Kylan har än en gång svept in över vårt vackra landskap. Fast inte nu så hårt, det har legat mellan -20° å -11° så ingen vargavinter direkt.
Dock kallt att gå hem när man inte är så jättevarmt klädd. Jag har ju bara på mej mina arbetsbyxor å sen ett par tunna överdragsbyxor. De är vindtäta, men inte fodrade så egentligen är de inte ämnade för kyliga temperaturer. Men när man har arbetat å fått upp värmen å sen tar på sej dem så stänger de lixom inne värmen ett tag. Fast bara just inne i stan, sen när man går där på Mjölkuddsbanken har värmen tagit slut å kölden tränger in, inte bara innanför tyget utan ända in i märg å ben, sen vägrar den släppa på ett bra tag.  Man får ligga länge under filten innan man fått upp värmen igen.

Skatorna lider nog ingen nöd i denna kyla, med sina inbyggda dunjackor, men de behöver mat för att hålla värmen å det letar de gärna på min balkong även de. Man får lust att lägga ut nåt gott till dem, men man får ju inte mata fåglar i flerfamiljshus då det kan bli en olägenhet för grannarna. Men man får hänga talgbollar o dylikt ute i träden, så då kan man ju lägga ut en macka eller två till skatorna också 

…fast det blir ju djupfrysta mackor då… 

It’s cold outside, but the Magpie is coping just fine. It’s just hungry and looking for food on my balcony.

Jag vet att det är fikadagen på fredagar, men vi orkade inte åka å köpa semlor igår. Det gjorde Håkan idag, passade på att svänga förbi ICA Sörbyhallen när han åkte hemifrån sej tillbaka till mej. Det var så gott! Vi har ju varit lite besvikna på deras semlor på sista tiden, från att ha haft dem som favorit, men nu var de goda igen. Jättegoda!

…det hinner väl bli några fler innan fettisdagen…inte mej emot… 

Dimman ligger tät idag. Snön yr. Tankar om våren har flytt sin kos, tillsammans med fågelsången. Jag travar på i den halvdecimeter djupa snön. Det känns som bomull under fötterna, vilket är jätteskönt för ovanlighetens skull. Jag lider nämligen av tåsporre…? Vet inte vad det heter, men det är en åkomma som är jättevanlig näst efter hälsporre å sitter i trampdynan under tårna. Jag känner av varenda liten ojämnhet i backen i form av smärta. Det känns inte bra alls, men då jag vill röra på mej så mycket jag kan, så kämpar jag på. Jag vet att det lindrar med mjuka skoinlägg så jag får väl införskaffa dylika så jag slipper ha så ont.

Väl hemma satte jag potatisen på spisen. Det är det enda som behöver tillagas då köttet redan är färdigt. Jag hade tagit fram nötbog ur frysen å tinat i kylen, men så gjorde jag ju fläskgrytan å glömde nästan bort bogen. Så på måndagkvällen, innan vi la oss, fräste jag på den lite i grytan, kryddade med salt, svart- å vitpeppar å hällde på vatten, ketchup, en aning sweetchilisås, två köttbuljonger, gul lök, en röd paprika, cocktailtomater. In i ugnen på 125° å där fick den ligga hela natten tills Håkan steg upp runt femsnåret. Det blev fantastiskt gott. Det ska vi äta nu till lunch. Väntar bara på att Håkan ska komma hem alldeles strax. Själv hade jag kort dag idag. Härligt!

…nu kom han så nu blir det mat…bon appetit… 

Onsdagen den första februari. Jag har en hel del jag skulle kunna berätta, men jag känner bara att jag orkar inte. Jag orkar egentligen inte skriva det här heller, men jag propsade på att jag måste skriva den första varje månad. Inte för att jag kanske gjort det alla månader tidigare heller, jag vet faktiskt inte, men ändå. Man måste lixom ha en röd siffra i kalendern, där till höger, den första å sista. Sen kan det få vara lite gråa luckor där emellan, det gör ingenting. Man måste ju inte blogga varje dag.

Nu är det alltså redan februari. Jag som tycker det är så nyss som jag gick hemåt å var så barnsligt lycklig över att det snart var jul. Nu går jag lika barnsligt lycklig å tänker att det snart är vår. Å man kan ju faktiskt säga det, för det går så fort nu. Ljuset kommer tillbaka. Fågelsång i träden. Solen som värmer på kinden. Å plötsligt är det påsk å strax därefter midsommar. Så fort går det.

Men jisses vad jag skriver mycket nu då, jag orkar ju inte det. Nu går jag å lägger mej. Jag får tjöta om detta en annan dag. Nattinatti. Sov gott alla.

…det är inte klokt att jag ska hålla på å tvinga mej att göra en massa saker när jag är så trött… 

Jaha, det var måndagen det. Första dagen på nya schemat har gått galant å jag tror att jag kommer att älska det. Jag känner det redan, fast man ska väl vara lite försiktig med att säga det. Men som det ser ut nu så vill jag inte att det ska ta slut sista mars. Helt perfekt för mej!

Jag fick ihop en massa steg idag. Det är bra. Jag är för övrigt inte överviktig längre. Det känns fint, att det går mot rätt riktning. Snart ska jag vara mitt forna jag igen. Åtminstone till sommaren. Hoppas jag. Måste jag. Ska jag!

…nu sängen…nattinatti…sov så gott alla…   

Ja, jisses vad tiden går fort, hörrni! Jag betalade räkningar för nån dag sen å jag får ju hyresavierna kvartalsvis å nu är det bara mars-hyran kvar av dem. Jag brukar alltid tänka att när jag har betalat den så börjar det bli vår. Därefter går det så himla fort! Plötsligt är det bara sommar.

Nu har jag arbetat varje vecka sen mitten av augusti. Inte haft en enda arbetslös dag. Knappt nån ledig dag heller, för denna julen hade inte mycket av den varan att bjuda på. Imorgon börjar jag på ett nytt schema å en sak som är så roligt är att jag ska tillbaka till SVT, där jag var för längesen, typ åtta år sen nånting, när jag jobbade åt min före detta arbetsgivare. Jag har varit där ett par gånger redan å de var så glada att se mej igen å jag fick till å med en kram av en av dem. Så himla kul! Det blir som förr i tiden, med Roger Nordin i hörlurarna på rixmorronzoo också. Härligt!
Sen har jag en massa nya ställen som jag blev visad i fredags så nu är det bara att komma ihåg allt. Men det brukar inte vara några problem. De här ställena är inte så stora å är det nåt så är ju inte jag den som är buskablyg, så jag vågar fråga.
Det här schemat kommer jag ha till å med mars månad, till att börja med, så får vi se sen om det blir längre eller inte. Ca 30 tim/vecka grundschema, sen blir jag säkert tillfrågad om jag kan ta nåt mer ifall det är många sjuka, men för mej är det ju alldeles tillräckligt så där. Å allt är inne i stan. Helt perfekt!

…det kommer bli en bra vår detta…får se hur jag gör med sommaren, om jag jobbar eller inte…

Köpte nya tulpaner idag. För det är jag värd. Håkan tycker att det är en onödig grej. Betala 50 spänn lixom, på nåt som bara håller i en vecka. Sa han som tänker köpa en grävmaskin som han kommer använda högst en vecka. Sen kommer den bara stå å skräpa.
En bukett tulpaner för 50 spänn är onödigt, men inte en grävmaskin för 50 000?
Det är ingen idé att försöka förstå hur han är funtad. För det kommer man aldrig göra. Det är bara att konstatera att something is really wrong with him!

…å fortsätta njuta av den fina buketten på bordet… 

Håkan thinks it’s unnecessary to buy tulips for 50 sek when they only last for one week, but to buy an excavator for 50 000 sek, he will only use for one week, is necessary. Something is really wrong with him!

Jag gjorde en fläskgryta strax före jul, som smakade som mammas karelestek, å Håkan tyckte den var så god. Det tycker förstås jag också, det var väl typ det enda jag åt till jul när jag var liten. Å italiensk sallad. Å lutfisk.
När vi var å handlade idag så köpte vi mera grytbitar så jag kan göra igen, för det är ju ingen julmat egentligen. Det kan man ju äta närsomhelst.

Sagt å gjort. Å nu är den i ugnen å sprider en ljuvlig doft. Men det är länge kvar innan den är färdig. Den blir klar på typ två timmar. Inte så noga med tiden den är i ugnen, bara det får ligga länge så köttet blir riktigt mört. Å det blir det efter ett par timmar i 175° C. Det bara smälter i munnen. MUMS!

…många måltider blir det…det är bara att frysa in i portioner, sen kokar man bara potatis till…

I made a delish pork stue today.

Nu sitter ni säkert å undrar hur det gick med sockorna jag skulle sticka. Ni vet ju att jag färdigställde Håkans, de har jag ju visat, men jag sa ju att jag skulle få ett par också. Å jodå, jag höll mitt ord. Snabbt stickade jag ett par till mej å de har ju varit färdiga länge, men har inte kommit ihåg att visa.

Så nu har vi varsitt nästan likadant par. Håkans är gråmelerade med brunmelerad häl å ränder å jag har tvärtom.

…fina å varma är de… 

I’ve been knitting socks for myself and Håkan. Warm and cozy.

Jag har varit sugen på plättar hur länge som helst nu, men inte fått några, så jag har varit lite sur på mej. Men idag överraskade jag med det till middag. Jag blev så glad!
Håkan tänkte först äta nudlar med en macka till, men när jag började steka plättarna ändrade han sej.

Det är ju så gott ibland. Hur många vuxna äter det till middag? Är jag ensam om att inte ta så allvarligt på det där med att det ska vara ”riktig” mat.

Nån som inte blev sugen var Valle, som sträckte ut sej på bordet utan att visa minsta intresse för maten den här gången.

Vilma kunde inte heller bry sej mindre. Hon hade gått å lagt sej i sängen efter att ha bökat omkring på getfällen å stylat om lite efter egen smak. Mycket fluffigare å finare, tycker hon, som tydligen har nåt emot att dukar, fällar å täcken får ligga helt slätt å orört. Ju fluffigare desto bättre, anser hon.
Tänk, förut godkände hon alltid när jag bäddat rent, men sen hon blev lite äldre har hon lite egna idéer om hur vi ska ha här hemma. Ja, det är väl bara att gilla läget.

…det där styling-intresset har hon nog fått efter mej… 

Pancakes for dinner. I love pancakes. The cats weren’t interested at all of my cooking today.

Vi äter sällan middag här i mitt lilla residens, men jag lagar mat ändå, för vi måste ju ha till lunch. Eller, jag äter ju när jag kommer hem så där mellan två å tre på dagen. Har ingen lunch på jobbet. Har ingen rast alls, om man ska vara ärlig, fast jag vet att man egentligen måste när man jobbar mer än fem timmar, men det händer då å då att jag sätter mej i tio minuter å dricker en kopp kaffe med en kollega, om hon är där när jag ska gå. Det är när jag inte har så mycket på morgonen som jag hinner med det. Inte så ofta med andra ord.

