I början, när Alma fick vara lös ute här på ranchen de första gångerna, var hon så upptagen med att upptäcka allt därute så hon hade aldrig tid att komma och hälsa eller överhuvudtaget ens ge oss nån som helst uppmärksamhet.
Nu, när hon varit ute ganska mycket, kommer hon precis som Valle och Vilma och vill bli klappad och hälsar så fint när vi kommer hem från jobbet. Allra först springer hon förstås ut mitt på gården, men kommer tillbaka och välkomnar oss innan hon fortsätter iväg mot nåt hörn av gården. Hon har för övrigt slutat leta efter hål att smita genom, hon har nog insett att vi vill att hon ska bli kvar här och inget annat.
Hon gillar att chilla, men hon är också mest i skuggan. De gillar inte värme särskilt mycket våra katter.

…mamma var så glad när Alma kom och strök sej mot hennes ben och ville bli klappad…