan det var för sent. Det är länsat i butikerna. Jag ville köpa torrjäst, så man kan baka sitt bröd själv om man nu blir instängd i veckor, men det fanns inte. Det fanns inte ris, makaronerna är slut – fast som tur var har vi köpt massor när det var ett superbra extrapris härförleden – alltså, det var så tomt i vissa hyllor. Nu får vi ju hoppas att det var i onödan, men det är kanske att vara naiv, jag vet inte. Jag vet bara att corona har hittat till Norrbotten och att fler och fler insjuknar i denna hemska sjukdom. Jag tror inte det är nån större fara för mej, men det kan ju vara om jag verkligen har kärlkramp. Håkan är i riskzon. Min svåger där neröver är i riskzon. Mamma är i riskzon. Det är många andra som man får oroa sej över. Och det har vi alla resenärer att tacka så mycket för detta. Tack som fan!

Nåväl…nya Samsung Galaxy S20 släpps idag. Själv har jag haft min i dagarna två. Jag förbeställde den och fick den i onsdags, så nu måste jag lära känna den ordentligt. Alltid kul med en ny mobil. Det är mycket bättre batteri i denna. Jag brukar lyssna på radio och ljudbok på jobbet och efter lunch, klockan elva, fick jag slå av för jag hade bara lite drygt 30% kvar av ström i batteriet på gamla mobilen. Nu har jag lyssnat hela dagen och har vid skrivande stund 70% kvar, vilket är riktigt bra. Jag tror jag kommer vara mycket nöjd med denna. Måste bara köpa nytt skal till den. Jag har kollat på Ideal of Sweden, men de har inget jag vill ha. Det finns inte så mycket att välja på så här i början, när mobilen är alldeles ny, men snart kommer det finnas alla möjliga mönster och färger så jag får ha lite tålamod och vänta lite till. Tror jag vill ha nåt svart, snyggt eftersom jag har ett svart tema. Klicka på bilden om ni vill se lite bättre.

…de första som insjuknat i Norrbotten är föräldrar till en jobbarkompis åt Håkan… 

Idag fick jag äntligen upp gardinerna jag beställde för längesen, jag skulle ju hänga upp dem förra våren, efter jul, men då åkte vi ju till ranchen i januari och blev kvar ända till oktober, så inte var det ju nån idé att byta gardiner här då när ingen ändå var här. Jag var ju förstås ett par timmar efter jobbet medan jag väntade på att Håkan skulle sluta, men ingen anledning ändå till gardinbyte. Men nu kom de äntligen upp, efter tre år!

Jag älskar dem! Sååå fina nu till sommaren, med det skira tyget som släpper in massor med ljus. Mönstret är så vackert. Jag kunde inte vara mer nöjd.

…fast jag har inte putsat fönstren…det får jag göra när det blir varmare ute…

(Krukorna på golvet är torkat kattgräs, i lilla, och nysått gräs i zink-krukan som jag ställt i den stora för att det ska få vara ifred tills det har vuxit upp ordentligt. Ska förstås slänga det torra gräset, när andan faller på.) 

Rosbuketten från alla hjärtans dag är sen länge död, men brudslöjan sparade jag, för jag tycker den blir fin torkad också, så jag tryckte ner den tillsammans med min fejk-eukalyptus, också från RUSTA, som jag har i vasen på fönsterbrädan.

Och idag köpte jag en ny liten fejkblomma som jag satte i en tygkruka som matchar färgerna i köket. Det bidde ju gulligt.

…varför jag har fejkblommor och tygkruka kan ni fråga lilla Alma…är förvånad att vasen är hel ännu…

Idag var vi på RUSTA, egentligen ville jag handla på MIO och utnyttja kupongen ”handla för minst 600 kr och få 300 kr i rabatt”, men jag hittade ingenting jag behövde där, så vi for till RUSTA då istället. Jag ville ha mer av ett garn jag köpt där tidigare och skulle se om det fanns kvar, men det gjorde det förstås inte, fast jag hittade ett annat som var så fint. Ett blågrått, jättemjukt garn. 90% akryl och 10% alpacka. Jag ska sticka en helt vanlig tröja i slätstickning. Inget mönster…tror jag. Möjligtvis nåt enkelt, kanske ett som jag stickade för längesen i ett brunt garn, som min stora storasyster tyckte var så snygg. Det mönstret är både fint och lättstickat, så kanske det blir en sån igen då, fast i den här färgen.

Ganska tjockt så arbetet växer nog fort. Och vet ni…inte förrän jag kom hem och packade upp nystanen såg jag vad garnet hette.