Idag blev det heta räkor med ris. Det kommer nog räcka onsdag-fredag, tror jag. Har inte packat det i matbackar ännu, men det blev rätt så mycket.

Jag hörde Valle jama bakom mej. Han blev nog sugen, om än jag vet att han inte äter räkor. Det kanske var doften av allt det andra som lockade. När jag vände mej om stod han med tassarna på ryggstödet å tittade på maten.

Det blev väldigt gott, jag har ju provsmakat lite. Längtar nu till imorgon då vi får äta av det. MUMS!

”Jag får schlumpen?” ville Valle, men det är alldeles för kryddstarkt för att han ska kunna äta det.

…lilla gubben…vad ska man hitta på istället…han är ju så kräsen, den lilla rackarn… 

For lunch Wednesday thru Friday were having hot shrimps with rice. We don’t mind eating the same food three days in a row. This is so yummy!
Valle wanted to taste as well, but it’s way too spicy for him.

…enough said… 

My beautiful cat Valle.

När Håkan kom till stan, efter att ha varit hemma å fixat å donat, så åkte vi å handlade lite förnödenheter. Han ringde lite innan å sa att jag skulle göra mej färdig, så jag klädde på mej å gick å slängde soporna å ställde mej att vänta. Hade mina fina kängor på.

Det har kommit en hel del snö, men inte idag, för det kom kanske en centimeter nånting, så det var inte så mycket, men så det blev vitt å fint.

Jag försöker tömma ur ena frysen så vi får inte köpa hem nåt som ska frysas. Nu har jag bara ett fack fullt i det som ska frostas av så det närmar sej. Vi hade lite mjukt tunnbröd som jag tog fram att tina medan vi handlade å tänkte vi skulle ha tunnbrödsrulle till middag.

Vi brukar smöra brödet först, för det vill till att bli lite torrt annars, trots att man har i mos å räksallad. Moset är jag för övrigt sparsam med, för det blir lite mastigt annars å jag får svårt att orka hela, men så här blir det perfekt.

Sen är det bara att rulla ihop å hugga in. Åååh vad det var gott!! MUMS!

…men måste laga mat till lunch imorgon också…köttbullar blir det…också gott…

We had hot dog wraps with mashed potatoes and shrimp mayo for dinner.

Denna söndagen snöade det lite lätt. Håkan åkte hem till sitt å jag höjde radion å satte igång att feja här hemma. Nån promenad blev det inte igår å antagligen inte idag heller. Igår låg jag mest hela dagen. Jag fick sån där el-massage på axlarna i fredags å mådde inte så bra på lördagen. Ont, ont, ont å yrsel kan sammanfatta den, så jag klev inte ens ur pyjamasen.
Idag mår jag bättre, om än jag vaknade med huvudvärk, men efter att ha stretchat lite utemellanåt så har det äntligen släppt. Så jag hade kunnat gå en uppfriskande promenad, men jag tror jag hoppar det ändå. Jag får ju så mycket motion på jobbet så nån vilodag i veckan kan man unna sej. Jag går ju mellan 13000-20000 steg å det är alldeles tillräckligt, tycker jag.

Nu har jag rena å fina golv istället å det ger ju också lite motion, att städa. Bara man inte sitter still hela dagen. Har gått ner lite i vikt också. Nu väger jag 62 kg. Ska fortsätta ner till 58 kg till att börja med, sen får vi se om jag kommer ända ner till 56, men det är inget måste. Vid 58 kommer jag i alla mina kläder å det var ju målet. Så det är alltså bara fyra kilo kvar. Det kommer gå hur bra som helst. Nemas problemas!

…säkert inga problem att nå 56 kg heller…bara man bestämmer sej… 

It’s snowing outside and I’m cleaning my house.

Nu är vi 10 miljoner i Sverige!

Hurraaa!

Uttrycket ”rockabye” använder man overdär om någon säger nåt som man absolut håller med om, i likhet med ”word” eller ”amen”.

Jag hoppas verkligen att vi inte tar efter här i Sverige. Tänk bara…

– Politiker är som blöjor. De behöver också bytas ut med jämna mellanrum å av samma anledning.
– Vyssanlull!

Jag var så duktig å kokte lite aprikosmarmelad på kvällskvisten. Eller så köpte vi en sån där refillkorv på affären. Nåt av dem. Men jag har inga större glasburkar, för jag slänger dem alltid, å undrade vad fasen jag skulle hälla det i. Så kom jag på våra finare glasburkar. Jag har ju en i mindre storlek. Å titta så fint det blev. Tror jag måste köpa fler såna å fylla över från originalburkarna. Göra egna små etiketter också. Så mycket trevligare å dessutom lättare att öppna.

…den vart långt ifrån full, men då hinner det inte bli gammalt heller…vi äter det så sällan… 

Nu är det slut jul i mitt lilla residens. Julgardinerna byttes ut mot både gammalt å nytt. Längderna har jag haft innan, men hissgardinen har jag aldrig fått upp, trots att jag fick den i julklapp förra året. Men jag hade ju inga julgardiner då så jag bytte ju aldrig efter jul. Sen när våren kom åkte vi till ranchen å bodde där så jag har inte bytt gardiner alls förrän nu till jul. Men desto roligare nu då när de äntligen kom upp.

De är jättefina. Jag gillar ju randigt. Å när det är knäppning eller spännen. Nåt annat än såna man får knyta. Riktigt fint.

…däremot är inte pellisarna fina, men snart får man ju klippa ner dem å börja om från början…

Idag är det tulpanens dag. Jag köpte mej tre buketter redan igår å satte ihop till en. De har hunnit slå ut lite under natten.

Det är så fint med tulpaner. Å byter man vatten varje dag å klipper ner dem lite så står de ganska länge.

Å katterna äter inte på dem. Det är ju bra, fast jag tror inte de är giftiga, det är nog bara löken.

…man borde egentligen ha snittblommor lite oftare, man blir så glad av det… 

National Tulip day in Sweden.

Igår var det tjugondedag Knut, då skulle julen dansas ut. Men jag sa Nej å nix, jag gör det på tjugoförstadag Felix.

Lite ändring har det blitt. Jag har köpt ett nytt fårskinn till soffan så det gamla fick flytta till Håkans hörna.

Själv fick jag den mjuka, lurviga nya fällen på min sida. Hur snygg?

Jag fick ju nya fönsterlyktor av lilla storasyster i födelsedagspresent, vilka inte har kommit upp förrän nu. Jag tog ner mina gamla, de där tre som också har tofs undertill, å lät de nya vita ta plats. Hur fint som helst.

Sen brukar jag ju alltid fynda nåt till nästa jul å hittade dessa bokstäver för endast 5 kr. FEM KRONOR! Jag visste inte det förrän jag kom hem. Hade jag vetat priset hade jag köpt fler. Fanns ju i grått också å Håkan behöver absolut god jul i sitt hus med.
Sen så hade jag tänkt ha lite färgfritt i sovrummet, alltså bara ha beige, vitt å grått, så jag köpte en ny ljusslinga att ha i hörnet, men så var vi på Blomsterlandet å köpte tulpaner till mej, för det är ju tulpanens dag imorgon å då såg jag så fina rosa blockljus som jag köpte å ville ju ställa dem på hyllan i sovrummet på en gång, så den rosa hästen å gamla ljusslingan åkte ju upp dårå. Samma med den rosarandiga kudden å rosarutiga filten. Så nu har jag en ljusslinga i vitt, guld å silver till övers. Kanske jag ska ha den i datarummet?

…man kan inte få för många ljusslingor… 

…är det idag. Jag vet inte om det har med saken att göra, eller jo, jag vet, det har det inte, men jag halkade idag när jag stigit av bussen å var på väg hem. Ni vet hur snorhalt det kan bli när de just har varit å plogat. Där gick väl jag så där avslappnat som man gör när man är trygg å tänker att det är så mycket snö så det är inte halt i alla fall. Jo, tjena! Jag satte mej pladask på rumpan!

Det roliga var att jag försökte ju hålla balansen, lite som Bambi på hal is. Sprattlande med armar å ben, som en som står på skridskor för första gången, svängde jag runt ett halvt varv å landade på rumpan. Jag satt alltså åt motsatt håll än dit jag skulle. Det var lite komiskt. Jag vet inte om nån såg, för jag var ganska ensam där det hände, men jag kan ju ha lockat fram ett å annat fniss. Jag vet då att jag hade skrattat läppen av mej om jag fått bevittna det hela  

Däremot är det inte så kul nu. Jag kände när jag la mej i soffan att jag var öm nere till höger på ryggen. Nu har det flyttat sej till sidan, strax ovanför höftkulan. Å det gör ont bara av att jag andas in lite häftigt. Eller hostar. Eller bara sträcker på mej. Å jag som sitter å snorar lite har ju ont stup i stolpen. Det är mindre kul, må ni tro.

…måste ta det lugnt i helgen så jag inte blir sämre… 

Nu fick vi vinter. Det har snöat i det närmaste oavbrutet sen i förrgår natt. Visst har det varit korta uppehåll, men de räknas inte. Det har kommit massor.

När jag gick hem, från Selga där jag stiger av bussen bara för att slippa byta buss inne i stan, såg jag en massa svarta fåglar flyga omkring för att sen landa i björkarna. De var hur många som helst! Jag tänkte att det nog är kajor, men så kraxade de som kråkor, fast så kom jag på sen att det kan ha varit nån kråka bland kajorna, inte vet jag, men många kråkfåglar var det i alla fall.

Nästan som i ”Fåglarna”, men rädd var jag inte. Bara fascinerad.

…det är väldigt blåa bilder, men så var det så blått också, fast jag har ljusat upp dem lite…

Här är min tassistent, Vilma.

Hon hjälper till att hålla garnet spänt.

Hon är verkligen en hängiven hjälpreda, om än hon ibland tar en liten rast för att sen hoppa på jobbet igen när hon ser att garnet rör sej.

…fast kanske hon inte är till så där hemskt mycket hjälp, snarare tvärtom, men söt är hon…   

Vilma gives a helping paw.

Knappt hann jag avsluta meningen, där snöfattig var huvudord, med en punkt innan det började vräka ner.

Så här har det hållt på hela dagen. Tills jag kom hem, då lugnade det ner sej en aning.

…men det är himla fint…det går inte att förneka…

Har ni sett vilka snygga nackstöd jag har köpt till soffan? Mjuka å sköna å det är äkta perserpäls. Det törs man ha om innehållet fortfarande lever. Dock finns risken att nackstödet plötsligt sticker iväg. Mest troligt på en gång som man lutar huvudet mot dem. Men om man låter bli kan de bli liggandes på ryggstödet en bra stund. Mycket snygg inredningsdetalj om ni frågar mej.

