Det är söndag och vi har precis anlänt på ranchen efter att ha ätit middag hemma på min gata i stan och tävlat i några avsnitt av Alla Mot Alla, som börjat en ny säsong till allas vår glädje. Vi har missat det och får kolla på Dplay på nätet. Det går ju lika bra, men imorgon ska vi tävla när programmet sänds och då får vi sitta med mobilerna och prata, för Håkis är ju här på ranchen och jag hemma på min gata i stan. Men det går nog också bra.

Vi har ömsom sol, ömsom regn, och runt 11° i skuggan.

Ju närmare ranchen vi kom, desto soligare blev det, men det fortsatte ändå regna ett tag.

Men sen slutade det helt och solen skiner och de mörka molnen åker vidare in mot stan. Hösten närmar sej med stormsteg. Ja, det är ju första september redan på tisdag, men än så länge envisas jag med att kalla det sensommar, sen får träden vara hur gula de vill.

En vacker regnbåge, och inte alls “grönstake” som jag så felaktigt ville kalla det i min brådskande skildring, visade sej över åkern. Månntro om guldspannen ligger där bakom träden eller om den är åt andra hållet?

Avslutar med en liten detaljbild på nya bilen. En bättre begagnad, men för oss ny, alltså. Har väl aldrig tidigare haft ett gott öga åt Mercedes, men den här är jag allt lite kär i ändå. Den har sin charm som jag helt har fallit för. Kan ju vara för att den är Håkis också.

…nu ser jag fram emot hösten…har inget emot den, den kalla sommarn till trots…