Det är inte alltid så lätt att handarbeta när man vill. Inte när man har en Alma som söker uppmärksamhet.

Det är som att hon vet att jag är som mest upptagen och att hon just då beslutar sej för att det är livsviktigt att få komma och lägga sej i famnen, gärna ovanpå handarbetet.

Hon älskar garn nästan lika mycket som jag.

Doften av ull är så tilldragande.

Och varmt och gott när man varit ute på balkongen där det börjar vara allt kyligare.

Efter en stund gick hon iväg och la sej på skrivbordet och jag fick beundra min virkning lite innan jag fortsatte. Inte så jättemycket kvar innan den är klar.

Alltså de där vita små flufftassarna. Hur söta?

…det är mysigt med knäkatter, men kanske inte alltid ändå…