Gomorron…eller ska vi säga god förmiddag? Jag är inte helt och hållet nyuppstigen, klockan 9:14, jag har varit vaken i snart en timme.
Vi är lediga. Det är Sveriges nationaldag… 
Inget vi firar så, men skönt med en ledig dag iallafall.

Alma, den nya utbrytarkungen, eller är det kanske drottningen?, smet igen. Hon var dock inte lika illa till den här gången utan stod i komposten på andra sidan planket, så det var lättare för Håkis att gå och hämta.
Han fixade ju dit en rullist, men satte inte riktigt över hela då det var några grenar i vägen och vi trodde väl inte att hon skulle hoppa dit. Det gjorde hon inte heller. Hon satte sej nära planket, så att hon hamnade precis under en glipa i grenverket, och klättrade sakta, som upp för en stege, och sen satte hon sej högst upp på den överliggande brädan. Sen var det ju bara att välja var hon ville hoppa ner.
Nu är trädet några grenar fattigare och en till bit rullist är påskruvad.
Alma fortsätter att gå utmed planket och plirar uppåt efter nåt mer hål där hon kan slinka ut.
Vilma är en liten ängel. Aldrig till besvär.

Och nu undrar ni förstås hur det går med husbilen? Ja, vi har väl hunnit med att flytta på den ett par gånger, det är väl ungefär det. Det är så kallt och blåsigt så man har ingen lust att gå ut ens, än mindre hålla på och jobba. Men vi ska börja snart, bara det blir lite bättre väder. Och vi har ingen brådska, för vi kommer ändå inte hinna åka nånstans i sommar, så vi har ett helt år på oss.

Och hur är det med mej själv då? Jorå, tackar som frågar, jag mår alldeles utmärkt! Lite ryggvärk och nageltrång, aningen känningar i höfterna, lite mer gråhårig (har slutat färga det blont och färgat in lite gråa slingor i det blonda) men annars är det bara finemang.
God morgon! ♥ Nu, börja dagen!

…ja men jag fyller ju 57 i sommar, då får man vara gråhårig…