Onsdag och jag har varit hemma idag. Jag har haft lite illamående till och från, men inget nämnvärt. Jag hostar lite med blodsmak i munnen, men det har inte övergått i nåt värre. Alltså ska jag jobba imorgon. Jag tror inte det är nån större fara. Om än det jag led av liknar tyst infarkt säger min magkänsla att det nog inte var det ändå. Vad det kan ha varit har jag svårt att tänka ut. Jag har till och med tänkt på panikångestattack, fast varför skulle det vara det, de brukar väl utlösas om man är nånstans där man känner sej utsatt och inte riktigt vill vara egentligen, men nåt sånt känner ju inte jag på jobbet. Och dessutom brukar de väl vara rädda för att dö, de som drabbas av detta och nåt sånt kände jag inte heller. Jag ville bara hem och sova. Och jag ville inte kräkas på jobbet, så jag ville hinna hem innan det började. Nu kräktes jag ju inte alls. Jag mådde rätt hyfsat en stund efter att jag vilat, men det återkom ju efter nån timme, så nåt blodsockerfall kan det inte ha varit fråga om heller eftersom jag hade ätit innan. Håkan kollade för säkerhets skull och jag hade 6,2 och det är ju normalt.
Nej, vad jag led av får jag väl aldrig veta. Det är märkligt sånt där. Jag får väl fortsätta googla och se om jag hittar nåt som passar in på de symtomen, men jobba kan jag nog. Och kan jag inte så är det ju bara att åka hem igen.

Våran lilla Valle älskar små skålar och kartonger o dylikt att sitta eller ligga i/på. Nu har han en äggkartong, som vi slängt på golvet för att trampa den platt innan vi kastar i soporna, som han har lagt beslag på. Vi låter den ligga kvar eftersom han gillar den. Han sitter eller ligger på den jättemycket. Älskade lilla tönt ♥

…varför måste det smaka blod när man hostar…blääärk så äckligt…