Vi har haft vackert väder och sommarvärme varenda dag i veckan, fram tills igårkväll – lagom till midsommarafton. Är det inte typix?
Det åskade också. Vet inte om det är sommarens första, men tror det. Det kom inte närmare än 2 km, för jag hann räkna till 6 sekunder och det var det närmaste, men blixtarna var tydliga och smällarna efteråt dånade explosionsartat vid tillfället. Kortvarigt, men mysigt.

Jag hade båda tjejerna på mitt lilla skrivbord så det var lite trångt, men hellre det än att ha dem bakom mej i stolen, för man sitter så obekvämt. Ändå gör man ju det om de vill komma, så klart.
De är för övrigt inte rädd för åskan nån av dem. Det är skönt.

På natten, runt 01.20, när vi gått upp och lagt oss och skulle sova, så hör vi ett jäkla brak, som att nån fäller ett stort kastrullock i golvet eller nåt. Trodde det var Alma som gjorde nåt nere i köket, men Håkis sa att det kom utifrån. Han ställer sej upp och ser någon vid hans postlåda som ruskar på den och vi förstår att han kört på den och försöker räta till den, men misslyckas och kör iväg. Som tur är hann Håkis få det på bild och idag var han dit för att kolla hur det ser ut.
Det var från Svensk hemleverans. Man ser det om man förstorar bilden. Inte på mina som är förminskade och croppade, men på originalbilden ser man, så Håkis har skickat ett mejl till dem att han vill ha postlådan återställd.

…så spännande är det här i landsbygden…