…så fint…nu måste jag sticka färdigt min gråa vikingatröja så jag får börja på den här… 

Äntligen hemma! Fast nu har jag varit ganska länge, typ sex timmar, och jag har duschat och sovit och ätit. Jag sov inte så mycket på sjukhuset, för dum som man är – eller kanske bara ovan? – så tror man ju alltid att allt ska gå mycket fortare, till exempel när de sa, vid ettiden i natt, att jag skulle läggas in och få komma in i nån sal, så tänkte jag att det inte är nån idé att försöka somna då, om jag ändå ska flyttas. Inte för att jag ändå skulle kunna sova på den hårda båren, men iallafall…det tog ju en evighet innan de kom och tog mej till avdelningen. Så där låg väl jag, klarvaken, och väntade på blodtrycksmätarens surr, när den sätter igång automatiskt var trettonde minut.
När jag väl kom in i salen fick jag mina mackor med ost och gurka, för jag äter ju inte kött, och skogsbärste med mjölk och socker. Gott var det, då jag varken ätit eller druckit på mer än 12 timmar, bortsett från Omeprazol och Bamyl som de kom med helt oförhappandes. Håkan förklarade sen att Bamylen var för att tunna ut blodet och omeprazolen för att ifall man fick ont i magen av acetylsalisylsyran i Bamylen. Ok.

Så vad har de gjort då? De tog blodprov två gånger och sen fick jag en kanyl i armvecket, ultraljud på hjärtat och två EKG, ett just när jag kom och ett efter några timmars vilande. Sen tog de ett tredje blodprov just innan jag skulle åka hem, det var kolesterolet, vilket jag varit väldigt nyfiken på att få veta hur det ligger till med. Får svar på det senare.
Klockan åtta imorse fick jag göra ett arbetstest och cykla med bar överkropp och en massa slangar som mäter puls, blodtryck, EKG och syresättning tror jag det var också. Det gick bra, jag har god kondition och bra tryck och puls. Allt ser fint ut. Det var bara EKG:et som skulle analyseras av läkaren. Där tog de bort de ”lappar” jag hade innan som man fäster sladdarna i till blodtrycksmätaren, för de jag hade vid testet sögs fast och då var lapparna i vägen.

Jag ville ju bara hem. Och när läkaren kom och sa att hon skulle kolla EKG:et och om det såg bra ut skulle jag få åka hem, blev jag så glad. Där låg jag och trodde än en gång att det skulle ta typ en kvart-tjugo minuter, dum som man är…….prova en kvart fjorton dar!
Iallafall, när jag ligger där och väntar så kommer två sjuksköterskor in och säger att de ska fixa med kopplingen till blodtrycksapparaten. Jag sa glatt att de tagit bort allt redan. – Jaha, tog de bort dem där? säger en av sköterskorna. Sen kom hon med nya ”lappar”. Jag undrade vad hon skulle med dem till. – Vi ska koppla upp dej igen i apparaten. svarade sköterskan. – Men…nääää, jag ska ju hem! utbrast jag besviket. – Nej, det var en sköterska som sa att vi måste koppla upp dej igen.
MILDA MAKTER! VAD HAR DE NU SETT PÅ EKG:et?
– Fast läkaren var ju nyss in här och sa att hon ska analysera och om allt ser bra ut får jag åka hem, sa jag oförstående. – Jahaa, men då avvaktar vi, sa sköterskan.
PJUUHH!
Sen kom läkaren och sa att det ÄR avvikelser på EKG:et, men att det behöver inte betyda något, för det kan vara lite missvisande på medelålders kvinnor, så jag ska få komma tillbaka och göra ett annat test, ett ultraljud, vilket jag redan gjort på hjärtat, men nu skulle man ge en tablett som påfrestar så de får se hur det ser ut då. Och inför det ska jag käka trombyl – fast jag fick en annan, billigare variant som är liknande det – för att förebygga blodpropp. Det testet kommer jag bli kallad till, så det är bara att vänta och se när det blir av.