…mysiga små krabater det där…

Så kom då kniven. Fick den levererad för ett par timmar sen. Han som körde ut den skrattade åt mej när jag låtsades bli överraskad, som ett barn ungefär som säger ”åhå!”
Men det var ju bra, nu ska det bli kul att köpa hem lite kött så jag får prova den. Tänk så kul med en kniv som är alldeles ny å vass.

…måste nog köpa en till å ha mina gamla som reserv bara…

Vad ska man säga om denna vinter? Att den är snöfattig. Om det inte kommer i mängder nu återstoden av januari å februari så kommer det smälta bort på en pisskvart till våren.

…låt oss hoppas att nederbörden blir minimal…

​Nu har jag kommit en bit på tröjan. Fast det är mycket kvar, men jag har börjat iallafall.

…gillar kanten på mudden…blir så på ärmarna å halsringningen med… 

Aldrig mer ska jag sukta. Aldrig mer ångra att jag inte köpte dem.

Aldrig mer beundra på avstånd.

För nu är de mina!
De kostade ju 895 kr å jag tyckte det var för dyrt, med tanke på att jag inte behövde dem å jag har massor av liknande skor, bara ett annat märke, men (!) så sänkte de priset. Nu kostar de 537 kr. Då kan man ju inte låta bli.

”Vad gör du mamma?”
– Jag fotar mina nya skor som jag hämtade nyss.

”Vad har du köpt mamma?”
– Nya skor, Odd Molly.

”Ååh vad de är snygga mamma!”
– Jag vet. Jag är sååå glad!

Nu längtar jag till våren då snön har smält bort så jag kan börja använda dem.

…å så tjänar jag ju mer nu, för jag jobbar mer…5-7 tim/dag så jag har råd…dånt wörri…

Här går livet sin gilla gång. En lugn å skön långhelg det här. Håkan har varit hem å plogat med traktorn. Jag har skurat med en ny mopp som jag fick idag, för min gamla har tagit slut. Det är faktiskt kul att städa när man har nya redskap. Kanske man skulle köpa nytt oftare då så glädjen håller i sej.
Vi har varit å tänt ljus på pappas grav å handlat lite förnödenheter. Ätit middag för en stund sen. Pasta med bacon å champinjonsås. Gott med vanlig husmanskost!

Jag håller på att så smått städa bort julen. Har tagit bort nästan alla tomtar å annat juligt. Nu är det bara stjärnor å stakar kvar som får vara till nästa helg. Det är ju tjugondedag Knut den sextonde.
Granen får också stå kvar tills dess, för den står kvar. Vilma har låtit den vara bortsett från några få gånger som hon är där å ruskar lite i den, men går fort därifrån när vi inte gör nåt, bara säger ”Nej Vilma” å sen inget mer. Då kommer hon därifrån å tycker inte alls det är lika roligt längre. Skönt! Att slippa flygande rosetter å rullande pumlor.

Valle har fortsatt med sin utbildning i att kunna klockan. Jag tror banne mej att han kan den snart. Om vi tar på oss ytterkläder t.ex så går han å kollar klockan, som för att se om det verkligen är tid att åka å jobba eller om vi ska göra nåt annat å då kollar hur länge vi blir borta, jag vet inte, men han är så rolig när han alltid tittar på klockan när det är nåt. Så mänskligt på nåt vis 

…hoppas ni får en lugn å skön helg alla…  även de som jobbar…

Ser ni vad jag har gjort? Nä, det kanske ni inte ser, ni vet ju inte ens vad ni ska kolla efter.

Men nu då?

Jag har duttat på lite vit färg på mina burkar i terracotta. De för te å socker. Jag visste inte om jag skulle ha dem helvita eller med nåt mönster eller hur jag skulle göra, men bestämde mej för randigt av bara farten. Å så ville jag att texten skulle få vara i terracotta, men det var inte så lätt eftersom den var olika djupt stämplad å jag hade inte tänkt lägga ner så mycket tid å arbete på dem, så det blev lite ojämnt, men det gör ingenting, man ser ju ändå bättre nu vad det står än innan.
Men varför stavar man te med h i mitten? Det har jag aldrig förstått.

…ja, så får de vara ett tag…kanske jag målar dem helvita ändå sen…vi får se… 

Håkan kom hem med en ny nack-massagemojäng. Den var faktiskt inte så dum när jag äntligen kom mej för att prova. Den inte bara masserar utan avger värme också vilket är jättebra på stela nackmuskler. Nu känns det som att jag har suttit å stretchat i en kvart-fjorton dar. Mycket skönt må jag säga. Kommer känna mej frisk som en nötkärna imorron.

…jo, jag måste ha koftan på…vi har inte blida direkt häruppe idag…-24° nu på kvällskvisten… 

Vilma har legat å sovit i Håkans säng nu flera dagar i rad. Alltså, inte oavbrutet, men hon har lixom fått en liten favvoplats där å då tror ju Håkan genast att det måste betyda nåt.

– Ååååh, utbrister han, vad hon måste älska sin pappa! Hon vill ju ligga där det luktar pappa, förkunnar han när jag säger att det inte behöver betyda nåt bara för att hon ligger där.
Jo, men visst. Nog älskar hon sin far alltid. Å sin mor. Å sin bror.

…men han får väl tro att han är nåt alldeles speciellt för den lilla häxmajan… 

Hej allihopa å god fortsättning på det nya året!
Jag har just suttit å beställt en till julklapp. Vi fick ett presentkort från jobbet på ett värde av 360 kr som man fick välja själv vad man vill ha. Det finns massor att välja på. Köksprylar, sängkläder, tofflor, träningskläder + redskap, plädar, lyktor, olika delikatesser, smycken…det finns hur mycket som helst.

Jag valde en kockkniv. Mina knivar är så gamla å börjar vara nerslipade så jag behöver faktiskt en ny, men hur kul är det att gå å köpa en kniv för flera hundra? Det blir ju aldrig att man gör det, så nu passade jag på när jag får en i julklapp.

…tänk så kul att laga mat sen när man har en ny, vass kniv… 

Jag måste ju säga att den här fritösen var ingen dum grej ändå. Håkan har velat ha en länge, men jag har alltid varit emot det, ända till nu när man inte har en aning om vad fasen man ska köpa till en man som redan äger å införskaffar allt han vill ha när han vill…ja, om nu inte jag sätter stopp för det förstås.

Jag satt å letade bra-att-ha-saker å hittade denna, som jag själv tyckte såg himla bra ut, å gjorde slag i saken. Det fick bli denna. Håkan skulle äntligen få sin fritös.

Vi hade kvar lövbiff sen igår som vi värmde i mikron å så friterade vi mer pommes å chili cheese. Allt var ännu godare idag, när vi provat å sett vilken värme det bör vara å hur länge för att passa vår smak. Vi vill inte ha dem som på MAX utan lite mer crunchy. Idag blev de perfekta. Så himla gott! Å så himla bra att Håkan fick som han ville.

…men det var ju bra att jag nekade tidigare, så jag slapp fundera så länge på vad han skulle få mer än kläder å gottalukt å sånt… 

Nu undrar ni säkert hur det gick med våra pälsklingar här under nyårsnatten med raketer å smällare som dånar där utanför. Nehe, det kanske ni inte gör, men jag tänker berätta ändå.

De bryr sej faktiskt inte alls. Det är som att de inte hör det ens. Ibland kan de titta upp från deras slumrande å kolla mot fönstret, men sen lägger de sej ner igen. De tycker väl bara att det låter lite illa.

Det är skönt det. Att slippa oroa sej för djuren, som vi fick göra med Nalle. Han var jätterädd för fyrverkerier, åska å allt som dånar ute.

Men här i byn har ett sextiotal kor å kalvar rusat ut i skogen av rädsla. Hoppas verkligen att de inte skadat sej!
Kan inte alla ni, föräldrar å andra äldre som har åldern inne att införskaffa detta elände, kan ni inte bara tänka på djuren för en gångs skull å sluta köpa den där onödiga skiten? Å alla ni som säljer det…kom igen! Lägg ner! Väx upp! Det är dags att skärpa sej nu.

…undrar hur de mår idag, de som skrämt djuren…sitter de å skrattar bara eller?…jag hoppas i alla fall att de mår riktigt dåligt… 

Man kan läsa i media att det är det varmaste nyåret på 157 år. Det kan jag tro. Här har snön smält bort helt å hållet fläckvis å snödjupet har minskat drastiskt. Vi som ändå fick en hel del där strax före jul. Men nu har temperaturen i alla fall sjunkit till mera normala -6°, så vi har inga plusgrader mer här hos oss. Å vill inte ha heller förrän i mars-april så där.

…när det är vinter ska det vara vinter också…så det så… 

Jag sa ju att jag skulle fixa irish coffee till nyår å då måste jag förstås göra det. Det är ju hur gott som helst. Men det blir bara en, inte mer alkohol än det. Det behöver man inte. Det blir ju inte gott heller med hur många som helst å full vill man ju inte bli, bara lite varm i magen.

Ser ni så snygga glas. Jag gillar dem med den där stenfoten. Tycker det är så snyggt.

…nä, granen är inte nerplockad…inte förrän tjugondedag Knut, eller tjugotredjedag Hjalmar, med oss kan man aldrig vara så säker… 

Jag köpte bland annat en fritös till Håkan i julklapp. Den testades förstås idag.

Vi köpte lökringar å chili cheese å de sistnämnda var jättegoda. Maten var också jättegod, det enda jag inte gillade särskilt mycket var lökringarna. De hade alldeles för tjockt skal av frityrsmet å löken innanför var för mjuk. Men vi får prova göra egna sen när vi friterar kyckling, det blir nog mycket godare. Jag älskar ju de på MAX.

…ha en fortsatt fin nyårsafton… 

…så himla vacker alltså… 

Idag har jag sytt lite. Jag ville ju sy nya pyjamasbyxor av gamla gardiner å ett madrassöverdrag, så idag gjorde jag slag i saken. Fast jag måste sy om dem lite, de blev lite för stora, men jag ids inte nu för jisses så jäkla bråkig symaskin jag har. Man blir galen!

Den fungerar en liten stund, men sen räcker det med att klippa av tråden, gå å klippa till lite tyg å när du sen sätter dej igen å ska sy så börjar den pipa för att alarmera om att nåt är fel. Så måste man trä om den å det spelar ingen roll hur man gör så börjar det pipa efter ett tag. Den är helt enkelt bara så jävla urusel denna maskin! Köp aldrig en Singer!

Nåja, jag får köpa ännu en ny, men tills dess får jag trilskas med denna apparat, för sy mina pyjamasbyxor ska jag! Hur jag nu kunde tro att jag behöver så stora byxor vet jag inte, men de blev några nummer för stora så de behöver sys om, om jag ska bli nöjd alltså.

