Hallå, hej hopp alla! Måndag och 31 augusti. Sensommarens sista darrande timmar. Det är soligt, ca 12° C och helt vindstilla. Idealiskt för en kvällspromenad, men jag hoppar det, jag måste se till att jag klarar av att arbeta. Jag har fått så förjordat ont i min högra höft, så nu börjar jag undra om det kan vara så att man inte tar bort smärtan genom operation, utan den vet när den inte är välkommen och helt enkelt hoppar över till nästa värddjur, i det här fallet jag. Ungefär som en motbjudande fästing. Mamma var ju ovanligt piggelin i lördags. Jo, tamejfanken, jag tror jag är nåt på spåren.
Men vi har balkongdörren öppen så lilla Alma kan springa in och ut som hon vill. Om än hon låg i soffan medan jag tittade på fruarna i Orange County. Det blir lite kallt i lägenheten, men jag har iallafall stängt alla andra ventiler och luckor så det inte blir nåt korsdrag. De har ju varit och fixat med elementen, men inte satt igång dem ännu, så jag lär väl få gå här och frysa en tid fram över.

Jag har ju koftor att ta på, men det dröjer inte så länge förrän den åker av igen, mina vallningar kommer ju titt som tätt fortfarande, så det är ett evigt ta av och påande här. Jag frågade min lilla storasyster hur länge hon hade haft sina vallningar, för det sitter ju i generna så man brukar ha likadant som mor och systrar, och hon svarade “en sex-sju år så där”. Åhh så roligt! Då har jag bara cirka fem år kvar då och kanske ännu längre, för hon är nog inte färdig med dem än heller, om jag inte har uppfattat det fel.

Nåja…ett tips är att minska te- och kaffedrickande för att lindra besvären, men jag tror inte det skulle ha nån effekt på mej, så jag tar en stor kopp te och en limpsmörgås med korv och ägg. Gott! Den har jag för övrigt redan mumsat i mej i skrivande stund.
Det är förstås vegokorv, Pärsons, mycket god och smakar riktig korv. Åtminstone som jag kommer ihåg att det smakar. Det är ju redan två år sen jag åt kött sist, om man bortser från en liten sked av en gryta som jag råkade smaka av när mamma låg på sjukhuset och klagade på att den var för salt. Jag hade inte en tanke på att det var kött i den!
Men helt medvetet har jag inte ätit det på två år. Den första augusti firade jag…inte det, men då var tvåårsdagen, så det är inte konstigt om jag inte kommer ihåg hur det smakar. Jag tycker om min vegokorv iallafall och det är ju huvudsaken.
Nu måste jag gå och laga mat till morgondagens lunch. Och min middag. Det blir också korv. Pärsons middagskorv till mej och Scans falu till Håkis. Och stekt potatis, lök och ägg. Nästan som pyttipanna. Gott ska det bli…på min ära.

…om jag nu tar mej upp ur stolen med min ömmande höft…det är smärtsamt att åldras…