När jag kom hem ringde jag chefen. Hon berättade att de hade blivit så oroliga i mekverkstan när det återigen inte var jag som dök upp på fredagsmorgonen. De som visste om varför jag var hemma i onsdags alltså. Och chefen lugnade dem och sa att ”men nu är hon på rätt ställe så det ska nog bli bra det här”. Herregud så fina de är! ♥

…inte konstigt att jag trivs så bra där… 

Idag, fast igår 27/2, åkte jag till akuten på vårdguidens inrådan. Gjorde EKG och tog puls och blodtryck samt blodprov två gånger. Första EKG:t såg man avvikelser på, men andra var normalt när jag legat några timmar. Blodtrycket var på 150/86, men sjönk sen och lägst låg det på 113/71. Högre än jag brukar ha hemma. Jag blev inlagd, för jag ska få göra ett belastningstest imorgon och se om jag kanske har kärlkramp. Så jag ska cykla och om jag får känningar av det får jag prova med nitroglycerin under tungan.

Ja men det blir ju spännande! Nu ska jag fika…miss i nassen!

…jag fick inte ens gå till avdelningen…de skjutsade mej i rullstol… 

Onsdag och jag har varit hemma idag. Jag har haft lite illamående till och från, men inget nämnvärt. Jag hostar lite med blodsmak i munnen, men det har inte övergått i nåt värre. Alltså ska jag jobba imorgon. Jag tror inte det är nån större fara. Om än det jag led av liknar tyst infarkt säger min magkänsla att det nog inte var det ändå. Vad det kan ha varit har jag svårt att tänka ut. Jag har till och med tänkt på panikångestattack, fast varför skulle det vara det, de brukar väl utlösas om man är nånstans där man känner sej utsatt och inte riktigt vill vara egentligen, men nåt sånt känner ju inte jag på jobbet. Och dessutom brukar de väl vara rädda för att dö, de som drabbas av detta och nåt sånt kände jag inte heller. Jag ville bara hem och sova. Och jag ville inte kräkas på jobbet, så jag ville hinna hem innan det började. Nu kräktes jag ju inte alls. Jag mådde rätt hyfsat en stund efter att jag vilat, men det återkom ju efter nån timme, så nåt blodsockerfall kan det inte ha varit fråga om heller eftersom jag hade ätit innan. Håkan kollade för säkerhets skull och jag hade 6,2 och det är ju normalt.
Nej, vad jag led av får jag väl aldrig veta. Det är märkligt sånt där. Jag får väl fortsätta googla och se om jag hittar nåt som passar in på de symtomen, men jobba kan jag nog. Och kan jag inte så är det ju bara att åka hem igen.

Våran lilla Valle älskar små skålar och kartonger o dylikt att sitta eller ligga i/på. Nu har han en äggkartong, som vi slängt på golvet för att trampa den platt innan vi kastar i soporna, som han har lagt beslag på. Vi låter den ligga kvar eftersom han gillar den. Han sitter eller ligger på den jättemycket. Älskade lilla tönt ♥

…varför måste det smaka blod när man hostar…blääärk så äckligt… 

Idag började jag må så konstigt så jag var tvungen åka hem tidigare. Jag gick där och pratade med mamma i telefon och kände ett svagt illamående skölja över mej, men bara ett par gånger och det gick fort över. Jag hade redan huvudvärk och hade tänkt ta piller, men det fanns inga plastmuggar, så jag tänkte att jag fick vänta med det till lunchen. Så när jag äntligen skulle äta blev jag så dålig, typ som ett blodsockerfall, men ändå inte på nåt sätt, jag vet inte vad det var, jag kände bara att jag måste hem. När jag gick till grinden, nästan en km, fick jag andnöd. Jag kunde bra dra korta puffar och bh:n och byxorna satt åt så förjordat. Sen skulle ju bilbältet på också. Jag huffade och puffade och ajade mej och kunde inte komma hem nog fort.
Slängde av mej kläderna när jag äntligen kom in i lägenheten och gick och la mej i Håkans säng. Där sov jag till två ungefär och mådde bättre när jag steg upp, men känner nu, en dryg timme senare att jag inte är riktigt hundra ändå.
Läste på tyst infarkt…kan det vara nåt sånt. Jag har ju inga smärtor i bröstet och den där andnöden, illamåendet…
Kollade blodtrycket flera gånger och den pendlar mellan 97/58 och 104/62 med en puls på 68 slag/minut.
Jag vet inte. Nåt konstigt är det.

När jag kom in i köket såg jag att Alma hade fixat med tulpanbuketten lite. Hon tycker den är fin, men kände väl att det måste vara nåt neråt också.