…ja, det är vad jag har gjort denna nyårsafton…hur kul som helst… 

God morgon från ranchen. Idag är sista dagen på det här året. Sista dagen på 2016. Ett nytt år stundar med helt oskrivna blad att fylla med diverse upplevelser å åligganden.
Ett år som verkar starta upp med lite varmare temperaturer. Vi är ju vana att ha åtskilliga minusgrader, men här är blida för tillfället. Idag har vi plusgrader. Igår stod regnet som spön i backen å det var blixthalka överallt. Bussarna stod still å alla linjer ställdes in. Tur att Håkan kunde sluta tidigt å hämta mej från Bergnäset.

Här på ranchen varken sandas eller grusas det, så det är en isbana där man ska gå å köra. Man är glad att inte ha nåt ärende ut. Fast Håkan är ute å kollar traktorn. Måste nog se efter så han inte ligger å sprattlar nånstans å inte kan ta sej upp.
Ha en fin sista dag alla!

…å ta det lugnt med alkoholen…drick bara så ni känner er snyggast å bäst, sen vatten tills ni känner er som er själva igen, då är det dags att gå till sängs…det är guld värt att få vakna utan baksmälla… 

Hej allihopa! Så här vid årets slut brukar jag ju skriva en resumé om året som gått, men när jag kollar bland mina inlägg så finns det inte mycket som jag tycker är värt att ta upp igen. Det hände ju inte så himla mycket där i början å när det väl gjorde det så känns det ju så nyligt som jag skrev om det. Jag ids ju inte tjata om det igen å ni ska inte behöva se några trista repriser. Nej, istället tänkte jag ta upp det där med nyårslöften. Vi brukar inte ha några såna, för jag har tyckt att man inte behöver fler måsten att leva upp till än man redan har.
I år tycker jag att jag ändå måste ha ett litet nyårslöfte, nåt som jag velat införliva tidigare, men som jag inte tagit på så stort allvar. Det är det här med allt det onyttiga man stoppar i sej. Nu ska jag lova, inför nästa år, att jag ska bara ha en fikadag då jag får äta bullar eller kakor. Godis får jag bara vid högtidsdagar eller nåt annat traditionsbundet, t.ex. ostbågedagen, lakritsdagen m.m å detsamma gäller fika, det är tillåtet andra dagar än fredagar på t.ex. kanelbulledagen, sockerkaksdagen, fettisdagen m.m. Även läsk går under dessa regler, men Loka är tillåtet varje dag.
Jag får naturligtvis fika en lördag om jag åker å hälsar på nån å blir bjuden, för då tycker jag inte att man ska tacka nej om nån gör sej omaket att duka fram, men hemma är det strikt förbjudet.

Det här är mest för att jag aldrig har ätit så mycket onyttigt som de senaste 2-3 åren å det måste få ett slut. Jag måste återgå till mitt mera nyttiga jag, om än jag alltid fått äta lite av allt gott, men det var i måttliga mängder. Å så är det för Håkans skull, som har diabetes, om än inte så mycket å tar inga sprutor å så, men ändå, det kan ju sluta med det om vi fortsätter, vad vet vi? Dessutom blir vi äldre å då är det lättare att få cellförändringar å mer eller mindre farliga tumörer. Vad lever cancerceller på? Jo, socker. Inte vill vi göda sånt elände.
Så det är mitt/vårt nyårslöfte. Mindre socker helt enkelt.

…nu är det bara att komma ihåg detta…så vi inte råkar bli lite senila när vi är å handlar…

Hej allihopa! Nu är vi tillbaka på ranchen. Vi ska fira nyår här, som vanligt, å jag tyckte att vi skulle åka lite tidigare så katterna hinner vara här lite längre än bara fredag till söndag. Nu får de en natt till å det känns nog länge för dem. Vi jobbar förstås imorron, som vanligt.

Här är lill-flaskan med whisky som Håkan fick i julklapp. Den är humongous! Nej, vi ska inte skåla in det nya året med den, vi ska inte ens ha Pommac i år, utan det blir bara julmust å trocadero. Kanske att vi gör lite Irish coffee, men inte öppnar vi den där då, det får i så fall bli av de mindre flaskorna som redan är öppnade.

…längesen jag drack irish coffee, det skulle verkligen vara gott…måste nog köpa lite grädde… 

Började sticka på ett par sockor till Håkan igår å blev färdig med dem idag.

De blev ju riktigt fina. Nu ska jag sticka likadana till mej, fast brunmelerade med gråmelerade ränder 

…varma sockor kan man inte ha för många av i vårt klimat…om än vi haft ovanligt varmt hittills…

Varför mattorna är huller om buller i badrummet?

…därför… 

Gomorron…?…eller har ni orkat upp tidigare idag? Jag slog upp mina blå kl. 9.00 prick. Men så somnade jag sent också. Annars brukar jag stiga upp mellan halv sju å åtta nånting när jag är ledig, fast det händer ju att stiger upp ännu tidigare, fastän jag tycker att man ska passa på att sova ut, om man kan alltså. Jag har inga sömnproblem. Kanske för att jag inte har några problem överhuvudtaget.

Det ser ut att bli en fin dag. Kanske man skulle gå en sväng. Det blev ju inget av det igår.
Jag var helt säker på att ha gått upp till 65 kg igen med allt ätande så jag ställde mej på vågen i morse innan jag ätit eller druckit nåt å till min förvåning stannade den på 63, så jag har i alla fall inte ökat på vikten vilket är jättebra. Å den ska ner ännu mer. Julen till trots.

…det är väl bara att klä sej å he sej ut då… 

Jag ringde till mamma å innan vi la på så ville hon att jag skulle ge en varsin julkram till katterna när de vaknade, för de har legat å sovit mest hela dagen, å jag passade på när Vilma äntligen ville kliva ner från klätterställningen. Valle låg kvar i fåtöljen så jag fick krama honom där. Så nu har de fått varsin kram å puss från mojmoj.

…Vilma är inte den kramiga typen, men hon blev nog glad ändå djupt inne i hjärteroten… 

Revbensspjällen är färdig så nu är det bara att värma på imorron när Håkan kommer hem. Har tjuvsmakat en liten bit å den var jättegod. Fastän den var tunnare än den vi brukar köpa så var det gott om kött på den. MUMS!

…en fördel med all den här maten är att jag inte kommer behöva laga mat på hela nästa vecka…

Jullunchen bestod av kall mat, så som löksill, julskinka, ägg, rödbetssallad å den s.k italienska salladen.

Det var så himla gott.

Vi var till kära mor igår å hon hade bakat mjuk pepparkaka som hon sa blev så misslyckad, för hon hade satt för mycket av…om det var kanel å ingefära eller nåt…sen var det inte vitt socker i det här receptet utan farinsocker å det tyckte hon vart inte lika sött. Alltså förväntar man ju sej att den inte ska vara så god. Men det var den. Jag tycker den var jättebra! Det var lite sting i den med den extra kryddningen å just därför var det bra att den inte var så söt, för jag tror att det hade smakat starkare då. Jag tyckte att den var riktigt god. Å den var jättebra i konsistensen. En väldigt lyckad misslyckad kaka, måste jag säga.
Men det är ju så, hon förväntar sej att den ska smaka på ett visst sätt, vilket den inte gör så då är den ju misslyckad för henne. Jag förväntar mej nåt dåligt av det hon berättar, men det blir tvärtom eftersom den ju inte är dålig, bara lite extra kryddad.

…tur jag fick med en bit hem…å jag lämnade lite av mina pepparkakor till henne å syster… 

…på jordens mörka rund

å tusen, tusen stråla ock

på himlens djupblå grund ♫

…det blir så varmt å gott…behöver ingen yllekofta… 

Hos oss öppnar vi alltid alla julklapparna på morgonen, för antingen åker Håkan uppåt eller så åker vi till honom, men vi vet ju lixom aldrig förrän kvällen innan, eller ibland julafton om han ska iväg eller inte, det beror mycket på vädret å temperaturen, så julklapparna är ju alltid här hos mej. Å inte ids man dra iväg med dem, med katter å mat å allt, på julafton om han stannar hemma, nä då är det lika bra att öppna här å sen åka iväg. Vill man så kan man ju spara nån liten julklapp att öppna hos honom också på kvällen.

Här är några av klapparna. En ny parfym, CLEAN Blossom, doftar jättegott. Alltid lika spännande när man önskar eller ska ge en parfym som man inte vet hur den doftar, för när man beställer har man ju inga provflaskor. Så det är ungefär som att köpa grisen i säcken. Men nästan alla Cleans dofter är ju goda. I alla fall de jag provat.

Å så önskade jag å fick ett par nya örngott. Vita med svart mönster. Mycket fina!

Djuptallrikar är nåt som går åt här, för vi äter alltid fil till frukost. Skogsbärsfil. Så jag önskade ett par nya skålar till ändamålet. Å naturligtvis till annat också. Jag har alltid lite att välja på i min önskelista så jag inte vet exakt vad jag får, för det vore ju jättetråkigt.
Nu fick jag dessa vackra.

Å så ville jag ha ett par mjukisbyxor med färg. Är lite trött på att alla är grå. Helst ville jag ha knallröda, men det finns inte att få tag på. Bara i velour. Så jag önskade å fick dessa fina, rosa reebok-brallor 

I min pyjamaslåda har jag en massa tröjor å få byxor. Jag har satt dit mina avlagda tröjor som inte är så fina att ha till vardags längre, men som duger att sova i, så jag har massor med överdelar, men få byxor, så det önskade jag också.

Fick dessa grå som jag trodde hade vita prickar när jag klickade in dem i min önskelista å sa till Håkan när jag öppnade att det är ju stjärnor på dem. Nu när jag ser bilden så är det ju inte stjärnor heller utan snöflingor. Så gulligt! 

Vidare fick jag två klänningar. En svart, tunn, stickad som man kan ha som långtröja också. Jättefin med snyggt fall. Å en långärmad petrolgrön i viskos, också med jättefint fall, som blir vidare under bysten. Mycket fin måste jag säga.
Jag vill bara skratta, för i skrivande stund sticker Valle ner huvudet i min kaffekopp å slickar i sej schlumpen 

Ja, det var julklapparna den här julen. Som vanligt är jag mycket nöjd å tackar tusen tack igen. Hoppas alla har en underbar jul därute å njuter av god mat å dryck, det ska jag också göra strax. GOD JUL alla! 

…en riktigt GOD JUL!

Nu är salladen klar å jag har gjort dressingen som ska vara till, men inte blandat i, för det får man ta själv hur mycket man vill ha.

