Nu är det dåligt med Valle igen. Han kräks och kräks. Och det finns inget vi kan göra. Jag har fått minska dosen med kortison, för han var lite hög i långtidssockret, så antingen blir han dålig p.g.a det, eller så är det som Håkan säger, för att han har ätit av Vilmas mat några gånger. Fast jag tycker ju att det borde gå över, för nu har han inte ätit det på flera dagar, men det blir bara värre. Jag befarar att slutet närmar sej.
Fan…jag som trodde att han hade länge kvar. Åtminstone en sommar. Nu kanske han inte ens hinner med att vara ute och njuta.
Vem sa att livet var rättvist?

…älskade lilla vän…jag vill inte förlora dej…