…jag som skulle få en semla på mekaniska idag…typix!…men jag mår inte bra alltså… 

Nu har vi fyllt på med mera lök. Nu har vi gul lök, rödlök, vitlök och silverlök. Det blev ingen schalottenlök, för den är ju nästan som gul och det räcker bra med den. Men det är både fint och praktiskt. Lök ska man ju ha i de allra flesta maträtter. Det är ju den godaste kryddan. Oftast när jag har lagat nåt nytt och tycker att det saknas nåt så är det löken jag glömt addera. Silverlök är en mild och fin lök som passar bra att ha i sallader o dylikt. Rödlök likaså.
Jag har lärt mej att lök ger ett bra skydd mot cancer. Det är aminosyrorna i löken som ger detta skydd och det är det som enzymer reagerar med när de stöter på något fuktigt, som ögat till exempel, det är därför vi gråter när vi skär lök. Och ju mer vi gråter, desto mer aminosyror, därav bättre skydd mot cancer. Alltså ska vi äta mera lök.

…jag ska måla korgen sen så den blir lite vitare, den är ju som gråaktig nu…   

Nu är det hög tid att boka tid för kastrering på Alma. Hon är en äkta marskatt, några dagar för tidigt bara, men nästan rätt. Hon är inte ens åtta månader. Är inte det tidigt?
Jag vet inte…

…som hon friar till Valle…stackarn…märkligt ändå att hon känner att han är en hane… 

Som jag längtar till sommaren och varmare väder. Fastän jag tror att jag blir kvar i stan i år, med nån av katterna, så är det ändå härligt och jag kommer nog att njuta av att kunna gå ner till vattnet om jag vill, gå till stan om jag vill, ta långa promenader och se lite annat än det jag ser ute på vischan – det finns inte så många vägar att välja på där så det blir lite enformigt – gå till Kvantum och köpa mjukglass om jag vill, etc…
Med nån av katterna menas att Vilma kommer vara på ranchen hela sommaren och Valle och Alma får turas om en vecka var. Om Håkan vill åka uppåt så får alla katter komma hit så länge.
Men det blir en god lösning, så får Alma också komma ut lite. Då ska hon vara kastrerad och förhoppningsvis lite lugnare, om än kastrerade katter brukar bli som kattungar igen, men att hon bara är mer lekfull och inte så retfull som hon kan vara idag.
Och tänk så mysigt att kunna gå och handla när jag vill, inte vara så fast vid ett hus på landet en hel sommar, med fyra kilometer till närmaste affär. Jag är inte ledsen, kan jag säga.
Sola är inte nödvändigt för mej längre, jag har ju B.U.S om jag vill vara brun. Och korta stunder går det att sitta på balkongen. Blir denna sommar som den förra så blir det bara skönt att sitta där, då vi inte hade nån direkt värme ens soliga dagar och blåste kallt gjorde det. Blir det riktigt varmt har jag stranden bara ett par – tre hundra meter bort. Och som sagt mjukglass inte så långt härifrån. Det kommer bli superbra!

…Håkan får komma hit med min cykel så jag kan ta en tur med den när lusten faller på… 

Håkan har haft en sån där blodtrycksmätare i 24 timmar igen, för att kolla hur det ser ut i hans vardag. Det gör de med jämna mellanrum så de vet om han ska öka eller minska sitt medicinintag. Nu såg det inte så bra ut så han har fått strikta order om att äta nyttig frukost, inga mer frost flakes för honom, utan nu får han äta müsli och finskt rågbröd och andra fullkornsbröd. Jag vet att han aldrig skulle få i sej vanlig müsli, så vi köpte Paulúns Granola och det tyckte han var rätt ok.
Nu är ju den ganska dyr och man kan göra egen godare för inte så mycket dyrare eftersom alla ingredienser räcker till flera omgångar, så jag gjorde en ikväll med havregryn, strimlad mandel, hackade valnötter, pinjenötter, gojibär, russin och riven mörk choklad med hallon som jag ringlade lite smörolja och flytande honung över och rörde om innan jag skjutsade in det i ugnen.
Det blev faktiskt riktigt bra, trots att det blev lite för lång tid i ugnen. Jag kollade ett recept på ICAs matsida och där stod det 15-20 minuter. Jag hade i 16, men nästa gång provar jag mellan 14 och 15 minuter så vet man att det blir perfekt. Nu smakar det inte bränt, men jag tyckte den blev lite mörk. Fast det kan i och för sej bero på den rivna chokladen, jag vet inte.
Håkan tyckte också den var bra. Till och med godare än Paulúns och det är ju huvudsaken, det är ju för hans skull som vi äter det nu. Men det ÄR nyttigt och bra och man står sej länge på det, så varför inte liksom?

…det är bra att Håkan lyder läkarens restriktioner…han behöver få ner blodtryck och blodsockret…han ska ju leva länge än…förhoppningsvis…