Skinkan är griljerad å färdig. Så himla god! Å med salladen ovan, kokta ägg, lite sill å rödbetssallad så är julen fulländad. Jag gjorde en gryta på fläskbitar i min emaljerade gjutjärnsgryta som smakar precis som mammas karelestek, som vi alltid hade till jul, så nu har vi det också på julbordet. Revbensspjällen ska förstås tillagas, men vem har bråttom, det hinner vi med sen. Köttbullar har vi lite kvar av så jag behöver inte rulla några nya. Prinskorven är inhandlad. Janssons har vi också i frysen. Ja, mer färdiga för julen kan man knappast bli. Men jag får vänta tills Håkan kommer hem. För ensam äter jag inte allt det där. Men jag kan ju tjuvstarta med en skinkmacka eller två 

…så härligt…men samtidigt bitterljuvt…snart är ju det hela över… 

Julgotter å alla andra frestelser får ju det här med viktminskningen att senareläggas, för hur ska vi hinna äta upp allt detta till nyår? Det går ju bara inte. Tre strutar med diverse chokladpraliner, en påse med chokladbollar, after eight, tryffel, Ferrero Rocher, Toffifee, engelsk konfekt m.m. å så alla polkagriskäppar i granen. Herre min skapare. Jag får nog skjuta fram bantningen till påsk. Nä visst ja, då är det ju påskägg o dylikt…nåja, jag tar det…en annan dag då.
After eight å ferrero är det vi själva har köpt, resten fick Håkan i julklapp i en söt jutesäck, som det stod god jul på.

Sen fick han även en romflaska, den på bild, å så var det nån som tyckte att han som super så mycket skulle få en fyra liters famous grouse i en ställning som man vickar på så man slipper lyfta flaskan å hälla. Den är nog inte är så lätt 

…”han som super så mycket”…Håkan är ju halvnykterist… 

Idag har jag moppat å skurat alla golv. Det behövdes verkligen. På det vita syns varenda lilla fläck så tydligt å det är på det som man ser hur skitiga de andra golven är, fast på dem syns det ju inte. Besvärligt är det, med vita golv, men det är så snyggt!

…det är bara att skura oftare…det är inte annat… 

Idag är det da’n före da’n före da’n före doppareda’n. Jag har alldeles nyss slagit in alla julklapparna färdigt så nu kan vi invänta julen i lugn å ro.

Nu sitter jag å väntar på att Håkan ska komma hem så vi får åka å handla julmaten. Sen är vi färdiga med det också å det är bara tillagningen kvar.

♫ Ingen jäkt å svår panik, om ni kör med vår taktik, vi får känna julefrid när vi fixar allt i tid, för vi har ingen lust att stressa nu till jul, rabbadibapp, för vi har ingen lust att stressa nu till jul ♫

…härligt… 

Ja, det är ju en massa olika saker man kan ha i mitt öskar, till exempel ljus med kottar å mossa eller renlav å peta ner lite plastlingon så här till jul. Jättegulligt ju. Eller också kan man ha nötter i den, alltså valnötter å hasselnötter som man knäcker, om man inte är rädd att få med såna där eländiga flygfän som vi fick i en valnötspåse. Inte för att de var svåra att bli av med, men ändå. Man kan även med fördel ha godis i den, såna med papper på, men nu till att börja med ska jag ha clementiner i den. Å apelsiner, när vi nu har det hemma igen.

Eftersom jag inte hade några grankvistar att pryda den med så tog jag lite fuskmurgröna runt handtaget för att dölja det trasiga lite, men inte helt, för det är en viss charm med det ändå. Å den passar ju alldeles utmärkt som fruktskål, måste jag säga. Mycket fin!

…sen, efter jul, får man förstås hitta på nån ny, för årstiden passande dekoration… 

Jag vet inte vad det är, om jag är senil eller nåt, men vi åkte ju till ranchen för att fira av både tredje å fjärde advent. Det var lixom the main reason. Tror ni att vi tände fjärde ljuset idag? Ne, precis. Det föll så klart i glömska, som så mycket annat.

Men här hemma har jag då tänt alla ljusen nu å så får vi ta det antingen på julafton eller till nyår, beroende på om Håkan är hemma eller inte. Det är ju inte så himla noga egentligen. Det var bara nåt jag ville göra så att det firas på ranchen också å inte bara i stan.

…jag får skylla på min ålder, för jag kan inte säga att jag haft mycket att göra…tyvärr… 

Nu är vi hemma hos mej igen, på min gata i stan där jag bor, å innan dess var vi å tände ljus vid pappas grav.

Grattis på fjärde advent…eller vad man nu säger. Det blev inte fyra, men väl två ljus i dina lyktor, pappa. Det räcker gott å väl.

…överallt står träden svarta, men här på gravplatsen är de gnistrande vita å fina…så vackert…

Något som är vanligt på julbordet i min familj är karelska piroger. Tunt rågbröd med risgrynsgröt i, som vi tycker är så himla goda. De serveras helst med äggsmör, dvs hackad kokt ägg som man blandar med smör, men det går ju lika bra med bara en smörklick.
Jag har tänkt baka det i år faktiskt, för det är så längesen jag gjorde det å de som gick att äta säljer de ju inte längre på affären, vilket jag påtalat tidigare här i bloggen. Så då är det bara att göra dem själv. Men nu hade vi den stora turen att min syster hälsade på igår å hon hade med sej en påse till oss så vi får smaka. Mums!

Å inte nog med det, hon tog med sej en liten burk ”vita pepparkakor” också, för det bakar ju inte jag till julen längre eftersom jag bakar riktiga pepparkakor å har gjort de vita till påskkakor istället. Men nu fick jag ju lite såna ändå. Så himla bra det är med systrar!

…karelska piroger å vita pepparkakor…det gjorde ju som julen komplett då… 

Hej allihopa! Idag har varit en fin dag. Vi gick en liten promenad till andra sidan byn för att kolla in en butik med lite antik inredning.

Vi passerade en mycket tjusig rondellhund med Luciakronan på svaj  

När vi kom fram ringde svåger med syster. De var hos oss så vi bad dem komma dit där vi var så fick de också kolla om de hittar nåt de vill ha. Eller mest syster då. Å det gjorde hon.

Det finns hur mycket fint som helst. Vackra lyktor, glas å porslin, gamla å nya plåtburkar, möbler, speglar, lampor, plåtskyltar, tavlor å en massa olika prydnadssaker.
Den på bilden nedan var rolig, men lite för magstark för att jag skulle vilja hänga upp den hemma  
Syster köpte den som står till vänster. ”Coffee makes Everything possible”, står det på den. Mycket fin.

Jag hittade förstås hur mycket som helst som jag ville ha, men verkligen inte behöver, jag har ju så mycket lyktor å allt möjligt så det lockade inte tillräckligt mycket, men nånting ville jag köpa. Å till slut blev det ett gammalt öskar som man öste ur ekan med förr i tiden. Det är trasigt å slitet, men ni vet kanske hur jag är vid det här laget, jag faller för det som är handgjort, gammalt å som bär en historia med sej. Jag frågade syster vad jag skulle ha det till å hon kom med en massa fina förslag så jag köpte det. Det var det enda som jag föll för riktigt å jag tänkte att jag skulle ångra mej om jag gick därifrån utan det.

…den enes skräp är den andres skatt…jo, det stämmer ju… 

Nu är vi tillbaka på ranchen för att fira lite advent. Idag tar vi tredje, för vi var ju inte här förra helgen så vi tände tre ljus i adventsstaken medan vi åt lite räk- å laxstubbe.

Den var rätt så god. Jag var ganska hungrig så det var väl den bästa kryddan. Katterna har sprungit upp på övervåningen efter att ha gnällt om att få gå ut. De fattar lixom inte att det är kallt å vinter, fastän de nyss kände det när vi bar in dem. Men så fort vi kommer inomhus tror de att det är sommar därutanför. För det är det ju oftast när vi är här. Inte så lätt å komma ihåg alla detaljer kanske.
Nu kommer Vilma å gnäller igen. Jag vet inte vad det är hon vill, men inte vill hon ut i alla fall. Det kan jag försäkra. Jag orkar inte ens gå å öppna dörren åt henne så hon får se själv, hon får helt enkelt lita på mitt omdöme.

…nu ska jag gå å släcka ljusen så vi har nåt att elda på söndag…tänk, nästa vecka är det jul…

Har ni slagit in några julklappar än? Jag har hunnit med två stycken, men jag har köpt alla redan så det är färdigt å ingen jäkt å svår panik råder i detta hem. Jag tänkte väl slå in dem nästa vecka å lägga under granen. Jag ska väl hitta på nåt åt Valle å Vilma också. Jag ska sy nåt smått å fylla med kattmynta. Det brukar de bli glada åt. Eller om jag gör en leksak med kattmyntatabletter som får ramla ut när de rullar på dem. Jag har faktiskt ihåliga bollar redan med en liten pingla i som man kan lägga nåt gott i. Vilma kan få såna där knapriga kuddar som hon gillar i sin å så nån liten råtta med kattmynta i. Ja, det får bli två paket var åt de små.

…klart katterna ska ha julklappar också… 

Mums, det var gott med lussebullar å pepparkakor. Å julkalendern har vi följt från dag ett. Det är nog den bästa som visats hittills. Så välgjord å lagom spännande. Jag tycker att det ska vara mer såna där feelgood barnprogram. Jag tycker det visas alldeles för mycket elände. Tycker barn om sånt? Jag tror inte det. Men jag kan ju ha fel.

I alla fall så har vi missat Lucia på tv. Jag brukar alltid titta, det påminner om när man själv var med i skolkören å lussade för hela skolan, men i år blev det inget. Fast det räcker ju med fika. Å julkalendern. Jag fick ju höra lite luciamusik på radion. Jag nöjer mej med det.

…sov så gott nu i Lucianatten…nu ska då jag göra mej klar för sängen…nattinatti…

Röda ljus hör julen till å jag tänder nästan varje dag nu. Jag har röda värmeljus också, som jag å mamma köpte i somras när vi var till IKEA. De doftar jordgubbe. Inte så juligt kanske, men ljuvligt.

…nu kommer Håkan snart, då blir det julkalender å lussefika… 

För inte så längesen skulle det aldrig komma på fråga att denna ljusslingan skulle sättas upp. Jag köpte den för en herrans massa år sen å jag har alltid tyckt att den är söt å lite rolig, men inredningsmässigt har jag bara inte velat ha den nånstans.
Det är egentligen julgransbelysning, tror jag i alla fall, för den är gjord precis som julgransljusen med en grön sladd som börjar å slutar vid kontakten.

Men nu är jag inte lika ”bajsnödig” längre, så att allt måste matcha inredningen å jag gillar allt som känns gammeldags å då menar jag inte det här moderna i beige, vitt, svart å grått utan jag menar som de hade på riktigt förr i tiden. Å den här tomteslingan känns förr i tiden. Den känns lite kitschig, lite 1960-tal så där. Mer av det vill jag ha! Jag vill ha gamla julbonader i papper, girlanger å en massa sånt som vi hade när jag var liten. Jag tycker det är så mycket hemtrevligare.
Å den här ljusslingan ger ett så mysigt sken. Nu när jag äntligen, efter alla dessa år, fick upp den så förstår jag inte varför jag inte gjort det tidigare 
Det är inte vackert, men så mysigt!

