Mina små trötta pälsklingar. Den ena ligger i min säng i sovrummet å har så gjort i många timmar nu.

Den andra snarkar på en datorväska i datarummet. Ja, vad finns det annat att göra? Det blir inte många knyck så här på förvinterkvällarna. Kanske skulle ha lekt med dem lite, med deras hemgjorda leksak? Trötta ut dem lite så de inte kommer utvilade å jamar på oss i natt när vi ska sova.
De brukar göra det nämligen. Jag är duktig på att ignorera när Valle högljutt deklamerar att han vill att vi ska stiga upp, för annars uppmuntrar man bara ett sånt beteende, men Håkan svarar alltid å ger Valle den uppmärksamhet han efterfrågar, vilket resulterar i att det oftast är Håkan han går till om han vill chit-chatta mitt i natten.
Vilma kommer alltid på min sida å jamar med sin söta, lite hesa stämma å hoppar upp på sängbordet, för att sen hoppa ner i vägghörnan å leka med ljusslingan. Det gör hon nästan varje natt. Jag vet bara inte varför hon måste tala om det för mej innan, om det nu är det hon gör, men vad kan hon annars mena? Hon kanske är artig å frågar om det går bra?
Jag vet inte.

Men söta är de, våra små hårbollar, å om sanningen ska fram så vaknar jag gärna vareviga natt till deras jamande, bara vi får ha dem kvar. Länge.

…men säg det för guds skull inte till dem nu så de kommer å väcker oss för jämnan…