…jag tror den börjar vara närmare tjugo år nånting…så länge har den fått vänta…

…ha en fin Lucia alla…

Hej allihopa! Imorron är det Lucia å då måste man ju ha lite lussefika. Jag har inte köpt några pepparkakor, för jag ville baka dem själv. Jag tycker de är godast å förra julen blev det inget bak eftersom jag hade foten i gips å inte klarade av att vara uppe så länge utan att det började sprängvärka.
Av nån anledning har jag inte haft så bråttom med det, så när jag kom på att det är imorron vi ska ha dem fick jag eld i baken.

Allt har tagit runt 4,5 timme, från det jag började med degen till det jag gräddade sista plåten. Mammas recept använder jag. Inget fusk med köpedeg.

Jag har radion på mixmegapol som spelar julmusik för hela slanten å om inte det skulle ge julkänslor så vet jag inte vad som gör det. Doften av pepparkaka å julmusik. Det är jul det.

Jag har bakat lite allt möjligt. Grisar, gubbar å gummor, stjärnor, blommor, månar å de där löven som jag tidigare sagt är mistelblad, men det stämmer ju inte alls så nu undrar jag om det ska föreställa järnek…?? Det är inte granar i alla fall, för det har jag också å de ser mer ut som…granar.

I alla fall så blev de så himla goda! Håkan blev så glad när han klev in genom dörren å kände doften. Sen kunde han knappt sluta äta av dem 

…så skönt, nu kan vi fira Lucia…lussebullar har vi redan i frysen… 

Finns det nåt godare än nygräddade frallor? Jo, det finns det ju förstås, men det är väl bland det godaste som finns i alla fall? Jag tycker då det. Å om man inte ids baka själv så finns ju de här som man bara gräddar färdigt på 6 minuter, så får man nybakta frallor till frukost eller när man nu behagar. Det blev mitt mellanmål, för att inte säga middag, för det blev ingen sån här i mitt lilla residens idag. Gott så det förslår!

…å så klart en stor kopp te till…mums!… 

Nu börjas det. Nu äter vi såna där juliga frukostar. Fast det är inte julskinka på vörtbrödet utan alspånsrökt karré, vilket är jättegott å funkar bra ihop med rödbetssallad. En sån här frukost klarar jag när jag varit uppe ett par timmar.

Valle lät sej väl smaka av det som bjöds, men Vilma var av den kräsnare typen å stack iväg å ville inte ens vara med på bild. Hon är sån ibland, men oftast vill hon också smaka.

…mycket gott var det på min ära…nu kan man starta dagen mätt i magen… 

Våran lilla Vilma har inte riktigt vuxit ifrån buset med granen. Vi hade ju ingen stor förra julen så jag trodde att hon skulle vara ointresserad av den i år. Det är hon inte.

Valle bryr sej inte om den nämnvärt. Det har han egentligen aldrig gjort, vad jag minns. Han har suttit å stirrat på en kula en stund, ungefär som om han försöker komma på vad den ska vara bra för, å sen börjat tvärslå på den med tassen några gånger för att sen bara resa sej upp å gå därifrån som om ingenting hänt.

Dock minns jag inte om han tagit sönder nån kula, men jag har hittat några under soffa å skåp när man vid senare tillfällen har flyttat på dem.

I år har han inte visat nåt som helst intresse. Inte än i alla fall. Han gillar att ligga under den, det är allt.

Vilma däremot gillar att klättra i granen. Å ta bort alla rosetter hon kommer åt. Så den blir mer å mer oformlig å jag får leta rosetter hela dagarna för att sätta tillbaka dem. Än har hon inte slagit lös nån kula, men det är nog bara en tidsfråga. Inte bryr hon sej när vi säger till henne heller. Hon bara tittar på oss lite frågande å fortsätter sen som om hon är bergsäker på att det är tillåtet. Om än hon här på bilden ser ut att vara den frommaste av katter som bara ligger nånstans så snällt å inte hittar på några ofog alls, men tro mej, skenet bedrar. Denna söta, lilla häxmajaprinsessan är den besvärligaste katt vi nånsin har haft. Men hon är lika älskad ändå, det lilla trollet. Så otroligt mycket älskad. Precis som lille Valleman.

Jag köpte ju nya taklampor till vardagsrummet för…ja, det är längesen, men som jag, som vanligt, inte fått upp ännu. Men jag har en känsla av att de kommer upp inom en alldeles snar framtid så jag har passat på att elda ljusen i kandelabern som hänger ovanför soffbordet. Det var riktigt vackert måste jag säga å lyste upp som vilken annan lampa som helst. Nästan att det vart lite för ljust.
Nu kommer inte den här att pensioneras utan den ska få hänga i hörnet, ovanför gröna skåpet, för jag tycker nämligen att den är alldeles för fin för att läggas undan. Jag är ju sån, jag tycker så mycket om alla saker så jag har så svårt att skiljas från dem. Därför är det nog bäst att inte införskaffa mer grejor, för det ryms verkligen inte mer nu.
Fast nog hade det som ändå varit kul att lägga undan ett tag å ta fram om nåt år, för då känns ju allt som nytt igen.

…men nu måste jag få upp mina snygga, indiska lampor…nu har jag väntat alldeles för länge…

Idag har varit en underbart vacker dag. Jag jobbade till strax efter elva, i stan hela dan,  å när jag promenerade hem steg solen upp över byggnaderna å spred ett så fint sken över isen.

Solen ligger så lågt nu å är inte uppe mer än ett par timmar innan den går ner igen. Snart når vi vintersolståndet å årets mörkaste dag, sen vänder det.

Älskar när träden gnistrar vita i solen. De ser mer levande ut då.

Å när jag gick där å tog mina fina bilder så ser jag nåt röra sej långt ute på isen. En drakflygare med snowboard. Han åkte runt i en väldans fart å när draken lyfte lite gjorde han höga volter. Det såg så himla kul ut. Tänk att få syssla med sånt en så här vacker dag istället för att vara på ett tråkigt jobb. Å jag, som har så korta dagar, hade privilegiet att få betrakta det hela. Så jäkla härligt!

Jag blev så där barnsligt lycklig när jag gick där å tänkte att snart är det jul å sen går vi mot ett nytt år å en ny vår å då ska jag gå långa promenader ute på isen, bara för att jag kan.

…jag är inte som jag var innan skadan i foten, men är så tacksam över att jag kan gå i alla fall…

När man har husdjur, å allra helst såna som gärna tuggar på växter, ska man tänka på vad man köper hem nu till jul. Nästan alla julblommor är giftiga för di små liven, julstjärna, hyacint, amaryllis, julros, mistel, inget av detta ska man ha åtkomligt för katter. Men jag har köpt små julstjärnor å ställt i hörnskåpet i köket, för dit går de inte annat än om det råkar vara tomt när man håller på å städar eller nåt, så har det hänt att Valle har hoppat dit, men aldrig när det är fullt med grejor där, så det känns tryggt att ha dessa blommor där. De är ju så låga så de ryms gott å väl.

Allra helst hade jag velat ha hyacinter, både för att de är så fina å så för doften, men de törs jag inte ha. Kanske uppe på hörnskåpet, men där kommer de inte till sin rätt så det känns onödigt. Då får det duga med dessa småplantor fram till jul, för sen är det ju bara att kasta. Å Valle å Vilma ska få en stor ampellilja istället att sätta tänderna i, den funkar i alla fall bra som kattgräs.

…men Hampus åt inte på giftiga växter så med honom kunde jag ha framme vad som helst…

Hej allihopa! Hur är det med er? Med mej är det bara fint. Det ordnade sej med mitt knasiga schema som så att jag var tvungen lämna bort det gamla vackra trähuset vid stadshuset. Eller tvungen å tvungen, men det var det bästa alternativet eftersom FK är varje dag 1,3 tim å trähuset bara 48 minuter två dagar i veckan. Men det gör inget, jag har fått jobba runt fem timmar per dag ändå. Mitt schema är bara ett grundschema som jag har hela december, sen tillkommer nåt nytt varje dag så jag får lite mer timmar. Jättebra, tycker jag! Har varit på väldigt bra ställen så jag är nöjd. Ingenting som ligger så långt att jag inte kan gå hem. Förutom igår då en kollega drog mej med på turné, men hon skjutsade mej hela vägen hem så inga resekostnader denna veckan. Najs som tusan!

När jag gick hem idag passerade jag gamla ”druggen” (förkortning på drugstore). De har ju rivit byggnaden i våras å det är bara en obemannad mack kvar. Fy så trist! Men man vänjer sej väl. Jag var iofs bara in å hämtade paket där, vilket man gör på Konsum numera som ligger på andra sidan gatan, å köpte lite godis ibland, men jag tyckte att det var en ganska fin byggnad, så den hade gärna fått stå kvar. Den har ju alltid funnits där. Men det är ju så, allt gammalt ska bort å det ska förnyas, vilket inte alltid betyder att det blir till det bättre. Inget man kan göra nåt åt. Det är bara att acceptera. Tyvärr.

…idag var det plusgrader, men snön ligger kvar…riktigt skönt att gå hem var det… 

Denna helgen har vi tillbringat på ranchen igen, till katternas glädje. Så sura de ska bli när vi sliter dem härifrån igen.

Det har varit en lugn å skön helg. Jag har bakat lite munkar. Hittade ett recept på nätet, som visade sej vara jättetrist, å bakade halv sats. Tur det på sätt å vis. Alltså, de går ju att äta, de är inte dåliga, men de smakar inte som de brukar, så jag ska baka igen, hemma på min gata i stan, riktiga supergoda munkar.

Till lunch igår å frukost idag blev det risgrynsgröt, som sig bör så här vid juletid, å vi har just ätit middag som idag blev makaroner med bacon, ärter, majs å paprika samt lök. Peppra med vitpeppar. Gott som tusan!

Sen har jag bara suttit vid datorn eller legat å tittat på tv. Skrivit en önskelista å ändrat headern lite här i bloggen, eller de är ju flera som visas slumpmässigt varje gång man öppnar sidan.
Jo, å så har jag klippt till Håkan igen. Det blev jättebra, som vanligt. Han är ute å skottar, för det har snöat hela förmiddagen.

Snart blir det väl att åka hemåt igen. Det är ju en ny arbetsdag imorron med mitt nya schema som ska bli kul å se hur det funkar. Har fått lite tips om hur jag kan prova göra. Går det så går det, annars måste vi ändra. Jag vill ju vara i stan så jag håller alla tummar å tår.
Vi hörs!

…Håkan hade en adventsstake som vi tog fram nu å tände tvådje ljuset… 

Hej allihopa! Efter att ha haft lite mer jobb en tid, som jag blivit tillfrågad med kort varsel, har jag återigen fått ett schemalagt vikariat för december á 17 tim/vecka. Allt ligger inne i stan så det hade ju varit bra, det är bara det att allt ska göras före tio. På måndagar å torsdagar har jag alltså fem timmars jobb som ska vara färdigt före tio. Det går ju inte, så det får de ändra å då kanske jag inte har alla ställen inne i stan i alla fall. Kanske inte ens 17 tim/vecka heller om de inte har nåt annat ställe som inte ska tas före tio. På onsdagar har jag bara 1,3 tim, det vill säga en timme å arton minuter. Det är ju inte ens värt att lämna hemmet för så lite.

Men jag har kvar ett par av mina ställen i alla fall. Det gula, vackra, gamla trähuset till exempel. Då får jag fortsätta knata genom stadsparken som är så vacker nu när de tänt i granen å björkarna.

Å så har de klätt granen på Storgatan också. Ståtlig är bara förnamnet. Jag vill ha alla mina ställen inne i stan, för det är så mysigt att traska runt där. Å så kan jag gå till å från jobbet varje dag å slipper lägga mina slantar på dyra bussresor. Men det är ju mest butiker som alla ska ha städning före tio så det är nog svårt.
Det var meningen att jag skulle ta det gamla trähuset efter tio, men där har de uttryckligen sagt ifrån att de vill att man börjar sju, för att man ska hinna städa färdigt innan de kommer. Så det gick inte heller. Får se hur det blir med mitt schema nu då.

…det är tur man upptäcker såna fel annars hade det inte varit kul på måndag… 

Nu är vi hemma igen å jag har tänt alla adventsstakar. Jag gjorde ju aldrig det när jag ställde fram dem, kollade bara att alla funkade, men släckte sen igen.
Tände även lite ljus på hyllan i sovrummet också. Inte för att vi sitter där, men det är mysigt ändå. Man kan ju springa fram å tillbaka utanför å titta in lite då å då, så får man lite extra motion på köpet.

Valle å Vilma har fått sin lilla adventsstake å den lilla granen på lilla bordet. Kattgräset satte jag i en kruka med färdig jord i. Kanske det håller bättre då, man vet aldrig.
Den lite större granen tar jag inte upp i år, för jag måste han min stora pelargon, som jag burit hit från sovrummet, på stolen så det finns inte plats för nån gran då. Men det räcker gott så här.

Å första ljuset tänt, så klart. Jag vet aldrig i vilken ände man egentligen tänder. Jag tror jag brukar börja med den från höger, men i år var jag lagd lite mer åt vänster av nån underlig anledning, så det kändes rätt att börja där. Who cares? Huvudsaken är ju att alla fyra ljusen är tända på fjärde advent.

…månntro om man skulle glögga lite nu?…så gott det hade varit…kanske gör det… 

Idag är det första advent å vi fick en vit sådan i alla fall. Jag trodde faktiskt inte det, för ibland kommer det inget förrän veckan före jul, så glad är ju jag.

Valle provade vara ute lite på bron bara, men Vilma satte inte en tass utanför dörren. Jag försökte puffa lite försiktigt på henne med ena foten, men hon bara gnydde till lite förnärmat, så där som fina fröknar gör, å sprang in å satte sej vid den inre dörren i hallen.

Men om jag säger att Valle blev långvarig så ljuger jag. Han satt väl å tittade på det som en gång kommer att bli hans i ungefär 3 minuter, sen ville han också in i stugvärmen.

Efter sej lämnade han så söta spår 

Vi julpyntade idag. Granen står så grön å grann i köket.

Vi fikade pepparkakor med kaffe, inte glögg. Goda Nyåkers i så himla fin burk.

Adventsstakarna står i fönstren. Men en av dem lyste inte.

Håkan provade byta lampor i den, men den var trasig helt enkelt så vi måste köpa nya, minst två i alla fall så vi får i båda de små fönstren på övervåningen.

De gamla i köket lyser då så fint å det är så mysigt så man vill nästan inte åka härifrån.

Men jag har ju ingen gran hemma så jag måste fixa den å få upp adventsstjärnorna, så vi får åka hit nästa helg igen. Då får vi ju mysa på båda ställena.

Jag älskar glaspumlorna. De där stora, mönstrade. De är ju så fina! Röda, vita å silver i den här granen å hemma på min gata i stan har vi rött å guld å litegrann av blandade färger, men det är så lite så det syns knappt.

Här på ranchen har vi ingen adventsstake med fyra ljus så jag fick tända ett ljus bara. Det går ju lika bra. Vi hinner införskaffa en sån nån annan dag. Då vi köper elljusstakarna till exempel. Eller så tar jag med en röd hemifrån som jag ändå inte använder. Den duger gott till ändamålet.

Jag förstår mej inte på dem som inte tycker om julen, med sina varma, vackra färger, det är ju det bästa som finns!

…ha en fin första advent alla!…

Idag kom snön igen. Nu är det vitt å fint på backen å nu vill vi inte att det smälter bort utan att det får ligga kvar hela vintern. Fast det behöver inte komma några mängder förstås, men så att Håkan kan skotta upp snön mot husväggen, för det isolerar så bra.

Hemma på min gata i stan behöver ju inte vi skotta, som tur är, men nu är vi på ranchen. De här bilderna tog jag när vi skulle åka. Så härligt att få en vit första advent 

Jag jobbade lite längre idag. Jag har faktiskt fått ihop 115 timmar den här månaden, om jag inte har räknat fel, så nästa lön blir inte så dålig. Då kan jag lägga undan lite också. Inte dumt.
Å stegräknaren visar dryga 20 000 steg idag. Det känns i min stackars lilla fot, vill jag lova. Men nu är det helg å jag får vila så jag orkar med nästa vecka igen. Har inte blivit tillfrågad, men skulle tro att jag får jobba. Jag har ju inte varit ledig en enda dag sen jag började den 17 augusti. Ja, förutom helgen då förstås. Å det önskar jag er alla en riktigt fin en.

…hoppas ni myser i adventsstakens sken med pepparkakor å varm god glögg… 

Idag kom tomtefamiljen på plats i stadsparken. Vi som inte har en gnutta snö.

Men det hade de löst med att frakta dit lite nånstans ifrån. Bara det nu inte smälter!

Nej, jag har inte stått å tittat på medan de ställde dit dem, bilderna är tagna vid olika tidpunkter. Jag har fått ett till ställe i det där vackra gula trähuset bredvid stadshuset, men de är aldrig där på morgonen så jag måste gå tillbaka dit efter jag tagit två andra ställen som öppnar kl. 10 å inte kan vänta, så det blir ett evigt rännande fram å tillbaka. Döm om min irritation när de inte var där då heller! De tror väl att vi ska åka fram å tillbaka å kolla om man kan komma in hela dagen. Nix å nej! Det är slöseri av min dyrbara tid.

…jag ska väl börja julpynta här hemma också strax, för det blir ranchen i helgen å pynta där med…

Jag älskar ”Historieätarna” å är jätteglad att det har börjat igen med nya avsnitt (tyvärr de sista, det blir inga fler sen) så då kan ni ju förstå att jag gillade förra årets julkalender å tittade faktiskt på vartenda avsnitt, fast på nätet då.
Annars har jag inte tittat på dem alls genom åren, sen nån gång på 80-talet tror jag, har bara sett nån snutt här å där varje år så egentligen kan jag inte uttala mej om vilken som är bäst, men jag kan säga att jag tror att årets julkalender kommer att bli den bästa ever! Jag kommer i alla fall att sitta bänkad varje dag fram till jul, för det här är precis sånt som jag gillar. Äntligen har de förstått hur det ska vara!

…det är nästan så jag längtar till första december… 

Sent omsider, som med allt annat när det gäller oss, så fick jag då äntligen upp mina små svarta tavlor. Tyckte det passade bra att ha dem på sidan om kylen så de finns nära till hands när vi ska skriva upp vad vi behöver. Då kan man ju inte glömma det i alla fall. Borde åtminstone inte glömma. Man gräver i kylen, upptäcker vad man saknar, tar två steg å skriver upp det. Hur svårt ska det va? Sen fotar man det innan man åker å handlar så har man listan i mobilen. Hur smart?

…kan ju iofs vara jättesvårt…när man är sån som ”ska bara” först… 

*nöjd ändå*

Rejält med grönt till lunchen. Under gömmer sej några hemgjorda köttbullar å potatisklyftor så det är inte bara grönt. Det var verkligen en jätteportion å man blir mätt, men inte lika proppmätt som om större delen varit köttbullar å potatis eller annan kolhydrat. Här är en fjärdedel kött, en fjärdedel potatis å resten grönsaker. Mycket nyttigt!

…sås hade vi också, fempeppar som är så gott… 

Det lyser så vackert i den inglasade bron mellan parkeringshuset å Smedjan.

Det är stora, fina snöflingor å så blinkar det en massa smålampor, så det ser ut som att det glittrar därinne.

Inne i Smedjan har de hängt belysning i alla räckena å det ger ett sånt mysigt skimmer därinne. Så himla fint!

…å mer pynt blir det…idag reste de även stora julgranen, ute på sin vanliga plats…härligt!…

Det var det. Lite fick vi ju känna på vintern. Nu är det bye-bye ett tag framöver. Undrar när det snöar nästa gång. Lagom till jul? Eller tidigare? Jag röstar för tidigare. Typ imorron. Gillar inte detta höstrusk. Med regn å orkanvindar. Fy vale!

…så less detta mörker… 

Vi sitter å löser korsord till frukosten.

Håkan:  ”Bön om upprepning”…
Jag:  Va?
Håkan:  ”Bön om upprepning”…
Jag:  Va?
Håkan:  ………………………. …*skriver*
Jag: 

Idag var det kallare å Håkan tyckte inte att vi skulle gå nån promenad, för det skulle nog inte vara så skönt. Jag lät honom övertyga mej, har haft lite ont i foten på sista tiden å det beror nog på snön, att det är lite ojämnt underlag. Jag får ont av minsta snedsteg, eller vad jag ska kalla det, men på plogade underlag går det ju bra.

När jag tittade ut genom fönstret å såg solen skina så vackert ångrade jag mej. Jag måste ut!

Sagt å gjort, jag klädde på mej å gick en ganska lång promenad på nästan 50 minuter. Kallt om kinden, men annars behaglig temperatur. Klär man sej ordentligt bara så är det hur skönt som helst.

Inte för att jag tycker det är lika kul att gå ensam längre, som jag tyckte förut. Visst, om jag har musik eller radion i örat, då är det bäst om man är själv, men nu när Håkan oftast hänger med på promenaderna är det ganska trist när han inte gör det. Men det ska inte hindra mej från att motionera. Jag ska göra det ändå. Det är så nyttigt för mej å när det är så här vackert väder vill jag njuta av dagen. Carpe diem som di säger. Fånga dagen. Å det känns som att jag fick göra det idag.

 …hoppas Håkan ångrar sej nu…då hänger han med imorron… 

För exakt ett år sen bröt jag min stackars fot. När man tänker tillbaka på det så förstår jag inte att jag stod ut. Det är så tragiskt att bli sittande/liggande så där i flera veckor bara för att man måste ha foten i högläge. Håkan tyckte det var jättejobbigt den veckan han hade rosfeber. Jag låg i flera veckor. Först åtta med gipset, sen ett par veckor till efter det var borttaget, för jag svullnade så, så fort jag satte ner foten. Svullen å blå var den.

Så fruktansvärt tacksam att det är överstökat. Jag hoppas att det var första å sista gången. Inga fler brutna fötter tack! Åtminstone inte på ett så komplicerat område.

…jag låg förstås inte precis hela tiden, om det nu är nån som tänker det…men jag var tvungen att avbryta allt för att gå å lägga mej i tid å otid, när det började sprängvärka…å det är så skönt att slippa nu…

Hej allihopa! Nu börjar det bli lite mer vinter här i vår stad. Jag tyckte väl att det var orättvist att de som bor längre ner i detta land ska få mer snö än oss, men nu börjar det likna nåt. Snart är hela viken istäckt å vi får vår fina isväg att promenera på.

Jag har varit min sista dag på vårdcentralen, men det var jag redan igår, för jag hann inte dit idag. Jag har fått ett nytt litet ställe som ligger i samma gula vackra träbyggnad där jag redan städar varje måndag å torsdag å hade ju gärna gått upp till det nya samtidigt, när jag nu redan är där, men idag var det stängt, så jag fick gå å ta två andra ställen som öppnar kl. 10 å sen gå tillbaka igen. Otroligt opraktiskt! Å det gjorde ju att jag inte hann till VC:n å hon jag vikade för kommer tillbaka imorgon så jag behöver inte åka dit mer. Men jag har jobb ändå så det gör ingenting. Kanske inte lika många timmar, men det blir nog mer sen. Hoppas jag. Det ordnar sej alltid. Jag är inte orolig.

Idag var jag på cellprovtagning. Det tar mellan 1-12 veckor att få svaret. Jag tror inte det finns nån förändring, trots att jag har mellanblödningar lite då å då, eller snarare väldigt oregelbunden mens. Den kan komma igen två veckor efter den föregångna, men det har nog med klimakteriet att göra så jag är inte orolig för det heller. De säger ju att det inte är nåt konstigt med det. Värre är det om man inte har haft mens på ett år eller mer å sen får en blödning, då ska man nog gå å kolla upp det. Men skulle det vara nåt så får jag ju veta det nu då. Det är bra att gå på dessa provtagningar, om än de är lite obehagliga. Det går så himla fort. Jag hade tid 14:45. Klockan 14.56 var jag hemma igen. Nu har jag visserligen nära till VC:n, men ändå, det går så himla fort. Det tar typ en minut. Möjligtvis den längsta minuten i ditt liv, men det är inte längre än så.

 

…skönt att ha det bortgjort…å skönt att få mer snö…å skönt att få nya ställen imorron… 

Min kära pelargon, som jag har i sovrummet, den stod ju så mörkt så den protesterade med det ena gulnade lövet efter det andra. Det räcker ju inte med det futtiga dagsljus den får numera å innan jag hade funderat ut vad jag skulle hitta på ställde jag den i badrummet med lampan tänd dygnet runt.
De i köket får ju ljus från fönsterlamporna, med bara vanliga lågenergilampor i, å det räcker. I sovrummet har jag inget uttag ovanför fönstret, bara vid golvet, så hänga fönsterlampor där blev ingen ljus idé. (Hahhaa!………nähä.) Alltså var jag tvungen att hitta på nåt annat å valde att köpa en skrivbordslampa som får duga som ljuskälla till min kära växt.
Den är ju enorm å ska förstås kapas, men det är alldeles för tidigt ännu, så den får stå där å rangla ända fram till slutet på februari, sen ska jag toppa den rätt så rejält.
Jag har dragit ihop den med ett snöre, för den breder ut sej nåt så förfärligt annars. Man kanske skulle kunna klippa ner den litegrann redan nu, bara så den blir lite lägre?
Jag la några böcker att ställa lampan på så den kom upp lite högre, men det är nog för lågt ändå. Kanske jag får ta en pelargon från köket å ställa här inne å så får den här stå på köksbordet under kökslampan på natten å medan vi är på jobbet. Då får den ljus i 12 timmar/dygn.
Vi får se hur jag gör.

…men jag är rätt nöjd med lampan ändå…trots att det bara är en vanlig skrivbordslampa… 

Mina små trötta pälsklingar. Den ena ligger i min säng i sovrummet å har så gjort i många timmar nu.

Den andra snarkar på en datorväska i datarummet. Ja, vad finns det annat att göra? Det blir inte många knyck så här på förvinterkvällarna. Kanske skulle ha lekt med dem lite, med deras hemgjorda leksak? Trötta ut dem lite så de inte kommer utvilade å jamar på oss i natt när vi ska sova.
De brukar göra det nämligen. Jag är duktig på att ignorera när Valle högljutt deklamerar att han vill att vi ska stiga upp, för annars uppmuntrar man bara ett sånt beteende, men Håkan svarar alltid å ger Valle den uppmärksamhet han efterfrågar, vilket resulterar i att det oftast är Håkan han går till om han vill chit-chatta mitt i natten.
Vilma kommer alltid på min sida å jamar med sin söta, lite hesa stämma å hoppar upp på sängbordet, för att sen hoppa ner i vägghörnan å leka med ljusslingan. Det gör hon nästan varje natt. Jag vet bara inte varför hon måste tala om det för mej innan, om det nu är det hon gör, men vad kan hon annars mena? Hon kanske är artig å frågar om det går bra?
Jag vet inte.

Men söta är de, våra små hårbollar, å om sanningen ska fram så vaknar jag gärna vareviga natt till deras jamande, bara vi får ha dem kvar. Länge.

…men säg det för guds skull inte till dem nu så de kommer å väcker oss för jämnan… 

Det är egentligen ingen bra tid för mej nu. Jo, jag älskar den här tiden, det är den allra bästa, men det här med alla godsaker…de bara ligger där å ropar mitt namn. Jag kan bara inte stå emot, om än jag hade behövt låta bli dem några månader till innan jag kan unna mej utan påföljd.

Inte för att jag längre bryr mej särskilt mycket om vikten, det är ju faktiskt av ringa vikt, vilken vikt man har. Men det är kläderna. Jag vill ju ha mina kläder. Inte köpa nytt. Å jag vill inte att de ska sitta som ett korvaskinn. Jag vill ju kunna röra på mej. Alltså finns inget annat alternativ än att jag tappar lite av späcket.

Nu när jag jobbar så går jag ju bort en hel del. Det är verkligen bra att ha ett rörligt arbete. Så jag hade snart nått mitt mål om det inte vore för alla dessa läckerheter som frestar. Men jag går mycket mer nu när jag började på mitt nya vikariat. Jag jobbar ju fem timmar varje dag nu å jag går över 13000 steg varje dag. Det är mycket bra. Förhoppningsvis får jag fortsätta även efter den tionde, min arbetsledare trodde inte att hon kommer tillbaka då, så jag vet att jag kommer att tappa några kilo, såvida jag inte stoppar i mej för mycket gotter. Jag får försöka vara ståndaktig å bara äta litegrann. Å allra helst inget på vardagarna. Ett par pepparkakor till kaffet, högst! Å kanske ett par ischoklad också. Å mindre portioner av maten. Promenera varje dag på helgen också. Det har vi gjort nu, jag å Håkan. Det borde ju funka. Jag måste fixa detta. Jag måste ju kunna ha mina kläder, för tusan!

…en hel månad med julbak å julgodis, sen kommer semmeltiden…hur ska lillan orka??… 

Ja, jag har förstås tjyvstartat lite i köket också. Ljusslingan med vita stjärnorna lyser så fint å julgardinerna är uppe, samt julduk på bordet. Å det får man ha redan, tycker jag. Men adventsstakar, adventsstjärnor å granar å tomtar, det får allt vänta till advent.

…man får inte fullt så mycket att göra sen när det är dags, vilket jag tycker är jätteskönt… 

Jag köpte en ny julduk idag till sovrummet, men eftersom det inte är nåt julmotiv så kan jag ha den i hallen sen, efter jul. Passar ju jättebra där.

Å så har jag köpt pappersstjärnor för lampfot, för nån vecka sen, som jag har satt på mina gamla lampor som jag hade på sängborden, de med vit, fyrkantig skärm. Men jag har inte tänt dem ännu. Det får vänta till advent.

Däremot har jag tänt ljusslingan med röda stjärnor. Det kunde jag inte låta bli. Å tagit fram julkuddarna, som egentligen inte heller har nåt julmotiv, men de är rödvita så det blir juligt för mej. Det är inte för tidigt, det är ju inga adventsgrejor eller tomtar, så det får man ha lite tidigare än det andra.

…jo, jag ska minska kuddantalet…nästa gång jag bäddar rent ska jag göra lite annorlunda… 

Idag är det alla helgons dag å vi ska tänka på de döda med tända ljus å sånt. Pappa var inget helgon, det ska gudarna veta, men vi tänder ljus ändå. Lilla storasyster har som vanligt varit å fixat så fint med ljung, lav å silverek. Ljusen kommer lysa i ca 4 dygn. Den som står på gravstenen hade slocknat i ena lyktan innan den brunnit ner helt så vi tände den också.

Nu har du det fint, pappa. Vi ses sen…i Nangiala.

…undrar fortfarande vad det var för idiot som stal duvan vi satte på gravstenen… 

Gomorron allihop! Nu har vi börjat med vinterfrukost här i mitt lilla residens, vilket innebär att jag kokar mannagrynsgröt eller risgrynsgröt till frukost, men bara på helgen, för jag hinner inte på vardagarna å så skulle man väl bli less ganska snart om man åt det varje morgon.

Vilma vill också ha ”vinterfrukost”, men när man provar ge henne skinka så vill hon inte ha. De har nog förätit sej på det, eller så var det bara ingen god skinka. Fast det gäller förstås de flesta skinkskivor vi haft nu på sista tiden. Det är som att ingenting duger. Då får man variera med en liten leverpastejklutt eller tonfisk, så de får smaka nånting gott då å då.

Jag tyckte skinkan var god i alla fall å på limpmacka till gröten passade det alldeles utmärkt. Längtar nästan till man får julskinka med rödbetssallad å kokt ägg på mackan till gröten, men det får vi vänta med. Det räcker med att jag satt upp julgardinerna i kök å datarum å nästan julpyntat sovrummet redan. Resten får vänta tills det är dags.

…i år blir det pepparkaksbak igen…det var ju så mycket godare än köpes…